|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Januari (2022) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(6) |
|
(6) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(10) |
|
(8) |
|
(14) |
|
(15) |
|
(5) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(8) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(8) |
|
(10) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(12) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(7) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
|
(10) |
|
(0) |
|
(2) |
|
(42) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(126) |
|
(2) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(16) |
|
(5) |
|
(20) |
|
(49) |
|
(66) |
|
(53) |
|
(82) |
|
(19) |
|
(0) |
|
(16) |
|
(76) |
|
(0) |
|
(3) |
|
|
|
|
Inlägg: 611 |
Kommentarer: 87 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VM kontra gärdsgårdsserien
Som ung spelade jag i fotboll i seriesystemets lägre divisioner. Här följer en novell skriven på den tiden jag hade aktiv fotboll i färskt minne. Novellen är publicerad i "Andra testamentet"
Med flaggan i topp
Den artonårige eleven vid det Högre Allmänna Läroverket i en av Stockholms närförorter, Stefan R, satt ensam, orakad och halvsovande vid frukostbordet. Aprilsolen flödade genom det långsmala kökets dammiga fönster och koltrastarna hade redan börjat drilla sina mjuka arior. Morgonmålet hade varit hafsigt framdukat och avverkat utan entusiasm. I den djupa tallriken framför Stefan simmade ännu uppblötta rester av Corn Flakes. Det beska kaffet hade svalnatoch bidrog till att framkalla kväljningar och smärre frossbrytningar. Den föregående nattens övningar hade inte varit värdiga en idrottsman och fotbollspelare och i själva verket hade de påfrestningar kroppen utsatts för varit betydligt hårdare än de gångna veckornas träningspass. De hade förresten varit för få och för slappa. Den usla vinterkonditionen hade inte trimmats upp ens till division VII nivå, än mindre till den tuffa utmaning som väntade inom ett par timmar. På denna ljuvliga vårsöndag skulle årspremiären äga rum i form av en match i Stockholms distriktsmästerskap. Den kärva tidpunkten för avspark var satt till kl. 09.00.
Stefan hade inte imponerat på träningen hittills och skulle egentligen ha fått stå över dagens match, men flera återbud bäddade för »Blixtens«, som han kallades, årsdebut i laget. Namnet hade ironiskt nog uppstått p.g.a. Stefans relativa långsamhet, som dock uppvägdes av ett eminent bollsinne och ett hyfsat klipp i bägge fötterna. I sina ljusa stunder hade han fungerat riktigt bra som defensiv vänsterinner och speluppläggare. Tränaren Stig »Spaden« Svensson ansåg att Stefan skulle kunna gå långt om han satsade betydligt hårdare. Spaden var en grånad, luttrad idealist i sextioårsåldern och f.d. spelare i division III. Han jobbade vid spårvägen på en undanskymd post och var en kombination av tränare, lagledare och sponsor. Spaden hade ytterligare en merit: Hans bror Peta hade vaktat målet i det svenska landslaget, när man mötte Danmark 1916. »Min fru har inte fått någon ny kappa på tio år«, kunde han utbrista, när han utmålade sig som martyr inför det slöa, oinspirerade och otacksamma gäng, som av någon oförklarlig anledning hette IFK Tyfonen. Under föregående säsong hade man hållit till i botten av klass IV, dvs. djupt ner i seriesystemets träskmarker. Genom en walk-over seger i sista matchen hade Tyfonen undgått degradering till »Kvalifiken«, där alla nya fotbollsklubbar fick starta klättringen uppåt. Dagens uppgift, att möta BK Flint, överlägsen seriesegrare i sin klass I grupp, kunde väl bara sluta på ett sätt? Total förnedring och utskåpning…Den gamle Djurgårdaren och järnkaminen »Dojan« Drypengren och hans mannar såg fram mot ren uppmjukning och en »skrattmatch.« Stefans loja träningspass på Tyfonens sorgliga grusplan hade bestått av lite bollekar och ett par lama löpningar. Den gångna natten hade dessutom tillbringats med det s.k. järngänget, som inte fått namnet för sin fysik utan snarare för något annat, som var och en säkert kan räkna ut. Efter att ha partat på några Demi-Sec, hade en avslagen ölodyssé avslutats när solen just gick upp. De slitna Adidas-dojorna åkte ned i sportbagen tillsammans med en flaska Tigerbalsam och en Zingo. Aprilmorgonens vårhav slog emot Stefan och livade upp honom till en del, när han steg ut på förstubron. Han hade en dryg halvtimmes promenad genom barndomskvarteren till hemmaplanen i den vårdslöst tillyxade förorten, där gammal sank åkermark bebyggts med hyreskaserner, radhus, villor, köpcentrum och genomfartsleder. Malätna trädklungor och vassa bergklackar dök omotiverat upp här och där, blandat med av offentliga medel finansierade betong- och järnskulpturer, moderna snabbköpsbutiker och något bilvrak.
Trevnaden och skönheten kunde i detta område starkt ifrågasättas. Stefan vandrade på stigar och gångvägar, som nyckfullt genomkorsade »mönsterförorten«. Drivor av tetrapack och tomflaskor antydde att centrumet var i närheten. Stefan stannade till vid skivaffärens skyltfönster och konstaterade att Miles Davis senaste LP hade kommit in. Den tänkte han gå in och lyssna på snarast möjligt. Kvickly varuhuset var smyckat med pseudoproletära slagord, som hävdade att ingen skulle tjäna pengar på deras verksamhet, framför allt inte aktieägare. Frågan var om andra affärsidkare, som Berras Sport, Konditori Bagatelle, Enskilda Banken m.fl. i närheten, skulle känna sig skakade eller ens ta åt sig. I pressbyråkiosken köpte Stefan ett paket druvsocker, som förmodades kunna lindra effekterna av den kommande fysiska ansträngningen. Preparatet framkallade, tråkigt nog, omgående sura uppstötningar. Den plåtiga smaken av morgonkulans sista ölburk återkom i en utdragen rapning. »Ni ska se upp med kröken«, brukade Spaden förmana sina spelare med. Han hade själv sett många lovande idrottare fastna i spritens garn. Spadern var filosofiskt lagd och kunde fälla yttranden som: »Bollen är rund«, »Det gröna fältets schack« och »Det räcker inte med att ställa ut skorna på plan.« Hans motto var: »Ni måste kämpa grabbar. Torskar ni, ska det vara med flaggan i topp.«
Stefan tyckte att Spaden var helt juste. Han offrade ju allt för klubben och delvis hans fru också, som varje vecka fick tvätta svettiga och leriga fotbollsdräkter. IFK Tyfonen bestod av en demokratisk blandning av arbetargrabbar och studerande, som fungerade hyfsat tillsammans på planen. Motivationen var inte alltid den bästa och frågan var vid varje match om Tyfonen skulle kunna mobilisera fullt lag, vilket om så inte var fallet, ibland kunde leda till förluster med »tvåsiffrigt. « Tidiga söndagsmatcher var värst och vissa av grabbarna var inte att lita på, när baksmällan blev för svår. Det hade hänt att en spelare fick hålla i sig i stolpen och spy under pågående match, och det var inte bara av trötthet. Men till årsdebuten, som dessutom var hemmamatch, borde väl Spaden ha lyckats med att ställa elva man på benen. I värsta fall fick väl en åskådare hoppa in och markera en plats. Stefan var nu framme vid Bergaplan, förortens hemmaarena och en riktig skamfläck. En gropig plan med grov sand och några dyiga vattenpölar omgärdad av ett skrotupplag, tunnelbanan och ett kärr. Att man överhuvudtaget kunde se att det rörde sig om en fotbollsplan, berodde på närvaron av vitflagnande målställningar utan nät och en f.d. grön träbarack utan fönster. Den senare saknade vatten och avlopp och fungerade som omklädningsrum.
Matchen skulle börja om någon halvtimme, så det var ganska gott om tid. Motståndarna hade ännu inte dykt upp. En »Syffesexa« stod parkerad och antydde att Tyfonens lagankare, centerhalven Bengt, »Brotta« Bengtsson fanns på plats. Spadens enväxlade hoj av beredskapsmodell stod lutad mot en belysningsstolpe. Stefan steg in i det skumma omklädningsrummet, där Brotta just tog fram Tyfonens tigerrandiga röd-svarta dress. Spaden tittade då och då nervöst på armbandsuret: »De e för jävligt. De var sagt tre kvart före avspark för uppvärmning och bara två man har kommit! Släck cigaretten för helvete.« Detta sagt till Stefan, som syndade även på detta område. Man kände doften av inpyrd svett och gammal tobaksrök och hörde grus knastra under fötterna i den skräpiga baracken, där några tomma ölflaskor rullade på golvet. Plötsligt slogs dörren upp och tjoande och pladdrande lagkamrater vällde in. Spaden räknade in sina gossar. »Vafan e Kenta?« »Ligger väl på hålet som vanligt«, svarade någon (flatskratt). Den rödlätte spinkige högeryttern, Johnny, skroderade: »Föfan, vi ska damma av dom där plattlirarna med tio man.«
Spaden lade upp taktiken. Stefan skulle som vanligt ligga långt tillbaka och mata de förhållandevis snabba yttrarna med skruvade cross-passningar. Kenta, som sent omsider dök upp, skulle punktmarkera Dojan. »Kan vi hålla nollan första kvarten, kan dom börja bli nervösa och då har vi chansen.« Genom den öppna dörren såg man BK Flints redan omklädda lirare välla ut ur en elegant turnébuss. »Och här sitter ni och trycker i den där gamla pissoaren. Ut och lufta på er!«, hälsade gästernas lagledare. Segt och oordnat lufsade Tyfonens avslagna gäng ut på plan. Flint körde med en systematisk och skräckinjagande uppvärmning. Ledaren visselpipa drillade, kommandoord skallade. Bollen rann som på ett snöre mellan ringen av spelare, som sedan gjorde explosiva rusher eller jonglerade med bollen, som om den med osynliga gummiband var förenad med fötter och huvuden. De blanka svarta fotbollskornas oslitna dobbar rev upp spår i gruset, där Flints kraftpaket till spelare stormade fram. Domaren, i sin prydliga svarta dress, stegade fram mot mittpunkten och blåste en uppfordrande signal till slantsingling i pipan. Tyfonen fick börja med vinden och solen i ryggen. Småstudsande intog de vältrimmade grön-vita bortalagets spelare sina platser. Hemmalagets manskap släntrade nästan motvilligt fram. Avrättningen kunde börja.
BK Flint shockstartade. Anfallsvågorna rullade allt tätare mot hemmaförsvaret. Som enligt instruktionsboken rullades Tyfonens högerkant upp med ett par precisa väggpassningar. Vänsteryttern gjorde en tunnel vid hörnflaggen och sedan fintades Brotta halvvägs upp »på läktaren« och ett smekande inlägg dalade in mot straffpunkten. Flints kortsnaggade centertank kom störtande och snärtade till med sin låga panna och bollen gick spikrakt upp i det högra krysset. Målskyttens medspelare hade inte ens tänkt bry sig om att gratulera sin kamrat, eftersom man räknade att snart få ta fram kulramen. Men morranden och ilskna tjut ljöd över planen. Domarjäveln hade blåst för inspark, då han tyckte att bollen gick utanför. Dojans skarpa protester bemöttes med hot om utvisning. De grön-vita samlade ihop sig igen. Femton eller sexton noll; det kunde kvitta. Någon minut senare osade det katt runt »Grisen« i hemmamålet. Den gänglige högerinnern hade tråcklat sig igenom och skulle bara bredsida bollen förbi den paralyserade målvakten, när Brotta slog en brutal bensax på motståndaren. Solklar straff, trodde alla, inklusive Spaden, men domaren vinkade avvärjande.
»Nu fåru skärpare ditt jävla blindstyre!«, hojtade den förfördelade och vevade vilt med armarna mot den bleke rättskiparen. Denne pekade endast stumt mot omklädningsrummet. Luften gick för ett ögonblick ur de »oslagbara.« Småsvärande försökte Flint sparka igång sin lagmaskin, men det ville sig inte riktigt. Det verkade som om Grisen i sin bur hade fått änglavakt. Han gjorde reflexräddningar, som han aldrig mer skulle göra om. Glödheta projektiler svedde trävirket från utsidan och bortalaget upplevde innebörden av uttrycket: »Stolpe ut.« I stället började man se tendenser till konstruktivt spel hos Tyfonen. Stefan tog snyggt ner bollen på egen planhalva och med oanat driv i steget passerade han mittlinjen. Smart vrickade han sig förbi en – två – tre spelare och slog en genial skruvboll, som knorrade sig åt vänster mellan två försvarare. Johnny skenade fram i luckan på sin kant och fick bollen »på läppen.« I sin fladdriga stil snubblade han förbi resten av högersidans försvar. Stefan hade rusat rakt fram och vrålade djuriskt efter inlägg. Detta kom singlande från djupt nere vid hörnflaggan, en svår boll mot straffområdets ytterkant. Stefan fläkte sig framåt och hans panna smackade till mot bollen, som stänkte in vid vänster stolprot.
Favoriterna var chockade. Underläge mot södra Sveriges sämsta lag! Dojan eldade på sina styrkor: »Då kommer vi igen, grabbar!« Men tiden rann iväg. Det blev halvtid och Tyfonen ledde med 1-0. Spaden var lyrisk i omklädningsrummet: »Vi har dom i säcken!« Han myste i halvmörkret. Någon slog hål på en ölburk: »Det skålar vi på.« Spaden härsknade till och slet burken ur ansiktet på sin adept: »Du får fira efter matchen – om det blir två pinnar.« Stefan kunde konstatera att florshuvan hade släppt, där han halsade sin Zingo. Höll ett under på att ske? Tolv minuter kvar och Grisen hade tippat en välplacerad straff till hörna. Denna slängdes hafsigt iväg och skruvade sig över målramen. Bollen hamnade i skrotupplaget och hemmalaget maskade genom sin senfärdighet med att sätta bollen i spel. Domaren satte upp två fingrar i luften, markerande tidstillägg. Tyfonen drog ner hela laget till egen planhalva. Stefan röjde rummet framför den egna buren. Man kämpade som galärslavar. Inlägg bröts med alla medel och bollen slogs bort så långt som möjligt eller passades bakåt. »Sex minuter kvar«, gastade Spaden. Han tänkte på hur det skulle vara att komma till jobbet dagen därpå och ge svar på tal på alla giftiga frågor: »Hur mycket torskade ni med?«, »Springer ni hem med seriesegern i år?« »Åja, vi tvålade till Dojans gubbar igår. Deras första förlust på tjugofem matcher!« Lokalpressen skulle höra av sig. Kanske skulle det bli en två-spaltare med foto…
Tre minuter kvar. BK Flint trummade hysteriskt på. Tyfonen tömde ut sina sista krafter. Motspelarna vräktes över ända och bollen tjongades över sidlinjen. Stefan räddade en granithård boll på mållinjen med ansiktet. Det snurrade till i huvudet och munnen fylldes med blodsmak. Med fläskläpp, näsblod och sargade knän fortsatte han att freda målet. En förlängning skulle bli nådastöten. »Flåset« i Tyfonen skulle normalt bara räcka i en kvart, men nu gick alla på ren vilja. Någon minut kvar när Stefan fläkte sig för att bryta en passning. Det skar till i lårets utmattade muskelmassa. Han sjönk ihop som träffad av en salva. Bollen smet förbi den liggande hjälplöse gestalten. Dojan var totalt fri några meter innanför straffpunkten. I det sista vältajmade steget hamnade bollen vid hans vänsterfot. De blodsprängda ögonen under det blonda stubbade håret fixerade bollen när höger lår och underben pendlade bakåt inför det blixtrande tillslaget…
|
21 Juni 2010
| Länk
| Litteratur och fotboll
| 0 kommentar
|
|
|
|
Statskuppen
Beredskapsövning fortsätter med sista avsnittet, en framtidsvision om en farlig politisk utveckling (föregående avsnitt kan ses i rutan "Blogg" ovan). Beredskapsövning kan lånas gratis med lånekort via www.elib.se Från den hemsidan når man landets alla bibliotek.
Scen 7 Valvakans TV-studio
(De segerrusiga förbundsledarna har hunnit börja fira sin triumf. Kramarna och ryggdunkandet varvas med applåder, hojtanden och skratt, som aldrig verkar vilja ta slut. Plötsligt slocknar alla utsändningar i etern. Strömmen i hela landet bryts under ett antal minuter, som känns som en evighet. Allt är svart. Det smälls i dörrar. Kommandon vrålas ut. Stöveltramp ekar. Skottsalvor och smärre explosioner knallar nära och på avstånd. Ljuset skruvas långsamt upp. Radio- och TV-utsändningarna är i gång igen. Alla nationella kanaler sänder samma budskap. Övriga kanaler är nedsläckta. Hymnen »Sverige« tonar fram.
Ordföranden i mörk kostym flankeras av uniformsklädda guldsmidda gestalter. I bakgrunden korsade svenska fanor mot bakgrunden av en vit fondvägg smyckad med emblemet: N.Ö.F.F. De jättelika bokstäverna i rött avtecknade sig mot en symbol i form av en krenelerad svart fästningsmur. En massiv bibel i tjockt läderband med guldbokstäver ligger på ett antikt bord i förgrunden. Ledaren skrider fram och lägger två fingrar på böckernas bok.)
Led. Jag Peter K Göransson lovar och svär att i denna svåra och ödesmättade stund göra mitt yttersta för Sverige och dess folk, så hjälpe mig Försynen. (Han tar ett steg bakåt och sänker blicken.)
(En tyst minut följer.)
(Långsamt och värdigt rätar Ledaren upp sin hållning. Över hans ansikte sprider sig ett uttryck av beslutsamhet, vilja och fasthet. Han tar långsamt av sig glasögonen. Det kornblå ögonparet fixerar en punkt ovanför och bortom horisontlinjen. Under några ögonblick som för tanken till Räkenskapens Dag är han stum. Långsamt tar han till orda. Rösten börjar lågmält men med en bitande och isande styrka. Tonläget skruvas upp och inom någon minut talar ledaren med malmklang i rösten och med åsklikt dån i stämmans väl avvägda accelerando.)
Led. Svenska kvinnor och män, medborgare och kamrater i det land vi hedrar och älskar. Vi står inför vårt livs ödesstund. Våra gemensamma värden, allt vad vi har kämpat för, ja våra liv står på spel. Vi har levat i en värld av välstånd och trygghet. Vår demokratis principer har stått fast cementerade i en turbulent omvärld sedan decennier och åter decennier. Vårt land har öppet och fredligt stått som en symbol och förebild för nationer i alla kontinenter. Vi har stått upp emot de hårda och kärva tendenser, som med en ökande spiral av våld, terror och förtryck alltmer har närmat sig vårt territorium. Vi har med generositet, vänskap och förtroende mött grupper och individer, som sökt kontakt, samarbete och fristad i vårt land. Vi har utan misstänksamhet och beräkning kämpat för internationell försoning, avspänning och vänskap mellan olika politiska och religiösa grupper såväl inom som utom riket.
Vi har alltid bekänt oss till och hyllat demokratins och frihetens principer. Vår goda avsikt och vårt förtroende för omgivningen har aldrig sviktat. Vi har agerat i tron på att den goda viljan hos nationer och individer till sist ska segra. Har vi varit godtrogna, ja kanske naiva? Den frågan ställer jag till alla landsmän i kväll.
(Konstpaus …)
Svaret är ett rungande ja! Och vi bär alla ansvaret. Vi har inte i tid läst tecknen i skyn. Vi har i vår oskuldsfulla godtrogenhet låtit mullvadsarbetet forstskrida. Nästan omärkligt har undermineringsarbetet trappats upp. Infiltration, ryktesspridning och gruppbildningar har organiskt vuxit fram. Femtekolonnare har nästlat sig in i våra led av politiska organisationer och fackföreningar. Ondskans vapendragare har efter hand krupit fram ur sina hålor. Offentliga och privata sammanslutningar och företag har varit måltavla för underjordisk verksamhet och andra aktiviteter som lömskt och smygande har trappats upp. Systematiskt men nästan omärkligt har leden slutits. Som en krypande cancersjukdom har det subversiva och manipulerande brödraskapet vuxit sig starkare - och starkare. Riksdagen, regeringens kanslier, polis, försvar och stora företag har varit de yttersta måltavlorna. Nu hade den stund kommit då den sataniskt välorganiserade sammansvärjningen hade nått den styrka och nivå, där man skridit till öppen handling.
(Konstpaus…)
Kamrater och medborgare; Marken sviktade under era fötter. Den perfida kampanjen hade nått sin kulmen. Vargflocken var redo att kasta sig över vår demokrati och slita den i stycken. Knivarna hade slipats och man stod på språng för att slå till just på denna dag. Semimilitära förband rustade till tänderna med konventionella och kemiska vapen stod mobiliserade att kasta sig över och förgripa sig på allt vad vi håller heligt och kärt. En ledare med diktatoriska fullmakter, uppbackad av beväpnade gangsters och finansierad av internationella plutokrater och krigsprofitörer, fanns i kulisserna, stampande av iver att sätta tänderna i maktens blodiga köttstycken och trampa ned, förtrycka och kväva vårt fria land och dess folk.
(Konstpaus …)
Medborgare, nära var räddningen. Den klick, så sataniskt sammansvuren, tog miste på landets lojala krafter, såg ej duglighet, modet och styrkan hos det gamla Sveriges friska kärna. Vårt kontraspionage har triumferat. När stöten riktats mot Sveriges hjärtpunkt, slog vi till med kirurgisk precision.
(Konstpaus…)
Vår stab som av säkerhetsskäl var hemlig, stöds av patrioter från alla grupper, med polis och försvarets alla grenar. Nyss agerade vi med järnhård styrka och det rena uppsåtets beslutsamhet. De lömska förrädarna med anhang har flytt, gripits, eller eliminerats. Vi blåser med stolthet faran över. För säkring av segern krävs åtgärder, som upprensning av kuppmakarfästen. Ohyran skall rökas ut och förintas.
(Konstpaus. Svaga bakgrundljud som från en hundratusenhövdad jublande folkmassa klipps in)
Mitt svenska folk: ha tillit och förtröstan! Var lojala och visa er samverkan. Ha fördrag med kommande kärva tider . De passerar men måste genomlidas. Vi klarar i samverkan vårt stålbad.
(Lång konstpaus. Bakgrundsjublet ökar i styrka)
Jag proklamerar nu undantagstillstånd. Vår riksdag är upplöst och blir ersatt med gruppen av edsvurna ledare för den prövningens tid som rycker an. Vår juntas mandat att landet regera ger utomordentlig rätt att bestämma och undantagslagar nitiskt tillämpa. Svenska folk, kamrater och medborgare! Ställ er starka och enade bakom oss, vars makt på folkets skuldror vilar säkert. Vårt Sverige leve och leve vårt N.Ö.F.F!
(Kort konstpaus)
Leve: Nationella Övergripande Folk Fronten!
(storm av bifall)
(Ridå)
---
Den onda sagan har nu presenterats. Man sagt den »starke« med våld bygger sin värld. Snart hela makten och väldet raserats. Historien har lärt oss att kort blir hans färd.
Usurpatorn har ändå harangerats Misär följer hans spår och sorg är hans gärd. Despotism och maktspråk har levererats. Även i fredstid kan det skapa ofärd.
Man glömmer debaclet men älskar glansen, när epokernas ekon ger högstämdhet. Herr Adolf, Napoleon och Francisko,
kan med Zedong och Josef tråda dansen i en vild Danse Macabre mot förgänglighet, med meritförteckningarna in blanco.
|
9 Juni 2010
| Länk
| Politik och litteratur
| 0 kommentar
|
|
|
|
Beredskapsövning scen 6
Beredskapsövning fortsätter med näst sista avsnittet, en framtidsvision om en farlig politisk utveckling (föregående avsnitt kan ses i rutan "Blogg" ovan). Beredskapsövning kan lånas gratis med lånekort via www.elib.se Från den hemsidan når man landets alla bibliotek
Scen 6 Välfärdspartiets högkvarter (Ledaren och hans grupp har med ett öga hållit koll på Reportern och hans utläggningar i TV-studion.)
Led. Tiden är snart mogen mina damer och herrar. Valförbundets manifest är värt pappret det är tryckt på, d.v.s. om man hamnar på en illa utrustad allmän toalett. Från resten av detta politiska testamente, som snarast kommer att utplånas ur historien, saxar jag nyckelfraser:
»Vi måste acceptera att människorna är olika…« »Vi har alla olika moraliska värderingar och attityder till vad som är rätt och fel…« »De traditionella möjligheterna till fostran har tyvärr i stor omfattning tagits över av daghem, media, kommersiella trender och modebetonade politiska påbud…« »Splittring av hem med separationer och skilsmässor…« »Familjen och skolan måste stärkas…« »Nedrustning av skolornas kvalitet…« »Folkets inflytande på politiken ska säkerställas…« »Yttrandefrihet, inklusive en fri press och föreningsfrihet har i praktiken försvagats…«
»Folket ska gå till val på klara och tydliga program… utfästelser… förföriska löften…kohandel…särintressen…« »Frihet är att kunna välja och ta konsekvenserna av sina val… frihetsbegreppet kräver ansvar, hänsyn och måttfullhet… För att kunna fatta bra beslut måste det finnas alternativ… kunskaper, upplysning och moraluppfattning…« »Jämlikhet... Lika lön för lika arbete…« »Missriktad jämlikhet… kränkningsöverkänslighet…«
»Jämlikhet är ett begrepp, som måste bedömas dynamiskt över tiden. Barn bör jämföras med barn, ungdomar med ungdomar, gamla med gamla, liksom hela utvecklingen från vaggan till graven…« »Alla ska bemötas med hövlighet och respekt…« »Broderskap är inte lojalitet mot kollektivet…« »Honnörsordet solidaritet… Lojaliteten…prägel av underordning och lydnad… Solidaritet med avlägsna länder, Solidariteten lika med finansiellt stöd… fel personers fickor…« »Alla medborgare i Sverige ska kunna uppleva att landet är till för dem och att de själva är till för landet…
»Gemenskap för alla…« »Arbete och utveckling…« »Stabilitet och säkerhet…« »Styrka och sammanhållning…« »Hederlighet…« »Frihet, fred och enighet…«
(Ett oroligt sorl hörs i lokalen. Ledaren låter »läpparna krulla över tänderna i ett isigt grin«. Knycklar ihop valmanifestet och prickar med precision en papperskorg)
Led. Det är dags. Nu kör vi! (Omgiven av den inre kretsen och en skara kostymklädda säkerhetsmän lämnar den ännu officiellt regerande statsministern med energiska steg högkvarteret för vidare befordran till det statliga radio och TV-huset. Med avsikt kommer gruppen att anlända försenad.) ... Fortsättning följer
|
5 Juni 2010
| Länk
| Politik och litteratur
| 0 kommentar
|
|
|