Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
12
13
14
15
16
17
18
19
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


Vad kan Erik Gustaf Geijer lära oss inför nyåret?

Erik Gustaf Geijer övergav i mogen ålder sin konservativa åskådning för att övergå till liberalismen i en svensk tappning. Jag går inte in på någon närmare politisk analys, men så här års kan det vara av intresse att citera ur hans dikt På nyårsdagen 1838:

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

Geijer kastade loss från en stabil grund av tänkande och värderingar och riskerade därmed mothugg och motstånd från många av sina vänner och medarbetare.
Nyårslöften (och många andra löften) kan vara förhastade och leda till svikna eder eller hårda prövningar. Geijer var ingen vindflöjel. Han följde sina linjer med övertygelse och förtröstan, vilket historien har kunnat dokumentera.
Hur är det med våra ledande politiker idag? Med deras osvikliga känsla för vart vinden blåser, riskerar de sällan att haverera på ett stormigt hav. Det blir snarare falluckan eller en spark snett uppåt.
30 December 2012  | Länk | Samhälle | 0 kommentar
Är julen "en framgångsrik mångfald i ständig förvandling"?

I dagens DN skriver en doktorand, Oskar Sjöström, en artikel om julen. Han uppehåller sig vid den icke-religiösa sidan av frågan. Likt en gammal folkskolärare vill han mästra oss, bildade och mindre bildade, inför högtiden och tala om vår historielöshet. Man har ju redan för hundra år sedan ifrågasatt nymodigheter inom julfirandet, såsom gran och tomte. Följaktligen förlöjligas bevarande av vissa av dagens jultraditioner, eftersom de snart skall ersättas med nya.
Det resonemanget är banalt och gäller alla områden inom mänskligt samhällsliv, som ständigt omvandlas i olika sammanhang. Sjöström borde inte uppröras av att de finns åsiktsfrihet även inom området julfirande. Personligen kan jag tycka att det inte spelar så stor roll om man redigerar material som visas i teve, trots att Kalle Anka och hans vänner för många har ersatt Maria, Josef och Jesusbarnet.

Sjöströms sammanfattning om julens budskap är:
… ”kan inte vara annat än framgångsrik mångfald i ständig förvandling”.

Detta är ett snömosuttalande som dessutom helt bortser från det kristna budskapet, som fortfarande uppfattas av många människor här i landet, antingen de är kärnsvenskar eller födda någon annanstans. Att tillåtas framföra det budskapet i våra kyrkor borde vara viktigare än pepparkakor och tecknade serier.
Jesaja talar om fred.
… ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.”
Lukasevangeliet berättar om ankomsten av Guds son. Läs det gärna i sin helhet.
Med förhoppning om att kommande helger blir ljusa och meningsfulla, skickar undertecknad sin julhälsning.
24 December 2012  | Länk | Samhälle | 0 kommentar
En bonddotters väg från Sunnersberga till Stockholm

Biografiska data om min farmor, Berta Wahlberg (1892-1982), född
Claesson, från Hansagården i Sunnersbergs socken på Kållandsö utanför
Lidköping, har jag kort summerat i Domen över död man och Andra testamentet.
Hennes nästan 91-åriga liv började med en barndom och uppväxt på mörka
bondlandet i Sunnersberga socken någon mil från Lidköping.
Hennes far och mor tillhörde urgamla släkter från trakten. En konkurs tvingade
familjen att lämna över gården till en morbror till Berta, när hon var sex år gammal.
De intriger, som släkten har varit inblandad skulle ha kunnat återges i ett
bygdedrama med tragikomiska inslag.
I slutet av sjuttiotalet blev det av, det som jag och min far Bertil så länge talat
om att göra; att intervjua min farmor och banda samtalen. Nu blev det endast
inspelningar vid tre tillfällen med knappt sex timmars dokumenterad konversation,
men vi fick med en del tidiga minnen och hågkomster, som är värda att spara
för de efterkommande.
Inspelningarna handlade om tiden fram till Bertas giftermål vid 25 års ålder. Vi
fick höra detaljer från barndomen, hennes krävande tjänstgöringar som piga åt bönder, och präster fram till tjugoårsåldern och hur hon sedan hamnat i Stockholm,
som hembiträde till först en tandläkare och sedan professor med familjer.
Långt senare fick min farbror Rune Wahlberg kopior på banden, som han skrev ut, och som han hade stor nytta av i sin släktforskning, som främst handlar om de djupa led av bönder, hantverkare och en och annan högreståndsperson, som kan identifieras ned till 1300-talet.
Denna kartläggning leder långt ner i medeltidens mytomspunna, dimomhöljda
och osäkert dokumenterade tid. Det går att spåra linjer till häradshövdingar, väpnare och riddare. I rakt nedstigande led härstammar farmor från Magnus Bonde
till Traneberg, ett gods som än idag ligger i närheten av farmors födelsegård.
Bonde levde till slutet av 1400-talet och är stamfar till den nu levande ätten
med samma namn. Berta har också anor till det medeltida godset Flyhov vid
Kinnekulle, som efter många scenförändringar står kvar i skepnad av en
Karolinergård.
När man hörde farmor berätta om sin barndom och uppväxt, förflyttas man till
tiden runt förra sekelskiftet, en epok, som känns helt avlägsen dagens. Målande
detaljer framgår om denna svunna tid och om hur hon, p.g.a. att familjen kommit på obestånd, tidigt tvingades ut i krävande och undanskymda arbeten som tjänsteflicka på landsbygden.
Det var länge sedan jag lyssnade på banden. Under tiden har jag då och då studerat Runes många elegant sammanfattande dokument om släkten. Efter hans
död fick jag överta materialet och för några år sedan gick jag igenom pärmarna med alla underlag. Jag hittade då utskriften av innehållet från våra inspelningar, som gjordes mellan 1977-79. Farmor var först tveksam till vår bandspelare, men den glömde hon snart, när hon livligt erinrade sig gamla tider. Hon började litet trevande, men blev snart varm i kläderna. De bandande samtalen finns som appendix i Andra testamentet. Jag kanske återkommer till dessa i bloggen.
18 December 2012  | Länk | Personer | 0 kommentar
Apropå DN:s presentation av året julsånger

I dagens DN presenteras en del roliga julsånger, som skulle kunna ha skrivits av företrädare för våra politiska partier. Av en slump (?) kom inte SD:s sång med, varför jag härmed presenterar ett förslag. Vad som står i sången behöver nödvändigtvis inte motsvara egna åsikter. Som konstnär åtnjuter man ju en stor frihet.

Jultomten lever enligt Sverigedemokraterna:
(melodi: Jultomten är faktiskt död av C. Vreeswijk)

Först håller statsministern tal till delar av valmanskåren.
På grund av vår stora generositet får ni stanna här över åren.
Så ät och drick och förtär, så länge budgeten bär.

Bidrag åt far och stöd åt mor och hela den tjocka släkten.
Man fyller läger och stenförort och delar av landets häkten.
Visst saknas många jobb för landets stora mobb.

Ministern med sin honungsröst han kommer rätt fort i gasen.
Han målar upp en bild så skön av delar av mänskorasen.
Han tar en vacker ton för varje fin nation.

Men Svenne han är en elak typ han kan väl inte rå för’et
och när han blir full så tar han sig ton och ropar på silkessnöret.
Han letar upp en stör eller kanske ett järnrör.
17 December 2012  | Länk | Samhälle | 0 kommentar
Att be om ursäkt -mea culpa, mea maxima culpa?

