www.smartahundar.se
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
22
23
25
26
27
28
<<
Februari (2019)
>>


Revir

Mina hundar har lärt sig var gränsen för hur långt de får gå sträcker sig.

Det är mycket praktiskt att inte behöva sätta upp staket och att alltid behöva hålla koll på om grinden är stängd.

Förutsättningen är förstås att man inte bor alltför nära en hårt trafikerad väg.

Jag började lära in detta redan vid åtta veckors ålder.

Så fort valpen strosade iväg i uppåt skogen så ropade jag in när gränsen närmade sig. En liten godis som belöning och gränsen var klarlagd.

Det kan ibland bli lite dråpliga situationer. En dag skällde de på grannen som brände trädgårdsavfall, rusade ditåt och skällde men tvärnitade vid gräsgränsen.

Mocca fortsätter att leta korv i träd varje morgon i förhoppningen att det växt lite korv under natten. Ler.

Hon plockar nu in två klossar i burken och jag namnger klossarna på olika sätt.

Imorgon ska Meg dejta en fin hanne. Vi får se om tycke uppstår.

26 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Varför just bordercollie?

Ibland när hundarna är aktiva och jag är trött och vill göra annat då kan jag en kort stund tänka... nästa gång hund får bli en annan ras.

Men så kommer orken tillbaka och det tack vare allt man får tillbaka genom samförståndet i träningen.

Framförallt genom all motivation som bordercollien visar på.

Igår kväll skulle jag lära Mocca - som nyss börjat apportera - att ta en kloss från marken, bära den till mig och sen lägga den i burken.

Jag tänkte att det tar kanske en vecka att lära in de olika momenten.

Gissa om jag blev häpen när hon efter 10 minuter hade fixat detta!

Så satt hon och väntade på nya uppdrag viftande på svansen oerhört stolt och glad över berömmet hon just fått.

Så det där med rasbyte får nog dröja tills jag blir 80 - om ens då.



24 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Olika rangordningar i flocken

Mina hundar lever i en flock på tre stycken.

Chippen, den sexåriga hanen, är oerhört undergiven. Chippen skulle aldrig starta ett bråk, aldrig komma på tanken att ens låta sig provoceras till slagsmål.

Chippen är äldst och han är hanne, ändå står han längst ner i rangskalan genom sin undergivenhet.

Meg lever sitt eget liv. Hon bryr sig inte så mycket om de andra hundarna utan har bara intresse för sin ägare. En egen hund som är en dominant tik men mer på ett stillsamt sätt.

Mocca, den åtta månader gamla tiken, är den mest dominanta hunden jag någonsin haft. Mocca styr Chippen med järnhand. Stundtals leker de ihop och är jättekompisar, stundtals har han ingen rolig tillvaro alls med henne.

Mocca har vid ett flertal tillfällen försökt dominera Meg men då mött på rejält motstånd.

Ja, hundar är olika till sin läggning. Både Chippen och Mocca var minst i sin kull men ändock så olika i detta avseende.
20 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Mocca vårt yrväder

Vi hämtade Mocca vid nyår nere i Skåne. En liten bedårande brun bordercollievalp med just den färgen vi letat efter så länge.

En liten framåt valp som vände ut och in på våra liv med sin otroliga intensitet och upptäckarglädje. Full avi bus och upptåg!

När Mocca var tre månader fick Meg valpar så Moccas valptid blev lite annorlunda under två månaders tid kan man säga.

Hon är oerhört lyhörd på kommandon och älskar att träna både apport, agility, lydnad och treibball.

Har dock lite svårt att underordna sig i hundflocken. Styr snälla gamla Chippen med järnhand. Kommer bli en dominant tuff tik som jag får träna mycket och intensivt i dominansövningar.

Mocca är den mest intensiva hund jag nånsin haft. Hon kommer förhoppningsvis lugna sig med tiden och lära sig ligga ner och vänta på nästa aktivitet.
Men det är en bit dit och mycket arbete återstår...

Men som sagt var hon är lugn och sansad i psyket, har inte så nära explosion från 0-1000 på en sekund som b.c. brukar ha och kommer ge mig mycket glädje.

Har bara glömt bort hur intensivt det första året är.
16 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Äntligen löp

Äntligen har Meg börjat löpa. Hon har varit en annan hund nu under några veckor. Inte den lugna fina hund jag är van med. Tänk vad tiden före löp kan göra med en tik. Hon har varit taggad mot de andra hundarna något hon inte brukar vara.

Jag är glad att min shappis Chippen är kastrerad och är totalt ointresserad av löpande tikar. Han luktar inte ens under svansen på dem.
Konstigt hur det kan bli efter en kastrering.

Chippen har parat två tikar. Det gick alldeles utmärkt. Han visste exakt hur det skulle gå till. De valparna är nu 3,5 år gamla och blev vad jag förstår fina familjehundar.
Vi var och tittade på två tikar i Stenungsund, de blev riktigt lyckade.
Sätter in en bild.
Med den första tiken tog det cirka en timme innan han fastnade.
Vid andra tillfället så kände han på luften igenom dörren att det kom en löptik på besök.
Han klättrade längs ytterdörren. Den tiken var cirka 20 cm högre än honom.Men inget är omöjligt om man är shappis och vig som en apa.
Han klättrade med bakbenen tills han kom rätt.

Så Chippen blev pappa till 16 valpar innan han kastrerades.
16 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Nina Ottossons hundleksaker är bäst!

Idag var vi en sväng på brukshundsklubben och körde ett pass på agilitybanan innan det blev för varmt.

I eftermiddag ska jag plocka fram Nina Ottossons träleksaker. Det är en mycket bra aktivitet att låta hundarna leta godis i dem.

Det krävs stor tankeförmåga för att lösa uppgiften att få bort klossarna och hitta belöningen.

De hundar som får vänta på sin tur blir oxå trötta på att bara just sitta och vänta.

Vaknade i morse av att någon pratade ute i stora rummet. Mocca var uppe och stökade runt sextiden och hade lyckats med konststycket att trycka på den pyttelilla röda knappen på fjärrkontrollen!

Vet inte om det var rena turen eller om hon uppfattat hur jag sätter på tv:n varje morgon.

Men tv4 var på.
16 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Fler parningar

2005 var jag sugen på en valpkull igen. Via annonser hade jag hittat några hannar nere i Skåne. Moa var i höglöp när vi kom dit. Men hade blivit en sur gammal tik på 5 år.

Hannarna var jättefina men ingen av dem föll henne i smaken. Hon lekte den sedvanliga parningsleken, ställde upp sig helt rätt. Ställde svansen i rätt båge.
Sen var det stopp. Så fort den flåsande hannen närmade sig så vände hon sig om lyfte lite på överläppen och sen var det kört!

Ingen hanne vågade göra några mer försök. Vi fick åka hem utan spirande valpar i magen och några besvikna mattar o hussar. Men lite skön semester fick vi.
Moa var en speciell hund som man inte kunde bestämma över. På något sätt hade hon nog förstått att det där med valpar inte var något hon ville ägna sig åt och inte karlar heller.

Meg har varit lättare att para. Hon har inte varit så svårflirtad som Moa.
Men senast vi parade så fanns de två hannar dit vi kom. Den utvalda hanne gillade hon skarpt och han henne.
När vi kom dit så ylade den tilltänkta hannen genom gallret på tomten medans den andra hunden sniffade lite i luften och lunkade sen in. Totalt ointresserad av att det fanns en höglöpande tik i närheten
Så det är klart att det finns någon slags kemi hundar emellan som måste stämma.
14 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Parningar genom åren

2002 skulle vi para Moa. Det var innan annonser på nätet hade kommit ordentligt.
Genom en bekants bekant hittade vi en svart labrador i Alingsås.

När vi kom dit visade det sig att han var både överviktig och rejält hjulbent. Moa tyckte han var vidrigt ful och vägrade att ens närma sig honom.

Då förstod jag att det inte var så enkelt att para hundar utan att hunden liksom människan måste känna någon slags rätt kemi för att det ska klicka.

2003 testade vi en annan labrador. En svart vacker dalsländsk hanne. Moa gillade honom, lekte parningslek i två timmar i ett svinkallt novembermörker, men ville inte riktigt låta honom komma tillräckligt nära.

När vi börjat ge upp och tänkte tanken att åka hem, då som genom rena turen lyckades hannen fastna. Så där stod jag på knä och höll och lugnade och blev allt mer genomkall och blöt.

Tjejen som var med tittade ideligen på klockan och sa att sist tog det 20 minuter.
Klockan tickade iväg och kylan gjorde sig påmind. En timme hade gått och vi började prata om att vi kanske fick höra med en veterinär om de inte släppte.
Då släppte hundarna och vi kunde glatt köra hemåt.

Nio veckor senare så föddes sju fina valpar som blev utmärkta familjehundar.
14 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar
Löptikar

Att vara ägare till en tik innebär att man har en hund med två sidor. En stabil klok hund som lyder minsta vink men som blir totalt crazy innan löp.

Så har det varit med de tikar jag har och haft.

Moa som blev stentuff mot andra hundar innan löp. Vi fick p-spruta henne under några år för att hon hade det så jobbigt månaden innan det skulle starta.

Meg som blir en helt annan hund dessa veckor.

Det verkar som om dessa symtom förstärks ju äldre tiken blir.

Har ju även haft både hane och tik under samma tak under löp, det är inget jag vill uppleva igen.

En hanhund som ylade dygnet runt i en vecka och en tik som låg på andra sidan dörren och väntade på att den ylande skulle ta sig igenom dörren.

Minns en semester då Moa kl 4 på morgonen låg och krafsade på ytterdörren där vi bodde långt ute i skogen. Minns mannen som kom några timmar senare och letade efter sin hane som hade sprungit hemifrån den natten. Han var försvunnen men jag förstod vem det var som vi hade haft som nattgäst.
14 Juli 2010  | Länk | hundar är livet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & lena andersson                                             Skaffa en gratis hemsida