www.smartahundar.se
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2022)
>>


Årets sista dag

Tidig morgon. Idag hade jag tänkt mig en sovmorgon. Var ute och rastade hundarna tidigt och kröp ner i sängen igen.

Ledig dag, nyårsafton och sovmorgon - underbart att få sova lite längre tänkte jag...

Men Mocca tyckte det blev alldeles för långtråkigt. *L* Efter ett flertal uppväckningsförsök av mig gav jag upp och klev ur sängen.

Så nu får det bli ett sakta uppvaknande i soffan i stället.

Årets sista dag. Nu får jag försöka hitta ett nyårslöfte innan dagen är över.

Idag får det bli koppel på hundarna med tanke på alla smällare som smälls här i storstan.

Kylan har försvunnit och det är underbart. Jag håller på att få vårkänslor då man nästan kan känna att våren snart är i antågande....önska kan man ju...

Nu önskar jag alla mina läsare en fin Nyårsafton och ett Gott Nytt 2011!

31 December 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Inbyggd gps

Jag är helt övertygad om att hundar har någon slags inbyggd gps.
Vi kan åka till någon plats där vi inte varit på flera månader. Meg börjar då pipa i bilen flera km innan vi är framme.

Jag vet inte vad det är hon kopplar det till. Kanske något riktmärke hon känner igen längs vägen eller oxå så kopplar hon vägen till någon trevlig aktivitet vi gjort på just den platsen.

Vem vet vad som rör sig i en hunds huvud och hur de sammankopplar erfarenheter och upplevelser.

Är nu mycket glad över att vi har två hundar. Det är lagom antal. En hund är enligt min åsikt för lite. Har man två stycken så triggar de varandra till träning. Sitter och väntar på sin tur och gör sitt yttersta för att få fortsätta sin aktivitet en stund till.

Tre hundar är en för mycket om man inte har hela dagarna till att träna.

Idag råder snöstorm kyla och bistert. Inte så kul uteväder men vi är i storstan så det får bli mycket miljöträning bland alla människor på Avenyn.

Mocca älskar att få sig en klapp av någon som smälter för hennes barnsliga svansande.

Hoppas att det valpbeteendet snart ska gå över. Det är lite sent i ålder att fortfarande vilja hälsa på allt och alla men det beror säkert på att det inte bor så många människor man kan hälsa på ute på landet.

19 December 2010  | Länk | hundar är livet | 2 kommentarer
Smarta hundar

Hundar kan vara smarta på olika sätt. Bordercollien anses ju vara hundarnas Rolls Royce när det gäller smarthet. Men de kan samtidigt stundtals vara rätt korkade eftersom rasen har en tendens att bli skrajsna för saker som inte är farliga. Men det beror nog på deras enorma signalkänslighet.

Meg är smart och lyhörd när det gäller språket vi talar och förstår exakt vad vi säger. Häromdagen sa jag att nu får vi snart ta och klippa Megs klor. Vips stoppade hon ena benet under magen för klippa klorna det ville hon inte.

Jag hade inte ens tittat på henne. Utan hon ligger och lyssnar...

Meg är även mycket smart när det gäller åt vilket håll hon ska. Man bara pekar det lilla minsta åt vilket håll hon ska gå eller leta efter gömt föremål.

Mocca är ju tre år yngre och har inte så stor erfarenhet. Men hon är mycket smartare med t ex Nina Ottossons leksaker där det gäller att klura ut lösningar.

Problemlösningar är hon helt suverän på.

Idag körde vi lite trix inne på morgonen. När hon tycker jag är för långsam för henne och hon vill jobba fortare, då brukar hon köra hela programmet innan jag ens visat vad hon ska göra. Ler.

17 December 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Leksaker en meter under snön

Idag kom Mocca på en alldeles ny och egen söklek.

Hon började febrilt gräva efter en länge gömd och glömd boll. Sen hängde Meg på. De rusade runt på den stora tomten och lyckades med gemensamma krafter hitta fem leksaker långt ner på gräsnivå.

Utpumpade lyckliga lade de sig sen tillrätta inne i värmen.

Nöjda med dagen uppgift. Så nu finns det leksaker att leka med igen.

16 December 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Vinter och tystnad

Alla valparna har nu flyttat och det blev så tyst så tyst. Så nu vilar vi öronen till nästa gång. Ler.

Idag är en ledig dag som ska bli fylld av massor av aktiviteter. En del av dem för hundarna.

Mocca och Meg har fått stå tillbaka lite när valparna i första hand fått ta sin tid. Det är ju viktigt att vi lämnar en liten varelse som är fullt socialiserad. Har skrivit en del om bra valplekar som samtidigt ger träning på hemsidan.

Så nu ska vi först börja och gå ut i trädgården så de får rusa av sig all överskottsenergi. Meg som fyllt 4 år i november har även hon en stort behov av att springa av sig. Ska sen köra ett pass lydnad under förmiddagen.

Mocca hon rusar varje dag till källardörren och visar att hon vill jag ska ta ut treibbollen.

Varje dag blir hon lika besviken eftersom snön gör det omöjligt med just den aktiviteten nu.

6 December 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Mötet med Chippen

Igår var jag hemma hos Karin och träffade Chippen. Hade nog innan trott att han skulle göra så som Moa gjorde när vi inte setts på ett tag, yla av glädje.

Men ack så jag bedrog mig. *L*

Han lade knappt notis om mig utan viftade lite förstrött och artigt på svansen och visade inget större igenkännande.

Men det är så Chippen är, lever i nuet och har antagligen redan glömt mig.

Han följde med ut till bilen och sniffade runt lite och kanske att han för en kort stund fick någon minnesbild i huvudet men den försvann lika fort igen.

Lite sorgset efter att ha levt med den här killen i 6,5 år men allra mest skönt då det hade varit än värre om han velat följa med hem igen.

För som sagt, bättre hem kunde han inte få än det han har nu! Inga hundtjejer som hunsar med honom och han verkar stortrivas med att vara ensamhund.

Så hundar är olika till sin karaktär. En del kan man lämna bort medan andra skulle längta halvt ihjäl sig efter sin förra ägare.

2 December 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Hundgodis

Det finns mycket man kan aktivera hundar med när det gäller att gnaga och sköta sina tänder.

Jag brukar köpa märgben som jag kokar några minuter. Tar sen en tesked och plockar bort den feta märgen eftersom den ofta kan ge diarré.

Sen stoppar jag märgbenet i frysen några dagar. Det brukar bli en populär aktivitet.

Har man inte tid och ork att leta efter märgben så har Lantmännen knotor och stora ben från nöt som brukar vara poppis att arbeta med.

Annat bra hundgodis som är nyttigt och bra att ha vid träning är små bitar skuren blodpudding som torkats i ugnen på 100 grader några timmar.

För en bit blodpudding kan hunden göra underverk och får en enorm motivation.

För övrigt så har snöstormen dragit förbi och jag börjar äntligen känna mig hyfsat kry igen.
24 November 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Snö och valpflytt

Ja så var det en sån där snöig dag igen. Hundarna blir vilda av glädje så får väl försöka känna likadant.

Valpköpare är på väg från olika håll i Sverige. Inte riktigt kanonväder att köra i men vad gör man inte för en liten fyrbent vän. *L*

Det förstår bara vi som ingår i släktet hundtokiga.

Nu ska vi köra lite snötreiball.

Alla valparna är tingade och det känns skönt att de nu ska få egna hem allihop.

Ännu en valpresa är snart till enda. Oerhört spännande att följa de små liven under åtta veckor och lika skönt att återigen få sova på morgonen till klockan sju.

Valpkullar följer samma utveckling men är ändå olika i sin grupp.

Förra kullen var mer stridiga med varandra men den här kullen har bara förnöjsamt lekt och haft kul med varandra.

Många skratt har det blivit som när det spikades och de tufft vaktiga stod uppe på huset och skällde för fullt nästan i takt med ljudet.

Likadant när valplådan skulle städas och de snart kom underfund med att komma till matte när hon ropade matropet... det gjorde man bara en gång när man annars kunde springa fritt i hela huset.

Så smarta är de att de förstod att inkallningen inte betydde mat utan in i valphagen igen.

Den här kullen har älskat att studera dammsugarens framfart genom hallen. Förra kullen tryckte ihop sig alla åtta i huset när dammsugaren gick på.

Nu önskar vi alla valpköpare ett riktigt härligt hundliv!

20 November 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Tidiga morgnar med pigga valpar

Det blir mycket tidiga mornar just nu med nio hungriga vargar som skriker med full hals klockan 5...

Men snart är det över för den här gången och mest är det roligt om man bortser från just morgnarna.

Alla är nu avmaskade, nyfotograferade och kloklippta. En hel kväll tar det. Jättemysiga när de anfaller benen och hänger sig fast i byxorna precis som valpar ska göra.

Mocca har börjat hoppa in och stjäla valparnas leksaker....*L*

Nu ska Meg och Mocca få sig ett träningspass för huvudet. Just nu kör vi sökrutor för att Mocca ska få lära sig det grundligt.

Har en väska med snickrade träbitar i som de får söka. Nästa som fågel fisk eller mittemellan.

En del pinnar gömda på marken, en del som ligger i en trädklyka. Har man varit en riktigt duktig hund kan ju faktiskt favoritbollen helt plötsligt oxå hänga där högt upp.

Det är populärt kan jag lova.

Mocca har blivit en helt annan hund nu sen hon börjat löpa. Lugn och sansad och mer vuxen.

Skrattade för mig själv när jag ringde hundpensionatet hon var på i somras som hon ska åka till igen några dagar.

Kvinnan i andra ändan berättade att hon varit helt slutkörd efter att Mocca åkt hem sist. Hon undrade om hon lugnat sig något...

Ja mer intensiv hund har vi aldrig haft men man glömmer när de växer som tur är...

Men hon älskar att träna och det är underbart.

28 Oktober 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Snö

Vinterns första snö har kommit.

Minns förra vintern då Mocca kom. Hon som under sina första månader inte visste om något annat än snö snö och åter snö.

Minns när hon klättrade upp på en kulle och såg ut över ett vitt landskap och hur hon nog trodde att hela världen bestod av snö.

Tänk vad hon blev lycklig första gången hon hittade en pinne under all snö.

Mocca ja, hon blir alltmer intresserad av valparna. Smyger in till dem när hon tror Meg ligger och sover. Men hunden har ju en hörsel som är åtta gånger bättre än vår.

Så Meg kommer studsande och Mocca formligen flyger ut ur valphagen och står där utanför och ser oskyldig ut.

Va skulle jag varit inne hos valparna. Aldrig!

Hon förstår inte att Meg hör ljudet av alla valparnas skrik när Mocca kommer och de tror att det vankas mat.

Smart men dum....

21 Oktober 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Valpar och tidig morgon

Jag glömmer mellan valpkullarna hur tidiga mornar de blir.

Startade dagen idag vid femtiden av att nio hungriga liv skrek av hunger. Full kör i huset.

Meg diar fortfarande fullt ut men om nån vecka blir det till att gå upp och vispa välling i ottan.

Nu börjar de arbetsamma men mycket roliga fem veckorna innan de flyttar från sin mamma.

Mocca har börjat bli intresserad av dem, men Meg tillåter inte närmare kontakt än fem meter för Mocca. Så hon får studera dem på håll.

Annat var det när gamla Moa levde. Hon fick vara med och sköta om kullen från att de var nyfödda. Hon stod där och slickade dem sida vid sida med Meg.

Så relationen hundar emellan kan se olika ut. Jag tror att Meg tycker att Mocca är en jobbig snorunge som fortfarande har mycket kvar att lära och så är nog fallet i mångt och mycket.

Mellan Meg och Mocca råder det mest rivalitet om vem som ska få mest uppmärksamhet. Kanske kommer de aldrig få den samhörigheten med varandra som man önskar.

När det gäller relationen mellan Meg och Moa fanns där en djup samhörighet och en respekt för varandra. Vad jag kan sakna Moa ibland. Den tuffa men undergivna hunden som var så oerhört klok.

Tiden går så fort och det är nu 1,5 år sedan hon fick sluta sitt liv. Men hon gav mig tio roliga lärorika år.


Igår tog vi bilder på alla valparna så nu ska de sättas ut på hemsidan under dagen.
15 Oktober 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
En natt i väntan

Igår kväll vid 23-tiden när jag precis skulle somna fick Meg värkar.

Ingenting konstigt med det från början. Timmarna gick och ingen valp kom. Slumrade till en stund och vaknade vid fem-tiden.

Då var allt lugnt och stilla men värkarna var som bortblåsta.

Så det har blivit ett besök hos veterinären med ultraljud, röntgen och en del prover. Kalciumprovet var inte för lågt som tur var, annars hade hon fått kalciumdropp.

På ultraljudet tickade massor av hjärtan och alla valparna mådde bra. Sedan togs det röntgenbilder och det visade sig att det är minst nio valpar!

Meg är mjuk och redo för förlossning så nu är det bara att vänta på att värkarna ska börja igen.

Hon har varit otroligt duktig som har orkat ligga så länge på den hårda britsen.

24 September 2010  | Länk | hundar är livet | 2 kommentarer
Chippen har flyttat

Idag har Chippen flyttat till Karin med familj i Trollhättan.
Nu håller vi tummarna för att de kommer att trivas med varandra så han kan få stanna.

Chippen älskar allt och alla och hade ingen separationsångest från mig när jag skulle åka. Han hade fullt upp med att se om det fanns fler goda korvar i kylskåpet. Härligt.

En enkel hund men ack så undergiven. Han har inte haft det så lätt med två tuffa tjejer som velat dominera honom. Varit förpassad in i ett hörna när Mocca vallat dit honom.

Nu ska vi ut och ta en promenad längs vattnet och sen ska Mocca få sig ett träningspass innan jobb väntar.

Meg är trött vid det här laget. En vecka kvar tills valparna kommer.

18 September 2010  | Länk | hundar är livet | 2 kommentarer
Regn o rusk

Idag öser det ner över västra Sverige. Men vad gör det när dagen är ledig.
Har varit ute på skogspromenad. I eftermiddag blir det inneträning med klossarna och Nina Ottossons leksaker.

Det brukar vara populärt, tre hundar som sitter på rad och väntar på sin tur.

Meg är dräktig och igår kände jag små tassar som sparkade genom den spända magen. Härligt.

Hon förstår däremot inte att hon inte kan springa lika mycket som vanligt. Försöker och träna henne mer mentalt.

Men nu är det bara två veckor kvar så jag hoppas att hon ska bli en trött havande hundmamma snart.

Ibland dyker roliga minnen av dråpliga situationer med hundarna upp.

Häromdagen kom jag på när Moa en gång fick något extra gott i sin skål. Hon stod och åt sitt torrfoder när jag lade på det.

På ett ögonblick öppnade hon munnen och lät alla bitarna av torrfoder åter returneras till skålen!

För inte vill hon tugga på torrfoder när det fanns bättre saker.

Mocca är också rolig när det vankas något gott. Hon tar en bit och sticker iväg med den till ett säkert ställe för att få njuta ifred. Sen går hon tillbaka till skålen för att fortsätta festmåltiden.

Hon blir då lika snopen varje gång. För matskålen är länsad på allt det där goda!

Hon är ung och oerfaren och kan inte ännu förstå hur det hänger ihop.

Totalt har hon missat sina två kompisars väntan på att få sluka det åtråvärda i skålen så fort hon lämnat den, om så för en sekund.

Men hon lär sig väl. Ler.

14 September 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Ormar och spökåldern

Igår på skogspromenaden höll det på att gå riktigt illa med Mocca. Hon är ju alltid överallt mitt lilla kvicksilver.

Helt plötsligt fann hon en intressant doft cirka en meter in i skogen. Var där med nosen och sniffade. Sekunden efteråt såg jag en orm kräla iväg inåt skogen!

Som tur var hade hon koppel på sig. Jag fortsatte att gå och funderade på vilken veterinär som skulle kunna tänkas ha jour om hon skulle börja svullna upp.

Men som genom ett under måste ormen ha dragit iväg utan att hugga för det kom ingen reaktion på henne. Pust det var en pärs en stund.

Eller så var det kanske en snok?

För övrigt har hon nu kommit i spökåldern. Allt är farligt. Granar i skogen, vissa röster på radion osv. Men det går ju snart över.

Solen skiner idag. En underbar höstdag. Perfekt för träning.

9 September 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Kottsök

Idag har solen skinit och vi har varit ute i skogen och tränat att söka efter grankottar.
Mycket enkelt, men hårt arbete för en bordercollie.

Plockade på mig några kottar som fick ligga i fickan i några minuter. Skrapade lite med nageln på en.

Satte hundarna på vägen och gick in 100 meter i skogen och gömde några kottar.

Meg älskar den här övningen. Hon for över stock och sten trots några extra kilo just nu. Hon är totalt opåverkad av sin dräktighet,

Hon hittade alla kottarna inom loppet av några minuter.

Duktigt tycker jag med tanke på att skogen är full av kottar och området stort.
Men har man vanan inne att söka och har tränat mycket så går det så lätt.

Mocca fick hämta en kotte på lite närmare håll. Hon hittade den men var mest lycklig över att få springa fritt i den stora inbjudande skogen. Hon är fortfarande ganska barnslig.

Chippen har inget föremålsintresse så just den här övningen funkar inte på honom.


På eftermiddagen tog jag fram agility hinder så Mocca fick hoppa av sig lite av all den energin som den lilla kroppen bär på.
7 September 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Härliga hundminnen

December 2008 fick Meg sin första kull valpar. Det var mitt i natten. Chippen låg spänd ute i hallen och undrade vad som hände. När första valpen var född och gav ifrån sig ett litet ljud då ställde sig Chippen upp och började skälla för fullt...

Jag kunde se vad som rörde sig i hans huvud, hur han tänkte - Var kom den främmande hunden ifrån? Och in i mitt hem!!!

Jag fick honom att tystna och han följde nyfiket hur valp efter valp kom till världen. Men se somna, det vågade han inte.

Vid andra kullen hade han lärt sig och de där små skrikande varelserna ibland kom och besökte vårt hem. Men att de snart flyttade igen.

4 September 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Sommar, åska och småkryp

Idag på eftermiddagen mullrade åskan och Meg som har hela bordercolliens nojighet fick panik och drog iväg ut på vägen med Mocca i släptåg!

Mocca kom snart hem igen men Meg var borta.

Fruktansvärda timmar segade sig sedan fram. Jag var på jobbet med mycket att göra men fick i alla fall ringt polisen.

Efter sådär två timmar var det en tjej som stannat och plockat upp en vettskrämd Meg i bilen och ringt polisen.

Så nu är hon hemma igen. Pust.

Det är ju getinginvasion just nu. Mocca som är nyfiken som få försöker fånga dem och jag är rädd för att hon ska bli biten.

När Moa var valp så var hon precis lika nyfiken och försigkommen.

En dag när vi var ute i skogen så dök Moa på en svart slemmig snigel. Den måste ha smakat vedervärdigt för hon spottade och fräste länge efter och jag förstod att den inte var god, inte ens för en icke kräsmagad labbe-blandning.

Efter det nosade hon aldrig mer på sniglar.

5 Augusti 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
I löptider

Megs höglöp är nu förbi men det har inte grannhundarna förstått.
Det är ihärdig uppvaktning från morgon till kväll.

En flåsande hund möter mig när jag öppnar dörren. En annan hane ylar och skäller borta i skogen.

De har det inte lätt, och inte vi heller. Den enda som inte verkar bry sig är huvudpersonen för all uppmärksamhet - Meg.

Hon fnyser och visar tänderna när den flåsande hanen kommer alltför nära.

Värre blir det när Mocca kommer i höglöp. Hon formligen avgudar grannhunden.
Kurtiserar, ålar och gör sig till. Men han ser henne inte.

I lördags fick Chippen en aning om tidigare parningar. En kort stund hade hans hormoner glömt bort att han faktiskt är kastrerad.

På en sekund försökte han kliva på Meg men det ska han inte försöka göra igen.
Han är ingen hane Meg har lust att ha någon närmare kroppslig kontakt med.

Om några dagar blir det stilla här hemma igen. Lagom till Mocca ska börja höglöpa. Suck.


2 Augusti 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Revir

Mina hundar har lärt sig var gränsen för hur långt de får gå sträcker sig.

Det är mycket praktiskt att inte behöva sätta upp staket och att alltid behöva hålla koll på om grinden är stängd.

Förutsättningen är förstås att man inte bor alltför nära en hårt trafikerad väg.

Jag började lära in detta redan vid åtta veckors ålder.

Så fort valpen strosade iväg i uppåt skogen så ropade jag in när gränsen närmade sig. En liten godis som belöning och gränsen var klarlagd.

Det kan ibland bli lite dråpliga situationer. En dag skällde de på grannen som brände trädgårdsavfall, rusade ditåt och skällde men tvärnitade vid gräsgränsen.

Mocca fortsätter att leta korv i träd varje morgon i förhoppningen att det växt lite korv under natten. Ler.

Hon plockar nu in två klossar i burken och jag namnger klossarna på olika sätt.

Imorgon ska Meg dejta en fin hanne. Vi får se om tycke uppstår.

26 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Varför just bordercollie?

Ibland när hundarna är aktiva och jag är trött och vill göra annat då kan jag en kort stund tänka... nästa gång hund får bli en annan ras.

Men så kommer orken tillbaka och det tack vare allt man får tillbaka genom samförståndet i träningen.

Framförallt genom all motivation som bordercollien visar på.

Igår kväll skulle jag lära Mocca - som nyss börjat apportera - att ta en kloss från marken, bära den till mig och sen lägga den i burken.

Jag tänkte att det tar kanske en vecka att lära in de olika momenten.

Gissa om jag blev häpen när hon efter 10 minuter hade fixat detta!

Så satt hon och väntade på nya uppdrag viftande på svansen oerhört stolt och glad över berömmet hon just fått.

Så det där med rasbyte får nog dröja tills jag blir 80 - om ens då.



24 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Olika rangordningar i flocken

Mina hundar lever i en flock på tre stycken.

Chippen, den sexåriga hanen, är oerhört undergiven. Chippen skulle aldrig starta ett bråk, aldrig komma på tanken att ens låta sig provoceras till slagsmål.

Chippen är äldst och han är hanne, ändå står han längst ner i rangskalan genom sin undergivenhet.

Meg lever sitt eget liv. Hon bryr sig inte så mycket om de andra hundarna utan har bara intresse för sin ägare. En egen hund som är en dominant tik men mer på ett stillsamt sätt.

Mocca, den åtta månader gamla tiken, är den mest dominanta hunden jag någonsin haft. Mocca styr Chippen med järnhand. Stundtals leker de ihop och är jättekompisar, stundtals har han ingen rolig tillvaro alls med henne.

Mocca har vid ett flertal tillfällen försökt dominera Meg men då mött på rejält motstånd.

Ja, hundar är olika till sin läggning. Både Chippen och Mocca var minst i sin kull men ändock så olika i detta avseende.
20 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Mocca vårt yrväder

Vi hämtade Mocca vid nyår nere i Skåne. En liten bedårande brun bordercollievalp med just den färgen vi letat efter så länge.

En liten framåt valp som vände ut och in på våra liv med sin otroliga intensitet och upptäckarglädje. Full avi bus och upptåg!

När Mocca var tre månader fick Meg valpar så Moccas valptid blev lite annorlunda under två månaders tid kan man säga.

Hon är oerhört lyhörd på kommandon och älskar att träna både apport, agility, lydnad och treibball.

Har dock lite svårt att underordna sig i hundflocken. Styr snälla gamla Chippen med järnhand. Kommer bli en dominant tuff tik som jag får träna mycket och intensivt i dominansövningar.

Mocca är den mest intensiva hund jag nånsin haft. Hon kommer förhoppningsvis lugna sig med tiden och lära sig ligga ner och vänta på nästa aktivitet.
Men det är en bit dit och mycket arbete återstår...

Men som sagt var hon är lugn och sansad i psyket, har inte så nära explosion från 0-1000 på en sekund som b.c. brukar ha och kommer ge mig mycket glädje.

Har bara glömt bort hur intensivt det första året är.
16 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Äntligen löp

Äntligen har Meg börjat löpa. Hon har varit en annan hund nu under några veckor. Inte den lugna fina hund jag är van med. Tänk vad tiden före löp kan göra med en tik. Hon har varit taggad mot de andra hundarna något hon inte brukar vara.

Jag är glad att min shappis Chippen är kastrerad och är totalt ointresserad av löpande tikar. Han luktar inte ens under svansen på dem.
Konstigt hur det kan bli efter en kastrering.

Chippen har parat två tikar. Det gick alldeles utmärkt. Han visste exakt hur det skulle gå till. De valparna är nu 3,5 år gamla och blev vad jag förstår fina familjehundar.
Vi var och tittade på två tikar i Stenungsund, de blev riktigt lyckade.
Sätter in en bild.
Med den första tiken tog det cirka en timme innan han fastnade.
Vid andra tillfället så kände han på luften igenom dörren att det kom en löptik på besök.
Han klättrade längs ytterdörren. Den tiken var cirka 20 cm högre än honom.Men inget är omöjligt om man är shappis och vig som en apa.
Han klättrade med bakbenen tills han kom rätt.

Så Chippen blev pappa till 16 valpar innan han kastrerades.
16 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Nina Ottossons hundleksaker är bäst!

Idag var vi en sväng på brukshundsklubben och körde ett pass på agilitybanan innan det blev för varmt.

I eftermiddag ska jag plocka fram Nina Ottossons träleksaker. Det är en mycket bra aktivitet att låta hundarna leta godis i dem.

Det krävs stor tankeförmåga för att lösa uppgiften att få bort klossarna och hitta belöningen.

De hundar som får vänta på sin tur blir oxå trötta på att bara just sitta och vänta.

Vaknade i morse av att någon pratade ute i stora rummet. Mocca var uppe och stökade runt sextiden och hade lyckats med konststycket att trycka på den pyttelilla röda knappen på fjärrkontrollen!

Vet inte om det var rena turen eller om hon uppfattat hur jag sätter på tv:n varje morgon.

Men tv4 var på.
16 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Fler parningar

2005 var jag sugen på en valpkull igen. Via annonser hade jag hittat några hannar nere i Skåne. Moa var i höglöp när vi kom dit. Men hade blivit en sur gammal tik på 5 år.

Hannarna var jättefina men ingen av dem föll henne i smaken. Hon lekte den sedvanliga parningsleken, ställde upp sig helt rätt. Ställde svansen i rätt båge.
Sen var det stopp. Så fort den flåsande hannen närmade sig så vände hon sig om lyfte lite på överläppen och sen var det kört!

Ingen hanne vågade göra några mer försök. Vi fick åka hem utan spirande valpar i magen och några besvikna mattar o hussar. Men lite skön semester fick vi.
Moa var en speciell hund som man inte kunde bestämma över. På något sätt hade hon nog förstått att det där med valpar inte var något hon ville ägna sig åt och inte karlar heller.

Meg har varit lättare att para. Hon har inte varit så svårflirtad som Moa.
Men senast vi parade så fanns de två hannar dit vi kom. Den utvalda hanne gillade hon skarpt och han henne.
När vi kom dit så ylade den tilltänkta hannen genom gallret på tomten medans den andra hunden sniffade lite i luften och lunkade sen in. Totalt ointresserad av att det fanns en höglöpande tik i närheten
Så det är klart att det finns någon slags kemi hundar emellan som måste stämma.
14 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Parningar genom åren

2002 skulle vi para Moa. Det var innan annonser på nätet hade kommit ordentligt.
Genom en bekants bekant hittade vi en svart labrador i Alingsås.

När vi kom dit visade det sig att han var både överviktig och rejält hjulbent. Moa tyckte han var vidrigt ful och vägrade att ens närma sig honom.

Då förstod jag att det inte var så enkelt att para hundar utan att hunden liksom människan måste känna någon slags rätt kemi för att det ska klicka.

2003 testade vi en annan labrador. En svart vacker dalsländsk hanne. Moa gillade honom, lekte parningslek i två timmar i ett svinkallt novembermörker, men ville inte riktigt låta honom komma tillräckligt nära.

När vi börjat ge upp och tänkte tanken att åka hem, då som genom rena turen lyckades hannen fastna. Så där stod jag på knä och höll och lugnade och blev allt mer genomkall och blöt.

Tjejen som var med tittade ideligen på klockan och sa att sist tog det 20 minuter.
Klockan tickade iväg och kylan gjorde sig påmind. En timme hade gått och vi började prata om att vi kanske fick höra med en veterinär om de inte släppte.
Då släppte hundarna och vi kunde glatt köra hemåt.

Nio veckor senare så föddes sju fina valpar som blev utmärkta familjehundar.
14 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Löptikar

Att vara ägare till en tik innebär att man har en hund med två sidor. En stabil klok hund som lyder minsta vink men som blir totalt crazy innan löp.

Så har det varit med de tikar jag har och haft.

Moa som blev stentuff mot andra hundar innan löp. Vi fick p-spruta henne under några år för att hon hade det så jobbigt månaden innan det skulle starta.

Meg som blir en helt annan hund dessa veckor.

Det verkar som om dessa symtom förstärks ju äldre tiken blir.

Har ju även haft både hane och tik under samma tak under löp, det är inget jag vill uppleva igen.

En hanhund som ylade dygnet runt i en vecka och en tik som låg på andra sidan dörren och väntade på att den ylande skulle ta sig igenom dörren.

Minns en semester då Moa kl 4 på morgonen låg och krafsade på ytterdörren där vi bodde långt ute i skogen. Minns mannen som kom några timmar senare och letade efter sin hane som hade sprungit hemifrån den natten. Han var försvunnen men jag förstod vem det var som vi hade haft som nattgäst.
14 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Varje hund har sin personlighet

Varje hund är unik precis som vi människor.

Moa som hade så mycket vakt och jakt i sig. Kunde bitit hårt om någon skulle kommit för nära oss. Moa som var en liten harig hund när klotången kom fram. Låg och gömde sig i timmar även om den allra goaste godbit kom fram. Kikade fram ibland men ville inte bli kloklippt för allt i världen. En sån klok hund och säkert var det fler raser i henne än de som uppfödaren uppgav vid köpet.

Chippen som har sina lustiga egenskaper. En översocial hund som bara har ett krav i livet, att få vara nära människan och bli klappad och få vara med. Chippen som äter minimalt med mat, som måste ta sig några bitar innan han går ut.

Vet inte vad han lever av men på något sätt överlever han.

En riktig finsmakare som bara äter om det nalkas något gott. En rolig hund som står med munnen vidöppen om osthyveln och ost kommer fram. Kanske vankas det en liten skiva till en hungrig hund.

Meg denna arbetsmaskin som bara har ett mål att arbeta tillsammans med sin förare.

Meg som är totalt ointresserad av att leka med andra hundar.

På många sätt en enkel hund bara hon får sitt arbetsbehov tillfredsställt.

Minns när hon var dryga halvåret och vi hade börjat träna sökruta. Hon var med mig när jag satt potatis. Några timmar senare när vi var ute på tomten så var hon försvunnen. Jag ropade och ropade men ingen hund kom.

Gick runt tomten och där satt hon vid potatislandet. Viftande på svansen satt hon där och väntade på beröm. Varför? Jo, för att hon varit så duktig sedd ur hennes hundvärld. Hon hade trott att när vi satte potatis så det var en ny söklek.
Alla potatisar var uppgrävda och låg på en lång rad!
Jag smålog för mig själv.

Mocca vårt lilla yrväder men sin egna personlighet. Tuff framåt men på nåt sätt mjukare än Meg. Älskar andra hundar men vill gärna vara ensamhund.

26 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Meg min första bordercollie

Ja, Chippen är en annorlunda men härlig hund. Men som sagt så kunde jag inte träna honom på det sättet som jag tänkt mig.

2006 började vi fundera på en bordercollie på allvar. Jag ringde runt till olika kennlar för att ställa upp mig i kö för en valp. De flesta jag pratade med var mycket snorkiga och ville absolut inte sälja till mig då jag inte hade några får.

Jag försökte övertala vissa med att jag var en aktiv hundmänniska som visste att jag valt en ras som krävde mycket aktivitet.

Till sist mailade vi runt till en hel drös kennlar och fick äntligen napp.

Vi åkte till fårgården och träffade den tik som skulle bli hennes mamma. Bonden visste inte exakt när det skulle bli valpar men gissade väl på att det kanske var så där sex veckor kvar innan födseln.

Döm om min förvåning när det två veckor senare dök upp ett mail om att nu var vår tik född och vi var välkomna att se på henne vid fyra veckors ålder!

Så kom hon till oss mitt i smällkalla vintern.

En arbetande hund var precis det vi sökt efter. Meg är nu snart fyra år och är en underbar hund på många sätt. Älskar att arbeta, är lyhörd och mentalt stabil.
Behärskar svenska språket och en del engelska oxå. Ibland har vi bytt språk eftersom hon förstår allt vi säger även det hon inte ska höra och veta...

Så då byter vi till engelska men men hon måste levt i England i ett tidigare liv för hon fattar det med.

Att leva med bordercollie och känna stunder av totalt samförstånd - som jag tror är en egenskap som bara bordercollien äger - gör att man orkar ut och träna även när höststormarna viner och man helst vill vara inomhus.

För en bordercollie vet inte vad en vilodag är.
24 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Chippen

Så kom Chippen sommaren 2004. En alldeles ljuvlig valp full av liv och bus.
Ganska snart hade jag ångrat att jag köpt en hane när jag redan hade en tik hemma.

Löpningarna från Moa gjorde Chippen till en fantom när det gällde klättrande över allt. Slitsamt för mig och plågsamt för honom. Så det blev kastrering och en erfarenhet rikare; att aldrig ha en av varje kön i samma hus under löp.

Jag köpte Chippen för att jag ville ha en vallhund och jag trodde alla i den gruppen var smarta. Men så är nog inte fallet.

Chippen är inte det smartaste i hundväg men oerhört social och mysig. En undergiven liten kille som bara har ett behov i livet - att få vara nära människan.

Vi började träna agility och det gick bra. Men Chippen har inte den motor man kan önska sig utan jobbar bara när lusten faller på eller att godiset är extra lockande gott.

Han har aldrig visat rädsla för någonting utan går lika glatt in i alla situationer.

Däremot är han en skällig liten schappis som varslar och låter i tid och otid.

Numera är han en äldre herre på sex år men i en unghunds kropp. Börjar att lugna sig lite och börjar förstå att han inte behöver varsla i alla situationer.

Eftersom jag inte kunde jobba med Chippen på det sättet jag planerat så kom åter tanken på en bordercollie upp.


24 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Så föddes mitt hundintresse

Moa var 25 procent bordercollie och hade bordercolliens hela motor.
Jag som trott jag köpt en familjehund fick uppleva en valp som var mer än en familjehund. Jag gick och jag gick med henne timme in och timme ut.

Så kom hon in, vilade 10 minuter och sen var hon redo för nya äventyr.
Jag hade ingen kunskap om vad det var hon behövde eftersom jag trott jag hade köpt en enkel sällskapshund.

Moa var en mycket trogen hund som översåg med mina brister i hundkunskap.
Ju mer åren gick blev hon till sist mer labrador än bordercollie i sitt psyke.

Men hos mig hade någonting hänt. Hon hade väckt mitt intresse för hundar och aktivitet och jag började söka kunskap för att kunna ge henne mer mental träning.

Jag gillade tanken på smarta hundar som på hundvis kunde kommunicera med människan. Gillade vallhunden för dess känsla av att hålla sig intill människan.

Så vaknade intresset för ännu en vallhund och den här gången en renrasig. Vi sa ofta att en gång att vi ska ha en bordercollie som vi ska jobba mycket med.

Tiden var inte mogen då 2004. Vi tittade på rasen Perro men de hade så dåliga höfter så istället föll valet på en Schapendoes - en holländsk vallhund.
Så 2004 kom Chippen in mitt liv.

Jag hade bara mött en sådan hund tidigare och det var en arbetskompis som ägde den.
23 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Så kom Moa

Året 2000 hade minnet av Rudolfs beteende börjat blekna. Jag gick i hundtankar igen. Läste dagstidningar och hittade en dag i mars en annons om en kull blandrasvalpar inte för långt borta.
Ringde och frågade om det fanns några valpar kvar.
Inga valpar var ännu tingade och jag beslöt mig för att göra ett besök hos familjen,
Mannen som svarat i telefonen hade sagt att det var labrador och bordercollie i dem.
Jag tänkte att den blandningen, det blir väl bra som familjehund.
Jag hade ingen störrre koll på vad raserna stod för men visste ju vad en labrador var för hund.
Bordercolliedelen lade jag ingen större notis om.
Så kom vi dit och jag hade förmanat barnen att nu köper vi inte nån hund utan vi tittar bara och sen åker vi hem och bestämmer oss i lugn och ro om det ska bli nån valp eller inte.

Ja det gick som det gick, Det var jag som hade glömt allt jag bestämt innan! I valplådan tultade sju helt underbar valpar runt. Fem svarta och två vita små ljuvliga varelser.

Vi tog upp de två ljusa valparna. Kärleken var total när jag höll den lilla ljusa tiken i min hand.

Så kom Moa hem till mig. Med henne föddes mitt hundintresse.

Så lite jag visste om rasen bordercollie då 2000 och så mycket hon lärde mig om hundar i allmänhet och bordercollie i synnerhet under sina 10 år.
21 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Rudolf

Rudolf en raggig långhårig Jack Russel flyttade hem till mig av en slump 1996.
Jag hade börjat fundera på hund igen, ungarna började bli stora och det fanns plats och tid för en fyrbent varelse.

Rudolf var en omplaceringshund som hade haft många hem under sina 4 år.
Först förstod jag inte var problemet låg. Han var en helt underbar hund inomhus. Följsam och väluppfostrad.

Men så fort han stack nosen ut genom dörren så förvandlades han från Dr Jekyll till Mr Hyde.

Han var ett monster utomhus!

Hatade andra hundar, högg andra hundar så fort de närmade sig, var jätteduktig på att knixa till med huvudet och så for halskopplet över nacken. Vips så såg jag ett streck som for iväg i 90 km/h.

Det var bara att ta fram cykeln och ge sig ut och leta efter den flyende hunden, livrädd för att han skulle hinna hugga några hundar om tillfälle gavs.

Så kom midsommaraftonen det året. En lös Collie kom springande mot oss ute. Min dåvarande man gick emellan när Rudolf förvandlades till ett monster.
Käftarna slog och min dåvarande råka hamna i skottgluggen.

Det slutade med fem timmars väntan på akuten för stelkrampspruta och åtta stygn.
Där var min ork med den här hunden slut.

Åtta månader orkade jag innan han förflyttades tillbaka dit han kom ifrån.
Jag bestämde mig för att aldrig nånsin mer ta hand om en omplaceringshund.

Dottern grät i en vecka och sjuksskrev sig från skolan.
Men beslutet var taget. Rudolf fick flytta.
Så här efteråt inser jag att jag då inte hade kunskap och erfarenhet för en hund med ett så allvarligt felbeteende. Rudolf kom tyvärr i fel tid i mitt liv.
19 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Djur under min barndom

Under hela mitt liv har jag känt en kärlek till djuren. Kanske sitter det i generna från morföräldrarna som var bönder i Dalsland. Även om vi aldrig möttes så kanske det är något jag ärvt.
Jag började tidigt tjata på mina föräldrar om att få ett djur men det var alltid samma svar - nej.

När jag fyllde 10 fick jag till sist ett marsvin som jag döpte till Manolito efter stjärnan i High Chaparall. Manolito hade en stor träbur med saloondörrar att svepa igenom när han skulle in i sitt bo.

Efter Manolito följde en rad djur. Fiskar, sköldpaddor, papegojor, hamstrar, vandrande pinnar och gud vet allt.

Det enda jag då ville ha var en apa som den Pippi Långstrump hade. Eller allra helst en hund.

Sköldpaddorna var inget härligt att mysa med och fiskarna och jag fick ingen större kontakt.

Vid 13 års ålder hade jag jobbat ihop pengar till min alldeles egna hund. Det blev en korthårig tax som fick namnet Snobben. Tror inte valet av hund var så genomtänkt utan det blev nog den annonsen som jag först läste. Eller så kostade han kanske det jag hade i plånboken.

Men Snobben var en härlig egen hund som gjorde som han tyckte.
Efter ett tag visade det sig att min syster var allergisk!

Ögonen svullnade upp och jag baddade med kallt vatten. Viskade i hennes öra att du säger INGET till mamma....för då.

Sen blev hennes andning mer än tillåtet pipig och det fanns inget annat att göra än att hitta ett annat bra hem till Snobben.

Han flyttade 50 mil bort till en gård och levde sen där ett långt bra liv. Men oj vad jag sörjde. Hellre hade jag bytt bort syrran än min första egna hund!

Sen gick några år och det blev ytterligare någon tax men då var jag på väg ut i livet och hade tankarna och intressen på annat håll.

Men Snobben min allra första egna hund glömmer jag aldrig.
17 Juni 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & lena andersson                                             Skaffa en gratis hemsida