Livet som inte fick leva

In genom sjukhusporten kommer Miranda. Hennes mamma går bredvid henne. Det är hennes mamma som har bokat tid åt Miranda. Det gjorde hon direkt när Miranda bad om det, när hon hade fått reda på att hon var gravid genom graviditetstestet hon köpte på apoteket. De gick in genom dörren till abortmottagningen. De anmälde sig att de kommit, sedan fick de sitta ner i väntrummet. Miranda var rädd och orolig inför ingreppet. Tankarna for omkring i huvudet på henne, är detta rätt eller fel? Men hon påminde sig själv om att hon var för ung för att bli mamma. Hon har inte gått färdigt skolan än, och har inga pengar till att försörja ett barn.
- Gumman, du behöver inte va orolig, det här kommer gå bra, sa Mirandas mamma. Men Miranda var fortfarande lika nervös. Snart skulle en doktor ta ut livet hon hade inom sig, ett liv som aldrig skulle få leva. Plötsligt kom någon till väntrummet, en sjuksköterska.
- Finns någon Miranda Fredriksson här? Frågade hon. Miranda greps av panik, nu var det dags. De gick tillsammans genom den långa korridoren till ett rum längre bort, där en doktor satt. Miranda och hennes mamma satte sig ner, och doktorn berätta om hur ingreppet skulle gå till, Miranda kände en stor klump i magen, hon önska att hon aldrig hamnat i denna situation. Man borde inte behöva vara såhär stark när man bara är 17 år.
- Det här kommer gå fort och smärtfritt, sa Doktorn med lugn röst. Snart låg Miranda där på sängen, Mirandas mamma höll hennes hand hårt i sin, och ingreppet var nu i full gång. Miranda kände sig tom. Nu är det över. Kanske borde hon känna sig lättad, men hon kände ingen som helst glädje. Hon kände sig bara kall. Doktorn berättade att allt gått bra och att hon nu fick byta om till sina vanliga kläder och åka hem. I bilen utanför sjukhuset bryter Miranda ut i gråt, hennes mamma tar henne i sin famn.
- Åh vännen, jag finns här, du behöver inte gå igenom den här smärtan helt själv, sa Mirandas mamma. Det som Miranda gått igenom idag är något Miranda aldrig kommer glömma. Natten efter ingreppet drömmer Miranda om en liten flicka som kollar på henne med sorgsna och frågande ögon, Miranda tar några steg mot barnet men barnet undviker henne. Miranda vaknar av att hon gråter, “förlåt mig” viskar hon tyst. Hon är helt säker på att livet hon hade inom sig var en flicka, en flicka som aldrig fick chansen att leva. Den fråga Miranda ställer sig är: Hur skulle hennes liv se ut om hon inte valt att göra abort? Det är en fråga Miranda aldrig kommer finna något svar på.