Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Fy för hormonerna.

Igår hade vi en superkul födelsedagsfest för våra kär MARIE <3. Det vankades tacos och tårta och kul underhållning. Som vanligt när vi alla tjejer träffas så blir ljudnivån långt över vad som är normalt. I vanliga fall brukar jag inte ha ont utav det, men igår blev jag riktigt less på det. Nu förstår jag hur det känns för en utomstående som hör oss tjajata i munnen på varandra. Vanligtvis brukar jag vara en av dom så är bäst på att prata i munnen på andra, jag har bara kört över dem *hehe*. Det stora mysteriet är ju då VARFÖR det var så jobbigt för mig igår? Jag är ju van! Jag brukar tjattra lika mkt oavsett alkohol eller inte så det kan inte vara den faktorn som spelade in. Det måste alltså vara hormonerna!

Jag hade ju bestämt att när jag blev gravid skulle allt vara frid och fröjd och jag skulle inte ha ont utav någonting, men snacka om att det slog bakslag! Det var riktigt kul och berätta för allt folk :) En av mina favoriter är när en viss vänn trodde att jag lurades. Hon var bombsäker på att jag drev med henne och vägrade tro på mina ord. Efter ett stund, efter att jag och andra vänner lovat att det är sant gick hon med på att tro på det. Tänka sig, jag hade inte förväntat mig att jag skulle bli tvungen att rentutav övertala någon att tro på det *haha*.

PUSS Å KRAM
29 Januari 2011  | Länk | Kerstin | 0 kommentar
Let´s take a walk down the memory lane

Sängen skulle det bli men det avbröts. Min bästa kompis, Helena, från Zürich ringde mig. Dom skulle gå ut och festa där nere nu och allt kom tillbaka till mig.

Att flytta till Zürich 2005 är det bästa som jag har gjort. Zürich är en av de bästa städerna som finns, det är Europas hjärta. Zürich har allt, det jag var ute efter fanns där. Att leva ett liv i lyx blev en vana för mig, att pengar var obegränsade var vardag. Att gå ut och äta dyrt och dricka det dyrast vinet var inget speciellt efter ett tag, jag hade allt.
Att man träffar nytt folk när man flyttar är en självklarhet. Jag minns första året där nere, när jag bodde själv i en lägenhet och innan HAN kom in i mitt liv så träffade jag en av de underbaraste människorna som finns. Fransmannen. En kille som bodde granne med mig. Det finns mycket att säga om denna tid men mycket ska vara osagt. Det bästa är en han är en som finns kvar idag. Alla kompisar man träffade där nere första året är de bästa människorna som jag har träffat. Alla från Sverige, Kanada, Australien, USA, Spanien, Bangladesh, ja alla betyder mycket för mig.

Att åka till Milano och shoppa en helg, att åka upp till Alperna, åka till Tyskland var vardag för mig och vilken underbar vardag det var! Att gå ut med Helena och ta en sangria är något som jag saknar, att bara vara där.

Jag vet i början så hatade jag en del av Zürich. Man är tvungen att köpa sina egna sop påsar där nere (och dem var dyra), slängde man inte soporna i Zürich säcken fick man böter. Att köpa mat var en plåga, jag visste inte vad jag skulle köpa för allt var konstigt. Att ingen förstod engelska var en pers och allt var superdyrt. Men.

Efter ett tag lärde jag mig att leva där och att leva där var drömmen. I Borås kunde man inte gå och köpa kinamat klockan fyra på morgonen. Här kunde man inte gå ut en söndag och se folk, man kunde inte ta tramen varsomhelst och här levde alla instängda i sina hus/lägenheter och var själviska. Jag blev en ickesvensk efter ett tag och att flytta tillbaka hit var svårt till en början.

Jag skrev ovan att jag hade allt. Jag hade allt förutom en sak. Den saken har jag hittat här hemma nu. Att ha det stabilt med en pojkvän som man älskar så oerhört mycket är värt allt. Att ha ett stabilt liv och att inte leva i fara, lögn, svek och ovisshet betyder oerhört mycket för mig. Jag levde ett galet och ett galant liv där, ett liv som ändrade mig som person. Att det var svårt att komma hem och kämpa här hemma var svårt, men nu så inser man att allt var värt det. Visst saknar jag utomlandslivet, men jag har det bra nu och jag vill inte byta bort det.
7 Januari 2011  | Länk | Beatrice | 0 kommentar
Perfektionist

jag är en perfektionist, jag vet. Nu har jag suttit och undersökt den här bloggen lite (Martin kollar på en B-film), och min fråga är: Kan man inte få alla inlägg på en och samma sida som på blogg.se?! Inget stort problem för en del men störande och är det störande så vill jag ha det fixat! Någon som har svaret?















Jo, jag har ett liv. Jag har ett för stort liv.
7 Januari 2011  | Länk | Beatrice | 0 kommentar
Fredag på Norrmalm

Fredag på Norrmalm och det är lugnt här. Började skolan idag, 9 - 12, det var inte så jobbigt att gå upp 5:45 som jag trodde! Efter skolan blev det hem direkt, läste ut ytterligare en bok och skrev en prosatext, bra! Sen blev det städning och matlagning här hemma. Let´s dance började igen, ett program som man ska se fast man inte kollar så noga ändå när det står på, intressant.

Imorgon går jag på mitt pass på jobbet, 12:30 till 12:30 på söndag, härligt. Efter jobbet blir det bara plugg och gymmet, socialt liv? Snart.

Nu blir det dusch och sen soffan och ta det lugnt. Ska be om massage ikväll...ska ju trots allt jobba i helgen...Honey?!

7 Januari 2011  | Länk | Beatrice | 0 kommentar
Stress, stress, och lite stress!

Har inte blivit något bloggande för min del på grund av stress. Jag har en mördartid nu i veckan så därför denna torkan.

Just nu är vi i slutet av våran kurs, litteraturhistoria i Sverige och i världen. För att förklara den kort så har vi gått igenom all litteratur från antiken fram till nu. Vi har också talat om stora samhällshändelser, kanon författare, och epik/lyrik/dramatik. Väldigt intressant, men väldigt mycket. Vi har tenta på detta nästa veckan så håll tummarna! På detta har vi också flera böcker som ska läsas och efter böckerna är lästa ska vi skriva fem prosatexter samt en essä. Vem har sagt att man inte lär sig något på högskola och vem har sagt att det är lätt att vara student?!

7 Januari 2011  | Länk | Beatrice | 0 kommentar
Jag är en tjuuuuuuuv :(

Så har jag stulit för första gången, helt utan att mena det.
Var på apoteket och köpte Flux för att mina tänder ska förbli starka och friska och bestämde mig för att se om dom hade nåt bra mot finnar.
Jag har ju fått finnar nu istället för i tonåren, I have to do everything backwards :)
I alla fall, går över till ansiktsprodukterna och ser att dom har cerat där.
Är ju smått beroende av cerat och lyckas alltid tappa bort dom så tycker att det vore bra med en extra. Sagt och gjort, plockar upp en och fortsätter att kolla efter ansiktsprodukter. Får sedan hjälp av en jättesnäll tjej, vi hittar en produkt som hon tror ska passa mig och vi går till kassan där jag betalar.

Dom har tydligen ett erbjudande där man får den ena Flux billigare om man köper två samtidigt så jag köper två, måste ju tänka både på tänderna och ekonomin :)
Går hem, halvvägs hem känner jag att nu är det dags för lite cerat så plockar upp det ur jackfickan men upptäcker att det är oöppnat så att säga.
Konstigt, tycker jag men tänker inte mer på det tills jag kommer hem och börjar fundera. Varför låg mitt nya cerat i jackfickan och inte i påsen med de andra grejerna?
Very strange... Kollar kvittot och har man sett!

Jag har bara betalat för tre saker trots att jag gick därifrån med fyra! Jag har STULIT ceratet!!! Får nu smått panik. Jag är en tjuuuuuuv!!! Tänk om dom kollar övervakningskameran och sedan söker upp mig!!!! Paniken varar inte så länge tack vare Lenita och pappa som lugnar mig. Thats not how they do it.
Men kan ändå inte skaka av mig a small but nagging thought in the back of my mind.
Jag har brutit mot lagen (att jag gjort det tidigare när jag kört bara sådär lite fortare än vad är tillåtet is so not the same!).
Nu handlade det ju bara om 18 kronor men ändå. Jag är en TJUV!

Nu hoppas jag innerligt att det inte är så många som läser den här bloggen och ni som gör det, please dont turn me in, please!!!! Det var inte meningen :(
7 Januari 2011  | Länk | Malin | 0 kommentar
Just me

Kom på att det här skulle jag ju ha gjort för länge sen, as usual. Jag heter Malin och är den minst i den här ligan, i varje fall om man ser till längden.
Jag fyller 24 år den 20 mars, inte alls skrämmande eller så (ingen fara, en lätt släng av åldersnojja bara).
Jag är en ständig tidsoptimist vilket är en ganska dålig kombination med min förmåga att oroa mig för det mesta. Men jag har överlevt so far så det är nog inte så farligt ändå :).
Jag är uppvuxen några mil utanför Borås så jag räknar mig till en av de få "äkta" boråsarna i gänget. Älskar att skriva (har seriösa problem med att skriva korta grejer dock så förvänta er långa inlägg). Sen har jag ju mina älskade katter hemma hos mamma och pappa, vill så gärna ha en egen litten hårtuss men känner inte att ekonomin räcker till. Men en dag.... Som tur är har ju både Kerstin och Marie små sötnosar som jag kan gossa med. Dessutom är jag moster till två små katt-tjejer och en alldeles underbar liten hundkille, så jag lider ingen brist på djur.

Är nog den i gänget som är mest fåfäng, tror jag iaf. Danielle har vid åtminstone one occasion påpekat hur jag blixtsnabbt går från att ha suttit och pratat med någon till att posa när en kamera åker fram. What can I say, its in my blood!

Delar min tid mellan skolan, träningen (har verkligen kommit igång nu!), familjen, soffan och mina två gäng som jag älskar över allt annat. Tänk att jag har inte bara ett gäng underbara vänner utan två! Sorgligt nog har de aldrig träffat varandra, Im not really sure why that is? Är också en fena på att blanda svenska och engelska både när jag pratar och när jag skriver. There, you have been officially warned :)

Peace out suckers ;)
4 Januari 2011  | Länk | Malin | 0 kommentar
Nyår i Laholm!

Jag och Evelina åkte ner till min tejkompis Nina för att fira in det nya året. Jag hde inte träffat Nina på jätte länge och det var första gången jag skulle se hennes lägenhet och träffa hennes nya sambo. Det var super kul både lägenheten och den nya sambon blev klart godkända =). Ibland är det så kul när det går bra för människor som verkligen förtjänar det!

På nyårsafton följde vi med Nina ut till hennes häst och Evelina blev helt tokig. Hon sken som en sol, ryktade och red och var så otroligt glad så att jag inte kunde låta bli att känna mig lycklig jag med. Men när det var min tur att rida blev jag osäker, jag har svårt för att lita på hästar som ag inte riktigt känner så jag red bara pytte lite och lät Evelina rida lite till. Hon blev ju så lycklig utav det.

sen käkade vi lite, slappade och sedan började vi att göra i ordning oss inför kvällens bravader. Nina sminkade mig och Evelina hjälpte mig med håret. för någon som bara använder mascara och kajal i vanliga fall blev detta superkul! Jag såg nästan inte ens ut som jag. det var någon annan. Någon ny dök upp där lagom till det nya året och allt kändes hur bra som helst, som att 2011 kommer att bli en nystart.

Nina lagade värsta goda middagen och vi hade jätte trevligt!

Sedan började festen och jag hade jätte roligt, när tolvslaget kom var alla glada och skålade. Men gladast var nog Nina. det bara lös om henne när hon kysste sin kärlek och så glad har jag då aldrig sett henne. Hon är så värd att vara lycklig och jag min blödiga fan grinade som ett vattenfall och önskade att det nya året kommer bli det år då även jag får känna på den där stora kärleken <3
4 Januari 2011  | Länk | Marie | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & omaka brudar                                             Skaffa en gratis hemsida