Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Parmenides från elea (540-480 f.kr.)

(Numera är läget inte lika stabilt)

”Det varande är ett enda tidlöst,
homogent, odelbart, oföränderligt,
orörligt klotformat.”
31 Maj 2021  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Svaret på alla frågor?

”Det varande är ett enda tidlöst,
homogent, odelbart, oföränderligt,
orörligt klotformat.”
Parmenides från Elea (540-480 f.kr.)
19 Mars 2020  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Svaret på alla frågor?

”Det varande är ett enda tidlöst,
homogent, odelbart, oföränderligt,
orörligt klotformat.”
Pparmenides från Elea (540-480 f.kr.)
19 Mars 2020  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Varför begår författare självmord?

Har författare det gemensamma med poliser, läkare och tandläkare att självmordsfrekvensen är hög? På rak arm erinrar jag mig (bara i Sverige i modern tid) Karin Boye, Stig Dagerman, Lars Görling, Harry Martinsson, Hjalmar Gullberg, Olle Hedberg, Willy Granqvist och Vilhelm Moberg.
Det bör inte vara p.g.a. uteblivna framgångar i yrket. Snarare kan deras psykiska status ha påverkats av bristande skrivförmåga, yrkets ensamhet och att känsliga personer väljer yrket. Dessa faktorer är inte helt typiska för de andra nämnda kategorierna. Som läkare har jag upplevt ett flertal kurskamraters självmord som skedde i yngre medelåldern. De var ambitiösa, några verkade uppleva besvikelse över sin förmåga att i yrket kunna hjälpa patienterna och några bör ha haft psykiatriska diagnoser.
Jag inbillar mig att jag inte har någon tendens till en verklig önskan att ta mig av daga trots dubbel funktion som läkare och författare. Att den sistnämnda verksamheten har något av amatörstatus över sig kan vara en lugnande faktor. Många människor väljer vid hög ålder och till följd av sviktande själs- och kroppsfunktioner att förkorta sin levnad med självsvält och i enstaka fall vid utländska självmordskliniker. Det sista kräver dock en rejäl betalningsförmåga.
Nej, det gäller att hålla ut och helst dö med stövlarna på.
18 Juni 2019  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Varför begår författare självmord?

Har författare det gemensamma med poliser, läkare och tandläkare att självmordsfrekvensen är hög? På rak arm erinrar jag mig (bara i Sverige i modern tid) Karin Boye, Stig Dagerman, Lars Görling, Harry Martinsson, Hjalmar Gullberg, Olle Hedberg, Willy Granqvist och Vilhelm Moberg.
Det bör inte vara p.g.a. uteblivna framgångar i yrket. Snarare kan deras psykiska status ha påverkats av bristande skrivförmåga, yrkets ensamhet och att känsliga personer väljer yrket. Dessa faktorer är inte helt typiska för de andra nämnda kategorierna. Som läkare har jag upplevt ett flertal kurskamraters självmord som skedde i yngre medelåldern. De var ambitiösa, några verkade uppleva besvikelse över sin förmåga att i yrket kunna hjälpa patienterna och några bör ha haft psykiatriska diagnoser.
Jag inbillar mig att jag inte har någon tendens till en verklig önskan att ta mig av daga trots dubbel funktion som läkare och författare. Att den sistnämnda verksamheten har något av amatörstatus över sig kan vara en lugnande faktor. Många människor väljer vid hög ålder och till följd av sviktande själs- och kroppsfunktioner att förkorta sin levnad med självsvält och i enstaka fall vid utländska självmordskliniker. Det sista kräver dock en rejäl betalningsförmåga.
Nej, det gäller att hålla ut och helst dö med stövlarna på.
18 Juni 2019  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Läpparnas bekännelse

Läpparnas bekännelse är ett modernt sätt att ljuga på. Man tar fram brösttoner om värdegrund, allas lika värde, att stå upp för än det ena än det andra.
1 Kor 13:1. Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
8 Juni 2019  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Att stå upp för något

Jag har svårt för detta uttryck, till exempel i kombination med att man gör det i anslutning till att man gör det för "allas lika värde.". Ännu konstigare låter det om man bara påstår att man (vi) står upp. Då låter det som man i moraliskt avseende står över de flesta medmänniskor.
När Jesus hängde på korset med en rövare på var sida, blev han smädad av den ena, medan den andre erkände honom som Guds son. Till honom sa Jesus att han inom kort skulle vara med honom i paradiset. Underförstått är att den andre rövaren skulle kastas i det brinnande Gehenna. Rövarna hade i valsituationen samma människovärde, men det förändrades när de gjorde olika val. Så är det alltid med begreppet lika värde. Det finns så länge man inte blir till en belastning för omvärlden. Så fungerar det i praktiken.
31 Maj 2019  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Existientialismen som filosofi

( Från Existentiell resa 2009)
...Människan är enligt Sartre utkastad i en ångestfylld värld,
som saknar en övergripande mening, där lidande kamp och
död är dominerande. Sociala, konventionella och praktiska
system och förhållanden är mer eller mindre påtvingade och
får endast människan att tappa greppet om sin existens. Människan
har genom »fritt val« möjlighet att existera (»leva«)
men måste fullt ut ta ansvar för sina val och handlingar och
dess konsekvenser. Förutom ångest över tillvarons »meningslöshet
« måste människan ständigt bära skulden för
sina val. Denna djupt pessimistiska livssyn var tongivande i
vissa intellektuella kretsar, där man ofta tog den till intäkt för
ett sensualiserat och egoistiskt levnadssätt. Man tog ju »an-
svar«. Hamnade man i helvetet, så var det ett fritt val och
en förväntad konsekvens (detta uttrycks i Sartres drama Huis
clos eller Stängda dörrar från 1944).

Den egocentriska fyrtiotalistiska existentialismen via Jaspers
och Heidegger har, förutom påverkan av Kant och Hegel, rötter
i Sören Kierkegaards (1813–1855) filosofi, men sambandet
med kristen mystik har suddats ut. Den existentiella livsåskådningen
är sann för den som valt den och för att den är
ett med individens väsen. Det finns inget vetenskapligt eller
förnuftsmässigt sätt att motivera en religiös tro eller vantro
och existensen som kristen eller gudsförnekare är subjektiv.
Som kontrast till Sartres ateism, som jag kommenterat ovan,
kan hänvisas till Kierkegaards »Frygt og Baeven«, där den
absoluta tron och skyldigheten att helt lita på Gud åskådliggörs
mot bakgrunden av Guds krav på Abraham att offra den
älskade ende sonen Isak, han som skulle föra släktet vidare.
Detta är grundstenen till det judiskt-kristna existentiella förhållningssättet
till religionen, men där skiljelinjen mot judendomen
går vid Guds eget offer av Jesus (sig själv). Den
rent kristna tolkningen av människans av Gud totalt beroende
existens finns i den katolska mässan i sina olika former...
17 Februari 2019  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Det är mänskligt att döma

Man dömer nog ofta och gärna, även om det inte är så allvarligt menat många gånger. ”Det är mänskligt att döma”, säger Blandaren på sitt sedvanligt ironiska och intelligenta sätt. Mer allvarlig är Bibelns uppmaning: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända” (Luk 6:37.
Havamal säger: ”Fä dör , fränder dör, men ett vet jag som aldrig dör, domen över död man”. En dom kan alltså vara en bedömning, ett avståndstagande, ett fördömande, eller kanske också en rättvis utsaga om en persons gärning (ar).
En dom kan också upphävas om man förlikas eller förlåter. Ett exempel på en dom som man kan avkunna i vrede är den mot mördare, sadister, våldtäktsmän och terrorister, till exempel reaktionen när man fick kännedom om det bestialiska religiösa ritualmordet på två kvinnor i Marocko nyligen. Jag minns fader Bertils reaktion, när han hörde om vissa nidingsdåd: ”De skulle skjutas som galna hundar”. Det kan jag också känna ibland inför det extremt djävulska beteendet, som man alltför ofta stöter på. För övrigt bygger den juridiska rättvisa på tre fundament. 1. Skydda samhället, 2. samhällets vedergällning och 3. brottslingens omskolning till en bättre människa. I Sverige uppehåller man sig väl mycket vid den tredje aspekten.
4 Januari 2019  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Tiggeri och den fria viljan

(Ur Karl den Stores Släktförening, 2018)
Den fria viljan
Man väljer inte fattigdom, utanförskap med mera, hävdar debattörer, inte minst från den vänsterliberala kanten. (Man kan inte heller förbjuda fattigdom påpekar en hel del amatöranalytiker). De som åsyftas är ofta dem vi ser omkring oss på gator och torg, tiggande romer, som blir allt fler och fler. Resten av den fattiga världen behandlas mer diffust när det gäller möjligheten att välja, men synpunkter på hur dessa miljarder människor skall leva och administreras saknas inte alls. Tyckarna menar som kontrast att vi som är priviligierade däremot har en fri vilja – vi kan ”se” dessa människor med oblida eller blida ögon och eventuellt agera därefter. Åsiktsmaskinerna har därigenom delat in människor i ”vi och de”. Vi har en fri vilja, ”de” har det inte, utan är helt utelämnade till determinismens kalla principer.
Som en person med påverkan från existentiella och kristna tänkare, tror jag på den fria viljan. Man kan i varje ögonblick välja att göra en eller flera alternativa handlingar. Ju bättre val man gör och ju tidigare man gör dem, desto fler goda alternativ står alltid till buds för oss. Ett dåligt val kan vara att lämna sin familj och sin hembygd vind för våg för att sysslolös sitta på gator och torg i väder och vind och hoppas på att någon av oss med friare vilja ska bidra med någonting. De Rättfärdiga har redan omdömet klart. Tiggarna har inget annat val, vilket innebär att de frånkänns innehav av en fri vilja – en mycket nedlåtande attityd, som bidrar till att permanenta misär och alienation.
18 December 2018  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Quo Vadis (vart går du?

Den har ramsan drog min mamma några gånger, när jag var barn. Cirkelresonemanget påminner om begreppet värdegrund (moment 22), i vars ekorrhjul vi befinner oss.

Vart går du?
-På bio.
-Vad ska du se där?
-Quo vadis.
-Vad betyder det?
-Vart går du?
-På bio.
-Vad ska du se där?
-Quo Vadis.
-Vad betyder det. Vart går du?
-På bio”. Vad ska du se där?
-Quo vadis.
-Vad betyder det? o.s.v. i oändlighet.

Detta är ett exempel på en oändlig regress, som klassiskt indikerar ett falskt påstående i mer seriösa sammanhang.
27 September 2018  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Tror Gud på oss?

Ur Charlottes bok (2012)
… Mysteriet kan antyda att världsalltet är evigt, sammanhängande och kontinuerligt och oberoende, men inte opåverkbart, av min och andra människors livsvandringar. Vår mänskliga begränsning är att vi måste gå framåt i tid och rum utan att fullt ut förstå vart och varför. Sartre och andra nutida filosofer och tänkare med existentiella förtecken kan fälla påståenden som: ”Jag kan inte säga att jag inte tror på Gud. Om jag gjorde det, påstår jag att det trots allt finns en gud, men att jag inte tror på detta väsen. Sanningen är den att Gud inte finns.”
Detta är ”humanismen” i sin prydno i utövandet av sin egendefinierade oändliga kärlek till nästan, som lider i en grym och meningslös tillvaro. Dessa humanisters medkänsla och osjälviska kärlek till medmänniskorna yttrar sig i missionen att ständigt försöka utradera tron på det meningsfulla av ett samspel mellan tillit och trofasthet, som förutsätter närvaron av en god kraft som kan ingripa, styra och påverka.
Det finns en antites till påståendet om av Guds död eller icke-vara:
”I existentiell mening kan det vara så, att det är Allmakten, från vilken vi härstammar, som lever i den verkliga existensen och att det är denna obegripliga storhet, som till följd av vårt högmod och vår kärlekslöshet förnekar att vi människor är till.” Syntesen av dessa påståenden är jag långt ifrån färdig med...
7 Augusti 2018  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Att vara en empatisk människa i tanke, ord och handling

Många människor tror att de är empatiska, bara för att de påstår det. Samtidigt kan de beskylla andra människor, som de inte ens känner, för att sakna empati och det gäller ofta människor som har en avvikande uppfattning i politiska eller samhälleliga frågor
Samhället är fullt av tiggare eller ombud för tiggare. Principen för allt tiggeri är att den som är mest högljudd får mest. Tiggeriet sker på alla nivåer från personen i gathörnet till världsomfattande organisationer, såsom EU och FN. De senare tigger inte öppet, de ber inte om pengar, de snarare rekvirerar och kasserar in. De större och medelstora allmänna välgörenhetsorganisationerna (Rädda Barnen, Röda Korset, Postkodlotteriet, Läkare Utan Gränser med flera) satsar på tung marknadsföring i media och genom annan reklam. De, liksom bettlarna, slåss om den vanliga människans ”välgörenhetsbudget”. Den är begränsad och varierar inte så mycket.
Mitt sinnelag är i vissa avseenden empatiskt. Jag har ägnat en stor del av min energi på att hjälpa släktingar, vänner, patienter, grannar och landsmän. Dessutom som högskattebetalare under ett halvt århundrade har jag bidragit med åtskilliga millioner, varav en hel del har gått till bidrag till individer och organisationer i Sverige och utomlands. Där kan man ifrågasätta om politiska åtgärder och bistånd via skatter och internationella samfund har gjort maximal nytta för pengarna, men tyvärr har sannolikt stora delar av resurserna slukats av svarta hål i form av korruption och bedrägerier.
Som medlem i Svenska Kyrkan, där jag trots det pågående förfallet är kvar, har jag dessutom bidragit med betydande belopp till biståndsverksamhet.
Man är som individ alltför liten för att kunna förstå och kunna hantera jordens oöverskådliga problem, lidanden och tillkortakommanden. Som person kan man aldrig, lik den olycklige titanen Atlas, bära världens alla problem på sina axlar, men man kan göra insatser enligt principen spridning som ringar på vatten..

28 Augusti 2017  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Om självmord

Cato den äldre, den välkände romerske författaren, statsmannen och senatorn, (född 234 f.Kr., död 149 f.Kr) begick självmord. Han stod inte ut med den synd och dekadens som rådde under det romerska kejsardömet.
Dante skulle i normala fall i sin Gudomliga Komedi ha placerat honom i helvetets sjunde krets, där våldsverkare vistas. De som begått bestialiskt våld mot andra pinas i en flod av kokande blod. Självmördarna är förstenade träd, som i detta tillstånd är oförmögna att skada sig själva. Komedin bjuder ständigt på överraskningar. Korrupta påvar hamnar i helvetets nedre regioner, medan till exempel vissa ädla horor placeras i paradiset.
Cato blir istället upphöjd till att vakta ingången till skärselden, en viktig befattning, som visar att Guds vägar inte alltid kan förstås av människan.
Lucretia (död 510 f.K.) var känd för sin skönhet och sin kyskhet. Enligt historiska källor greps den unge Sextus Tarquinius, en av kungens söner av begär till Lucretia och en natt våldtog han henne när maken var frånvarande. Hon berättade vad som hänt för sin make och kunde inte leva vidare efter att ha utsatts för denna grova kränkning. Hon tog sitt liv genom att stöta en kniv i sitt hjärta.
Inte heller Lucretia hamnar i helvetets nedre regioner i Dantes Divina Kommedia. Hon återfinns i stället i Limbo, förgården till helvetet, där ädla hedningar vistas under angenäm samvaro i en vacker lustgårdsliknande miljö.
Den enda nackdelen är att innevånarna i Limbo känner en evig saknad efter något högre, som de aldrig kommer att uppnå.
Strindberg bekänner i sin Blå bok att han många gånger varit frestad att ta sig själv av daga och att Gud inte skulle straffa honom i så fall. Han avslutar med orden: ”Kalla icke självmördaren för något annat än en olycklig, så gör du rätt; och därmed är allt sagt!”

4 Augusti 2017  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Evigheten?

”Det varande är ett enda tidlöst,
homogent, odelbart, oföränderligt,
orörligt klotformat.”
Parmenides från Elea (540-480 f.kr.)
5 Juli 2017  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Skriften Staten av Platon (428-328 f Kr.)

Denna bok har jag läst under tvåbetygskursen i Praktisk filosofi 1966 och nu läst om den. Den kan rekommenderas till alla som är intresserade av politisk historia och filosofi. Platon avfärdade Timarki (Spartas regim med en härskande krigarklass och en tjänande slavliknande klass), Oligarki (fåtalsvälde av individer som tjänar sig själva och inte landet), Tyranni (som väl de flesta vet innebörden av), men han avfärdar även Demokrati, som främst bygger på propagandans makt. Denna är en blandning av löften och hot. Propaganda och lurendrejeri går hand i hand. Demokrati leder förr eller senare till Tyranni enligt Platon. Mot ovan nämnda styrelseformer ställer han den ideala staten, där alla människor verkar för helhetens bästa . Staten består av tre samhällsklasser och den styrs av filosofer. Dessa har samhället sållat ut bland alla klasser och de har fått främsta möjliga fostran och utbildning till och med trettiofemårs ålder, då de installeras i sina funktioner. Krigarklassen står som nummer två i hierarkin. Där bor man ihop i kaserner och äter enkel och nyttig mat. Disciplin och träning för krig är A och O för denna klass. Den tredje klassen är den närande, som består av bönder, hantverkare, köpmän och arbetare. Endast den tredje klassen får inneha egendom och kan bilda familj.
På detta stadium avstår jag från ytterligare utläggningar om en av de skrifter som påverkat mänskligheten i avgörande betydelse, Staten, eller på engelska The Republic.
7 Februari 2017  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
En trebetygsuppsats om den moderna kulturdebatten

Våren 1966 hade jag just påbörjat mina medicinska studier vid Karolinska Institutet. För att bli antagen dit hade jag bland annat tagit två betyg i praktisk filosofi, men dessa räknades tack vare att jag också hade avverkat två betyg i statistik.
Jag skrev också en uppsats om filosofiska aspekter på dagens kulturdebatt. Den var avsedd att användas för en trea i praktisk filosofi, men lämnades aldrig in. Uppsatsen är inte dålig och den skulle mycket väl kunna belysa dagens kulturdebatt ett drygt halvsekel senare. Eventuellt publicerar jag hela uppsatsen på 27 A4 sidor senare. Jag bifogar nedan några rader ur inledningen:

"...Som helhet betraktad kan man dock tyvärr säga att den moderna
debatten befinner sig i ett tillstånd där en variant av
djungelns lag råder. Väljer man t.ex. slumpmässigt ut en artikel
från kultursidan i någon stor daglig tidning får man ofta till
sin beklämning erfara hur författaren allt som oftast bryter mot
saklighetens och logikens mest elementära regler. Den
vanligaste metoden är att han efterhand smugglar in mer eller
mindre vaga och mångtydiga premisser, som i bästa fall logiskt
leder fram till en lösning på problem som många gånger inte är
identiska med de problem, debatten avsåg att behandla från
början. Alltför ofta upptas för övrigt den största delen av
utrymmet av smutskastning av meningsmotståndare, vilka göres
till förespråkare för de mest skiftande ideologier och
personligheter..."
10 Januari 2017  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Individ och identitet

Individ betyder odelbar. Identitetspolitik innebär att man av egenintresse räknar sig till en viss grupp, eller till flera grupper. Jag skulle vilja åskådliggöra skillnaden mellan begreppen med ett exempel.
Individ: ”Jag heter NN med personnumret xxxx-yy-zz.”
Identitet: Jag är en vit medelålders man. Jag är antirasist. Jag är vegetarian. Jag är fadder. Jag är feminist och liberal. Jag är EU-motståndare. Jag är stockholmare. Jag är transvestit. Jag har ett funktionshinder (egentligen funktionsvariation). Jag är nykter alkoholist. Jag är ateist. Jag är antimilitarist. Jag är humanist. Jag är intellektuell. Jag är höginkomsttagare. Jag är cyklist. Jag är rotarian. Sist men inte minst; jag är AIK-are.
11 September 2016  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Rationell självkärlek

Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft. Därnäst kommer detta: Du skall älska din nästa såsom dig själv (Markus 12:30.).
Aristoteles säger i den Nichomatiska etiken att det finns en rationell självkärlek. Man kan enligt denne världsledande filosof alltså älska sig själv utan att vara egoistisk.
Om man bortser från politik, där det verkliga ekonomiska resurerena finns och används: Det är anständigt att hjälpa sig själv, så att man kan ta hand om andra, sin familj, sina släktingar, sina vänner, sina landsmän, sina allierade och övriga individer i mån av kvarstående energi och ekonomiska resurser. Då kanske det bara blir en hundring över som månadsgivare. Är detta kärlek till sin nästa, eller är det en modern version av avlatshandeln som syftar till att uppnå syndernas förlåtelse??
31 December 2015  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Att hata andras åsikter - misallodoxi

Begreppet ”misallodoxi” beskrevs av Aristoteles. Betydelsen av begreppet är att hata andras åsikter till skillnad från fanatism som innebär en blind tro på idéer och politiska och andra system.
Att hata andras åsikter, i förklädnaden av avståndstagande till politiskt inkorrekt tänkande, har blivit vardagsmat i dagens samhällsdebatt. Skyddade av höga murar, bestående av begrepp som antifeminism, främlingsfientlighet och påstått hat mot personer och grupper, bannlyses allt tänkande som skiljer sig från många etablerade debattörers uppfattningar. Det är viktigt att hata dem som man anser hatar. Misallodoxi omfattar både det ”korrekta” och mindre korrekta hatet. Detta hindrar inte att fanatism kan ligga bakom båda hatformerna.
21 December 2015  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Alla människors lika värde

Nästan all offentlig debatt av idag förgiftas av frasen ”alla människors lika värde”. Det är ett utmärkt sätt att klippa av vidare resonemang runt olika frågor som handlar om ärenden som är kopplade till asyl- och invandringspolitiken med mera. Begrepp som ”rasism” och ”främlingsfientlighet” är också effektiva tillhyggen mot verkliga eller inbillade fiender. Tesen om alla människors lika värde bör prövas i varje sammanhang som den används.
Först en kort bakgrund:
USA:s självständighetsförklaring från 1776 åberopades av Abraham Lincolns i sitt kända Gettysburgtal 1963 under pågående inbördeskrig.
I självständighetsförklaringens inledning står att alla människor har skapats lika med okränkbara (oförytterliga) rättigheter. Bland dessa rättigheter är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka ("life, liberty and the pursuit of happiness").
Kommentar: Självständighetsförklaringen 1776 var riktad mot kolonialmakten Storbritannien och var en sorts inledning till det Nordamerikanska frihetskriget. Deklarationen är kortfattad och innehåller inga närmare utredningar av vad som är människans värde och om det finns några reservationer (se FN-deklarationen nedan). Det är tveksamt om de mänskliga rättigheterna omfattade indianer och svarta människor.
Ur FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna
Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Kommentar: Det kan upplevas som ett hån att till exempel människor i Eritrea och Nordkorea föds fria. Medfött förnuft och samvete varierar mellan individer och kan utvecklas i olika riktningar.
Artikel 14
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.
2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Kommentar: Detta är en något otydlig formulering, men en rimlig tolkning är att personer som begår eller har begått vissa brott kan inte åberopa rätt till asyl. Asylsökande måste därför noggrant prövas med avseende på brottslig verksamhet, eller risk för sådan verksamhet innan asyl kan beviljas. Dessa prövningar sker de facto och är tidsödande med tanke på anstormningen av asylsökande som bara tycks accelerera. Grova felbedömningar av asylsökande sker ofta på grund av identifieringsproblem. Stockholms tingsrätt dömde 2013 en 54-årig man med bakgrund i Rwanda till livstids fängelse. Han har deltagit i massakrer på tusentals människor, enligt rätten. Detta är det grövsta brott som någonsin en svensk medborgare har dömts för. Mannen kom in som anhöriginvandrare via falska uppgifter.
Även prövningar av anhöriginvandrare på ambassaderna är nödvändiga av giltighets- och säkerhetsskäl och tar för närvarande omkring ett år att behandla.
Några frågeställningar där tesen om lika värde kan testas:
• Är Nelson Mandela lika mycket värd som Adolf Hitler, Josef Stalin, Mao Tse Tung eller Jimmie Åkesson?
• Är flyktingsmugglaren lika mycket värd som det dränkta barnet?
• Om du får välja mellan att rädda ditt eget barn eller ett barn i Afrika, och det är en situation där du måste välja en, skulle du då singla slant om vilket barn du skulle rädda, eftersom de är lika mycket värda?
• Om en person inte förvaltar sitt pund och blir multikriminell med mord och narkotikahandel på sin agenda, är denne lika mycket värd som exempelvis Ingmar Kamprad, Astrid Lindgren eller Zlatan Ibrahimovic?

7 September 2015  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Den fria viljan

Man väljer inte fattigdom, utanförskap med mera, hävdar debattörer, som oftast kommer från vänsterkanten. (Man kan inte heller förbjuda fattigdom anser många, som i många fall kommer från den breda politiska mittfåran). De som åsyftas är ofta dem vi ser omkring oss på gator och torg, tiggande romer, som blir allt fler och fler. Resten av den fattiga världen behandlas mer diffust när det gäller möjligheten att välja, men synpunkter på hur dessa miljarder människor skall leva och administreras saknas inte alls. Tyckarna menar som kontrast att vi som är priviligierade däremot har en fri vilja – vi kan ”se” dessa människor med oblida eller blida ögon och eventuellt agera därefter. Tyckarna har därigenom delat in människor i ”vi och dom”. Vi har en fri vilja, ”dom” har det inte, utan är helt utelämnade till determinismens kalla principer.
Som en person med påverkan från existentiella och kristna tänkare, tror jag på den fria viljan. Man kan i varje ögonblick välja att göra en eller flera alternativa handlingar. Ju bättre val man gör och ju tidigare man gör dem, desto fler goda alternativ står alltid till buds för oss. Ett dåligt val kan vara att lämna sin familj och sin hembyggd vind för våg för att sysslolös sitta på gator och torg i väder och vind och hoppas på att någon av oss med friare vilja ska bidra med någonting. ”Tyckarna” har redan omdömet klart. Tiggarna har inget annat val, vilket innebär att de frånkänns innehav av en fri vilja – en mycket nedlåtande attityd, som bidrar till att permanenta misär och alienation.
14 Maj 2015  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Vetenskap och existentiella frågor

Vetenskapen kan inte besvara existentiella frågor. Den kan till exempel inte förklara ”intet” eller det eviga. Analyser av tid och rum hamnar i en oändlig regress, en motsägelse. Filosofi, religion och poesi har möjligheter till aningar om andra dimensioner.

”Du som fanns före bergen och molnen,
Före havet och vindarna.
Du vars begynnelse är före alla tings Och vars glädje och sorg är äldre än stjärnorna.
Du som har vandrat evigt ung över vintergator
Och genom de stora mörkren mellan dem.
Du som var ensam före ensamheten
Och vars hjärta var fullt av ängslan långt före något
mänskohjärta – glöm inte mig”.
Ur Aftonland av Per Lagerkvist
15 April 2015  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Nyåret är en glimt av pånyttfödelse

Med några rader ur Charlottes bok (2012) önskar jag alla och envar ett gott nytt år 2015. Det är är huvudpersonen (Stellan) som filosoferar i sin avskildhet:

"...Det är årets viktigaste dag i morgon,
nyårsafton, den långa dag som vid tolvslaget sannolikt
kommer att föda mig på nytt till ytterligare ett år
som människa här på jorden. Min fysiska form är nämligen
bättre än på länge. Den åker nog snålskjuts på
min mentala status. Dessa attribut påminner om
färskvaror, speciellt den kroppsliga hälsan. Så i det avseendet
kan det vara riskfyllt med övermod. Den själsliga
sidan av min personlighet, bakom vilken jag anar
en andlig kapacitet som har potential att förbinda min
individuella existens med hela världsalltet, tror jag är
betydligt robustare än det bräckliga skalet. När det
brister (som en puppa ur vilken fjärilen flyger ut) är vi
färdiga med vår vandring och världens historia går
framåt utan att störas av vår egen och våra följeslagares
frånvaro. Det är en vanlig teori, men bara en av
flera. Kanske innehåller den sanningar?"...
31 December 2014  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Läpparnas bekännelse

"Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke
hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal".
Dessa välbekanta rader ur Paulus 1 KOR 13:1 kommer jag att tänka på när jag hör hur många politiker talar om kärlek för att blanda bort korten och slippa svara på frågor som gäller sanningen bakom ett verkligt ställningstagande. Exempel: Fredrik Reinfeldt, intervjuad när han går i pridetåget, där han med en dyster och bekymrad min hänvisar till kärlek som grund till att han befinner sig på plats med en minimal regnbågsflagga krampaktigt hållen i handen.
Gudrun Schyman med sin kalla ödleblick använder gärna ordet kärlek. För henne får jag samma känslor som Paulus uttrycker i sina bevingade ord.
Är jag orättvis? Det kan tolkas så, men jag känner mig som Frodo, när han vrider på den magiska ringen och ser allt i ett avslöjande ljus, oftast obehagligt och skrämmande. Ett uttryck för en förmåga till klärvoajans?
27 Augusti 2014  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
”Människors lika värde” – en fras eller en djup sanning?

När någon, några eller en organisation har kritik eller (själv)beröm att dela ut, brukar här och där rubricerade mening med andra standardfraser läggas in för att ge tyngd och legitimitet åt uttalandena. Tankedjupet i resonemangen är ofta inte framträdande, tvärtom. Att hävda ”Människors lika värde” kan i bästa fall vara altruistiskt, men för det mesta är det ett uttryck för hur självgodheten talar till folket.
Ser man människan ur enhetlig synpunkt, kan man ha tesen, ”Människors lika värde”, som en utgångspunkt. Det borde vara rätt att tro på den goda viljan och utgå ifrån att människan försöker göra sitt bästa och har ett högt ingångsvärde. Man kan uttrycka sig i legala termer, moraliska dito eller som en representant för en gudomlig makt som har att bedöma människans värde, kanske som en summering av plus och minus efter ett avslutat liv.
Men har en mors dotter lika mycket värde som den som våldtagit och misshandlat henne? Eller har den som yxmördat ett gammalt par i en enslig stuga samma värde som deras ende son, som aldrig begått något allvarligt brott?
Personligen vill jag utgå ifrån att den individ jag har att göra med är lika mycket värd som jag själv tills motsatsen är bevisad, vilket ofta inte inträffar.
17 Mars 2014  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Vem är cynisk?

Cynism, termen har flera betydelser. Man kanske gärna tänker på en närmast känslokall livsåskådning (kanske utan illusioner och med en tendens att tro det värsta om människan).
Termen associerar också till pessimistiskt eller rentav negativt tänkande i största allmänhet
Att vara cyniker kan lika gärna syfta på att med klar blick se människan och/eller samhället som det är, utan att styras av vedertagna normer och det aktuella debattklimatet. Den senare betydelsen härstammar från termens ursprung, den kyniska skolan i antikens Grekland. Det handlade inte om känslokyla men snarare om oberoende, fritt tänkande och självbehärskning. Den mest kända cynikern var Diogenes från Sinope.

Många av dagens idealister har en kluven inställning. De hyllar oförbehållsamt politiska riktningar, dagsaktuella normer och karismatiska personers åsikter. Detta samtidigt som de ”tror det värsta” om allt och alla som motsäger ”sanningarna”.
2 Januari 2014  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Alla människors lika värde?

Är Nelson Mandela lika mycket värd som Jimmie Åkesson? Denna fråga ställs med anledning av att tesen "alla människors lika värde" i olika samband yttras som ett mantra för att ta udden ur varje diskussion. Läpparnas bekännelse utan att hjärta och hjärna är med får lägga sig som en våt filt över många sakfrågor. Den mer anspråkslösa tesen: "Älska din nästa såsom dig själv" känns för mig som en bättre inställning. Inför Gud kanske Mandela och Åkesson är lika. "Många är bjudna med få är utvalda."
6 December 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Det onda kontra det smärtsamma.

I skolan fick vi på min tid läsa tyska i läroverket och under ett par år på gymnasiet. Svenska språket är jämfört med tyskan ordfattigt. I dagens debatt flödar beskrivningar av missförhållanden. Man har tyvärr svårt att skilja på ren och skär ondska och livets varierander prövningar, vedermödor, lidande och plågor. Tyskan kallar sådant för ”das Übel”, medan det intrinsikalt (begrepps- och innehållsmässigt) onda benämns ”das Böse”.
I samhällsdebatten blandas ofta begreppen ihop. Man beskriver fruktansvärda lidanden och förhållanden och ser en ond kraft bakom krig, farsoter, misär och naturkatastrofer. Man bortser från kausala samband och vill förklara onda handlingar med felaktiga politiska system, dålig uppväxt eller socio-ekonomiska faktorer. De krafter som ligger bakom världens smärta och lidande bör skiljas från den onda makten och viljan, den som skapar splittring, undergång och kaos och skyller allt på, ekonomi, felaktiga samhällsystem eller i värsta fall på Gud själv. Det onda skylls på det goda för att uttrycka sig förenklat. Man säger att varken Gud eller Satan existerar, men den som har upplevt dessa väsen vet bättre.
30 November 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Ord på vägen

Fick nyligen i min hand en liten skrift, Ord på vägen, från 1943. Det var Aftonbladets chefredaktör, Börje Brilioth, som var upphovsman till den blygsamma boken, som dock har högtidligt och upplyftande innehåll: Det handlar om citat från kända personligheter som kommenteras av Brilioth. Ett exempel följer här med ett citat av K.G. Ossiannilsson:

"Man skall hålla på sitt land och land och sitt folk i alla väder - gärna yvas en smula, skryta och bravera med dess historia, det har fäderna förtjänat."

Brilioths kommentar:
Räds ej att visa stolthet över din svenska börd. Vi ha alltför lätt att inför ovidkommande klandra vårt eget. Minns att du är en ambassadör för Sverige. Se bort från stundens brister och minns fädrens storverk i smått och stort. Den tåga och kraft som kom dem att segra över fara, möda och nöd har gått i arv till oss och skall bära oss om ofärd kommer.
13 November 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Kan verkligen Higgspartikeln förklara universum?

Några djupa tankar från en pubertetsyngling, publicerade i Tystnaden sjunger själv, återges nedan.

”Det kan vara så att det är bara jag som existerar i en oändlig världsrymd. Ni andra är bara illusioner eller bilder ur min egen fantasi.”

Det är ungefär vad jag minns att jag yttrade en kall och stjärnklar januarikväll när jag kan ha varit 12-13 år. Jag hade gått en kvällsrunda en med klasskompis. Vi hade fascinerats av den gnistrande stjärnhimlen i den klara och bitande kalla januarikvällen i början av vårterminen. Vi hade funderat över rymdens oändlighet och plötsligt insett vår fattningsförmågas begränsning. Min följeslagare hade yttrat att det vore enklare att leva om man hade varit en okomplicerad grabb på bondlandet utan djupare intellektuella intressen och grubblerier. Så övermodigt tänkte jag och några av mina närmaste kamrater, som hamnat på en av storstadens bakgårdar Hökarängen, där vi ansåg att den genomsnittliga intelligensnivån långt ifrån var påfallande hög (jämförd med vår egen). Min kamrat hajade till inför mitt oväntade utspel, där jag, som om jag vore en arrogant och människofientlig gud, ifrågasatte, inte bara min väns existensberättigande, utan hela existensen av hans kropp och själ. Det dröjde inte länge innan jag släppte min teori och betraktade människorna omkring mig som livs levande och vi avslutade vår kvällsvandring som jordnära varelser som såg fram emot att snart få krypa ned i en varm säng hemmavid.
14 Oktober 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Parmenides från Elea var en klok man



”Det varande är ett enda tidlöst,
homogent, odelbart, oföränderligt,
orörligt klotformat.”
Parmenides från Elea (540-480 f.kr.)
5 Oktober 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Att hata andras åsikter

Theodor Kallifatides skriver i sin bok, Brev till min dotter, om en känd poets landsflykt till en för honom främmande ort vid Svarta havet. Ovidius tvingades till denna exil av Kejsare Augustus som förargats av skaldens kärlekslyrik. Kallifatides, som studerade praktisk filosofi vid Stockholms Universitet på sextiotalet, ungefär samtidigt som jag själv, är ju sedan länge en etablerad svensk författare, men som aldrig har kunna överge sina grekiska rötter. Antik filosofi, blandad med den vildvuxna grekiska mytologin, får stor plats i hans författarskap. Jag hittade i ”Brev till min dotter” flera guldkorn, bland annat begreppet ”misallodoxi”, som beskrevs av Aristoteles. Betydelsen av begreppet är att hata andras åsikter till skillnad från fanatism som innebär en blind tro på idéer och politiska och andra system.
Att hata andras åsikter, i förklädnaden av avståndstagande till politiskt inkorrekt tänkande, har blivit vardagsmat i dagens samhällsdebatt. Skyddade av sköldar och murar, bestående av begrepp som antifeminism, främlingsfientlighet och påstått hat mot personer och grupper, bannlyses allt tänkande som skiljer sig från många etablerade debattörers uppfattningar. Det är viktigt att hata dem som man anser hatar. Misallodoxi omfattar både det ”korrekta” och mindre korrekta hatet. Detta hindrar inte att fanatism kan ligga bakom båda hatformerna.
7 Augusti 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
En hyllning till Sören Kierkegaard född den 5 maj 1813


Nedan några rader om Kierkegaard i min Bok Existentiell resa från 2009:

...Den egocentriska fyrtiotalistiska existentialismen via Jaspers
och Heidegger har, förutom påverkan av Kant och Hegel, rötter
i Sören Kierkegaards (1813–1855) filosofi, men sambandet
med kristen mystik har suddats ut. Den existentiella livsåskådningen
är sann för den som valt den och för att den är
ett med individens väsen. Det finns inget vetenskapligt eller
förnuftsmässigt sätt att motivera en religiös tro eller vantro
och existensen som kristen eller gudsförnekare är subjektiv.
Som kontrast till Sartres ateism, som jag kommenterat ovan,
kan hänvisas till Kierkegaards »Frygt og Baeven«, där den
absoluta tron och skyldigheten att helt lita på Gud åskådliggörs
mot bakgrunden av Guds krav på Abraham att offra den
älskade ende sonen Isak, han som skulle föra släktet vidare.
Detta är grundstenen till det judiskt-kristna existentiella förhållningssättet
till religionen, men där skiljelinjen mot judendomen
går vid Guds eget offer av Jesus (sig själv). Den
rent kristna tolkningen av människans av Gud totalt beroende
existens finns i den katolska mässan i sina olika former.
En avancerad form är dödsmässan eller rekviet, som vid begravningsgudstjänsten
innehåller tillägg till, eller avsteg från,
den traditionella mässan med de fem komponenterna: Kyrie,
Gloria, Credo, Sanctus och Agnus dei. Den är en paradoxal
blandning av ångest, tvivel, jubel, tro, förtröstan, skräck,
hopp, glädje och längtan...
5 Maj 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Persuasiva definitioner i dagens debatt

Under senare delen av sextiotalet läste jag filosofi vid Stockholms universitet främst för att få extra poäng till ansökningen till Karolinska Institutet. Detta ledde till att jag kunde börja läsa medicin vårterminen 1966.
Filosofistudierna har varit värdefulla för allmänbildningen men också för analytiskt tänkande. I dagens förvirrade politiska debatt strös påståenden och definitioner ut till höger och vänster, som ofta okritiskt anammas av mediamanipulerade medmänniskor. Vi lärde oss i den praktiska filosofin, som handlar om moraliska system och värderingar att se upp med persuasiva definitioner vilka består av laddade eller omtvistade termer innehållande emotiva utsagor.
Från vänstergrupper och många liberaler omhuldas begrepp som:

”Främlingsfientlighet” vilket diffust syftar på en etnisk grupps negativa uppfattningar om en annan grupp. Dock anses olika minoriteter inte kunna utöva främlingsfientlighet mot etablerade svenskar.

”Papperslös” betyder ofta att en individ som fått avslag på asylansökan och gått under jorden inte anses behöva följa svensk lag.

”Ensamkommande flyktingbarn” är kanske det starkaste uttrycket för en persuasiv definition. Det består av tre starkt känsloladdade uttryck. Trots upprepade exempel på att det handlar om vuxna individer leder begreppet till att många svenskar anser att ingen i denna kategori av asylsökande kan utvisas.

Från högerkanten finns samma tendens till att använda persuasiva definitioner.
Några exempel: ”Fulmedia”, ”Asyleländet”, ”Gangsterstaden” (Malmö), ”Islamiseringen”.
Dessa termer behöver knappast någon djupare analys.
26 Januari 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Att be om ursäkt -mea culpa, mea maxima culpa?

Det moderna språket används allt oftare på ett torftigt sätt. Ett exempel är uttrycket ”be om ursäkt”.
Miljöpartiet vill att regeringen ber de som var HIV-smittade på 80-talet om ursäkt. De har blivit "kränkta" av samhället. Åtskilliga invändningar har riktats mot miljöpartiets beskäftiga inhopp i HIV-debatten, men den frågan går jag inte närmare in på här. Är det inte skillnad på att till exempel råka stöta till någon i trängseln eller att gasa ihjäl miljontals människor, eller för den delen smitta någon med HIV? En retorisk fråga som alltså har ett självklart svar. Ändå används samma neutrala, lite svala, uttryck för samhällets skuld i debatten om förintelsen, överträdelser mot bögar, romer med flera, respektive enkla förseelser mot medmänniskorna, som att råka trampa någon på tån.
I den uppriktiga bönen, även utan religiösa inslag, kan individen erkänna sin skuld eller sina felsteg, stora som små: Det latinska uttrycket säger en hel del: ”mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa” – min skuld, min skuld, min mycket stora skuld.
Det är en ärlig inställning hos den enskilda människan i kontrast till offentligt hyckleri.
11 December 2012  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Kan man bära världens plågor på sina axlar?

Media rapporterar ständigt om nya konflikter, krig, naturkatastofer olyckor och undergångsprofetior. Lugnar det ner sig på ett ställe, blossar eländet upp på andra ställen. Enstaka idylliska episoder bryter mönstret. Ett bortsprunget barn återfinns, en en dödsdömd benådas, ett fredsavtal sluts, ett medicinskt genombrott har inträffat . Men, det är eländes elände som dominerar och vi glömmer snabbt att de flesta av jordens invånare på något sätt tar sig igenom livet med ett överskott av glädje och nyfikenhet över deras motsatser och bara i undantagsfall önskar att tillvaron skall ta slut.

”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". (Matteusevangeliet 6:34)

Varför ska vi agera som små kopior av titanen Atlas och försöka bära all världens smärta på våra axlar, vilket vi ändå inte klara av att göra ens i den blygsammaste omfattning? Jag kommer också att tänka på Heines dikt om just Atlas som inleds med orden:
Ich unglücksel’ger Atlas! eine Welt, die ganze Welt der Schmerzen, muß ich tragen …
Den är tonsatt i Schuberts Schwanengeasang.
19 November 2012  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Att leva i flera jämställda relationer?

Läste i DN den 2 september om något som kallas polyamori. Krister Svanlund berättar om att han har flera flickvänner, en del träffar han och umgås med, andra gosar han med och vissa har han sex med. Jag tror att alla människor är mer eller mindre "polyamoriska". Relationer handlar om kombinationer av allmänt umgänge, intellektuellt utbyte och erotik. Man kan knappast reservera allt detta för endast en person, även om en (eller några till) favoriseras. Problemet för Krister och många andra är att de begär att favoriten ska "stanna kvar" även om hon eller han träffar någon annan. Här spelar svårkontrollerbara faktorer in. Begreppet svartsjuka brukar av Krister och likasinnade tonas ned och få en mycket begränsad begreppsdefinition, designad för att passa personen som bestämmer vad begreppet ska omfatta.
Trots allt måste jag erkänna att sedan jag blev änkling 1993 har jag en viss dragning till området polyamori - på gott och ont.
4 September 2012  | Länk | Filosofi | 1 kommentar
Utmaning - en förolämpning eller en sporre?

När HV 71 spelaren Jesse Joensuu firade 2-2 målet mot Färjestad genom att vråla ut sin triumf i ansiktet på en motståndare, togs detta som en utmaning, eller förolämpning. Detta ledda till fula tacklingar från motståndarna i revanschsyfte.
"Handsken är kastad", var förr ett uttryck för att någon blivit utmanad på duell. Det är i den betydelsen, som ordet utmaning oftast har använts ända till under de senaste decennierna. Personligen är jag uttråkad av att höra politiker, föetagsledare, idrottsmän och kändisar i alla sammanhang tala om utmaningar.
Att gå ned ett par kilo i vikt, att minska koldioxidutsläppet, öka försäljningen, eller börja dansa hambo, allt handlar om utmaningar.
Det är en utmaning att försöka se till att Svenska språket inte utarmas. Vi bör använda alternativ till ordet utmaning. Ofta är det mer adekvat att säga provokation, uppmaning till kamp, inspiration, eggelse eller sporre, när det inte handlar om uppfordran till duell genom en regelrätt utmaning på grund av en förolämpning.

19 Mars 2012  | Länk | Filosofi | 2 kommentarer
Vedergällning i gammaltestamentlig anda

"Öga för öga ..." Den gammaltestamentliga devisen, som även avspeglas i den muslimska religionen, verkar inte räcka till längre, när hämnd ska utskrävas. Den israeliska vedergällningen mot grannfolken kan ibland närma sig 100 mot en för en dödad medborgare. Den 11 september-massakern gav mångdubbelt igen för påstådda och verkliga oförätter mot islamska grupperingar. Moderna rättsprinciper använder tre straffmotiverande begrepp: Samhällets rätt till skydd, brottslingens korrektion och samhällets rättmätiga rätt till hämnd på densamme (även om man använder betydligt mer eufemistiska tongångar officiellt). Vi har nu en bit in på 2000-talet, när det gäller staters och organistationers agerande, allt mer börjat hylla Demiurgen, den nyckfylle, grymme och avundsjuka gudomlighet (denne världens furste), som de gamla grekerna och gnostisismen ansåg stå under den verklige skaparen, den förste guden, vars existens visserligen avspeglas i många av gamla testamentets skrifter, men som tydligare framträder i det nya testametet och i flera riktningar inom kristendomen. (Läs gärna suckarnas mystär av Stagnelius, där Demiurgens ställning i världen berörs)
När USA startade sina delvis osanktionerade och ofinansierade krig efter 010911, var sannolikt huvudmotivet hämnd. Beträffande antalet döda och sårade har man i så fall lyckats till fullo. Bin Ladens organisation har till vissa delar förintats, men nya grupper finns i kulisserna.
12 September 2011  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Universums materia, tid och rum

”Det kan vara så att det är bara jag som existerar i en oändlig världsrymd. Ni andra är bara illusioner eller bilder ur min egen fantasi.”

Det är ungefär vad jag minns att jag yttrade en kall och stjärnklar januarikväll när jag kan ha varit 12-13 år. Jag hade gått en kvällsrunda en med klasskompis. Vi hade fascinerats av den gnistrande stjärnhimlen i den klara och bitande kalla januarikvällen i början av vårterminen. Vi hade funderat över rymdens oändlighet och plötsligt insett vår fattningsförmågas begränsning. Min följeslagare hade yttrat att det vore enklare att leva om man hade varit en okomplicerad grabb på bondlandet utan djupare intellektuella intressen och grubblerier. Så övermodigt tänkte jag och några av mina närmaste kamrater, som hamnat på en av storstadens bakgårdar Hökarängen, där vi ansåg att den genomsnittliga intelligensnivån långt ifrån var påfallande hög (jämförd med vår egen). Min kamrat hajade till inför mitt oväntade utspel, där jag, som om jag vore en arrogant och människofientlig gud, ifrågasatte, inte bara min väns existensberättigande, utan hela existensen av hans kropp och själ. Det dröjde inte länge innan jag släppte min teori och betraktade människorna omkring mig som livs levande och vi avslutade vår kvällsvandring som jordnära varelser som såg fram emot att snart få krypa ned i en varm säng hemmavid.
(Från "Tystnaden sjunger själv" Melampyrum förlag 2011)
30 Augusti 2011  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Det eviga

Det Sanna, det Rätta och det Sköna ställs mot mot världsliga realiteter.

Vi har nyss passerat ett årsskifte. Tiden räknas ned för oss som individer men också för de mänskliga samfunden. Det Eviga står kvar, trots att onda krafter håller emot. Den knappt tjugoåttaårige Tegnérs dikt. Det Eviga (1810), har som vanligt klingat ut i etern vid det magiska tolvslaget. Den sista hoppfulla strofen följer nedan:

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Sex år senare skulle Tegnér i en helt annan anda presentera dikten Nyåret 1816, där tidens politiska cynism och råhet skulle brännmärkas med bitande ironi. Beskrivningen av våld, snikenhet, hyckleri och maktspel, som med jämna mellanrum dominerar jordens samhällsklimat och statskonst, har sin brännande aktualitet i våra dagar. Avslutningen på dikten följer här:

Välkommet, nyår, med mörker och mord
och lögn, och dumhet, och flärd!
Jag hoppas du arkebuserar vår jord,
en kula kan hon vara värd.
Hon är orolig som mången annan,
men allting blir lugnt om hon skjuts för pannan.

Vi har behov av att med öppna ögon se vad som de facto hotar vår tillvaro, samtidigt som vår längtan, strävan och vårt hopp måste få inspiration att blicka bort mot Det Eviga. Poesi av den kaliber Esaias Tegnér står för kan ge oss en del av de verktyg vi behöver för denna vår medvetenhet.
12 Januari 2011  | Länk | Filosofi | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida