Anders klurar
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2021)
>>


Totalmiss...

...Idag. Missade totalt att jag hade em-skift. Jag gick ut 18.00 istället och funderade vart fan alla var någonstans, här snackar vi hjärnsläpp i den högre skolan! Är huvet dumt så får ju kroppen lida, fan så sant det. En ganska dryg dag håller på att ta slut, och jag med den. 09.30 i morse så började kvarterets alla ungar att klampa in. Svetten bröt fram ganska omgående kan jag säga. Fan man är ju ingen ungdom längre. Det flög grejor åt alla håll samtidigt, ljudet var öronbedövande stundvis. Sen när alla skulle gå ut igen så började pusslet med klädhögen i hallen. När alla kläder var på rätt unge och i någorlunda rätt ordning så tog jag chansen att smita ut med vovvarna. Skönt. Vet fortfarande inte om det var fågelkvitter eller tinnitus jag hörde där ute i skogen. Klockan 16.00 ungefär så kom frun hem så att jag fick lite terapi i köket. Men jag överlevde dagen och kan ju till och med dela med mig lite av den. Det är inte lätt när det är svårt....eller nåt.
30 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Den underbara...

...Vårallergin börjar göra sig påmind. Nyser så att det snurrar i övervåningen. Eller snor skulle man kanske kalla det i dubbel bemärkelse. Det känns alldeles utmärkt idag förutom det då. Börjar alltid dagen med att känna in hur jag tror att den blir. Blir den inte som beräknad, så är väl inte det hela världen. Vissa händelser går ju som bekant inte att påverka så mycket. Det som sker det sker heter det ju, men man kan ju alltid försöka att påverka sin situation så mycket det går genom att vara just förberedd i tanken. Tex, att vad som än händer så ska jag försöka att hålla mig lugn. Nåväl, jag var ute med lillgrabben och byggde kanaler i en bäck igår. Vad är det med vatten egentligen som triggar igång barn som vuxna så mycket? Jag blir helt besatt av vatten. Vi grävde o härjade så mossa o grenar flög runt halva skogen, men jävlar vilken sprutt det blev på våran "kanal". Det är nog läge för en fortsättning imorgon kanske. jag är inte helt nöjd ännu. Risken finns väl att junior vädjande ber sin far att sluta nån gång. Besattheten kan ta sig olika uttryck, fast denna besattheten är inte så hälsovådlig kanske..hehe.
29 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Min feminina...

...Sida kom fram idag. Tokshoppade på dressman, när jag skulle betala så sa kassörskan att "du vet väl att det är köp 3 och betala för 2 som gäller" Då var det bara att börja kolla efter 2 varor till som jag absolut inte behövde, men fan va kul det var att slösa lite! Fortsätter envist att få vettigheter inbankade i skallen. Går på ännu ett i raden av livräddande möten ikväll. Har aldrig någonsin gått hem därifrån med en dålig känsla, alltså hjälper det mig. Enkelt, logiskt och lätt. Har sett alldeles för många exempel på hur det kan gå om man får ett hjärnsläpp och helt plötsligt tror sig ha kontroll på skiten. Jag vill då fan inte dit igen, den saken är klar. Att få spy ur sig sina demoner är den bästa medicinen. Skulle man säga en del saker till oförstående människor så skulle dom väl dra som ett förskott före jul. Att ha förmånen att ha ett gäng gamla sneseglare runt sig som ibland nickar igenkännande är så förbannat befriande. Ensam är jävlar i mig inte ett dugg stark skulle jag nog påstå. Tillsammans är man trygg, stark och lugn. Fast ibland kommer den gamla bittra fram i mig, som igår kväll. Det ringde nån käck Sebastian som frågade " Hej Anders, är det bra med dig" Jaa det är bra med mig, vad vill du? Sebbe (den jäveln)- Jag ringer från xx och undrar om bla,bla bla,blab........Jag- Vad säger du? (argt) Då la han på luren den stackarn, han hörde nog att det inte var nån idé att sälja sin tjänst vad nu det var. Skönt att vara sig själv för en stund som dom säger i Norrlands guld-reklamen......
28 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Läser lite...

...Viktiga glosor så att jag inte glömmer bort vilken filur jag är. Att tro att man går säker bara för att allt flyter på är nog det dummaste beslut man kan ta. Att vara förberedd på baksslag, att ligga lite före uppe i kolan kan vara det som räddar dig. Det är just det som jag tröttnar så in i helvete på emellanåt. Men nu märker jag att jag automatiskt hinner koppla in förnuftet innan instinkt o känsla tar över. Skönt!. Jaa, jag hör jag låter, men det stämmer lik förbannat. Innan man orkar ta ett livsavgörande beslut så är det bekvämaste och lättaste sättet att avfärda sitt destruktiva liv, helt enkelt att blunda o klampa vidare med mantrat, "Vilket jävla jesus-snack" Så har jag gjort, det hjälpte faktiskt lite. Innerst inne förstod jag ju rent logiskt att det också var skitsnack. Alla normalt funtade människor är ju som bekant ägare till ett samvete som talar om för dig vad som är rätt och fel. Alla kan gå emot sin egen moral och etik, fast jävlar vilket pris psyket får betala. Har man lurat sig själv för länge så är valet antingen dårhus eller bårhus........
28 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Tänk om...

...Solen alltid lyste
...Man alltid mådde bra
.. Man aldrig var sjuk
...Man alltid var glad
...Bilen aldrig gick sönder
...Livet alltid gick på räls
...Vad tråkigt det skulle bli att aldrig känna att något som gjorde ont eller gick åt helvete inte skulle bli bättre.

....Om man skulle ta o tänka om, och försöka vara nöjd ändå.
27 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Terapi.....

...Skadad kanske. Ibland ska man nog inte gå in så jävla djupt i sig själv för att till varje pris lösa upp det som inte känns så bra. Jag tror att man kan liksom fastna i den dåliga känslan om man inte ser någon konkret lösning på det som trycker en. Jag är egentligen inte ett dugg orolig för att må lite kasst då o då. Det gör nog dom flesta ibland. Jag får nog acceptera att jag är så här emellanåt. Har man levt på falska endorfiner i så många år så kan det ta ett tag innan dom naturliga kommer tillbaka. Försöker att göra rätt saker i rätt ordning, ändå ramlar jag ner då o då. Självömkan är mer eller mindre borta nu, å det är ju jävligt bra det. Den bara sabbar, den har ungefär lika mycket existensberättigande som en fästing, dvs, inget alls. Analysera mera finns det ju en film som heter. Tror att jag ska göra en som heter, analysera mindre. Varje dag har en anledning att vara glad åt, att man är relativt frisk, att man har en härlig familj, att ha jobb och en stadig inkomst, att man egentligen borde vara skitnöjd, men ändå inte är det. Det skulle ju kunna betyda att man helt enkelt är lite ur gängorna, och att om har lite tålamod och övertygelsen att det går över om man bara lugnar ner sig lite så rider man ut skiten. God morgon.....
27 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Fan...

...Om man bara kunde skruva av skallen ibland och slippa tänka på sitt eget ansvar. Är så jävla trött på att alltid tänka mig för. Jag vet att det blir så emellanåt, men det är lite drygt för huvet att jämt å ständigt vara så förbannat "duktig" som en del uttrycker det. Vadå duktig? Jag har gjort ett aktivt val, då är det väl inte så jävla duktig man är? "Duktig" är man när man som 5-åring har ätit upp all maten från tallriken,eller borstat tänderna själv. När jag borde bli glad och tacksam, blir jag gubbgrinig istället! Måendet går lite upp o ner som för alla människor. Det är väl inget speciellt med det. Skillnaden är väl kanske att jag pratar om det istället för att mörka och sopa det under mattan. Fick höra ett skitbra citat igår kväll. "Sluta att lägga dig i ditt eget tillfrisknande" Som jag tolkar det så betyder det ungefär, Ibland finns det inga svar som kan förklara varför det känns lite oroligt ibland. Varför leta svaren alltid? Risken finns att man fastnar i känslan, istället för att bara åka med, med insikten och förståndet att tänka "Äh va fan, nu blev det lite jobbigt igen" Det går över om jag gör rätt saker. Så är det nog, ska testa i alla fall..........
26 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Jag vill....

Definitivt inte vara någon dukt-jävel. Det enda jag vill i mina inlägg är att kanske någon som känner igen sig kan nicka igenkännande åt vissa tankeslingor. Mycket har jag snott rakt av från kloka människor som har sagt något som har träffat rätt i bröstet. Idag har jag lyssnat på en person med exakt mitt beteende. Det var som att sitta och lyssna på sig själv faktiskt. Skönt att inte vara själv med skruvade, sjuka tankar. Antingen är jag tokig, eller så är det så det funkar i en avstängd sjuk hjärna, välj själv var tanken som uppstod. Eftersom jag inte tycker att den personen som delade med sig av sin tanke är ett dugg jävla tokig så kom jag fram till ännu en insikt, Vissa tankar måste man förankra för att stå ut med sig själv även om man vet att man ljuger så in i helvete inför sig själv. Hur skulle man annars stå ut med tillvaron? Är man i ett visst tillstånd så finns det bara två vägar, undergång eller förändring. Meningen " Det ordnar sig" faller platt som en pannkaka, hur fan skulle det kunna "ordna sig" om man fortsätter sina destruktiva tankar och leverne? Därför fortsätter jag på inslagen bana........
22 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Är på....

...Det hela taget nöjd med dagen. Var på banken och fick lite tips om finanserna. Följde upp det mötet med ett annat för den inre rikedomen. Klarar man inte allt själv så kan man ju ta hjälp av sådana som kan ämnet, det har jag gjort idag. Umgåtts med sonen, vi var på hundpromenad och strosade runt i värmen medans vi hade en givande pratstund om myrorna och deras liv. Det började med att han spöade en rutten stubbe med en träpinne. "Det finns inga myror här pappa" sa han. "Dom kanske är på semester, då vet dom inte att jag har sprängt deras hus" sa han sen. "Dom kanske har åkt till Thailand på semester" fortsatte han. "Den enda som vet att jag har haft sönder deras hus är tomten, för han ser ju allt" sa han vidare. Sen drog han av en trädrot i backen och sa "Nu förstörde jag elen för myrorna, för det här är deras elledningar" sa han sen. Nu kan dom inte laga mat" Då får el-myran laga elen "Sen avslutade han ämnet Myrornas liv. Ibland är livet så levande på något vis. Flummigt? kanske det, men det skiter jag i. Ibland så kommer jag på mig att vara precis i nuet tillsammans med honom. Inga problem finns just då (mer än myrornas då) Han får leda mig där i skogen, det är bara att hänga på. Sen när han säger " Pappa, vet du? Nää säger jag, "Jag älskar dig" Då är liksom livet så jävla underbart . Jobbar nu och lyssnar på Rock-klassiker. Jag tackar livet, min familj och mig själv för en på det hela riktigt bra dag. Det lilla är det stora i livet.......
21 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Att det ska vara.....

....så förbannat svårt att komma ihåg sina närmaste. Ett av mina problem eller vad jag ska kalla det är att jag har lite svårt för att visa hur mycket dom betyder för mig. Har nog med att göra att jag har varit, och är nog fortfarande för självisk när det gäller mig själv. Som tur är så blir jag påmind på olika sätt om det ibland. Att få ihop livspusslet är fan så svårt kan jag tycka. Men som alltid så behövs det en mental smocka i ansiktet för att man ska vakna. Jag har ju en underbar familj som betyder allt för mig, det gäller att visa det också, där haltar det alldeles för mycket. Gamla beteenden spökar emellanåt, då kommer dom gamla avskärmande flyktkänslorna tillbaka igen. Då vill jag bara slippa ta ansvar och springa och gömma mig i stengrottan. Att få känslovågskålen i balans är skitsvårt. Har en tendens att antingen bli lite besatt i det jag håller på med, eller tvärtom, jag blir paralyserad och gör inte ett skit istället. Livet är ingen dans på rosor, å andra sidan så är det spännande att se hur mycket man kan göra själv för att få ett bättre och mera givande och skönare liv. Just nu så känner jag allför väl att det är upp till mig hur jag ska agera, det gäller bara att göra det också. Det är lättare sagt än gjort, men skam den som ger sig.
19 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Vilket Jävla...

