Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Spår i slottskogen

Idag var det spår i Slottskogen som gällde...
Eller ja, försök till spår iaf!
Det som är lite lustigt i det hela är ju att då jag åkte hemifrån så var det regn från alla håll o kanter och mao ett riktigt skit väder!
Detta innebär till 100% att det inte är folk i Slottskogen, då jag bott där under rätt så lång tid har jag rätt så bra koll på när det är folk där o inte.
Idag var det helt klart en dag då Slottskogen rimligen borde vara rätt så folktomt och i och med det även hund tomt ;-) Detta förmedlade jag till Vicky som till en början var lite lätt skeptiskt ;-) Men men det är ju en annan historia...
Hur som helst, jag begav mig in mot stan och vad händer då???
Jo det blir ju finfint väder, strålande solsken och riktigt härligt och vad händer då???
Jo mängder med folk i Slottskogen och naturligtvis mängder med hundar...
Inte riktgit det som Vicky hade hoppats på tyvärr...
;-)
Ja ja, vi la våra spår och pratade om ditten och datten tills det att spåren hade legat till sig, jag och Eassa travade iväg på vårt spår och till en början gick allt som på räls, jag gick verkligen bak i linan och bara njöt av att se den lilla hunden säkert tuffa på framåt i spåret, plockade apport efter apport och löste stigövergångar och annat riktigt fint, men så helt plötsligt så väljer hon att byta spår den lilla madammen, hade jag inte gått spåret själv hade jag inget märkt!!!
Så smidigt skiftade hon, dock hade jag sett smygkikarblicken vid ett par tillfällen innan och misstänkte att hon hade lite vilt i tankarna och jag är rätt så säker att det var just viltspår hon valde att byta till, hur som helst så följde vi helt plötsligt inte längre mitt spår iaf!!!
Jag tänkte att ja ja vi tar det med ro och jag höll emot och uppmuntrade beteendet som hon i andra fall så fint fått in om hon lämmnat/tappat sitt spår, dvs att backa tillbaka mot vårat ursprungliga spår, men ack nej!
Här ville hon inte byta tillbaka, hon fortsatte att bara streta på i det "felaktiga" spåret och då jag upprepade ggr försökte få henne att jobba ner och plocka mitt spår igen såg det ut som att på detta ställe fanns det inget annat spår än just det som hon nu ville följa, jag måste erkänna att jag vid detta tillfälle började härskna till något :-(( Jag brukar alltid försöka att inte tjata/nejja eller på annat sätt påverka den lilla då hon spårar men efter ett flertal ggr av fullkomlig nonchalans mot det spår jag visste fanns och var det rätta kunde jag inte bärja mig utan kände verkligen: "din lilla jä.la sopa!!! Hur kan spåret som hon för några minuter sedan följt ssååå klockrent plötsligt bara totalt sluta att existera???"
Då jag är väldigt lättläst och min hund är rätt så känslig för min inställning var det ingen tvekan om att Eassa uppfattade att hon efter ett tag var "nära döden" (självklart var det inte så, men jag tror att det var ungefär det jag utstrålade och ganska så säkert det som Eassa uppfattade, och det är självklart hemskt nog!)

Hur som helst efter att ha försökt att komma iväg upprepade ggr på fel spår och utan resultat och med en matte som snart börjar koka, valde Eassa att göra det som hon brukar då jag blir purken, hon fjäskar en del och blir lite osäker, spåra kunde hon absolut inte och till slut ville hon inte ens försöka... Då stod hon bara där :-(
Det enda jag kan göra i detta läge är ju givetvis att försöka peppa henne igen så att hon känner att livet inte hänger på en tråd och att hon faktiskt kan spåra osv. samt att försöka bevisa att jag är inte alls sur!
Hur lätt det nu är då man faktiskt är riktigt sur!??!
Ja ja, efter en stund så fattar hon att hon kan spåra vidare och efter det så löser hon spåret riktigt bra, hade ett par svårigheter till som gjorde att hon fick kämpa en del, avslutade ute på en gräsmatta där hon som vanligt krossade!
Så slutklämmen på det hela blev väl ändå bra!
Men det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt mig min spårdag...

Hur som helst så hade jag ju två duktiga analytiker med mig som faktiskt kan ha slått huvudet på spiken gällande denna problematik.
Vicky och Monica var rätt så eniga och jag kan nog bara hålla med.
Då jag till allra största del tränar operant med Brassan är det ju sällan som hon får gränser eller stoppas i sina försök att hitta "rätt väg", funkar inte ett beteende försöker vi helt enkelt med ett annat, och då hon som sagt brukar få pröva sig fram utan att bli hindrad kan det ju faktiskt vara på det viset att då jag väljer att stoppa henne i spåret och dessutom blir purken på henne efter ett tag så tror hon att det är spårbeteendet i sig som är fel, hon fattar inte att felet var att byta spår utan kanske tror hon att hon gör fel som spårar...

Så till nästa gång skall vi se till att lägga förledningsspår, där jag på ett lugnt sätt kan säga åt henne(innan jag blir purken ;-) att: nädu det spåret får man bara kontrollera inte följa, och när hon väljer att fortsätta framåt i rätt spår låta henne få belöning i spåret istället för att jag talar om för henne att hon var duktig.
Förhoppningsvis får jag tag på en klöv tills dess, för det bör vara viltförledningar, människor har hon inte nappat på på samma sätt...
Men men vi får se!


28 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 6 kommentarer
Massage

Idag har vi varit på massage kurs!
Naturligtvis för hundar! :-)
Det var en heldag och jag tycker mig ha fått många bra tips o råd, och jag upplever ändå att jag hållt mig rätt så uppdaterad på fronten vad det gäller massage och friskvård av hund, men det fanns nyheter här oxå som jag inte hade koll på innan.
Jag är nöjd med dagen och känner att framledes skall det masseras ordentligt och kanske lite mer målinriktat än tidigare, samt att man faktiskt fått lite mer "kött på benen" vad det gäller att känna över sin hund i jakten på analkande problem i form av mer än vanligt spända muskler, etc.
Kanon!
Imorgon blir det spår, i Slottskogen!
Ha det gott!
27 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
Jag bryter snart ihop!

Jag hatar snön!!!
Jag vet att många älskar denna vita skit, men jag hör inte till dem!!!
Att det i år än så länge har varit en mkt "kort" vinter spelar inte heller någon som helst roll!
Jag är redan fullkomligt uttröttad på skiten, redan!
Anledningen till att jag inte skrivit nåt här är att det känns som om livet tar slut så fort marken är översållad med snö!
Så egentligen har jag inget att skriva om, dvs träna gör jag knappt då det är snö ute, jag tappar totalt livslusten och träningsintresset är i det närmaste obefintligt!
Jag släpade mig dock upp till ridhuset igår och släpade runt Eassa ett par varv, eller kanske var det hon som släpade runt mig...
Idag har vi bara pulsat runt i skiten och i morgon skall jag trotsa mig själv och åka ner till Kallebäck o träna lite!
Får se hur det går!
Hörde dock att det kan finnas hopp om att det försvinner under/efter helgen, kan det stämma?
Hoppet är det sista som dör!
Ha det så gott det går i skiten!
24 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 6 kommentarer
Inget nytt under solen(eller molnen...)

Idag kan jag helt kort säga att dagen var en repris av gårdagen, dvs massor av jobb, fick dock klart 2 st rapporter ;-) Jippi!
Därefter hem, koppelpromenad med båda grisarna under en dryg timme och därefter dumpa gammelgäddan och ut med den lätt galna draghunden!
;-)
Idag var hon om möjligt ännu mer taggad och det krävdes både fot och handbroms för att vi inte skulle passera bilarna ;-)
Nej skämt åsido, men hon var het iaf!
Nu är det TV- och slappa som gäller!
Ha det gott!
17 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer
ute o cyklar...

Idag pratade jag med Monica om huruvida jag kunde ta o köra igång den lilla Brassan så smått igen, hon rekommenderade då att jag skulle låta henne vara lös under kontrollerade former vilket i sig innebar att hon inte skulle få springa sååå mkt eller framförallt så hysteriskt!
Satt en stund och funderade på hur det skulle gå att lösa, kom sedan fram till att släppa lös henne inte var ett alternativ om "hysteri spring" inte var tillåtet.
Så efter ett tag kom vi fram till att det bästa var nog att ta och ge henne en rejäl promenix och därefter ta en repa med cykeln, för att liksom testa av benet under veckan, språngmarsch under kontrollerad form :-) och så kikar Monica på henne på fredag.
Sagt och gjort, ut på 1h koppelpromenad med båda odjuren, därefter hem och lämpa av den gamla, ut med cykeln och åka kontrollerat med ena foten på bromsen...
Vi körde ca en kvart men hann runt större delen av Nödinge, som iofs inte är speciellt stort dock.
Varvade ner med en lugnare promenad under ca 10 minuter sedan in och stretcha lite lätt för att därefter ge den lilla lite massage.
Märkte inte av att hon verkade ha några smärtor i frambenet, däremot var hon spänd som en fiolsträng i ljumskarna och upp mot ryggen till, det är ett av Brassans "problemområden", känt sedan långt tidigare och det verkar som om det var här det var värst även nu.
Tror dock att det hela lättade lite, det kändes i vilket fall som helst bättre efter ett tag.
Sedan har det varit TV som gällt, och nu skall jag faktiskt gå o lägga mig!
Tidig för en kvälls skull.
Ha det gott!
16 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Mera spår


Igår söndag, då det blåste litegrann... skulle jag o Lena ut o spåra.
Men efter att de varnat folk för att bege sig ut avvaktade vi och jag spenderade dagen med att sortera litegrann bland mina kartonger istället.
Men då dagen gick och stormen inte verkade avta, började jag tänka om...
Det visar sig att Eassa är nu omåttligt trött på denna inaktivitet som hon blvit förpassade till sedan i onsdags, hon är som en dopad galopphäst i startboxen!
Vi smyger alla här hemma försiktigt förbi henne då minsta hastiga rörelse kan trigga ett överfall från Brassan ;-) hon liksom ligger o smyger på en, och blir det en attack får man skydda sig bäst man kan :-)
Då kampas det i tröjan och slits, under ett högljutt morrande och avslutas nästan alltid med ett totalt tokryck och hysterispring i benen samt att mattor eller plädar som ligger framme får bekänna färg i allra högsta grad!
De skall ruskas tills de dör!
Jag insåg att ett spår eller annan aktivetet var ett måste.
Så med livet som insats gav jag mig ut i stormen, och för att slippa den största faran med nedfallande träd och dylikt återstod ängarna även idag.
Varför inte?
Jag åkte ner till Backa och la ett spår, det blev ca 1200m långt och hade som gårdagen en hel del klurigheter i form av vinklar och återgångar.
Då det dagen till ära var väldigt lite folk ute vågade jag mig på det mer eller mindre förbjudna, jag lade en del av spåret inne på själva gollfbanan, inte för att det på nåt sätt förstör den men golfarna brukar ändå inte uppskatta det.
Hur som helst idag tänkte jag att det var relativt riskfritt och körde på!
Hon fick mao spåra på VÄLDIGT kortklippt gräs på sina håll och en del över och längs med gångbanorna av grus.
Då det som sagt blåste rätt så rejält så tänkte jag att liggtid på en timme fick duga.
Så vi tog en promenad under tiden.
Så var det då dags för spåret!
Idag fick hon göra ett upptag den lilla och jag är faktiskt riktigt nöjd, det var en analys om än väldigt kort och så valde hon rätt håll!
Hon var väldigt noggrann i spåret, framförallt på grusgångarna men även på den välklippta golfbanan!
Ängen skötte hon oxå väldigt fint men man märker att det är bra mkt lättare där för där drar hon på rejält i tempo och kan ibland nästan springa över en vinkel, iaf med en meter eller två.
Vi hade ett litet tappt på ett ställe, en vinkel på ängen, men den fick hon lösa självmant och man kunde faktiskt se att hon valde att söka sig tillbaka istället för att dra på framåt!
Kul!
Än roligare var att det dessutom gav utdelning, hon hittade spåret och efter det så var hon betydligt mer "vaksam" på att inte tappa bort det!
Hon fick även idag med sig samtliga apporter(6) och jag gick väldigt nöjd även från detta spåret!

Efter det begav vi oss hemåt och hon var lite lugnare. Då vi väl hade ätit och skulle slå på TV:n så blev det ström avbrott!
:-(
Efter ca en halvtimme gav jag upp väntan och bestämde mig för att gå o vila en stund. Det slutade med att jag slocknade för kvällen, vaknade inte förrän kl 07.15 i morse och hade då sovit sedan ca 18.30 igår!
Tur att mammsen hade gett hundarna mat och släppt ut dem en sväng!
Kände mig lite piggare idag än vanligt så det var nog inte dumt att sova ut ordentligt för en gång skull!
Ha det gott!
15 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 1 kommentar
Spåååååååårrr....


Hello!
Idag steg vi upp tidigt på morgonkvisten för att bege oss upp till Västerlanda där en stor gäng med sökentusiaster skulle samlas.
Hade det inte varit för Eassas skadade ben så hade även vi stått på start linjen, men idag fick vi stå över träningen, vi åkte dock upp för att träffa alla goa männskor och vara lite sociala, samt att jag hade planerat att lägga spår i anslutning till sökbanorna.
Idag var det så mkt folk att det blev två grupper och jag höll mig till "barngruppen" i denna grupp hamnade vi som fortfarande har barnasinnet kvar!
;-)
Vi hade naturligtvis väldigt trevligt och roligt!
Vad den andra gruppen pysslade med vet jag inte men de kör nog fortfarande sök...
När vi var klara så skulle de börja med hund nr 4!??!?!
Vi hade då redan hunnit med hela våran grupp och fika osv...
Så inte nog med att vi hade kul vi var dessutom väldigt effektiva!!! :-))
Efter detta hade jag planer på att lägga lite spår, men så funderade jag en stund och så bestämde jag mig för att åka ner till Nödinge och lägga spår där istället, det är allt lite lättare att få till ett "Bra" spår då man känner till markerna lite.
Sagt och gjort jag drog ner åt Nödinge igen och la ett riktigt lååååångt spår på äng idag, slutade räkna efter att jag hade gått 1000m men jag skulle uppskatta att det var sisådär 15-1600m iaf.
Hade rätt så mkt vinklar, även spetsar och en del återgångar och ett par avhopp, det blåste rätt så mkt så jag tänkte att spåret får ligga till sig lite.
Passade på att ta mig en promenad och att handla lite medans vi väntade, så efter drygt 2h var det dags och det var nog rätt så svårt för den lilla!
Men som vanligt skötte hon sig alldeles lysande!
Vid en återgång med avhopp, den första, så hade hon lite tendenser till att vilja ta till benen och valde inte självmant att söka sig tillbaka, hon var lite för taggad framåt, men med lite hjälp löste hon det hela bra!
I överigt skötte hon sig väldigt fint och på slutet var jag ofantligt imponerad av henne, då hon spårade hela vägen ut i en spets trots att vinden låg på från "andra" benet, plockade sedan vinkeln perfekt, hon gjorde det sååå snyggt!
Hon plockade alla apporter och tvärvände självmant!

HÄRLIGT!!!
Det är så jag tänker sammanfatta hennes spår idag!
Vi får se hur det går imorgon, då skall jag o Lena ut och spåra!
13 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
Inte bra!

Idag har Eassabrassa varit hos veterinären... :-(
Igår på promenaden måste det ha hänt nåt...
Då vi gick hem igår och jag hade kopplat upp dem båda så tyckte jag att hon gick lite orent den lilla mandelmassan... Fast det var inte speciellt uttalat och de som känner mig vet att jag har dille på att kolla hur hundarna går!
Jag kan ju lätt säga att iom att det var ett bra tag sedan vi var hos massören, som kan försäkra mig att Eassa mår bra :-), så har nojjan om diverse små blessyrer, sträckningar och annat blivit rätt så mkt större oxå!
Grejen är den att Eassa är en rätt så våldsam liten hund, hon har vid flera tillfällen försökt att välta träd och flytta på murar eller dylikt genom att helt enkelt ramma dem, oftast för att hon har överljudshastighet och hon inte riktigt hinner väja för dem men emellanåt ser det faktiskt ut som hon rammar "mindre" saker på flit, dock inte träd osv...
Vad hon gjorde under promenaden igår har jag dock ingen aning om, inte heller har hon sagt ett ljud då det hände.
Vilket är högst märkligt! med tanke på hur benet ser ut.
Då jag kom hem och torkade av dem så ville Eassa inte "hålla emot" så som hon brukar då jag torkar andra tassen på henne, och då blev jag mer fundersam på om nåt inte stod rätt till.
Lyfte på benet och böjde osv, inte ett ljud säger hon och verkade inte speciellt brydd om det alls.
När vi väl kom in i ljuset ser jag ju dock hur svullet hela benet är!
Det var nog nästan den dubbla tjockleken som vänster framben var!
Uppemot muskelfästet så ser det nästan ut som en halv tennisboll med bubblig "bul-konsisten" och som sagt hela vägen ner till strax under handleden är sjukt svullen...

Jag ringde till Monica idag på dagen och undrade om de hade tid att titta på henne vilket de hade, TACK!
Det är guld värt att ha en uppfödare som jobbar på klinik!
Domen som kom var följande: någon form av yttre våld, kraftigt ödem över stor del av benet och de har rakat en liten lucka för att kika närmare på det och där har benet en mkt skum mörkt rödlila färg och ser allt annat än trevligt ut!
Så istället för att få köra igång med hårdträningen som jag planerat blir det nu smärtstillande under några dagar och koppelrastning under en vecka till 10 dagar beroende på hur det hela utvecklar sig.
Allt annat än roligt!
Dock så var det ju bra mkt bättre än de fantasier som jag hann måla upp innan Monica och hennes kollegor hade inspekterat den lilla gumman.

Så vi tar väl det lungt ett tag till!
Ha det gott!
11 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 8 kommentarer
sök

Jaha så var det då dags att damma av sökdammet från Eassa.
Jag hade planerat att träna på flygande skick, då jag tänkte att den lilla Eassan inte har stans bästa kondition så kunde det ju vara bra att ta tag i sån där träning som man nästan aldrig annars gör, och inte köra så långt istället.
Men då jag fick se banan så började jag tvivla på om det verkligen var rätt ställe att köra detta på???
Det var rätt så risigt och det var inte heller lätt att se hundarna nån längre sträcka och det är klart skall man försöka att få in/ta emot den lilla hunden på rätt ställe för att göra flygande skick kan det ju vara bra att se henne, eller?
Så efter att ha grubblat ett tag bestämde jag mig för att inte ta detta idag.
Vi körde istället ett "test-pass", dvs för att se var vi befinner oss just nu och hur man bör lägga upp sin träning framigenom, så får jag väl passa på att köra flygande skick då banan passar och vid sidan av söket istället.
Så idag la vi ut 4 figgar på ca 150 m, Eassa var rejält taggad, och kände väl att liten flicka kan bäst själv!
För inte sjutton gick hon dit jag pekade och inte heller kom hon när jag ropade...
Jag som har haft problem med att hunden tom vänder om jag ropar då hon precis är vid figgen, men som sagt inte idag, jag kunde skrika ordentligt innan hon brydde sig... Kanske bra... beroende på hur det hela utvecklas...
Tyvärr slarvade hon en hel del gick inte ordentligt ut på djupet osv, i vissa fall såg jag att hon "genade" framåt och kunde skicka om, men i andra fall så såg man inte, men misstänkte att hon genade... Det blåste igenom rutan mot starten idag.
Ja ja, inte hade jag väl räknat med att det skulle se speciellt snyggt ut idag kanske, och trots att det låter som om hon bara gjorde fel är jag faktiskt rätt så nöjd ändå, hon gjorde mkt rätt oxå! :-)
Hon var på hugget hade inget emot att springa en andra vända då man skickade om henne, och hon hade bra sug!
Framförallt så var det väldigt roligt att träna sök igen!
Det tyckte vi helt klart båda två!


7 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
Nu har hon äntligen kommit hem igen

Så var det då äntligen den stora dagen.
Idag flyttade Eassa hem igen, och det har funkat riktigt bra!
Ett stort tack till May som kom upp och hämtade Jäger lite tidigare på dagen än hon egentligen hade planerat så att min dag skulle bli så smidig som möjligt!
Tack så mycket May!
Jag har nämligen varit lite nervös över sammanförande av mina små flickor igen, då Kali har ett lätt hetsigt humör då Eassa har varit på vift en helg eller så.
Tänkte att det blir väl inte direkt lättare nu då hon varit borta totalt i 9 veckor...
Så under denna vecka har jag "skolat in" dem igen med varandra.
Men fram tills idag hade de bara träffats utomhus och det är alltid lite lättare.
Hur som helst så kunde jag som sagt hämta Eassa rätt så tidigt på dan så att hon o Kali kunde spendera ett flertal timmar ihop i bilen, under tiden jag var på MyDog, med galler emellan givetvis.
Efter detta tog vi en REJÄL långpromenad och sedan gick vi in och det gick också riktigt bra, det kan bli lite spänt nån gån då och då men som sagt det har gått långt bättre än jag nånsin hade kunnat föreställa mig.
SKÖNT!

Nu så här då det lagt sig litegrann och jag sitter här och skriver så tror jag faktiskt att Eassa saknar lille Jäger en del, hon har inte riktigt kommit till ro som hon brukar utan vankar lite av och an. Men som sagt inget större bekymmer, och jag tror att det går över relativt snabbt.
Det är klart hon saknar sin lilla kille, vem hade inte gjort det!
De har ju lekt och myst så härligt de två.

Idag då jag hämtade Eassa passade jag även på att fotgrafera May o Jäger. Så här ser ni alltså sista bilden på Jäger, som jag har, då han fortfarande bodde i Bönabo.
Nu huserar han nere hos familjen Bosetti!
Han kunde verkligen inte få ett bättre hem och det känns sååå skönt!
Jag har redan fått en kort redogörelse och allt har gått jättebra!
Hade iofs inte väntat mig nåt annat!
Skall bli spännande att höra imorgon hur natten har avlöpt :-)

Imorgon skall jag o Eassa iväg på vårat första sökpass sedan i juli nångång...
Det skall också bli väldigt spännande!
Ha det gott!
6 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 4 kommentarer
Hemsk insikt och nytt år!

Först vill jag börja med att önska er alla ett Riktigt God fortsättning på det nya året!

Sedan skall jag ta o avslöja vilka hemska insikter som jag fått under de senaste dagarna...
Min lilla Eassa brassa är antagligen en alldeles högst ordinär hund... Åtminstone vad det gäller tillgänglighet och "socialt engagemang" i brist på annat ord...
Men det är klart bor man med en matte som mer eller mindre förvägrar ett litet liv meningsfulla kontakter med andra människor så kan det ju inte bli så mkt annat än social pannkaka!
HUuuuuu!
Du kanske inte förstår vad jag menar men det skall jag förklara.
Det är nämligen på det viset att jag tycker att Eassa mer eller mindre bara har en enda rejält dålig eller åtminstone i mina ögon störande "egenskap" och det är hennes totala ointresse för folk.
Hunden kan verkligen totalt nonchalera alla, många är de som försökt sig på att hälsa på henne men fullständigt fått kalla handen.
Hon är i mina ögon fullkomligt ointresserad av kontakt med folk om de inte visar sig ha vissa tillgångar i form av leksaker, mat osv... då är det en helt annan visa.
Hon har dock aldrig någonsin varit minsta otrevlig i sina kontakter med folk, så det finns absolut ingen form av rädsla eller osäkerhet utan bara ett fullständigt ointresse!
( i vilket fall som helst utomhus, inomhus är hon värsta myshunden som mer än gärna ligger i knät på folk, spelar ingen större roll vem det är, bara den har en hand att klappa henne med :-) )

Du kanske tycker att det är rätt så schäfertypiskt men jag skall faktiskt sticka ut hakan och säga att mina hundar, för Kali är nästan likadan, har definitivt tagit steget mycket längre än de allra flesta schäfrar som jag träffat.
Det som är den skrämmande insikten i detta fallet, är att jag med ganska stor sannolikhet skapat mkt av ointresset på egen hand :-(

Jag har nämligen fått bevis i olika former efter det att Eassabrassa flyttade in till Monica och Tomas för 9 veckor sedan.
På dessa 9 veckor har den lilla hunden utvecklat ett allra högst normalt beteende mot ”andra” människor. Hon har tom slagit om så fullständigt i sin beteenderepertoar gällande folk att hon för några dagar sedan helt spontant tog kontakt med en av mina närmaste kompisar då vi träffades på en parkering för att lägga spår… detta har aldrig tidigare hänt, eller i vilket fall som helst inte under Eassas vuxna liv iaf…
Jag såg även andra röjande bevis, då vi tränade i ridhuset härom dagen tog hon återigen spontan kontakt med flera människor där, detta beteende hos henne är fullständigt främmande för mig!

Jag har sett en förändring i Eassa sedan hon flyttade in hos Monica o Tomas, eller ja, jag har sett flera… men detta är ett beteende som jag ser som väldigt positivt!
Inte lika positivt att behöva inse att den enda egenskap som jag starkt ogillar hos min hund är nåt som jag själv skapat.

Förklaringen som jag tror på, är att jag jobbar alltid väldigt hårt på att betyda mycket för mina hundar och jag skulle själv säga att vi har väldigt fina relationer, de betyder väldigt mycket för mig och jag har insett att jag har fått en väldigt stor betydelse för dem.
Då jag jobbar nästan uteslutande operant väljer jag att nonchalera allt, eller åtminstone det mesta, som jag inte uppskattar och instruerar även min omgivning att behandla mina hundar på samma sätt om de inte uppskattar det de sysslar med.
Jag väljer att belöna det som tilltalar mig. Jag lär tex mina hundar att på detta sätt välja bort främmande människor både de som vi bara möter under en promenad men även jobbiga människor som kanske ropar på mina hundar eller vill tjata med oss. Eller som tex på lydnadsplanen osv… Det finns många situationer om jag nu börjar rannsaka mig själv.

Då jag nästan alltid är ute och sysselsätter mina hundar med någon form av aktivitet under större delen av min lediga tid, händer det extremt sällan att jag får besök hemma vid, jag är ju som sagt nästan aldrig där.
Då jag bor ensam är jag i stort sett den enda som umgås med dem på hemmafronten och de sambosar/pojkvänner som jag har haft, under hundarnas liv, har sällan varit speciellt intresserade av hundarna och de som faktiskt har varit det, har sällan fått mitt förtroende att ta dem med ut på promenad eller annat skoj.
Det låter ju rätt så fanatiskt när jag läser om det så här, men min gamla hund har en inte helt trevlig sida mot andra hundar och kan även få för sig att ställa folk i vissa sammanhang, båda dessa beteenden har alltid ökat då jag släppt iväg henne med någon annan.
Vilket både gjort att intresset för att ta med henne ut minskat från andras sida sett, och min benägenhet att släppa iväg henne har självklart också sjunkit.
Det har tex för varje gång hon konfronterats med/hamnat i slagsmål funnits kvar stora aggressioner mot andra hundar under flera veckors tid efteråt, emellanåt ännu längre.
Allt enligt regeln 1 steg framåt och 2 tillbaka.

Så mitt förtroende för andras kapacitet att ta med sig Kali ut har inte någon gång varit så stort och jag kan lätt säga att efter det att Eassa kom in i bilden har det absolut inte ökat.
Kali har blivit ännu mer på sin vakt mot andra för att även beskydda lilla Eassa.
Och Eassa i sin tur har ju ägnat sig i olika omgångar åt att försöka ställa bilar, dräpa hästar, jaga katter, småbarn osv, i stort sett jaga allt som kan tänkas röra på sig.
Bor man då dessutom mitt inne i Göteborg så är sannolikheten att man konfronteras med någon av alla dessa ”störningar” inte bara stor den är mer eller mindre garanterad, gärna flera ggr per promenad.
Och jag har helt enkelt inte vågat lämna ut det ansvaret på någon utav mina nära och kära.
Detta har ju givetvis stärkt mitt band till hundarna ännu mer då jag är den enda som tar mig för nåt med dem och minskat alla andras påverkan på dem enormt mycket.
I deras ögon är jag nog den enda som kan hitta på roliga saker och ägna dem kvalitativ tid.
Åtminstone tills det att Eassa flyttade in på Bönabo.

Föga har jag väl funderat över att jag successivt jobbat bort intresset för folk i sin helhet.
Jag har bara tänk på de situationer som jag inte vill att de skall bry sig om människor…
Låter kanske lite blont men vafan man tänker inte alltid längre än näsan räcker och detta är väl absolut ett sådant tillfälle.
Jag har lite naivt trott att de självklart kommer att behålla intresset för folk i de sammanhang då jag ser nyttan av det, som tex i söket!!!

Ni kan ju förstå chocken som Eassa måste ha fått då hon flyttade in uppe på Bönabo!
Det måste ha varit en helt ny värld som öppnades för henne!
Tänk er att det plötsligt kommer folk och hälsar på!!! Och mängder också!
Och de bryr sig om henne!!!
Dessutom är det en hel familj som turas om med att spendera tid tillsammans med henne i valprummet!!!
Och de har varit två stycken, som faktiskt gjort saker ihop med henne oavsett om det varit promenad uppletande eller spår…
Hon har ju för sjutton fått mer kontakter med folk däruppe på en vecka än vad hon utsätts för i mitt sällskap under ett kanske tom två års tid!!!
Detta är en hemsk insikt och det känns lite tufft faktiskt!

Jag skall i vilket fall som helst göra vad som står i min makt för att försöka behålla detta intresse som Eassa faktiskt fått upp för folk, och odla det på bästa sätt som jag kan.
Därför vill jag be er om att faktiskt uppmärksamma min hund då vi träffas i fortsättningen!
Ta gärna en liten stund att hälsa på henne, så får vi se hur långt det räcker!

På lördag flyttar hon hem igen! :-)

Nu blev det så långt att jag inte ens orkar berätta om all den träning vi ägnat oss åt under jul och nyårshelgen, men jag kan säga att hon spårar SJUKT BRA!
:-)
Ha det gott!
3 Januari 2007  | Länk | BLOGGEN | 2 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Heléne Gustafsson                                             Skaffa en gratis hemsida