Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
13
14
15
16
17
18
19
20
22
23
24
25
26
27
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


Strindberg i en brytningstid, personligen och epokmässsigt.

Jag plöjer igenom Strindbergs samlade verk utan någon särskild systematik och har kommit till Prosabitar från 1890-talet. Dessa stycken är en blandning av (pseudo)vetenskapliga spekulationer om naturfenomen, kemi, fysik, och växt- och djurlära. Man kan imponeras av Strindbergs vetgirighet och självförtroende, när han ger sig ut på djup vatten i dessa ämnen. Han gör experiment för att visa att vissa grundämnen kan transformeras till andra, svavel till kol etcetera. Hans terminologiska kunskaper verkar vara omfattande i skilda ämnen.
Boken innehåller också filosofiska tankar under ensamma stunder i Paris. Strindberg gör bland annat återkommande promenader på Montparnassekyrkogården i Paris, där han reflekterar över existentiella frågor. Hans intellektualiserade ateism tycktes vara på väg att försvagas. Bland gravarnas inskriptioner noterar han ”Ave Crux spes unika” – var hälsad kors, vårt enda hopp. Detta skulle komma att graveras in i Strindbergs gravsten på Norra begravningsplatsen i Solna vid hans död 1912.
Som ett tecken på en öppning mot religionen citerade han en av de stora tvivlarna, Voltaire, som medgav allt och förnekade allt: "Återuppståndelsen är en mycket naturlig sak; det är icke mer förvånansvärt att man föds två gånger än en gång." Detta är min tolkning av Strindbergs förhållande till citatet.
27 Februari 2017  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Min barndoms svenska skola

Så här såg en andraklass i den svenska skolan ut vintern 1952. Att det är den kalla årstiden, syns på raggsockorna i första raden. Undertecknad var åtta år och längst i klassen. Fotografen tyckte tydligen att ett enda foto var tillräckligt. Han borde av resultatet att döma ha tagit fler bilder. Några av oss gör fula grimaser. När jag kom hem med fotot, fick jag en örfil av min hetlevrade far, som för tillfället uppehöll sig i hemmet. Det framgår att skolan inte var särskilt mångkulturell i vår blygsamma förort Hökarängen, där jag p.g.a. mina unga föräldrars ansvarslösa hantering av ekonomin hade hamnat. Jag minns att vi hade en kille i klassen från Finland, men han talade lika bra svenska som de flesta andra helsvenska eleverna. Grabben i mitten på första raden, var en lurig liten elev. Det syns på minen. Han for alltid med osanning. En gång rappade han mig över låren med en piska och sprang sedan flinande iväg. Detta hände året före i första klass. Jag försökte springa i kapp honom, men han var för snabb. Då tog jag upp en sten och prickade honom på låret. Han stöp på fläcken, men lyckades sedan ta sig till klassrummet, där han angav mig. Det blev en liten utredning av min person och jag ansågs en tid vara farlig för omgivningen. Jag blev ganska snart en exemplarisk elev, som låg bra till hos lärarna till följd av mitt någorlunda belevade sätt och min lätthet att inhämta kunskaper på folkskolans nivå.
21 Februari 2017  | Länk | Personligt | 0 kommentar
En dikt till min farmor Berta Wahlberg av sonen Bertil

Bertil skrev den i tonåren. Hans relation till min farmor var komplicerad. Jag kan intyga att "hon aldrig svek", vare sig sina barn eller barnbarn. Exempelvis tog hon hand om mig och min bror i åtta månader under mina föräldrar omtalade Frankrikeresa på fyrtiotalet. Denna episod har jag beskrivit i Existentiell resa.

Till en mor

Säg mig, vad vill du att jag ska göra?

Jag vet ju att orden ej längre förmå:

det finns saker som äro för sköra.

-Och jag vet ju ej ens om du skulle förstå.


Och ord bli lätt för fula och tunga;

det finns saker, som äro ett skälvande d e t,

som man inte kan säga i ord eller sjunga

och snyfta i moll; men att det finns, jag vet.


Mitt öde väl danar mig som de andra

och kanske blir livet en blodig lek.

Och kanske till sist jag ändå får ensam vandra.

Men då kan jag säga förvisst, att du ej svek.


Så småningom blir väl livet att följa

de fasta punkter, som finns i ett liv:

förankrade bojar på livets svallande bölja:

ett hem, familj, en ställning. Och mor.
15 Februari 2017  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Skriften Staten av Platon (428-328 f Kr.)

Denna bok har jag läst under tvåbetygskursen i Praktisk filosofi 1966 och nu läst om den. Den kan rekommenderas till alla som är intresserade av politisk historia och filosofi. Platon avfärdade Timarki (Spartas regim med en härskande krigarklass och en tjänande slavliknande klass), Oligarki (fåtalsvälde av individer som tjänar sig själva och inte landet), Tyranni (som väl de flesta vet innebörden av), men han avfärdar även Demokrati, som främst bygger på propagandans makt. Denna är en blandning av löften och hot. Propaganda och lurendrejeri går hand i hand. Demokrati leder förr eller senare till Tyranni enligt Platon. Mot ovan nämnda styrelseformer ställer han den ideala staten, där alla människor verkar för helhetens bästa . Staten består av tre samhällsklasser och den styrs av filosofer. Dessa har samhället sållat ut bland alla klasser och de har fått främsta möjliga fostran och utbildning till och med trettiofemårs ålder, då de installeras i sina funktioner. Krigarklassen står som nummer två i hierarkin. Där bor man ihop i kaserner och äter enkel och nyttig mat. Disciplin och träning för krig är A och O för denna klass. Den tredje klassen är den närande, som består av bönder, hantverkare, köpmän och arbetare. Endast den tredje klassen får inneha egendom och kan bilda familj.
På detta stadium avstår jag från ytterligare utläggningar om en av de skrifter som påverkat mänskligheten i avgörande betydelse, Staten, eller på engelska The Republic.
7 Februari 2017  | Länk | Filosofi | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida