I går kväll var jag och Erika ute och gick med hundarna.
Vi traskade på ganska så raskt. Helt plötsligt så skriker både jag och Erika till.
Erika frågar då: "Vad faan va det där?"
Jag skriker: "Det är ju för faan en grävling." Och jag är på väg och dö. Bokstavligt talat...
Erikas första tanke var: vilken stor katt...!!!
Katt...!!!! Snacka om att vara blind...
Sen går vi och är hel nojjiga. Erika blir till och med rädd för en pinne som ligger på vägen och påsen som sitter på kopplet. Och sen så tror vi nämligen att den ska förfölja oss. Och börja jaga oss.
Jag vet det låter helt jävla knasigt.
Vi kommer i af hem levande.
I och med mötet med grävlingen, så kom jag på att jag har väldigt många fobier.
Jag hatar spindlar och andra insekter. Fast det har blivit bättre. Jag kan döda dom nu, det kunde jag inte förut.
Fåglar, speciellt måsar. Kan bero på att dom brukar attackera mig.
Ormar klara jag absolut inte av. Beror nog på att jag vart biten när jag var liten.
Andras bakterier. Jag har väldigt svårt att t.ex ta i hand med någon annan. Man vet aldrig var den personen har varit med sina händer. Det har dock blivit bättre. Förut använde jag handsprit väldigt ofta.
Att tala inför publik. t.ex i skolan. Jag får hjärtklappningar, handsvett och blir som en tomat i ansiktet.
Älgar. Det beror på att dom är så fruktansvärt stora och sen så brukar dom cirkulera runt mitt hus. Och då vågar jag inte gå ut.
Och sist men inte minst grävlingar. Jag vet inte varför, Kan kanske bero på att när man var liten så sa dom att en grävling biter dig i benet tills det knakar och går av.
Men jag blir så rädd för dom att jag är på väg att dö. Jag mår så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är svårt att beskriva känslan.
Jag har säkert fler fobier, men dom kommer jag inte på.
Ha en fortsatt trevlig lördag