Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2019)
>>


Shit ...

Jag förstår inte att jag kunde vara så dum..
Det fanns två killar som gillade mig,o jag hade lite känslor för dom också,men jag dissade dom för nån jag trodde skulle vara bra o bodde lite närmare..
men den här killen dissade mig,och jag ville prata med dom där andra två igen som blev lite ledsna när jag inte hade tid för dom..

Nu står jag här helt ensam, med "kompisar" som bara sviker mig och inte ställer upp något för mig..
Jag har heller inte vart på psyk på över nio veckor,så allt är bara knas.. tänk er själva att gå en gång i veckan i två långa år,sen helt plötsligt kommer ett jätte upphehåll fastän jag måste ha regelbunden kontakt för att inte falla tillbaks till det som jag skrivit i mitt första blogg inlägg..
men nu har jag fallit och jag vet inte om jag tar mig upp igen..

Jobbiga vänskap o kärlek :(
26 April 2010  | Länk | mylife | 0 kommentar
Jobbig dag

Idag är det en jobbig dag, kan inte bara jobbiga och depprimerande dagar försvinna? :(
3 Januari 2010  | Länk | mylife | 0 kommentar
psykisk ohälsa

svenska/swedish

(..alla i min livs berättelse är anonyma och sidan är till för att hjälpa och stödja folk med psykisk ohälsa så att övriga förstår att ni inte är ensamma om att må dåligt .. )

Hej alla glada läsare,kul att ni tittar in.
Jag är en tjej på 17 vårar som har mått psykiskt dåligt sen jag var ungefär 12-13 år. Jag vill vara anonym.


När jag började på lekis blev jag tillsammans med en kille i min klass,vi var tillsammans i 5 år och 6 månader.han slog mig varje dag och jag har stora ärr över allt på min kropp.
När jag var 12 år så körde en vän till mig ihjäl sig och
min bästa vän i klassen flyttade ungefär samtidigt. Det var då min långa och jobbiga resa började in i den psykiska ohälsan.

Samma år i mitten av sommarlovet så började jag höra röster och tyckte att jag hörde konstiga ljud,det stannade upp sen och kom inte tillbaks.

Lite om min skoltid,som var mycket till gruden av min psykiska ohälsa:


här började min långa resa.Jag hörde röster,jag såg saker som skrämde mig,jag kunde inte sova och röster som bad mig göra mig illa..
När började i 7:an och var 13 år gamal träffade jag en ny klasskompis som blev min bästa vän..Vi pratade och hade jämt skit kul.Men hon drog mig in i en massa problem,det började med att hon hade skärt sig för att hon mådde dåligt.Samma dag som jag kom hem så tog jag nagel saxen och klippte djupa sår över min handled,ååh vilken skön känlsa jag tyckte att det var.. men vad hade jag igentligen gett mig in på ?
Här började inte dom enda problemen,nej nej långt ifrån slutet av ett helvetes år.
min vän var väldigt uppkäftig mot dom som var äldre och som gick i nian.Det slutade med att jag halkade in i allt och det var nog det värsta som hänt under min skoltid.För vi fick äta upp vart enda ord vi hade sagt,Vi blev slagna av niorna varje dag och blev fällda i skol caféterian,vi blev mobbade,utskrattade,hamnade i slagsmål..men värst av allt,vi blev misshandlade inne på en skol toalett,min kompis fick örhängena utslitna och blödde vid öronen,jag sprang ut för att hämta hjälp och då blev jag fälld och fick en spark rätt över äggstocken och upplyft under armarna och blev in kastad på toaletten jag for rätt in i spegeln och vidare mot toaletten och slog i ryggen och huvudet jag tror jag svimmade för helt plötsligt var jag på golvet och hade sån värk i magen så att jag inte kunde resa mig upp,i tre veckor hölt sig den smärtan i.


Sedan var det dags att börja i 8:an och här är då jag och min vän 14 år, nyss blivit "fjortisar" ..
Det fick vi ju givet vis ångra..varför blev vi fjorton år för ? är inte det en ålder man kan hoppa över ? nån som håller med ?
iallfall..vi blev kallade fjortisar,kortväxta och massa skit. vi var inte så långa då,ungefär 1.50 båda två,lixom shit vi var kortast på skolan så det är väl klart att alla skrattade åt oss .. men fjortisar ? där rann den sista droppen över kanten kan jag lova. Jag är allergisk emot smink och hade inga "moderna" kläder på mig och mina handleder var stängidt uppskärda,jag fjortis ? nej knappast..

