Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2021)
>>


Minnet av en polsk gästarbetare från sextiotalet

Under våren 1965 hade pappa Bertil städslat en polack vid namn Josef Konjarek, som sin allt-i-allo. Hans arbetsuppgifter var diffusa. Han skulle finnas till hands i ateljén i Danderyd respektive ute på landstället. Josef var en livlig, vänlig och tjänstvillig man i femtioårsåldern. Han hade deltagit som boxare i Berlinolympiaden 1936 och hade under svåra umbäranden tvingats till tvångsarbete i en av Siemens anläggningar under kriget. Ett slag av en gevärskolv hade spräckt hans skalle, vilket kan ha orsakat en del störningar i form av ojämnt lynne och oregelbundna levnadsvanor. När som helst kunde han försvinna några dagar för fyllorgier med landsmän och andra. Han kom ofta tillbaka med mängder av vodka, rysk kaviar och andra läckerheter och togs flera gånger till nåder efter sina bondpermissioner, innan han definitivt avpolletterades på hösten. När Josef var relativt nykter arbetade han hårt och var en allsidig och skicklig hantverkare.
Jag såg ett exempel på hans s.k. måttliga period en gång när han, Bertil och jag åt lunch ute på stan. Han började med att beställa fyra åttor brännvin, som han svepte direkt. Han föreföll nästan opåverkad, frånsett att ögonen blev något glansiga. Själv avstod jag från sprit vid det tillfället, men kunde, barnsligt nog, inte låta bli att imponeras av den polske brännvinsatleten. Hans senare öden är för mig okända.
28 Januari 2012  | Länk | Personer | 0 kommentar
Tiggeri som affärsidé

Med risk för att låta dömande och negativ, kan jag ändå inte låta bli att ifrågasätta den omfattande och organiserande tiggeriverksamhet, som genom östeuropeiska EU- medborgare når allt större proportioner i vårt land. Traffickingverksamhet från dessa länder omfattar 100.000-tals individer under de senaste åren. En stor del av denna hantering organiserar olika former av systematiskt tiggeri. I snart sagt varje gathörn och utanför varje större butik har tiggare utposterats. En resa med tunnelbanan innebär som regel att det vid minst två tillfällen mellan två-tre stationer stiger ombord ”musiker”, som hetsigt, med hög ljudstyrka, ofta okänsligt och i påträngande stil framför schablonmässiga melodistycken. Jag bedömer att majoriteten av passagerna berörs obehagligt av dessa påtvingade konserter. Märkligt att SL tillåter avancerat och aggressivt bettleri inom sina domäner. Det i charterreseform organiserade tiggeriet, som ofta organiserats av kriminella element i traffickingform bör inte uppmuntras. Välgörenhet kan utövas via certifierade organisationer, t.ex. genom medlemskap i Svenska Kyrkan eller andra pålitliga verksamheter med 90 000 pg-nummer.
Jag ger hellre en vanlig (hederlig) uteliggartyp pengar, även om han eller hon står utanför systemet och ber om ett bidrag, än att jag stöder från utlandet organiserat tiggeri på offentliga platser.
22 Januari 2012  | Länk | Samhälle | 0 kommentar
Linda 40 år

Mellandottern Linda föddes en vintrig kväll den 12 januari 1972 på Löwenströmska sjukhuset. Hon kom ett par veckor före beräknad tid, varför hennes mor, Kersti, hade tänkt att gå på bio utan risk för oväntade händelser. Jag var som ung AT-läkare jour för både Kirurigiska och Gynekologiska kliniken på det odelade lasarettet. När Linda föddes kl. 20.16 var alla barnmorskorna upptagna med förlossningar på andra rum, varför jag själv fick ta emot dottern, som med hög hastighet lämnade den trygga livmodern. Hon var 50 cm lång, men vägde förhållandevis lite, 2,9 kg. Länge fick hon därför heta "Gäddan", men växte snabbt till sig och behåller än i dag sin friska kroppsbyggnad.
Inte skulle jag då ha anat att fyrtio år skulle flyga så fort. Jubileumsfesten hölls på Postmuseet den 14 januari med ett åttiotal glada gäster. Temat för kvällen var "Hollywood", vilket avspeglade sig i många utstyrslar. Jubilaren själv var Miss Piggy och hennes pojkvän Jörgen i sin grönklädda framtoning var Kermit. Som J sa i sitt kärnfulla tal, borde alla andra killar vara gröna av avund med avseende på fästmön L. Det var svårt att slå klackarna i taket i postmuseets festvåning, där takhöjden var imponerande, men det var just vad vi gjorde. Natten avslutas sent på småtimmarna med en efterfest hos undertecknad.
16 Januari 2012  | Länk | Fester | 0 kommentar
Festliga kvällar från flydda dagar i Frankfurt och Bad Hofgastein

Från dagböcker från vintern 1965 hämtas några episoder från en bilresa till Österrikiska alperna via dåvarande Västtyskland. Deltagare var fader Bertil, hans fru Ingrid, broder Jockum och undertecknad. Nedan mina egna kommentarer till dagboksanteckningarna. Jag tilltalar den unga upplagan av mig själv med "Du":

... Den första mars på Bertils fyrtioandra födelsedag tog Ni er ned till Frankfurt och tog in på Astoria. Kvällen tillbringades på Brückenkeller under extremt festliga former. Jag har kvar notan, som slutade på 229 D-mark, en mindre förmögenhet. Ni lyckades bland annat konsumera sex flaskor sekt, vilket bidrog till att ditt tjugoettåriga huvud kändes ett par nummer för stort morgonen därpå. Din artonårige bror kan inte ha mått så mycket bättre.


Dagen efter körde Ni utan missöden till Salzburg och fick rum på Hotel zum Hirschen. och det blev en trevlig, men sannolikt fuktig, kväll på Peterkeller. Ni besökte ett Casino, där du skulle ha gått plus 80 (valuta?).
Resan var långt ifrån slut. Snart skulle resans verkliga höjdpunkt komma. Turen till Bad Hofgastein gick galant. Efter inkvartering på hotell Pyrkerhöhe, beläget en bra bit upp mot en bergssluttning i Bad Hofgastein, väntade en middag med Ville och Gun-Britt Moldéus, som medfört sina barn Pia och Peter. En ung kvartett skulle därefter bege sig ut på äventyrligheter i byn. Bröderna Wahlberg, Pia och hennes vackra väninna Catharina hittade en bar, där endast ni själva var gäster. Rött vin i den ena karaffen efter den andra bars in av den överserverande äldre man som var ägaren. Tjänstvilligt satte han på musik och stämningen höjdes allt mer hos de upphettade ungdomarna. Snart var ni parvis ömt omslingrade på dansgolvet, där du lagt beslag på C eller, var det möjligen tvärtom? Sent omsider återvände sällskapet till det tysta och mörka hotellet och smög in på flickorna rum, där de väl förfriskade ungdomarna sjönk ned på den breda dubbelsängen för en liten orgie av kyssar och smek.
Vid ettiden avbröts festen bryskt av Pias far, som slog upp dörren och tände ett obarmhärtigt och avslöjande ljus … Mer än så blev det inte, men det var en kväll att minnas.
9 Januari 2012  | Länk | Resor | 0 kommentar
Ett flygminne från sextiotalet

Min fascination för flyg kulminerade när jag via min mammas fria resor på SAS kunde flyga mellan kontinenter. Första gången var nyårsaftonen 1959 i en DC7C mellan Lissabon och Recife i Sydamerika. Ur min dagbok presenteras nedan en landning med en DC8 i New York i slutet av december 1964:

Kl.23.35
”We are approaching Kennedy International Airport”. Där gick stället ut med sin karaktäristiska dova duns. Fasten seat belt m.m. Flapper ned. Planet vibrerar. Ser ännu inte marken. Gasen dras av. Vi sjunker. Vi ligger antagligen i ”stack”. Det kan ta timmar att komma ned om det vill sig illa. Kärran ”tvärbromsar” och lutar över på nosen. Rutorna blir strimmiga av regn. Verdammt! Vi har varit på väg ned från 11000 m. länge nog nu, tycker jag. 7 grader C på marken säger man och lokal tid kvart i sex p.m. Nu blåser det storm inne i kabinen. Fläktarna har tydligen slagits på. Nu slås strålkastarna på, men de släcks efter 10 sekunder. Vi flyger i rena mjölken. Det börjar ljusna. Här dyker Idlewild upp ur dimman. Höjden c:a 300 m. Vi flyger parallellt med en startbana. Man plockar just upp en kärra. Vi landar … Nu! Kl.23.55. Motorbroms orkan. Hjulbroms. Finally USA here I come. Möter mor och Pierre? The Health Inspector kommer strax. Vi rullar in mot stationsbyggnaden. Det kryllar av röda och blå lampor. Flygplan landar och startar om varandra på ett hårresande sätt. Ett pärlband av strålkastare sveper ned på startbanan. Vilken ankomsthall. Liknar miljoner kräftskivor med sina ljus. Vi rullar ännu … Var är åskådarterassen? Vi stannar nu, kl. 12.02, 6.02 lokal tid. Lyktgubben flaggar av OK.

4 Januari 2012  | Länk | Resor | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida