Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


En dikt av Edith Södergran ur Dikter 1916

Jag hittade denna fascinerande dikt i en analytisk uppsats av min mor Britta Wahlberg från 1970. Hon läste i yngre medelåldern på Stockholms Universitet och då bland annat Nordiska språk. Jag kommer eventuellt att återkomma till henne studie, skriven med en för henne typisk skärpa och klarhet, men i något opersonlig stil. Den tjugosexåriga svårt lungsjuka skaldinnans Södergran krävande uppgörelse med "livet" skulle vara i ytterligare fem år, den tid hon hade kvar att leva.
Dikten är inte uttryck för en depression, som jag ser det. Då skulle hon knappast ha kunnat arbeta fram sin diktsamling. Den är snarare en bild av en pessimistisk livshållning färgad av den egna sjukdomssituationen och andra faktorer, som vi inte har kännedom om. Det finns ljusare dikter av Södergran, till exempel Triumf att finnas till, Vierge Moderne och Ziegenerskan.

Livet
Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.
27 Mars 2017  | Länk | Poesi | 0 kommentar
Ur ett skissblock från ungdomen

Man rotar i en gammal byrålåda och hittar ibland märkvärdiga saker, som till exempel ett gammalt skissblock med teckningar. Pappa Bertil anses ha varit en högt begåvad konstnär. Det visade han framför allt i yngre år innan ett dyrbart leverne fick honom att producera säljande målningar av barn, skärgård och sydländska landskap i stor skala. Min egen förmåga inom målning har aldrig testats på allvar. Möjligen skulle tecknandet ha kunnat blivit något. Som yngre hade jag en tendens att utan större eftertanke rita karikatyrer och skämtteckningar i skolans läroböcker eller på tomma pappersytor som jag kom i kontakt med. Det skrivna ordet tog mer och mer över mitt intresse. Som yngre och medelålders medicinsk forskare producerade jag runt 130 artiklar och rapporter, men nu på äldre dagar har jag i stort sätt tappat intresse för det ganska stereotypa och formalistiska skrivsätt som krävdes för att få kriorna publicerade. Nu ägnar jag mig åt litterera försök, som har resulterat i sju böcker och en åttonde på gång. Nedan en teckning som jag gjorde när jag var sexton år. Psykologer och andra analytiker skulle kunna presentera teorier om en störd ung personlighet, fylld av komplex, konflikter och aggressioner. Det är sant att min ungdom inte var så lätt på grund av föräldrarnas olika problem, som ledde till att vi barn till stor del fick sköta vårt själsliv själva efter bästa förmåga, men den var nog i alla fall inte så dålig.
18 Mars 2017  | Länk | Personligt | 0 kommentar
Gubbskiva på Hasselbacken

När jag tog studenten 1964 existerade ännu traditionen med "gubbskiva". De lyckliga och nybakade studenterna skulle festa med lärarna direkt efter det att skolans examen var avslutad. Examen brukade ta tre dagar i anspråk. Jag gick upp i muntan i svenska, engelska, matematik och kemi den 6 maj under den sista dagen och redan torsdagen den 7 maj hade vi banketten på Hasselbacken vid Skansen. Lärarna som ingalunda alla var gubbar skulle nu slå sig lite lösa med sina forna elever. Titelbortläggning var en viktig punkt i programmet. Lärarna blev plötsligt nästan mänskliga individer, som kunde skämta och skoja med kandidaterna under inverkan av ett måttligt, men dock, rus. Det fick givetvis inte spåra ur på något sätt, det hade man klart för sig. Den egna studentskivan satt i benen men vad gjorde det när "den ljusnande framtid var vår". De som körde i muntan, i min klass var det två som drabbades, var givetvis frånvarande.
Vid det runda bordet i förgrunden framträder rektor Harry Jonselius, en kolerisk men rättvis herre med stor auktoritet, filosofie magister och kapten i reserven. Jag använde honom som förlaga till en novell om studentexamen och dess vedermödor och euforiska glädjeämnen. Den heter Triumfvagnen och publicerades i Andra Testamentet 2006.
Nu kan man säga att backspegeln i mångt och mycket har ersatt den ljusa framtiden
13 Mars 2017  | Länk | Personligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida