The only place where you allways can find THE TOKTROLL!
Startsidan Blogg Fotoalbum Undersidor Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Älska mig

En film i 6 delar på Youtube mot mobbning.
Den handlar om Alice, en 15-årig tjej som är mobbad i skolan.
Den är gjord som en utbildningsfilm för att skolungdomar ska få sig en tankeställare om just mobbning och vad konsekvenserna av det kan bli.
Filmen är riktigt bra gjord, med helt vanliga situationer och den känns inte överdriven.
Man kan verkligen leva sig in i filmen och man förstår verkligen hur Alice känner sig.
Det här är en film som jag tycker att man ska visa på alla skolor i Sverige. Detta är ett så allvarligt ämne och det behöver uppmärksammas på ett bra sätt!! Det räcker inte bara att läraren eller någon annan pratar lite om mobbning, utan eleverna måste verkligen få upp ögonen och förstå hur allvarligt det är.
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=oox22y0FLaY&feature=relmfu
Del 1 http://www.youtube.com/watch?v=3PLj3tXXMMc
Del 2 http://www.youtube.com/watch?v=0ZENN_hkZgY&feature=relmfu
Del 3 http://www.youtube.com/watch?v=s-j0apdfHho&feature=relmfu
Del 4 http://www.youtube.com/watch?v=LaG_VB50HPQ&feature=relmfu
Del 5 http://www.youtube.com/watch?v=mKY5eLyo1xA&feature=relmfu
Del 6 http://www.youtube.com/watch?feature=fvwp&NR=1&v=RyHSh-H1SrQ

Det här var en film som jag kände igen mig själv väldigt mycket i. Jag förstår verkligen hur personen känner sig och det väcker väldigt mycket minnen från min egen tid på grundskolan, framför allt högstadiet. Det var en riktigt jobbig tid och det är mycket det som har gjort mig till den jag är idag. För att klara av att gå dit varje dag och inte bryta ihop var jag tvungen att stänga ut skiten. Jag byggde upp mina försvarsmurar så tjocka och ogenomträngliga jag kunde. Jag slutade att ta åt mig av saker som folk sa till mig, jag lyssnade inte särskilt mycket över huvud taget på vad de sa. Jag skärmade av mig mer och mer och höll mig för mig själv.
När jag gick i 8:an var jag som mest avskärmad från alla andra. Jag höll mig för mig själv, jag tog inte åt mig av något, varken bra eller dåliga saker, jag sov nästan inget på nätterna och jag litade inte på EN ENDA MÄNNISKA.

Nu har jag kommit bort från den miljön och de människorna och jag har en massa människor runt omkring mig som uppskattar mig för den jag är och får mig att må bra. Människor som bryr sig om hur jag verkligen mår, som vill veta när jag mår dåligt, inte för att göra saker värre, utan för att de vill få mig att må bättre.
Men fortfarande sitter mycket av det jag utvecklade då kvar. Jag har svårt för att låta folk lära känna mig mer än ytligt, jag kan nästan inte ta åt mig komplimanger och jag har jättesvårt för att visa känslor. Jag tycker inte om att vara på ett ställe med massa människor, då drar jag mig gärna undan till ett hörn eller träd eller liknande där jag vet vad jag har bakom ryggen och har koll på resten runtomkring mig. Folk som försöker lära känna mig märker ganska snabbt att jag har taggarna på helspänn utåt och det tar oftast ganska lång tid innan man blir insläppt.


MOBBNING är inte en sak som bara skadar just då man blir utsatt för det. Det är en sak som ärrar dig och sitter kvar väldigt väldigt länge.

Här är en berättelse jag hittade i ett arbete om mobbning (http://www.to-life.se/e_elevarbeten_mobbing.htm) Det handlar om en kille som helt enkelt inte orkade mer.
"En kille i 13 års ålder började högstadiet på en ny skola med hopp om ett nytt liv. Redan på lågstadiet började hans helvete. Han var ett mobboffer! Redan i 7 års ålder fick han höra orden, de retsamma orden som senare skulle ta hans liv.

Hans familj visste att han var mobbad och varnade lärarna på högstadiet. Men eftersom ett mobboffer har svårt att visa sina känslor samlas de alla i en hård klump i magen. Till slut spricker fasaden och somliga väljer utvägen självmord. Så var det i detta fall. Han tog sitt liv, efter flera år av både fysisk och psykisk mobbning.

Att en blott 13-åring tar sitt liv, är oacceptabelt. Men i den mobbades ögon kan det vara den enda utvägen. Tänk er själva, att varje dag vakna upp med en enorm klump i magen, att känna sig rädd för att gå till skolan, för att blir utstött, hånad, ja helt enkelt mobbad. Tänk er själva att vakna upp och veta att du är hatad, att du inte existerar i andras ögon. Du är inte ens en i mängden, du finns inte.

Skolan fick hård kritik av både föräldrar och samhället. Föräldrarna hade till och med varnat lärare och personal när han började sjätte klass på skolan att han har varit
mobbad. De bad att lärarna skulle ha extra koll på honom. Men nej, det hade de inte. Utan de lät det gå för långt och ingrep inte någon gång under dessa knappa två år som han gick på skolan.

Jag anser att vi inte tar detta stora och fruktansvärda problem på allvar. Vi ser inte problemet utan blundar för det, för det sägs ” det man inte vet, mår man heller inte dåligt av.”

Vi måste sluta gömma oss och se verkligheten. I morgon kanske det är just vi själva som är mobbarens offer."


26 Januari 2012  | Länk | Gott och blandat | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Olivia Ståhl Gustavsson                                             Skaffa en gratis hemsida