Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2021)
>>


Nyårshälsningar från Tegnér och Geijer

Nyåret 1816 av Esaias Tegnér, sista strofen:

… Välkommet, nyår, med mörker och mord
och lögn, och dumhet, och flärd!
Jag hoppas du arkebuserar vår jord,
en kula kan hon vara värd.
Hon är orolig som mången annan,
men allting blir lugnt om hon skjuts för pannan.

På nyårsdagen av Erik Gustaf Geier:

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! - så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.
30 December 2016  | Länk | Poesi | 0 kommentar
Nyårshälsningar från Tegnér och Geijer

Nyåret 1816 av Esaias Tegnér, sista strofen:

… Välkommet, nyår, med mörker och mord
och lögn, och dumhet, och flärd!
Jag hoppas du arkebuserar vår jord,
en kula kan hon vara värd.
Hon är orolig som mången annan,
men allting blir lugnt om hon skjuts för pannan.

På nyårsdagen av Erik Gustaf Geijer:

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! - så är hans ödes bud;
30 December 2016  | Länk | Poesi | 0 kommentar
Jul, strålande jul?

Utdrag om julen, som jag upplevde den som barn, publicerat i Andra Testamentet 2006:

... kan mitt förhållande till julen nämnas. Hela december
inklusive julaftonen, tills utdelningen av klappar var över, var en accelererande
sträcka av stora förväntningar. Oftast samlades stora delar av släkten, för det
mesta hos farmor och farfar eller hos min farbror med familj. Klimax nåddes efter
den långa julmiddagen med dess dignande smörgåsbord. Stämningen var hög
efter ett på sina håll rikligt intag av snapsar. Matbordet röjdes i en takt, som vi
barn alltid ansåg vara för låg. Runt den till överlastning pyntade granen, som var
halvt begravd i färggranna paket, satt en upphetsad barnaskara. Vi hade under-
sökt klapparna, klämt och känt på dem, räknat vars och ens förväntade skörd och
spekulerat i innehållet. Minst ett tjugotal julklappar hade vi som norm.
Förhoppningar om föräldrars och anhörigas förtjusning och glada utrop vid öppnandet
av gåvorna från oss barn, kom ofta på skam.
De timmar och dagar vi hade lagt ner på att välja ut lämpliga presenter, såsom,
en diskborste, ett par strumpor eller en parfymerad tvål, och omsorgsfullt slå in
dem i lackförseglade färggranna paket med röda snören och julklappsetiketter,
tycktes inte alltid få tillbörlig beundran och uppskattning. Några vuxna kunde
trots allt utbrista: »Vad fint«, »precis vad jag behövde«, eller »en sådan dyr present
hade du inte behövt ge mig.« De flesta öppnade dess värre bara förstrött sina
paket och la dem åt sidan utan att reagera nämnvärt. När t.ex. min far av mig fick
en förhållandevis dyrbar färgtub, fann han detta enbart påfallande komiskt. Han
och hans bror brukade skämta rått under julklappsutdelningen, vilket åtminstone
jag uppfattade som grovt stötande. » Vad har du gett för det här skräpet?... Då är
du skyldig mig femtio spänn …«
De hysteriska drömmarna om sällsamma och magiska skatter som paketen kunde
innehålla, motsvarades aldrig av verkligen.
Drömmarna om sällsamma och magiska skatter som paketen kunde
innehålla, motsvarades aldrig av verkligen. Bertil hade ofta ambitioner för sina
barn, som återspeglade hans egna böjelser. Som den tänkta juvelen i julklappsskörden
fick min bror julaftonen 1955 en riktig klarinett i fint läderklätt etui.
Detta gjorde honom så ledsen att han storgråtande lämnade ceremonin.
19 December 2016  | Länk | Personligt | 0 kommentar
Lucia på trettiotalet, då hon var blond, ung och vacker

Med anledning av den så samhällsviktiga diskussionen om hur Lucia ska firas, följer här en dikt av en femtonårig Bertil Wahlberg:
LUCIA
(Till Stockholmstidningens årliga ljusféer)

Se hon är en vinterns ängel
en fe i den svarta advent
och klara i håret brinna
de ljus som en ljusgud har tänt

Hon for som en vitklädd drottning,
ett leende hade hon jämt:
porslin under mjuka läppar
som plutade liksom på skämt.
Det vittysta sjukhusrummet
blev ljust som en himlasal,
när leende hand hon räckte
till en ur de namnlösas tal.

Vi läste ju det i spalten
med fotografi till och allt:
Lucia besöker sjuka
och värmer där allting är kallt.
Vi såg ju på fotot scenen:
en syster som håller så blek
en sjukling fram för Lucia.
För henne är allt bara lek.

Vi ser hur hans undran lyser
i stelnad och blankhård pupill.
Hon ler, men så tomt som inget.
Och inget är blicken därtill.

Hon kom som en vinterns ängel,
det var uti svarta advent.
Men fråga är om en ljusgud
de ljus som hon bar hade tänt.

(Tryckt i Tystnaden sjunger själv 2011)
7 December 2016  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida