www.smartahundar.se
Startsidan Blogg Fotoalbum Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
8
9
10
11
12
13
14
16
17
18
19
20
21
22
24
25
26
27
28
30
31
<<
December (2019)
>>


Nyårssmällare är fruktansvärt

Ja, så har det redan börjat smälla ute. Det gjorde det redan igår - alltså två dagar före nyår.

Meg blir skräckslagen av en enda smällare och drar allt vad hon förmår för att snabbt snabbt komma in till tryggheten igen.

Som hundägare och med skotträdd hund finns det inget trevligt kopplat till nyår längre. Nu gäller det bara att se till så hennes tillvaro blir dräglig tills allt lugnat sig igen. Så nu blir det ingen träning och ingen lös Meg så länge det varar.

Mocca hon bryr sig inte om smällar, vilket är skönt.

Det borde vara totalförbud för skjutande på andra dagar än just själva nyårsafton. Det kommer säkert bli bättre år för år eftersom en del affärer har slutat sälja smällare.

Nytt år 2013. Tycker inte det var länge sen vi hade millennium-skifte men det är alltså 13 år sen. Vi kommer under kommande vecka lägga ut mer hundaktiviteter på hemsidan www.smartahundar.se

Gott Nytt år önskar jag mina läsare. Nu glömmer vi att 2012 varit ett oerhört regnigt år. Nu väntar dagar fulla av roliga hundaktiviteter.

30 December 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Megs favorit

Ja så börjar julen lida mot sitt slut. Idag har jag haft lite julafton i efterskott med barn o barnbarn. Så ser livet ut när man jobbar oregelbundet.

Meg älskar ju att springa efter en boll. Hon är i mångt och mycket det man kallar boll-junkie. Vi försöker avleda det så mycket det går med andra aktiviteter.

Idag var en usel dag för träning eller promenad. Ishalka och ganska ruggigt ute.
Meg har då fått springa efter sin älskade boll men fått söka rätt mycket eftersom den gömt sig i den djupa snön. Hon älskar det.

Mocca däremot har aldrig brytt sig om det här med att springa efter bollar, vilket är skönt. Hon vet inte ens hur man håller en boll i munnen utan brukar komma med den i snöret.

Hon kan springa efter den helt artigt men är inte road. Mocca är mer road av att få leka med sin sko som hon bara får nosa på.

När vi var på kurs så skrattade kursledarna åt hennes iver över att bara så få snudda vid sin älsklingleksak skon. Hon gör vad som helst - verkligen vad som helst - för att om så bara få snudda vid den eftertraktade saken. Härligt.

Men nu väntar lite julmys innan julen på allvar är slut. Har anmält Mocca till kurs igen! Den här gången blir det luktlaboratorie-kurs.

26 December 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Mocca på helgkurs

Idag har Mocca varit på sin helgkurs. Jättekul tyckte både Mocca och husse och matte. Det var bara fyra hundar med så den här privata hundträningen passar oss perfekt!

Alla hundarna skötte sig utmärkt vilket var skönt. Ingen aggressiv hund var med och då blir Mocca lugnet själv.

Första timmen ägnades åt rallylydnad på prova-på-nivå. Det kändes som om det passade oss så det ska det bli en kurs i under våren.

Sen under rasten lekte Mocca och en ettårig lagottokille i en meter snö. Oj vad det busades.

Under andra delen så fick vi trixa med hjälpmedel. Hoppa genom rockring, gå runt koner från olika håll, använda en filt som target för att kunna varva ner samt träna på att lägga en eller två tassar på en låda. Sen vände vi på lådan och hundarna skulle kliva i den.

Under eftermiddagen har tjejerna röjt runt här hemma och njutit av den underbara snön. Jag klagar aldrig på snön. Alternativet regn känns inte mysigt.

Just nu snarkar de på kapp. Ler.

15 December 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Snö och lyckliga hundar

Så kom då äntligen snön och det med besked!

När jag skulle rasta hundarna i morse så fanns ingen trappa. Det var bara att ta fram spaden och gräva sig ut. Så just nu behövs inte så mycket träning för hundarna - de har fullt upp med att leka i massor av snö.

Moccas hundtäcke har kommit med posten. När hon fick det på sig, så kan jag lova att hon blev bordercollie ut i fingerspetsarna. I en kvart stod hon blixtstilla utan att våga röra sig en millimeter. Hur mycket jag än lockade till lek så tänkte hon minsann inte springa runt med den konstiga saken på sig.

Det är rasen i ett nötskal. Leende fick jag ge mig och ta av henne täcket. På en sekund såg jag en brun liten tjej fara runt i snön igen.

Jag hoppas att hon accepterar det så småningom.

5 December 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Första advent

Fortfarande är jag rejält förkyld. Men efter en vecka i sängläge är det dax att ta itu med livet igen.

I förmiddags lämnade vi ett underbart vintervitt Vänersborg och kom till ett grådaskigt iskallt Göteborg. Inget bra byte.

Tjejerna har dock sprungit av sig på golfbanan och nu ska vi ta en tur till Avenyn och titta på julskyltningen. Just december är oerhört vackert i Göteborg. Jul på Liseberg och massor av ljus överallt.

Sa just idag, att tänk vad skönt det är med vuxna väluppfostrade hundar som fungerar i vardagen. Har köpt Mocca ett hundtäcke. Nu återstår bara att se om hon accepterar att ha på sig det.

Första advent imorgon. Tiden rusar iväg. Tror det går fortare för varje år. Har köpt den nya tidningen Härliga Hund. Där fanns massor av adresser till behjärtansvärda saker när det gäller hundar som haft det svårt. Återkommer med det i nästa blogg.

För mig är det ett bättre alternativ som julklapp istället för en massa saker. I min ålder köper man sig det man behöver.

1 December 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Pinnsök med svårare variant

Nu i novembermörkret gäller det att ha fantasi för träning eftersom tjejerna är träningssugna var dag. Jag har ju tränat mycket sökrutor under hösten eftersom det ger både fysisk och psykisk motion och de älskar den aktiviteten.

Problemet är att de blivit så enormt duktiga på just detta så det inte längre är så mycket jobb för dem som för några månader sen.

Så idag gjorde jag en svårare övning. Letade efter pinnar som hade en klyka. Hängde upp dem i kvistar flera hundra meter bort, Hundar brukar ju börja med att söka på marken så genast blev det här betydligt klurigare.

Så nu snarkas det här vid mina fötter kan jag lova. Ler.

Jag var så glad över att ha hittat en bollvallningskurs och anmälde mig blixtsnabbt till den. Tyvärr visade det sig att kursen endast innehöll inlärning av puttning av boll och sen mot mål och det kan ju Mocca redan. Antagligen är vi lite för tidigt ute med just den här sporten. Jag vill ju gå kurs för att få in alla tävlingsmoment ordentligt.

Så nu är det bara att vänta på rätt kurs.

24 November 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Meg i höglöp

Ja så har Meg börjat löpa. Helt enligt almanackan. Grannen suckar för deras hane ligger inne och piper vid dörren dygnet runt. Men jag tröstar dem med att det bara är Meg som kommer att löpa eftersom Mocca är kastrerad. Vet inte om det är någon tröst i nuläget. För hanhundar blir ju helknäppa när tikar höglöper.

Igår när Gunnar varit på en skön skogspromenad och kom tillbaka till bilen stod ännu en uppvaktande friare där och väntade på Meg.

På något sätt måste han ha rymt hemifrån totalt fylld av lust att para sig.

En 50 kg tung påklistrad lerig hund är inget man vill möta i skogen. Ler.

Snabbt fick Gunnar in tjejerna i bilen och blev sen själv påhoppad av en lerig bastard som vilt juckade på hans ben.

Sen fortsatte hanen efter bilen totalt förblindad med tungan långt hängande ner. Det är inte lätt att vara född till hanhund när tikarna löper.....

Oj vad jag skrattade när jag fick höra om äventyret i skogen. Men jag tror inte Gunnar uppskattade det lika mycket.

Hoppas bara att hunden hittade hem igen för någon ägare fanns inte med.

Minns en händelse när vi hyrde ett hus i Varberg. En natt fick vi påhälsning av någon vid fyra på morgonen. Förstod inte då varför Moa stod och lät vid dörren. Men på morgonen vid promenaden mötte vi en mycket stressad hundägare som var ute med bilen och letade efter sin hanhund som rymt kvällen före. Då förstod vi vem vår nattgäst varit...

13 November 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Om lösa hundar

Idag var vädret bättre igen. Skönt. Vi startade morgonen på golfbanan som numera är tom på golfspelare. Just golfbanor är så vackra. Synd bara att man bara kan använda dem på vinterhalvåret.

Så gick vi där i godan ro. Tjejerna studsade fram av glädje på de öppna ytorna. Helt plötsligt vänder jag mig om och får se en stor brun husky komma rusande mot oss.

Jag ogillar lösa hundar som kommer rusande. Kommer de lite försiktigt fram och man känner att ägaren har kontroll över sin hund så är det en annan sak. Ibland kan de få leka men då ska båda ägarna ha bestämt det.

Som tur var var det här en vänligt sinnad hund men jag blev sur på ägaren. Jag tycker inte man ska ha sin hund lös där det finns många andra lösa hundar om man inte har inkallningen på sina tio fingrar.

Den här hundägaren var en ung kille som inte tog ansvar för sin hund utan lämnade bara en överlägsen kommentar innan han gick vidare. Stilla tänkte jag: ja, ja, jag har i alla fall kontroll på mina hundar.

Den här gången gick det bra. Men Meg ogillar främmande hundar som kommer rusande lika mycket som jag gör. Skulle hon nypa till en enträgen uppvaktande hane så får jag stå för kostnaden även om jag har total kontroll över henne. Knasigt.

4 November 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Mocca blir tre år imorgon

Tänk vad tiden rusar iväg. Mocca blir tre år imorgon. Fortfarande är hon ganska barnslig och har mycket lek i kroppen. Men det är bara charmigt.

Det sägs ju att man vid tre års ålder, då hunden är fullt mentalt och fysiskt mogen, får ett betyg på hur hunden uppfostrats.

Så på något sätt får vi imorgon ge oss själva högsta betyg för den här fina hunden.
Lydigare hund har vi aldrig haft och kommer kanske aldrig att få.

Mocca kan gå lös i alla situationer utan att springa fram till någon. Idag har vi tränat i skogen och efteråt fick hon lov att leka med en lekfull unghund en kort stund.

Visst lekte hon en stund men aktiviteten som kanske skulle komma var än mer viktig.

Så allra goaste Mocca grattis på din dag imorgon!

1 November 2012  | Länk | 2012 | 2 kommentarer
En gnistrande höstdag

Tänk att man kunde pricka så rätt och vara ledig den här underbart vackra höstdagen.

På väg till Göteborg idag så lyckades jag köra vilse på 45:an och det är inte många som klarar. Skämt åsido så satt jag i andra tankar och lyckades förstrött följa en annan bil och helt plötsligt befann jag mig mitt ute på bondlandet i Sjuntorp - världens ände. Ler.

Men hundarna brydde sig inte om det. De vet att ledig dag och sol betyder mycket utevistelse, något som de älskar.

Vi startade på golfbanan. Som tur var hade golfarna vett på att hålla sig borta för en gång skull så plats fanns för hundarna att få sträcka ut. De var som ystra kalvar på vårbete.

Meg ska snart löpa och brukar då ha lite svårt för andra gamla tikar. Moa var likadan när hon levde fast ännu värre i humöret före löp.

Men idag gick det utmärkt att vara lös och passera förbi främmande hundar. Mocca hon är i sin egen lilla värld och tar inte ens notis om dem.

Sen blev det stadspromenad i storstan. Meg vänjer sig aldrig vid storstan trots att hon danats i den sen åtta veckors ålder. Hon travar uttråkad på i sitt koppel men är inte bekväm här. Mocca är mer en allroundhund som funkar överallt.

26 Oktober 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varför älskar vi hundar

Jag har läst etologen Per Jensens bok "Hundens språk och tankar". Mycket läsvärd och innehållsrik. I slutkapitlet skriver han så fint om kärleken till hunden.
Tänkte låna några ord därifrån och delge er, mina läsare.

"Varför älskar vi hundar? Jag tror att det omedelbara svaret är att de har utvecklats till att tänka och fungera nästan som vi själva i många avseenden, samtidigt som de saknar många av våra dåliga egenskaper.

Hunden är inte långsint, den blir gladare över att träffa oss ju längre vi varit borta och jobbat. De är sällan på dåligt humör och framförallt älskar den oss förbehållslöst.

Den ser förbi allt det där som får medmänniskor att värdera oss, bryr sig inte ens om vilka kläder vi bär, om håret är fett och ovårdat, om vi har en ful näsa eller svårt för att uttrycka oss i stora folksamlingar. Vi kan inte köpa dess kärlek (även om många tycks tro det). Hunden älskar oss utan reservationer, helt enkelt för att vi finns där, för att vi hör ihop. Hur kan man inte älska en sån varelse tillbaka?"

Tänkvärda ord för oss som älskar dessa djur.

15 Oktober 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Mina tjejer är olika

Tänk att två tikar kan vara så totalt olika som mina är. Samma ras, samma liv men som födda på varsin planet.

Meg den ihärdiga arbetsnarkomanen som lever för att arbeta. Som skulle orka timtal med hårt arbete om hon bara fick hålla på. Visar aldrig trötthet på något sätt.

Ganska tuff i sitt psyke men mjuk i kontakten med oss. Meg som har inbyggd gps och som aldrig glömmer en plats om hon varit där tidigare. Meg som hittar närmaste vägen tillbaka till bilen långt inifrån skogen. Denna tik som är och alltid varit totalt ointresserad av lek med andra hundar. Meg som är sex år gammal men som inte visar en tillstymmelse till åldrande.

Och så Mocca som är Megs totala motsats. Jobbar gärna men inte så länge. Skulle nog varit född till ren sällskapshund. Mjuk och oerhört social. Älskar allt levande liv både människor och djur. Mocca som bara vill vara nära och få klappar. Mocca som skulle kunna svansa med mig här hemma utan något egentligt krav på aktivitet.

Mocca som vill vara till lags hela tiden och aldrig blir riktigt vuxen. Mocca som aldrig visar att hon känner igen sig nånstans. Mocca som aldrig visar glädje på det sätt som Meg gör. På något sätt lever Mocca i sin egen lilla bubbla.

Tre år gammal men oerhört valpig i mångt och mycket och kommer nog så förbli.

7 Oktober 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Millimeterrättvisa

Just nu är det millimeterrättvisa som gäller hemma. Meg ska snart löpa och jag trodde det skulle bli lugnare nu när Mocca är kastrerad. Men icke! Ler.

De tävlar om min gunst alla vakna timmar som finns. Tävlar om vem som ligger närmast mig... en på var sida om fötterna. Morrar på varandra om den ena får för mycket tid. Oj oj. Egentligen är de mycket beroende av varandra.

Men just nu är det mycket hatkärlek som gäller. Men tränar gör de ännu bättre än vanligt! Det gäller ju att ligga bäst till. Ingen av tjejerna är någon storätare men just nu äter Meg upp all mat som läggs fram, allt för att Mocca inte ska få någon mat. Sen kissar de efter varandra för att markera hundra gånger om dagen.
Ja det är inte lätt med kvinnliga hormoner, tjejer...

Idag har vi kört sökrutor och de var mycket duktiga. På fredag ska jag köra en annan typ av sökruta och gömma tio småsaker på ett stort område. På marken och i träd. Det ska bli kul att se hur de fixar det.

Ska även köra ett pass rallylydnad.

Men nu har de somnat. Det är en tuff tillvaro att passa på sin kompis. Äntligen blir det lugnt en stund. Ler.

26 September 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Mina tjejer är fantastiska

De senaste veckorna har vi tränat mycket med sökrutor.
Tjejerna är superduktiga och älskar det. Har försvårat allt eftersom men de klarar även de svåraste uppgifterna.

Jag har några platser som är lämpliga till den här övningen. Meg tjuter flera kilometer innan vi är där eftersom hon har inbyggd gps och är klok nog att förstå vad som är på gång. Ren skär glädje.

Sätter hundarna. Går cirka hundra meter bort. Tar upp en pinne skrapar lite lätt på den. Håller den högst fem sekunder. Kastar eller gömmer den sen.

Väntar några sekunder säger sen sök. Ibland får båda söka ihop, ibland bara den ena. Men de far iväg som skott kan jag lova. Ler.

För övrigt har vi varit i Göteborg i helgen. Igår blev det Monster Jam med ett av barnbarnen.

Meg har aldrig lärt sig trivas i storstan. Hennes BC-noja går på högvarv när hon får för sig att nåt är farligt. Annars har hon ingen tendens till rädsla för ljud om man bortser från åskan.

Men storstan är inte hennes grej. Mocca däremot älskar allt folkliv och gör sig till för alla som råkar slänga en blick på henne.

Samma ras, samma uppväxt men så totalt olika är dessa tjejer.


16 September 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Olika typer av hundar

Som vi alla vet så finns ju olika typer av hundar. Såsom draghundar, vallhundar, fågelhundar o.s.v.

Men jag vet inte om jag köper det här med att rasen Lagotto skulle kunna hitta kantareller bättre än andra raser!

Jag vet att de säljs som svamphundar men att hitta svamp måste ju mer sitta i träning än just ras. Rätta mig om jag har fel.

Visst kan ett beteende som att gräva efter tryffel vara nedärvt i generna men just sökandet tror jag alla hundar kan ungefär lika bra. Möjligtvis skulle väl blodhunden kunna vara den bästa.

För övrigt har tjejerna varit ganska trötta efter fyra dagars Göteborgskalas. Mocca och jag har varit barnvakter till sjuka barnbarn.

Så här ligger en helt utslagen tjej kan jag lova.

Imorgon ska det bli tuff träning för båda.
21 Augusti 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Göteborgskalaset sett ur Moccas perspektiv

Matte säger att jag är en arbetande vallhund. Men det har jag egentligen aldrig förstått.

Jag älskar ju att gå och spatsera inne i storstan. Söka kontakt med alla som för en tiondels sekund råkar titta på mig. För då förstår ni, så kör jag på hela mitt register av konster och charm. Att få en klapp eller två är det bästa jag vet.

Husse säger att jag ska vara mer reserverad mot främmande människor - så ska en bordercollie vara!

De andra i min ras får vara precis hur de vill, jag älskar alla människor vad än husse tycker.

Likadant är det med mitt fågelintresse. Det finns inget bättre än att spana och kanske jaga flygfän. Då muttrar matte nåt om att jag har beteende som inte stämmer med rasen...

Men nu ska jag berätta om vilken underbar dag jag hade igår. Massor av människor överallt så huvudet orkade nästan inte med att registrera allt. Att gå Avenyn upp och ner - vilken hit!

Meg hade ingen lust alls att vara ute i folkvimlet och jag blev irriterad på henne som ville gå hem hela tiden.

Sen kom det bästa av allt. Husse och matte stannade till för att kika på amerikansk fotboll. Ni kan tänka er fyra planer med fyra matcher samtidigt. Jag satt blixtstilla i minst en timme och väntade på att de skulle kalla in mig som reserv.

Ibland gjorde jag ett skall för att de skulle komma ihåg att jag var med i alla matcher på en gång.

När vi gick förbi planerna senare på kvällen så ville jag in på planen igen. Ingen boll eller spelare syntes på plan. Men kanske stod de där i mörkret och väntade på världens bästa Mocca!

18 Augusti 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Sol, svampsök och lite annat

Ja så kom då äntligen sommaren ordentligt. Underbart lediga dagar och ännu en veckas ledighet återstår.

Idag har vi varit uppe i Dalsland och letat svamp men turen var inte på vår sida, endast några små gula kantareller kom med hem. Räcker inte ens till en smörgås. Allt som kom med från skogen var bara en fästing som sugit sig fast så där otäckt som bara de kan göra. Brr. Jag är djurvän men har lite svårt för fästingar.

Tjejerna stortrivs nu när det blir många timmars utevistelse.

Jag är ju, som jag skrivit tidigare, ganska road av att läsa hundannonser på Blocket. Ibland finns annonser om utländska gatuhundar som tagits hit till Sverige och som nu söker nya hem. Jag skulle aldrig komma på tanken att ta hem en gatuhund. Jag tycker man kan hjälpa dem på plats om man vill göra någonting för att ge dem ett mer värdigt liv.

Har sett sorgliga fall där hundvänner tagit sig an en stor gatuhund och det har aldrig gått att få dem socialiserade eftersom de aldrig blivit socialiserade i tidig ålder.

Det finns säkert en del gatuhundar som fungerar utmärkt i vårt samhälle. Men jag skulle aldrig komma på tanken att lägga ner det oerhörda arbetet det innebär att få dem lydiga och lära dem allt som en hund behöver kunna.

12 Augusti 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Sol, sommar och havsörn

Imorse gick vi vid en vidunderligt vacker plats vid havet som heter Själsö. Meg fick bada och njöt av det. Mocca for runt som en unghund längs stranden och njöt. För bada tänker hon minsann inte göra.

Helt plötsligt började en rovfågel flyga allt närmre oss. Närmare och närmare. Det var en stor havsörn! Så klart hade vi ingen kamera med oss utan bara telefonerna. Mina bilder blev bara blå himmel.

Kanske såg örnen att Mocca skulle vara en god munsbit. Runt och go. Ler. Meg tror jag inte han siktat in sig på eftersom hon just nu är ganska mager.

Men som tur var vände han bort igen.

Vi har under de här veckorna mött många hundar på våra promenader. Något som slagit mig är att hundägare som har små hundar ofta lyfter upp dem i famnen när man möts på gatan.

Så fel de gör utan att förstå detta. Det är klart att den lilla hunden sen skäller och gapar vid hundmöten. Den har ju tidigt lärt sig att andra hundar är livsfarliga.

Något annat jag oxå lagt märke till är alla dessa varianter på olika koppel. Noskoppel som gör att hunden inte kan dra. Koppel som gör att huvudet inte kan hållas normalt uppe, Selar som är kopplade i massor av kopplingar. Varför inte lära hunden gå ordentligt istället?

Mina hundar har alltid dragit i kopplet stundtals när de varit unga för att sedan lärt sig gå som jag vill utan att dra.

Men den här dagen ska vi minnas som dagen då vi mötte en havsörn.

2 Augusti 2012  | Länk | 2012
Hundar och deras kommunikation

Jag var fullt övertygad om att livet med tjejerna skulle bli lättare efter Moccas kastrering. Nu är jag inte lika säker längre...

Vid senaste löpet passade de på varandra varenda sekund. Varje situation som de kunde konkurrera om konkurrerade de om med besked.

Så blir Meg pre-löpig igen och Mocca hänger på, fast utan löp.

Full cirkus råder kan jag lova. Meg äter ur Moccas matskål så ingen mat finns till Mocca.

Men Mocca har ett sätt att tala om att nu har Meg varit framme igen. Hon slår i skålen så vi ska förstå att hon håller på att svälta ihjäl minsann. Då måste maten fram fort för hon slår till ljudet ökar i crescendo.

Mocca skulle aldrig komma på tanken att ta mat från Megs skål. Tror inte hon vågar.

Likadant är det med kissandet. De måste markera över varandras kiss gång på gång, nästan som man kunde tro att de fått urinvägsinfektion.

Meg är smart. När vi säger att hon ska gå och kissa när vi leker då sänker hon ner stjärten utan att göra något. Sen kommer hon farande igen - redo för lek.

Men vi går inte på det. Ler.

Deras ordlösa kommunikation är ganska härlig att åse. Häromdagen var Meg lite stel när hon skulle hoppa högt in i bilen. Vi tog ett tag för att hjälpa till.

Blixtsnabbt försökte då Mocca kaxa upp sig och ta över ledarrollen.

Men det gör hon nog inte om. Meg morrade djupt ner från strupen, visade tänderna och gav henne en blick som kunde döda.

För övrigt går livet sin gilla gång. Sol och semester. Men båda fäller päls just nu så man kunde tro det är nakenhundar som bor här med tanke på vad som kommer i kammen.

30 Juli 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Ekstakusten hundbad och konsert

Ja så kom äntligen sommaren på riktigt. Vi går på gotländsk mark igen som är ett måste för oss varje sommar eftersom Gotland är det vackraste som Sverige har att bjuda.

Meg har badat och badat och verkligen njutit av det. Mocca vill så gärna bada - men vågar inte ännu. Vi har lockat och pockat men det kommer nog så småningom. Hon ser hur Meg roar sig i vågorna...

Nu ikväll har vi varit på konsert och Mocca var med. Hon älskar ju att möta massor av människor och efter en timme på gräsmatten så slocknade hon efter alla intryck.

Det är för Mocca en mental träning så bra som något annat.

Meg är inte lika road av att snacka med främmande människor så hon fick vara hemma och vila efter en hård dag vid havet.

Imorgon bär det av runt muren innan det blir för varmt. Det blir inte så mycket träning just nu men hundarna blir ändå helt slut av värmen och av alla människor.

Det är inte lätt att vara bondhund och befinna sig i en stad. Ler.

26 Juli 2012  | Länk | 2012
Agility och träning

Nu ligger hundarna här och väntar på uteträning. Våra tider och rutiner har förskjutits något eftersom vi inte är på hemmaplan och det är semester.

Snart bär det av till agilityplanen för ett intensivt pass. Sedan får vi se vad vi hittar på.

Ute är det lite regnigt och blåsigt men det är som det är. En fördel är ju att kantarellerna växer så det knakar. Man får försöka se på sommarens väder ur en positiv synvinkel.

Många människor stannar till ute på gatan och så tittar de lite fundersamt på Mocca en stund. Sedan kommer alltid frågan vilken ras det är.

Mocca som är översocial, läser på en tiondels sekund av om någon främmande människa ägnar henne en blick eller intresse. Då börjar hon blixtsnabbt vifta och svansa inbjudande.

Hon har inte bordercolliens reservation.

Jag tycker egentligen inte hon är så vacker som hund eftersom öronen står rätt upp rätt ut. Kroppen är lite för stor i jämförelse med ansiktet. Men mentalt är hon helt underbar.

Och människor som stannar till ser bara hennes färg och det inbjudande sättet.

23 Juli 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Hundar på rea

Jag är ganska road av att läsa Blockets annonser om hundar som är till salu. Just nu finns det en trend i annonseringen om hundägare som rear bort sina hundar för 500 kronor eller skänker bort dem.

Kan det bero på att det är sommar och semestertider eller att man fått stora bekymmer med sin hunds beteende.

Ofta står det i annonsen att det är absolut ingen problemhund...

Men hanen - som det ofta är - har lite svårt att möta andra hundar. Vanligen är raserna rotweiler, schäfer, amstaff med mera, med mera. Var och en för sig eller hejdlöst sammanblandade.

Jag tänker - stackars hundar. Massor av raser som är ihopblandade utan tanke på att raserna har olika användningsområden i sig. Har då hunden inte fått ett klart ledarskap så kan det bara sluta på ett sätt - katastrof.

Många gånger är dessa hundar till salu kring ett års ålder. Det är ju då som facit på det första året visar sig. Har hundägaren inte givit klara signaler om regler så visar det sig då.

Borta är den söta charmiga valpen - för alla valpar är söta.

Fram har en stor best stigit och är nu ute till rea på Blocket. Orsak i annonsen till varför man säljer den här hunden som inte är en problemhund är allergi, ändrade förhållande eller utlandsflytt.

Just nu verkar det vara många hundägare som har planer på att flytta utomlands. Jag säger bara stackars hund. Så sorgligt, så sorgligt.

21 Juli 2012  | Länk | 2012
Tid för träning

Det är underbart med sommar. Har kört Mocca i agility under två dagar. Hon är så härlig att träna. Följsam och arbetsvillig. Sen älskar hon agility och då blir det ju extra roligt.

Jag slutar aldrig förundra mig över Megs inbyggda gps. Igår körde vi på en skogsväg där vi inte varit på över ett år. En skogsväg som alla andra skogsvägar.

Men inte för Meg som ser och känner igen sig på just den här vägen som vi inte kört på sen förra sommaren, hon börjar pipa och skutta runt bak i hundburen,
Den här vägen betyder glädje och massor av aktivitet för henne.

Men hur i all världen kan hon känna igen sig? Kan det vara dofter som hon minns? Eller kan hon ha vissa riktmärken på vägen sen sist? Jag har ingen aning men det är förunderligt.

Likadant är det när vi nu är ute på semester. Hon hittar vägen hem där vi bor efter första dagen. Hon vet oxå exakt vilken dörr vi bor i.

Mocca däremot har ingen inbyggd gps. Så det här måste vara specifikt för vissa hundar kanske på samma sätt som människor har olika lokalsinne.

Men nu väntar hundarna på ett pass denna underbara sommarmorgon. Imorgon blir det svampsök. Har hört att det ska finnas gott om kantareller.

19 Juli 2012  | Länk | 2012
Välj uppfödare med omsorg

Ja, så blev det äntligen semester. Trodde aldrig det skulle bli mitten av juli...

Sommaren är här och vad gör det om inte solen skiner dagarna i ända. Det kommer bli ett kanonår när det gäller kantareller. Man får försöka se positivt på den här sommaren.

Annars går vi i väntans tider. Ler. Nästan som en graviditet men nu gäller det så klart hundar.

Ute i Europa kommer förhoppningsvis vår bruna BC-hane Coffey födas framåt vintern.

Vi har varit mycket noggranna den här gången när det gäller val av uppfödare.

För mig är det viktigt att det verkar vara friska föräldradjur och bra genetik bakåt. Med internet kan man ju få reda på det mesta när det gäller detta.

Sen är det oxå viktigt att valpen får en så optimal första tid som det bara går. Den första tidens socialisering är ju livsavgörande.

Men den här kennneln är liten och verkar bära på en kärlek för hundar.

Ibland kan man i tidigt skede ana att vissa kennlar bara avlar för pengarna och spottar fram otaliga kullar.

Vi har ju sen tidigare ganska dålig erfarenhet av kennlar såsom att kennelägaren inte varit hemma vid överlämnandet av valpen.

En annan gång kom en främmande kvinna bärandes på två valpar till kennneln under tiden vi hämtade vår valp. Minns att jag höjde på ögonbrynen när jag insåg att min valp inte alls var uppvuxen på den godkända kenneln som jag valt ut med omsorg.

Sen var det kenneln som inte socialiserade sina valpar.

Ja, man slutar aldrig att förundra sig över hur vissa kennlar kan få godkännande från SKK.

Men man blir klokare med tiden och mina tjejer är de finaste bordercollie som man kan önska sig.

17 Juli 2012  | Länk | 2012
Kul träningsbana och lugn eftermiddag

I morse var vi ute med hundarna på Restads gård i Vänersborg. Det är en mycket vacker plats med stora gräsytor. Det har tidigare varit ett gammalt mentalsjukhus.

Mocca har sprungit runt träd så fort hon fått kommando om det. Hon har även hoppat över, under och på parkbänkarna.

I parken finns en massa märkliga betongbänkar och bord som är idealiska för hundarna att hoppa upp på och träna. Meg har hoppat över sina älskade hinder.

Tjejerna är så härliga att se på när man märker hur de har sina "stationer" där de stannar och väntar på nästa uppgift.

Så enkelt en tidig sommarmorgon.

Om man försöker se med hundarnas ögon och använder sin inlevelseförmåga så finns tusen saker att göra i en park.

Så nu snarkar tjejerna ikapp och har gjort så en stund.

8 Juli 2012  | Länk | 2012
20.000 besökare till bloggen!

Ja, så är då 20.000-spärren sprängd. Jättekul. Det är nu två år sedan jag startade den här bloggen. Tack till alla er därute som troget följer mitt och tjejernas liv.

Vi har under åren haft fem kullar med valpar. Vid de första kullarna ställde vi inte så stora krav på köparna, erfarenhet saknades för det. Ju noggrannare vi varit vid val av köpare desto bättre har valpens liv blivit. Rätt familj har hittat rätt hund.

Då och då dimper det ner ett mail från någon valpköpare som berättar om hur bra allting går. Jätteroligt med lite rapport.

För det mesta är de mycket nöjda med hunden som blivit precis så bra som jag hoppats på. Trevlig, mycket motor, framåt och social i alla sammanhang.

Men så finns det ett fåtal köpare från de tidigare kullarna som köpt fel ras. Flera år har gått. De hade då för några år sedan fångats av en bild av en söt valp...
Problem som hopats sig under åren av vad jag tror är inaktivitet och mycket otydligt ledarskap.

Så kommer det då ett mail på en flera år gammal hund som så totalt styr sin familj och har så fått göra. Och givetvis måste det vara mitt fel...

Jag kan omöjligt ta ansvar för hunden livet igenom. Jag ger dem den bästa start som jag nånsin förmår. Poängterar att det är en arbetande vallhund, en tuff sådan.

Så just självinsikt har en del svårt att stava till.

Mina tjejer mår bra i sin lilla flock och vet alltid vem som är ledaren - jag. De skulle aldrig för en sekund försöka ta över ledarrollen.

Men nu skiner solen och jag och tjejerna ska ge oss ut på ett treibballpass innan det är dax för jobb igen.

4 Juli 2012  | Länk | 2012
Regn o inneträning

Idag på förmiddagen så öste regnet ner. Vi fick ta till Nina Ottossons leksaker som alternativ till utevistelse.

Det är inte många dagar om året som jag väljer bort utevistelse. Men eftersom åskan mullrade betänkligt när vi var ute vid nio så vågade jag inte chansa.

Meg är hysteriskt rädd för åskan och jag vill inte riskera att hon springer bort en gång till. För det vore fruktansvärt om hon inte skulle komma hem igen. Antagligen har vi väl inte samma tur att någon plockar upp henne i bilen och ringer polisen en gång till.
Just därför fick det bli innelek.

Mocca är helt suverän på dessa saker. Hon löser det innan man hinner blinka. Hon hade ju Meg nära sig idag och då gick det ännu fortare. Ler.

Meg är oxå duktig men inte lika finmotorisk som Mocca.

Allt hänger ju på hur mycket man tränat och i hur tidigt ålder.

1 Juli 2012  | Länk | 2012
Sol(?) och krabbfiske

Ja, så blev det lite sommar igen. Skönt.

Vi ska snart ut och köra lite treibball genom koner. Det blir nytt för tjejerna. Spännande att se hur de kommer att klara det.

Har även tänkt köra lite rallylydnad så det sen ska vara två hårt snarkande tjejer som ligger här hemma när det blir dax för jobb igen.

Förmiddagarna innan jobb är helt inriktade på hundarnas behov av aktivitet. För inte kan en hund sova dygnet runt. Många är de hundar jag mött genom åren som fått gå en sväng runt kvarteret och inget mer. Sorgligt.

Att vara hundägare innebär enligt mig att man ger hunden ett meningsfyllt liv fullt med aktiviteter. Det behöver inte ta all tid om man bara lär sig vad hunden behöver.

Imorgon blir det krabbfiske med det ena barnbarnet. Har lovat detta i veckovis så nu måste det bli av. Hoppas inte det blir åskväder för det ska visst bli regn igen.

Skönt att jag har sen semester år eftersom vädret varit så dåligt.

28 Juni 2012  | Länk | 2012
Torr blogg mitt i ösregnet

Ja, så har midsommar kommit och passerat. Märkte inte så mycket av den helgen eftersom den bestod av jobb i dagarna fyra.

Är som alla andra ganska trött på detta envetna regnande dag ut och dag in. Det känns mer som november än juni.

Men imorgon får det bli hundträning vilket väder det än blir. Nu har det varit mycket inneliggande de sista två dagarna eftersom det formligen öst ner utan uppehåll.

Vill passa på att uppmana alla mina läsare till att kontakta polisen eller hundägare om ni i sommar skulle se en hund i en stekhet bil. Man kan smsa till 72502 där skriver man bilens reg nr så får man svar på vem som äger bilen. Sen är det bara att ringa upp och be dem ta ut hunden snabbt.

Polisen kommer tyvärr bara om hunden ligger ner inne i bilen. Ganska trist eller slött av polisen, tycker jag.

En del hundägare har inte riktigt känslan för sitt djur och hur varmt det faktiskt blir.

Ja, så är det bara tre veckor kvar till semestern.Skönt.

25 Juni 2012  | Länk | 2012
Rallylydnad med mera

I helgen har jag och hundarna varit i Göteborg. Med oss har vi haft ett 4-årigt barnbarn så nu är huvudet trött. Ler.

Igår körde vi treibball och tog en långpromenad i Slottsskogen. Massor av intryck för två lantisar som inte ser så mycket hundar och människor till vardags. Idag har regnet öst ner till stora delar av dan så så mycket hundaktivitet har det inte blivit.

Mocca tror och uppfattar att hon är enmanshund. Meg får inte närma sig mig innan hon kommer som ett skott och tränger sig emellan. Det har nog alltid varit så fast svartsjukan har ökat markant senaste tiden. Till viss del beroende på att Mocca försöker ta över ledarrollen från Meg och delvis beroende att det finns två barnbarn som oxå pockar på uppmärksamhet och tid.

Ett litet problem har blivit ett irriterande problem som jag nu ska börja ta tag i.
Mocca har ju allt som man kan önska av en hund men just detta beteendet ska nu tränas bort.

Förra veckan började vi träna rallylydnad här hemma. Jättekul.
17 Juni 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Regniga dagar fulla av aktivitet

Vaknade i morse av ännu en regnig dag. Några dagar kan tjejerna hålla till godo med små korta pass av mental träning när vädret är som det är just nu.

Kände i morse att nu när det var en ledig dag och vi bara hade förmiddagen för våra hundar så fick jag bjuda på något kul.

Vi åkte ut till Ursand. Regnet stod som spön i backen men inne i skogen skyddade träden oss ganska bra. Hade med mig två gamla slitna strumpor. I den ena fanns en leksak gömd.

Först körde vi spår. De fick gå på våra spår för att hitta sakerna. Fågel, fisk eller mittemellan.

Steg nummer två så försvårade vi ytterligare genom att kasta sakerna över en å som går där inne i skogen. Inga fotspår utan det blev till att söka via sporer i luften.

Sa då namnet på den som fick börja söka. Idag var de så arbetssugna så den som fick söka formligen flög iväg genom skogen. Ler.

Sista svårighetsgraden kom när de var mycket trötta.... då skrapade vi en på en pinne några sekunder och gömde. Ganska svårt att spåra när marken är så blöt.
Men de här duktiga tjejerna tog det oxå !

Avslutade med en promenad i regnet där Mocca fick vara lös och träna på att stanna på kommando och sitta kvar tills vi gått förbi henne. En lite svår övning för en hund som älskar att rusa runt i skogen och visa oss platser där vi kan träna mer.

1,5 timmes träning och sen har de snarkats i kapp här hemma!

För övrigt har det varit en stor hundutställning i Vänersborg i helgen. Antar att de fick ställa ut sina hundar i lervälling efter allt regnande.

I morgon fyller Chippen 8 år. Pigg som en unghund, enligt Karin. Grattis önskar vi honom.


10 Juni 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Tankekedjor och hundannonser


Det är alltid så att ett av alla ben är mest intressant för dem båda samtidigt. Så när Meg vill ha just det benet som Mocca gnager på för stunden då brukar Meg komma för att få en klapp. Egentligen är det benet hon vill åt...

Mocca som är yngre och ej smart på samma sätt, går på den finten direkt. Hon kommer rusande för inte får Meg för en sekund få en klapp eller annan uppmärksamhet utan att hon är med!

Ja, så har Meg fått Mocca precis dit hon vill...

Klappen är hon inte så noga med, men skyndar sig fram till det eftertraktade benet som nu ligger där på golvet och bara väntar på att bli uppätet.

Jag brukar ibland läsa blockets hundannonser. Ganska roande emellanåt. De flesta vuxna hundar som säljs är ett år gamla och absolut ingen problemhund.
De flesta har bara lite svårt att vara ensamma hemma eller gör aggressiva utfall mot mötande hundar. Men problemhund är de inte.

Och jag tänker "arma hund". Inte har den fått vara med och välja alla raser som är blandade kors och tvärs i den. Mycket ofta är märkligt nog rottweiler inblandad. Och inte har den fått lärt sig vanligt hundvett. Arma hund.

Så tvingas den kanske byta hem flera gånger.
1 Juni 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Cesar och annat smått och gott

Har under åren läst en del om hur Cesar ser på hundar och uppfostran.

Har tagit åt mig vissa bitar men inte allt. Det jag lärt mig av honom är framförallt att man med sitt kroppsspråk kan visa hunden att det här förväntar jag mig av dig.

Det är i mångt och mycket mitt intresse som givit erfarenhet för hur man lär hundar. Något som jag har samlat på mig under de cirka 12 åren sedan min första hund Moa föddes 2000.

Jag är egentligen väldigt stolt över hur bra Meg och Mocca fungerar i olika sammanhang.

Kom på att Cesar, som är så berömd och stor inom ämnet hundar, inte pratar någonting om mental träning av hunden. Lite konstigt att han trots det blivit så populär.

Idag har vi en mycket varm dag här i Trollhättan. Har kört hundarna ett pass i skogen men Mocca var inte så road i värmen. Sen fick de doppa fötterna i Vänern. Mocca skulle behövt bada riktigt för hon hade ramlat i ett gyttjigt dike.

Tänk på att aldrig lämna hunden i bilen så här varma dagar.


24 Maj 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Sökövning med alternativ

Idag skiner solen från klar himmel. Underbart. Mocca var lite trött i morse efter barnpassningen igår. Ler.

Idag har vi varit på Ursand igen. Det är så oerhört vackert där så här års. Sen finns det så många platser där som är utmärkta till sökning.

Eftersom skogen är så blöt efter allt regnande så använde jag mig av det. Jag satt hundarna gick sen cirka 30 meter in i skogen och stack ner en nagelskrapad pinne i en stubbe. Bytte sen pinne och plats. Efter några sökövningar så kortade jag tiden som jag höll den nya pinnen i handen till bara några sekunder.

Eftersom tjejerna ständigt vill hitta föremålet först så är det en knivskarp tävling dem emellan. Även det är ju mental träning.

Jag gömde pinnen nerstucken i en stubbe, lade den på en gren lite högre upp och ställde den tätt intill ett träd. Även under mossan blev ett bra gömställe. Bara fantasin sätter gränserna.

Så enkelt är det. Inga grejer behöver vara med. Bara en öppen skogsbit och kottar eller pinnar.

Så nu får de ligga inne och vila när gräset ska klippas.



19 Maj 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Hemma igen

Ja så har vi semestrat på vissa delar av Danmark några dagar. Allt har gått bra med hundarna på deras utlandsvistelse. Ler.

Inte fick vi visa EU-passen heller.

Skillnaden på att ha hund med i dessa länder verkar skilja sig en del åt.

I Danmark får man ha med hund på många ställen men då dock i koppel. Något som tjejerna inte är så glada för.

Vi som är vana att släppa dem i skog och mark fick tänka om. Överallt stod det skyltar att det var tillåtet med hund men då i koppel. Så det där med att få springa lös vid havet blev inte så mycket med.

Däremot så får man ta med dem till nästan alla stränder och så är ju inte fallet i Sverige.

Danskarna är oxå dåliga på att plocka upp efter sina hundar så det låg skit lite överallt.

Idag har regnet öst ner så det blev en resdag med många mil.

Imorgon får det bli ett intensivt träningspass vid kyrkomuren innan ett av barnbarnen ska få shoppa loss i leksaksaffären.

26 April 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Danmark väntar

Ja så ska då tjejerna äntligen bli utlandsbrudar. Ler

Men Meg var av en annan åsikt imorse. Hon är ju så rutinbunden så att åka på en semesterresa är inget för henne.

När klockan var nio och vi packade för fullt så låg hon vid dörren och tjöt allt högre. Inte var hon nödig för rastad var hon. Hon är bara så oerhört känslig för att vissa saker ska hända vissa klockslag. Ingenting får störa hennes vanor. Mocca är lycklig bara hon får hänga med på det som bjuds.

Men det här kommer bli bra även för Meg. För givetvis ska hundarna få springa fritt vid havet nu innan turisterna kommer.

Nu har de ju fått EU-pass så den här resan är bara början. Solen skiner och förhoppningsvis är våren på gång nere i Danmark.

Danmark - nu kommer vi!
23 April 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Enkla övningar

Mocca har börjat på agilitykurs och hon älskar det. Ska försöka hinna träna henne någon dag extra nu under kommande veckor.

När det gäller mental träning finns det många enkla övningar man kan ta till när fantasin tryter.

Meg är ju mycket duktig på nosarbete. Hon kan hitta vår bil bland flera hundra bilar. Från bil till bil går hon snabbt och systematiskt helt på eget bevåg när vi står parkerade.

En jättebra nosövning och så enkel att öva in.

I helgen höll vi på att förfina sökrutorna. Då tog jag en gammal strumpa och trädde över en pinne som jag gömde bland löven.

Båda tjejerna fick leta samtidigt. Jag såg på dem hur de älskade just den här träningen.

Så enkelt och så effektivt. Dels finns det ju en ständig konkurrens dem emellan att hinna hitta föremålet först och sen kan man se på sin hund vad som roar.

Men nu står två lediga dagar för dörren. Just nu ligger två träningssugna tjejer och väntar på mig eftersom klockan snart är nio.

17 April 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Mina hundar är så olika

Mina två hundar är så otroligt olika till psyket.

Såg det tydligt igår när vi var ute och tränade. Vi körde ett pass trebiball i snålblåsten.

Sedan hängde jag upp kassen med bollen i ett träd eftersom Mocca älskar den här sporten och har svårt att göra någonting annat när bollen är med.

Vad hände då? Jo Mocca satte sig under trädet och väntade på att bollen skulle komma ner igen. Ungefär som Ferdinand som satt under korkeken...

Det gick inte att avleda henne eller locka henne till att göra sökrutor. Helt stilla satt hon bara där och tittade upp på bollen. Med off-knappen på.

När det gäller Meg så är hon snabbt med på en annan aktivitet och har glömt bollen så fort vi bjuder på annat. Hade vi däremot inte gett en annan aktivitet hade hon försökt klättra upp i trädet och för att hämta bollen.

Meg skulle aldrig suttit så stilla under trädet och bara väntat. Nej hon hade sprungit runt trädet, skällt och pratat med oss om att bollen var i trädet och att hon ville ha den NU.

Så de är helt olika de här två tjejerna. Meg börjar dock kunna få en off-knapp allt mer än när hon var ung, Men Meg har mycket mer fysisk ork och mycket starkare motor för arbete.

Samma ras, samma uppväxt här hos oss men så olika, så olika.

1 April 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Hundar och vikt

Meg har under livet pendlat rejält i sin vikt. Från mycket muskulös och kraftig till rejält mager efter en valpkull. Nu ska snart Meg löpa igen och då är hon mycket matglad men kommer inte bli tjock. Hon bygger muskler eftersom hon rör sig så mycket.

Mocca har aldrig varit intresserad av mat utan har ätit så mycket som hon behövt och inte en bit mer än det. Mocca har ju fram till nu pendlat mellan att vara späd med en del muskler till rejält mager.

Men nu våren 2012 har Mocca helt plötsligt börjat gå upp i vikt. Hon kastrerades ju efter valparna som nu snart blir 5 månader.

Tycker inte hon äter mer mat och antagligen har ämnesomsättningen blivit lägre. Mocca rör sig inte heller fullt så mycket som Meg.

Har funderingar på att börja med light foder för Moccas skull. Tjocka hundar kan inte träna fullt ut och snart börjar Moccas agilitykurs.

30 Mars 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Hundar och språkförståelse

Man vet ju att hundar kan vissa ord kopplat till händelser eller saker,
Meg och Mocca kan långt mer än det och förståelsen verkar öka ju äldre de blir.

Häromdagen pratade vi om var vi skulle åka och träna. Vi sa inte ut eller hund.När jag nämnde ordet kyrkomur så vips satt Meg vid dörren. Häpen insåg jag ännu en gång att hon ligger och lyssnar och förstår mycket mer än vi ens anar.

Likadant var det igår men då var det Mocca som förstod. Hon hade knyckt grannen Hermans leksak och fått med sig den in. Jag sa i förbigående att Hemans leksak får vi ta med och lämna tillbaka.

Blixtsnabbt sprang Mocca fram till fönstret för att se om hon såg grannhunden. Sen sprang hon fram till dörren för vi hade ju pratat om Hermann och då betydde det lek med kompisen. Ler.

Slutar aldrig förundra mig över bordercolliens smarthet.
24 Mars 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Det finns många slags valpköpare

Under åren har jag fött upp fem kullar med valpar. Har mött många olika typer av köpare när valparna varit till salu.

En del har mailat och mailat för att få reda på så mycket som möjligt om rasen och det har ändå inte resulterat i något köp.

En del har ringt för att få möjlighet att för en stund prata hund utan att för den skull ha någon tanke på valpköp.

Sen har vi alla som tror att vi öppnat ett zoo som är till allmän beskådan. Vid varje kull kommer alltid någon sådan människa. De är så intresserade, så intresserade. Sedan kommer de med en drös ungar som ska klappa, gosa och njuta av små valpar. Sedan tackar de för visningen och berättar hur kul det varit för barnen att få träffa små valpar. Jag suckar och tänker ilsket för mig själv, jaha en sån fluktare till.

Men de allra flesta som hör av sig när vi haft valpar är fina familjer där jag känner att hunden kommer få ett bra hem.

Några missräkningar har det dock varit under åren. Bland annat en köpare som tröttnade då valpen var tre månader och skulle avliva den utan min vetskap. Det stoppades som tur var av veterinären som kontaktade mig och jag kunde hämta hem den lilla tiken igen. Hon vallar för övrigt idag på en gård.

En annan köpare tröttnade och kom tillbaka med en mycket rädd och slagen hund. Mycket sorgligt men den historien slutade oxå lyckligt.

Men som sagt var, så finns det alla typer av valpköpare. En man ringde en gång och ville absolut köpa en bordercollie. Han hade lösgående gäss ute på gården. Det lät ju bra tills han fortsatte prata. För hunden fick absolut inte valla fåglarna.

Jag suckade och sa att då var nog rasen helt fel för honom.

Den köparen och en del andra har jag avstyrt som köpare av mina valpar. Men som sagt var de flesta som köpt har varit fina valpköpare.

9 Mars 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Bordercollien och dess nojor

Många nojor som Meg haft har vi tränat bort, de flesta faktiskt. Men idag slog rädslan hos henne till med full kraft.

Jag skulle köra en barnstol när de låg där bak i bilen. Det fanns gott om plats både till hundar och stol.

Men då fick Meg ett ryck och drog iväg en bit. Mocca for som en skugga efter men eftersom Mocca är så flockbunden vid människan så sprang hon snabbt tillbaka och hoppade in glatt i bilen igen. Hon har inte så mycket saker som hon är rädd för.

Meg stannade hundra meter bort när jag ryade i. Men till bilen tänkte hon minsann inte gå. Jag kan tala om att 25 kg hund är ganska tungt att bära.

Eftersom hon inte rörde sig ur fläcken så var det bara att lyfta upp henne för hon hade inga som helst planer på att ta ett enda steg mot bilen.

Sen låg hon slickad mot väggen och tittade på allt annat än stolen.

Ja, bordercollien är en härlig ras men just nojigheten skulle jag kunna vara utan. Ler.

7 Mars 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Hundar lever olika liv

Hundar världen över lever olika liv. Även i Sverige tror jag förhållandena för hundar är olika.

Har den senaste tiden mött hundar som formligen studsat i kopplet. Senast i morse mötte vi en sån lekfull hund som inte fått utlopp för sitt behov av rörelse.

En ägare som köpt en sällskapshund för att gå ut på promenad med. Visst är det skönt att hunden får komma ut och gå, men den behöver ju oxå få använda sitt huvud. Alla raser behöver få sina fysiska och psykiska behov tillfredsställda och ibland blir jag beklämd vid mötet av främmande hundar.

Ibland slås jag över hundägares totala ointresse för sin hunds behov.

Det behövs inte så mycket tid, endast lite planering och snarare ett intresse för att se sin hunds behov och försöka möta hunden där den är och ge den två rejäla pass varje dag.

Den här helgen är vi i Göteborg och nu passar vi på att använda golfbanan innan golfarna kommer ut. En ypperlig plats att träna sökrutor, lydnad och framförallt träna på att möta andra hundar nära utan att behöva rusa fram.

Tjejerna är kanonduktiga på just detta.

Snart ska vi gå in i innerstan och göra lite ärenden. Meg tycker det är urtrist att få behöva gå kopplad. Men det är bra träning för båda med så mycket människor och intryck av alla de slag.

25 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Mocca

Efter några år med rasen bordercollie var vi helt sålda. Moa var borta och vi hade plats för en hund till.

Den här gången ville vi ha en bordercollie som inte vara lika tuff mentalt som Meg, inte heller en lika stark arbetsmaskin.

Vi sökte efter just den hunden via många kennlar. Så genom en slump fann vi en kull som var bruna och vi tyckte om det vi såg och läste om kenneln. Tyvärr var alla valpar i den kullen redan tingade men vi ställde oss i kö.

Ett år senare föddes vår lilla Mocca. Jag tingade henne när hon var en dag gammal.

Vi hade inte så mycket att gå på mer än en bild av hennes färgteckning.

Årsskiftet 2009/2010 styrde vi kosan tvärs över landet för att hämta hem vår tjej.
Det har vi aldrig ångrat! Bättre hund kunde vi inte fått. Smart, vig, social och med en on/off knapp.

Duktig på att samarbeta, trygg i sig själv. Dock oerhört barnslig och omogen. Mocca är på sätt och vis översocial. Måste vara med människan hela tiden och älskar allt och alla.

Mocca är smart på ett annat sätt än Meg. Hon har ingen inbyggd gps eller tidsuppfattning, är inte heller rutinbunden, Dock är hon duktig på problemlösning såsom Ottossons leksaker.

Mocca är min hund men är dock inte en enmanshund som Meg. Ser fram emot minst tio år till med den här hunden.


18 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Meg

Några år efter att vi köpt Chippen så kändes det moget för det vi egentligen ville ha - en bordercollie

Skulle vi kunna ha tre hundar? Skulle vi klara rasen? Så flyttade då Meg hem en kall vinterdag 2007.

Meg som vuxit upp ute i en lagård. Någonting som vi inte tog någon större notis om då men som vi snart blev varse. De första åtta veckorna i en valps liv är ju oerhört viktiga när det gäller socialisering.

Meg har alltid varit mycket undergiven oss och gjort det vi förväntar att hon ska göra. Dock har hon sin uppväxt i ryggmärgen och har aldrig blivit fullt socialiserad såsom man skulle kunna önska.

Just Megs uppväxt har gjort att jag varit oerhört noga med de valpar jag själv fött upp och deras socialisering till människan.

Där Meg är uppvuxen så såg man mer på hunden som en arbetsmaskin medan vi ser på hunden som en kompis och arbetskamrat.

Meg är min tredje hund i vuxen ålder så en del har jag lärt mig på de tidigare hundarna. Men mest har jag lärt mig på Meg - den tuffa hunden som är en arbetsmaskin som aldrig blir trött.

Hon har aldrig varit road av att umgås med andra främmande hundar. Hennes enda önskan är att få jobba med sin förare. I Megs värld kommer jag alltid att vara nummer två. Hon är inte min hund och kommer aldrig att bli det. Men hon respekterar mig och det är viktigt.

Det jag kommer att minnas om Meg den dan hon är borta är hennes oerhört inbyggda gps. Hon kan känna igen sig i bilen flera km innan vi är framme. Då piper hon högljutt och visar att hon vet att något roligt är på gång. Meg har oxå ett enormt ordförråd och förstår mycket av det vi pratar om. Ibland blir man häpen av hennes smarthet.

Meg har en inbyggd klocka och vet exakt när klockan är 9 och då minsann berättar hon tydligt att det är dax för träning. Året runt är hon redo för arbete. I ur och skur, i snöstorm och stekande sol. Hon måste jobba varje dag.

Hon går ofta upp i högsta växel från 0-1000 på en tiondels sekund. Så en vilodag finns inte i vårt liv med den här hunden. Däremot ligger hon gärna stilla och vilar inne när hon fått det hon behöver varje dag.

18 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Chippen

Min andra hund i vuxen ålder blev Chippen. Vi hade länge planerat för en perro men fann att den rasens höfter inte var så bra.

Vid det här hundköpet var vi väl förberedda. Vi visste att vi ville ha en vallhund för dess sätt att vara. Ännu var vi inte tillräckligt modiga för att köpa en bordercollie.

Av en slump träffade jag på en schapendoes genom en arbetskamrat. En underbar ras med all sin sociala kompetens och godmodighet. Så från att ha planerat för en perro upptäckte vi att schapendoes var en ras som var betydligt friskare.

Då (2004) fanns endast ett fåtal kennlar med den här rasen. Så kom då Chippen. En bedårande valp. Den allra sötaste valp vi nånsin haft.

Undergiven, trogen, glad, enkel men med ett varselskall som i längden blev ganska betungande, Chippen skällde för allt och det låg i rasen. Det var svårt att avleda just det beteendet.

I mångt och mycket var han en klockren vallhund som alltid fanns kring oss och aldrig drog iväg om det inte kom en hund förstås. För då hjälpte inte hur mycket vi ropade, fram och skälla skulle han ändå.

Chippen var min hund i alla avseenden. Det jag för alltid kommer att minnas när det gäller Chippen var hans okunskap om hur andra hundar fungerade. Kanske mötte han för få främmande hundar under sin uppväxt vad vet jag, men han kunde inte läsa hundspråk som han skulle. Han var aldrig aggressiv varken mot oss eller hundar men höll på att råka riktigt illa ut några gånger.

När Mocca flyttade till oss så styrde hon och Meg tillsammans upp tillvaron för honom så det inte blev trevligt för någon.

Just då dök Karin upp och hon sökte en vuxen hund. Efter mycket diskuterande så beslöt vi oss för att Chippen skulle få flytta dit på prov. Allt gick bra.

Chippen och hans nya familj stortrivs med varandra och han fick ett bättre liv - och vi med.

Chippen har nu bott hos Karin i 1,5 år och han kände inte igen mig när vi sågs en kort tid efter flytten. Däremot kände han igen Mocca alldeles nyligen.

En enkel, go kompis som nu är en pigg 8-åring. Så man inbillar sig att man betyder så mycket för hunden, men hunden lever i nuet och är trogen den som ger den mat.

Fast tjejerna skulle minsann aldrig ty sig till någon annan. Ler


17 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Moa

Har funderat en del på det här med ras och kynne. Både Meg och Mocca är av rasen bordercollie men är mycket olika varandra i sättet.

Tänkte sätta ord på hur varje hund har varit för att minnet bleknar med tiden. Min första hund i vuxen ålder var ju Moa.

Då fanns ju ingen planering innan det hundköpet. Just den dagen jag gick igenom alla dagstidningar på biblioteket så visst fanns det ett sug i vår familj efter en hund. Så mycket mer än så var det inte. Inte kollade jag upp hur seriösa de som födde upp henne var.

Så fanns den lilla annonsen om blandrasvalpar några mil från där jag bodde. Valpar ska man aldrig se på om man inte är helt säker på att man ska någon. Vi föll ju pladask för den underbara tjejen. Detta var våren 2000.

Inte visste jag vad jag köpte och inte hade jag en aning om hundens behov av träning.

Mycket har hänt under de här tolv åren och framförallt har mina hundar lärt mig massor.

Nu så här efteråt kan jag inse att Moa nog egentligen hade ett ganska tomt och innehållslöst liv de första åren när hon som mest behövde träning.

Eftersom det var 25 procent bordercollie i henne så krävde hon ju mer än en vanlig sällskapshund.

Men Moa var tålig med min okunskap. Hon var oerhört lojal och vaktade oss. Söt som en docka men ganska vass mot främmande människor som ville klappa. Hon var mycket duktig på att spåra när vi väl fann den aktiviteten.

Nästan tio år fick vi möjlighet att leva med den här hunden och ibland kan jag sakna den här egensinniga hunden. Hon gav oss många skratt och mycket glädje men oxå en del bekymmer då hon på gamla dar blev tikilsken innan löp.

Sen hatade hon katter så mycket så hon skulle nog kunnat utrota alla om hon fått tillfälle. Det var ett djupt rotat hat som fanns sen den gången en katt anföll henne och hoppade upp på hennes rygg.

Men det jag framförallt kommer att minnas när det gäller Moa är hennes omtänksamhet över de andra hundarna som kom efter henne. Lilla osjälvständiga Chippen som hon tog till sitt hjärta. Han som fick ligga nära henne i alla situationer.

Ett hundliv är så kort så kort. Men inne längst inne i hjärtat har Moa sin plats hos mig.

16 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Om att ha sin hund lös

Idag var vi och promenerade på Restad Gård, en mycket vacker plats vid vattnet.
Hundarna sprang lösa och njöt av sin lek.

På håll såg jag en lös schäfer. Just den rasen är jag rädd för efter en skrämmande barndomsupplevelse.

Vi vek av lite för att öka på avståndet. Jag vet att mina tjejer aldrig skulle komma på tanken att sticka ifrån mig till en annan hund. De har fullt upp med att se vad jag tänker bjuda på i lek och träning.

Jag vet oxå att Meg kan vara oerhört vass om en lös hund kommer farande. Hon har ju aldrig varit intresserad av lek med främmande hundar och det är som det är.

Helt plötsligt hör jag ägaren skrika Tuba! Tuba!

Blixtsnabbt fick jag koppla Meg och kände oro för vad som skulle hända eftersom jag själv känner obehag för den här rasen.

Som tur var fick hon tag i sin hund och jag kunde dra en lättad suck.

Men jag undrar varför en del hundägare inte kan lära känna sin hund så pass mycket att man vet var man har dem. När Chippen bodde hos oss så visste jag att han stack så fort han såg en annan hund. Så honom fick jag koppla direkt om vi såg någon hund på promenad.

8 Februari 2012  | Länk | 2012
Vinter och träning

Igår sken solen så underbart skönt. Vi tog en tur till Smögen och njöt av lite kustluft.

Att sitta på smögenbryggan i strålande solsken ger en föraning om den väntande våren. Där är vackert nu när inte gatorna är fyllda av turister.

Måttligt kul tyckte hundarna att det var. Så när vi kom hem körde jag lite mörkerträning här hemma.

Om man gömmer ett föremål i mörkret och hunden får hitta saken bara med hjälp av nosen - det är en bra träning det.

Meg for runt och sökte som en galning i snön. Jag hörde hur hon sniffade och sniffade. Mocca fixar det oxå men är inte lika entusiastisk när det gäller nosövningar.

Ja, sen var även hundarna nöjda med dagen och vi kunde slå oss ner i soffan med två snarkande tjejer vid vår sida.

Idag vräker snön ner och hundarna är mer lyckliga än mig. Snart börjar jag jobba och vet att det kan vara svårt att ta sig fram på vägarna om det ska komma så mycket snö som de förutspått. Men är man optimist så vet man att våren snart kommer.


2 Februari 2012  | Länk | 2012
Valparna besiktade och lite annat

Ja så är alla valparna besiktade och glädjande nog utan anmärkning. Härligt.
Så nu väntar träning av de vuxna hundarna.

Har funderat på det här med olika träningsformer och tänkt så här. När hunden är sådär tre år så ser man vad hunden trivs bäst med att träna. Det är ju viktigt att hunden lyckas, får beröm och känner sig tillfreds med det den sysslar med.

Meg är enormt duktig på allt vad nosarbete heter och kan spåra i det oändliga utan att misslyckas. Så henne kör jag mest spår och sökrutor med. Hon har oxå börjat fungera med treibballen och hon gör allt för att jag ska låta henne få hålla på med det.

Mocca är inte lika road av spårning och har inte Megs uthållighet när det gäller det. Däremot är hon mycket duktig på agility och treibball så det är hennes grej.

I vår ska Mocca få gå på lydnadskurs så får vi se om det är något för henne. Ska även gå en fortsättning på agilityn eftersom hon löpte under förra kursen och därmed fick avbryta.

Mocca älskar oxå att lära sig nya trix.

Men nu väntar en härlig promenad på golfbanan. Tjejerna har mycket spring i benen nu när dagen inte följt rutinerna som den brukar.

10 Januari 2012  | Länk | 2012
Genom valpens ögon

Tänk så mycket ljud som finns som man aldrig ens tänker på. Med sex små valpar ute så hör man helt plötsligt alla de ljuden.

Ett tåg som kommer farande och sex små valpar sitter helt plötsligt stilla på rad och tittar förundrat med huvudet på sned. Ingen tillstymmelse till rädsla där inte, bara ren nyfikenhet på livet här ute.

Så kommer en högt dönande helikopter som skulle till vårt närbelägna sjukhus och alla lyfte blicken mot det blå.

En grästuva hur smakar den? En flinga snö? Oj, så kallt det blev i munnen.

Massa plats att passa på att springa av sig allt spring som finns i de små benen. Så mycket intryck för en liten valp som ännu inte lärt sig sortera alla intryck.

Så kommer de in efter den här kylslagna morgonen. Lite varm välling i magen, sen är livet fullkomligt och underbart. I en hög somnar de för att vila upp sig för nya upptåg om några timmar.

Tänk vad livet ibland kan vara enkelt och problemfritt om man är en liten valp på åtta veckor.

Imorgon bär det av till veterinären. Sen börjar den stora flytten.

9 Januari 2012  | Länk | 2012
Snart flytt för valparna

Ja så går vi mot de sista dagarna med den här kullen valpar. Mycket i livet handlar just nu om valpar.

På onsdag börjar de flytta. På tisdag ska vi till veterinären och det brukar bli full rulle. Ler.

Det är en oerhört framåt kull det här. De har mycket väl utvecklad motorik redan. De är är så aktiva på dagarna att jag på natten inte hör ett endaste ljud från dem. Skönt.

Man ser tydliga skillnader på dem i lynnet. Fast de är från samma gener och har samma uppväxt så skiljer det sig åt. Det är väl som det är med oss människor.
Men alla är orädda och anfaller dammsugaren när den närmar sig. Det måste vara ett arv från Mocca.

Men nu väntar utevistelse i solen för dem. Sen får det bli ett träningspass med Meg och Mocca.

Tjejerna kommer nog dra en lättnadens suck när alla valpar flyttat. De får inte riktigt den tiden de brukar få nu.

Nu har vi gett valparna allt det som de ska ha de första veckorna i livet. Nu ska ägarna ta vid och fortsätta vårt påbörjade arbete.

Förhoppningsvis blir de här hundarna mycket bra mentalt och det är ju det som räknas. Så snart är den här resan med de här valparna till ända. Skönt och lite sorgligt.

8 Januari 2012  | Länk | 2012
Myter om Bordercollien som ras

Allt som oftast får jag höra av människor i min omgivning om vad de tror sig veta om rasen Bordercollie. De som frågat så kallade hundkunniga om rasen har fått råd om att köpa en annan ras för den är så jobbig och så vidare...

Så frågar de mig om mina tjejer brukar jaga bilar, cyklar och om de vallar allt som rör sig. De som hört myterna om rasen har oxå hört att Bordercollien brukar vara nervösa.

Jag förstår ju att allt vetande om rasen har uppkommit hos människor som aldrig ägt och levt med just den här rasen.

Det är lätt att som nybörjare skrämmas bort från rasen.

Den är avlad och framtagen till att valla djur och just därför också oerhört följsam människan. Signalkänslig, lydig, följsam och trogen sin ägare.

Mina tjejer vet exakt vad jag menar om jag så bara ger dem en liten vink eller ett endaste ord eller mening. Men de har aldrig vallat runt mig mer än andra hundar i vallhundsgruppen gör.

För mig är det positivt att de aldrig drar iväg på egna äventyr och att de aldrig går över de osynliga gränserna som finns här hemma.

De skulle aldrig komma på tanken att valla varken cyklar eller bilar.

De är också lika stilla inne som andra raser när de fått vara ute och fått sina behov av fysisk och psykisk aktivitet tillfredsställda.

Men det är just detta - de måste få sina fysiska och psykiska behov tillfredsställda. Som ägare, eller blivande ägare, är det viktigt att ställa sig just den frågan - kan jag ge min hund vad den behöver?

När människor diskuterar rasen med mig så är det inte många som nämner rasens enorma mentala kapacitet som jag skulle kunna skriva spaltmeter om i positiva ordalag. Att känna en samhörighet med en hund som vet vad du vill utan att du ens behöver be om det är något speciellt.

Visst är den avlad till vallning men efter tolv år med rasen skulle jag aldrig kunna tänka mig ett liv utan en Bordercollie vid min sida.

Bordercollien ger mångdubbelt tillbaka till den som ger den det den behöver och som är villig att lära sig hur en vallhund måste fostras och tränas för att leva ett gott liv.

Visst måste man ha intresse för hundaktivitet men var kommer alla myterna om Bordercollien ifrån?

6 Januari 2012  | Länk | 2012
Mocca mötte Chippen

Idag har jag och Mocca varit och träffat Chippen. Chippen, vår Schapendoes som flyttade till Karin med familj för över ett år sedan.

Chippen är världens goaste hund men han fick så mycket på tafsen av två tjejer som ville styra denna undergivna hund med järnhand.

Han fick ett mycket bättre liv hos Karin.

Chippen kände inte igen mig förra gången vi sågs och än mindre idag. De lever ju så tydligt i nutid.

Men hör och häpna så sniffade han i luften, sprang ut till bilen och fick ett kärt återseende med Mocca. De två kände så tydligt igen varandra att det var rörande.
Över ett år sedan de lekte, busade och slogs. Men banden dem emellan fanns så tydligt kvar.

Man slutar aldrig att förundra sig över hur hundar minns och inte minns.

Jag ville och trodde att jag var den enda Chippen var fäst vid eftersom han var så nära mig. Men ack som jag bedrog mig.

När vi sågs två månader efter att han flyttat så kunde det lika väl varit brevbäraren som stod utanför - sorgligt men skönt.

Men Mocca och Meg de smarta tjejerna skulle aldrig glömma mig... vill jag inbilla mig i alla fall. Ler.

2 Januari 2012  | Länk | 2012
Årets första dag

Ja, så blev det 2012. Oj vad tiden rusar iväg.

Valparna växer och utvecklas som de ska. Nu kan vi se väldigt tydligt vilka egenskaper de har med sig i bagaget.

Nu är det bara miljön som de växer upp i som ska slipa på deras personlighet.
En del är oerhört framåt, en del är mer försiktiga.

Igår körde vi en Nina Ottossons-leksak. Tintin och Tova var mest uthålliga i tid. Men de andra blev lite störda av Meg och Mocca som låg på andra sidan gallret och väntade på sin tur. Men alla gjorde ett försök. Film kommer under dagen förhoppningsvis.

Så den här nyårsaftonen gick i valparnas tecken.

Tintin är ju den enda som verkligen älskar mat och Tova hade testat leksaken förut.

Men nu väntar träning av tjejerna. Regnet öser ner och jag skulle önskat en långsam morgon i soffan med morgonrock på fram till 12. Men Meg och Mocca är av en annan åsikt.

Meg är ju rädd för hårda smällar efter den där sommardagen hon stack när åskan smällde som hårdast. Hon fick gå mest i koppel i går eftersom vi inte ville att hon skulle dra iväg. Hon var oerhört rädd hela kvällen.

Mocca tittade på henne och undrade vad som stod på. Mocca som bara bytte plats lite makligt när det smällde som värst. En sån skillnad på två hundar.

1 Januari 2012  | Länk | 2012


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & lena andersson                                             Skaffa en gratis hemsida