Det moderna språket används allt oftare på ett torftigt sätt. Ett exempel är uttrycket ”be om ursäkt”.
Miljöpartiet vill att regeringen ber de som var HIV-smittade på 80-talet om ursäkt. De har blivit "kränkta" av samhället. Åtskilliga invändningar har riktats mot miljöpartiets beskäftiga inhopp i HIV-debatten, men den frågan går jag inte närmare in på här. Är det inte skillnad på att till exempel råka stöta till någon i trängseln eller att gasa ihjäl miljontals människor, eller för den delen smitta någon med HIV? En retorisk fråga som alltså har ett självklart svar. Ändå används samma neutrala, lite svala, uttryck för samhällets skuld i debatten om förintelsen, överträdelser mot bögar, romer med flera, respektive enkla förseelser mot medmänniskorna, som att råka trampa någon på tån.
I den uppriktiga bönen, även utan religiösa inslag, kan individen erkänna sin skuld eller sina felsteg, stora som små: Det latinska uttrycket säger en hel del: ”mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa” – min skuld, min skuld, min mycket stora skuld.
Det är en ärlig inställning hos den enskilda människan i kontrast till offentligt hyckleri.
11 December 2012  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Femtiofem plus - ett rikare liv?

Man vill gärna åldras vackert och inte enligt de beskäftiga råd och synpunkter som beskrivs nedan i min roman Charlottes bok:
... Dagen efter operabesöket och med sviter av en orolig nattsömn sitter
jag vid mitt köksbord och trasslar med morgontidningarnas
alla irriterande bilagor. Som vanligt finns det
ett antal reklaminstick förklädda till information.

”55+ Ett rikare liv” … Trots att rubriken känns som
ett hån kan jag inte låta bli att bläddra igenom detta
aktstycke i form av en tidningsbilaga.

”Feelgood guide – kärlek, resor, hälsa, boende, kurser
och tävlingar, tjäna pengar när du sover, vårens mat
och vin, allt om seniorboende, så löser du problemen
med potensen, tipsen som får fart på kärleken.”

”Snart kan vi stoppa Alzheimers sjukdom.”
”Rengör du din protes med vanlig tandkräm?”,
”Urinläckage – så kniper du bort det.”
”Ont i halsen kan vara kärlkramp.”
”Särkullsbarn? – ett inbördes testamente är lösningen.”
”Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv.” Här
syftar man på de fantastiska fördelarna med ett specifi -
cerat äldreboende, som tar hand om utförsbacken med
avdelningar från nivån litet radhus till långvårdsavdelning.

"Den som ändå slapp vara i närheten av 55+”, borde
många läsare tänka när de konfronteras med denna kombination
av flåshurtiga och inställsamma eufemismer,
föranledda av kallt profitbegär.
”Nej, bort det! Här gäller det att dö med stövlarna
på”, tänker jag och tänder morgonens femte cigarett.
”Gläd dig, yngling, medan du är ung, njut i fulla drag
av din ungdom.”
8 December 2012  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Varningstext på adventsljusen?

Skolverket är den senaste aktören i den långa raden av det politiska rättänkandets apostlar.
Advent kan alltså i nåder få firas i kyrkan, men då utan religiösa inslag. Med tanke på advent och den kommande julen, skulle man kunna tänka sig att varningstexter borde införas på relaterade produkter. Kronljus och adventsstjärnor kunde ha texten. ”Att använda produkten kan innebära en kristen symbolhandling. Detta riskerar att kränka såväl andra religionsutövare som ateister.” Beträffande röda prydnadstomtar föreslår jag följande: ”Denna produkt kan stimulera till överkonsumtion av varor och tjänster kopplade till julfirandet.” Skulle någon vilja skaffa sig en liten grå tomte bör varningstexten lyda: ”Denna vara kan tolkas som främlingsfientlig eftersom den är uttryck för en gammal svensk tradition.”
Skulle någon ha modet att exponera en julkrubba, bör denna förses med extra stora varningsskyltar som kan läsas på flera meters avstånd. Varningstexten bör innehålla uppgifter om att Jesus troligen var en bedragare och att Maria av allt att döma blivit på smällen, som vilken brud som helst som inte har haft vett att skydda sig.
3 December 2012  | Länk | Samhälle | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida