Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2020)
>>


Ett fall av så kallad primär erotomani

Vad är "primär erotomani"? Kort uttryckt är det en psykisk vanföreställning som kan sammanfattas: "In love with love itself". Ur min bok Växelsång med rondo kommer några erfarenheter av området ifråga.
... För 35 år gick jag ett ett s.k. FV-block och gjorde klinisk tjänstgöring i psykiatri vid Karolinska sjukhuset under vintern och våren 1978. På min avdelning vårdades en dam i övre medelåldern, som led av det sällsynta mentala tillståndet, ”primär erotomani”. Hon föreföll för det mesta helt normal, men när en man vid namn Kurt kom på tal tändes små stjärnor i damens ögon och hon fick ett saligt ansiktsuttryck. Kurt var en man som damen hade inbillat sig var avsedd för henne. Att han var gift och inte ville kännas vid henne hade ingen betydelse. Kvinnan följde varje steg Kurt tog och skaffade sig en lägenhet mitt emot huset där han bodde. När ett ljus tändes eller släcktes i husfasaden tolkades det av den besatta damen på det viset att det var hemliga signaler som genom Kurts försorg förmedlades till henne. Kvinnans ”stalkingbeteende” blev så småningom så besvärande för Kurt att han flyttade till annan och okänd ort, vilket inte hindrade den sinnesförvirrade damen att tro att hon och Kurt skulle förenas, när alla teoretiska och praktiska problem var lösta. Kvinnan uppträdde så småningom så bisarrt att hon blev intagen på psyket. Jag kan direkt påstå att jag för decennier sedan inte led av den psykiska sjukdom som kallades primär erotomani...

Den sista reflexionen gjordes med anledning av en relation i ungdomen som dominerade en tid i min ungdom och som avspeglas i dagböckerna från 1962 och flera år framåt.
24 Juni 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Grattis till dotter Petra Edström 44 år

Fredagen den 20 juni 1969 kl. 04.34 föddes vår första dotter Petra. Hon fick också namnen Kersti, Helena. Petra var redan då välskapt, vägde 3450 g och var 49 cm lång. Det var midsommarafton och morgonsolen strålade redan. Det var högtryck den helgen. Jag rökte mitt livs enda rökverk den dagen, en cigarr, men det var bara rent symboliskt.
20 Juni 2013  | Länk | Personligt | 0 kommentar
En uppenbarelsedröm

Ur Charlottes bok visas nedan ett avsnitt som handlar om en dröm som uppenbarar en högre sanning:
...Jag vandrade i en tät allé av höga lövträd. Vägen var spikrak och smal. I slutet av allén skymtade en slottsbyggnad. Den föreföll jättelik, eftersom jag inte tycktes komma den närmare, trots att jag upplevde att min vandring pågått mycket länge. Allén kändes trång som ett fängelse, som det inte gick att sidledes bryta sig ut från. Plötsligt stod en skepnad i fotsid svart dräkt med en huva eller schalett framför mig. Det var en varelse med tidlöst kvinnligt utseende, det såg jag på hennes ansiktsdrag och på kroppen som anades under tyget. Hennes uppsyn var fast och beslutsam, men inte sträng eller dömande. Det var en ängel jag såg ansikte mot ansikte. Jag stannade framför henne, där hon tycktes spärra min väg.
”Du går åt fel håll, vänd om.”
Det var med en stark övertygelse om att inget alternativ fanns, som jag lydde hennes uppmaning. Jag började gå mot det håll jag kommit från och såg till min lättnad att alléns början inte var långt borta, trots min, som jag uppfattat den, dittillsvarande långa gångsträcka från andra hållet mot slottet. Allén slutade vinkelrätt mot en grusväg, runt vilken några anspråkslösa äldre trähus var belägna. Jag drogs mot ett av dem, som omgavs av en igenvuxen fruktträdgård. Huset var murket och grånat av ålder och föreföll övergivet sedan länge. Jag kände en oemotståndlig drivkraft att gå in den obetydliga stugan för att leta efter något jag saknade. När jag öppnat den gistna ytterdörren trädde jag in i en hall, som hastigt vidgade sig till en sal där väggarna tycktes klädda med sidentapeter. Höga speglar med guldram och möbler med tidlöst-antikt utseende utgjorde en del av den osannolika inredningen. Ett enormt dukat paradbord med tända silverkandelabrar stod mitt i salen, som hela tiden tycktes öka i storlek. Jag gick in igenom en av de dörrar, som fanns utmed den ena kortsidan. Byggnaden syntes oändlig i utsträckning och variation. Jag vandrade genom rum efter rum och hela tiden öppnade sig nya praktfulla salonger, salar och även mindre rum, som kunde vara sovgemak eller mottagningsrum. Jag såg inte skymten av någon mänsklig individ. Drömmen var supranaturalistisk, det vill säga enligt alla mina sinnen mer verklig än verkligheten själv. Jag strök med händerna över gobelänger, mosaikytor, marmorskulpturer och ädelträ, och vad jag än såg eller berörde, så var det tydligare än något jag varit med om. Då ringde en mobiltelefon någonstans, en oväntad händelse i det upphöjda sammanhanget. Signalerna ringde ihållande och jag letade febrilt efter den lilla telefonen, som var min egen och låg i någon ficka. Jag fumlade med knapparna och gjorde alla fel som går att göra med en telefon, men lyckades till slut få kontakt med uppringaren. Det var min mor! Jag blev varm av glädje, men vår konversation blev besynnerlig. Tills slut kom jag på att hon var död och frågade hur det var på den andra sidan. Hennes röst lät som toner ”av en salig ängels mun”, när hon gav mig det kryptiska svaret:

"Det finns ingen andra sida”....
16 Juni 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
”Som en hund som vänder åter till sina egna spyor..."

Charlottes bok är en roman och ingen själbiografi. Troligen känner många igen sig i mönstret att ofta upprepa samma tvivelaktiga beteende. Nedan ett avsnitt ur boken:

”Som en hund som vänder åter till sina egna spyor …” Med ett ryck och ett kvävt skri tvärvaknade jag vid ettiden. Var det de lägre delarna av min hjärna som slagit till igen? Fortfarande ovetande om ursprunget till de citat, som hittills drabbat mig, förstod jag ändå innebörden. Mitt beteende hade återgått till monotona upprepningar av skadliga mönster. Den vanliga hjärtklappningen efter en spritkväll, med inslag av extraslag i serier, fick mig att för första gången på länge känna dödsångest. Mitt hjärta var ju redan skadat efter infarkten och mina uppföljningar hos läkare kunde betraktas som misskötta. Skulle jag kanske dö ensam i denna natt på ett hotellrum utan att på minsta sätt ha gjort upp räkningen med mitt liv? Jag var nästan på väg att be en bön, men hade dålig rutin på det området. Jag kastade i stället i mig ett par fem-milligrams ångestdämpande Stesolidtabletter, som omedelbart hade en placeboeffekt på paniken. Efter en halvtimme kom det så efterlängtade sömntåget åter glidande in på min station. Innan jag somnade, beslöt jag mig för att resa hem snarast möjligt nästa morgon och försöka hitta en annan infallsvinkel till de meddelanden eller berättelser, som kunde finnas i Charlottes efterlämnade bok, om det nu var hon som skrivit innehållet …
9 Juni 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Brännvinsdraken

En vers på Ottave Rime ur Beredskapsövning (2010):
...

För länge sedan fanns ett budskap skrivet
i ett plakat av allegoriskt slag.
En hisklig drake utgjorde motivet.
På bondens grödor lade han beslag
med enda syfte att förpesta livet.
Hans brännvinsfloder gjorde mänskan svag.
Dårkistan, finkan eller fattighuset
blev konsekvenserna av brännvinsruset.
...
4 Juni 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida