Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2020)
>>


Kali har flyttat för gott!

Min älsakde lilla gumma Kali har fått avsluta livet på jorden.
Måndag den 12/11 fick hon somna in.
Det var en kanonfin dag men ändå en av de värsta/jobbigaste jag varit med om!
Hur vidrigt det än var att bestämma att nu skulle det vara slut, så gick det mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Jag hade skämt bort henne rejält hela helgen och det gjorde alla andra som träffade henne oxå.
Hon var ute o spårade och körde uppletande och gick helt lagom långa och Kali-anpassade promenader.
På måndagen gick jag hem redan vid lunchtid och tog de små gummorna ut på en härlig promenad uppe i Dammekärr, vi gick inte så värst långt men var ändå ute i ca 2 timmar, letade kottar, bollar och godis, kampade och myste, delade en hamburgare och hade det riktigt skönt.
Solen lyste och det var som sagt en riktigt riktigt fin dag.
Kali var piggare än nånsin och promenaden och dagen var såååå härlig.
Detta fick mig att känna än mer ångest inför det som komma skulle.
Tankar som far i huvudet på en är att hon kanske verkligen vill visa att hon inte är "redo" man börjar att fundera och då är det fruktansvärt svårt och oerhört ångestladdat att hålla fast vid sitt beslut.
Samtidigt så hade hon sedan ett bra tag tillbaka haft stora bekymmer att "göra ifrån sig" och jag kan inte tänka mig att det var helt smärtfritt, då jag dessutom började känna stor irritation över det hela vilket naturligtvis den lilla gumman oxå kände av, tror jag att jag gjorde ett riktigt val. Jag vet ju att hon inte kunde rå för det, men samtidgt kunde jag inte låta bli att irritera mig på det...

De senaste åren har det gått rätt så mkt upp och ner vad det gällde Kalis hälsa, och det är väl inte så konstigt hon närmade ju sig faktiskt 13 år.
Det var inte heller första gången som tankarna hade gått åt detta hållet...

Hur som helst på måndag eftermiddag kl 14.30 hade vi tid på kliniken uppe i Lilla Edet, jag försökte på flera håll att få tag i en veterinär som kunde komma hem och avliva henne här hemma, Kali har alltid haft hysterisk skräck för veterinären och det sista jag ville var tvinga henne in i döden med panikångest.
Tyvärr var det ingen som kunde/ville komma hit.
Då föll valet på att åka till en klinik som hon aldrig tidigare besökt och få "det gjort" på utsidan.

Det var lite kyligt i luften men solen värmde gott så jag tog på Kali ett täcke och vi plockade ut en riktigt tjock fäll, satte och i solen precis bakom bilen, luckan stod öppen och Eassa låg på insidan och "kikade".
Jag är fullständigt övertygad om att de båda visste vad som gällde, det kändes så iaf... :-(

Vi satt där och tittade på solnedgången och snackade, för en utav alldeles för få gånger så tyckte Kali att det var riktigt trevligt att jag höll om henne och klappade/smekte henne, vi kikade lite på några fåglar och annat som passerade, jag passade på att "snosa" in hennes doft för sista gången, hon har alltid haft en väldigt speciell doft, nästan som persika runt nosryggen :-), tänkte på alla härliga och roliga upplevelser vi haft ihop och hur mycket jag skulle sakna henne.
Sedan blev hon allt mer trött la sig ner och helt lugnt bara slutade andas.
"Lustigt nog" så var det i samma veva som solen försvann ner bakom grantopparna och det kändes så symboliskt, allt blev genast mkt kallare, Eassa vände sig om i buren och där satt jag på egen hand med min döda hund...
Då kändes det fullständigt fruktansvärt!

27 November 2007  | Länk | BLOGGEN | 19 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Heléne Gustafsson                                             Skaffa en gratis hemsida