Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Ett halvsekel sedan tonårstiden passerades

Inför min stundande sjuttioårsdag den 4 november, slår jag upp Växelsång med rondo, där gamla dagboksanteckningar är återgivna och kommenterade ur en veterans synvinkel:

Dagboken 3 november 1963
Klockan är mer än 22.
”Och solen har sin gång”, är den sista bok jag läst som tonåring. Jag får väl veta det så småningom. Som tillvaron nu kan uppfattas hände just ingenting under denna min tonårstid, som uppenbarligen har spolierat mina chanser i fortsättningen. I morgon (måndag) skriver vi studentengelska. Ett litet a på den renderar mig ett motsvarande betyg i ifrågavarande ämne i studentexamen, vilket jag äntligen bör vara mogen för. ”Det är en vacker tanke”.
BE YE MEN OF VALOUR

Jag avslutar mina sista timmar som tonåring med att läsa Hemingway. Hans depressivt erotiska spanienskildring stämde väl med mitt emotionella och intellektuella förhållningssätt. Under hösten skördade jag ständigt nya lagrar i studierna och det näst högsta betyget i engelska blev en realitet. Churchillcitatet passade mitt sinne för det storslagna. Slutklämmen i min anteckning återfinns i det brandtal den engelske premiärministern höll via BBC den 19 maj 1940 med anledning av att tyskarna brutit igenom Maginotlinjen och var på god väg att krossa Frankrike.

…"Arm yourselves, and be ye men of valour, and be in readiness for the conflict; for it is better for us to perish in battle than to look upon the outrage of our nation and our altar. As the Will of God is in Heaven, even so let it be."
31 Oktober 2013  | Länk | Personligt | 0 kommentar
Vrede till vardags, ofta utslag av stress och dåligt humör

Vrede är ju en dödssynd, enligt katolsk teologi. Det är nog min värsta last. Om vreden är helig är den förlåtlig och kan t.o.m. tjäna ett gott syfte. För det mesta handlar det om dålig behärskning, frustration, obalans eller rätt och slätt dåligt humör. Den typen av vardagsvrede är troligen vanlig. Man borde försöka kontrollera dessa negativa känslor i större omfattning. Kverulans, allmänt missnöje och onödig ansamling av stressfaktorer är en varningssignal. Ett exempel på dålig självbehärskning: Fullastad med matvaror från butiken och överlupen med vardagsbekymmer blev jag hejdad av en mörkhyad kvinna, helt klart inte rom, snarare av negroid härstamning, välklädd och till synes vid gott hull. Hon sa: "Snälla, jag behöver hjälp." Nu hade jag råkat stöta på denna kvinna flera gånger under de senaste åren, när hon på gator och i andra offentliga rum såsom butiker brukar framföra sin påstridiga vädjan. Senaste gången var för ett par veckor sedan i en kontorshandel. En äldre kvinna tog upp sin portmonnä och överlämnade en för mig okänd summa. Tiggerskan blev missnöjd med utfallet avsitt tiggeri och begärde mer pengar, vilket föranledde givaren att ge sig in på en lång diskussion om att hon själv hade ont om pengar. Det var denna bakgrund som fick mitt anlag för vrede (ilska), som ledde till att jag bad den idag tiggande kvinnan att i princip dra åt helvete. Det var fult gjort och jag får i min kvällsbön be om förlåtelse för denna förlöpning. Man ska ju älska sin nästa som sig själv och Gud av allt sitt hjärta, all sin själ och allt sitt förstånd. Inte alltid lätt för en syndare.
30 Oktober 2013  | Länk | Personligt | 0 kommentar
Existentiell resa 1947

Nedan en recension av Existentiell resa av Bibliotekstjänsts lektör

Våren 1947 beger sig konstnären Bertil Wahlberg och hustrun Britta ut på en åtta månader lång resa till Paris och Menton på Rivieran för att samla intryck, upplevelser och konstnärsinspiration i ett efterkrigstidens Frankrike, intellektuellt präglad av den samtida existentialismen, som bl.a. tog sig uttryck i tankegångar som att "leva för dagen" i en kaotisk och delvis opåverkbar värld. Hemma i Hägersten tas under tiden sönerna Jockum och Thomas, ett respektive fyra år, väl om hand av ansvarsfulla farföräldrar. Boken utgörs av brevväxlingen mellan det unga paret och resten av familjen på hemmaplan. Den är intressant, privat, samtidsspeglande och aningen allmängiltig på samma gång. De skrivande har olika berättarstilar, fokuserar på olika ämnen, varav bristen på pengar dock alltid är det gemensamma. Författaren, identisk med den 1947 fyraårige sonen, kommenterar på ett insiktsfullt, sympatiskt sätt brevväxlingen och föräldrarnas utlandsäventyr samt förankrar de i breven hundratals omnämnda personerna väl i läsarens medvetande genom kortare biografier.
Lennart Annfält
25 Oktober 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Ich liebe dich, sång av Beethoven

Texten till rubricerad sång skrevs av Karl Friedrich Wilhelm Herrosee (1764-181)
Jag sjöng sången under ledning av min avhållna sånglärarinna Ruth Öslöf (1919-2008). Texten som är mycket känslig i kombination med Beethovens ömma toner påverkade mig djupt och känslorna kunde nästan bli övermäktiga under sångstunderna. Jag hade förlorat min fru några år tidigare och hade inte någon annan att dela sorg och glädje med.

Ich liebe dich, so wie du mich,
Am Abend und am Morgen,
Noch war kein Tag, wo du und ich
Nicht teilten unsre Sorgen.

Auch waren sie für dich und mich
Geteilt leicht zu ertragen;
Du tröstetest im Kummer mich,
Ich weint in deine Klagen.

Drum Gottes Segen über dir,
Du, meines Lebens Freude.
Gott schütze dich, erhalt dich mir,
Schütz und erhalt uns beide.
19 Oktober 2013  | Länk | Musik | 0 kommentar
Kan verkligen Higgspartikeln förklara universum?

Några djupa tankar från en pubertetsyngling, publicerade i Tystnaden sjunger själv, återges nedan.

”Det kan vara så att det är bara jag som existerar i en oändlig världsrymd. Ni andra är bara illusioner eller bilder ur min egen fantasi.”

Det är ungefär vad jag minns att jag yttrade en kall och stjärnklar januarikväll när jag kan ha varit 12-13 år. Jag hade gått en kvällsrunda en med klasskompis. Vi hade fascinerats av den gnistrande stjärnhimlen i den klara och bitande kalla januarikvällen i början av vårterminen. Vi hade funderat över rymdens oändlighet och plötsligt insett vår fattningsförmågas begränsning. Min följeslagare hade yttrat att det vore enklare att leva om man hade varit en okomplicerad grabb på bondlandet utan djupare intellektuella intressen och grubblerier. Så övermodigt tänkte jag och några av mina närmaste kamrater, som hamnat på en av storstadens bakgårdar Hökarängen, där vi ansåg att den genomsnittliga intelligensnivån långt ifrån var påfallande hög (jämförd med vår egen). Min kamrat hajade till inför mitt oväntade utspel, där jag, som om jag vore en arrogant och människofientlig gud, ifrågasatte, inte bara min väns existensberättigande, utan hela existensen av hans kropp och själ. Det dröjde inte länge innan jag släppte min teori och betraktade människorna omkring mig som livs levande och vi avslutade vår kvällsvandring som jordnära varelser som såg fram emot att snart få krypa ned i en varm säng hemmavid.
14 Oktober 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Mot åttonde dekaden

Om ni inte blir som barn, kommer ni inte
in i himmelriket. Matt. 18:3

Har anledning att reflektera över det bibelcitatet inför min sjuttioårsdag som ofattbart nog inträffar måndagen den 4 november 2013. För övrigt tycker jag att mitt barnbarn Jack, född 130813, har vissa likheter med undertecknad.
9 Oktober 2013  | Länk | Personligt | 0 kommentar
Parmenides från Elea var en klok man



”Det varande är ett enda tidlöst,
homogent, odelbart, oföränderligt,
orörligt klotformat.”
Parmenides från Elea (540-480 f.kr.)
5 Oktober 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida