Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2020)
>>


Allt är upp och ner! Och Vinna har flyttat in! :-D

Jaha,
Det var onekligen ett bra tag sedan jag skrev nåt här, så nu kommer det ett mastodontinlägg...
Tänkte faktiskt försöka att börja blogga regelbundet igen, defenitivt inte varje dag, är ju knappt vaken länge nog för att orka det längre ;-) men åtminstone en dag i veckan, och det kommer troligtvis att bli på onsdagar eller torsdagar, för det har jag förstått nu är de "bästa" dagarna!

Ok, för er som kanske inte hört nåt, så får jag väl börja med att tala om att hela mitt liv plötsligt ställts på ända.
Jag har gått och mått allmänt dåligt, haft ont som sjutton i axel o nyckelben, haft feber och svettats som en ko, samt haft en sjuk klåda under en rätt så lång tid tillbaka... naturligtvis har allt inte kommit över en dag utan det har gradvis blivit sämre och sämre, men jag skulle nog säga att de första symptomen började för ca 1 år sedan, och jag har faktiskt under flera ggr sökt hjälp för detsamma, på olika håll, under flera tillfällen!!!
Men det har bara resulterat i än den ena än det andra som förklaring från läkarna som jag träffat, för jag har dessutom träffat flera olika läkare...
Tyvärr var det ingen som på tidigt stadie förstod vad som var fel...
Det som kändes nästan "värst" var att jag själv diagnosticerade, eller åtminstone starkt misstänkte, att jag hade fått Hodgkins lymfom.
Detta baserat på vilka symptom jag hade samt utvecklingen av det hela under flera månader, internet är fantastiskt, funderade nästan på att föreslå detta arbetssätt till vissa utav de läkare som missat det... ;-)
Jag "misstänkte/förstod" flera månader innan läkarna gjorde detsamma, kanske det beror på att jag jobbar med diagnostik till vardgags, vad vet jag... men vid det laget kändes det som att de på vårdcentralen redan tyckte att jag var en hypokondriker, och att i det läget stega in och säga att, "Jo förresten, jag tror att jag har Cancer nu oxå" kländes inte klockrent!

Hur som helst, efter att ha träffat på riktigt bra läkare, bland annat ute på Kungälvs sjukhus, efter mkt om och men, samt även nere på Sahlgrenska, så har de nu, efter alla möjliga upptänkliga hemska provtagningar, fy sjutton säger jag bara!!!, konstaterat att jag har som sagt blivit drabbad av Hodgkins Lymfom, och tyvärr har ju sjukdomen då den förblivit obehandlad under relativt lång tid hunnit att skena iväg rätt rejält.
Man delar in cancer i olika stadie för att bestämma rätt typ av behandling, och i mitt fall så hamnar jag tyvärr i Stadie IVB, vilket är i princip det "värsta" stadiet.
Detta har gjort att man valt en otroligt aggressiv behandling, och jag bara hoppas att jag kommer att klara av den!
Missförstå mig rätt nu, jag kommer naturligtvis att ta mig igenom detta, men det som jag hoppas på är att min kropp skall klara av den hårda påfrestningen som det kommer att innebära att köra behandlingen sååå intenstivt som man beslutat sig för att göra.
Om kroppen inte orkar så måste man sakta ner lite på tempot och låta den återhämta sig igen, innan man kan sätta full fart på nytt, och detta kommer ju isf att dra ut på tiden vilket jag naturligtvis inte vill!
En riktigt positiv detalj i det hela är att just denna typ av Cancer har man väldigt goda behandlingsresultat från, även om man upptäcker den i ett senare skede, så jag är fullt övertygad!!! om att detta kommer att vara "ur världen" inom det närmaste halvåret!
Det kommer säkerligen att bli de tuffaste 6 månader som jag har varit med om, men som de säger, det som inte dödar härdar och jag tänker absolut inte lägga mig ner och dö!
Jag har funderat på hur otroligt snabbt 6 månader springer förbi i vanliga fall och visst kanske tiden inte kommer springa förbi i samma snabba tempo som man är van vid, men som sagt om 10 år kommer detta halvåret att kännas som en fis i rymden! Det är jag övertygad om!
Andra grejjer att tänka på, för oss som tränar hund iaf ;-), är ju att tajming är allt!
Och om man nu promt måste drabbas av denna skiten, måste jag ju säga att tajmingen kunde nästan inte varit bättre ;-)
Jag har ju fått hem min efterlängtade lilla Vinna!
Ha ha ha häääärligt värre, även om jag inser att det kommer att kosta otroligt mkt energi de närmaste veckorna, så känner jag samtidigt att såååå otroligt mkt glädje som det kommer att ge gör att allt vägs upp direkt!
Jag har ju dessutom världens mest underbara kompisar som alla lovat att hjälpa till med allt från hundpassning/promenader/valpvaktning tröstsamtal osv!!!
Måste ju bara tala om att jag redan nu har ett paket skickat från USA med coola bandanas för att täcka min kala hjässa när håret till slut lossnat totalt!
Tyvärr så finns det ingen som helst möjlighet att klara håret med den behandling som jag får, jag kommer att få cellgift i droppform under fredagar, de närmaste 4 månaderna, därefter käkar jag några olika typer av cellgifter i tablettform över fredag, lördag, söndag, därefter minskar man ner antalet cellgifter över måndag och tisdag och på onsdag och torsdag är det bara en typ av cellgift som jag äter, vilket kommer att innebära att jag kommer att må som bäst och vara piggast under onsdagar och torsdagar, sedan börjar allt om igen...
Nog om det!

Nu till lilla Vinna!
Fy sjutton sicken lite kul hund jag har fått hem!
Hon är en riktig pärla det ser jag redan nu!
Otroligt nyfiken, orädd och framåt, älskar att mysa, galet pigg när hon är vaken, lektokig som få och helt besatt när hon får sniff på nåt som går att äta. Tuff till tusen och humör som en liten jävel! :-D
Ha ha ha hon är som en liten kul apa, jag älskar att titta på henne, hon hittar alltid på nåt roligt!
Och mitt i allt så är hon så cool att hon bara kan gå undan för sig själv och lägga sig och sova när hon tycker att det är tillräckligt!
Hon dessutom fullständigt avgudar Eassa!!!
Eassa är nästa lilla madam som jag bara blir mer och mer överförtjust i, missförstå mig rätt här också men alltså denna lilla gullungen är bara för underbar!!!
Hon är nog världens bästa styvmamma!!! Hon är såå fin och snäll mot Vinna att det går lite åt det alltför snälla hållet, men hellre det än tvärtom, otroligt att hon kunde bli såå duktig på med tanke på henns "uppväxt-tid" med Kali...
Och just nu i min situation kunde det inte bli bättre!
Jag tror båda två kommer att få otroligt roligt ihop när Vinna blir lite större, och Eassa slipper de där små vassa valptänderna, som faktiskt kan vara liiite jobbiga :-)
Glömde ju säga att Vinna nog egentligen borde heta Pac-man, hon är sjukt likt i sitt sätt, munnen är ständigt öppen letandes efter nåt nytt att bita i...
Allllllllltttiiddd!!! Bita bita bita bita bita!!!
Men det blir nog bra en dag det också!
29 April 2010  | Länk | BLOGGEN | 5 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Heléne Gustafsson                                             Skaffa en gratis hemsida