Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Nu är det slut, Tack o Hej!


Sitter här hemma deprimerad...
Det känns just nu som att det bara är för mkt negativa händelser i mitt "hundliv".
Hade ett tag allvarliga funderingar på att köpa en ny hund, men det är nåt som jag dragit mig för in i det sista.
Vet att många människor tycker att det är härligt att ha flera hundar.
Jag hör inte till dem!
Jag vill ha en hund, och ägna min tid åt att träna och hitta på saker med just den.
Inte springa runt och ha dåligt samvete för att man inte hinner med allt som man hade velat göra och hela tiden ha en annan sittandes i bilen och vänta på sin tur...
Det har ju gått rätt så bra att ha två då den ena är såpass gammal som Kali är, och mao inte kräver lika mkt tid men jag har ständigt dåligt samvete för henne trots allt.
Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att ha två stycken lika arbetsintresserade som Brassan och dessutom så unga... Men nu har jag även slagit den tanken ur ”hågen”.
Det blir ingen ny hund.

Nu är det snart 1.5 år sedan Eassa var fullt frisk och hel... :-(
Självklart har det funnits kortare stunder då jag kunnat träna henne trots detta men hon har inte varit fullt hel eller fullt frisk eller i full kondition sedan slutet av April förra året och nu börjar det kännas för jäääääävligt!!!
Och när man minst anar så dyker nåt nytt upp.
Sedan i början av Maj i år har jag nästan uteslutande ägnat mig åt "sjukgymnastik" och friskvård (sim på blå stjärnan, massage hos utbildad massör, sjukgymnastik/friskvård hos dipl. sjukgymnast, samt att jag själv masserar henne ett par ggr i veckan, vi har gjort samtliga övningar vi blivit ombedda att göra).
Detta började ge resultat och hon hade musklat på sig riktigt fint, fick mkt beröm av både sjukgymnasten och massören för utvecklingen... De orden hade knappt klingat av i huvudet på mig innan hunden helt utan anledning blev halt igen och jag höll på att fullständigt tappa modet! (det har nämligen varit så av och till sedan i jan/feb)
Hur skall hon någonsin kunna hålla för att träna/tävla om hon blir halt av en promenad var min enda tanke!

Hur som helst efter att ha samlat ihop mig igen köpte jag nytt simkort, bokade in nya tider, diskuterade simträningen med sjukgymnasten nere på Blå och hon var sååå imponerad av den lilla hunden i bassängen, hade aldrig tidigare sett nåt liknande.
Hon är så härligt intensiv, men däri ligger ju också en stor del av våra bekymmer. Hon kan ju aldrig röra sig på ett lugnt sätt, det skall kastas hit och dit i ett tempo som mer liknar överljudshastighet än nåt annat…

Hur som helst vi fortsatte vår träning för att nå någon form av hel hund, och en del i det är inte bara att simma på blå utan hon har även fått simma en hel del ute i sjöarna.
Det har ju funkat bra alla tidigare år, men icke nu då!
Nu fick hon vattensvans helt plötsligt och det var inget trevligt tillstånd kan jag meddela!
Hua vad ont hon hade den lilla damen!
Lugnt och fint tog vi det i ett par dagar, konstaterade att hon kanske inte skulle simma så mkt mer utomhus då det började bli lite kyligt och hon gillar att ligga i o simma ett tag. Men tänkte jag vi har ju blå att simma på, men icke!
Strax efter vattensvansen åkte vi på nästa smäll, nämligen en grymt aggressiv hudinfektion som jag är fullständigt övertygad om att hon dragit på sig sedan blå överdoserat kloret i sin pool, (min åsikt, men jag är väldigt övertygad!)
Detta resulterade i att hon sprack i hunden mitt framför ögonen på mig, i stort sett från svansen upp till manken, ner på båda sidor av bålen, större delen av hunden alltså!
Helt sjukt!!!
Har aldrig tidigare sett nåt liknande!!!
Resultatet, penicillin i över 1 månad.
Då den kuren var avverkad, var vi i början av förra veckan ute o plockade svamp varpå hunden till synes utan anledning blir mer eller mindre förlamad i bakre delen av kroppen.
Det slutar med att jag får ringa till mammsen o be henne komma och hämta oss, Eassa har svårt att gå överhuvudtaget.
Bara några dagar senare drar den lilla jycken iväg på viltjakt och är borta i drygt 40 minuter och då hon kommer tillbaka, är hon så utmattad att hon inte kan göra annat än bara lägga sig ner, orkar inte ta ett steg till, har sträckt sig ordentligt på insidan låret och uppe i ryggen.
Själv kan jag knappt fortsätta gå då tårarna bara strömmar ner för kinderna!
Jag är så jävla ledsen, förbannad, besviken och jag vet inte mer hur jag kan beskriva detta!
Fullständigt uppgiven!!!!!!!!
Vi åker direkt ner till massören som kör frenetiskt med laser på stora områden…
Blir beordrad att ta det ännu mer lugnt och utföra ännu mer massage, när skall man nånsin få tid över till nåt annat???
Jag lägger såååå mkt tid, energi och inte minst pengar på att få hunden hel (vågar inte ens fundera på hur mkt pengar jag lagt på hennes "friskvård" i år...) och så är det som bortkastat i ett nafs....
Denna veckan har vi varit hos Annika Falkenberg i måndags, Massör-Anna på onsdag och idag var vi hos Vet, Nödinge.
Det var också idag som jag kände att den sista droppen föll i bägaren, nu går det inte längre!
Det kändes som om cirkeln slöts, det var också ett ögonblick då jag bara kände för att sätta mig ner och gråta!
Uppgiven är bara förnamnet, och förbannad, det känns så jävla orättvist!!!
Det finns folk som inte ägnar två röda sekunder åt att vare sig värma upp eller varva ner sina hundar, aldrig stretcha eller massera osv… och jag som slår knut på mig själv…
Orättvist, så känns det…

Vet inte riktigt om jag kan sätta ord på de känslor jag upplevde men jag skall försöka!
Idag fick jag nämligen reda på att vi borde ta det lugnt i ytterligare ca 6 veckor, samt sätta henne på smärtstillande och antiinflammatoriskt samt börja med akupunktur, och då kände jag faktiskt att jag kan lika gärna lägga ner detta direkt!
Det känns som om vi då hamnar tillbaka där vi var då vi började i maj, hunden tappar i muskulatur och måste därefter byggas upp långsamt, och mkt långsammare än det vi gjort hittills och mer kontrollerat/övervakat det tror inte jag är möjligt!
Det finns ingen möjlighet att någon kan lägga på muskler om man tar det lugnare än vad vi gjort under de senaste månaderna.
Och absolut inte nu då hon inte längre kan simma.
Nästa grej var att försöka se till att hon inte gör några tvära kast eller vändningar, vilket är absolut fullständigt omöjligt!
Den hunden har ett sådant rörelsemönster att hon gör tvära kast o vändningar även i helt stilla stående, lätt överdrivet, men absolut bergsäkert är att jag inte kan kontrollera henne så att det undviks.


Nästa fråga är om jag orkar med detta, igen o igen o igen…och det är svaret på den frågan som jag nu kommit fram till, och det orkar jag inte!
Hade någon kunnat säga åt mig att gör du detta kommer hunden att bli frisk… då hade jag kunnat göra nästan vad som helst, men det värsta är att någon sådan garanti finns inte.
Då kanske många tycker att det är lite looser aktigt och att jag bara ger upp men sätt er själva i denna situation…
Tänk att siktet varit fullt o fast inställt på SM, ni har lagt så mkt tid på eran träning att ni faktiskt inte har nåt annat liv, tragiskt men sant, jag är ensamstående för att jag inte har tid/ork att bry mig om någon annan samt att jag alltid stört mig på ett ständigt klagande över all tid som läggs på hund… (hur befogat det än varit)
Det senaste 1.5 åren har inneburit mer tid och pengar på sjukgymnastik och friskvård än vad andra lägger på sin hund under en hel livstid, hela tiden med hoppet om att den lilla pärlan skall bli hel och man äntligen skall få njuta av allt det slitjobb man lagt ner.
Men icke!
Istället blir man ombedd att ta det lugnt i ytterligare 6 veckor och köra på med akupunktur.
Jag tror säkert att akupunktur är oerhört effektivt och det kan säkert vara en bra grej att sätta henne på smärtis och anti inflammatoriskt men jag måste ändå säga att jag är skeptisk!
Så pass skeptisk att jag faktiskt tror att jag tänker välja att ”skydda” mig själv genom att sluta hoppas.
Visst vi skall pröva även detta men jag tror faktiskt inte att det kommer att hjälpa och jag vet att jag kommer inte orka fler vändor med höga förhoppningar som bara grusas.

Så jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta med hundträning!
Jag orkar inte ha fler än en hund och jag orkar inte göra mig av med lilla gullebrassan och jag orkar inte med mer sjukgymnastik/friskvård, så jag har bestämt mig för att Eassa skall få bli aktiv ”sällskapshund”.
Självklart kommer hon att få fortsätta göra kuliga aktiviteter samt gå på härliga promenader men vi kommer att sluta med lydnadsträning på appellplan, vi kommer inte att köra nåt sök, vi kommer inte mer att tävla osv…
Och med de målen borta så gör det kanske inte så mkt om hon haltar lite då o då, det kommer iaf förhoppningsvis inte att generera en depression hos mig mer.
Och just nu känns det väldigt viktigt, jag vill inte vara såhär deppig och trist, jag har alltid varit glad o positiv, men så är det inte längre och då är det nog dags att ändra riktning...

Så idag lägger jag nog drömmarna på hyllan, o tackar för mig!





14 September 2007  | Länk | BLOGGEN | 15 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Heléne Gustafsson                                             Skaffa en gratis hemsida