Sen kom den dagen då min vän inte fick vara kvar på skolan för att hon blev hel galen och slog lärarna.Hjälp! jag har inte sett denne sen dess,kanske lika bra,för en sann vän..var hon inte ..
Nåja det är lite av skol tiden det..

under 7:an-9:an så skärde jag mig,försökte med självmord och satt på mitt rum varje dag efter skolan och bara stirrade in i väggen.Jag var rädd för verkligheten.
Min lille brors förra bästa vän hade antastat mig,jag hade blivit slagen av många killar jag inte kände,jag hade blivit misshandlad två gånger av bara killar, jag hade blivit sexuellt trakasserad,mobbad och när jag gick i 9:an blev jag våldtagen av min egen pojkvän som jag då var tillsammans med .


9:an,Jag var rädd för killar och trodde inte att nån skulle vilja ha en flickvän som skärde sig och som mådde psykiskt dåligt och hade gått på bup i ett halv år då ungefär..jag menar i spegeln såg jag ut som ett nerv vrak.. orkade inte kämpa eller någe och tyckte inte att bup hjälpte.Men hallå vadå bup hjälpte ? Man måste ju själv prestera något när man får hjälp av dom som är utbildade psykologer,man måste kämpa sig upp ifrån det djupa mörka hål det känns som att man suttit i allt för länge ..
Jag skaffade iallafall kille i slutet på nian ungefär,hälp vilket svin det var rent utsagt!
jag var kär vid första ögon kastet,kärleken är ju blind eller hur ? men det var inte mina vänner.
Dom sa nej satsa inte på honom han verkar skum dumpa honom du är värd något bättre!
Vadå något bättre,han är ju bäst i världen ? trodde jag ja.
Efter två veckor blev jag våldtagen och efter det fortsatte allt att bara bli värre och värre..
Han slog mig så jag hade blåmärken,jag fick smällar i ansiktet och han antastade mig nästan varje natt.. i 5 månader ungefär, i 5 månader stod jag ut med allt han gjorde..varför dumpa du inte honom då ditt jävla nöt tänker väl ni ? men när man har blivit utsatt för så mycket våld av killar som jag har blivit så är det faktiskt inte så lätt som ni kanske tror, somliga av er kanske har råkat ut för samma sak som mig ? inte vet jag,men berätta gärna om ni vill genom att maila mig,jag vill gärna höra era berättelser och försöka stödja dom som inte vågat söka hjälp för sin psykiska ohälsa.


Första och andra ring (16-17 år)
Hjälp hjälp hjälp! yngst på en ny skola, vad kommer hända ? Blir jag mobbad? Dömer någon mig?
kommer folk att titta snett ? kommer min psykiska ohälsa förändras?
Jag undrar vad jag hade att vara orolig för igentligen.Jag är inte rädd för att gå till skolan längre,är det nån som kastar skit på mig i nu läget så tar jag inte åt mig,jag vet att dom som mobbar har det värst själva.Det dom säger stämmer aldrig,varför då ta åt sig?
Jag är inte mobbad,ingen dömer mig och ingen tittar snett på mig och min psykiska ohälsa är mycket bättre.. det är dels därför det här:

En månad efter det att jag hade blivit av med den här killen som slog mig så hittade jag en ny,och vet ni vad? det var mitt ex,det var han som frågade mig om vi skulle bli tillsammans igen,gissa om mitt hjärta slog volter och om tankarna for runt runt runt i mitt huvud. jag tänkte om och om igen " varför just mig,jag mår ju psykiskt dåligt och allt"
jag berättade för honom om allt som hänt mig,men han älskade mig lika mycket iallafall. nu har vi hållit ihop i snart 10 månader och vi älskar varandra lika mycket.han har fått mig att orka kämpa,må bra psykiskt,han fick mig att tala ut om saker vilket jag inte tidigaere vågat,han fick mig att sluta skära mig och han fick mig att känna mig,vacker,omtyckt och älskad.en känsla som hade lämnat min kropp några år tidigare efter allt som hänt mig.Ett jätte stort tack till min underbara pojkvän som alltid funnits där för mig i snart 10 månader och som stallt upp för mig under alla jobbiga dagar jag haft med psyket.

Alla där ute som läser det här,vad tänker ni om min historia ? passar den in på er själva? eller kanske nån ni känner?
Vågar ni kanske inte söka hjälp för att ni är rädda att bli dömda ? vad finns det att vara rädd för ? att må bra ? nej,våga ringa.
Jag har gått på barn och ungdoms psyk sen i nian och nu går jag i andra ring,jag mår bättre. man är inte dum i huvet,eller anorlunda bara för att man vill ha hjälp med det man inte klarar av själv. Skit snack tänker väl endel av er nu.
men INGEN klarar av något sådant själv,men med hjälp och stöd av familjen och kontakt med bup(barn och ungdoms psyk) så kommer alla att klara det här !


Tro på er själva,våga vara er själva,ta inte emot vänners skit och problem om ni känner själva att ni inte orkar,våga säga nej och allra viktigast ge aldrig upp!
OCH
Bara för att man skär sig är man inte emo,emo är en stil..
självmord,är ingen lösning..
tabletter är ingen utväg,men är bra ibland..sluta över dosera och kämpa på egen hand !



Min resa till hjälpen jag behövde:

En dag efter skolan så följde min vän med mig till barn och ungdoms psyk (bup),jag vågade knappt gå in på den lilla avdelningen som låg på vårdcentralen.Hjälp vad ska jag säga? tänkte jag.
Jag öppnade dörren och gick in.Alla var på konferans och jag fick lämna mitt mobil nummer och senare samma eftermiddag/kväll,ringde mobilen.
Det var bup.Jag fick berätta om mina problem via telefonen,hon i andra änden sa"jag ringer upp om en liten stund jag hör att du är ledsen"
dom ringde hem till mig och ner rusande kom mina båda föräldrar och
frågade varför jag inte hade sagt något.Sen ringde hon ifrån bup en tredje gång och jag fick komma ner till vårdcentralen på en akut tid redan dan efter.Jag satt där i två timmar tror jag att det var och pratade enskilt,sen fick pappa och mamma gå in och dom båda psykologerna berättade det jag hade sagt.
Sen fick jag höra något man inte vill höra efter det att man väl agit sig allt mod till att ens gå dit.
dom sa " du är ett för svårt fall för oss,du får åka in till stan imorgon till sjukhusets psyk avdelningen där" .
En ny akut tid förstås.
Jag sov oroligt den natten och senare på dagen var det dags att åka till stan.Det var mamma som körde mig,jag var jätte nervös och hjärtat slog både hårt och fort,jag svettades och några få tårar ran ned för min kind,jag trodde att man var dum i huvet bara för att man gick dit.
Väl inne på bup så fick vi vänta.jag var liv rädd.
Dm ropade upp mig och själv gick jag in i rummet och fick prata med en man som utförde lite tester på mig,du vet som att stå på ett ben och peta sig på näs tippen.Vad hjälper det här för? undrade jag för mig själv.
Sen gick mannen ut ifrån rummet och efter en stund kom en dam in och då fick jag berätta allting ifrån början,som jag hade rabblat upp dagen innan.Jag grät så att jag var knall röd i ansiktet och knappt kunde andas.
Efter ett tag fick mamma komma in,emot min vilja.Damen gick ut ur rummet och efter en stund kom hon tillbaks och vi pratade lite alla tre. Hon tyckte att jag skulle prata med någon rätt så regelbundet.
Sen började jag gå varannan vecka där,sen var tredje vecka och nu det senaste året ar jag gått en gång i veckan,då jag själv ar bestämmt mig för att jag vill det. Jag pratar mycket om posetiva saker som hänt under veckan och även om dagarna som vart sämre. Då mitt psyke är en liten berg och dalbana med upp och ned gångar.
Så att få prata om bara bra saker och se att någon bryr sig mycket om en hjälper än något otroligt mycket.
Dom har stärkt mitt självförtroende och dom har fått mig att prata ut alla problem som har vart som en tung ryggsäck på ryggen i flera år.
Alla problem känns som bort blåsta även fast det är lite kvar att jobba med. jag känner mig minst 20 kilo lättare av att ha fått prata av.


Det som funkade för mig/gjorde mig glad:

jag har tre hästar,jag brukade gå dit och pyssla om dom.Och dem uppskattade att jag kom hit och pysslade om dom flera gånger per dag,det gjorde mig väldigt glad.
Jag brukade lyssna på musik och dansa och sjunga för mig själv,det gjorde mig hysteriskt glad och posetiv.
jag brukade skriva dagbok varje dag,och gör fortfrande.skönt att kunna skriva av sig.
jag pratade och hittade på saker med min familj.
jag läste bra böcker
och umgicks/umgås mycket med min kille.
det var saker som fick mig att orka kämpa och gjort mig stark.

saker jag inte gjorde:

jag tog inte emot vänners skit och problem.
jag umgicks inte med mina vänner för dom snackade bara skit om mig och svek mig.



här kommer några hemsidor ur en bok jag fått av rus-riks :

internet sidor och olika nummer för dom i behov :

www.rus-riks.se ( riksförbundet ungdom för social hälsa ) mycket fakta om psykisk ohälsa,är själv medlem där

www.phir.se ( psykisk hälsa informations register )

www.autism.se ( riksföreningen autism arbetar för bättre villkor för barn,ungdomar och vuxna med autism,aspergers syndrom och andra autism liknande tillstånd )

www.bo.se ( I Sverige har alla barn och ungdomar upp till 18 år en egen ombudsman.Ombudsmannen tillsätts av regeringen för 6 år i taget.Sveriges nuvarande barn ombudsman heter Lena Nyberg )

www.ungakris.com ( unga KRIS är en ungdoms organisation som vänder sig till alla mellan 13 och 25 år.)


www.nationellahjalplinjen.se ( du kan ringa nationella hjälp linjen om du själv mår dåligt eller om du är orolig för någon som står dig nära. Tfn : 020-220060 )

andra hjälp sidor :

www.adopterad.org

www.kuling.nu

www.ananke.org

www.angest.se

www.acoa-sverige.org

www.spesungdom.se

www.bris.se


Jag rekomenderar att bli medlem i rus-riks.Bli medlem och få boken ung & galen,men ungdomars egna berättelser om psykisk ohälsa. Rus riks erbjuder även andra grejer när man blivit medlem.Dom erbjudandena finns på ett papper man får hem med brevet. det är fester med mera.


här kommer rus-riks " må bra lista "

Att prata med min mamma för hon gör mig glad
att vara men min bästa vän för vi har alltid kul
umgänge
att ha kul
träna

musik
när jag kan hjälpa djur/människor i nöd
sova
när jag gör nånting som jag aldrig vågt göra förut
se en bra film

när folk uppskattar mig
när jag lyckas att göra någonting som jag varit rädd för
Givande möten med människor
"lazy sundays"
bra kultur

Kramar och annan närhet
blommor
promenader
beröm/uppskattning
att göra någon glad

vakna utvilad
att uppnå ett mål
att läsa en bra bok
att få ett brev av en vän
att kolla på humor program och skratta högt
göra snö änglar och nattbada

att åka på en "hälsa-på-en-vän-turne"
titta på stjärnorna under en filt
sjunga högt i bilen
dansa vilt i vardagsrummet tills man är helt slut
favorit musiken

vänner/underbara/härliga människor
cafémys
sommar
vatten
utomlands

skratt
tv
musik
förälskelse+sol
ryssland!!! och sommar!

familjen
prata med någon vuxen
karuseller
slalom
resa
disco/fest


Glöm inte att ta ansvar för ditt liv,göra saker som får dig att må bra !
Därför har vi samlat några tips ur ungdomar i RUS som får dem att må bra.Varsågod och ta för dig!



För frågor eller idéer till min hemsida så skriv gärna.
Eller om ni vill att lite av era tips till andra,eller om lite av er egen historia ska stå med.


Tack till dom vänner som verkligen har stöttat mig,tack till familjen
och tre speciella tack till min "stora syster johanna",Min pojkvän och en av mina bästa vänner som stöttat mig något otroligt,tanja
och min bästa vän sen 8 år tillbaks,christine <33
2 September 2009  | Länk | mylife | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linnea Eriksson                                             Skaffa en gratis hemsida