www.smartahundar.se
Startsidan Blogg Fotoalbum Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
8
9
10
11
12
13
14
16
17
18
19
20
21
22
24
25
26
27
28
30
31
<<
December (2019)
>>


Hundar lever olika liv

Hundar världen över lever olika liv. Även i Sverige tror jag förhållandena för hundar är olika.

Har den senaste tiden mött hundar som formligen studsat i kopplet. Senast i morse mötte vi en sån lekfull hund som inte fått utlopp för sitt behov av rörelse.

En ägare som köpt en sällskapshund för att gå ut på promenad med. Visst är det skönt att hunden får komma ut och gå, men den behöver ju oxå få använda sitt huvud. Alla raser behöver få sina fysiska och psykiska behov tillfredsställda och ibland blir jag beklämd vid mötet av främmande hundar.

Ibland slås jag över hundägares totala ointresse för sin hunds behov.

Det behövs inte så mycket tid, endast lite planering och snarare ett intresse för att se sin hunds behov och försöka möta hunden där den är och ge den två rejäla pass varje dag.

Den här helgen är vi i Göteborg och nu passar vi på att använda golfbanan innan golfarna kommer ut. En ypperlig plats att träna sökrutor, lydnad och framförallt träna på att möta andra hundar nära utan att behöva rusa fram.

Tjejerna är kanonduktiga på just detta.

Snart ska vi gå in i innerstan och göra lite ärenden. Meg tycker det är urtrist att få behöva gå kopplad. Men det är bra träning för båda med så mycket människor och intryck av alla de slag.

25 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Mocca

Efter några år med rasen bordercollie var vi helt sålda. Moa var borta och vi hade plats för en hund till.

Den här gången ville vi ha en bordercollie som inte vara lika tuff mentalt som Meg, inte heller en lika stark arbetsmaskin.

Vi sökte efter just den hunden via många kennlar. Så genom en slump fann vi en kull som var bruna och vi tyckte om det vi såg och läste om kenneln. Tyvärr var alla valpar i den kullen redan tingade men vi ställde oss i kö.

Ett år senare föddes vår lilla Mocca. Jag tingade henne när hon var en dag gammal.

Vi hade inte så mycket att gå på mer än en bild av hennes färgteckning.

Årsskiftet 2009/2010 styrde vi kosan tvärs över landet för att hämta hem vår tjej.
Det har vi aldrig ångrat! Bättre hund kunde vi inte fått. Smart, vig, social och med en on/off knapp.

Duktig på att samarbeta, trygg i sig själv. Dock oerhört barnslig och omogen. Mocca är på sätt och vis översocial. Måste vara med människan hela tiden och älskar allt och alla.

Mocca är smart på ett annat sätt än Meg. Hon har ingen inbyggd gps eller tidsuppfattning, är inte heller rutinbunden, Dock är hon duktig på problemlösning såsom Ottossons leksaker.

Mocca är min hund men är dock inte en enmanshund som Meg. Ser fram emot minst tio år till med den här hunden.


18 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Meg

Några år efter att vi köpt Chippen så kändes det moget för det vi egentligen ville ha - en bordercollie

Skulle vi kunna ha tre hundar? Skulle vi klara rasen? Så flyttade då Meg hem en kall vinterdag 2007.

Meg som vuxit upp ute i en lagård. Någonting som vi inte tog någon större notis om då men som vi snart blev varse. De första åtta veckorna i en valps liv är ju oerhört viktiga när det gäller socialisering.

Meg har alltid varit mycket undergiven oss och gjort det vi förväntar att hon ska göra. Dock har hon sin uppväxt i ryggmärgen och har aldrig blivit fullt socialiserad såsom man skulle kunna önska.

Just Megs uppväxt har gjort att jag varit oerhört noga med de valpar jag själv fött upp och deras socialisering till människan.

Där Meg är uppvuxen så såg man mer på hunden som en arbetsmaskin medan vi ser på hunden som en kompis och arbetskamrat.

Meg är min tredje hund i vuxen ålder så en del har jag lärt mig på de tidigare hundarna. Men mest har jag lärt mig på Meg - den tuffa hunden som är en arbetsmaskin som aldrig blir trött.

Hon har aldrig varit road av att umgås med andra främmande hundar. Hennes enda önskan är att få jobba med sin förare. I Megs värld kommer jag alltid att vara nummer två. Hon är inte min hund och kommer aldrig att bli det. Men hon respekterar mig och det är viktigt.

Det jag kommer att minnas om Meg den dan hon är borta är hennes oerhört inbyggda gps. Hon kan känna igen sig i bilen flera km innan vi är framme. Då piper hon högljutt och visar att hon vet att något roligt är på gång. Meg har oxå ett enormt ordförråd och förstår mycket av det vi pratar om. Ibland blir man häpen av hennes smarthet.

Meg har en inbyggd klocka och vet exakt när klockan är 9 och då minsann berättar hon tydligt att det är dax för träning. Året runt är hon redo för arbete. I ur och skur, i snöstorm och stekande sol. Hon måste jobba varje dag.

Hon går ofta upp i högsta växel från 0-1000 på en tiondels sekund. Så en vilodag finns inte i vårt liv med den här hunden. Däremot ligger hon gärna stilla och vilar inne när hon fått det hon behöver varje dag.

18 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Chippen

Min andra hund i vuxen ålder blev Chippen. Vi hade länge planerat för en perro men fann att den rasens höfter inte var så bra.

Vid det här hundköpet var vi väl förberedda. Vi visste att vi ville ha en vallhund för dess sätt att vara. Ännu var vi inte tillräckligt modiga för att köpa en bordercollie.

Av en slump träffade jag på en schapendoes genom en arbetskamrat. En underbar ras med all sin sociala kompetens och godmodighet. Så från att ha planerat för en perro upptäckte vi att schapendoes var en ras som var betydligt friskare.

Då (2004) fanns endast ett fåtal kennlar med den här rasen. Så kom då Chippen. En bedårande valp. Den allra sötaste valp vi nånsin haft.

Undergiven, trogen, glad, enkel men med ett varselskall som i längden blev ganska betungande, Chippen skällde för allt och det låg i rasen. Det var svårt att avleda just det beteendet.

I mångt och mycket var han en klockren vallhund som alltid fanns kring oss och aldrig drog iväg om det inte kom en hund förstås. För då hjälpte inte hur mycket vi ropade, fram och skälla skulle han ändå.

Chippen var min hund i alla avseenden. Det jag för alltid kommer att minnas när det gäller Chippen var hans okunskap om hur andra hundar fungerade. Kanske mötte han för få främmande hundar under sin uppväxt vad vet jag, men han kunde inte läsa hundspråk som han skulle. Han var aldrig aggressiv varken mot oss eller hundar men höll på att råka riktigt illa ut några gånger.

När Mocca flyttade till oss så styrde hon och Meg tillsammans upp tillvaron för honom så det inte blev trevligt för någon.

Just då dök Karin upp och hon sökte en vuxen hund. Efter mycket diskuterande så beslöt vi oss för att Chippen skulle få flytta dit på prov. Allt gick bra.

Chippen och hans nya familj stortrivs med varandra och han fick ett bättre liv - och vi med.

Chippen har nu bott hos Karin i 1,5 år och han kände inte igen mig när vi sågs en kort tid efter flytten. Däremot kände han igen Mocca alldeles nyligen.

En enkel, go kompis som nu är en pigg 8-åring. Så man inbillar sig att man betyder så mycket för hunden, men hunden lever i nuet och är trogen den som ger den mat.

Fast tjejerna skulle minsann aldrig ty sig till någon annan. Ler


17 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Varje hund är unik - om Moa

Har funderat en del på det här med ras och kynne. Både Meg och Mocca är av rasen bordercollie men är mycket olika varandra i sättet.

Tänkte sätta ord på hur varje hund har varit för att minnet bleknar med tiden. Min första hund i vuxen ålder var ju Moa.

Då fanns ju ingen planering innan det hundköpet. Just den dagen jag gick igenom alla dagstidningar på biblioteket så visst fanns det ett sug i vår familj efter en hund. Så mycket mer än så var det inte. Inte kollade jag upp hur seriösa de som födde upp henne var.

Så fanns den lilla annonsen om blandrasvalpar några mil från där jag bodde. Valpar ska man aldrig se på om man inte är helt säker på att man ska någon. Vi föll ju pladask för den underbara tjejen. Detta var våren 2000.

Inte visste jag vad jag köpte och inte hade jag en aning om hundens behov av träning.

Mycket har hänt under de här tolv åren och framförallt har mina hundar lärt mig massor.

Nu så här efteråt kan jag inse att Moa nog egentligen hade ett ganska tomt och innehållslöst liv de första åren när hon som mest behövde träning.

Eftersom det var 25 procent bordercollie i henne så krävde hon ju mer än en vanlig sällskapshund.

Men Moa var tålig med min okunskap. Hon var oerhört lojal och vaktade oss. Söt som en docka men ganska vass mot främmande människor som ville klappa. Hon var mycket duktig på att spåra när vi väl fann den aktiviteten.

Nästan tio år fick vi möjlighet att leva med den här hunden och ibland kan jag sakna den här egensinniga hunden. Hon gav oss många skratt och mycket glädje men oxå en del bekymmer då hon på gamla dar blev tikilsken innan löp.

Sen hatade hon katter så mycket så hon skulle nog kunnat utrota alla om hon fått tillfälle. Det var ett djupt rotat hat som fanns sen den gången en katt anföll henne och hoppade upp på hennes rygg.

Men det jag framförallt kommer att minnas när det gäller Moa är hennes omtänksamhet över de andra hundarna som kom efter henne. Lilla osjälvständiga Chippen som hon tog till sitt hjärta. Han som fick ligga nära henne i alla situationer.

Ett hundliv är så kort så kort. Men inne längst inne i hjärtat har Moa sin plats hos mig.

16 Februari 2012  | Länk | 2012 | 0 kommentar
Om att ha sin hund lös

Idag var vi och promenerade på Restad Gård, en mycket vacker plats vid vattnet.
Hundarna sprang lösa och njöt av sin lek.

På håll såg jag en lös schäfer. Just den rasen är jag rädd för efter en skrämmande barndomsupplevelse.

Vi vek av lite för att öka på avståndet. Jag vet att mina tjejer aldrig skulle komma på tanken att sticka ifrån mig till en annan hund. De har fullt upp med att se vad jag tänker bjuda på i lek och träning.

Jag vet oxå att Meg kan vara oerhört vass om en lös hund kommer farande. Hon har ju aldrig varit intresserad av lek med främmande hundar och det är som det är.

Helt plötsligt hör jag ägaren skrika Tuba! Tuba!

Blixtsnabbt fick jag koppla Meg och kände oro för vad som skulle hända eftersom jag själv känner obehag för den här rasen.

Som tur var fick hon tag i sin hund och jag kunde dra en lättad suck.

Men jag undrar varför en del hundägare inte kan lära känna sin hund så pass mycket att man vet var man har dem. När Chippen bodde hos oss så visste jag att han stack så fort han såg en annan hund. Så honom fick jag koppla direkt om vi såg någon hund på promenad.

8 Februari 2012  | Länk | 2012
Vinter och träning

Igår sken solen så underbart skönt. Vi tog en tur till Smögen och njöt av lite kustluft.

Att sitta på smögenbryggan i strålande solsken ger en föraning om den väntande våren. Där är vackert nu när inte gatorna är fyllda av turister.

Måttligt kul tyckte hundarna att det var. Så när vi kom hem körde jag lite mörkerträning här hemma.

Om man gömmer ett föremål i mörkret och hunden får hitta saken bara med hjälp av nosen - det är en bra träning det.

Meg for runt och sökte som en galning i snön. Jag hörde hur hon sniffade och sniffade. Mocca fixar det oxå men är inte lika entusiastisk när det gäller nosövningar.

Ja, sen var även hundarna nöjda med dagen och vi kunde slå oss ner i soffan med två snarkande tjejer vid vår sida.

Idag vräker snön ner och hundarna är mer lyckliga än mig. Snart börjar jag jobba och vet att det kan vara svårt att ta sig fram på vägarna om det ska komma så mycket snö som de förutspått. Men är man optimist så vet man att våren snart kommer.


2 Februari 2012  | Länk | 2012


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & lena andersson                                             Skaffa en gratis hemsida