Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2020)
>>


semester :-)

Här är det som på många andra bloggar inte många uppdateringar just nu...
Jag har haft semester och det har ju inte direkt inneburit att man tagit det helt lugnt!
Det har varit massor av kuligheter inplanerat och nu sitter jag här, sista veckan på denna semesterperioden, men å andra sidan så blir det faktiskt bara en vecka på jobbet innan det är dags att vara ledig ytterligare en vecka.
Då styr vi kosan ner mot High Chapparall och SM:et. Skall bli hur kul som helst!
För en gång skull har jag unnat mig en hel vecka vid denna begivenhet. Annars brukar jag vara en av de "sista" som anländer, och kvar finns alltid den sämsta campingplatsen... Men icke i år! :-)
Helgen innan "SM-veckan" har jag dock lyckats att pricka in ytterligare ett helgläger på jaktsidan, skall bli riktigt kul!

Hittills under semestern har jag hunnit med att fara både kors å tvärs och till allra största del har det varit hundträning inplanerat :-)
Det började med en lydnadshelg i Oskarström, därefter vart det raka vägen upp till Årjäng, en pysselvecka ihop med brorsan och hans barn, mängder av kantareller plockades det, de verkligen flockades i gula hav i skogarna, härligt!
Eddie kommer nog att bli en riktig liten skogsmulle tror jag, han är så härlig som gärna följer med på promenader, plockar och RENSAR svamp älskar att pyssla med Vinna - tycker att han påminner en hel del om farfar :-D
Vi hann med en sväng in på Årjängstravet och förlorade lite slantar ;-) Kul ändå!
Sedan kom en del hundkompisar upp både med och utan husvagnar och vi fick en ritkigt trevlig vecka ihop som innehöll både, jakt-, uppletande-, spår- och sökträningspass.
Träffade dessutom lite nya härliga människor från Årjäng att träna ihop med, kanon!!!!
Jag hann även med att åka till Arvika för att besiktiga både bil och husvagn, bilen fick anmärkning på en bakbroms som låg på, surt då jag bara månaden innan hade pungat ut med flera tusen och bytt samtliga bromsar på Volvo verkstad :-(
Där får de bakläxa, hoppas att jag slipper betala för det!
Från Årjäng var det raka vägen ner till Fegen för ett helgläger på jaktfronten med en Walesisk -säger man så- instruktör, Mr Roger Phillips.
För min del var det en kanonhelg, vi fick massa beröm och mängder med bra träningstips och Vinna skötte sig exemplariskt!
Nöjd och glad åkte jag hemåt och sov i typ två dagar :-) Lite mör!!!!
Resterande del av den veckan blev det lite större städning här hemma, både inne och ute, samt att jag passade på att käka middag med lite folk som jag i vanliga fall inte hinner träffa mer eller mindre... Dessutom blev det lite äventyrspromenader, dvs promenader som man aldrig tidigare gått och inte riktigt vet hur eller var det slutar :-) Vinna var i vart fall nöjd, själv blev jag helt slut, två utav dagarna var vi ute i drygt 3h, inte riktigt planerat men det känns härligt att sätta sig ner o slappa på kvällen när man rört på påkarna ordentligt!
I helgen var vi uppe och kikade på jaktprov på Huneberg, där flera duktiga kennelkompisar startade och plockade hem pris i olika valörer, bra jobbat! Jag blev såååå sugen på att anmäla! Men jag har bestämt mig för att vänta tills i höst, måste träna lite med vilt innan, denna gången skall vi inte hetsa på, bättre ta det liiiite lugnt och förhoppningsvis på det viset undvika att det uppstår massa oönskade beteenden.
Igår var det ytterligare en lååång promenad, därefter åkte vi ut på grillkväll på klubben mkt bra initiativ av Bengt och Susanne! Det var en riktigt trevlig kväll!
Nu är det uppladdning inför nästa läger!
Jag skall ge mig iväg på torsdag, då blir det sök för hela slanten, skall bli sååå himla kul att komma igång med söket igen :-D
Efter helgen som sagt är det dags att börja jobba igen...
Men så har man ju fortfarande SM:et att se fram emot!
Sommaren är ju inte slut än på ett tag!
2 Augusti 2011  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
Unghundsderbyt 2011

Idag var vi med på Unghundsderbyt!
Det var förlagt till Östra Ljungbys Naturbruksgymnasium i Skåne.
Ett kanonfint område!
Jag hade egentligen planerat att åka ner redan igår men ångrade mig i torsdagskväll, bestämde mig för att dra ner på morgonen idag istället.
Jag tror att det var ett rätt så smart drag!
Alltid lugnast hemma :-)

Hur som helst, väl på plats passade jag på att gå runt på egen hand o kolla in stationerna, man får ju göra det på jaktsidan, till skillnad från brukset :-D

Station nr1.
Domaren hälsade välkommen, därefter fick man koppla loss och gå FF ca 15-20m, ställa upp bakom en plaka på backen.
Skottet gick och dummyn kastades, längdmässigt ca 50m ut.
Först var det ca 40m ängsmark, därfter kom ett vattendrag på ca 5m som de skulle över, sedan var där en smal landremsa i form av en brant ås på kanske 2-3m där dummyn landade, gick hunden över landremsan kom ett nytt vattendrag på ca 5m.
Vinna flög som skjuten ur en kanon på denna station, hon hoppade nästan över hela första vattendraget och i den fart hon hade, hann hon inte riktigt hejda sig innan marken tog slut på landremsan/ön, istället så flög rakt ner i vattendraget på andra sidan, men lika snabbt som hon farit över ön, var hon upp på ön igen och plockade snabbt och fint in dummyn och kom som en raket tillbaka igen :-)
20p av 20 möjliga!

Station nr2.
Domaren hälsade välkommen, FF ca 10-15m, ställa upp bakom en planka o ge klartecken, här kom det inget skott, här hade de ank"pipor". Dummyn kastades ca 70m ut i en rejäl dunge med riktigt högt gräs/brännässlor/hundkex.
Bakom dungen var det härliga vattnet igen:-)
Vinna drog iväg i överljudshastighet, rätt in i dungen och letade en kort stund, plockade dummyn och kom tillbaka i full fart!
19p av 20 möjliga!

Station nr3.
Denna station tyckte jag på förhand var en av de lurigaste. Det var dessutom den station som hade hemlig resultatredovisning.
Det var en hel del hundar som inte fick med sig nån dummy alls här :-(
Här var det ett ganska kort FF till plankan man skulle stå bakom, skott o kast, längden på markeringen var nog inte mkt mer än kanske 35m, men de skulle återigen över ett vattendrag på ca 8m kanske, det svåra var att kanten på andra sidan vattnet, om hunden inte hamnade bra till, var väldigt svår att ta sig upp på, väl uppe på land låg dummyn inne i en stor dunge med högt gräs/vass.
Vinna for återigen iväg som ett skott, kastade sig i vattnet och var över väldigt snabbt, MEN hade stora svårigheter att ta sig upp på land på andra sidan, tror hon kämpade i ca 10 sekunder innan hon fick hävt sig upp, hade dock näsan på och slog en liten lov på kanske 3-4m bakom dummyn och plockadde snabbt upp den kastade sig direkt i vattnet och hade mkt hög fart tillbaka in!
Här fick vi som sagt inte veta nåt poäng då vi gick, men Willy han hade ett brett leende över ansiktet och sa "jadu mkt vackrare än så här det blir det inte"!
20p av 20möjliga!

Station nr4.
Inget FF bara ställa upp!
Kort markering, kanske 30m, inne i lövskog, det var lite lummigt med mkt skuggor och lite solstrålar som trängde sig igenom, annars ganska mörkt!
Såg hur lätt ut som helst tyckte jag innan, men jag hade hört om stationen när jag gick runt, och för mig o Vinna blev det den svåraste.
Dummyn kastades in bakom/mellan några stockar, och det fanns en liknande samling med stockar lite längre ut... Många hundar sprang direkt till den yttre samlingen med stockar och hade därefter svårt att "komma hem" igen o hitta dummyn.
Vinna "flög" nästan ut på denna stationen, och med tempot som hon hade flög hon även förbi första ansamlingen med stockar, och började leta vid den andra, där dummy inte var! :-(
Jag lät henne hållas ett tag, men hade redan innan bestämt mig för att inte låta henna jobba nån längre stund på egen hand då det verkade som att många tappade bort sig helt då.
Sagt och gjort, jag blåste "stopp" efter ett tag, hon stannade så fint!
Jag blåste "inkallning", hon kollade på mig som om jag var ett UFO, jag har ju inte hittat dummyn såg hon ut att säga, och hon rörde sig inte ur fläcken...
Jag blåste "inkallning" igen och tog två steg bakåt, då kom hon! Bra!
Hon gick nästan rätt på området där dummyn låg, och jag blåste ytterligare en stoppsignal, hon stannade, jag blåste närsök och hon satte ner nosen och började letat jättefint tyvärr inte inåt som hon brukar... utan utåt igen, FAAAN tänkte jag!!!
Funderade en kort stund på vad jag skulle göra.... varpå hon slog runt i mindre lovar fast på fel ställe igen, jag prövade med samma procedur en gång till och det lyckades!
Härligt tänkte jag, trots att jag hade blåst en hel del hade hon ju lytt signalerna riktigt bra, vi fick hem dummyn och jag var ändå rätt så nöjd!
Här blev det 11p av 20möjliga!
Troligtvis hade jag tjänat mer på att bara vara tyst o låta henna jobba helt själv som på övriga stationer, eller så hade vi fått en 0:a om vi gjort så... det är inte alltid helt lätt att vara efterklok heller :-)

Station nr5.
Ganska kort FF, skott o kast, ca 45 m längd kanske.
Området var ängsmark, högt gräs hela vägen.
Här kände jag att jag var tvungen att ta i med lite mer "tumme i ögat" på lillråttan och kostade på mig att säga åt henne att "stanna" rätt så rejält en extra gång alldeles före skottet, tror det var det som de drog poäng på, annars var det mest bara full sula rakt ut i rätt område, en liten lov bakom dummyn, plockade upp den i farten och kom in direkt! :-)
18p av 20möjliga!

Summering av dagen är att jag är såååå otroligt nöjd med liten svart raketråtta!
Hon kunde inte skött sig bättre!
Hon satt riktigt bra på samtliga stationer även under skotten! Men jag hade gärna velat känna mig liiiite mer säker på henne :-D
Vi får träna vidare på detta!

Vi skramlade ihop 88p av 100 möjliga, det var 128 hundar anmälda och utav dem kom 112 till start, 7 hundar gick till final, Vinna o jag kom på 8:e plats :-)
Hade vi fått ett enda poäng till hade vi varit med i finalen...
Lite nesligt känns det faktiskt, men som sagt jag är såååå himla nöjd med Vinnisen och dagen i stort!
Det gav onekligen blodad tand!



11 Juni 2011  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
vad hände med våren?

Hmm idag är det depressionens dag!
Våren verkar helt ha kommit av sig och det vräksnöade idag igen! Fyyyyy faaaan vad tröttsamt!!!
Ja ja får hoppas att det försvinner lika snabbt som det kom!

Det var ju ett bra tag sedan jag skrev nåt i denna bloggen och denna gången har det faktiskt inte berott på att vi inte gjort nåt :-)
Vi har äntligen kommit igång igen med lite träning och det känns alldeles underbart!
Jag har haft lyckan att bli medbjuden på lite ridhusträningar, inte fel!
Jag konstantvägrar nämligen att träna i det skitväder som rått de senaste 4 månaderna!
Men nu är vi som sagt igång igen!
Vi har tränat lydnad en dag i veckan den senaste månaden och det har varit fantastiskt roligt!
Liten svart råtta visar upp mkt trevliga bitar!
Visst finns det saker att träna på men de som vi jobbat med funkar fint och det känns som om det går i bra takt framåt!
Ser verkligen fram emot träningen utomhus, det är nog först då som det kommer att kännas som man är igång ordentligt igen! Men det får vänta tills vädret blir bättre!
Ute kan man ju belöna som man vill, slippa korvbitar som trillar i "sanden" o blir alldeles äckliga, bollar som ser ut som hästbajs efter att ha legat på backen och liten hund som slipper all sand i mun o ögon...

Inte nog med att vi kommit igång lite lätt med lydnad, vi hann ju faktiskt även med lite spår nu innan snön föll igen.
Här känner jag mig såå otroligt peppad!!!
Jag undrar hur det egentligen är möjligt att förändra ett beteende i såå stor utsträckning bara genom att vila!
Uttrycket "vila sig i form" stämmer på pricken!
Innan snön föll hade jag lite lätt allergireaktion av spåret med Vinna :-)
Låter kanske väl elakt men att gå från en schäfer som dammsuger ett spår i sann IPO-anda till en halvrabiat labbe som verkade tro att spår i första hand innebar att benen skulle gå i full fart... gav en viss negativ reaktion från min sida.
Jag fick försäkran från säkra källor att det ofta är på det viset med labben och att det blir bättre med tiden, mao skulle jag inte misströsta, men lite jobbigt kändes det faktistk ibland trots allt :-)
Nu undrar jag istället om det kanske skett ett byte av hund som jag missat under vintervilan, visst har hon fortfarande en tendens till att fara fram i något högre tempo än jag önskar men i övrigt så är det en enorm skillnad!
Hon kan till o med bärga sig själv o ta det lungt om det blir svårare terräng eller så, hon har verkligen mognat!
Det skall bli såå kul att jobba vidare med spåret under våren, om den nån gång tänker infinna sig!

Vi har även kommit igång med jaktträningen.
Här har det också hänt massor under uppehållet!
Jag är så otroligt imponerad av henne!
Inkallningssignal o stoppsignal verkar funka bra, om hon inte är aktiv i arbete, för då hör hon mig inte alls... Men på promenad funkar de kanon! :-)
Hon är grymt fokuserad, intresserad men samtidigt stabil och tyst och när det väl blir hennes tur att jobba syns en härlig arbetsglädje.
Hur kul som helst!!!

Dessutom har vi startat upp med lite vindmarkeringar inför söket!
Förra helgen passade vi även på att starta upp med lite markeringsövningar, och även det kanonbra!

I uppletandet har hon mkt driv o intresse, det som jag tänker börja jobba lite mer med den kommande tiden är faktiskt korridorer, så att hon får lära sig att föremålen inte finns utanför vallat område.
Men vi kommer trots det fortsätta att köra på full ruta med jämna mellanrum.
Bara att köra vidare!

Vi har dessutom hunnit med att röntga höfter o armbågar, tyvärr har jag inte fått resultatet än, men det kommer nog under veckan! Håller tummar o tår för felfria leder!!!
Även rabiesvaccinationen är avklarad, vi måste dock vänta till början av Juni innan vi får reda på om den tagit eller inte!

På Eassabrassa fronten har det också hänt grejjer!
Hon har naturligtvis också fått göra en hel del, passar ju alltid på att göra mer eller mindre samma saker med henne som med Vinna om än i något mindre utsträckning, dock så har jag märkt den senaste tiden att hon blivit allt skruttigare... :-(
Det i kombination med min halvtaskiga ork har gjort att jag faktiskt har beslutat mig för att hon skall få flytta hemifrån och bli en riktig pensionär så här på äldre dar.
Det var med stor sorg i hjärtat som jag ändå tog beslutet, men det kommer absolut att bli bästa lösningen för oss alla!
Då jag inte är helt 100 tar det helt enkelt för mkt på krafterna hos mig att försöka se till att båda får vad de behöver, i lagom mängd...
Och har jag med båda på promenader och träningar så blir Eassa skruttigare än nånsin, då hon inte kan behärska sig o ta det lungt, trots att det är precis vad hon hade behövt!

Det otroligt härliga då jag ändå bestämde mig var att mammsen o Ove mer än gärna ville att hon skulle flytta upp till dem (vilket jag inte hade en aning om innan), och i mina ögon kan det verkligen inte bli bättre!!!
Eassa är väldigt förtjust i dem, de känner henne nästan lika bra som jag och Ove är pensionär som gillar att promenera, det kommer att bli hur bra som helst!
Än bättre är att då jag inte är med så lufsar Eassa tydligen runt som den pensionär hon är... :-)
Det är tydligt att det är lätt att skapa förväntningar, mkt svårare att bli av med dem...

Hur som helst... Det skall bli sååå härligt att slippa det dåliga samvetet för att en hund hela tiden får sitta i bilen när man tränar den andra... detta öppnar till o med möjligheterna för att kunna börja träna sök igen...
Jag kan knappt bärga mig längre, nu vill jag ha vår, få tillbaka orken, åka på massor av läger o träningar och börja planera in lite tävlingar :-D
9 Mars 2011  | Länk | BLOGGEN | 8 kommentarer
nu har det faktiskt hänt lite grejjer!

Då det verkligen inte hänt speciellt mycket sedan jag skrev sist har jag inte ens orkat fundera på att skriva i bloggen!
Jag har ju börjat jobba 50% och det tar i stort sett all ork jag har, inte nog med det så har ju den där jävla snön envisats med att ligga kvar och dessutom var det ju tvunget att bli isgator oxå... Vi har med andra ord bara vilat oss i form :-)

Men nu har det faktiskt hänt litegrann igen!

Snön har ju så sakteliga börjat smälta undan, faktum är att här hemma är ängar till stor del numera snöfria, vilket gör att det faktiskt går att börja spåra igen :-) Det gjorde vi idag!
Dessutom har vi fått möjligthet att träna lite lydnad i ett ridhus, vi var iväg i torsdags och i nästa vecka kommer vi att försöka oss på träning i ett nytt ridhus.
Jag känner att träningsintresset så smått börjar vakna till liv igen :-D
Jag tappar ju nästan alltid intresset för träning mitt i vintern och mitt i sommaren, och jag intalar mig då att de små hundarna som tränar så hårt under resten av året faktiskt mår bra av att bara promenera o ha lite småtråkigt :-D Ha ha ha kanske kan det vara ett sätt att lindra det lite dåliga samvetet för att de inte får några direkta sysslor att utföra men sånt är livet hos Heléne :-) Det får de helt enkelt stå ut med!

Hur som helst!
Dagens spår... vi la spår på golfbana och i ko-ängar idag. Det blåste storm!!! Och som sagt spåren har inte direkt duggat tätt de senaste månaderna :-)
Med tanke på dessa förutsättningar var jag riktigt imponerad av den lilla svarta råttan, stundtals spårade hon fantastiskt fint, andra stunder kände jag att det är låååångt kvar till tävling :-) ha ha ha
Men hon jobbade på riktigt fint och plockade nästan alla apporter, lite störningskänslig var hon helt klart, det kom en kvinna med hund o promenerade ca 50 m från vårat spår o då stannade hon o bara kikade ett tag... sedan blev hon även väldigt nyfiken på vad Lena o Klippa gjorde på ängen i jämte, vi kom mer eller mindre in på "upplopen" av spåren samtidigt och här märker man klart av hennes orutin, men efter att ha tittat o funderat ett tag sög hon i spåret igen o löste sista stäckan kanonfint!
Eassas spår är inte mkt att orda om, guldstjärna till den lilla dockan!
Hon spårade som en klocka, man kunde absolut inte ana att det var lite svåra förhållanden och ett långt spåruppehåll för hennes del! Kanon!

I veckan var vi som sagt iväg till ett ridhus o tränade lydnad, eller ja, så värst mkt lydnad tränade jag faktiskt inte. Med tanke på att det var ca 3 månader sedan sist, och första gången nånsin i ett ridhus för Vinnas del tänkte jag att det smartaste sättet kanske var att bara plojja o skojja med än det ena än det andra för att skapa en goo känsla, bra fokus och kolla av statusen på det vi pysslade med i höstas. Sagt och gjort!

Status:
Imponerande bra fokus! Hon var till 95% koncentrerad på det som vi höll på med trots att det var 2 hundar till som tränade i ridhuset samtidigt.
Naturligtvis kan man aldrig få för mkt koncentration så här kommer vi fortsätta att jobba på som innan!
Fria följet, för det mesta fina detaljer, hon har fortfarande en tendens att vara lite vid, men jobbar bra med bak-kärran, fina vändningar både under marsch och på stället, lite hoppig under stegförflyttningarna + språngmarsch och inte riktigt så snabba sättanden som jag vill ha. På det stora hela dock rätt så trevlig grund och bra inställning! :-)
Läggandet funkar rätt så bra framifrån, men sämre (långsammare) vid sidan.
Skallet är läskigt inne i ett ridhus, bjäbbar lite luft ett tag innan det kommer ljud :-) Men så gjorde hon ju även ute förut, skall nog ordna sig ganska snart!
Krypet börjar bli riktigt fint, både framåt och bakåt, skall eventuellt börja styra henne, dvs bestämma om vi skall fram eller bak, hittills bjuder hon själv och jag betalar i båda riktningarna förutsatt att hon jobbar som jag vill, små förflyttningar, lågt och lugnt!
Framförgåendet, hon går ut på kommando har dock lite högt tempo, men det tänker jag ha överseende med, tror att det tempot kommer att passa bra till framåtsändandet senare och med tanke på att vi förhoppningsvis bara kommer att använda framförgåendet några få ggr tänker jag inte lägga massa krut på det!
Kanske dags att sätta på kopplet snart och jobba ihop det till ett helt moment.
Sitt kvar körde jag bara med störningar, skall börja jobba mer utan störningar och dessutom kanske börja med ligg kvar oxå så vi kan köra lite platsläggande i grupp framigenom :-)
Det var nog i stort sett det som vi gjorde, förutom att vi ägnade en hel del tid för att leka o skojja oxå.
Jag var som sagt väldigt nöjd med den lilla madammen och skall börja fila lite på vad vi skall träna under nästa veckas ridhus-pass...

Det som var himla trist med träningspasset är att jag tydligen inte alls var så "tuff" som jag trodde.
Man förivrar ju sig lätt när det ähnder nåt kul!
Jag har ju knappt gjort något efter jobbet hittills förutom promenerat och varit på vattengympa en timmme i veckan...
Det visade sig att jag blev totalt plakat efter denna aktivitet!
Somnade direkt jag kom hem och dagen efter trots otroligt lång nattsömn kände jag mig helt vimmelkantig och nästan lika trött som under själva behandlingen.
Resultatet blev att jag gick hem efter att ha jobbat inte mer än 1h!!!
Gick o la mig direkt då jag kom hem, sov flera timmar och var ändå helt slut på kvällen, somnade hur tidigt som helst och sov hela 13h natten efter. Har faktiskt inte återhämtat mig helt ännu...
Jag hoppas nästan att det är så att jag håller på att bli lite sjuk och det är det som gör att jag blev såå fasligt trött, för skall det fortsätta på det viset så vet jag inte vad jag skall ta mig till...
Jag pallar inte med att vara orkeslös!!!
Känns som om det varit tillräckligt av den varan under förra året!
Det är INTE min grej!
5 Februari 2011  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
jobbar för mkt!

Jaha så var det vardag igen efter jul o nyårshelgerna...
Har inte orkat uppdatera nåt, hur lustigt det än låter så har det tagit hårt att börja jobba hela 50%.
Den senaste veckan har det kännts som om jag inte gjort annat än promenerat med hundarna(morgon), jobbat, promenerat med hundarna (kväll) och sovit, har knappt orkat med nåt annat, veckan har försvunnit snabbare än kvickt och jag hoppas att kroppen hämtar upp sig snart för detta livet är inte speciellt roligt!!
Pratade med läkaren förra veckan som påminnde om att man skall skynda långsamt, hon antydde, eller snarare påstod rakt upp o ner att hon upplevde att jag var något (mycket) otålig :-)
Vet inte alls vad hon menar, ha ha ha!
Det stämmer väl perfekt! Har jag bestämt mig för nåt så vill jag alltid att det redan skall ha hänt, typ!
Hur som helst så är det oerhört frustrerande att vilja mer än man orkar!
Skynda långsamt känns som ett hån!!!
Fast å andra sidan, om det nånsin är ok att vara så trött som jag är nu, så är det väl just denna årstiden! o sova bort de trista dagar som varit den senaste tiden, snö..... kan inte nån bara utrota skiten?!?!?!?!

Lite piggare blev jag dock häromdagen då jag fick ett mail från uppfödaren, med en förfrågan om vi inte skulle ha ett litet läger över påsken!
Det är väl självklart att vi vill det!!!
Skall bli riktigt sköj!!!
Det blir både lydnad o jaktträning, med instruktör!
Perfekt!!!
Hörde dessutom att det skall börja regna blåsa och bli plusgrader de närmaste dagarna och jag funderar på om det inte är dags att alla bidrar genom att sätta igång hårblåsar, bilvärmarna, extra element och dylikt på full effekt utomhus, det skulle kunna hjälpa lite!
Gör en insats!!!
Jag vill ha vår, eller åtminstone barmark!

Satt o funderade häromdagen på vad man kanske skulle ta tag i för att inte vara helt ute o cykla på unghundsderbyt, och kom fram till att jag har inte en susning!
Vad är det som ingår????
Har iaf lokaliserat var det är nånstans i år!
En bra början som man brukar säga, resten löser sig säkert, men det är klart är det någon som känner sig manad får denna gärna göra en kort beskrivning på vad vi kan förvänta oss!

Jag har ju storstilade planer och mål... så häromdagen var jag inne o rabiesvaccinerade den lilla svarta råttan :-)
Vem vet kanske kanske en dag får vi möjlighet att åka till de där härliga markerna man sett BC folken lägga ut otaliga foton av.... ( jag är inte alls avundsjuk!!!)
Jag har dessutom insett att min lilla råtta är nog inte så liten som jag vill tro :-)
Passade på att väga henne nere hos veterinären häromdagen...
Hon väger hela 24 kg, MEN jag vill VERKLIGEN poängtera att det är inte det minsta övervikt på henne!!!
Hon är slimmad nästan som en greyhound, men som sagt hon är nästan jämnstor med Brassan, och börjar likna en pitbull!
Hon är klart den typen av hund som musklar på sig snabbt o lätt, eller jaa... så som hon far runt kanske det hade varit mer konstigt om den inte hade varit ett muskelknippe, jag tycker hon är riktigt grann!!!

Nu är det dags för ytterligare ett Body Building pass = promenad! :-)
14 Januari 2011  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
o härnäst då?

Vad händer härnäst då?
Det är frågan!
Jag gör väl som 90% av alla andra bloggare, iaf inom hundkategorien... :-)
Jag får ta o skriva om mina mål det kommande året.
År 2011!
Vad skall man säga!??!
Alla som stirrat döden i vitögat brukar ha så bra saker att säga... de har hittat en ny mening med livet, sett vad som verkligen betyder nåt och framförallt så är de tacksamma för allt de gått igenom!?!?!?
Ok jag generaliserar en del!
Men faktum är att de allra flesta brukar säga nåt åt det hållet!
Jag tänker som vanligt vara lite motvals kärring!
Jag kan inte se några positiva saker med min cancer, förutom just som jag sagt tidigare då, om jag nu var TVUNGEN att få den där skiten så var det väldigt bra tajmat, precis lagom till det att jag skulle hämta hem Vinna, och jag tror att jag har henne att tacka för mkt, glädjespridare är nog en väldigt modest benämning av henne :-) men det är verkligen det enda positiva med cancern som jag kan se, om man nu ens kan resonera så... för faktum är att jag vet att det oxå hade funkat 1000 ggr bättre om jag hade sluppit cancern...
Mitt liv har inte förändrats åt det positiva hållet på något sätt alls i övrigt...
Jag har haft det djävligt jobbigt, varit tröttast i hela världen, åtminstone är det så det har kännts... blivit stelast i stan har fått en djävulsk värk i lederna, tappat naglarna, blivit steril, tappat håret, tappat typ 90% av musklerna, gått upp en jävla massa i vikt, ... osv... o listan kan göras ännu längre... men vem orkar?!?!
Jag överlevde :-)
Jag förstod aldrig innan detta hur folk kunde säga, jag skulle ändå aldrig vilja välja bort det (typ cancern)... Jag skulle valt bort det direkt!!!
Och det sjukaste av allt är att det som jag saknar mest av allt är mitt hår!
Ha ha ha, ytligt!!!
Det är klart om jag fick välja en endaste grej hade jag nog valt att vara lika "fräsch" i kroppen rent allmänt som jag var innan, slippa värken osv.. men på den fronten är jag övertygad om att jag kommer att bli lika bra igen, med lite segdragen sjukgymnastik o djävlar anamma, men jag hatar vekligen att ha kort hår!!!
Om man nu ens kan kalla det hår... det är ju mer som päls numera... ludd... jaaa, jag hoppas vekligen att det blir sig självt igen!!!

Oj oj oj, ser nu att jag tappade tråden lite :-)
Sorry!!!
Hur som helst målen för 2011!
Jag tänker bli cancerfri!!!
Jag tänker återta det liv som jag hade förut!
Jag tänker bli lika rörlig som jag var innan cancern, jag tänker bli lika smal som jag var innan cancern!
Och jag tänker träna hund!!!
Jag har bestämt mig för att Vinna o jag skall vara med på unghundsderbyt i jakt.
Vi skall förhoppningsvis tävla en appell och en lägre klass spår (det är klart det kan ju bli flera... men planen är iaf att bli uppflyttade till högre klass innan 2011 är slut.).
Planerat är oxå att allmänlydnaden skall vara såpass bra på den lilla råttan att vi skall kunna starta upp med sökträning till senhösten eller vintern.
Jag har en hel del kurser o läger inplanerade oxå, men då de inte är helt 100 spikade väljer jag att inte skriva om dem än.
Hur som helst jag önskar er alla ett framgångsrikt 2011, precis som jag har bestämt mig för att mitt 2011 skall bli!
Hoppas att vi ses på planerna! :-)
28 December 2010  | Länk | BLOGGEN | 10 kommentarer
en riktigt seg dag!

Hur trevlig, mystisk o härlig julafton än är, så kommer alltid annandagen därefter...
Denna dag har fått en helt annan känsla kopplad till sig för min del.
Pappsen o Britt bestämde sig för att de skulle göra en rejäl långresa till Thailand för 6 år sedan.
Det gjorde de, de åkte härifrån den 11 dec och jag minns faktiskt inte exakt när de skulle komma hem men det var nån gång mot slutet av januari.
De började resan i Bangkok som var det enda ställe de hade bokat in boende på innan resan, därefter hade tänkt att resa dit de kände för...
Tyvärr så resulterade detta i att de bestämde sig för att fira julen i Khao Lak.
Khao Lak var ett av de ställen i Thailand som drabbades allra hårdast av Tsunamin. Tyvärr så omkom både pappa och Britt.
De var ju i "gott sällskap" över 225000 människor dog på grund av vågorna efter skalvet.
Jag minns hur väl som helst den dagen, jag blev naturligtvis otroligt intresserad av att få tag på alla nyheter man kunde angående det hela men jag var ändå fullständigt totalt bombsäker på att åtminstone pappsen hade klarat sig!
Helt plötsligt så kändes det ungefär på samma sätt som då man liten.
Pappa är ju störst, bäst o starkast i hela världen!
Klart att han fixar detta!
Men ju mer information som jag fick om det hela, desto mer började jag att tvivla.
Jag kommer ihåg alla timmar man satt o ringde till UD och sjukhusen nere i Thailand.
Alla timmar man tittade på bilder som folk la ut på nätet av de omkomna som man hade hittat, de bilderna var nåt av det värsta jag har sett!
Jag kunde sitta i timmar o bara titta på foto efter foto och storgråta, på många av fotona kunde man knappt ens se att det var människor, de var sååå illa sargade eller såå otroligt uppsvullna, saknade div kroppsdelar osv...
Fullständigt vidrig var det, samtidigt som värsta skräcken var att klicka fram ett foto av pappa eller Britt så kunde jag bara inte hejda mig, de började prata om att man la lik på högar och brände, att de skyfflade ner kroppar i massgravar osv och nästan än värre skräck än att se deras foton hade jag för att vi aldrig skulle få hem dem överhuvudtaget...
Att aldrig få reda på vad som hände dem... att aldrig vara säker...
Till slut dock så hittade vi ett foto, som jag än idag tror kan ha varit pappa, men jag vet inte helt 100.
Låter sjukt att säga på det viset, att man inte ens skulle kunna känna ingen sin egen far, men så är det... i så fall så låg han på vad som ser ut att vara ett sjukhusgolv med en extremt stor blodpöl från baksidan av huvudet... vilket gör att jag hela tiden tänkt att han kunde överlevt, en blodpöl av den färgen kommer det inte från en död människa...han drunknade inte... han behövde sjukhushjälp och fick det inte, eller...
Eller var det inte han alls, drunknade han o Britt iaf, visste de vad som höll på att hända eller blev de fullständigt överraskade, kände de paniken och dödsångesten eller gick det snabbt?
Det påstås att drunkningsdöden skall vara en "bra" död.
Jag undrar just vem det är som har diktat ihop det??!??!
Själv kan jag knappt föreställa mig en värre död, och då man lyssnar på vad folk som drunknat, under liknande omständigheter, och blivit återupplivade berättar så önskar jag verkligen att pappa och Britt fick dö genom ett slag i huvudet eller så...
Inte drunkna!
Att kämpa för varje andetag med svår dödsångest nedtryckt under vattnet och syret börjar ta slut, gör att man måste andas oavsett man är över eller under ytan... kan aldrig vara skönt!
Att ta det där andetaget, luft blandat med vatten (som det tydligen blir alldeles vid ytan av stora vågor) gör att man kräks och när det händer går det inte speciellt bra att kontrollera andningen alls, vilket gör att man drar in vatten, spyor, sand eller annat som finns precis framför ansiktet...
Detta är nåt som jag har funderat sjukligt mkt på, kan inte förlika mig med att inte veta vad som hände.
Fotot lämnade vi med till polisen då de kom hem för att ta DNA prover och då vi lämnade signalementet och tandkort osv för identifieringsarbetet.
Fotot var märkt med plats och nummer på kroppen, men tyvärr fick vi aldrig något svar på om det var han eller inte.
Det är klart att när de väl hörde av sig fram i mars och talade om att de hade identifierat kroppen så var man ju lycklig bara för det.
Att åka upp till Ärna flygplats och ta emot en kista kändes oxå oerhört konstigt och jobbigt, men samtidigt var det en lättnad.
Det väldigt fint arrangerat.
Jag minns vissa av de andra som var där samtidigt som oss, vissa av dem hade man läst om i tidningarna...
Efter att ha fått hem kistan började jag tvivla på att de verkligen hade skickat rätt kropp till oss osv... man blir väl lite sjuk i sina tankegångar kan jag tro efter ett tag... jag var nästan besatt av att få öppna kistan men jag fick aldrig det!
Och än idag har den känslan faktiskt inte släppt mig helt...
Jag funderar en hel del på just hur de dog, vad de gjorde, om det är Britt o Pappa som de skickat hem till "oss", osv...
Jag kan ha riktiga sorgedagar där jag verkligen bara ältar detta mer eller mindre hela tiden, spelar musik som påminner mig om dem osv...
Det har naturligtvis blivit lättare för varje år, men den där känslan av att inte veta den är fortfarande otroligt jobbig!!!
Av nån märklig anledning är det alltid bättre att veta än att vara oviss, hur otrevlig sanning än kan vara!

26 December 2010  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
då sitter man här o väntar...

Hmm jaha då var det dags igen..
Julen är här, i morgon skall det mysas och ätas.
Måste säga att jag ändå är rätt så förtjust i julen, på nåt sätt hamnar jag nästan alltid tillbaka i den där känslan som man hade då man var liten.
Det är nåt alldeles speciellt med julen, lite magiskt faktiskt, och detta trots att man inte får några julklappar längre... Visst mammsen köper alltid nåt litet åt en, och jag brukar väl oxå göra lite tvärtemot vad vi bestämmer o köpa nåt litet till henne o Ove, men bortsett från det så köper vi inga julklappar åt varandra förutom barnen natruligtvis!
O de får paket i mängder, precis som det skall vara!!!
Den känslan som man själv får då man ser de där jättestora ögonen och glädjen i ansiktena då de får och öppnar paketen, det är så härligt!!!
Just då är jag tillbaka i samma känsla själv!
Den där fullständigt underbara känslan, kanske nästan till och med eufori, man hade ju gått o väntat i vad som kändes som en total oändlighet!!!
Inte kunnat sova under natten och sedan gick man bara där o väntade på att den där förbannade Kalle Anka skulle vara över så man fick öppna paketen!
O så var det äntligen dags!!!!!
Yeeeehaaaa!!! :-D
Numera öppnas paketen innan Kalle Anka, tack o lov har det skett förbättringar på den fronten ;-) Ha ha ha
För oss andra, dvs vi som förväntas vara vuxna iaf, så innebär julen för det mesta att det serveras en himla massa goo mat o dryck, och icke att förglömma härlig samvaro med nära och kära!!!
För min del har detta kommit att betyda mer o mer för varje år!
Livet kan verkligen snabbt förändras, då man minst anar det så händer saker man aldrig trodde...
Ta vara på varandra o njut av att ni firar jul ihop!
God Jul på er!
23 December 2010  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
jag är glad!

Så är det!!!
Anledningen till att jag är glad, ja de är förstås många men just det som jag tänker på nu är faktiskt att jag är glad att jag inte köpte en labrador förrän nu!
Ha ha ha undrar vad ni tänker när ni läser det...
Förklaring kommer!
Jag är sååå otroligt glad att jag inte skaffade en labrador förrän nu o anledningen är den att hade jag gjort det tidigare hade jag med stor sannolikhet inte tränat operant i dagsläget, och det är ju ett val jag är otroligt nöjd med!
Summerat...
Min hundtränarbana började med en tax :-)
Jag släpade runt en tax uppe på brukshundklubben i rätt så tidig ålder, skall jag vara helt ärlig så minns jag inte exakt hur gammal jag var... men jag har för mig att jag gick i 6:an då jag äntligen fick Sacko!
En sak är dock säker och det är att korrigeringsmetoder fungerade inte speciellt bra på den lilla taxen :-)
Att få honom att lyda genom att hota om straff var lika döfött som att försöka tända en brasa på havets botten!
Ju mer jag försökte med dominans o bestraffningar desto surare min fick taxen, inte så konstigt!!!
Och taxsam :-) för detta är jag i dagens läge!
En annan sak som också är säker det är att jag var och är minst lika enveten som taxen!
Skam den som ger sig!!! Om det inte funkar på ett sätt måste det funka på ett annat!
Jag tror faktiskt att det kan ha varit just Sacko och han små egenheter som fick mig att vara väldigt öppen för och nyfiken på nya idéer inom hundträningen, även om det dröjde ett tag innan jag skaffade nästa hund Kali...
Kali var en riktig kanonhund, jag önskar faktiskt att jag hde fått möjligheten att "få" henne senare i min hundkarriär.
Otroligt rolig och träningsvillig hund, ställde upp på det mesta o tyckte att det var riktigt roligt att träna, om man gjorde det på hennes villkor :-)
Lilla Kaligumman... hårdare hund det får man nog dock leta efter!
Om hon ville göra något så kunde hon ta i stort sett vad som helst för att "få" göra det!
Detta var oxå en bra erfarenthet, dvs nåt som gjorde att jag tidigt insåg att det där med straff o korrigeringar fungerar verkligen inte speciellt bra!
Oavsett schäfer eller tax...
Det måste finnas andra sätt!!! O det gör det ju!
Det var därför väldigt spännande att upptäcka den operanta världen och det som den hade att erbjuda och det gjorde jag då Kali var ungefär 1.5 år lite drygt.
Jag köpte boken "A dog and a dolphin" av Karen Pryor och prövade typ allt som stod däri... därefter var jag fast!
Jag fortsatte att köpa och läsa böcker inom ämnet men mest av allt gav nog ändå Marie Fogelquists kurser där jag o 3 andra lyckligt lottade tjejer fick möjlighet att gå otroligt fördelaktiga prova på/testkurser i operant inlärning mha hönsträning i flera omgångar, detta var långt innan hon körde igång med de kurser hon har i dagsläget!
Det var helt fantastiskt!!!
Jag lärde mig sååå otroligt mkt och hade sååå otroligt roligt att jag än idag inte kan bli annat än glad o tacksam för möjligheten!
Detta har verkligen format mig i min hundträning!
Det blir svårt för mig att nämna alla som påverkat mig i min hundträning då jag anser att man kan ta med sig lärdomar från mer eller mindre varenda människa man träffat, och då jag har varit så sjukligt intresserad i ämnet har jag sugit åt mig varenda tips jag sett eller hört om samt att jag har gått på så många kurser som jag har haft möljlighet till, men jag vill ändå speciellt nämna Eva Bodfäldt!
Hon har ett träningssätt som passar mig kanon och jag gillar verkligen hennes sätt att träna hund!
Hur som helst!
Efter att ha fått tagit del av alla dessa härliga träningsmetoder fick jag till slut Eassa som jag rakt av från början fick möjlighet att träna operant, och det gick ju som en dans!
Vilken underbar hund och så bra det gick! Jag älskade varje sekund av träning med henne, iaf vad jag minns idag :-)
Tyvärr var den lilla Brassan en galenpanna utan dess like och hon sprang sig sönder o samman, och tyvärr gick det inte att åtgärde de skador hon ådrog sig, hennes karriär blev trist nog alldeles för kort!
Och jag blev fullständigt bedrövad, det var som om mattan rycktes undan och luften gick ur mig, allt på en gång! Jag bestämde mig för att lägga ner allt vad hundträning hette :-(
MEN i dag sitter jag alltså med en liten labrador i huset :-)
En riktig liten glädjespridare :-D
Hon fungerar naturligtvis väldigt bra då man tränar operant, jag har ännu inte träffat på en hund som inte fungerar bra med den metoden, men det som är så lustigt är att den lilla damen fungerar faktiskt väldigt bra även då man säger åt henne att vissa saker inte är ok! :-)
Och här tänker jag knyta ihop säcken och säga att om jag hade skaffat en labrador på ett tidigt stadie hade jag kanske inte ens funderat över varför man skulle "behöva" träna på ett annat sätt än att säga åt hunden vad den skulle göra o inte göra.
De är ju så följsamma, lättlärda och mindre "bösiga", och för den saken skull är de på inget sätt mindre hund, bara smidigare att ha o göra med och väldigt mkt mer lättsamma överlag:-) Eller kanske är det bara just lilla Vinna ;-) Vad vet jag...
Med detta vill jag bara säga att jag är otroligt glad över att jag haft med schäfrar och taxar att göra innan jag skaffade en labrador!
Annars hade nog mitt träningssätt varit ett helt annnat i dagsläget och helt osvenskt vill jag faktiskt säga att jag är grymt nöjd med mitt sätt att träna hund, och skulle inte vilja att det var på nåt annat sätt, förutom att jag naturligtvis vill lära mig mer! Och det hoppas jag att jag alltid kommer att vilja! :-D
18 December 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
dåligt med uppdateringar igen!

Jaa så är det!
Och jag tänker skylla på snön.
Man kan ju inte göra nåt, iaf inte nåt värt att skriva om!!!
Vi promenerar :-) Ja det är i stort sett det enda vi roar oss med just nu.
Vi promenerar både på nya ställen och på gamla beprövade ställen. Roligast är det förstås att upptäcka nya härliga promenader i underbar terräng.
Men för att göra det händer det ibland att man "hittar" ställen som man inte borde promenera på...
Den planerade jaktträningen vi skulle på blev inställd på grund av all snön, spåra ids jag inte göra i skiten och lydnadsträning har jag tyvärr ingen som helst lust för i detta väder...
Det märks att de små doggsen kanske inte är fullt så stimulerade som de hade önskat... om inte annat märks det väldigt väl på promenader då man har sällskap.
Borta är allt intresse av att kolla upp matte som i vanliga fall brukar hitta på en del kuligt under promenaderna, hon går ju ändå bara å pratar... Händer ju inte ett smack!
Varför inte ta tillfället i akt o roa sig själv verkar de små liven tänka! Att leta efter vilt och följa spår är ett nöjje på hög nivå... till mattes förtret!!!

På icke hundfronten känns det faktiskt som att det går i stormsteg framåt!
Jag har ju träffat en riktig kanon-sjukgymnast!
Hon har sett till att jag kommit med på gympa, och vattengymnastik samt att jag skall börja få lite akupunktur nästa vecka!
Jag vägde mig på vattengympan i veckan och insåg till min stora glädje att jag faktiskt har blivit av med ca 5 av de 15 kilo jag gick upp under all behandling med kortisonet. Fantastiskt!!!
Visst det är 10 kg till som skall bort och ju förr desto bättre! Men det känns som en riktigt bra start iaf!
Får väl se hur det går över julen bara... :-)
5 December 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Äntligen med bil igen...

I går fick jag hem lilla V70Grå igen och det var härligt!
Jag känner mig helt strandsatt utan bilen, tycker inte att det är speciellt kul att ge sig ut på promenader här hemifrån, det går alldeles utmärkt att gå morgonsvängen med startpunkt här, men inte långsvängen, då vill jag ut i de härliga skogarna o gå, så hundarna får fritt spelrum o kan fara o flyga som de vill.
Idag trilskades dock den lilla gumman igen, batteriet var inte helt med i matchen och jag behövde lite assistans för att komma igång... Det är lite lurigt när man gillar att använda dieselvärmaren men inte åker tillräckligt långt för att ladda batteriet ordentligt däremellan, skall tänka på detta så hoppas jag att jag slipper ännu mer bilbekymmer på ett tag.

På hundfronten händer det inte så mkt just nu... vi promenerar mest när det är sånt här väder, jag brukar nästan alltid totalt tappa sugen att träna under vintern och mitt under sommaren, får se om andan faller på nån dag, eller inte :-)
Har hur som helst tänkt att smita iväg på jakträning på måndag, det skall bli kul!
Annars ligger vi lågt!
Lite lurigt tycker jag också att det är när det blir pulsdjup på snön, åtminstone då man har en unghund.
Det blir ju helt andra muskelgrupper som påfrestas under promenaderna än då det är barmark. Vilket innebär att även en relativt vältränad hund kan bli väldigt ansträngd av en inte alltför lång promenad.
Nåt att tänka på så man inte överanstränger de små så här i början...
27 November 2010  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Ingen jättekul dag idag...

Idag är vad jag skulle kalla en riktig sunkdag!
Snöat utav bara den, resulterat i att jag varit tvungen att skotta en himla massa... aj aj aj det gör ont i det trasiga nyckelbenet, får flashbacks till början av året...
SUNK!!!
Upptäckte när jag skulle ge mig iväg på dagens promenad att bilen inte går att starta... SUNK!!!
Tändningslåset har tydligen ballat ur fullständigt, och när jag kollade lite närmare var detta tydligen ett rätt så vanligt bekymmer... som endast kostar 5000:- att fixa SUNK!!!
Än roligare var att de på verkstan är fullständigt överbelagda med jobb för att folk helt plötsligt fått för sig att det är dags att byta till vinterdäck... framförhållning kallas det tror jag!
De visste inte riktigt när de skulle kunna fixa bilen... SUNK!
Om jag nu alls får igång bilen igen o kan köra den till verkstan, annars får jag väl beställa bärgning och det är ju säkerligen inte heller gratis... SUNK!!!
Resultatet blev att jag fick ta dogsen och utgå promenad här hemifrån, vilket inte alls är lika roligt som att ge sig ut o traska på måfå i skogarna... SUNK!!!
Jag behöver en ny dag!!!
23 November 2010  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Blev inspirerad...

Blev lite inspirerad att skriva mer om våra promenadövningar då jag fått så trevlig feedback på detta :-)
Jag tränar ju ofta under promenaderna, men jag har nog aldrig direkt skrivit om vad vi faktiskt gör...

Då jag uppskattar att vovvarna söker kontakt med mig under promenaden är detta något som väldigt ofta belönas på ett eller annat sätt.
Tex genom att de får en liten godbit, eller att jag kastar till de en boll eller slänger iväg en boll/kotte/pinne som de får leta efter, eller så får springa o hämta den boll som vi tidigare lagt ut, de kan få ett kommando som i sin tur kan leda till belöning. Jag brukar hela tiden alternera uppgifter och belöningar. Det beror oxå litegrann på vad som händer i omgivningarna vad jag väljer att göra.
Detta gör ju att de små liven tycker att man är en väldigt kul typ som det är värt att hålla koll på!
Tror att jag är så mån om dessa uppgifter då jag haft väldigt självständiga hundar med mycket jakt i sig. Allt detta pyssel har gjort att man åtminstone fått dem lite mindre engagerade att leta jaktretningar plus att jag som sagt stigit i värde för hunden.
Jag blir inte den trista tråkiga personen som hela tiden förbjuder saker utan den som hela tiden hittar på roliga grejjer!

En annan sak som jag gillar att pyssla med under promenaderna är balansövningar. En bra balans skapar ju en hund med härlig kroppskontroll och det i sin tur tror jag ger en självsäker hund. Plus att de tycker att det är riktigt kul att balansera på både det ena och andra.

Under mer eller mindre varje promenad klämmer jag in åtminstone 5 st "hetsinkallningar", dvs det skall vara fullt blås in till mig på kommando och detta belönas alltid med oerhört eftertraktade belöningar som skapar tempo!
Jag gör inte dessa hetsinkallningar när hundarna är intresserade av nåt utan enbart då det verkligen är säkert att de kommer att blåsa på in till mig.
Detta för att ha ett litet extra Ess i skjortärmen den dagen jag behöver få in dem snabbt utan att de funderar så mkt på varför...

Det senaste projektet som jag börjat jobba lite mer fokuserat på är att få vovvarna att på kommando gå runt saker ute på promenaden. Tex ett träd, eller en större sten osv... Framigenom är tanken att jag skall kunna skicka dem från långt håll och be dem runda, vad det nu kan tänkas vara, på ungefär samma sätt som IPO-hunden rundar värnen...

Endast ett par utav de saker vi pysslar med under promenaderna :-)
Nu skall jag ge mig ut o träffa sjukgymnasten.

22 November 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
snöpromenad...

Idag har vi varit ute på promenad ihop med Lena o Klippa.
Vi bestämde igår att vi skulle ta en promenix ihop idag, men då snön föll ordentligt under natten blev det byte av promenadval :-)
Den promenad som var planerad kändes väl lång i skitvädret som hade hunnit bli under natten. O tur var nog det att vi bytte sväng för annars hade vi lätt varit ute i flera timmar. Det blir ju två steg fram o ett tillbaka numera... och påtagligt tyngre att gå i snön, även om mängden kanske inte var enorm...
Dock hade snöplogen roat sig med att göra vägarna mer eller mindre o-farbara!
Förstår inte hur det kan vara tillåtet att ploga och sedan inte grusa eller sanda. Det blir ju fullständigt snorhalt!!!
Efter promenaden stack vi vidare upp till Ale Brukshundklubb för att hälsa på en skara glada Rapportare som var ute o tränade.
Jag passade på att prova ut lagom längd på Back on Track täcken till både Eassa & Vinna. Känns som att det är hög tid att skaffa ett täcka till den tunnhåriga lilla svarta, även om hon inte har för vana att spendera allt för långa stunder i bilen.
Det får bli tidiga julklappar!
:-)
20 November 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
oj vad länge sedan det var....

Får passa på att uppdatera lite, hade ju faktiskt nästan tänkt att göra precis tvärtom, dvs skriva lite oftare, och kanske lite kortare istället nu då man började jobba :-)
Men som vanligt blir det inte alltid som man tänkt sig.
Ja ja, det finns förbättringspotential iaf!

Jag har ju nu börjat att jobba och det är hur kul som helst!
Känner mig dock lite bakom flötet om man uttrycker sig snällt!
Man märker lätt av att det var ett bra tag sedan man funderade på liknande saker.
Men de goaste kollegorna har överseende! Tack för det!!!
Jag har också börjat förstå varför man trappar upp lite lätt med jobbet, man märker som sagt att man inte är riktigt med i matchen och att det som förut gick mer eller mindre utan ansträngning kostar faktiskt på en hel del.
Jag har väldigt svårt med koncentrationen, och märker faktiskt av en ganska påtaglig trötthet av att vara hela 3-4 timmar på jobbet... otroligt!
MEN jag tror att detta kommer att ge med sig ganska snabbt, med tanke på att jag trivs så bra på jobbet och verkligen gillar det jag gör!
Har dessutom fått tag på en kanonhärlig sjukgymnast via jobbet och efter första mötet med henne känner jag att jag hittat helt rätt!
Det som hon beskrev stämde på pricken in hos mig och hon hade dessutom övningar som skulle hjälpa mig igång igen!
Känns kanon!!!
Det hade verkligen varit underbart om hon kunde få igång kroppen igen.
Har ju tappat så otroligt mkt under detta året, enligt läkaren beror det ju mestadels på den väldigt höga kortisondosen jag käkat sedan i april, men naturligtvis även på resten av hela behandlingen man utsats för!
Kortisonet har ju tydligen en hel del "baksidor" om man nu kan uttrycka sig så.
Jag fick ju en alldeles otrolig hunger av allt kortisonet, åt ju flera middagar på en o samma dag och trots att det kändes som om maten stod en fullkomligt upp i halsen och att det rent fysiskt inte var möjligt att trycka i sig nåt mer... nånsin... så var man ändå hungrig... helt sjukt!!! Och inte bra för vikten kan jag lova!
Summerat gick jag upp 15 kg!
Tappade dock ca 3kg mer eller mindre direkt då man tog bort kortisonet.
Nästa luriga detalj med kortisonet var inget jag märkte av egentligen förrän efter man tog bort det. Eller så maskerades det av neupogen sprutorna...
Tydligen försvagar det musklerna och lakar ur, eller luckrar upp, lederna. Detta i sin tur har gjort att jag är sååå otroligt svag i musklerna och har en kraftig värk och stelhet i lederna. Känns ju inte som att man med de förutsättningarna behöver gå runt o släpa på 12 kilo extra direkt... :-(
Ja ja de skall naturligtvis bort så snabbt det bara går, men just nu är ju läget som det är och med en "rutten kropp" skall man tydligen skynda långsamt vilket gör att jag inte heller kan börja köra igång med "hårdträning"... utan att bli av med en del övervikt först... sliter för mkt på de skruttiga/uppluckrade lederna... Så jag tänkte börja simma lite och skaffa hem en motionscykel, plus att jag som sagt promenerar en hel del. Hoppas att knänan fixar det för annars kommer det att bli problem!
Näää nog med gnället!!!
Enligt läkaren skall värken förhoppningsvis ge med sig på ett halvår eller så och naturligtvis blir det gradvis bättre o bättre! Vilket borde innebära att man just nu befinner sig på botten, det kan mao bara bli bättre! :-) och faktum är att det går ju faktiskt rätt så bra nu trots allt!!!

Jag har ju hår igen! :-) Och det skall färgas inom kort!!! :-)

Inte blev det mkt om hundträning i denna bloggen...
Hmmm det barkar utför!
Nä jag skall nog ändra på detta och anse att detta är slutet på gnället om cancer o den skiten, förhoppningsvis!!!
Kanske kommer det en liten uppdatering men bara kort framigenom och denna blogg skall få återgå till det som den ursprungligen skulle handla om, mina hundar o deras träning!
19 November 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
det drar ihop sig...

Nu på måndag smäller det!
Då kommer jag att börja jobba lite försiktigt igen :-D
Det skall bli riktigt roligt, MEN jag hade ljugit om jag påstod att det bara är glädjande att börja igen.
Jag har saknat utmaningarna, alla jobbarkompisar naturligtvis! men även mötena med folk och de diskussioner det har lett till, och faktiskt även känslan av att vara behövd!
Det är nog något man absolut inte skall underskatta, jag trivs verkligen med att hjälpa till, och den där känslan som man får av att ge någon det som de behövde i just den stunden oavsett om det var information eller hjälp på ett mer konkret sätt det trivs jag verkligen med!
Och lustigt nog har jag faktiskt också saknat att få gräva ner mig i problem och förbereda mig för att försöka övertyga de med andra åsikter... i mitt fall har ju "de" allt som oftast bestått i fransoser... men det sitter lååångt inne att erkänna att jag kanske kanske till o med har saknat fransoserna... det trodde jag nog aldrig att jag skulle säga... det trodde nog inte de som känner mig mer heller :-D ha ha ha.
Ja ja vissa saker får man helt enkelt bjuda på!
Hur som helst så skall det bli gott att skaka om den lilla hjärnan igen, dra igång tankeverksamheten och få "sätta tänderna" i lite utmaningar!
Det som jag aboslut kommer att sakna med att bara gå hemma o dra är ju min underbara dagtidspromenader!
Känner nästan lite sorg när jag tänker på att om en inte allt för lång framtid är man tillbaka i det gamla vanliga igen...Ut på morgonpromenad i bäckmörker, in på jobbet innan det börjat att ljusna, hemgång när det är mörkt ute och ut med pannlampan på för att inte slå ihjäl sig.
Det ger så enormt mkt energi att få vara ute o röra på sig ordentligt i dagsljus!
Jag älskar verkligen mina lååånga goa promenader, där hundarna springer som tokar och bara får vara! Det är sååå underbart att ge sig ut och hitta nya vägar genom skogen, även om vissa kanske inte alls blir som man hade hoppats eller trott :-)
Faktum är att ofta så hittar man riktiga smultronställen!!!
Rädslan för att snart inte kunna ta de där goa dagsljus-vändorna har gjort att jag mer än någonsin den senaste tiden har prioriterat promenader framför all annan träning.
Låter säkert konstigt för mina hundvänner :-) Klart man promenerar med jycken tänker ni och jaa visst gör man det! Och att gå promenader behöver naturligtvis inte utesluta att man tränar lydnad, lägger spår eller tränar annat sedan, men min energi är som sagt inte på topp riktigt ännu och går jag de där härliga vändorna har jag liiiite jobbigt att ladda om och ta mig ut på planen samma dag som det är just nu.
MEN jag får bara mer o mer energi så snart orkar jag nog även det!
Helt overksamma på träningsfronten är vi dock absolut inte!!!
Jag gillar ju som sagts tidigare att träna en del på promenaderna och det har vi fortsatt med, så framåt går det absolut!
Hon är en riktig naturbegåvning min svarta lilla fasanmissil!!!
Det känns som att hon går starkt framåt på alla fronter!
Jag har i dagsläget enbart hittat en detalj som stör bilden av en perfekt liten hund :-)
Lustigt nog har den lilla otroligt svårt att sätta ner baken eller magen på en blöt appellplan...
Hunden som mer än gärna dyker i både pölar och sjöar oavsett temperatur, det kan tom vara fruset i vattenbrynet... tycker att det är liiiite, eller mycket obehagligt när det är blött i gräset :-O
Detta är för mig ett helt nytt problem, men problem är ju till för att lösas så det är väl bara att ta tjuren vid hornen, eller var det labradåååååren.

Näää om man skulle ta sig i kragen o åka ner o handla mera godis, åt ju upp allt igår, till de eventuella gastar som smiter förbi under kvällen... Vill ju inte råka ut för otrevligheter som går att undvika ;-)
Trevlig helg på er!!!
30 Oktober 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
bästa helgen på lääänge! :-)

Ja det har det faktiskt varit!
Jag tillbringade helgen i Vammerviken, ihop med en gäng träningssugna Rapportare. Joakim och Christer hade sett till att fixa ett litet träningsläger med tillgång till väldigt fina marker, vilket kändes lyxigt såhär alldeles inpå älgjakten!
Tack skall ni ha det gjorde ni bra!!! :-)
Jag var med i spårgruppen, eller en av grupperna. Jag hade ju med mig båda småråttorna, och då är ju spåret kanon, men jag kan lungt säga att det börjar suga ordentligt i söktarmen :-) Får se om jag orkar hålla mig så länge som jag har tänkt!
Hur som helst, på fredageftermiddag plockade jag upp Lena o Klippa i Surte.
Vi fick stuva in all packning i husvagnen i och med att Eassabrassa åkte lyxigt värre. Jag hade fällt hela baksätet på bilen och inrett med gosiga fällar, dessutom satte jag för säkerhets skull även in hundsäkerhetsbältet så vi alla åkte säkert!
Vinna o Klippa åkte bak i burarna, och Eassa kände sig nog lite nöjd som kunde ha koll på dem båda och ändå vräka sig :-)
Det var riktigt roligt att samåka med Lena, hon har haft så mkt för dig den senaste tiden att det var länge sedan vi hade tid att tjata så länge om ditten o datten, naturligtvis blev det allra mest om hund o hundträning, men men.
Väl framme, typ vid 21 snåret tror jag, var det kolsvart ute och i brist på ljus lyckades vi välja den kladdigaste platsen, som vanligt :-) Men det gick bra trots allt!
Vi ställde upp husvagnen rastade av hundarna och sällade oss till resten som satt o ljög och drack öl. Det var ett bra tag sedan jag träffade denna skara och det var riktigt riktigt kul!!!
Vi kom i säng rätt så sent, och hundarna skötte sig långt över all förväntan! Det blev lungt i husvagnen nästan omgående!
Dagen därpå började med platsliggning med skott kl 9. Undrar vad Norrmännen som bodde på Campingen trodde då det började skjutas på morgonkvisten...
Sedan vart vi uppdelade i mindre grupper för att få plats ute i markerna. Jag o Lena parades ihop med Lars-Ivar o Kathe, de marker som vi fick var riktigt fina!!!
Tyvärr är det ju som vanligt lite svårt med spår första dagen då man inte riktigt har koll på hur området ser ut, så vi knödde alla ihop oss på ett rätt så litet område första dagen :-)
Ja ja Jag la ett spår till Vinna och hade planer på att lägga ett även till Eassa men som sagt med dålig koll på området så fick Eassa ta ett återvinningsspår på lördagen. Efter att vi lagt ut spåren åkte vi iväg o körde uppletande. Så roligt, Vinna plockade snabbt och lätt in fem föremål, hon jobbar såå fint!!!
Eassa var inte sämre hon! Det var dessutom väldigt kul att se Mack, han hade sådan fart in med föremålen att man får säga att det var tur att han sprang vid sidan av matte, annars hade hon flygit ett 10tal meter av smällen! Ha ha ha
Både Klippa och Cri jobbade också jättefint!
Sedan hade spåren hunnit att lega till sig, tillbaka till dem.
Lilla Vinna fick mig såååå himla glad, hon spårade otroligt bra! Och det är ju faktiskt, jag vet inte vilket spår i ordningen, dvs det är ju allt annat än en engångsgrej! Tempot har blivit riktigt riktigt fint! Hon ligger till 85-90% klockrent i spåret, kan fladdra iväg lite i nån vinkel, men som sagt såååå himla kul är att hon i första skedet numra inte börjar ta till benen om det blir svårt, jag ser att hon av sig själv börjar lugna ner sig för att lösa svårigheterna! Plus att man nu faktiskt kan hålla emot lite mer, för att se om hon är övertygad om att det går åt "det hållet". Häftigt!!!
Eassa skötte sig som vanligt riktigt bra i spåret! Det var ju ett rätt så lätt spår iom att det var Vinnas...
Efter spåren åkte vi in till Årjäng och käkade lite, sedan vidare ut till brukshundklubben och körde lite lydnad.
Vinna skötte sig riktigt bra, men det gör hon ju för det allra mesta på planen!
Jag överraskade dock Eassa med att ta ut henne och köra lite lydnad!!!
Det har nog inte hänt på jaaa 1.5 år iaf! Jag vill minnas att det var på förr förra kennellägret och innan dess var det nog typ ytterligare 1.5 år minst igen så jaa kanske att detta var hennes 2:a eller 3:e lydnadspass på de senaste 3 åren :-) He he he
Och det såg väl ut därefter oxå :-) men det spelade ingen större roll! Hon tyckte att det var riktigt jävla kul iaf!!!
Efter detta åkte vi till Campingen igen alla var nöjda och glada, både hundar och förare!
På kvällen fick vi en otroligt god middag! Det var kött och potatisgratäng med grymt god kantarellsås, och det förstår man ju att de kan gödsla med där uppe, kantarellerna växte överallt precis som svampar i skogen ;-)

Dag två började som dag 1 med platsliggning och skott sedan ut till spårskogen, Jag la ett rejält långspår till Vinna och Lena la ett rätt så¨långt spår till Eassa!
Efter det åkte vi en bit bort o körde uppletande, idag fick Vinna "bara" plocka in 2 föremål och efter det var min plan att köra typ raka skick mot en specifik plats i uppletande rutan, och jag får säga att det fungerade långt över min förväntan.
Hon gick väl kanske inte spikrakt, men å andra sidan började jag vrålklantigt och försökte skicka henne mot det hörne som alla tidigare hundar hade haft svårast med, jag vet ibland är man otroligt korkad! Och det andra skicket mot ett annat hörne gjorde hon otroligt fint men tyvärr "missade" hon föremålet, det var ingen direkt vind denna dag, och iom det började hon att slå och söka i större o större cirkel innan hon kunde ta det, men som sagt hon gick i vilket fall som helst dit jag ville om än kanske inte helt perfekt! Jag var hur som helst hur nöjd som helst!
Eassa gjorde återigen ett fint uppletande även om tempot inte var det bästa men hon börjar ju faktistk bli lite till åren och med hennes krämpor är det helt ok att ta det lite lungt!
Sedan tillbaka till spåren, som nu hade legat rätt så ordentligt, vi var ju två ytterligare personer idag och 3 extra hundar.
Jag och Vinna stack iväg på hennes spår, som jag nästan kände var lite väl svårt för henne, men hon överraskade ännu mer än dagen innan! Hon spårade sååå otroligt bra!!! Jag var så glad att det nästan bubblade över av glädje!!!
Hon är bäst min lilla svarting!
Efter det dröjde det ett tag innan Eassa fick ta sitt spår, detta hade då legat i drygt 3 timmar och hon spårade också fantastiskt fint!
Var otroligt nöjd även med henne, hon har ju den senaste tiden nästan uteslutande gått återvinningsspår och att gå från spår som legat kanske 10-15 minuter och hoppa direkt till drygt 3 timmar och spåra så klockrent som hon gjorde kan man inte bli annat än stolt över! Lilla pärlan!
Efter detta åkta jag, Lena och Kristina in till Årjäng och käkade en bit, vi var hungriga som vargar!!!
Sedan tillbaka till Vammerviken, packa ihop sig släpa hem husvagnen.
Trött och mör somnade jag som en stock då jag väl kommit hem!
Känner att både kroppen och knoppen fortfarande är trötta efter helgen och man inser som sagt att allt fortfarande inte är som det skall!
Helgen summerat... Träffade härliga människor som jag inte sett på länge, hundarna som skötte sig kanon, underbara spår och härliga uppletande! Känner mig sååå glad och nöjd!

Tillbaka till vardagen...
Strålningen fortgår, och nu har jag fått alltmer ont i halsen!
Känns rätt konstigt faktikst, det gör ont om rejält halsont fast inte på riktigt samma sätt och framförallt inte på samma ställe, jag har numera ont i halsen i höjd med nyckelbenet :-S
Klådan är fortfarande överkomlig!
Så det är bara att bita ihop ytterligare ett tag sedan skall det vara över!
Over and out!
12 Oktober 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Nu börjar det hända grejjer

Jaa det börjar dra ihop sig!
I November skall jag få börja jobba igen!
Det blir till en början bara 25% men det skall ändå bli så himla roligt!
Jag har nu hunnit avverka hälften av strålningsbehandlingen och det går faktiskt riktigt bra!
Det som varit jobbigast med behandlingen hittills är faktiskt att det alltid är förseningar. Jag har ännu inte varit där en endaste gång och kommit in i tid, det har dröjt allt mellan en halvtimme till strax över 2 timmar efter utsatt tid.
Tråkigt är att de på inget sätt meddelar att de är försenade, det får man helt enkelt upptäcka själv då man sitter o väntar, surt då man kanske själv stressat för att hinna, eller har bokat nåt efter behandlingen :-(
Jag bad att få de tidigaste tiderna för att slippa så mkt förseningar, men jag har nu upptäckt att det inte heller verkar spela nån större roll, även de ggr jag haft den första tiden har det varit förseningar... Märligt!
Ja ja det är ju snart klart så det spelar ju ingen större roll!
Klådan i huden har börjat att göra sig lite påmind igen och jag har börjat få lite halsont, men än så länge är det klart hanterbart!

På hundfronten tränar jag vidare!
Känner att vi faktiskt gjort rätt stora framsteg den senaste tiden.
Den lilla råttan har verkligen snäppt upp sig då det gäller spåret.
Jag känner att jag inte kämpar förgäves längre med att få ner hennes tempo i spåret. Hon har lugnat ner sig rejält faktiskt, det är fortfarande en bra bit kvar innan jag kommer att känna mig helt nöjd, men det är samtidigt en bra bit från hur det var till en början! Med det lugnare tempot kommer även en större noggranhet och det är riktigt uppskattat!!!
Vi har faktiskt spårat några ängspår det senaste som jag varit ofantligt nöjd med!
Riktigt roligt!!!

På jaktsidan så har jag också kommit en bra bit på väg tycker jag.
Här har jag haft otroligt stor hjälp av Eassa!
Jag älskar ju att "träna" under promenaderna och det har jag fortsatt med.
Det som jag känner har blivit så bra med hjälp av Eassa är att Vinna har fått lära sig att det inte alltid är hennes tur att göra nåt bara för att nåt är på G.
Hon har numera lärt sig att ibland får hon jobba och ibland får hon bara sitta och titta på, detta har hon accepterat med hull och hår, hon sitter tyst och fint och väntar på sin tur i åtmistone 95% av fallen. Nån gång kan hon resa sig men då har jag bara lungt satt tillbaka henne, vilket hon köpt.
På detta sättet tränar vi på att leta efter bollar, kottar, pinnar eller annat som jag går ut och gömmer eller kastar.
Vi tränar minnet genom att lägga tex en boll bakom oss på promenaden och fortsätta några 100 meter fram innan någon av hundarna får sticka iväg och hämta den, och ibland får de leta efter nåt annat innan de får sticka o hämta den kvarglömda bollen osv...

Vi har även kört på en del med linjetagsträningen. Här har jag absolut haft en väldigt stor hjälp av Eassa. Till en början så skickade jag alltid Eassa först på linjetaget och så fick lillfjanten gå som hund nr 2. Detta gjorde ju att hon satt nyfiket och kikade efter Eassa och det var naturligtvis inte så svårt för henne att gå sträckan efter det.
Efter ett tag började jag att låta Vinna gå någon sträcka innan Eassa, vilket funkade kanon! Och nu är jag faktiskt i det läget att jag kan välja att låta Vinna gå först eller ta Eassa, båda är lika taggade även om Eassa naturligtvis har mer erfarenhet och mao är det säkrare kortet. Men får lillråttan träna en del på att ta naturliga hinder och annat som kan störa på sträckan så kan hon nog snart vara ikapp och, vem vet kanske även, förbi ;-)

Igår hörde Cilla av sig och talade om att hon hade lyckats att få med oss på en unghund/nybörjar jaktkurs! Detta är verkligen nåt som skall bli otroligt spännande!
Första tillfället blir nu på måndag! Wohooo :-D

Till helgen skall vi upp till Vammerviken på läger.
Jag och Lena skall bo ihop i husvagnen med Eassa, Vinna och Klippa, det kan bli roligt, eller??? :-D
Tanken är att det skall spåras och köras uppletande, samt tränas lite lydnad kanske plocka lite svamp oxå. Utöver det blir det väl lite samkväm och underhållning.
Ser verkligen fram emot det!

7 Oktober 2010  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
en hel del faktiskt

I och med att det går ett tag mellan uppdateringarna hinner man ju med att göra en hel del saker.
Och när man väl sedan skriver i bloggen kan man inte skriva om allt :-)

Hur som helst sedan sist så har jag fått resultatet från PET-röntgen. Tyvärr så var tumören inte död än :-( Detta innebär att det blir strålning.
Jag kommer att börja på måndag nästa vecka, och sedan kör man tydligen på med strålning varje dag i minst 3 veckor framöver, sedan blir det utvärdering osv...
Får se hur det går. De påstår att med strålning i detta läget så är det minimal risk att tumören överlever, å andra sidan så sa man även att tumören borde ha dött redan efter drygt hälften av cellgiftsbehandlingen... men men man får väl fortsätta att se det hela positivt, klart att den dör efter strålningen!!!
Faktum är att då vi tittade på bilderna av tumören från början tills nu så var det enorm skillnad. Upptaget av den dopade lösningen som de injecerar innan röntgen gör att cancercellerna lyser upp i ett rejält gult sken på röntgenbilderna.
Från början var tumören väldigt stor och stark och den lös som en liten sol på bilderna, när vi tittade nu kan man säga att i jämförelse så lös det som en mkt mkt svag nattlampa på ett vääääldigt mkt mindre område. Så tumören är definitivt nere för räkning och det som skall få den att knäckas totalt är alltså strålningen.
Jag har varit nere på Sahlgrenska och fått "gjuta" en "vagga". Dvs en form som man skall ligga i under själva strålningen, det är ju otroligt viktigt att man ligger på exkat samma sätt vid varje tillfälle och förutom denna form så har de kryssat med tuschpennor både här och där på kroppen.
Ja ja vi får se hur det går!

Nåt roligt i det hela är att håret har börjat att växa igen :-)
Det som händer under cellgiftsbehandlingen är ju att håret helt slutar att växa och det som finns trillar av och då menar jag verkligen allt hår. Detta inkluderar naturligtvis både fransar och ögonbryn också. Några har påpekat att detta är väl inget att bry sig om med tanke på vad som kunde hänt!
Och jag håller verkligen med er! Jag skulle valt livet vilken dag som helst framför hår, fransar och bryn!!!
MEN jag kan samtidigt tala om att man känner sig otroligt naken helt utan!!!
Det kommer man inte ifrån.
Helst då man som jag inte gillar att vara utan mascara!
Så jag är fortfarande väldigt glad åt att håret börjar komma tillbaka. :-)
Enligt läkaren får de allra flesta blont pudelkrull då hårsäckarna börjar vakna till liv igen, naturligtvis är det övergående och efter ett kort tag börjar hårsäckarna att producera det vanliga håret igen. Jag hör tydligen till de som inte får blont pudelkrull, men jag kan samtidigt säga att det hår som börjat växa ut på huvudet ingalunda ser ut som mitt vanliga hår iaf :-)
Som det är just nu har jag väldigt fjunigt, rakt och råttfärgat hår. Vi får se när det blir sig självt igen :-)

Då det gäller dogsen så går allt framåt.
Vi tränar vidare även om jag varit lite väl lat den senaste tiden, har faktistkt promenerat mer, det har varit så skönt att känna att man inte blir helt slut av att gå så vi har varit ute i skogarna och bara myst. Plockat en del svamp, hittat nya härliga "vägar".
Samtidigt så gillar jag att pyssla med hundarna under promenaderna, så vi har inte varit helt slappa men på lydnadsfronten har det blivit väääldigt lite.
Jag har varit iväg och hjälpt till på ett jaktprov och hunnit med att åka och titta på ett annat. Intressant att se hur olika proven är upplagda.
Därmed blir även svårighetsgraderna rätt så varierande.
Jag skall iväg och hjälpa till på ytterligare ett prov nästa helg. Det är inte bara kul utan samtidigt väldigt lärorikt!
Har bestämt mig för att ta tag lite mer i lydnaden den kommande tiden och för att lyckas med det har jag bestämt mig för att följa Kerstins exempel, jag skall plita ner i förväg vad jag skall träna mer på varje vecka dvs ena vecka skall det ägnas mer tid åt jaktövningar, andra veckan skall det ägnas mer tid åt spår och tredje veckan skall det ägnas mer tid åt lydnad. Så har man åtminstone bestämt sig för vad man skall prioritera!
Jag tror att det blir bra!

I morgon skall jag in och hälsa på alla jobbarkompisarna igen!
Det skall bli väldigt roligt!!!
Vi skall samtidigt försöka att bena ut hur jag på bästa sätt kan komma tillbaka till jobbet, vad jag skall göra och hur jag skall jobba :-)
Tanken är att jag skall börja jobba igen i skiftet oktober/november och då börjar jag på 25%. Då har jag varit hemma i nästan 7 månader! Känns helt overkligt!!!
Denna tiden har gått så ofantligt snabbt!
Det är nog som de säger, ju äldre man blir desto snabbare går det ;-)
Ha det gott!
23 September 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
då var det dags igen

Jaa det var ju ett tag sedan man skrev nåt.
Har tänkt att jag borde skriva flera ggr men så blir det inte av, som mkt annat...
Men men bättre sent än aldrig!

Jag kan ju börja med att tala om att jag redan nu börjar känna mig mycket bättre än under själva behandlingen.
Jag märker att konditionen börjar att bli bättre även om den är lååångt ifrån bra!
Men små saker som att jag numera faktikst kan dammsuga utan att det ser ut som man gjort ett maratonlopp, och så kasst var det faktiskt.
Jag kan promenera utan att flåsa som en gris. Som sagt på det stora hela märker man att det börjar rätta till sig :-)
Tyvärr så är det dock inte bara positiva effekter av att jag avslutat behandlingen...
Jag har fått rätt så jobbig värk i muskler och leder, riktigt kraftig stelhet eller hur man nu skall uttrycka det!
Det är som om man åldrats 30-40 år på bara några månader...
Jag hoppas dock att detta är övergående!!!
Igår var jag inne på Sahlgrenska och gjorde en ny PET-röntgen.
Man får tyvärr inget resultat samma dag utan jag får vänta tills nästa läkarbesök vilket är inbokat på torsdag nästa vecka.
Det är utifrån resultatet av denna röntgen som det kommer att beslutas om jag skall strålas också. Så nu får man bara avvakta...

Då det gäller hundarna har jag fortsatt med träningen.
Har kört på en hel del med uppletande/sök som jag nu börjar bli riktigt nöjd med. Lillfjanten har näsan på riktigt bra, hon kan fortfarande springa över föremål som ligger riktigt nära, iaf om det är på första eller kanske andra skicket då hon är liiiite för taggad fortfarande. Jag försöker att se till att hon får vind på första föremålet direkt från start för att påminna om "rätt" beteende, men tyvärr är det som vanligt då man är intresserad av vind, nästan alltid vindstilla...
Men kul är det iaf att hon inte längre verkar prioritera spinget som hon gjorde förut. Nu letar hon verkligen målinriktat! Och då hon hittar föremål vänder hon mer eller mindre direkt in utan att man behöver påminna henne.

Med lydnaden kör vi också på!
Även om momenten naturligtvis är långt ifrån klara så ser jag stora framsteg på nästan alla fronter och det känns himla kul!
Vi jobbar med fria följet, ligg, sitt, skall, kryp, apportering och framförgåendet.
Jag är väldigt glad att jag höll fast vid mitt tänk vad det gäller krypet :-)
Än så länge iaf... Jag har haft både "utdraget kryp" och "under kryp" på tidigare hundar, och jag är INTE förtjust i det utdragna krypet! LillVinna gjorde det dock väldigt svårt för mig då hon kryper frivilligt mest hela tiden och hon använder "naturligtvis" det utdragna krypet... Jag brottades länge med mig själv om att eventuellt låta henne krypa på detta sättet men det gick inte, jag fick lite lätt allergi :-) Så nu har jag bestämt mig för "under kryp" och det verkar hittills funka kanonbra!
Så det kan nog bli hund av henne oxå ;-)

Framigenom har jag faktiskt en del kul inplanerat.
På fredag skall jag träffa Eva Bodfäldt.
Det ser jag verkligen fram emot!
Jag blir alltid lika inspirerad, och träningssugen efter det!

På måndag nästa vecka skall jag o Louise ner och hjälpa till på ett särskilt jaktprov, det är vår uppfödare som engagerat oss i detta och då det är i hennes hemtrakter, Ullared, tänkte vi ta två flugor i en smäll. Vi skall ta husvagnen och åka ner dagen innan så passar vi på att handla lite samtidigt! :-)

Därefter skall vi på ett lydnadshelgläger hos Mona.
Det skall bli riktigt roligt, dels för att det är ihop med riktigt roliga kompisar och dels för att det var braaaaa länge sedan jag tränade för Mona sist. Det är nog mellan 8-9 år sedan faktiskt.

Nästa grej är ett "Rapportar-läger" uppe i Vammerviken, det var ett tag sedan jag var där sist, och det skall bli hur kul som helst!
Träffa folk som man inte sett på väldigt länge och träna spår och uppletande i riktigt härliga skogar!
Efter detta drar jag nog upp och ställer av husvagnen för vintern i Årjäng, då det bara är drygt 2 mil ytterligare att köra.

Som sagt det finns en del att se fram emot!
Ha det gott!
Det tänker vi ha!
;-)





8 September 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
allt flyter på!

Har återhämtat mig sedan jag var inlagd en sväng.
Man märker hur snabbt det kan svänga... kände mig lite småskruttig en dag, och på kvällen fick jag feber, dagen efter blev jag inlagd. Fick ligga o ta igen mig lite, men det var inget som lite antibiotika och blodpåfyllning inte kunde fixa ;-)
Ha ha ha börjar vänja mig vid att få lite påfyllning på blodfronten så fort man inte känner sig som en piggelin... undrar om det är nåt man kommer att sakna nu då det troligtvis inte kommer att bli fler påfyllningar...
Å andra sidan så hoppas jag dock att jag snart skall komma upp i mycket bättre nivåer på blodvärdesfronten alldeles på egen hand.
Man är inte så tuff med värden som ligger runt 85!
Som det är just nu sitter jag och väntar på att få komma in på en ny PET röntgen. Det skall det bli den 7:e september.
Efter det så kommer jag att få det slutgiltiga beskedet om det blir strålning eller je.
Just nu lutar det starkt åt det hållet, tyvärr, säger jag. Ororar mig lite för de biverkningar man kunde få av just strålningen... men men man får väl helt enkelt lita på att läkarna vet bäst..

Hundarna lever o frodas. Den lilla råttan växer o växer, både mentalt o kroppsligen! Vi tränar vidare och allt går fortsatt fantastiskt bra!
Lydnadsfronten är faktiskt det som jag snöat in nästan mest på de senaste veckorna. Lustigt hur allt går i vågor. Där är hon verkligen jätteduktig!
Men nu kommer det nog att komma en liten period då det inte blir så mkt lydnad utan kanske mer spår och uppletande mm, jag skall nämligen för första gången detta året åka upp till Årjäng.
Det skall bli såååå himla härligt!
Jag älskar verkligen att vara i Årjäng, men i år så har det inte funnits någon möjlighet att åka upp innan.
Jag har ju haft sjukhus/vårdcentralsbesök inbokat så ofta som 4 dagar i veckan oftast under hela våren o sommaren.
De kommande veckorna räcker det att jag lämnar prov 1 dag i veckan och vips så känns det som om man har semester :-D
Så jag skall passa på att ta en härlig "semester" o vila upp mig lite, med härliga vändor i storskogarna, fiska lite kanske och plocka en hel del svamp kan jag tro!
Gött skall det bli iaf!
21 Augusti 2010  | Länk | BLOGGEN | 7 kommentarer
blandad kompott

Det märks att lillskruttan börjar bli lite äldre, hon är mer träningsbar och sover inte lika mkt som förut!
Börjar bli lite hund av henne faktikst och det verkar bli en mkt trevlig liten hund av henne!!!
Hon har en arbetslust som är riktigt rejäl, hon har ett intresse och en nyfikenhet att vara med som är alldeles underbar!
Hon är en intensiv liten dam som charmar de flesta med sitt alldeles underbart härliga sätt, en riktigt glad liten skit som ser det mesta med positiva ögon!
Att hon ovanå detta uppvisar en form av clownbeteende gör att man ständigt får sig ett gott skratt i hennes sällskap, kan inte lbi bättre!!!

På tandfronten har allt gått riktigt bra! Såren har läkt ihop fint och det har inte blivit någon inflammation i dem, vi slapp antibiotikan! Härligt!!!
Hon har drällt ut tänder till höger o vänster fast då inte genom att slå ut dem utan på den mer normala vägen :-) Jag tror faktiskt att hon nu har tappat alla valpiständerna...

På lydnadsfronten känns det just nu väldigt bra!
Har tagit mig lite i kragen just med lydnaden, inte för att jag tror att det spelar så stor roll, men vi har varit lite lojja på just lydnadsfronten, har varit mkt roligare att smyga i skogarna o roa oss. Men som sagt nu har vi kommit igång lite mer på lydnadsplan och det går ju strålande även där!
Vi kör en del lek o passivitetsövningar för att skapa en god stämmning och öka vilja att vara med mig på planen, samt lägga grunderna för att kunna varva upp och varva ner henne snabbt.
Utöver detta så jobbar vi med lite ingångsövningar, kontaktövningar, plockövningar, stadga samt lite bakdelskontroll och saktagående i framförgåendet.

På spårfronten jobbar vi bara på!
Hon har ett otroligt fint spårintresse!!!
Plockar utan bekymmer apporter och annat som ligger i spåret och kommer fint in med det!
Har som sagt tendenser till att ta till benen om det blir lite för svårt eller för stort motstånd i linan. Men som sagt det går med stormsteg framåt och hon kommer att bli en fantastisk spårhund det är jag säker på!

På jaktfronten kör vi vidare med passivitet, sök och närsök.
Har lagt till tråkgåendet också fast det är ju verkligen tråkigt att träna det, så det är väl bra att man börjar med det redan nu, för det känns rätt motigt att gå ut o träna på detta, jag har mkt lättare att gå ut o träna på nån rolig "actionbit"...
Vi fortsätter även med signalerna, närsök och inkallning, skall dock ta det lite lungt med inkallningssignalen ett tag, känns som att den lilla lite har fått tänket att blåser jag så skall man komma som ett skott, spelar ingen större roll vilken signal det är...
Söket, eller uppletandet är nåt som jag verkligen upplever att Vinna är en total naturbegåvning på!
Hon har ett mkt fint arbetssystem, hon jobbar på utan att tappa det minsta i intresse, hon reder ut små vittringar och kommer glatt in och visar upp det hon hittat, det enda lilla kan vara att hon mer än gärna vill visa alla andra det hon har hittat kanske tom i större utsträckning än för mig i vissa fall...
Men återigen, jag tar detta med ro, för det blir konstant bättre o bättre.
En sak som jag också har sett som ökat markant de senaste veckorna är att bara gå runt o bära grejjer överlag och se sådär överdrivet nöjd och stolt ut! :-D Underbart!!! Hon kommer o trampar runt och visar dem för alla som vill se :-D
Jaa som sagt allt flyter på bra och vi har kommit igång lite lätt på det flesta fronterna och matte är mer än nöjd!!!

På Eassabrassa fronten är det faktiskt bättre ställt än väntat! Och det är verkligen underbart! Hon hade ju en riktigt jobbig höst med massor av hältor osv, men nu har vi äntligen fått lite bättre kontroll på det hela.
Det har ju dessutom gjort att hon kunnat få vara mer aktiv den seaste tiden, hon är med o kör lite uppletande, får återvinningsspår och har även hon kört lite närsök och andra jaktgrejjer :-)
Men det bästa i Eassas ögon är nog att hon har fått simma så mkt, det är nog den absoluta favvosysselsättning!!!
Hon verkar hur som helst trivas väldigt bra nu och när lillfjanten dessutom "ömsat" tänderna verkar hon tycka ännu bättre om henne. Tror faktiskt att hon verkligen gillar att vara lite storasyster, hon är ju per automatik tuffaste hunden i stan enligt svartingen!

På cancerfronten... jaaa... ha ha ha!
På fredag är det sista omgången med dropp!
Därefter har jag en vecka med sprutor kvar, sedan är tanken att det skall vara klart!?!?!?
Vet inte vad jag skall säga, det känns som om tiden bara sprungit förbi!!!
Vilket iofs är alldeles underbart, för visst har det varit jobbigt och visst har man drabbats av en hel del otrevliga biverkningar men jag säger som jag sagt så många ggr förut, jag trodde faktiskt att det skulle bli sååå mkt värre!
Jag känner mig oerhört lättad och tacksam!!!
Sedan är det bara att hålla tummarna för att man blivit botad och slipper få återfall!

Over and out!
5 Augusti 2010  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
kennelläger och spruckna tänder...


Så kom äntligen helgen då Mandylikes kennel skulle ha det årliga jaktlägret.
Detta är nåt som jag har sett fram emot otroligt mkt!!!
Dels för att det är roligt att åka på läger, och kul att träffa alla härliga människor igen, men också för att det skulle komma att bli det första riktigt jaktlägret som vi deltar på!
Och jag kan lova att de kommer att bli många många fler!
Hur som helst, jag hade ju behandling på fredag morgon som jag inte kunde skjuta på, så att åka ner på torsdagen som alla andra gjorde, gick bort... lite surt för jag missade samlingen osv samt första kvällen, men det fick gå.
Dessutom hade den lilla råttan spräckt en "kanintand" som skulle åtgärdas (dras) under fredag morgon.
Dock lyckades hon med konsstycket att spräcka den andra "kanintanden" under promenaden på fredag morgon, hur stora är oddsen för det på en skala???
Ja ja egentligen var det väl tur i oturen att hon gjorde det innan hon kom till tandläkaren och inte väntade till dagen efter...
Tyvärr så var den ena tanden så splittrad att man hade lite svårt att få ut samtliga delar av den, en bit är lämnad kvar då den stuckit iväg en bit in över roten på tanden framför och det skulle kunna påverka den tanden alldeles för mkt om man försökte att ta ut biten...
Hur som helst så verkar det som om allt har gått bra och det läker fint.
Tack Monica för hjälpen! Det underlättade verkligen enormt mkt!!!
Det trista med det hela var ju att vi inte kunde testa Vinna på någon fågel alls under helgen... kanske inte det bästa att stoppa in en halvdann död fågel i munnen med nya "operationssår" så det fick vi hoppa!
Dessutom skulle hon ju ta det lite lungt så hon fick inte heller vara med på "valpträffarna"...

Hur som helst, efter avslutad behandling och upphämtning av drogad liten hund åkte jag ner till Fegen och kom fram lagom till lunchen!
Ingen rast och ingen ro, äta lite och sedan packa ur lite grejjer och därefter drog vi rätt ut till markerna och började insupa alla tips och trixs som visades upp.
Deltagarna var uppdelade i två grupper, en nybörjargrupp och en lite mer avancerad grupp.
Vi med valpar var med som observatörer och gick som vi ville mellan de båda grupperna.
Vetgirig som man är skulle man ju allra helst ha velat vara med i båda grupperna hela tiden, för det har verkligen varit givande.
Jag har fått massor av "aha"-upplevelser och en mkt bättre förståelse för svårigheten inom vissa områden.
Träning blev det i dagarna 3 mellan i stort sett kl 09.00-17.00 förutom ett kortare avbrott för lunch, under fredag och lördag och på söndagen bröt man av lite tidigare.
Kvällarna har som vanligt bjudit på mkt roligt och intressant tjöt både om hund och annat!
Det har med andra ord varit ett otroligt trevligt läger!!!
Och som vanligt så blir man ju sjukt träningssugen efter att ha varit på läger... men tyvärr så skall man ju ta det lungt med dessa små liv, så man får väl helt enkelt lugna ner sig ett tag till. Men vi kommer att fortsätta köra på med våra nosövningar så som närsök, uppletande/sök.
Utöver detta kommer "tråkgåendet" att läggas till, dvs ut och bara tråkgå för att få till "jaktfoten" samt att jag o Louise har bestämt oss för att träffas och fikaträna, dvs träna passivitet ihop.
Och så längtar jag som sjutton till nästa år, då våra hundar tydligen kommer att vara i knallåldern ;-)
Det är ju bra att man vet det i förväg, så behöver man inte bli så besviken när det väl händer :-D ha ha ha.

Till helgen skall vi iväg och kika på jaktprov uppe i Hunneberg, det skall bli väldigt spännande!!!
28 Juli 2010  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
då var det dags igen... :-)

Träningen börjar att ta fart litegrann, skulle man kunna säga!
Vi har varit flitiga den senaste tiden, trots att det varit hemsk värme... men vi har sovit bort den värsta delen på dagen och varit aktiva på morgon och kväll istället.
Lustigt nog har sovandet ändrat tider nu igen... jag hade ju en period som det var såååå himla svårt att komma igång på morgonen men nu är det inga större bekymmer igen, vilket är väldigt skönt!
Hur som helst, allt som oftast så blir det en härlig promenad på morgonkvisten, innan värmen hunnit bli olidlig, sedan avvaktar vi tills det blir kväll och då blir det lite träning :-)
Spåret är otroligt roligt att jobba med!!!
Vinna har ett alldeles otroligt stort spårintresse, så det går riktigt bra!
Jag har valt att överge mina älskade näringsspår... :-(
Jag var ju sååå övertygad om att kombinationen matglad labrador och näringsspår skulle bli en fullständigt outstanding kombination... men icke!!!!
Man lär så länge man lever! :-) He he he...
Uppenbarligen ytterligare ett område med stor skillnad från schäfer till labbe...
Ja ja trots att jag är väääääldigt envis försöker jag ändå att leva efter mitt favoritcitat, "Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise", och man vill ju inte bara var envis ;-)
Det som hände var helt enekelt att den lilla hunden varvade på sååå hysteriskt så fort vi började att röra oss det minsta framåt i spåret att hon blev fullständigt skogstokig, hoppade o kastade och ju mer jag försökte att få henne att inse att det fanns en godbit i varje steg desto mer blockerad blev hon och i vissa fall kunde hon tom börja skrika. Inte Bra!!! Skulle egentligen ha filmat henne för det måste ha sett fullkomligt sjukligt ut :-)
Jag tänkte envist att detta skall åtgärdas med mer näringsrutor och bara lära henne att vi är liksom inte på väg någon vart, utan stegen och godisarna i sig är "målet". Och lustigt nog funkar rutorna fantastiskt bra, hon har blivit lugn och noggrann i sitt letande där, och jag tänkte därefter att jag smyger ut ett mkt kort spår från rutan osv... men jag ger upp!
Hade det varit så att ambitionen var att få till IPO/BSL spår på henne är jag övertygad att jag är så envis att det hade gått i slutändan men då dessa spår inte har annan betydelse för oss än att förhoppningsvis lära Vinna att spåra lungt och koncentrerat och på det viset få till väldigt fin noggrannhet, så har jag som sagt bestämt mig för att överge dem! I dagsläget ger de som sagt mer eller mindre raka motsatsen!
Så efter lite diskussion med Maria Rydqvist bestämde jag mig för att övergå till mer traditionella nyfikenhets spår i stället.
Och det funkade som hon trodde, med tillstånd om att få löpa på lite i spåret lugnade hon faktiskt ner sig själv.
Min önskan är att det skall bli ännu lite lugnare och noggrannare men efter att ha utvärderat resultatet nu efter två veckor får jag säga att jag tror detta kommer att bli hur bra som helst!!!
Sök/uppletande funkar jättefint!
Lillskruttan har ju som sagts tidigare en fantastisk nos!!!
Hon jobbar otroligt fint med att söka vinden och föremålsintresset är stort!
Här har jag valt att låta henne söka väldigt fritt och inte alls styra upp henne med petiga raka skick som jag hade på Brassan. De kommer ju ändå att läras in iom linjetagen!
Och jag tror även att detta kommer att bli väldigt bra i slutändan!
Hon jobbar verkligen med ett stort intresse och är det så att hon kommer in utan att ha hittat ett föremål så sticker hon lika snabbt ut igen alldeles för egen maskin.
Det som jag har i åtanke här är att den lilla madammen verkar tycka att springandet i sig är väääldigt kul, så jag har en strategi för att så snabbt som möjligt få henne in i föremålstankar genom att vinda in det första föremålet, vill gärna stävja springet till en lite mindre nivå även om jag gillar det, men springet i sig får inte ha nåt värde om vi skall få till ett riktigt effektivt sök/uppletande.
Vi kör oxå på med lite visselsignaler.
Inkallningssignalen skulle jag nästan säga att den sitter nu, var inte helt nöjd med tempot in förut men nu tycker jag att vi börjar nå målet :-)
Här har jag tagit hjälp av Brassan, den hunden kan satsa ordentligt vill jag lova!!!
I hennes fall vågar jag knappt ta till inkallningssignal om hon är vänd i från mig ute... då tror jag hon får en whiplash skada eller kanske sträcker/bryter sig ännu värre...
Men jag har gjort så att de ggr jag har båda med mig ute på promenad så tar jag till vara på de tillfällen då Brassan är vänd mot mig, det händer rätt så ofta iom att hon har ett mönster under promenaderna av att springa från mig ca 100-200 meter och sedan komma snabbt tillbaka... lillaskrutt försöker allt som oftast att hänga på :-) och när de är på ingång lägger jag på inkallningssignalen och vips så har jag två raketer på väg in. Till en början jagade naturligtvis fjamsan bara efter Brassan, men inte längre :-)
Efter att ha testat av signalen när lillråttan är ute på egen hand kan jag konstatera att resltatet blivit som jag hade hoppats, hon kommer i nästan samma raketfart som när hon försöker att hinna ikapp Brassan :-)
Nästa steg är stoppsignalen som jag skall börja köra mer med nu, så att hon inte tror att bara för att pipan låter är det dags att komma hem som en raket.
Har nu ett par olika varianter för att få till den, jag tro att kombinationen av dessa kommer att göra att hon snart förstår även detta.
Det som jag käner att vi inte tagit tag i ordentligt än är lydnaden... det har bara inte funnits tillräckligt med tid, men nu då man känner att man fått till en bra grund med "bruks/jakt" övningarna skall jag byta lite tid från det mot lydnaden.
Vi gör naturligtvis småsaker här och där på dagarna, hemma i köket, under promander osv, men jag skall ändå avsätta en träningsdag i veckan till lydnad för att få till fina grunder även där.
Oj oj vad det låter som vi tränar hysteriskt mkt, och det är ju rakt motstridigt mot vad Susanne och alla andra som kan rasen säger att man bör göra... men jag vill då även passa på att nämna att vi tränar faktiskt även en hel del passivitet samt lugn och ro, och oavsett vad vi än gör för övning är jag väldigt noga med att Vinna skall ha rätt stämmning innan hon tillåts att få göra nåt.
Det går inte att tro att man får jobba om man hetsar på och stressar upp sig, vilket hon för övrigt inte gör speciellt ofta.
Jag hoppas och tror iaf att det skall fungera som jag tänkt mig, och gör det inte det... ja då har jag lärt mig ytterligare en läxa... iofs en väldigt dyr läxa...
Men då har vi åtminstone brukset att satsa på och det är ju inte fy skam det, men naturligtvis hoppas jag att vi kommer att kunna köra jakten för jag har redan blivit otroligt tjusad av denna tränings/tävlingsform.

Nu finns ytterligare ett litet videoklipp på badhundarna. :-)

På cancerfronten börjar jag närma mig målet, igår fick jag första omgången av kur nr7, vilket innebär att det BARA är 3 fredagar kvar av ursprungliga behandlingstiden!
Jag kan knappt fatta hur snabbt det hela har gått!!!
Samtidigt längtar jag otrooooligt mkt efter sista omgången.
För nu börjar som sagt biverkningarna att bli mkt mer påtagliga, om man nu kan uttrycka sig så... Har förstått att detta är väldigt vanligt och inte alls konstigt, kroppen blir ju mer o mer nedsatt för varje kur.
Men då det är så kort tid kvar är det fortfarande ganska lätt att leva med dem, jag räknar bara ner dagarna och det känns då genast mkt mkt bättre!!!
17 Juli 2010  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
komprimerad uppdatering

Nu har det faktiskt hänt en hel del sedan sist, men jag har inte haft tid att skriva om det!
Jag var förbi en sväng på SSM i helgen som gick (schäfer SM för er som inte är hundhuliganer ;-) ) det gick av stapeln i Romelanda.
Då jag inte kom upp i tid på morgonen missade jag tyvärr en hel del... lydnaden och specialerna var mer eller mindre klara när jag dök upp, några få ekipage hade lydnaden kvar, men annars så var det som återstod uppletandet och det passade mig perfekt!

Jag har varit och hälsat på Kerstin uppe i Thorskog, vi passade på att träna lite hund, helt oväntat :-) och Grilla lite!!!
Jag vet inte om jag skall kalla det positivt eller negativt men just nu är Kerstin nästan lika trött som mig, vilket gör att vi passar bra ihop! ha ha ha...
Fast lite orolig blir jag för dig! Tycker du skall ta dig i kragen o hälsa på farbror doktorn! Så du förhoppningsvis piggnar till igen!

Har även varit förbi på Åses läger uppe i Herrestadfjället (Uddevalla)!
Där blev det både lite spår och jaktträning! Kul! :-D
Plus att man återigen träffat massa goa människor som man inte ser på så många andra ställen! Skall inte sticka under stolen med att man saknar det hela rätt så mkt!!!
Kan knappt bärga mig tills lillråttan är tillräckligt gammal för att vara med på läger "på riktigt" och framförallt så är det ju söket som drar, men jag skall ändå försöka att bärga mig i några år till!
Min plan är ju att jag skall köra jakten o spåret de första åren och sedan hoppa på söket om kanske 2-3 år... Har iaf bestämt mig för att inte göra som med Brassan o träna ALLT på en o samma gång! Det gick iofs fantastiskt bra! Eassa var otroligt jämn i det mesta och på en riktigt bra nivå! men det gick rätt så långsamt framåt och det vet jag inte om jag orkar med denna gången ;-)

I övrigt har den lilla lurvaduren på riktigt upptäckt hur härligt det är med vatten och bad!
Nu simmar hon som en projektil efter Brassan och i nääästan samma tempo, och jag kan säga att det är få hundar som klarar av det, Eassa är en riktigt vattenakrobat och som sagt lilla lurven verkar inte bli sämre! Tror det blir kanon!
(Lite halvdåliga videosnuttar av det finns under videoklipp.)
Man blir i vilket fall som helst glad av att se dem, igår såg jag dessutom att hon började att spana efter saker att hämta in när hon var ute o simmade, fick upp ett par näckrosblad ;-) ha ha ha!
Fast jag vet inte riktigt vad jag skall säga om behandlingen av samma näckrosblad då de nådde land.... hon blev som skogstokig!!!
Jag tror hon var rätt så stolt den lilla råttan :-)
Men ruskas skulle det ordentligt och länge, hon riktigt hoppade hit och dit med dem och skakde/kastade och slängde med dem... får se lite längre fram vad som händer om man slänger i en dummy/pinne eller annat åt henne att hämta :-)

På cancerfronten tror jag att det går framåt!
Idag skall jag in på ny datortomografi. Tyvärr är min läkare på semester så jag misstänker att jag får vänta lite längre på resultatet från den om inte vikarien tar hand om det... men det är alltid spännande!!!
Tyvärr får jag väl oxå säga att det märks att kroppen börjar bli mer o mer tagen, jag mår illa i mycket större utsträckning nu än för bara några veckor sedan, måste säga att man är oerhört tacksam för de där små tabletterna mot illamående!
Usch vill inte riktigt tänka på hur det var att genomgå behandlingar innan man hade fått fram bra motmedel detta!
Måste ha väldigt löst åtsittannde kläder på magområdet annars är det kört direkt!
Andra biverkningar som jag har förutom den otroliga trötthet är ögon som rinner som om jag grät större delen av tiden, blodvallningar i tid och otid, klådan som aldrig verkar vilja ge med sig!
Känseln i fingertopparna har fått lite mer stryk än önskat, även lite lite av tårna är domnade och detta är något som jag troligtvis aldrig blir helt av med. Men nu har det gått så långt in i behandlingen att man tydligen kan ta bort det där luriga giftet som jag inte riktigt tål och ändå ligga kvar på den snabba behandlingen.
Jag märker oxå att konditionen är riktigt dålig, för även om jag är ute o promenerar varje dag så går det långsammare och långsammare och det blir tyngre och tyngre. Att gå som man gjorde förr och prata med någon under promenaden är nästan omöjligt.
Men nu är det inte långt kvar!!! I morgon har jag avverkat 6 av totalt 8 kurer!!!




8 Juli 2010  | Länk | BLOGGEN | 10 kommentarer
tillbaka i verkligheten igen

Jaha så var man hemma, tillbaka i verkligheten igen, efter roliga och lärorika dagar på Tånga Hed i härligt umgänge!
Vi har varit med på lägret som Karin och Jörgen Köster "Stormvallen" arrangerat, se länk under "om mig".
Jag hade anmält mig till lägret som "deltagare utan hund" allt för att kunna mingla runt och ta del av alla olika instruktörers tips, men tack vare Karin och Jörgens och även Eva Bodfäldts välvilliga inställning har jag även fått smita med på Stormvallens alldeles egna specialvalpkurs för Eva B oxå, vilket jag varit oerhört tacksam för! Länk till Eva se länk under "om mig".
Det var Stormvallens A-valpkull, Kogaråsen Lena med egenuppfödda Vittra samt jag själv o lilla Vinna som samlades 2 timmar på måndag-onsdag morgon.
Vi har blivit drillade i framförallt belöningssystem, tanken är att hundarna framigenom skall lära sig att skilja på "varsågod" = extern belöning, "bus" = lek alternativt godisutdelning eller annat ihop med/hos matte och "slut" = dags att stämpla ut från klassrummet.
Vi har jobbat en hel del med följsamhetsövningar samt passivitetsträning.
Dessa övningar har sedan kombinerats i olika varianter vilket gett hundarna och oss möjlighet att träna på att varva upp och sedan snabbt varva ner.
Bra övningar har vi fått med oss för att förbereda de små för eventuella veterinärbesök, ja det har varit mycket som Eva hunnit med att stoppa in under dessa totalt 6 timmar och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att ha mkt nytta av detta framledes!!!
Resterande del av dagarna har jag och Vinna bland annat sovit och efter ha vilat oss i form så har vi som sagt mingalt runt och tittat på alla andra flitiga människor som tränat för mkt duktiga & intressanta instruktörer.
Grupperna har varit rätt så många, det var bland annat 3 st skyddsgrupper, ledda av Jörgen Köster, Lennart Larsson och Stefan Mattsson, en sökgrupp ledd av Anna Plensners, en spårgrupp ledd av Maria Rydkvist samt en brukslydnadsgrupp ledd av Anna Lindelöf. Jag och Vinna har glidit runt mellan de olika grupperna och lyssnat på råd samt tränat på passivitet och den lilla råttan har skött sig alldeles fantastiskt!
Kvällarna har vi spenderat vid den stora grillen bakom mässen men det har blivit vääääldigt tidiga kvällar om man jämför med andra läger då orken av förklarliga skäl inte är på topp, men jag är inte ledsen för det!
Jag har haft kanontrevliga dagar och kvällar, det har varit otroligt roligt att träffa alla härliga människor som jag inte träffat på alldeles för lång tid och som sagt detta har verkligen gjort gott, allt som skapar glädje måste vara nyttigt!
I onsdags ringde de från Sahlgrenska och undrade hur jag egentligen mådde... jag blev lite skrajsen och trodde att nåt inte var som det skulle, och det var det väl kanske egentligen inte, men det var iaf inte värre än att blodvärdet sjunkit drastiskt igen, de satt och titta på mina provsvar och ville att jag skulle pallra mig in och fylla på med lite blod igen så det var bara att lyda :-) så i torsdags åkte jag raka vägen till Sahlgrenska och tog nya prover inklusiva bastester så de kunde beställa blod och träffade läkaren, och fredagen spenderade jag hela dagen på sjukhuset, fick både behandling samt blodtransfusion, åkte in vid 8 och var hemma igen strax före 18...
Eassa har spenderat lägerdagarna med Ove, morsans gubbe, och det gör hon mer än gärna, han skämmer bort henne utan dess like med lååånga goa promenader och därefter mys i soffan och gotter i relativt hög utsträckning, ben och grisöron, samt lånmga bad i sjöar och hav... jaaa hon har väl haft semester kan man väl säga, skönt ändå att se att hon fortfarande gärna följer med hem då man kommer för att hämta henne! :-)

Nix nu är det dags att sova vidare, trots att jag tycker att jag skött mig riktigt riktigt bra under lägerdagarna ville kroppen tydligen ta igen sig då vi kom hem, så jag sträcksov mer eller mindre från klockan 16 nånting tror jag i torsdags till tidig fredagsmorgon förutom lite kortare pauser, matning av dogsen samt rastning på baksidan, och denna dagen har fortsatt i samma tecken, sova sova sova....
Men det är bra, då är jag kanske vaken mer i morgon ;-) Fast det trodde jag ju om förra söndagen oxå och vilket skämt det var!!!
Ha haa ha, Gonatt!
3 Juli 2010  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
2 uppdateringar på en o samma dag!!!!! Herregud!

Och denna uppdatering får ni läsa med en nypa salt för det är mycket skitsnack!!!

Men jag blev sååå glad alldeles nyss, smög runt härute i trädgården helt fokuserad på att Vinna skulle sätta sig o skita, det måste ju kontrolleras om den där delen av ketchuplocket kommer ut (läs tidigare inlägg...) och att den lilla inte blöder på nåt sätt...
Då hon satte sig att skita var koncentrationen total från min sida, tyvärr hade jag sådant tunnelseende att jag "lyckades" att trampade rätt i en nylagd Eassabrassa skithög :-( sådär mysigt!!! Men men inget att bry sig om där och då...
Jag spanade ivrigt på innehållet som ringlade ur den lilla lurvaduren... oj oj vad sparris verkar fungera bra!!!
Och sååå vad skådar mitt norra öga!!! Joooo det är sant, den knallgröna färgen gick inte att ta miste på och efter en viss desikering av högen, där var den!!!
Den kom ut och den var fint invirad och lilla pluttan ser ut att må hur prima som helst, men var lite misstänksam mot matte som helt plötsligt fattat såå extremt intresse för hennes hög, men jag tror hon kommer över det oxå ;-)
Härligt!!!
Nu hoppas jag att det blir en kanontrevlig midsommarhelg och att jag inte behöver fundera mer på Murphy iaf!!!!

Ha det bäst!!!
24 Juni 2010  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
äta plast!

hmmm igår så åt den lilla luringen upp en bit plast!
Jag hade gjort lite korv med bröd och skulle ha ketchup, tappade flaskan i backen, locket gick i småbitar, jag hann ta alla utom en liten bit som Vinna kastade sig över o svalde som om det var den sista "maten" hon nånsin skulle få!
Jag blev fundersam på om det bästa var att åka o köpa sparris, det har man ju hört skall vara bra för att "kapsla/linda in" vassa detaljer som de små kan stoppa i sig, eller om det nu när jag visste att hon hade ätit upp den och det alldeles nyligen kunde vara bättre att kolla med veterinären om det skulle kräkas upp...
Det visade sig att kräka den lilla skulle man inte göra!
Och det är klart funderar man lite känns det rätt så logiskt, det är tydligen större risk att hon skadade sig i samband med att man försöker få henne att kräka upp plastbiten än att den kommer ut den "naturliga" vägen så ordinationen blev, ge henne en ordentlig portion sparris!
Jag hoppas att detta är klart iom det!
Men man kan inte låta bli att fundera på den där Murphy!!!
Jag menar det är midsommarhelg på ingång, detta är ju verkligen ett guldläge för Murphy att slå till, jour o allt vad det kan innebära inne hos veterinären...
hmmm...
Ja ja jag håller tummarna för att slippa!

Förutom detta har vi faktiskt varit ute en sväng på brukshundklubben :-)
Det har inte hänt allt för ofta under senare tid... har ju passat på att förlägga min hundtid mest av allt i skogen, promenader, lite vindövningar, spår osv...
Men det lilla vi har prövat oss fram på appelplanen har faktiskt fungerat över förväntan!
Inte för att jag egentligen trodde att det skulle gå mindre bra, men det är ju alltid det där med en valp, det är såå mkt som drar runt omkring, allt man kan kika på och bli distraherad av, det kan ju göra att det är lite svårt med fokuset till en början... men inte lilla Vinna :-D Hon är sååå duktig!
Än så länge gör vi absolut inga avancerade grejjer, jag har mest bara startat upp med lite plojjövningar, följaövningar och lite lek för att just få ännu bättre fokus på mig och minska störningarnas inverkan.
Men det är härligt när man kan vara på planen ihop o bara garva och ha skoj!
Hon fortsätter att vara det lilla A-barn som hon varit hittills!
Matte är såååå stolt och nöjd!!!
Och jag låser numera även in henne på klubben, har sett alltför många trånande blickar efter henne ;-)
24 Juni 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Är det någon som vet hur man tar pitbullen ur en labrador?

Vi har en en rätt frekvent återkommande punkt på agendan i hemmet...
Nåt som jag inte lagt till utan som mer eller mindre kommit upp av sig självt...
Vinna har en favvoplats i soffan, bakom soffan står en palm, från krukan och upp längs stammen på palmen lyser två spotlights vilket gör att Vinna på sin plats blir "upplyst" bakifrån.
Ljuset från spotlighten får Vinna att se sin egen spegelbild i altandörrens fönster på kvällen och när hon ser denna spegelbild, far hon upp och morrar högst ogillande!!!
De första dagarna klev Eassa in och hjälpte lillasyster att skrämma bort den ondskefulla hunden på andra sidan dörren och Vinna blev nöjd (Eassa fattade ju inte ett smack men...naturligtvis kommer hon till undsättning om lillfjamsan larmar...).
Nu har hon tuffat till sig såpass mkt att hon skrämmer den på egen hand :-)
Trots att den på värsta manér försöker att skrämma henne med hotfulla attacker osv...
Den är ju alltid borta då hon kommer fram till fönstret i dörren...
Hon hoppar ner från soffan och "tappar" ljuset... mao ingen spegelbild i fönstret på nära håll... släpper man ut henne i trädgården springer hon runt o kollar efter inkräktaren.
Hon slutar morra och skälla om man säger till henne, så det är ju inget större bekymmmer, men reaktionen blir ju densamma varje gång hon tror sig se sin antagonist på utsidan fönstret, nån som har tips på hur man får henne att fatta vad hon egentligen ser?
21 Juni 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
Nya videosar!

Lagt till 7 nya videosnuttar!
Enjoy!
:-)
19 Juni 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
uppdatering igen :-)

Sitter här idag och tycker lite synd om mig själv faktiskt... :-(
Idag är jag förkyld, täppt i näsan och har ont i halsen, har mått illa större delen av veckan och dessutom så är det Neupogen vecka, dvs den vecka som jag får "boostersprutor" istället för cellgifter.
Detta resulterar som vanligt i en REJÄL värk! Inte alla dagar men det brukar bli 2 dagar som är riktigt eländiga och idag är en sådan dag!
Man får ont i större delen av kroppen, allra värst värk får jag dock i höfterna och ryggen, man blir liksom skruttig som en gammal kärring, svårt att röra sig. Normalsnabba rörelser resulterar i en REJÄL hugg smärta, brukar ofta märka det redan under natten, när man lyfter benet över sängkanten för att gå upp så får man sig ett hugg som gör att man bara vill grina lite. Men men med lite värktabletter och långsammare rörelser så går det bra, och jag vet ju dessutom att det går över på några dagar!
Utöver detta hade mina blodvärden fortsatt att sjunka vilket gör att man blir oerhört anfådd och trött, känns som om man har sjukt tunga blykängor på fötterna under promenaderna och att gå upp för en backe kan bli hur jobbigt som helst! Jag hoppas på en ny blodtransfusion på fredag så jag piggar på mig igen!
Nu är det ju inte nog här!
Igår bet jag av ytterligare en del av en tand! HERREGUD jag fattar inte vad som händer! Det tråkiga med detta är att jag nu måste få tag på en ny tandläkare :-(
Min tandläkare jobbar på tandakuten och under sommartid har de bara jour och då de har jour gör de bara tillfälliga lagningar och det vill jag ju inte!
Är det någon som har tips på en bra tandläkare i närheten så tar jag tacksamt emot dem!
Hoppas att det är nog med detta nu!

Så över till det roligare!
Hundarna :-D
Jag hade ju återigen hoppats på att komma iväg och titta på jakt träning i helgen som gick men det blev inte så nu heller. Jag fick helt enkelt inse att jag inte skulle orka köra på egen hand och vara med en heldag, och tyvärr lyckades jag inte lura med en samåkare...
Men skam den som ger sig, jag hoppas återigen i helgen på att komma iväg och titta på jaktträning :-) Man är ju enveten!

På träningsfronten kör vi på.
Lilla Vinna fortsätter att imponera!
Vi kör lite följa övnigar, funkar hur bra som helst!
En hel del stagda, dvs stanna kvar, o hon är faktiskt otroligt duktig!
Vi har kört en del näringsrutor och några näringsspår. Då det gäller spåret så har hon snabbt ökat i tempo vilket jag inte är så förtjust i så där har vi återigen gått tillbaka till näringsrutor. Jag är ju väldigt förtjust i "balansträning" dvs om den lilla hunden tänker hög fart framåt så vill jag träna på att "stå stilla", om den lilla hunden vill ha mkt aktivitet så tränar vi mkt passivitet osv... Har bra erfarenheter från den typen av träning och Vinna verkar inte vara nåt undantag! :-) Det känns i vilket fall som helst fortsatt väldigt bra!
Vi har också kört en del vindövningar på föremål och där måste jag säga att jag blir riktigt imponerad av henne!
Hon jobbar väldigt fint med att söka vind och hon har ett rikitgt bra fokus!

Här hemma har vi äntligen fått sluta med örondropparna, fast lustigt nog fick vi till riktigt bra rutiner för just detta innan vi slutade med dem och det var ju skönt!
Detsamma gäller för kloklippningen! Det är inte det minsta bekymmer längre, hur lustigt som helst!!! Hon är lung som en filbunke!
Första gången klorna skullle klippas var den lilla övertygad om att hon skulle dö!
Gallskrek som om jag flådde henne levande, kämpade för allt vad tyget höll, mjällade så att hon nästan blev vit, häschade så JAG nästan trodde att hon skulle dö :-O Och nu några ggr senare så är det som sagt inte det minste problem, lustig liten hund :-D

Eassabrassa har blivit av med sin hälta och får återigen hänga med på promenader!
Vilket är väldigt skönt! Både för mig o henne! :-)
Hon har oxå fått spåra lite och vinda lite, och då blir hon sååå glad :-)
Så på hundfronten känns det riktigt bra just nu!
Och sedan verkar ju vädret ha bestämt sig för att bli lite bättre igen, härligt!
Kanske kanske blir det sommar i år i alla fall....
Den som lever får se!
16 Juni 2010  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
det tuffar på!

Nu var det ett tag sedan det uppdaterades här i bloggen och lite skyller jag på ökad "portion" av trötthet...
Man blir liksom mer sparsam med den tid som man har tillgänglig plötslig, sedan var oxå förra veckan rätt hysterisk med provtagningar osv... som sagt, jag hade inbokat besök på sjukhuset/Vårdcentralen/läkarbesök alternativt röntgen 4 dagar av "5" den veckan.
Den enda dag som jag inte hade nåt sjuk-besök inplanerat "passade" jag på att spräcka en tand så jag fick åka akut till tandläkaren...
Alla dessa planlagda besök tar verkligen mkt energi, resterande del av dagen hängs liksom upp runt besöket, se till att orka upp i tid, ha hundarna rastade o klara så de kan vänta i bilen en stund, sedan skall man ju fixa allt det där vardagliga, mat till sig själv, och dogsen naturligtvis, handla lite, fixa o plocka lite hemmavid och sedan SOVA.
Jag vet att det låter göör märkligt men snipp snapp snut såå är dagen slut!!!
Annars så mår jag fortfarande rätt så bra, har varit lite småförkyld det senaste, hoppas att det inte blir värre än just en liten småförkylning, man är ju lite smånervig med sådant nu!
Å andra sidan, sjuksystrarna har ju stenkoll på en med proverna som tas så ofta så blir det "värre" tar de ju tag i det direkt!!!
Känns tryggt!


Då det gäller lilla Vinna gumman känns det nästa som jag bara upprepar mig snart, vem jag än pratar med!
Hon är sååå duktigt och såå rolig att pyssla med, har så många fina sidor och sköter sig sååå bra mest hela tiden! En nos utan dess like... jaaa vad kan man säga I love the little dog! :-D
Visst hon hittar också på lite dumheter, men det hör ju valpar till, hon har bland annat kasserat en specialsydd bilburs-madrass a 1700:- till soptippen, å andra sidan var det ju rätt så korkat att hon fick ha den från fösta början... jag skyller på tillfällig sinnesförvirrig pga cancer ;-) så det är bara att slå sig själv i huvudet med en tidning och se glad ut!
Fast nu får hon allt nöjja sig med handdukar och fällar ett tag framöver :-D
Tyvärr konstaterades det att hon hade en liten släng av öroninflammation i förra veckan, så ordinationen blev örondroppar 2 ggr per dag i 7-10 dagar... hmmm detta har blivit en liten pärs för oss... jag är inte direkt hennes favorit när jag sliter fram droppflaskan, då är hon som den svarta skuggan, man ser liksom bara skymten av henne... i förbifarten... men men det är bara att bita ihop!
Jag hoppas och tror att vi kan bli bästa vänner igen när jag kan sluta terra henne med detta!
Men som sagt en viss misstänksamhet kan jag ofta se hos henne, ibland räcker det med att jag ens funderar på om jag inte borde pytsa på lite örondroppar... ;-) Swicsh! Gooone!!!!

Jag hade planerat att åka och titta på WT (Working Test) i helgen som gick, men det var helt omöjligt att ta mig upp i tid!
Det var i Borås, så det var ju rätt så nära och bra, men så hade jag en tid för Eassa inbokad hos Veterinären för att "boosta" henne med en ny spruta mot ledbekymmer kl 12. Fick helt enkelt inse att jag inte fixade både ock, det var lite trist, hade verkligen sett fram emot WT:t, men det kommer flera!
Trist nog så är lilla Brassan trots detta halt idag, jag tror att hon gjorde nåt tok under promenade igår ihop med Karin o Zac, vi hörde bara att någon av hundarna skrek till, såg inget och kunde inte avgöra vem det var, syntes inget direkt där och då heller... men som sagt i går kväll var hon halt efter att legat still en stund, såg lite bättre ut idag men var tyvärr inte bra! Så hon har fått ta det lungt, och då passade även jag och Vinna på att ta en riktig "slappardag"!
Ha ha ha jag lovar ingen av er kan förstå den riktiga innebörden av en slappardag i detta hemmet nuförtiden :-) Jag har förfinat konsten att sova och slappa till en alldeles otrolig nivå numera, men som sagt är man trött så är man och då skall man nog bara just sova och ta det lungt!
Det är ju då som kroppen återhämtar sig, men min kropp måste snart ha återhämtat sig tillräckligt mkt för en hel livstid!
Skönt iofs att ha sådana oxå, idag hade jag ju dessutom inget sjukbeök inbokat! Kunde ju iofs gärna haft slappardag av annan anledning än att Brassan inte mår bra :-(

Nu till helgen är det nya planer på att åka och titta lite på jaktträning, jag hoppas att jag mår tillräckligt bra efter behandlingen på fredag och att jag orkar ta mig upp :-) och att jag "får en chaufför", mycket som skall klaffa men jag är ju född optimist, så jag tror nog att det går ;-)

Ha det gott!

8 Juni 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
jaktinternat

I helgen blev jag "medbjuden" på jaktinternat.
Tack så mycket Fia för att du tänker på mig!!!
Det var en såå himla trevlig överraskning!
Camilla och Martin Jakobsen , "flattehuliganer" bosatta i Nol, innehavare av Kennel Starflats hade bjudit hit en dansk instruktör som hette Annika Christiansen, som var otroligt duktig!!! Se tillagda länkar under "om mig".
De höll till här uppe i skogarna i Nol/Nödinge så det var ju mer eller mindre på hemmaplan även för min del, så himla smidigt!

I fredags fick jag bara halva dosen med gift och dessutom fyllde de på med bättre begagnat blod så i lördags var jag riktigt pigg kände jag, satt med hela dagen och tittade på övningarna, sedan visade det sig då jag kom hem att det nog hade tagit mer på krafterna än jag trodde, jag somnade som en stock och sträcksov mer eller mindre fram till söndag morgon, då det var jobbigt att ta sig upp, men jag lyckades :-)
Släpade mig upp för att kunna vara med och titta även andra dagen, det gick alldeles utmärkt fram till halvtid ungefär, efter lunchen började jag känna mig lite mör men jag kämpade på. Tog med Vinna ut under eftermiddagen, det visade sig vara ett mindre lyckat drag... Under eftermiddagen ägnade sig "elitgruppen" åt vattenarbete med skott och walk-up, vilket i stort sett innebar att jag inte kunde titta på nåt.
Vinna är ju inte van vid skott och det är ju dumt att äventyra något... så jag höll mig på långt håll till en början och smög mig sakteliga närmare, det visade sig dock att Vinna är totalt okänslig för skott :-) Bra där!!!
Så jag får se det hela positivt och ta det som skott-träning för lillfjamsan :-)
När de sedan förflyttade sig till walk-up:en så gav jag upp, jag och Vinna smet undan o slumrade och det behövdes nog, efter att dagen var över var jag så trött så det kändes som om jag skulle falla i koma när som helst!
Tröttheten satt i även i dag, hade otroligt svårt att komma upp idag, tog mig ur soffan lagom till provtagningarna kl 13.30, ja ja så är det!
Jag har helt klart lärt mig mina begränsningar!
Hur som helst, det var en väldigt givande helg, jag har fått massor av bra tips och övningar, lärt mig otroligt mkt och dessutom har det varit sååå roligt!
Jag är som sagt otroligt tacksam över att jag fick följa med!
Bilder från helgen finner ni i Fias blogg, som ni hittar länk till under "om mig": "Fia Ester och Qvittra"!
:-D
31 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
vaccinerad o klar!

Idag har vi faktiskt varit rätt så flitiga jag och doggsen!
Njjjaaeee kanske inte till en början men då vi väl sparkade igång så!
PeO hade ärenden nere i Gbg så på hemvägen körde han förbi här, vi bestämde oss för att ta med fika och en promenad!

Åkte upp till Nederorp och satte oss i skogen o fikade i dryga timmen, med lillfjamsan Vinna ute. Tycker det är ett perfekt sätt att pyssla med en liten valp...
Nu var vi ju inte sååå slöa att vi bara fikade hela tiden, vi gjorde små avbrott då och då för att undehålla lillskruttan.
Hon har idag prövat på att vinda in föremål, vinda in PeO, springa till korvskålar, leta godis i små näringsrutor, tigga mat, jaga fjärilar, tömma kaffe i PeO:s knä och rygga... Och sist men inte minst bära grejjer som en riktig retriever, och komma in med dem!!!
Sååå härligt att se hur de där öronen trillar tillbaka på huvudet och hon bara traskar runtomkring en nära och på o myser av att stolt få visa upp grejjen i munnen, samtidigt som matte ligger på backen och bara jollrar som en idiot.
Fick lite tips av Susanne & Camilla sist då jag var nere på valpträffen, Vinna var väl inte så impad av att komma till mig med grejjer till en början, jag tror dock att det hela blev lite knasigt då jag inte har någon större yta här hemma och vi hamnade liksom redan från början på varandra... när vi busade med grejjer... men nu när vi gör som man bör :-), ute på större ytor ser jag stoooora skillnader, och det verkar funka kanon!!!
Som sagt jag var väldigt nöjd med dagens övningar!

Då vi fikat klart, stuvade vi in Vinna i bilen och plockade ut Eassabrassa o Alfred, gav oss ut på en 1h promenad, det blev lite tajt med tiden då jag skulle vara nere på Veterinär Värkstan kl 16.00 men det lyckades. Eassa fick vad hon behövde och hann med ett dopp dessutom.
Vinna fick sin vaccination, och jag smet därefter förbi Ananda Thai på Ale Torg(Bästa Thaikäket som finns) och hämtade gött att äta.
En riktigt skön och givande dag!

Ha det gött!

26 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
lite jakt träning


Igår blev jag bjuden till Alingsås av Ann med Ymer och Pommac, de skulle träna jakt, och jag var naturligtvis intresserad av att titta.
Hade dock otroligt svårt att komma igång igår så det var tur att det var på kvällskvisten.
Gick upp som vanligt vid 6 snåret men sedan sov jag i omgångar, förutom lite telefonsamtal och mataktiviteter för både mig själv och hundarna, ända fram tills det var dags att ta prover på vårdcentralen kl 13.30.
Och då hade jag dessutom sovit som en stock under natten...
Men som sagt efter att ha sparkat igång och varit iväg för provtagningar och druckit en hel del kaffe, och tagit en kortare promenad, var jag ändå rätt så vaken då det var dags att åka vid 17 snåret :-)

Måste ju börja med att säga herregud så fint hon bor Ann, kändes som att köra rätt in i Bullerbyn, kan just nu inte komma på ett mer idylliskt ställe faktiskt, bara det gjorde resan värd! :-)
Väl framme fick jag ytterligare en väldigt glad överraskning, jag visste inte vilka personer det var som Ann tränade jakt med... Men där var Ronnie med Raste, Cilla med Freke och sambo Stefan dock utan hund, dem har jag inte träffat på väldigt länge! och då iofs mest via sökträningar, men som sagt otroligt trevliga människor som jag har fått mängder av bra tips ifrån och som jag framförallt anser tränar hund på ett mycket föredömligt sätt.
Väldigt trevligt och spännande att se dem i jaktsammanhang oxå!

Freke var med och tränade passivitet, Vinna fick inte ens det, hon fick stanna i bilen :-) ha ha ha man skall ta det lungt har jag hört ;-)
Jag är ju mest intresserad av att vara med själv och få lära mig, och kan man i samma veva då ställa upp och hjälpa de som "faktistk" tränar är ju inte det fel
heller, så jag och Stefan roade oss med att kvacka som änder och kasta några markeringar.
Jag är väl ännu inte bäst på att beskriva upplägget på övningarna, jag håller mig till att nämna det som gjordes. Vill ju inte verka dum ;-) ha ha ha!
De tränade både dirrigeringar och linjetag, lite "precissionsträning" av stoppsignalen, de körde enkel, dubbel och trippelmarkeringar och stack in linjetag mellan vissa markeringar, och sist ut på träningen blev det ett sök.
Allt medans Freke tyckte att livet var rätt så orättvist! Tänk att vara med ute på en härlig träning och inte få göra nåt... :-(
Han gav dock upp i slutändan och la sig platt som en pannkaka under söket, så det blev nog en riktigt bra träning för honom oxå och på väg tillbaka till bilen tränade Cilla på "jaktfot".
Som vanligt är det kul att se hundarna lösa sina uppgifter, och de var alla duktiga!
Det är väldigt intressant att se olika upplägg på träningar så jag var mer än nöjd med dagen!
Väldigt kul och lärorikt!
Jag hoppas på att få hänga med fler ggr!
Over and out!

25 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
ytterligare en vecka har passerat...

Inte konstigt att det går undan när man sover så mkt som man gör!
Hur som helst itorsdags var jag på läkarundersökning, jag har det varannan torsdag och telefontid den andra torsdagen.
Tyvärr var det väl inte bara positiv besked denna veckan.
I fredags förra veckan fick jag ett gift som jag tydligt reagerade extra på, kände som sagt av det redan i helgen, fick liksom skakningar i händerna kände mig väldigt fumlig, fin-motoriken funkade inte riktigt som den skulle och dessutom var känseln i fingertopparna begränsad. förutom det gick jag runt med vad som bara kan kallas typ zombie-känsla. Kändes väldigt konstigt och väldigt otrevligt!!! Tillbaka till läkarbesöket i torsdags... det väldigt negativa från undersökningen är att dessa biverkningar kan bli bestående (tack o lov inte zombien men allt med händerna) men det räcker!!!
Det är inte säket men tydligen inte helt ovanligt, iom detta är läkaren väldigt intresserad av att följa utveckligen av det hela och jag tycker nog att det har blivit lite bättre men inte helt bra tyvärr!
Detta gör att man inte bestämt riktigt än hur man skall gå vidare, det finns lite olika alternativ.
Ett alternativ är att om biverkningarna försvinner helt innan nästa omgång testa en till, det kan ge mer biverkningar och fler bestående men, men är nog det bästa mot Cancern, eller så kan man minska dosen och hoppas att det hjälper, eller så kan man kan byta kur helt och hållet då denna kuren inte fungerar som den skall utan detta giftet.
Det tråkigaste som jag ser är om man byter kur, det skulle isf innebära att man avbryter denna snabba kuren på 4 månader och eventuellt går över till den mer normala kuren på 8 månader... Behöver jag ens säga hur bevsiken jag blir om detta händer!!!
Samtidigt så vill jag naturligtvis inte få bestående men!
Ett första beslut kommer att tas i samråd med läkaren på torsdag inför nästa omgång på fredagen, därefter har hon bokat in en ny PET röntgen till veckan efter för att få en riktigt överblick av läget.
Hon berättade så mkt att om man på röntgen kan se att Cancer aktiviteten stannat av helt hittills så kommer hon med största sannolikhet att sätta över mig på 8 månbaders behandligen trots allt... :-(

Oj nu blev det oerhört långt ang cancer...
Då får vi hoppa till de roligare bitarna i livet!
Vinna!
Hon fortsätter att glädja alla hon träffar!
Jag har kört vidare lite lätt med träningen, jag har fortfarande inte klickat in henne, anledningen till att jag inte gjort det hittills är att Eassa blir så sjukt på och intresserad om jag jobbar med klickern, så det skulle vara nästan omöjligt att träna nåt här hemma, utan att stänga undan henne, vilket jag helst inte vill.
Iom att jag ännu inte jobbar med några precisionsbeteenden så spelar det mig heller ingen roll, det funkar lika bra med att säga bra och ge henne gottan.
Men som sagt hon jobbar oerhört fint operant och det är verkligen superkul att pyssla med henne.

Under veckan som gått har jag avmaskat den lilla råttan och under nästa vecka är det dags för vaccinering.
Efter det är planen att jag skall börja ge mig ut lite lätt på klubbarna för att lära henne dissa störningarna som kan uppstå där!
Dessutom har jag planer på att under veckan starta upp henne i spåret, vi har hittills kört ett par näringsrutor och de löser hon jättefins så jag tror att hon är mogen för nästa steg. Fick ju dessuom perfekt spårgodis från Monica som kommer att användas flitigt, det gick verkligen hem hos Vinna! :-)

Dessutom har jag planer på att börja använda pipan ute också, alternera den och lystringsövningarna. Hittills har jag bara kört den på matskålen hemmavid, men nu får den följa med ut också!
Ser fram emot en spännande vecka med mycket händelser, och ja förresten på måndag skall jag faktiskt åka till Alingsås och hälsa på Ann med Pommac o Ymer o kolla lite jaktträning där. Skall bli mkt spännande!
Ha det gott!
;-)
22 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
oj vad tiden flyger fram

Tid... det är nåt som jag trodde att jag skulle ha väldigt gott om denna period. Att få vara hemma heltid med den lilla valpen... och "bara" ta det lungt, det skulle ju innebära en ofantligt mängd med tid, tid som man nästna inte visste vad man skulle göra av... :-) men ack vad jag bedrog mig!!!
Tid är nåt jag känner att jag har väldigt begränsat av nu, inte alls på samma sätt som förut då jag jobbade naturligtvis, nu har jag lediga dagar och har inget problem att boka upp aktiviteter på dagarna, men som sagt vakentiden är begränsad, det var den inte förut :-)
I helgen har jag dessutom mått lite sämre än vad jag gjort innan. Jag har varit otoligt trött, inget ovanligt iofs men denna trötthet var verkligen inte att leka med, i söndags hade jag svårt att komma upp på morgonen, och efter frukosten var jag bara tvungen att gå o lägga mig en stund igen. Kände mig fullständigt zombie.
Jag tror att mina blodvärden legat vääääldigt lågt.
Ovanpå detta hade jag nån skum känsla av stelhet i kroppen och skakade en del.
Händerna darrade lite som om man var en alkis som inte fått sprit på ett tag. Kändes väldigt konstigt och inte helt hundra.
Men inget illamående och ingen speciell värk, som jag faktiskt fick förra gången utav sprutorna, så det har varit rätt ok!
Hur som helst lite hundaktiviteter har det naturligtvis blivit ändå :-) Tack o lov!

Jag var nere en sväng hos Susanne, Vinnas uppfödare, i helgen.
Det var riktigt kul!
Hon hade ringt runt och det blev lite av en valpträff över det hela, samtidigt som hon och Camilla passade på att träna sina vuxna hundar, och visa oss nybörjade lite upplägg på övningar.
Det blev för min del en väldigt lyckad dag, skakig och småskum som jag var kändes det skönt att kunna sätta sig på sin ryggsäck släppa den lilla gumman och låta aktiveringen den dagen sköta sig själv så att säga. :-)
För minimal insats från min sida fick Vinna blåsa ut mängder av energi så jag med gott samvete kunde ta det lungt resten av kvällen. Eassa fick tyvärr ta en hel slappardag, det händer dock väääldigt sällan så jag hade inte allt för dåligt samvete heller för henne.
Det var himla kul att träffa de andra valpköparna, Louise som har Skojja, bor i Kungälv och har planer även hon på att köra jakt, vilket känns kanon att ha en person med samma intresse och ett i det närmaste kullsyskon på så nära håll.
Jag hoppas och tror att vi kommer att träffas och träna ihop ofta framigenom!
Naturligtvis var det himla kul oxå att bara sitta och titta på valparna när de härjade, för det gjorde de :-) Oj oj oj vad det lät emellanåt, kanske har det smugit sig in lite pitbull i Susannes uppfödning ;-) ha ha de har humör de små liven!
Men som sagt kul hade de och energi gjorde de åt med!
Höjdpunkten denna dag var nog ändå när Kråkan plockades fram!
Herregud vad Vinna blev nyfiken på fågeln.
Det var häftigt att se!
Detta matglada lilla monster har hittills släppt precis allt, bara hon har kännt doften av godis eller mat, men hon blev som förbytt.
Då hon äntligen fick "sätta tänderna" i fågeln kunde jag sitta o locka med mitt godis hur mkt som helst, det var inte vatten värt!!!
Faktum var att hon höll sig på behörigt avstånd från mig och stoltserade förbi i vida svängar med fågeln i munnen :-)
Inte ens efter att Susanne tagit fågeln från Vinna kunde jag få henne intresserad av godbitarna... detta är så fräckt tycker jag.
Jag har upptäckt saker, och kommer säkerligen fortsätta att göra det ett bra tag till, som jag tidigare tror mig ha förstått men sen när jag väl ser det hela i verkligheten framför mig inser att Nääää jag har nog inte fattat nåt!
Men det måste oxå vara det som är en del i tjusningen av att byta ras!
Det är verkligen sååå roligt och spännande!
Hur som helst, det var en mkt trevlig och rolig dag ochg jag fick med mig bra råd på hur jag skall jobba med lillfjams till nästa gång.

Nu blev ju detta inlägg så långt att jag får spara resterande bravader till ett annat tillfälle...
Men jag kan tillägga att den lilla skrutten är otroligt lättlärd och jobbar fantastiskt fint operant!
Jag skulle nästan oxå våga mig på att kalla henne rumsren, även om jag naturlgitvis fortsätter att "passa" henne, men för det mesta säger hon till och peppar peppar ta i trä, vi har inte haft en olycka inne på den senaste 1.5 veckan
:-)

Ha det gott!
18 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
fixat lite videovisning... tror jag :-)

Jaha, nu testar vi nya grepp :-D
Jag har aldrig tidigare testat att lägga upp filmsnuttar i bloggen, och jag vet inte om det funkar ännu, det ser så ut "från min sida" iaf...
Man får nog gå in under Videoklippfliken ovan.

Hur som helst, jag tycker att mina små gummor är så underhållande att fler borde få skratta åt deras påhitt, så det kommer nog att hamna filmsnuttar av de båda på bloggen med jämna mellanrum.
Inga allvarliga alster iom att det är filmat med mobilen, men ändå ;-)

För att skriva lite oxå då, får jag väl nämna att jag nu inte kunde låta bli att "träna" Vinna längre :-) he he he
Jag har inte klickat in henne än och jag vet inte om man nu kan kalla det träning, men jag började i veckan med att göra en liten beteendeinventering kanske man skulle kunna kalla det... Jag ville se vad hon har att "erbjuda".
Dvs hon får betalt för i stort sett vilket beteende hon bjuder på överhuvudtaget.
Och hon är som sagt en riktig liten kuling att pyssla med.
Hon har verkligen vräkt fram en uppsjö av beteenden, man kan hur lätt som helst bara luta sig tillbaka och plocka fritt, riktigt kul!
Den här gumman kommer bli hur rolig som helst att jobba med, det syns tydligt!

Hon stressar inte heller upp utan man ser verkligen hur hon tänker på vad som lönar sig.
Hon har dock väldigt lätt att ta till rösten så det har hon inte fått betalt för speciellt ofta men som sagt jag var ju ändå tvungen att pröva henne lite och visst, hon kan både morra långdraget och ordentligt om man vill det och stormskälla på en :-)
Annars erbjuder hon klockrena nos och tasstargetar, backar, ställer sig, lägger sig, sätter sig, kryper, rullar, gäspar, kastar med huvudet, gör upphopp, tassar med baktassarna, plockar grejjer, går iväg från mig, snurrar runt... ja o hur mkt mer som helst... det bara väller fram som sagt!

Det var alles för nu!
13 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
det flyter på nu

Det känns faktiskt som om vi har hittat vettiga rutiner som fungerar riktigt bra nu!
Så nu flyter livet på!

Jaa så har faktiskt 3 omgångar (cellgiftsbehandlingar i droppform) av 16 blivit avklarade!
Känns faktikst som om jag har kommit en bit på väg.
Den stora tumören har krymt otroligt mkt, jag var inne på läkarundersökning nu i torsdags och då hon mätte, iofs utvändigt på kroppen med måttbandet, men ändå på det ställe där det svullnat upp som mest så hade det nästan lagt sig till hälften, hon uppskattade att tumören kanske minskat med ca 2 cm i omfång och det bara på några veckor! Häftigt! (den var ca 12 cm i diameter, dock inte helt symetrisk, för 3 veckor sedan)
Det är som om "luften" börjat gå ur den!
Fortfarande är det dock oklart hur de skall göra med nyckelbenet i sig som blivit rätt så illa åtgånget, men under nästa eller näst-nästa vecka skall jag in på ny röntgen och då kanske de får en tydliger bild av hur det hela utvecklat sig.
Håret har jag som sagt klippt av mig, och sålt, skaffat en peruk, och nu har jag även börjat märka att det som är kvar släpper lite lättare än vanligt...

Då det gäller lilla Vinna fortsätter hon att underhålla på hög nivå, vilken liten kuling hon är.
Har sett lite mer av "henne" den senaste veckan :-)
Hon är en glad och nyfiken liten tuffing, så länge livet inte gör ont eller är otrevligt...
Men hon är samtidigt en mkt vek liten dam som inte är såå tuff om det blir lite jobbigare läge. Häromdagen pytsade elaka matte lite öronrens i öronen på henne. Tyckte hon såg lite kläggig ut, det luktade inte illa på nåt sätt men jag tänkte att det kunde va bra att mota Olle i grinden och göra rent ordentligt innan det blir värre... och efter att jag lyckats få i öronrenset så var den lilla damen faktiskt lite rädd för mig, och då var detta på inget sätt uppjagat eller så utan det verkade som om hon tyckte att själv grejjen med klägget var otrevligt och hon förknippade det med mig, hon strök runt här hemma och såg väldigt låg ut en stund, men hon fick hållas och jag satte mig med Eassa i soffan och efter en stund kom hon smygande igen o så var vi vänner :-)

Eassa har hon fullständigt i sin "tass", Eassa låter mkt men menar inte allvar. Det är vad Vinna tagit med sig, och det har hon helt rätt i, Eassa får finna sig i att bli biten i snoken, tassarna, svansen och tuttisarna. Hon blir av med tuggbenen mitt framför näsan och leksaker hon används som sovkudde och med jämna mellanrum får hon ha en labradortupé på huvudet!
Om Eassa har nåt som Vinna vill ha, så närmar hon sig oftast via kryp, sedan backar hon upp baken över huvudet på Eassa, sedan gränslar hon henne och ligger som en tupé en kort stund för att sedan glida ner och plocka det hon var ute efter från början, och ger sig av med en triumferande och belåten blick! hmmmm.... Överkörd...

Hon har fortsatt att överraska vid hundmöten, när vi var o hälsade på Jennica och Gismo i veckan, var hon skräckslagen vid första mötet med stora farliga Gismo, en 12 veckors enormt stor (nästan lika stor som Vinna) blandras mellan chihuahua/kinesisk nakenhund med päls, hon smög in under bilen och observerade honom på behörigt avstånd, men efter 5 minuter fick Gismo det hett om öronen, då hade Vinna the Pitbull tagit över och hon körde över honom framlänges och baklänges och tussarna av den vita pälsen flög till höger o vänster, jag fick ha henne i koppel så att den lilla gubben klarade sig helskinnad. Bilder på spektaklet kommer, Jennica tog kort på dem! :-)

Idag bekantade sig hon med Klippa, och då var hon som har brukat vara med stora hundar, hur tuff som helst, rakt på och jätteglad, hon gillar stora hundar och anser uppenbarligen att alla stora hundar älskar henne, där var det inga bekymmer, o Klippa var jättesnäll, hon luktade lite förstrött på henne och sedan var hon fullständigt ointresserad, så det blev kanon!!!

Har planerat att klicka in henne under nästa vecka och se om vi kan orka ta tag i några småbitar vad det gäller träningen, vi har hittils bara kört lystringsövningar och fortsatt att bana in visselpipan. Båda grejjerna fungerar klockrent, men å andra sidan är det ju övningar som man inte kan misslyckas med! Men kul är det!

Har studerat lite hur hon beteer sig då man inte gör nåt, och kryper det gör hon väldigt mkt hela tiden, tyvärr har hon det mest naturligt utdragna kryp jag någonsin sett... och jag är ju INGEN fantast av detta kryp, samtidigt så är det ju nästan dumt att jobba emot hunden så jag får se om jag kan lära mig att leva med det krypet, för gör jag det så är det nog en snabb sak att lära in... eller om jag måste vara envist dum och lära henne krypa på mitt vis :-D ha ha ha ja ja, den som lever får se!

Hon använder tassarna otorligt mkt så det där med tasstarget kommer nog också att fungera hur bra som helst, jaaa, det finns sååå många kuliga beteenden som man skulle kunna klicka in snabbt och lätt om man bara orkade och sedan ha hur mkt nytta av som helst i lydnaden, men som sagt vi kommer nog att ta det lite lungt, jag sover ju så jävla mkt! och när man inte sover skall man ju hinna med så mkt annat!
Uppdatera bloggen bland annat :-D
Det får vara allt för denna gången!
Ha det gott!
Det har faktiskt jag!
8 Maj 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
Allt är upp och ner! Och Vinna har flyttat in! :-D

Jaha,
Det var onekligen ett bra tag sedan jag skrev nåt här, så nu kommer det ett mastodontinlägg...
Tänkte faktiskt försöka att börja blogga regelbundet igen, defenitivt inte varje dag, är ju knappt vaken länge nog för att orka det längre ;-) men åtminstone en dag i veckan, och det kommer troligtvis att bli på onsdagar eller torsdagar, för det har jag förstått nu är de "bästa" dagarna!

Ok, för er som kanske inte hört nåt, så får jag väl börja med att tala om att hela mitt liv plötsligt ställts på ända.
Jag har gått och mått allmänt dåligt, haft ont som sjutton i axel o nyckelben, haft feber och svettats som en ko, samt haft en sjuk klåda under en rätt så lång tid tillbaka... naturligtvis har allt inte kommit över en dag utan det har gradvis blivit sämre och sämre, men jag skulle nog säga att de första symptomen började för ca 1 år sedan, och jag har faktiskt under flera ggr sökt hjälp för detsamma, på olika håll, under flera tillfällen!!!
Men det har bara resulterat i än den ena än det andra som förklaring från läkarna som jag träffat, för jag har dessutom träffat flera olika läkare...
Tyvärr var det ingen som på tidigt stadie förstod vad som var fel...
Det som kändes nästan "värst" var att jag själv diagnosticerade, eller åtminstone starkt misstänkte, att jag hade fått Hodgkins lymfom.
Detta baserat på vilka symptom jag hade samt utvecklingen av det hela under flera månader, internet är fantastiskt, funderade nästan på att föreslå detta arbetssätt till vissa utav de läkare som missat det... ;-)
Jag "misstänkte/förstod" flera månader innan läkarna gjorde detsamma, kanske det beror på att jag jobbar med diagnostik till vardgags, vad vet jag... men vid det laget kändes det som att de på vårdcentralen redan tyckte att jag var en hypokondriker, och att i det läget stega in och säga att, "Jo förresten, jag tror att jag har Cancer nu oxå" kländes inte klockrent!

Hur som helst, efter att ha träffat på riktigt bra läkare, bland annat ute på Kungälvs sjukhus, efter mkt om och men, samt även nere på Sahlgrenska, så har de nu, efter alla möjliga upptänkliga hemska provtagningar, fy sjutton säger jag bara!!!, konstaterat att jag har som sagt blivit drabbad av Hodgkins Lymfom, och tyvärr har ju sjukdomen då den förblivit obehandlad under relativt lång tid hunnit att skena iväg rätt rejält.
Man delar in cancer i olika stadie för att bestämma rätt typ av behandling, och i mitt fall så hamnar jag tyvärr i Stadie IVB, vilket är i princip det "värsta" stadiet.
Detta har gjort att man valt en otroligt aggressiv behandling, och jag bara hoppas att jag kommer att klara av den!
Missförstå mig rätt nu, jag kommer naturligtvis att ta mig igenom detta, men det som jag hoppas på är att min kropp skall klara av den hårda påfrestningen som det kommer att innebära att köra behandlingen sååå intenstivt som man beslutat sig för att göra.
Om kroppen inte orkar så måste man sakta ner lite på tempot och låta den återhämta sig igen, innan man kan sätta full fart på nytt, och detta kommer ju isf att dra ut på tiden vilket jag naturligtvis inte vill!
En riktigt positiv detalj i det hela är att just denna typ av Cancer har man väldigt goda behandlingsresultat från, även om man upptäcker den i ett senare skede, så jag är fullt övertygad!!! om att detta kommer att vara "ur världen" inom det närmaste halvåret!
Det kommer säkerligen att bli de tuffaste 6 månader som jag har varit med om, men som de säger, det som inte dödar härdar och jag tänker absolut inte lägga mig ner och dö!
Jag har funderat på hur otroligt snabbt 6 månader springer förbi i vanliga fall och visst kanske tiden inte kommer springa förbi i samma snabba tempo som man är van vid, men som sagt om 10 år kommer detta halvåret att kännas som en fis i rymden! Det är jag övertygad om!
Andra grejjer att tänka på, för oss som tränar hund iaf ;-), är ju att tajming är allt!
Och om man nu promt måste drabbas av denna skiten, måste jag ju säga att tajmingen kunde nästan inte varit bättre ;-)
Jag har ju fått hem min efterlängtade lilla Vinna!
Ha ha ha häääärligt värre, även om jag inser att det kommer att kosta otroligt mkt energi de närmaste veckorna, så känner jag samtidigt att såååå otroligt mkt glädje som det kommer att ge gör att allt vägs upp direkt!
Jag har ju dessutom världens mest underbara kompisar som alla lovat att hjälpa till med allt från hundpassning/promenader/valpvaktning tröstsamtal osv!!!
Måste ju bara tala om att jag redan nu har ett paket skickat från USA med coola bandanas för att täcka min kala hjässa när håret till slut lossnat totalt!
Tyvärr så finns det ingen som helst möjlighet att klara håret med den behandling som jag får, jag kommer att få cellgift i droppform under fredagar, de närmaste 4 månaderna, därefter käkar jag några olika typer av cellgifter i tablettform över fredag, lördag, söndag, därefter minskar man ner antalet cellgifter över måndag och tisdag och på onsdag och torsdag är det bara en typ av cellgift som jag äter, vilket kommer att innebära att jag kommer att må som bäst och vara piggast under onsdagar och torsdagar, sedan börjar allt om igen...
Nog om det!

Nu till lilla Vinna!
Fy sjutton sicken lite kul hund jag har fått hem!
Hon är en riktig pärla det ser jag redan nu!
Otroligt nyfiken, orädd och framåt, älskar att mysa, galet pigg när hon är vaken, lektokig som få och helt besatt när hon får sniff på nåt som går att äta. Tuff till tusen och humör som en liten jävel! :-D
Ha ha ha hon är som en liten kul apa, jag älskar att titta på henne, hon hittar alltid på nåt roligt!
Och mitt i allt så är hon så cool att hon bara kan gå undan för sig själv och lägga sig och sova när hon tycker att det är tillräckligt!
Hon dessutom fullständigt avgudar Eassa!!!
Eassa är nästa lilla madam som jag bara blir mer och mer överförtjust i, missförstå mig rätt här också men alltså denna lilla gullungen är bara för underbar!!!
Hon är nog världens bästa styvmamma!!! Hon är såå fin och snäll mot Vinna att det går lite åt det alltför snälla hållet, men hellre det än tvärtom, otroligt att hon kunde bli såå duktig på med tanke på henns "uppväxt-tid" med Kali...
Och just nu i min situation kunde det inte bli bättre!
Jag tror båda två kommer att få otroligt roligt ihop när Vinna blir lite större, och Eassa slipper de där små vassa valptänderna, som faktiskt kan vara liiite jobbiga :-)
Glömde ju säga att Vinna nog egentligen borde heta Pac-man, hon är sjukt likt i sitt sätt, munnen är ständigt öppen letandes efter nåt nytt att bita i...
Allllllllltttiiddd!!! Bita bita bita bita bita!!!
Men det blir nog bra en dag det också!
29 April 2010  | Länk | BLOGGEN | 5 kommentarer
varit på jaktträning och väntar på sneakpeak av valparna :-)

I söndags var jag iväg och kollade på när Anna Lena Wendt och hennes kompisar tränade jakt.
det var riktigt kul och givande!
Skall allt försöka knö mig med ett par ggr till :-)
Man lär sig väldigt mkt bara av att titta och lyssna!
Jag samlar på mig allt jag får och kan ;-)

Ellas valpar har nu hunnit att bli hela 3 veckor gamla!
Det är en gul och en svart tikvalp i kullen om totalt 4 st.
Susanne skall själv behålla en tik så jag får avvakta och se vilken hon bestämmer sig för innan jag får reda på vilken som är lilla Vinna!

Jag har iaf planerat att försöka hinna med ett besök under nästa helg, skall bli otroligt kul!!!

Då det gäller Eassa har jag börjar att smälta hennes diagnos.
Åkte ju till Lasse Pettersson i Borås för hälrutredning och svaret blev att Eassa har höftledsfel och pålagringar, spondylos på ett par ställen och rejält inflammerad och överansträngd i hela fronten, för att hon antagligen försökt att avlasta de onda bak... :-( lilla gumman...
Nåja, nu har jag gjort vad jag kan för att hjälpa upp detta också, Monica o Anki har behandlat henna med kartrofen(tror jag det stavades) sprutor, och så har vi satt henne på JD foder, samt att hon inledningsvis gick på smärtis o antiinflammatoriskt till en början.
Tycker hon har blivit ofantligt mkt bättre, men bra kommer hon ju aldrig att bli :-(
Nu vet jag iaf varför!!!

Det var väl allt på hundfronten just nu!
För egen del kan jag nog tyvärr säga att det inte är mkt bättre...
Är fortsatt rutten i halsen, nacke, nyckelbenet o axeln, men jag skall oxå in på utredning... vi får se vad den utvisar...

Ja ja... thats life!
22 Mars 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
Gott Nytt År!

Så var det nya året här!
Har funderat lite på vad det kommer att innebära... Mest av allt ser jag fram emot våren och när den nya lilla parveln förhoppningsvis anländer.
Det skall bli ofantligt roligt att få börja träna hund igen!
Det förra året var ett riktigt roligt år på många sätt och vis men också lite jobbigt, Eassa har varit mer halt än någonsin tidigare, trots att vi tagit det lugnare än någonsin...
I går var jag, Brassan och Klippa ute på en längre promenad, med mycket aktiviteter, även om inget var speciellt ansträngande, båda skall ju ta det lungt. Tyvärr så är det ju så att den lilla Brassan fortfarande inte kan göra något i normal fart, vilket ofta innebär tvära kast och vändningar vilket hennes kropp uppenbarligen inte håller för!

Skall bli väldigt intressant att lyssna till det seminarium som Rapports kennel anordnar den 30:e januari.
"Det är oftast farten som bryter, knäcker, krossar och förstör!"
Gå in på: http://www.rapports.net/ för mer info.

Känns inte direkt som att detta är nån nyhet, men det är ju av stort intresse att få reda på vad man kan göra för att förebygga problem beroende på det!
Jag älskar verkligen den typ av hund som Eassa är, och jag hoppas absolut att få en liknande fartgalning i nästa hund om än kanske något mer försiktig.

Hur som helst efter gårdagens promenad är Eassa då rejält halt igen...
Blir snart tokig av detta! Tänker på hur jobbigt det måste vara för lilla gumman!
Planen är att under nästa vecka försöka få tid, då jag fortfarande är ledig, hos en veterinär för att kontrollera så att problemet inte är av annan karaktär än muskulärt, har faktiskt blivit lite misstänksam mot detta den senaste tiden.
Nog om det!

Det har varit lite kul helt klart att ha Klippa här den senaste veckan!
En sak som visade sig allt för tydligt förra gången hon var här, var hur Eassa direkt föll tillbaka i gamla spår, dvs hon började bete sig precis som hon gjorde då jag hade Kali också. Detta innebär att hon kör helt och hållet sitt eget race! Hon har inget större intresse av att vara med mig eller oss på promenader osv... man ser knappt röken av henne, hon lyssnar otroligt dåligt!
Så fort Kali var borta var det som om jag fick en helt annnan hund, då var det plötsligt väldigt intressant att vara med, hitta på grejer osv... Vilket naturligtvis var underbart!
Denna gång har förändringen inte alls varit lika stor, hon har trillat tillbaka en del i sitt gamla beteende men inte alls på samma sätt som förra gången, det gör mig naturligtvis otroligt lycklig, det blir ju ofantligt mkt lättare med ytterligare en hund om hon fortfarande vill vara med oss!!!

Dessutom så har Klippa varit väldigt annorlunda mot sist också!
Jag kan ju naturligtvis inte säga vad det beror på, om det är för att hon inte mår helt bra och på grund av det är lugnare eller om det är så att hon blivit lite äldre, kanske finner sig lättare i situationen att vara här, känner sig lite mer hemmastadd... vem vet?!
Men resultatet av det hela är att det varit riktigt lättsamt och trevligt, hon har lyssnat kanonbra på promenadera, hållt sig nära mest hela tiden! När man väl kommit hem har det varit lugn och ro, hon har legat och vräkt sig i soffan som värsta knähunden, vill väldigt gärna vara alldeles nära! gnagt på ben, eller bara allmänt snarkat och slappat.
Hon far ju iofs upp som en raket och vaktar så fort grannarna kommer hem, men det stör mig inte!
Det börjar bli hund av henne också ;-)

Så här vid årsskiftet brukar alla vara så duktiga på att lista målsättningar för det kommande året...
Jag tänker inte vara sämre! ;-)
Min första målsättning är att skaffa en ny hund ;-)
Den andra målsättningen är att lära mig så mkt som möjligt om jaktprov och träningen för att lyckas inom detta!
Den tredje målsättningen är att ha så kul som det bara är möjligt!
I år skall jag göra saker som roar mig, jag skall i så liten utsträckning som möjligt göra saker som jag inte känner för.
Kanske att det kan innebära att man blir mer självisk... det är naturligtvis INTE min målsättning men jag skall försöka att tänka lite mer på mig själv i första hand!
Detta gäller i stor utsträckning med tanke på jobbet!
Jag har ställt upp och jobbat över otroligt mkt det senaste året, och det har iofs varit både kul och givande, men det blir ju ändå på bekostnad av ens egen tid, och det tänker jag inte göra på samma sätt i år!
Jag kommer säkerligen att jobba över en hel del även i år, det blir nog lätt så då det man jobbar med betyder mkt för en själv. Men som sagt lika mkt kommer det inte att bli!

Hur som helst, så ser jag verkligen fram emot år 2010!
Gott Nytt År på er!!!
1 Januari 2010  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
en liten tripp till Danmark

I söndags steg jag upp tidigt på morgonen, rastade av de små dogsen. Packade in oss i bilen och körde först upp till mammsen där jag inkvarterade Eassa, därefter ut till hundpensionatet i Kareby och lämmnade av Klippa.
Sedan bar det av ner mot terminalen där jag mötte Susanne.
I bilen fanns dessutom både Nimbel och Ella.
Båda två hade bokade dejter med danska kavaljerer.
Rätt fräckt att båda tikarna satt igång att löpa på samma tid!!!
Då ägarna till de utsedda kavaljererna dessutom var goda vänner, som inte bor allt för långt ifrån varandra, hade de kommit överens om att vi alla skulle sammanstråla på Skovagers kennel, vilket naturligtvis underlättade hela resan väldigt mkt!
Resan med båten var snabbt över, diksuterar man hund brukar ju tiden som bekant springa iväg väldigt snabbt, sedan följde en bilfärd på ca 1.40 minuter och så var vi framme!
Vi blev väl emottagna och blev bjudna på en riktig jullunch.

Sedan drog det ihop sig till huvudsyftet med resan, Ella och Taff fick bekanta sig med varandra först, tycke verkade sannerligen uppstå mer eller mindre omgående och efter en mkt kort stund så var de igång. ;-) Under hängningen passade jag på att fråga lite om Taff, och enligt husse var det en mkt mkt trevlig hund som man absolut borde se i arbete! Han hade mer eller mindre allt!
Då min danska inte är den absolut bästa så uppfattade jag inte allt han sa men det som jag bestämt hörde honom säga var att det är en hund som var riktigt härlig att jobba med och han hade mängder med fart och stil! Sedan måste tilläggas att dansken fullkomligt sken upp som en sol när tillfälle gavs för honom att prata om sin pärla till hund!
Taff såg hur som helst väldigt trevlig ut, trots att jag bara sett honom i en lite annan form av "arbete"... :-)

Sedan var det dags för Nimbel och Shot att få bekanta sig och de verkade om möjligt fatta tycke för varandra ännu snabbare.
Dock så var Shot enligt husse en riktig "långkörare" :-) Och det visade sig stämma, vi fick stå ute och huttra i dryga halvtimman innan de var klara.
Vädret var ju inte det mysigaste...
Det som var så kul med Shot det var att han var en riktig liten charmör!
Han hade liksom inte "ork" att bara stå där å vänta, han passade på att pussa så mkt det gick på Nimbel, han flörtade/myste med Susanne, han "flörtade" med mig, han nosade lite här och plockade med en pinne där osv.
Man blev riktigt glad av att se denna lilla kille!

När allt var klart, blev vi inbjudna på en kopp kaffe, och det var väldigt skönt att få värma upp sig lite igen, innan vi åkte tillbaka mot färjan.
Allt gick precis enligt plan!
Så nu är det bara att sätta sig hemma och hålla tummarna för att det tar sig!
Tyvärr blev det inga bilder på herrarna då vädret var så himla dåligt men det var otroligt roligt att få se dem "live"!!!
För den som är nyfiken går det bra att titta in på Mandylikes kennel under valpar, så hittar man information och bilder på "samtliga" inblandade.

Tack Susanne för att jag fick följa med på resan, det var kanon!!!
29 December 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Äntligen!!!

Ja nu var det ett tag sedan det blev något skrivet här... Det har som vanligt varit fullt upp!
Hur som helst, jag har hunnit med en hel del, jobbat som en tok!
Varit med på Lenas möhippa, som var otroligt rolig, avslappnad och galen!
Varit med på Lena och Mattias Bröllop som var riktigt riktigt kul! Och så var de ju så fantastiskt vackra!!!
Och så har jag blivit singel igen...

Men nog om detta och över till hund igen, jag har fått en kanonhärlig "julklapp"!
Susanne, på Mandylikes kennel, slog en signal och berättade det som jag har väntat på länge nu...
Ella har ÄNTLIGEN börjat löpa!
Hanen är bestämd och jag fick frågan om jag kanske ville följa med på resan till hanen när det blev dags för parning!
Vad skall man säga?!?!? Klart jag vill!!!
Jag hade själv tänkt att fråga om det var ok när det väl blev dags, det skall bli sååååå kul att få se honom live!
Jag har sett bilder på honom sedan innan, och det är en riktigt vacker kille!!! Han verkar dessutom otroligt trevlig och jag tror inte detta blir annat än superduper!!!
Detta innebär att nu börjar nästa fas i väntans tider... nästan än värre!
Men om allt går enligt plan borde detta innebära att det dyker upp en liten labrador här hemma mot slutet av April :-)

I morgon kommer det ytterligare en liten "julklapp" :-)
Lena och Mattias skall åka på smekmånad till Thailand, jag hoppas de får det alldeles underbart!!!
Då de är på semester har jag fått äran att vara Klippvakt :-)
Det passar faktiskt riktigt bra! Jag kommer att vara ledig nu i nästan tre veckor så det är bara roligt att få hit systerdotter galenpanna, det kommer om inte annat att hålla mig sysselsatt under ledigheten :-)

Det var allt för denna gång!
Nu skall jag fira lite jul!

God Jul och Gott Nytt År på er alla!
24 December 2009  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
mängder av jobb och mera kurs

Den sega tiden på jobbet har fortsatt, denna veckan har verkligen varit överhemsk! Inte för att jobbet i sig är tråkigt, hemskt eller "jobbigt", jag trivs faktiskt kanonbra på jobbet, det som varit hemskt har varit mängden timmar som jag spenderat där under veckan som gått... My god, det har varit extremt lååånga dagar.
Denna veckan har dessutom Micke varit i Nyköping, så Eassa har fått bo dagtid uppe hos Ove, jag har varit hemmifrån så lång tid, emellanåt upp till 15 timmar.
Jag avslutade veckan lätt sjukligt måste jag säga, var på jobbet vid 06.30 på torsdag åkte hem strax efter 20.00 och på fredag gick jag upp kl 03.45, ut på en timmes promenad, äta lite frukost, lämna av den lilla gumman, sedan raskt till jobbet var där strax före kl 06.00, gick dock hem tidigt i fredags, stannade inte längre än till 17 ;-)
Ja ja, nog om det, nu blir det lite lugnare igen till nästa mjukvaru-släpp, vecka 11.

Efter dessa sega veckor blev helgen en riktig höjdare!
Jag var återigen nere hos Anna-Lena på kurs. Denna gången var det en dirrigeringskurs!
Det var kanon!
Jag känner faktiskt nu att jag börjar få rätt bra koll på hur jag skall lära in grunderna i det som jag kommer att behöva framigenom inom jakten :-)
Jag har massor av bra tips på hur jag skall få till, närsök, stoppsignal, linjetag och dirrigering.
Som jag har förstått det hela kommer man väldigt långt på detta. Med bra grunder skall det nog även gå att få till de mer avancerade bitarna när man väl är redo för det.
För att se bilder o videoklipp från dagen kan ni besöka Fias blogg, finns som länk under "Om mig".

Idag skall jag dock ägna hela min uppmärksamhet åt lillBrassan, hon har bara promenerat under veckan och behöver få lite uppgifter för huvudet, så idag blir det lite spårträning och kanske kanske lite närsök ;-)
Jag har ju sagt det förr, jag tror hon kommer att få prya lite som labrador tills dess att jag får den "riktiga", men å andra sidan tror jag inte att hon har nåt emot det.




22 November 2009  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
Trist vecka har det varit...

Jaa, en riktigt låååång o trist vecka har det varit.
Jag har jobbat som en galning igen, många dagar har det varit över 12 timmar på jobbet, faktiskt bara i fredags blev det en något kortare dag med strax över 8 timmar, endast för att jag hade tid hos massören för min veckoatliga elbehandling, nacken o axlarna är fortfarande rätt kapputt! Det har helt klart gått framåt och jag känner mig ofantligt mkt bättre men bra det är det långt ifrån.
Brassan har fått ta det hur lungt som helst i veckan då hon fortfarande inte blivit av med sin hälta... Tänkte att jag skulle ta mig i kragen o fixa så hon får lite akupunktur, men problemet är ju att det är svårt att hinna med jobb på drygt 12 timmar om dagen, plus restid 1.5h fram o tillbaka, och utöver det hinna med att hämta hunden och dra hela vägen tillbaka in till stan innan öppettiden är över på veterinärkliniken... får helt enkelt ta det när jag får mer tid över.
Pratade faktiskt lite med min massör och frågade hur han ställde sig till att eventuellt behandla Eassa med el också, och det var han faktiskt inte helt emot, han skulle fundera lite. Jag hoppas på ett positivt svar, det hade varit intressant att se om han kanske kunde hjälpa henne.
Själv har jag ju provat både el och akupunktur och jag är lika positiv till båda typerna av behandling.

Igår var jag iväg på en heldagskurs i jaktlydnad. Den som höll kursen var Anna Lena Wendt. Det var väldigt roligt, intressant och givande!
Jag vet att jag har sagt det förr men det tål att sägas igen, Faaaaaan vad kul det skall bli att få testa på det här med jakten! Jag tror att mitt största problem kommer att vara att låta den lilla valpen få tid att vara bara valp innan man börjar träna.
Den dagen det "problemet", än så länge är den ju bara påtänkt, troligtvis blir det parning i februari nån gång, känns som en evighet bort!
Det som man roade sig med på kursen var i stort sett stabilitet vid sidan både under fotgående och stillastående. Störningarna som testades var skott och markeringar, skick av andra hundar, samt apporter som kastades både över, framför och bakom hundarna.
De var jätteduktiga!
Det var kul att se vilken otrolig skillnad det var på dem från början av dagen till på slutet av dagen.
Funderar faktiskt på att försöka knö mig med som åskådare även nästa helg då det vankas heldagsträning på dirrigering och linjetag.
Man kan ju aldrig få för mkt kunskap!

Idag skall jag o Brassan ge oss ut o spåra!
Funderar på att lägga ett riktigt långt spår med mindre svårigheter i.
Men allt går inte alltid enligt plan, så jag får väl se när vi väl kommer hem igen om det blev som jag tänkt.

Ha det gott!


15 November 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
spår idag!

Idag var jag o Lena ute o spårade.
Faaaan vad bra det gick!

Jag hade varit ute på en längre promenad innan.
Träffade Lena uppe vid Nedertorp, jag la ett lägre spår till Klippa och Lena la ett lååångt ängspår till Eassa.
Spåren fick ligga till sig lite medans vi tog en promenad.
Därefter var det dags, vi tog med båda hundarna samtidigt, då spåren låg en bit bort och startade på ungefär samma ställe, detta var en upplevelse...
Både var helt tokiga och jag o Lena turades om att åka kana efter dem.
Körde ju konkurrens spår med Eassa ett tag, då vi körde skogsspår, för att elda på henne lite, det funkade bra! Och uppenbarligen satt denna tanke kvar i den lilla då vi gick mot spåret. Hon var extremt taggad!
Då Lena skulle ha ett upptag med Klippa tänkte jag att vi väntar tills de har kommit iväg innan jag släpper på Eassa, hmmmm.... Eassa trodde uppenbarligen att detta spåret var det enda som fanns och att hon höll på att bli snuvad på det hela så hon gjorde upprepade försöka tt slita sig loss, o följa efter dem när de gick mot upptaget, bitvis kom det dessutom några skall, jag funderade på om detta verkligen var bästa sättet att få ner tempot på i mitt spår ;-)
Men men skitsamma, jag försökte lugna henne lite innan jag släppte på henne och det funkade uppenbarligen för idag var hon faaan inte långt ifrån klockren!
Så jävla bra spår hon gjorde!!!
Jag vet att hon smög iväg på ett annat spår vid ett tillfälle, men hon kom på sig själv efter en inte allt för lång sträcka och jobbade sig tillbaka. Bortsett från detta lilla snedsteg skötte hon sig fantastiskt!!
Hon hade ett utomordentligt tempo, där kan jag inte klaga det mista!!!
Hon plockade första apporten och fick en liten tillsägelse, därefter la hon sig på samtliga, jag hade ju ingen aning om vart de var så det var ju himla kul att se att poletten trillat ner!
2 st la hon sig riktigt snabbt på och helt rakt dessutom!
Mycket nöjd!!!

Det kändes sjukt roligt så idag är hon värd sin vikt i guld, och det är rätt så mkt just nu... efter alla dessa näringsspår har hon lagt på sig lite mer än vad jag hade önskat, det är nåt jag får ta tag i dirket!
Men som sagt dagens övningar kunde nästan inte gått bättre och nu är det uppladdning inför kvällen fest!

Party on!!!!
7 November 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Nu var det ett tag sedan...

Fast det beror faktiskt inte på att vi inte gjort något, jag skulle hellre säga att det inte blivit uppdaterat mest pga att vi varit rätt så flitiga.
Vi har spårat en hel del, och även börjat att promenera igen.
Tyvärr känns Brassan inte helt felfri ännu, men lite kortare promenader har jag ändå börjat med.
Har även funderat på om jag inte skall köra lite akupunktur på henne och se om det kanske kan få det hela att släppa lite.
Ja ja... vi får se.
Väldigt trist dock att hon fortfarande inte känns fräsch!

Men som sagt spåret har vi faktiskt varit rätt så flitiga med.
Det är lite plus o minus på den fronten.
Utvärderingsmässigt får jag ändå säga att det gått ordentligt framåt.
Hon har dämpat tempot helt otroligt mkt!
Vi har fått till liggmarkeringarna i den utsträckning att hon vid kanske 90% av apporterna lägger sig självmant utan någon hjälp, om ändå lite långsamt och snett, men helt plötsligt kan hon få hjärnsläpp och klipper apporten vänder upp o kommer in.... Vet inte riktigt varför...
Vinklarna sköter hon kanon om vi tränar överdrivet mkt på dem, men kör vi dem sporadiskt faller hon gärna tillbaka i ett något halvslarvigt beteende, kan gå över och slå en lov tillbaka, inte bra!
Detta är nog det vi skall nöta mest på framledes, fast nu kommer det nog att bli lite mindre spårandes tror jag, har ju blivit så förbaskat mörkt ute nu att det är svårt att ha riktigt koll om man vill träna noggranhet dessutom... får nog bli helgspårandes framigenom.

Hade faktiskt några allvarsamma samtal med den lilla hunden också för att påtala vikten av att man skall vårda spåret... känner att hon faktiskt, med fördel, kan vara lite mer "osäker" istället för att storma på, så jag har faktiskt medvetet sagt åt henne på skarpen i förhoppning av att hon skall bli lite mindre självsäker.
Tror inte att det blir speciellt svårt att bygga upp det längre fram.

Så summerat är jag rätt nöjd med det vi åstadkommit fram till dagens datum :-)


3 November 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
jaktprov och spår

I fredags la jag spår helt utan apporter.
Spåret hade bara enstaka vinklar,och väldigt lååånga raksträckor i både med, mot och sidvind.
Ville kolla av hur tempot blev då hon fick köra på rakt utan svårigheter.
Hon löste det hela väldigt fint!
Tempot har helt klart lugnat ner sig och jag ser väldigt stora förbättringar sedan bara två veckor tillbaka.
Trots lååånga raksträckor utan svårigheter, med enbart ett fåtal vinklar missade hon bara en vinkel litegrann!
Övriga löste hon kanon!!!
Kul att se. Hon låg lite off typ 20-30 cm på raksträckorna som låg i kraftig sidvind, man ser det ju väldigt tydligt då hon kommer till en godishög, om inte annat.
Hur som helst, är väldigt nöjd med framstegen hittills!

Idag kommer det att bli lite annorlunda, tänkte lägga mindre näring och mer apporter, tror inte att jag kommer att göra nåt speciellt klurigt spår i övrigt.

Igår blev det inget spår.
Jag var nere i Halmstad hela dagen och tittade på jaktprov, åkte vid 06.00 på morgonen och var inte hemma förrän kl 21.00 på kvällen.
Jag kan direkt säga att detta är nåt som kommer att intressera mig väldigt mycket!
Man blev sjukt sugen på att träna efter att ha tittat på alla ekipagen!!!
Tittade både på öppenklass och elitklass.
Det var väldigt intressant, dels för att jag aldrig sett nåt liknande förr, men också för att få en uppfattning om hur det skall se ut i slutändan och hur det ser ut på lite "lägre" nivå.
Den uppfattning som jag fick var att, för att lyckas krävs det onekligen en hund med bra egenskaper kombinerat med en stor mängd träning! Men en sak man absolut inte får glömma verkar vara vikten av ha ett öga för det stora hela.
Känns som att mycket hängde på beslut som förarna tog i just "det" ögonblicket.
Man måste nog gå en hel del på prov för att både lära sig läsa terrängen, hitta svårigheterna, känna sin egen hund innan o utan för att veta när man bör lägga sig i eller hålla tyst!
Jag känner att jag inte riktigt kan beskriva det som jag avser, men en sak är helt säker, detta är nåt som jag VET att jag kommer att falla pladaks för!!!



25 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
spår igår

I går körde jag vidare på den inslagna vägen, långt spår, mkt vinklar, mkt näring.
Hon löste spåret i stort väldigt bra, men hon kändes lite okoncentrerad... varför vet jag inte, det var en del folk runtomkring o hundar osv... men det är inget som hindrat henne förr så jag vet inte riktigt vad som hände, men å andra sidan, lite upp o ner måste man väl räkna med. Det var å andra sidan inga stora grejer, men man vänjer sig snabbt vid en viss nivå och då känns det lite knepigt att acceptera nåt mindre...
En sak dock som gjorde mig väldigt glad var att hon faktiskt la sig självmant vid apporterna igår, men först efter att hon hade plockat dem... :-)
Så på det stora hela är jag faktiskt väldigt nöjd, även om det inte låter så!

Idag blev det inget spår, var hos massören och försökte få lite rätsida på nacken som bara vägrar att ge med sig...
Riktigt segt!

Fick dessutom ett paket idag som jag väntat på, en slangbella modell större för att skjuta tennisbollar med :-)
Man skall kunna skjuta minst 50m med mkt stor precission, detta skall bli fantastiskt kul!
Jag kan redan nu se mängder av fördelar med denna, och jag tror den kommer komma till stor nytta i flera olika tränings sammanhang!
Kul!!!
22 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
oj oj oj, en liten tanke är planterad

JA vad skall man säga??
Det kan vara så att jag har den absolut bästa spårhunden :-D
Idag var det samma upplägg som igår på spåret, långt spår, inte speciellt lång liggtid, drygt 1.5h men massor av vinklar (22st) o mkt näring.
Hade även 3 avhopp o en riktigt spetsig vinkel.
Spåret i sig löste hon kanon!
Hon löste 18 av vinklarna perfekt!
2 st helt ok, och 2 st mindre bra.
Avhoppen funkade riktigt fint, men det absolut bästa idag var spetsvinkel!!!
Den var fantastisk!
Tanken som är planterad gällde apporten. Hon fick hjälp på första apporten, men andra avvaktade jag o tänkte se vad som hände... hon stannade funderade en kort stund, började lägga sig men ändrade sig o plockade den, trots detta är jag sjukt nöjd!
Bara det att hon inte klippte den utan faktiskt funderade på att lägga sig är ju helt strålande!
Detta kan bli riktigt bra!!!
Grymt nöjd med dagens spår!
20 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
lugnare tempo med 300 vinklar

Idag har vi varit ute o spårat igen.
Tänkte att jag måste få Brassan att återgå till det perfekta tempo som hon hade innan vi börajde med de "vanliga" skogs spåren.
Idag fick det mao bli ett rätt så långt spår, med sjukt mkt vinklar, och rätt så mkt näring.
Hon svassade runt i ett mkt litet antal av vinklarna men de allra flesta löste hon faktiskt riktigt kanon! Några smått fantastiskt!!
Skall nog ta o byta tillbaka till min andra spårsele dessutom, den som man kopplar under magen för att komma ännu mer tillbaka till "början" så att säga.
En annan grej som jag har ägnat mig åt i skogs spåren är ju förutom jakten :-) att hålla emot Brassan ordentligt så att hon får jobba på att tala om att vi är på rätt väg... dvs jag har inte gått vidare förrän hon kämpat rejält! Detta har ju nu också lite annan effekt än önskat, om jag börjar att påpeka lite med linans hjälp att hon skall tagga ner, så blir det numera rakt motsatt effekt :-) då drar hon på utav bara den...
Ja ja som man bäddar får man ligga, valde därför att gå på vinkel"planen". Den verkade dock funka fint! Idag var tempo helt klart lugnare, och jag passade mig för att lägga minsta drag i linan.
Två apporeter hade vi och med lite hjälp la hon sig på dessa också!
Dagens arbete blir med beröm godkännt!
Skall köra på denna linjen resten av veckan o utvärdera till helgen.
19 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
spår vid vimmervi

Idag la jag ett spår uppe vid sjön.
Började vid byggdegårn och gick över gräsmattan bort över parkeringen, in på grusplanen, förbi träningshallen, bakom fotbollsplanen, sedan härs o tvärs över den stora träningsplanen. Hade bara två pinnar i spåret, liggmarkeringarna funkade hyfsat, med lite hjälp... :-)
I övrigt är det inte mkt att prata om, hon spårade kanonfint, gjorde två vinklar fullständigt kanon, missade å andra sidan lite på två andra... Hon har alldeles för högt tempo/ligger på, för att det skall funka bra på internationellt spårprov, men där får man ju skylla sig själv!
Har ju spenderat de senaste åren att dra på henne utav bara den i spåret, jakt jakt jakt!!! Allt för att konkurera lite med hennes viltintresse, det har ju funkat bra för skogsspåren, men nu får man skörda det man sått, och iom att intresset skiftat är skörden just nu liiite sur :-)
Ja ja, trägen vinner...
Bara att traggla vidare. Just nu är tempot som sagt för högt och väl ojämnt, så fort det blir lätt är det rally och när det blir svårt är det superfokus o lågväxel!
Hon är ju hela tiden väldigt noggrann men som sagt, det finns en del att jobba på...
Jag är trots allt riktigt nöjd med dagen insats!

Enda orosmolnet just nu är den där orena gången... nu har hon ändå vilat ett tag plus att hon knaprat rimadyl, men den vill ändå inte ge med sig.
Tyvärr kan jag inte själv avgöra riktigt vart det sitter just nu...
Skall åka förbi Backamo imorgon, Rapportarna är där och roar sig och jag hoppas, trots fullspäckat schema, att Monica har en minut eller två över till att titta på henne.
Lilla råttan...
17 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
mera spår och liggmarkeringar

I går la jag ett spår som jag trodde skulle vara riktigt lätt för Brassan.
Men emellanåt blir det inte riktigt som man tänkt sig... det var ett ca 1km långt spår, gick väl kanske 850 m på gräs och därefter ut på en grusplan.
Området var väl trafikerat av folk, men det i sig verkade inte ställa till några bekymmer, men precis på upploppet av spåret, ca 50 m in på grusplanen var det som om spåret gått upp i tomma intet! Märkligt... de första 50m gick klockrent! Men sen var det slut!
Vet faktiskt inte alls vad som hände! Brassan jobbade väldigt fint och försökte till förbannelse att hitta spåret men det var helt omöjligt!
Efter ca 5 minuters jobb i tomma intet, bröt jag henne.
Hon sökte sig flera ggr fint tillbaka till spåret startade om liksom och kom till "kanten" och där var det stopp!
Hon är lugn och metodisk i dessa lägen men igår hjälpte det inte :-(
Ja ja, inte mkt att hänga läpp för, jag har ju ingen aning om vad som hänt där så jag tänker behandla det som en "icke händelse" tills motsatsen är bevisad...

Hur som helst, jag hade ju dessutom tidigare passat på att lägga ut en gäng apporter på en rak sträcka om ca 50m (det längre spåret hade jag inga apporter i, bara näring) för att kolla av lite och pröva på att lägga in liggmarkeringarna igen. Detta blev lite spännande, det var ju väääldigt länge sedan vi körde liggmarkeringar, och dessutom slutade vi med detta innan de satt till 100%
Men jag tror nog faktiskt att det finns hopp för även detta! :-)

Första och andra apporten blev hon lite purken över att inte få ta, men vid tredje kändes det nästan som om hon sa "hmmmm... vänta lite nu..... detta känner jag igen!" Fjärde behövde jag inte hålla in henne så mkt på och den femte funkade riktigt bra för att vara ett första träningstillfälle!
Nu är det inte så att jag tror att detta är klappat och klart för det, men det känns nog som om det skall kunna gå att fixa iaf!

Vi får se hur det känns efter helgen!!!
16 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Fyyy faaaaan….

Fyyy faaaaan….

Vilken bra spårhund jag har!

Jag var ute o spårade både i förrgår och igår.
I förrgår fick hon ytterligare ett spår på golfbanan.
Ett längre spår, utan några direkta trixigheter i spåret (avhopp/återgångar osv), de svårigheter som jag hade med begränsades till att jag använde mig i blandad utsträckning av gångbanan samt grusvägarna runt själva golfbanan.
Summerat kan jag bara säga att hon löste 95% av spåret alldeles utmärkt, hade inga bekymmer med några av ”svårigheterna”…
Dock så nappade hon mot slutet på harspår, hon har vid flera tillfällen sett dem just där, och vid ett mindre antal tillfällen även lyckats få till lite jakt då matte brustit i uppmärksamheten… detta gör väl att förväntningen på vilt stegras rätt så rejält just vid detta ställe och när det då erbjuds tillfälle, nappade hon…
Vi hade ett kort samtal om detta och efteråt spårade hon vidare utan bekymmer.

Med detta i bakhuvudet bestämde jag mig för att lägga ett riktigt svårt spår åt henne igår.
Tänkte att hon kunde få sig en liten näsbränna om hon inte vårdade sitt spår ordentligt, samt att jag på ett lätt sätt skulle kunna undvika att hon gick på vilt, jag la ett spår i Nödinge samhälle.
Det blev ca 1.5 km långt, blandat underlag började på grus, övergick i gräs som övergick i asfalt, mkt asfalt blev det, och många många växlingar mellan just asfalt och gräs. Vi hade mycket folk/hundar både i spåret och runt i kring oss.
Vid ett tillfälle, hade jag dragit in över en lekplats (sand)och grävt ner en apport som hon fixade plättlätt, stod ett gäng ungdomar en bit bort som kikade, de frågade om hon var polishund som ”jagade” nån :-D Kul!
Mot slutet av spåret hade jag lagt serpentiner över en stor grusplan, som då vi startade spåret användes som typ speedway bana för tre ynglingar med mopeder.
Nemas problemas!
Jag vet inte vad jag skall säga… Jag är så impad av min lilla gumma!
Hon löste spåret helt på egen hand, jobbade otroligt fint! Tappade spåret på ett par ställen men var aldrig mer än ett fåtal meter ifrån det och plockade upp det igen på egen hand. Det var häftigt!!!!
Idag blir det nog ett lättare spår.
15 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Spår på golfbanan...

Idag tog jag svängen om Golfbanan på vägen hem från jobbet, la ett ca 800 meter långt spår.
Hade ett flertal vinklar, ett avhopp i motvind, en återgång o avhopp i medvind, lite serpentiner osv.
Det fick sedan ligga till sig i ca 2 h.
Vi blev avsläppta på Backa, o Micke åkte o handla medans vi skulle spåra.
Vi hade inte mer än knappt hunnit över parkeringen förrän jag hörde några skrika som galningar.
Förstod ganskan snabbt att det var en hund lös någonstans men kunde inte se vart... Höll in Eassa o väntade, en mkt kort stund senare både hörde o såg jag en pitbull blandning komma farandes i en jävla parra, lät som en motorsåg o verkade allt annat än trevlig!
Som tur är, har man ju vanan inne sedan Kali, så jag sög tag i Eassa o lyfte upp fronten på henne, mellan mina ben, på det viset får man bra kontroll på sin egen hund samtidigt som det ger bra utrymme att sparka mot den attackerande hunden, vilket var precis det jag fick göra, tre ggr fick jag avstyra attacker från hunden innan husse o matte fick tag på den.
De ursäktade sig och smög iväg med svansen mellan benen.
Jag satte spårselen på Eassa o släppte iväg henne på spåret, hon var nog lite uppjagad för de första 50 m gick rätt knyckigt...
Men efter det sög hon fast i spåret och pinnade på, hon gick över de första två vinklarna med kanske 2-3 meter, lite snopen såg hon allt ut, skärpte till sig o löste efterkommande vinkel riktigt snyggt! tog första avhoppet i vind utan minsta bekymmer, men hade därefter problem med återgången o avhoppet i medvind, märks att man inte spårat så flitigt o avancerat den senaste tiden, hon gick fram o tillbaka i återgången ett flertal gånger innan hon började att söka lite utifrån spåret, löste det till sist och resten av spåret gick galant!
Pinnarna plockade hon utan bekymmer!
Kul!
12 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 3 kommentarer
Mera spår

Idag träffade jag Lena uppe i Dammekärr.
Hon ville köra lite uppletande o lydnad, själv bestämde jag mig för att köra spår, Brassan får vila de små benen ett tag till så kanske vi kan köra lite uppletande nästa helg...
Under tiden som Lena la spår åt Eassa så vallade jag o doggen av två rutor för Klippa.
Jag la ett litet plastföremål riktigt klurigt i den ena rutan och en större vante lätt i den andra rutan.
Klippa jobbade jättefint, hon slet hårt och höll nog på ca 6-7 minuter innan hon hittade men det var inga bekymmer, hon gav inte upp heller.
Hon blev riktigt glad när hon till slut hittade föremålet och fick jättebelöning för det, Lena vände och skickade i den andra rutan, hon gick ut jättefint, med bra tempo o näsan på direkt, sprang rakt ut och fick träff på studs!!!
Mkt bra, Lena var jättenöjd och det var himla kul att se hur bra den lilla vovven jobbade!
Därefter åkte vi ner till fotbollsplanen vid sjön o Lena körde lite lydnad, framåtsändande o kryp, såg riktigt fint ut!
Efter lydnaden åkte Lena hem o jag o Brassan åkte tillbaka till Dammekärr för att ta vårat spår.
Brassan hade nog hunnit att ladda på lite för idag gick det undan, hon spårade i ett jävla högt tempo, trodde nästan säkert att hon drog på vilt istället för att ta spåret efter Lena, men tji fick jag, hon plockade apport efter apport och vi hade inga snurr eller problem nånstans, KUL!
Jag misstänker att kombinationen av att ligga o tagga på och att det idag var mycket fina förutsättningar, lätt fuktig, fin mark = spåret blev väldigt lätt, gjorde att det blev formel1 tempo. Men jag känner inte att det spelar så stor roll, hon har samtidigt väldigt lätt att sänka tempot om det blir svårt så jag var väldigt nöjd med dagens spårarbete iaf!
En liten fundering tändes ändå... kanske kanske att man skulle ta o träna in liggmarkeringarna igen och starta henne i internationella spårprov... :-)
Den som lever får se...
11 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Spårat lite...

I dag har jag varit ute och spårat ihop med Monica o Anna. Åkte upp till Bönabo vid 12 draget och la ut ett spår till Qlura och ett till Eassa, därefter blev vi bjudna på nybakad sockerkaka med vildhallon, riktigt smarrigt!
Skönt att sitta och vänta inomhus med kaffe o kaka istället för utomhus då spåren ligger till sig.
Anna hade beställt ett spår till O-hyra med lite längre liggtid så det var utlagt en bra stund i förväg.
Efter fikan var O-hyra den som började, starten var något trevande, hade traskat en del jägare i samma område, men efter en stund fick hon bättre grepp om spåret och löste det bra!
Debban skötte sig utmärkt på sitt ängspår och Qlura tog sitt för dagen första spår utan problem!
Eassa hade fått ett spår på sandmark med viss gräsväxt på, hon löste sitt spår riktigt bra! Jag hade sett både älg och rådjursspår i mitt spår, när jag la ut det, och jag trodde nog att hon kanske skulle nappa på dessa. Hon har en tendens till att tycka att viltspår är liiiite mer intressanta än människospår, och allra helst om det är jag själv som lagt spåret, det brukar funka bättre om vi spårar någon annan, men idag såg jag inte mycke intresse hos henne för viltspåren, de kanske inte var speciellt färska :-)
Hon spårade iaf bra! och jag var nöjd!
Därefter fick Qlura ta sitt andra spår för dagen som låg på samma mark som Eassas, hon löste även detta spår bra!
Alltid kul att se minivovvisar spåra!

10 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
deppig...

Ibland känns allt sååå orättvist!
Efter helgens övningar är jag, precis som jag visste att jag skulle bli, sjukt träningssugen!
Kunde därför inte hålla mig, utan igår samlade jag ihop mina träningsgrejjer igen och åkte ut o tränade.
Var sugen på att gå igenom lite av grundövningarna i föremålshanteringen som Maria hade pratat om i helgen, vi har redan tränat på de allra flesta för lääänge sedan men jag var ändå sugen... det var Eassa också!!!
Faaaaan det är nästan så jag blir gråtfärdig av att se hur det lyser i ögonen på den lilla hunden, hon var sååå lycklig över att få göra nåt klurigt igen, och det som får mig att häpna totalt är hur otroligt bra hon kommer ihåg dessa övningar, hon gjorde de nästan klockrent!
Det var underbart att träna igen!
Åkte nöjd o glad hem igen efter gårdagens pass, och kände för en repris idag igen så vi stack upp till Ale Brukshundklubb, tränade kanske drygt en halvtimme och så ser jag plötsligt hur illa Eassa går, naturligtvis är hon halt igen!
Va faaan tänkte jag, vi har ju inte gjort något speciellt krävande, körde lite fritt följ, lite kryp och en del föremålshantering, började med handen som target, därefter lite plock övningar, hålla fast och jobba målmedvetet efter att få lämna av dem i handen. Det sitter sååå fint inget tugg o superfokuserad på uppgiften...
Men vad hjälper väl det...
Nu är jag deppig igen!
6 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
En mycket trevlig helg!

Helgen som passerat har jag spenderat i Mellerud, ägnat mig åt att lyssna på Maria Hagström, och tittat på en mängd Rapportare då de tränat uppletande.
Det var som sagt en mkt trevlig helg!
Maria har både berättat och visat med övningar hur hon jobbar för att lära in uppletande.
Det som jag kände skilde sig rätt så markant från mitt egna tänk var det slutgiltiga systemet i själva uppletandet.
Men inlärningssättet som hon använde sig av samt de grundövningar som hon ville ha klart innan hon började träna regelrätt uppletande kände jag mig väl bekant med.
Det är alltid roligt när man går kurs och instruktören har samma syn som en själv, man har ju helt klart lättare att ta till sig övningar som ligger i samma linje med det som man själv gillar och är van vid.
Jag måste också säga att jag ser en stor poäng i att utforma uppletandet på det sätt som hon önskade och har nog rätt så säkert bestämt mig för att ändra på detta till nästa jycke!
Jag tror dessutom, utifrån mina väldigt begränsade kunskaper inom jakt, att Marias ”söksystem” ligger väldigt nära det som en jaktlabbe (förhoppningsvis :-) ) har med sig rätt så naturligt, samt att jag också kommer att kunna nyttja delar av det inom jakten.
Det skall bli sååååå spännande att få börja om på nytt!

Det enda som inte var kul med helgen var det ruskigt dåliga väder som Christer hade beställt till Lördagen… det lämnade en del övrigt att önska om man uttrycker sig milt!
Jag lyckades dra på mig en förkylning, då jag frös som en hund, under förmiddagen. Dessutom stod jag nog och spände mig så mkt att min redan ruttna nacke kändes redo för amputation under kvällen, men efter en del vin som gjorde att man blev lite på örat, samt en riktigt rolig musiktävling som jag, Maria och Tizi vann så släppte det en del…
Det som inte är fullt lika kul då man är lite på örat och har en begynnande förkylning på G är att sannolikheten för snarkning ökar markant!
Detta var inget direkt som jag led av… men tyvärr stackars Gullan som hade varit vänlig nog att inkvartera mig i ”sin” stuga.
Jag tror inte hon fick så mkt sömn den natten, sorry!
Trots detta var hon vänlig nog att förse mig med rejäla värktabletter på söndagen så att jag kunde härda ut ytterligare en heldag utomhus, dock var vädret väldigt mkt bättre på söndagen, tom så att solen vågade sig fram tidvis!

Tack all för en härlig helg med mycket skratt, bra tips, kul tävlingar och riktigt god mat!

5 Oktober 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Trista tider... men det verkar lätta upp... framöver

Nu har vi haft det rätt trist ett tag.
Eassas hältor fortsätter att spöka :-(
Fast det är klart vid det här laget har jag hunnit att vänja mig, men det är rätt jobbigt ändå.
Tråkigt för den lilla doggen oxå som bara får bita ihop o ta det lungt...

Ja ja så är livet, själv har jag fokuserat min "fritid" på att försöka lösa en "tvist" som jag och samfälligheten har med Göteborg Energi.
Det känns som om de har blåst oss på STORA pengar under en längre tid, men nu får det förhoppningsvis ett bra slut och lite klirr i kassan ;-)

Ser fram emot nästa helg då man skall få nya spännande tips inom uppletande.
Jag skall hänga med, som åskådare, på en uppletande helg med Maria Hagström.
Det skall bli riktigt kul, det enda negativa med detta är att jag vet att jag som vanligt kommer att känna sååå ofantligt stort sug efter att få träna hund själv igen, och jag har ju onekligen ett bra tag kvar tills det kommer att vara möjligt.
Den lilla svarta dyker väl, om allt går planenligt, inte upp förrän i Maj kanske och sedan kanske den behöver installera sig och få lite valpledigt under en period innan man kan köra igång ;-)

Jag försöker dock hela tiden intala mig att "den som väntar på nåt gott, väntar aldrig fööör länge", men just nu känns det snarare som att "den som väntar på nåt gott väntar ALLTID för länge".

Ha det gott!
26 September 2009  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
Halt, halt och halt igen!

Var ute häromkvällen och plockade svamp med mammsen o Ove.
Det är helt otroligt hur mkt svamp det är ute i markerna nu!!!
Micke han äter inte svamp alls, så det som jag plockar kan jag äta helt själv! :-)
Jag tror aldrig att jag vräkt mig sååå mkt i svamp som jag gjort de senaste dagarna.
Jag har suttit tre dagar på raken och tryckt i mig en hel stor tallrik, med endast smörstekta kantareller :-) Helt underbart gott!
Men svampen hade sitt pris… Brassan är block halt efter fredagens promenad, och har fått ta det superlungt över hela helgen :-(
Men då jag skall åka till Danmark en vecka kanske det passade rätt så bra. Då kan hon passa på att ta det lugnt när jag är borta och förhoppningsvis är hon o-halt då jag kommer hem igen.
Jag har under helgen hunnit att kika igenom en DVD, som jag fick av Fia, med MH:t på 2 kullar från Mandylike’s små gojtingar:-)
Det var verkligen roligt att se!
Sammanfattningsvis skulle jag säga att de gjorde riktigt bra MH!
Det var ett gäng glada skitar, som hade stor nyfikenhet, de var sociala och trevliga, hade bra jakt och lek, lite fjösiga gripanden (säger jag som schäferägare ;-)) men labradorer skall väl vara rätt försiktiga på den fronten :-) så det var ju inget konstigt.
De tog gärna lite hjälp av husse eller matte för att lösa lite jobbigare problem, utan att för den saken skull sluta jobba på egen hand!
Hade inga problem med varesig skott eller skrammel! Släppte saker snabbt efter att ha undersökt.
Det var som sagt klart roligt att se och jag är nu bara mer sugen på att få hem en egen liten svartis.
Ha det gott!
6 September 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
SM

Nu är det dax.
Imorgon smiter vi ner till Falkenberg för att titta och hejja!
Det skall bli såå roligt!
Dels att träffa alla kuliga hundmänniskor igen men oxå att få lite stämmning från tävlingarna.
Helt klart en höjdpunkt på året!

Jag tänker hålla tummarna för flera ekipage, men naturligtvis lite extra mycket för Rosemarie o Christer med Eassas systrar, både hel och halv!

Hoppas att vi ses!
Ha det gott!
27 Augusti 2009  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Den som väntar på nåt gott…


Det är lite lustigt det där… att när man väl bestämt sig för nåt och längtar efter det så går tiden sååååå ofantligt långsamt!
Men denna gång har jag bestämt mig för att försöka utnyttja det faktum att det är lååångt kvar tills jag kommer att få sätta ”tänderna” i en ny liten krabat.
Då jag inte har några tidigare erfarenheter från det här med jakt har jag planerat att dels försöka vara med på en hel del träningar redan innan jag står med den nya lilla pärlan i koppel :-)
Och även försöka se en hel del olika tävlingar/prov, mestadels för att försöka insupa så mkt kunskap och tips som möjligt men också för att skapa mig en egen uppfattning om vad man skall uppnå i slutändan.
Det är ju helt klart lättare att lägga upp träningen och klura på utföranden om man vet hur slutresultatet bör se ut.
Jag har faktiskt redan börjat.
Jag var på en retrieverlydnadskurs i Juni.
Kursen var inriktad på hur man la en bra grund för att kunna föra sin hund med små signaler och gott samarbete. Inlärning av avlämningar, stoppsignal och fotgående naturligtvis med inriktning mot jakt..
Det var en väldigt intressant kurs och jag kände att mängder av den träning man fick pröva på kan man dra väldigt stor nytta av inom bruksarbetet också!
Snacka om att hundarna har otroligt stora dragningar framför näsan och måste ändå behärska sig till fullo, mkt spännande!!!
Dessutom har jag passat på att vara med på heldagsträning med Susanne (Mandylikes uppfödare) och hennes valpköpare, det var en mkt underhållande dag!
Jag har insett att jag är kass på att slänga apporter och låta som en fågel, men det var väl inga grava problem så det skall nog gå att rätta till :-)
Träning ger färdighet och jag tänker försöka knö mig med på fler träningar framigenom.
Tyvärr missade jag deras jaktläger nu i sommar då jag fick (ovilligt) flytta på min semester och vid tidpunkten för lägret befann jag mig på en Camping uppe i Oxelösund, vilket iofs var väldigt trevligt!
Ja ja, det lär komma fler tillfällen.

Tror bestämt att Eassan skall få bli lite försökskanin eller kanske försökslabrador :-) då det inte skadar att få till motoriken och känslan för sånt som är nytt!
Gäller bara att skaffa tåliga dummys, hon har ju liksom inte det där mjuka greppet helt naturligt...
12 Augusti 2009  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
det börjar suga...

Det var onekligen ett bra tag sedan jag uppdaterade denna bloggen...
Anledningen till det är att vi inte tränar längre, Eassa har ju som bekant fått bli mer sällskapshund än något annat.
Hon verkar trivas bra med det också :-)
Men nu börjar det suga ordentligt i hundtarmen igen... saknar verkligen att träna.
Så nu är det mer eller mindre spikat, det blir nog en ny liten dog i detta hemmet, till vårkanten om allt går som planerat.
Jag hoppas att få tag på en lika arbetsintresserad hund som Eassa, men några kilo lättare.
Tanken är att det skall bli ett litet lakritstroll.
En labrador från Mandylikes kennel är vad jag har siktat in mig på.
Det skall bli väldigt spännande, dels att skaffa en ny hund, men också en helt ny ras, jag är inte speciellt bekant med labradorer, men det jag har sett har tilltalat mig enormt, skall också bli ofantligt kul att få testa nåt helt nytt, detta med jakten verkar sjukt kul!!!
Kan knappt bärga mig!
8 Augusti 2009  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
Kali har flyttat för gott!

Min älsakde lilla gumma Kali har fått avsluta livet på jorden.
Måndag den 12/11 fick hon somna in.
Det var en kanonfin dag men ändå en av de värsta/jobbigaste jag varit med om!
Hur vidrigt det än var att bestämma att nu skulle det vara slut, så gick det mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Jag hade skämt bort henne rejält hela helgen och det gjorde alla andra som träffade henne oxå.
Hon var ute o spårade och körde uppletande och gick helt lagom långa och Kali-anpassade promenader.
På måndagen gick jag hem redan vid lunchtid och tog de små gummorna ut på en härlig promenad uppe i Dammekärr, vi gick inte så värst långt men var ändå ute i ca 2 timmar, letade kottar, bollar och godis, kampade och myste, delade en hamburgare och hade det riktigt skönt.
Solen lyste och det var som sagt en riktigt riktigt fin dag.
Kali var piggare än nånsin och promenaden och dagen var såååå härlig.
Detta fick mig att känna än mer ångest inför det som komma skulle.
Tankar som far i huvudet på en är att hon kanske verkligen vill visa att hon inte är "redo" man börjar att fundera och då är det fruktansvärt svårt och oerhört ångestladdat att hålla fast vid sitt beslut.
Samtidigt så hade hon sedan ett bra tag tillbaka haft stora bekymmer att "göra ifrån sig" och jag kan inte tänka mig att det var helt smärtfritt, då jag dessutom började känna stor irritation över det hela vilket naturligtvis den lilla gumman oxå kände av, tror jag att jag gjorde ett riktigt val. Jag vet ju att hon inte kunde rå för det, men samtidgt kunde jag inte låta bli att irritera mig på det...

De senaste åren har det gått rätt så mkt upp och ner vad det gällde Kalis hälsa, och det är väl inte så konstigt hon närmade ju sig faktiskt 13 år.
Det var inte heller första gången som tankarna hade gått åt detta hållet...

Hur som helst på måndag eftermiddag kl 14.30 hade vi tid på kliniken uppe i Lilla Edet, jag försökte på flera håll att få tag i en veterinär som kunde komma hem och avliva henne här hemma, Kali har alltid haft hysterisk skräck för veterinären och det sista jag ville var tvinga henne in i döden med panikångest.
Tyvärr var det ingen som kunde/ville komma hit.
Då föll valet på att åka till en klinik som hon aldrig tidigare besökt och få "det gjort" på utsidan.

Det var lite kyligt i luften men solen värmde gott så jag tog på Kali ett täcke och vi plockade ut en riktigt tjock fäll, satte och i solen precis bakom bilen, luckan stod öppen och Eassa låg på insidan och "kikade".
Jag är fullständigt övertygad om att de båda visste vad som gällde, det kändes så iaf... :-(

Vi satt där och tittade på solnedgången och snackade, för en utav alldeles för få gånger så tyckte Kali att det var riktigt trevligt att jag höll om henne och klappade/smekte henne, vi kikade lite på några fåglar och annat som passerade, jag passade på att "snosa" in hennes doft för sista gången, hon har alltid haft en väldigt speciell doft, nästan som persika runt nosryggen :-), tänkte på alla härliga och roliga upplevelser vi haft ihop och hur mycket jag skulle sakna henne.
Sedan blev hon allt mer trött la sig ner och helt lugnt bara slutade andas.
"Lustigt nog" så var det i samma veva som solen försvann ner bakom grantopparna och det kändes så symboliskt, allt blev genast mkt kallare, Eassa vände sig om i buren och där satt jag på egen hand med min döda hund...
Då kändes det fullständigt fruktansvärt!

27 November 2007  | Länk | BLOGGEN | 18 kommentarer
Nu är det slut, Tack o Hej!


Sitter här hemma deprimerad...
Det känns just nu som att det bara är för mkt negativa händelser i mitt "hundliv".
Hade ett tag allvarliga funderingar på att köpa en ny hund, men det är nåt som jag dragit mig för in i det sista.
Vet att många människor tycker att det är härligt att ha flera hundar.
Jag hör inte till dem!
Jag vill ha en hund, och ägna min tid åt att träna och hitta på saker med just den.
Inte springa runt och ha dåligt samvete för att man inte hinner med allt som man hade velat göra och hela tiden ha en annan sittandes i bilen och vänta på sin tur...
Det har ju gått rätt så bra att ha två då den ena är såpass gammal som Kali är, och mao inte kräver lika mkt tid men jag har ständigt dåligt samvete för henne trots allt.
Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att ha två stycken lika arbetsintresserade som Brassan och dessutom så unga... Men nu har jag även slagit den tanken ur ”hågen”.
Det blir ingen ny hund.

Nu är det snart 1.5 år sedan Eassa var fullt frisk och hel... :-(
Självklart har det funnits kortare stunder då jag kunnat träna henne trots detta men hon har inte varit fullt hel eller fullt frisk eller i full kondition sedan slutet av April förra året och nu börjar det kännas för jäääääävligt!!!
Och när man minst anar så dyker nåt nytt upp.
Sedan i början av Maj i år har jag nästan uteslutande ägnat mig åt "sjukgymnastik" och friskvård (sim på blå stjärnan, massage hos utbildad massör, sjukgymnastik/friskvård hos dipl. sjukgymnast, samt att jag själv masserar henne ett par ggr i veckan, vi har gjort samtliga övningar vi blivit ombedda att göra).
Detta började ge resultat och hon hade musklat på sig riktigt fint, fick mkt beröm av både sjukgymnasten och massören för utvecklingen... De orden hade knappt klingat av i huvudet på mig innan hunden helt utan anledning blev halt igen och jag höll på att fullständigt tappa modet! (det har nämligen varit så av och till sedan i jan/feb)
Hur skall hon någonsin kunna hålla för att träna/tävla om hon blir halt av en promenad var min enda tanke!

Hur som helst efter att ha samlat ihop mig igen köpte jag nytt simkort, bokade in nya tider, diskuterade simträningen med sjukgymnasten nere på Blå och hon var sååå imponerad av den lilla hunden i bassängen, hade aldrig tidigare sett nåt liknande.
Hon är så härligt intensiv, men däri ligger ju också en stor del av våra bekymmer. Hon kan ju aldrig röra sig på ett lugnt sätt, det skall kastas hit och dit i ett tempo som mer liknar överljudshastighet än nåt annat…

Hur som helst vi fortsatte vår träning för att nå någon form av hel hund, och en del i det är inte bara att simma på blå utan hon har även fått simma en hel del ute i sjöarna.
Det har ju funkat bra alla tidigare år, men icke nu då!
Nu fick hon vattensvans helt plötsligt och det var inget trevligt tillstånd kan jag meddela!
Hua vad ont hon hade den lilla damen!
Lugnt och fint tog vi det i ett par dagar, konstaterade att hon kanske inte skulle simma så mkt mer utomhus då det började bli lite kyligt och hon gillar att ligga i o simma ett tag. Men tänkte jag vi har ju blå att simma på, men icke!
Strax efter vattensvansen åkte vi på nästa smäll, nämligen en grymt aggressiv hudinfektion som jag är fullständigt övertygad om att hon dragit på sig sedan blå överdoserat kloret i sin pool, (min åsikt, men jag är väldigt övertygad!)
Detta resulterade i att hon sprack i hunden mitt framför ögonen på mig, i stort sett från svansen upp till manken, ner på båda sidor av bålen, större delen av hunden alltså!
Helt sjukt!!!
Har aldrig tidigare sett nåt liknande!!!
Resultatet, penicillin i över 1 månad.
Då den kuren var avverkad, var vi i början av förra veckan ute o plockade svamp varpå hunden till synes utan anledning blir mer eller mindre förlamad i bakre delen av kroppen.
Det slutar med att jag får ringa till mammsen o be henne komma och hämta oss, Eassa har svårt att gå överhuvudtaget.
Bara några dagar senare drar den lilla jycken iväg på viltjakt och är borta i drygt 40 minuter och då hon kommer tillbaka, är hon så utmattad att hon inte kan göra annat än bara lägga sig ner, orkar inte ta ett steg till, har sträckt sig ordentligt på insidan låret och uppe i ryggen.
Själv kan jag knappt fortsätta gå då tårarna bara strömmar ner för kinderna!
Jag är så jävla ledsen, förbannad, besviken och jag vet inte mer hur jag kan beskriva detta!
Fullständigt uppgiven!!!!!!!!
Vi åker direkt ner till massören som kör frenetiskt med laser på stora områden…
Blir beordrad att ta det ännu mer lugnt och utföra ännu mer massage, när skall man nånsin få tid över till nåt annat???
Jag lägger såååå mkt tid, energi och inte minst pengar på att få hunden hel (vågar inte ens fundera på hur mkt pengar jag lagt på hennes "friskvård" i år...) och så är det som bortkastat i ett nafs....
Denna veckan har vi varit hos Annika Falkenberg i måndags, Massör-Anna på onsdag och idag var vi hos Vet, Nödinge.
Det var också idag som jag kände att den sista droppen föll i bägaren, nu går det inte längre!
Det kändes som om cirkeln slöts, det var också ett ögonblick då jag bara kände för att sätta mig ner och gråta!
Uppgiven är bara förnamnet, och förbannad, det känns så jävla orättvist!!!
Det finns folk som inte ägnar två röda sekunder åt att vare sig värma upp eller varva ner sina hundar, aldrig stretcha eller massera osv… och jag som slår knut på mig själv…
Orättvist, så känns det…

Vet inte riktigt om jag kan sätta ord på de känslor jag upplevde men jag skall försöka!
Idag fick jag nämligen reda på att vi borde ta det lugnt i ytterligare ca 6 veckor, samt sätta henne på smärtstillande och antiinflammatoriskt samt börja med akupunktur, och då kände jag faktiskt att jag kan lika gärna lägga ner detta direkt!
Det känns som om vi då hamnar tillbaka där vi var då vi började i maj, hunden tappar i muskulatur och måste därefter byggas upp långsamt, och mkt långsammare än det vi gjort hittills och mer kontrollerat/övervakat det tror inte jag är möjligt!
Det finns ingen möjlighet att någon kan lägga på muskler om man tar det lugnare än vad vi gjort under de senaste månaderna.
Och absolut inte nu då hon inte längre kan simma.
Nästa grej var att försöka se till att hon inte gör några tvära kast eller vändningar, vilket är absolut fullständigt omöjligt!
Den hunden har ett sådant rörelsemönster att hon gör tvära kast o vändningar även i helt stilla stående, lätt överdrivet, men absolut bergsäkert är att jag inte kan kontrollera henne så att det undviks.


Nästa fråga är om jag orkar med detta, igen o igen o igen…och det är svaret på den frågan som jag nu kommit fram till, och det orkar jag inte!
Hade någon kunnat säga åt mig att gör du detta kommer hunden att bli frisk… då hade jag kunnat göra nästan vad som helst, men det värsta är att någon sådan garanti finns inte.
Då kanske många tycker att det är lite looser aktigt och att jag bara ger upp men sätt er själva i denna situation…
Tänk att siktet varit fullt o fast inställt på SM, ni har lagt så mkt tid på eran träning att ni faktiskt inte har nåt annat liv, tragiskt men sant, jag är ensamstående för att jag inte har tid/ork att bry mig om någon annan samt att jag alltid stört mig på ett ständigt klagande över all tid som läggs på hund… (hur befogat det än varit)
Det senaste 1.5 åren har inneburit mer tid och pengar på sjukgymnastik och friskvård än vad andra lägger på sin hund under en hel livstid, hela tiden med hoppet om att den lilla pärlan skall bli hel och man äntligen skall få njuta av allt det slitjobb man lagt ner.
Men icke!
Istället blir man ombedd att ta det lugnt i ytterligare 6 veckor och köra på med akupunktur.
Jag tror säkert att akupunktur är oerhört effektivt och det kan säkert vara en bra grej att sätta henne på smärtis och anti inflammatoriskt men jag måste ändå säga att jag är skeptisk!
Så pass skeptisk att jag faktiskt tror att jag tänker välja att ”skydda” mig själv genom att sluta hoppas.
Visst vi skall pröva även detta men jag tror faktiskt inte att det kommer att hjälpa och jag vet att jag kommer inte orka fler vändor med höga förhoppningar som bara grusas.

Så jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta med hundträning!
Jag orkar inte ha fler än en hund och jag orkar inte göra mig av med lilla gullebrassan och jag orkar inte med mer sjukgymnastik/friskvård, så jag har bestämt mig för att Eassa skall få bli aktiv ”sällskapshund”.
Självklart kommer hon att få fortsätta göra kuliga aktiviteter samt gå på härliga promenader men vi kommer att sluta med lydnadsträning på appellplan, vi kommer inte att köra nåt sök, vi kommer inte mer att tävla osv…
Och med de målen borta så gör det kanske inte så mkt om hon haltar lite då o då, det kommer iaf förhoppningsvis inte att generera en depression hos mig mer.
Och just nu känns det väldigt viktigt, jag vill inte vara såhär deppig och trist, jag har alltid varit glad o positiv, men så är det inte längre och då är det nog dags att ändra riktning...

Så idag lägger jag nog drömmarna på hyllan, o tackar för mig!





14 September 2007  | Länk | BLOGGEN | 12 kommentarer
very nice!

Jaha,
summering...
Vi har under de senaste veckorna inte tränat så värst flitigt som vi brukar, av bekanta skäl, dock så har vi faktiskt spårat en del.
Det trista med det är att det inte funkat så bra som det vanligtvis gör... :-(
Eassa har alltid varit en riktig naturbegåvning i spår och det har fram tills nu bara flytit på så att säga.
MEN nu de senaste veckorna har jag haft återkommande problem med att Eassa väljer att byta till viltspår då vi är ute och spårar, surt!
Hon har fått sig en och annan tillsägelse men det har inte hjälpt!
Det enda hittills positiva med just bytena är att de är VÄLDIGT tydliga, tom en blind hade kunnat uppfatta dem!
Hon blir som besatt! Temot blir rasande och hon galloperar fram i spåret och intenstiteten är det inget fel på ;-) synd bara att man får skinnflådda händer...
Jag har kontrat med att dra på henne lite mer i jakt på personspåren och ha en spårläggare som vi "jagat ifatt", detta har peppat henne en del men hon har ändå fallit för frestelsen att hugga in på vilt då det vankas...
Hon har faktiskt aldrig haft såå stora bekymmer med detta tidigare, i spåret alltså, och jag har grubblat flitigt på varför det har blivit så här just nu...
Och efter att ha funderat ett tag har jag ett par stycken tänkbara möjligheter, en är att då vi inte kört in Eassas spår från början i jakt utan i "närings sök" är det kanske mindre konstigt att hon blir extra frestad att falla in i jakt då det "erbjuds", hon ligger ju vansinnigt högt i jakt, den kan ju störa ut henne i stort sett var som helst annars så varför inte även i spåret???
Nästa fundering är att då hon nu under flera veckors tid inte fått någon stimulans överhuvudtaget vad det gäller "jakten", hon har ju fått ta det väldigt lugnt och mest "tråkgå" på promenaderna inga bollar som kastas ingen rolig jakt belöning i den numera bara lugna lydnaden och inget jakt på sökfiggar och inte ens ett litet uppletande... alltså INGA fartjobb och INGA jakter av nåt slag, jag tror att hon håller på att fullständigt svämma över av jaktlust!
Har även ett par andra funderingar men detta är det jag tror mest på...
Hur det nu än ligger till så är det ju ändå inte roligt då hon bara byter och går på vilt!
Idag körde vi därför lite konkurrens med den lilla gumman, hade först tänkt att ha Lena som "spårslut" och "jaga" upp henne men ändrade mig och valde att lägga ett lite lagomt spår som inte fick ligga så länge( 1h), i ett relativt välbefolkat område, risken för vilt i spåret minskar ju då rätt så drastiskt :-)
Då Lena var med hade hon ju dessutom koll på vart spåret gick om Eassa skulle få för sig att ta vilt.
Men idag gick det faktiskt som på räls!
Jag är VÄLDIGT nöjd med spåret idag, och det som var roligt var att se hur Eassa kämpade för att alltid ligga steget före Lena som försökte själa apporterna före henne, hon svarar väldigt bra på konkurrens i spåret :-) oavsett om det är en hund eller en person! Lena växlade lite genom att gå precis bakom henne, emellanåt försöka att "knö" sig förbi och då hon kunde försöka sno apporten mitt framför snoken på Brassan :-)) Rikitgt kul!!!
En annan plan som börjar ta form är att engagera lite hästkompisar att rida över mina spår på utmärkta ställen så att jag vet vart "viltet" korsat och placera kanon belöningr därefter, skall bli spännande att se hur hon agerar då:-)
Eassa är ju tokig i hästar och det måste vara så nära vilt jag kan komma utan att använda äkta vara, och det är ju så svårt att dressera älgarna att passera där man vill ;-)
Hej å hå, nu är det läggdags, imorgon är det jobb igen.
Och till helgen skall jag med o kika på då Benny Steen "dresserar" de yngre rapportarna, skall bli mycket roligt!
Ha det gott!
17 Maj 2007  | Länk | BLOGGEN | 6 kommentarer
när tiden sprungit ikapp och förbi...

hmmm...
Är liiiite deppig!
Hunden är fortfarande inte hel, vi har mao vilat oss mestadels, och då jag inte har nåt annat liv.... tragiskt men sant!!! = Depression, så finns det mao inte mkt att rapportera.
Jag känner nästan för att göra en struts, dvs stoppa huvudet i sanden, eller kanske i en plastpåse ;-)

Sedan har det varit en hel del med jobbet... Jag har nämligen oxå fått nytt jobb :-)
Det känns alldeles underbart men samtidigt rätt så jobbigt, har ju massa som man måste få klart innan jag kan/får byta... och det känns som att tiden är väldigt knapp.
Dessutom så är det som sagt klart med huset men jag har nu jagat banker för att pressa räntor... inte speciellt kul men kanske lönsamt i längden...
By the way, det är lá inflyttningsfest nån gång i skiftet juli/augusti, det kan ju du som känner dig "manad" planera in :-) jag får tillträde i skiftet juni/juli och det är i samma veva som jag byter jobb... hmmm mkt som skall fixas och donas både på jobbet och hemma så jag tänkte att det är inte orimligt att det blir nån månad senare.
Så det sâ!
Ha det gott!
8 Maj 2007  | Länk | BLOGGEN | 9 kommentarer
vad snabbt tiden går...

I veckan som gått har vi TRÄNAT massor, försökt att hinna ikapp med all den träning som vi borde ha gjort mkt tidigare men som nu var tvungen att tas tag i då det idag var dags för tävling!!! :-)
En sak som vi jagat under veckan har varit platsliggningar med skott!
Jag har aldrig varit speciellt aktiv på att träna just platsliggning, iaf inte i grupp och med skott har det blivit ännu färre...
Så det var ju så dags...
Eassa har dock inte det minsta bekymmer med skott och hon är inte heller otrygg i plats situationen MEN hon blir fullständigt uttråkad efter ett tag och på de senaste två tävlingarna så har hon helt resolut satt sig upp mot slutet av platsen och mer eller mindre funderat på vad hon skall hitta på, så det var väl som sagt dags att börja träna lite på platsen så här sista veckan innan tävling :-)
Vi fick iaf till lite platsträningar under veckan, en uppe i Sollebrunn, en på Ale i tisdags, 2 på GMBK i onsdags, och en på Kallebäck i torsdags.
Hon låg bra på alla och jag kände mig nöjd.
En annan sak som vi inte heller fått tränat på sedan förra sommaren var framåtsändandet på riktigt avstånd, kanske oxå kunde vara så dags.
Jag testade i tisdags och hon for som en raket rätt igenom gruppen o körde lite sitt eget race:-) Kändes väl sådär...
Så det la vi lite krut på oxå under vekcan, sedan har vi finlirat litegrann på de allra flesta momenten och i fredags fick vi lagt ett ängspår som gick bra.
Nöjd med veckans träning så åkte jag glad i hågen ner mot Falkenberg idag, visste att det skulle vara ängspår men jag visste inte att det skulle blåsa halv "orkanstyrka" :-) Ja ok då, lite kanske jag överdrev men det blåste hysteriskt!!!
Ja ja det var ju inget att göra åt, bara gilla läget!
Då vi kom ut till upptagsrutan så stormade det klockren sidvind från vänster till höger och jag hoppades att spåret skulle gå åt höger då jag redan här visste att Eassa skulle välja höger, hon faller ofta med vinden och med dagens styrka så fanns det inget tvivel från min sida.
Det blev dock lite strul redan innan hon kom ut till spåret i rutan då linan trasslade sig runt hennes vänstra bakben och jag försökte att "kroka" av den utan att störa, lyckades mindre bra:-) Ja vi kan ju prata om nåt annat...hur som helst då hon kom ut till spåret så tog hon o gjode en väldigt liten kik åt vänster och gick åt höger och sekunderna senasre hörde jag det retliga, "tillbaka till rutan, bakspår" det var bara att vända och här lyckades hon trassla in sig ytterligare en gång, fattar inte hur det gick til men Pia du är i gott sällskap :-) (betyg 6, 7)
Ja så kom vi då iväg på spåret som startade med stubbåker ca 300-400m i motvind och på "skrå" över fårorna, hon plockade dock in de två första apporterna utan större bekymmer, sedan vinklade vi o gick över en grusväg, som ledde upp till ett hus, efter den kom det ytterligare en vinkel och här är det enda stället där Brassan hade lite bekymmer, jag tror att hon följde med vinden en bit ur spår och då hon insåg det hetsade hon så snabbt tillbaka att hon föll över på andra sidan och innan hon hade svängt in sig riktigt och fått fäste igen hade vi gått över den 3:e apporten, efter den skötte hon sig som vilke IPO hund som helst :-), hon låg kanonfint i spåret oavsett om vi gick på skrå över fårorna eller rakt i motvind, eller medvind, både på ängsmarken o stubbåkern, det var mkt kul att se, plockade in apport efter apport!
Det tog oss 16 minuter att komma runt och jag belönade henne vid varje apport så det gick som på räls! :-) (betyg 9)
Efter detta åkte vi till klubben och gjorde uppletandet. Här skötte sig Eassa återigen alldeles utmärkt!
Domarna kommenterade hennes mkt fina arbetsvilja och satte 9:a med kommentaren "tugg"... inget nytt :-)
Så kom vi då till platsen, kort o gott hon låg som en klocka, betyg 10!
När det sedan var dags för lydnaden kändes hon en aning okoncentrerad, hon brukar i vanliga fall vara väldigt fokuserad men idag var hon lite "flummig"...
Det märktes även unde momenten, hon kunde liksom kika på lite saker runt i krig typ.
FF 6, 8 kommentarer: Tränger, hoppar, biter, lite ljud, sn sättande...
Ink m stå 8.5, 9.5: slarv i avslut, sn sätt, ngt steg.
Framåtsändande 8, 8: ngt långt, x-tra kommando.
Kryp 7, 7: x-tra kommando, ngt sen start, ngt hög.
Skall 8,5 8: kort uppehåll, lätt "nafs" lite studs.
Tungt f 8,5 9: slarv avslut, sn sättande.
hopp ö hinder 9, 9: sen åtlydnad, ngt okoncentrerad.

Allt som allt fick vi ihop 504.25 poäng och blev uppflyttade!
Kul!
Eassa skötte sig jättebra och jag var riktigt nöjd med dagen.
Vi var totalt 3 utav 10 st som fullföljde tävling och de två övriga blev godkända!
Nu skall jag slappa!
Ha det gott!


24 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 20 kommentarer
Gränslöst sök o massor av beröm...

det är vad denna blogg får avhandla.
Igår kom vi hem efter 3 dagar i Gräfsnäs/Sollebrunn, där vi varit med på söklägret Gränslöst sök!
Men igår orkade jag inte skriva ett dugg. Jag var helt slut efter helgens träningar både på dagtid o kvällstid ;-)
Det har varit helt underbart!!!
Allt är dukat o klart, snitslade banor med massor av kanonfina legor i, allt på bekvämt gångavstånd från parkeringar och dessutom står maten på bordet efter en heldag i skogen det är bara att komma dit o träna sök och mingla med härligt hundfolk, roffa åt sig bland alla tips som man får & helt enkelt ha det så där härligt bra som det bara kan vara på ett kanonbra hundläger!
Tack Inge o Britt Marie för allt det enorma arbete som ni lägger ner, som gör det möjligt för oss andra att glida in på en räkmacka, bara inställa oss och träna, och sist men inte minst ett jättetack för att Eassa o jag fick komma!
Jag är otroligt tacksam för det!

Vi hamnade i den så kallade sorkgruppen ;-) Det var gänget med nästan uteslutande Kelpisar, Monica & Vera, Kajsa & Ässa, Ina & Ärro, Bosse, Torbjörn & Gibson, Ingvar & Öjje, jag & Brassan och på lördagen även PeO & Hardy.
Eassa fick slita ont för att hålla jämna steg med sorkarna, de är fasligt snabba! Men hon skötte sig riktigt bra tycker jag och blev i det närmaste utnämnd till en heders-sork :-)

Vad det gäller Eassa o söket var jag lite orolig för att hon inte skulle hålla riktigt då hon inte var helt frisk från sin bröstmuskel skada, men det har hon gjort och det känns också kanon!
Vi körde dock rätt så lugnt för att inte slita upp den.
1:a passet körde jag ca 200m, här kom guldstjärna nummer ett som gjorde matte fullständigt lycklig, Eassa hade sin första höga figurant där hon skulle plocka sin egen rulle.
Dvs vi använde en lega som så finuligt var placerad högt uppe i ett träd.
Här hade Eassa löst allt helt strålande, tog sig tid till att lokaliser vart figgen var och därefter plockat sin egen rulle utan bekymmer lämnat snyggt o kom in på ett mkt fint framslag. Jag hade förberett mig på att få skicka om ett par ggr men som sagt det gick som en dans och det är vad jag la på minnet från det passet, men jag var oxå tvungen att lägga på minnet att hon drog för mig ett par ggr i rutan då hon fick vittring på figgar på lite väl långt håll.
2:a passet körda jag väldigt kort.
Det var en kanonfin bana som var öppen och rätt så flack, jag passade på att skicka där jag kunde se hur hon gick och fick till riktigt fina framslag som jag kunde belöna, hon fick 2 figgar och 3 tomskick, avslutade tomt.

På lördagen började jag med ett väldigt kort pass.
Då hon dagen innan hade dragit så genom rutan vid vittring av figge och inte brytt sig om mig, och att vinden i dagens rutan låg snett in mot starten valde jag att utnyttja det.
La ut en figge i vind som hon kunde få nästan direkt vid stigen, men hade oxå en figge på djupet utanför som hon inte kunde känna nån vittring av.
Hon ville naturligtvis gena o ta figgen snett framåt i vinden men jag fick stopp på henne och skickade om så hon gick ut på djupet där PeO låg som figge och hon blev väldigt överaskad, kanonbra!!!
Innan hon fick ta figgen hon hade vindat in tvingade jag ut henne på andra sidan och där hade vi lite diskussioner, Eassa gick lite grunt de två första ggr och försökte hinna över stigen framför mig, men jag var snabbt där o stoppade henne, 3:e skicket gick hon väldigt långt ut på djupet och ett väldigt stort slag framåt, drog själv över stigen och ut till figgen på andra sidan men då kändes det helt ok, det var ju nästan en flying då oxå ;-) Man kan ju inte ta allt på en gång... Innan detta hade jag haft två tomskick och en figge i en heldold lega i ena hörnet.

Lördagens andra pass körde jag mer normalt sök igen, ca 175m.
Hade en figge i varje hörn och en figge vid 175m, hon fick plocka sin egen rulle på samtliga men med en gotta innan.
Detta passet var jag oxå vansinnigt nöjd med!
Hon var taggad o på hugget, gick till 90% fina framslag, vid två skicka gick hon dock rakt ut o rakt in, men jag lät det vara skickade om lite längre fram på samma sida och till slut så valde hon att slå fint framåt. I denna banan passade jag på att skicka henne lite flying oxå, det funkade kanobra, det var som om hon hade gjort det hur ofta som helst, fortsatte jättefint rätt ut bara ;-) Vilket gjorde matte väldigt stolt o nöjd!!!

På söndagen körde vi inte heller nåt långt pass.
Jag tänkte att är det risk för att hon skall skada sig så är den väl överhängade nu då musklerna börjar bli lite trötta och tog det säkra för det osäkra.
Valde att köra bara drygt 100m, använde en nedgrävd heldold lega i ena hörnet och 1 figge i andra hörnet.körde därefter tomt ett par skick, pausade sedan så att de kunde lägga ut ytterligare en "störfigge" som hon kunde få vind på tidigt i banan med en annan figge utanför ur vind, men innan det skicket skulle jag göra ett tomskick på andra sidan och här hamnade Eassa i en loop som hon kan göra ibland, hon gick bakåt o bakåt o bakåt o bakåt.... hur många ggr som helst kändes det som men jag vägrade att ge mig o skickade om väldigt många ggr, tillslut gick hon framåt och jag kunde belöna henne för det och skicka henna på andra sidan, där jag återigen fick möjlighet att säga åt henne då hon ville tjuva framåt, tvingade ut henne och hon fick utdelning med en hitta.
Skickade därefter på "störfiggen" och på påviset till den gick alla på stigen ut o gömde sig tillsammans på andra sidan, det var en överraskad och väldigt taggad hund som kom tillbaka till stigen o undrade vart alla hade tagit vägen!!!
Det blev ett väldigt bra avslut så hon hittade hela gruppen och fick godis o beröm av alla.
Jag körde som sagt inte så långa pass men jag känner verkligen att jag fick tränat på många bra saker och är som sagt helnöjd med helgens övningar!
Tack alla i "min" grupp, jag har verkligen haft superskoj!

Några bilder från lägret skall jag nog kunna prestera, eller rättare sagt "stjäla" från andra som varit flitiga o fotat :-) Men de kommer en annan dag.

Idag var vi då nere hos massören igen, för att se hur den lilla hade tagit helgens övningar rent kroppsligen och det var här vi fick så mkt beröm!!! :-)
De områden som varit riskabla innan helgen var nu i fin kondition och faktiskt var hela fronten på lilla Brassan väldigt bra, även om hon var lätt ansträngd men det var mer normal "träningsverk" inget skadat!
Dock var hon väldigt trött i ryggen samt att rumpan på henne visste att den levde ;-)
Så här skall vi massera extra tills nästa besök och dessutom stretcha henne lite lätt på frambenen.
Men som sagt hon kändes i fin form, för att vara efter ett sökläger samt att skadan verkar vara som bortblåst!
Härligt!!!

Ha det gott!
19 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 5 kommentarer
mera spår...

En bild från gårdagens spår, djup koncentration med nosen i backen ;-)

Idag var det så härligt väder då jag åkte hem att jag inte kunde annat än stanna till o lägga ett spår ;-)

Det blev ytterligare ett ängspår idag, det var nog ungefär 800m, en hel del vinklar och två spetsar, inte några apporter idag heller, men väl några godishögar.
Det fick ligga i dryga 2h och vi tog det vid ca 20.00 och då var det mörkt kan jag lova, tur att man hade pannlampan på annars hade man väl stupat flera ggr om...
Det mesta gick väldigt bra förutom upptaget, då Eassa insisterade på att gå bakspår, denna gången skickade jag henne inte utan gick med henne ut till spåret varpå vi "tittade" lite både framåt o bakåt och jag hoppades att hon till slut skulle besluta sig för att vilja gå framspår, men icke :-(( Hon var väldigt tydlig med åt vilket håll hon ville och det var bakspår... än lustigare låg detta hållet i motvind och hon brukar i "vanliga" fall lättare följa med i medvindshållet...
Hur som helst efter bakspårsupptaget så löste hon iaf spåret väldigt fint!
Jag är väldigt nöjd och efter det tog vi en något längre koppelpromenad så hon skall komma igång litegrann igen, på ett lugnt sätt.

Ha det gott!


12 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 0 kommentar
spår massage o laser...

Idag skulle vi på återbesök hos massören, för att se hur det hade gått med den lilla skadan som Eassa ådrog sig i början av förra veckan.
Men det var först på eftermiddagen så jag passade på att ge mig ut på lite spår innan dess, får ju försöka få till ett par tillfällen innan tävlingen då det onekligen var ett tag sedan förra "spår-perioden".
Jag la ett rätt så långt äng-spår, ca 900m, och lät det ligga till sig i drygt 1.5h, det blåste oxå rätt så kraftigt, en del vinklar och en spets.
Eassa spårade väldigt koncentrerat och var väldigt noggran, jag passade på att kolla hur det funkade om jag gick allra längst bak i linan... jag brukar gå rätt så nära i vanliga fall, kanske drygt 5m, vill ha lite överblick och har lättare att "läsa" Eassa på närmre håll. Det funkade jättebra och efter ett tag började jag jobba mig tillbaka till den position som jag brukar ha då vi spårar, och då märkte jag att Eassa kände lite "konkurrens" om spåret, dvs när jag började närma mig henne sög hon hårdare i, i spåret och sneglade lätt bakåt samtidigt som draget ökade MARKANT och även tempot... det är alltså ok att jag går nära om jag gör det hela tiden, men börjar jag jobba mig in närmre blir det lite hets från Eassas sida, en tempohöjare kan man säga, bra att veta! ;-)
Hon spårade i vilket fall som helst väldigt bra hela vägen, vi hade motvind, medvind sidvind och ja "snurrvind", det var inga problem alls!
Efter det drog vi ner till massören som tyckte att Eassa hade blivit mkt bättre men rådde mig att ta det lugnt på lägret och inte fresta på henne för mkt, vilket jag självklart inte kommer att göra.
Hon trodde nog att Brassan kommer att hålla men lämnade som sagt inga garantier. Vi kommer att ta det lite lugnt men lika fullt kommer vi att köra en del och hoppas på det bästa.

Efter detta bestämde jag träff med Johanna för att spåra lite mer... :-)
Får som sagt passa på då det är dagsljus. Dessutom tänkte jag att det kunde vara roligt att få spåra efter någon annan för en gång skull, jag lägger säkerligen 80% av Eassas spår på egen hand, ca 15% av spåren står nog Lena för och sedan är det bara ynka 5% av spåren kvar som någon annan går.
Det är inte så att jag har speciellt svårt att få andra att gå spår åt oss(det finns alltid folk som ställer upp) utan mer bara på grund av tidsbrist.
Man kan alltid sticka ut ett spår lite snabbt på egen hand och göra nåt annat då det ligger till sig osv... blir ju inte alls lika lätt att kombinera med andra.
Men idag som sagt la Johanna ett spår åt oss, det var också första gången som jag skickade Eassa ut för ett spårupptag på träning, det gick väl sådär... det såg ut som om Eassa tog ett spår som inte vi hade lagt strax innan Johannas spår men efter lite hjälp och tid så hittade hon Johannas spår och sedan körde hon på.
Hon blir lite hetsigare i sin spår stil då någon annan gått spåret, kanske lite roligare och mer spännande att spåra efter någon annan, vilket oxå gör att hon blir lite mindre noggran, missade väl en vinkel med ett par meter och slog rejält, men så efter det så skötte hon sig hyggligt och hittade första slutet ;-)
Johanna hade delat upp spåret i två så vi fick ytterligare en möjlighet att träna på upptag ;-))) Ja som sagt det blir inte alltid som man har tänkt sig...
Jag skickade ut henne och hon stack iväg i ett högt tempo och precis då hon tog spåret, åt rätt håll, lyckade jag få till en "strypsnara" runt hennes högra bakben, naturligtvis det som hon haft problem med tidigare, och så blev det ett rejält hugg så Eassa skrek till och trodde väl att hon tagit fel håll osv... ja som sagt det gick inte så bra just då(jag är glad bara om det inte blir nåt bekymmer rent kroppsligen av det), hur som helst tillslut kom vi iväg även på detta spår och här tyckte jag att hon hade lugnat ner sig lite iaf från spåret innan och skötte sig riktigt bra.
Hon missade vinklarna lite, då hon gick med vinden förbi vinkeln med nån meter eller två, men jobbade riktigt fint tillbaka och fortsatte uten bekymmer. Jag är jättenöjd med dagen och vi fick tränat på det vi behövde.
Kanon!
Johanna och Canis ville ha ett kortare spår på ca 500m med 3 apporter plus slut, det fick han och som vanligt jobbade Canis väldigt fint om än lite slarvigare än vad jag är van att se honom, men nemas problemas och alla approter var med hem igen.
Gött!

Sedan var det dags att ta hem den lilla husvagnen så att den hinner göras iordning och bli klar tills på torsdag, då vi oxå sticker iväg till Gräfsnäs och Gränslöst sök, roligt skall det bli!

Här är ytterligare en gammal bild på Eassa, mins inte exakt ålder på henne men jag tycker att det finns en annan liten schäfer som ser väldigt lik ut ;-)
Ha det gott!
11 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 6 kommentarer
I västerlanda för att spåra....

Idag var det som vanligt dags för sökgänget att träffas och jag kunde ju inte hålla mig därifrån trots att Eassabrassa skall ta det lugnt o inte köra nåt sök just nu...
Det är ju trots allt så att man kan få viss abstinens om man missar lördagarna både vad det gäller just sökträning men även det goá sökgänget!
Idag var det PeO, Anki, Ann, Johanna, Pia, Ingvar, Torbjörn, Eva, Lena o Jag... tror inte jag glömt nån... hoppas ;-)
Jag o Lena skulle egentligen träffa Maggan för att spåra lite, men värmde som sagt upp med sökgänget, och vilken uppvärmning det blev för min del.... fick mig en rejäl smocka av Hast på första slaget, såpass att näsan sprang läck, blodet forsade! Jag är inte heller den som brukar börja blöda näsblod lätt så jag vart rätt så överraskad.
Vi huserade ihop med söket fram tills kl var ca 11.15 och efter det startade vi våran jakt på Maggan som lurigt nog hade bytt nummer till mobilen och inte befann sig varesig hemma eller nere hos PeO o Anki och ja man kan säga att hon höll sig väl gömd ;-) Hade vi inte vetat bättre kunde man nästan trott att hon inte ville träffa oss... ;-)
Men till slut hitatade vi henne i alla fall och vi fick till slut lagt våra spår.
Maggan o Lena bytte spår o la ca 800 m med rätt så många apporter, själv la jag ett ängspår helt utan apporter till Eassa, mest för att hon skall bli lite mer noggran inför tävlingen på äng och dessutom så vill jag inte ha några apporter som hon kan varva upp vid nu då hon skall hålla sig lugn.
Det gick bra för allihopa och jag själv var väldigt nöjd med den lilla Brassan som jobbade jättefint, var riktigt noggran och löste både spetsar o 90 graders vinklar fint!
Efter spåren åkte vi tillbaka till sökgänget och hade så kanonbra tajming att vi kom lagom till korvgrillningen!
Kanon!!!
Dock började det regna lite mer efter just fikat så vi blev inte kvar så värst länge.
Det var i vilket fall som helst en riktigt trevlig dag i dag, som vanligt i skogarna i Västerlanda, trots lätt regn!
Imorgon skall vi åter till massören för att se hur det fortskrider med den lilla hunden och hennes ben... Det blir nog lite mer spår i morgon oxå!
Jag känner mig rätt så positiv!
Men vi längtar efter söket!

Ha det gott!
10 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 5 kommentarer
nu får det vara slut....

på skiten!
Så idag bestämde vi oss för att vara lite positiva & spåra lite!
Kunde ju vara kul för omväxlings skull.
Vi har ju hållt oss till korta koppelpromenader de sista dagarna och det märks att Brassan börjar leta efter en ny matte, man står inte högt i kurs om jag uttrycker mig milt...
Dags med andra ord att hala fram ett nytt kort ur skjortärmen och då tänkte jag att " vad brukar pigga upp mer än ett spår" jo självklart finns det ett par saker hon uppskattar mer men idag var det det bästa jag kunde uppbringa och det föll i god jord ;-)
Det blev ett äng spår, får ju passa på att träna lite sådant nu inför tävlingen som vi faktiskt kom med på den 24/3 nere i Falkenberg, och de skrev speciellt på pm:et att det är fältspår!
Vårt spår idag blev ca 500m långt med en del vinklar och böjar i, det blåste rätt så rejält men Eassa löste det utan några egentliga besvär, hon var några få meter ur på ett ställe men som sagt tog sig snabbt o lätt tillbaka till spåret och efter det gick det mesta som på räls, liggtiden var nog ca 2h och så var det iofs helt mörkt... klockan hann bli 19.40 innan vi kom iväg.
Hur som helst, efter spåret tog vi en liten koppelpromenad borta vid Trollevik där jag passade på att spana in ett litet parhus som jag sett på hemnet...
Vi får se om det kan vara av intresse då det är dags för visning, det såg rätt så ok ut iaf.
Slutsumman av dagen är faktiskt väldigt positiv!
Jag har sluppit psykfallet på jobbet, hela dagen...
Jag tror oxå att Eassan hinner repa sig till Gränslöst sök nästa helg och våren är på G, och kanske har jag hittat min nya bostad osv...

Passar på att lägga upp en bild på Eassan som liten... 3 månader och ursöt!
Ha det gott!
9 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
JÄVLA SKIT!!!!!!!!!!!!

Ja så kan man väl sammanfatta denna vecka!
Jävla skit var det med det mesta!

Som bilden antyder känner jag för att stycka någon!

I söndags var vi hos massören som kommenterade hur otroligt fin Eassa kändes just nu! Hon är så kanonfint musklad, jämnt o rejält byggd.
Jag får dock fortsätta att massera henne med jämna mellanrum över skuldrorna och vid ljumskarna, dessa områden har hon en tendens att få lite mer spänningar i än vad hon borde, dock inget på nåt sätt allvarligt, men som sagt hon kändes så jäkla bra just nu så vi fick mängder av beröm!
Härligt tänkte jag, nu känns hon nämligen i topptrim!
Hon har fått relativt bra kondis och musklerna är i dunderskick, kan ju inte bli bättre, och säsongen är på ingång!
Kanon!
Vad gör vi väl då???????
Jo men varför inte spring sönder sig?????
Jo självklart!
Eassa springer som bekant en hel j*vla massa då vi är ute o promenerar och för det mesta går det bra men allt för ofta går det mindre bra...
Folk har ofta undrat om jag inte borde tänka mig för lite innan jag släpper iväg henne, kanske vara lite mer försiktig!
Jag kan bara svara att jag tror att det är få som är så otroligt rädda om sin hund(muskelmässigt/kroppsligen) som jag är, jag går alltid drygt 15 minuters uppvärmning med henne i koppel innan jag släpper iväg henne lös oavsett om vi bara skall ut o pinka, värmer alltid av henne efter promenader o träningar, stretchar henne om vi gjort något extra ansträngande och masserar henne själv regelbundet samt går på massage hos proffesionell massör ca 2 ggr i månaden, ändå lyckas denna hund att slita sig sönder o samman, gång efter gång...
Jag kan väl säga att jag börjar bli rätt så deppig, om det inte märks!
Jag har en hund med hur mkt potential i som helst, om hon bara kunde hålla sig hel och på benen.
Det är såååå frustrerande!
Inte bara för mig naturligtvis utan även för Eassa som nu håller på att fullständigt pysa över av kroppslig energi, och den skall ta det lugnaste lugnt i 7-10 dagar...
Det blir precis lagom till Gränslöst sök.... jag vet inte ens om jag vågar fundera på hur det skall gå...

Hur som helst det var den jävla skiten med hunden...
Då kommer naturligtvis skit nr 2 bilen!!!
Varför inte, jag har bara precis langat ut drygt 17.000:- på service och byte av div detaljer samt en omlackering av en framskärm som någon så snällt hade knöcklat till på jobbparkeringen, naturligtvis utan att lämna en lapp!
Vad är det som händer då?
Jo hela bilskrället började vibrera som om jag körde runt i en jälva vibrator, jag fullkomligt studsade fram på vägen och trodde att den skulle falla i bitar när som helst! Självklart såg jag framför mig hur tusenlapparna bara flög sin kos! IGEN!!!
Åkte in på bilbiten och hörde med "min" mekaniker när han kunde ta in den, de skulle ju givetvis på kurs så han kunde ta den först i början av nästa vecka!!!
Haaaaaaaalllllååååå!
Jag kan ju inte vara utan min bil!
Fick dock ett tips om att ta loss däcken o kolla så att de inte fälgarna var fyllda med skit, vilket uppenbarligen var väldigt vanligt just nu, och om jag körde runt på slaskiga/geggiga grusvägar så kunde det tydligen vara en trolig förklaring...
Jag trodde väl sådär mkt på detta men smet in på jobbet och slet av däcken och där var det ju stans värst gegghög! Detta var ju iofs bra, det går att åtgärda snabbt och iom att jag gör det själv är det gratis!
Det enda lilla problemet i denna ekvationen är ju att jag har ju sedan diverse krockar o dylikt en av världens absolut sämsta nacke/rygg, det är så illa att jag inte klarar någon direkt påfrestning utöver det vanliga utan att få smärtsamma påföljder som kan hålla i sig allt mellan 1vecka till ett par månader...
Då jag igår bytte däck på bilen, med hjälp av proffsverktyg så som mutterdragare, kanon-donkraft osv... dvs minsta möjliga ansträngning krävs mao, sitter jag idag med kraftfulla smärtor i nacken, skuldrorna och ner i ryggen.
Dock så funkade det o bilen är kanon igen!
Skall åka med en bit smörgåstårta till mekanikern som sparade mig tusen lappar med kostade mig rygg o nack smärtor :-)

Då detta är avklarat kommer skit nr 3!
Jobbet!!!!
Jag är sååå trött på det stället nu att jag hade kunnat tänka mig att sluta idag, om det inte var för de flesta av mina arbetskamrater, dock jobbar jag just nu ihop med en som gör att jag ville slutat igår!
Det finns folk som är fullständigt socialt handikappade!!!
Detta är en sådan, han är människan som kan komma sent som sjutton och mer eller mindre begära att man ställer upp o hjälper honom, med hans jobb, för att sekunden senare säga att nu måste jag gå men det är bra om Du har fixxat detta tills imorgonbitti.... han gör det gång på gång och alla spyr på honom, och den har jag blivit utsett att assistera under hela veckan!
Jag spyr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vet inte riktigt hur det skall kunna bli värre men jag tror att det kommer att visa sig under morgondagen ;-)

Ha det gott!


8 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 8 kommentarer
Dagens sanning skall ni nu få höra

Vissa av er har säkerligen hört/läst att jag o Eassa tränar sök på lördagar...
Det är inte riktigt sant!
Nä, det vi egentligen gör är att träffa en svärm med fullständigt galna människor, alla har de sina egna agendor...
En sak har de dock alla gemensamt iaf, de är väldigt intresserade av att tillbringa mycket tid i skogen samt att de är helt galet roliga, med en underbar humor!
Kan ju naturligtvis inte redogöra för allt som händer under lördagarna... av olika skäl, det finns ju bla ingen åldergräns på våra bloggar osv.... :-) men lite kan ni få!
Idag var tex, PorrTobbe med, vad han egetligen har för syfte med våra lördagsträningar är väl att få tips på nya ställningar osv, idag berättade han om alla fotgrafers oumbärliga måttståck nämligen sängen, och hur man på bästa sätt kan "få till det" då åldern börjar ta ut sin rätt, det inkluderade akrobatiska konster från partnerns sida och vi är nu alla mkt imponerade av Maries kunskaper! ;-)
Så var det matadorIngvar, som bjud på tårta, tack! Han platsar förresten oxå i Lets Dance.
Naturligtvis var även Fotokungen PeO på plats, Ann var självfallet oxå med, idag var hon dock aningen förkyld, och fick hjälp med att rasta sina hundar, av Ingrid som mådde illa, iaf en stund ;-)
Maria var oxå med fram till 3 för därefter skulle hon hem och raka benen, hon skulle nämligen på danskurs, och ville inte svänga på några lurviga... ;-)
Johanna var naturligtvis oxå på plats, hade för ovanlighetens skull med sig fika, och vad hade hon väl då med sig, jo ca 1 liter soppa...hmmm samma dag som Ingvar bjöd på tårta!
Anki som hade jobbat natt höll sig vaken ett par timmar extra så Hobbe fick sträcka på de fyra, och han sträckte ut ordentligt!
May som trots att hon inte hade någon hund att träna med släpade sig upp till Lilla Edet i Arla morgonstund och var med o figgade, så himla schysst!
Annelie tog sig hela vägen fram trots att hon nästan kör runt på slicks... behövde dock lite hjälp att komma loss efter dagens slut...
Oså var det jag.
Söket gick oförskämt bra för allesammans, och det känns ju underbart kul!
Det var en kanonfin bana som PeO o Anki som vanligt hade fixat till redan innan vi kom, kan det bli bättre? Nej, det kan det inte!
Jo förresten det som gör det hela ännu bättre är att hela gänget dessutom är så fenomenalt duktiga på sök!
Vi har så himla kul på lördagarna och jag skulle inte vilja byta bort dem mot nåt just nu!
Vill ni se foton från spektaklet så tror jag att det går att hitta på PeO o Ankis sida, de brukar preparera sidan med ett o annat finuligt bildspel, väl värt att titta på! Länken hittar ni på min länksida, här är annars adressen : http://anderzzons.se/
Tack för en härlig dag!
Ha det gott allesammans!

3 Mars 2007  | Länk | BLOGGEN | 11 kommentarer
Värd sin vikt i guld!

Det är vad Eassan är! Eller kanske tom värd sin dubbla vikt i guld!
I går i ridhuset hade vi en såndär "hallelulja moment", som Kishti i Idol brukar säga, jag o Brassan. Faaaan vad det är härligt att träna när allt stämmer!
Missförstå mig rätt nu, det finns fortfarande en hel del saker som inte var 100% rätt eller 10:a mässigt utfört men allt kändes så där hääärligt!
Och det är ju den känslan man jagar!
Eassa var på hugget och så där precis lagom mkt, hon kan ha legat på lite väl mycket i FF men hon var i stort sett helt tyst, några enstaka pip kunde undslippa henne emellanåt men det var inte mkt och det är ju en såååån enorm skillnad mot vad det var för ett par veckor sedan och det känns helt underbart!
Var nästan lite orolig där ett tag, men jag trodde nog att det hela skulle reda upp sig bara vi fick komma igån med lite mer ordentlig träning igen och jag kan nog nästan säga att det var ett halvt kvitto på det som jag fick igår!
GÖÖTTT! Men vi jobbar vidare!
Vi körde som sagt FF, en hel del stegförflyttningar o vändningar och vi börjar komma överens riktigt bra tycker jag, efter det blev det en hel del kryp som börjar kännas rätt så säkert, skall fortsätta att jobba på uthållighet men det är på riktigt god väg, vi körde skall och här var jag väldigt nöjd igår, hon satt riktigt bra, lyfte dock höger framtass några enstaka ggr men hon hade det där sköna trycket i skallet, som om hon tycker att jag är en riktigt sketkärring som borde ha stryk! Och hon bara körde på! Härligt! Kan här få nåt enstaka skall efter att jag kommenderat tyst, men det försvinner nog oxå snart.
Sedan började vi med gårdagens stora stötesten, inkallning med ställande och läggande, jag körde dem inte i rad, utan växlade mellan släta, inkalln m stå, o inkalln m ligg, jag kan väl avslöja lite då att jag använt mig en del av dubbla tecken till den lilla Brassan och det fick jag sota för igår ;-) Hon är ju väldigt lyhörd min lilla pärla o det har jag spelat lite på, jag har som ett litet fulknep att ta ett djupare andetag precis innan jag kommenderar stå, och detta har hon köpt kanon!
Tyvärr har hon blivit så känslig för detta tecken att jag kommer att ha svår andnöd innan momentet är över om jag inte gör nåt åt det... ;-)
Igår stannade hon direkt jag andades(normalt alltså) och när hon då inte fick respons om att det var rätt insåg hon ju naturligtvis att det var fel... Det som kan hända då är att Eassa blir väldigt mån om att vara till lags och efter det brukar det mesta gå snett...
Men igår var det inte så, hon förstod att det inte blev riktigt som det skulle men vi körde bara om o om o växlade mellan stå, släta ink och ligg och jag har sällan skrattat så mkt som jag gjorde igår hon är en riktig pajas lilla brassan och igår hade hon fullständig show! Till slut var vi nog ganska så överens om vilka andetag som betydde stanna och vilka som inte betydde nåt men det tog en bra stund :-)
Körde efter det en hel del apporteringar, ingångsövningar och sitta kvar vid kast.
Hur som helst så avslutade vi med att gömma apporter i sanden som hon fick leta efter och lite jage, totlat tränade vi i drygt 2 timmar och det var 2 timmar av ren glädje!

Och appropå att vara värd sin vikt i guld kan jag bara informera den som eventuellt var spekulant på att köpa att hon nu lagt på ett par kg muskler och spränger snart 32 kilos gränsen, hon ligger strax under o sniffar på saftiga 31.9kg... Betänk att den lilla inte är högre än dryg 56 cm...
Och hon är INTE fet!
Har tom fått höra att hon är lite tunn!
Det hade inte gjort mig nåt om hon var lite mer högställd och luftig men man får inte alltid som man vill och vad mer har jag att klaga på????
Jag vet inte, det är mao en väldigt liten detalj...och hon är som sagt värd dubbla sin vikt i GULD, Pärlan!!!
28 Februari 2007  | Länk | BLOGGEN | 8 kommentarer
många valpar

Jaha får väl skriva i den lilla bloggen igen då...
Anledningen till att det inte skrivs nåt här är antingen att det händer så mkt att man knappt hinner med att uppdatera eller precis raka motsatsen, det händer ingenting!
Just den senaste veckan har det sistnämnda gällt, vi har bara promenerat i stort sett, var på ridhusträningen i tisdags och körde en del lydnad, var rätt så nöjd med träningen och blev väl inte kvar sååå länge, det var så förbannat kallt att jag höll på att frysa ihjäl...

MEN det har faktiskt hänt nåt annat väldigt kul och det är att Eassa har blivit moster, nej inte monster utan moster ;-)
Duktiga syster Ella har under dagen jobbat för fullt och lyckats med konst stycket att leverera 9 små underverk, totalt var det 11 valpar men två av dem överlevde tyvärr inte. Men 9 är en kull som heter duga och det blir nog mkt att stå i för Ellas del de 8 kommande veckorna.
Jag har med spänning följt det hela via datorn och glädjs nu med Ella, Göran, Pia och inte minst Monica o Tomas, samt alla lyckliga valpköpare.
Är du sugen på att se de små liven får du kika in på Rapports hemsida eller till Pia o Görans sida via Rapports Hast, båda finna under mina länkar.
Till nästa händelse, vem vet när det blir, får ni ha det så gott!

25 Februari 2007  | Länk | BLOGGEN | 6 kommentarer
Mycket på en gång.

I veckan har det varit så fullt upp att det inte blivit någon uppdatering på bloggen.
Så jag får väl återigen göra en liten summering av den gångna tiden, en kort iaf.
I måndags hann jag inte med annat än promenad, på tisdagen var det ridhusträning som jag var rätt så nöjd men, tyvärr kom jag väldigt sent och fick nästan lite skuldkänslor då de andra redan hade tränat klart när jag kom, men de stannade trots detta kvar o assisterade mig. Tack!
I Onsdags minns jag inte att jag gjorde annat än promenerade och likadant var det på torsdagen o fredagen, alltså en riktigt slö vecka vad det gällde träningen iaf.
Men desto längre promenader har vi tagit.
I går var det sökdag och vi var riktigt många som ville träna, 12 st, varför vi delade upp oss i två grupper, en grupp med de lite grönare hundarna och en med de som kört lite mer.
Jag valde att köra med den något mer avancerade gängen, men ångrade mig nästan direkt då vi skulle börja valla rutan :-) Fy faaan säger jag, det var som Ann uttryckte det, emellanåt var det så jobbigt att valla så att man var tvungen att lägga i fyrhjulsdrift på ett par ställen, men tack o lov så var det inte så farligt som det verkade, banan var riktigt fin då man sett hela.
Lottningen skall vi inte pratade om, det byttes nummer fram o tillbaka och till slut blev det ändå bestämt rakt upp o ner vem som skulle köra när för att vi skulle få lite besök...
Hur som helst, Eassa skulle gå som hund nummer 6 och jag hade med andra ord hunnit titta igenom rutan lite och se var de andra skickade mm, det är alltid lättare då, man blir liksom inte överraskad som man kan bli då man är starnummer 1 o inte har sett rutan alls, det kan vi träna på längre fram då vi blir ännu mer avvancerade :-)
Hur som helst söket gick kanonbra för Eassa, hon hade rejält drag under galoscherna och var riktigt taggad på att komma ut på nästa slag hela tiden, hon lyssnade bra och gick på de stora hela väldigt fina framslag så matte var oerhört nöjd efter avklarat pass, vi körde ca 225m, det gick väldigt bra även för resten denna dag, förutom May o Strega som körde precis innan mig, Strega hade troligtvis trampat igenom isen någonstan i hög fart och på ett riktigt olyckligt sätt lyckades hon skära upp sig ordentlitg på framsidan benet. Huuuu!
Hon fick skjutsas ner till Blå för att sys ihop, hoppas att hon kryar på sig snabbt May!

Efter söket var det till att åka hem och göra sig iordning för kvällen, vi hade blivit bjudna hem till Annika (o Ronnie) i Landvetter för en "Singstar"-kväll.... Hmmm jag hade mina tvivel gällande rolighetsfaktorn i just detta med singstar innan jag kom dit men det släppte väldigt snabbt!
Fasen vad kul det var, vi sjung skrattade och dansade samt snattrade hela kvällen och hade sååå roligt!
Att Annika dessutom bjöd på en fenomenal ostbricka och dricka till det hela gjorde inte saken värre!
Kanon!
Tack alla för en superduper kul kväll, hoppas på en uppföljning!

Idag var det då inte riktigt lika piggt och poppigt på morgonkvisten...
Men efter att ha slappat ordentligt fram till 12 snåret tog jag mig i kragen och gick ut med de små grisarna och det blev en riktigt härlig lååång promenad, vi var faktiskt ute i drygt 2.5h och Kali var med hela tiden, riktigt pigg dessutom, fast imorgon tar hon nog det väldigt lungt dock!

Nu är det snart dags för mat och därefter skall vi åka ner till Eassas massör så hon får en ordentlig genomgång av de små musklerna, tycker faktiskt att hon "återhämtat" sig riktigt snabbt och det känns inte som att det är så långt kvar innan hon är i full trim igen.
Så nu börjar det bli dags att planera in lite tävlingar.
Ha det gott!
18 Februari 2007  | Länk | BLOGGEN | 5 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Heléne Gustafsson                                             Skaffa en gratis hemsida