....lallande av mig själv om jag ska blogga eller inte. Det känns mest som om jag sitter och skriver för tysta öron. Som jag skrev tidigare så är jag så förbannat van att bolla tankar och känslor med andra att det känns så jävla meningslöst att öppna sig. Man vill ju liksom ha någonting tillbaka också. Men va fan, man får väl bjussa lite på sig själv då kanske. Den nya tankeslingan som fastnat i huvet är att det är en jäkla massa människor som är missnöjda. Jag själv kan väl säga att jag har tillhört dom och gör väl det fortfarande emellanåt. För det mesta inte. Det har att göra med att jag verkligen har slitit för att komma hit där jag nu är. Vissa går igenom hela livet med att självömka sig och tycka att det är mer synd om dom än andra människor. Fy fan vilket jobbigt liv! Att göra något åt det kan vara svårt, men samtidigt kan jag väl tycka att det är ens förbannade skyldighet gentemot anhöriga, som får ta hela skitsnackar o självömkans-smällen. Det finns massor att lära av små barn. Min grabb på 5 år gnäller fan mindre än oss vuxna. Han kan bli arg och så, men självömkan? nix det finns det inte ett spår av. Var på en fest i Fredags där ett flertal kom fram och tyckte att jag hade gjort ett sjujävla bra jobb med mig själv. Då fick jag faktiskt chansen att träna lite på att säga "Tack" och kunna ta åt mig av berömmet istället för att säga "ähh de va väl inget" För det är det faktiskt. Att kunna bekräfta sig själv lite grann efter det jag har gått igenom, är fan i mig skitstort! Lever man i en lögn så tar det ett tag innan man kan börja se sig själv i spegeln om man så säger......
18 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Att skriva....

....Utan någon som helst feed-back verkar inte vara min grej direkt. Har blivit van att bolla tankar och känslor, tycker att det är skitintressant. Lägger ner ett tag då det inte ger önskat resultat. Så funkar livet, det blir inte alltid som man vill.....God morgon.
15 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 2 kommentarer
Promenaden....

....Idag gick mycket bättre än igår. Att sörja, skrika och gråta ut är en skitbra medicin. Även fast han "bara" var en hund så gör det lika jävla ont varje gång. En kompis som hängt med i vått o torrt, alltid med en viftande svans. Alltid glad när man kommer hem. Det spelar ingen roll om det var efter 5min, eller 4 timmar. Har mina ritualer vid den allra sista promenaden. Idag gick jag och kollade på hans spår i skogen. Sörjer, fast det har redan gått in i en annan fas. Mycket beror på att resten av flocken verkar ha fattat att han inte är med längre. Var ute med sonen och grillade korv idag. Dom uppträdde som vanligt, skönt! Som tur är så ger vovvarna så oändligt mycket mera än vad ett sånt här hemskt beslut kostar. Vet ju rent logiskt att hemska beslut kommer en dag. Känslor och logik går ju som bekant inte riktigt ihop. För min egen del så jobbar jag stenhårt för min nya livsstil som inte var så jävla bra förr om man så säger. Fast rent känslomässigt så ville jag tillbaka in i skiten, men nu för tiden så brukar hjärnan stanna upp och tänka till lite innan tokiga beslut tas, så jag var aldrig orolig. Ännu en gång så fick förnuft och eftertanke segra..........
14 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Brev till hundhimlen

Hejsan våran lilla svarta spralliga goa Åke-man. Har varit ute på den första promenaden utan dig gogubbe. Ingenting var sig likt. Du som satte fart på flocken och drog med dig dom andra av rena farten funderar förvånat vart du tog vägen. Lilla storebror kollar efter dig på promenaden, han springer runt runt och letar efter dig, men kan inte hitta dig. Kjelle-man har ingen att kampa med längre, syrran är för tråkig så han får roa sig själv nu. Mynta bryr sig inte så mycket faktiskt. Husse han gråter salta ledsna tårar hela promenaden. Nu vet jag att du är med på promenaderna i alla fall,med resten av dina kompisar där uppe. Det är bara att jag inte kan se er, men jag känner av er närvaro. Även om det inte är så, så har jag bestämt mig att det är så, och då blir det så också. Min bild av dig Åke där uppe i hundhimlen, plus dom andra saknade vovvarna är en solig äng fylld med friskt vatten, tuggben och utlagda apporter i överflöd. Ni är alla friska o glada och ni tar hand om varandra och ser till att alla håller ihop. När det är dags för husse att lämna jordelivet så samlas ni i en stor klunga. Med viftande svansar och med ett glatt glädjetjut tar ni emot mig med öppna tassar. Du ska veta att vi älskar dig Åke-mannen och vi glömmer dig aldrig. Din//Melker, Husse och Matte
13 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
SORG

Liv och död sida vid sida. Glädje och sorg hand i hand. Har varit med om detta några gånger nu, men jag vänjer mig aldrig. Inte vill jag heller, då skulle jag nog påstå att jag var avstängd. Men känslomässigt är det nästan mera än jag pallar. Tårarna kommer utan förvarning, helt plötsligt bara. Som alltid, utan att jag vet om det riktigt själv så börjar kroppen och psyket att bearbeta det som gör ont. Förmodligen för att inte kroppen ska hamna i något sorts chocktillstånd. Min sorg är bara min, vill inte ha det på något annat vis, alla sörjer på sitt sätt, jag på mitt. Hur reagerar jag då? Först och främst så känns det som om jag har feber, yrsel och svaghet i hela kroppen. Irritation, frustration och såklart kranen som öppnar i ögonen lite då och då. Då kommer snorhelvetet också. Ångest som gör att jag inte kan sitta stilla, jag får ett sjujävla flyktbeteende som ungefär går ut på att jag skulle kunna springa ifrån det oundvikliga. Helst skulle jag vilja hoppa över några dagar om det var möjligt, i tankarna tänker jag framåt........
11 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Helgen....

....Består av jobb och ett jävligt tungt beslut. En stor klump fyller hela mitt bröst. Tunga beslut är jobbiga, men så ser ju livet ut. Allting går ju inte på räls så att säga. "Ja ja" säger vissa, "nu är det som det är, det är ingen idé att gräva ner sig för det här" Vilket jävla skitsnack säger jag. Det är väl en stor skillnad på att gräva ner sig mot att sörja någonting. Vissa är så förbannat rädda för att se någon som sörjer eller på annat vis inte är sprallig och glad dygnet runt. Känslor är till för att visa ett speciellt sinnestillstånd, och som talar sitt tydliga kroppsspråk på hur vi mår. Vad är det som är så märkvärdigt med det egentligen? Att en del människor har en osynlig mask är väl inte så ovanligt, men är man lite vaksam så kan man läsa en människa ganska bra om man vet vad man ska leta efter för tecken i kroppshållning och språk. Jag mörkar också mitt mående emellanåt, ibland har man helt enkelt ingen lust att snacka, då rymmer man in i det mentala och bildliga grotthålet och gömmer sig ett tag. Håller man på så för länge kan det sluta riktigt jävla illa. Så om jag är på humör och känner för det så visst kan jag berätta för den som frågar hur det är. Fast då kanske jag börjar med motfrågan, Vill du ha det klychiga svaret, eller vill du ha den ärliga långa förklaringen?.....
10 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
En god morgon...

...Får jag säga att det blev. Fick höra kärleksförklaringar av både min fru och min lilla son. Att få höra att man är älskad innebär både en djup tacksamhet och en eftertänksamhet på att man är på rätt väg. Alltför många "jag älskar dig" blir liksom bara en fras som försvinner i resten av ordsoppan. En mening som den måste man ta till sig annars kan man ta varandra för givet liksom. Sådana meningar måste sägas med känsla för att dom ska bli trovärdiga. Det är inget man slänger ut sig i förbigående kan jag tycka. Att pejla av stämningarna kan vara svårt mellan alla vardagssysslor i ett hem med hundar, katter och barn. Att sätta sig ner och samtala öga mot öga är mycket bättre. Det behöver inte vara en lång och djup dialog, några minuter om dagen för att höra hur ens partner har haft det och tvärtom. Såna små saker kan drastiskt förändra den grå vardagen. Det är inte alltid jag o min fru gör det, men när vi gör så känns det genast lite bättre och bandet blir ännu starkare mellan oss. Bara att kämpa och jobba på och försöka om och om igen. Bara det hjälper i sig! Så.....en god morgon alla.
7 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Äntligen!.....

....Så börjar skogen bli framkomlig igen. Var ute och friklampade runt i storskogen i hemmatrakten igår. Älskar att bara gå runt på lite oframkomliga ställen. Det enda som stör lite, lite är björnmötet för några år sedan. Då blev jag rädd faktiskt. Men som jag har fått lärt mig, att gå emot rädslorna är det bästa receptet för att bli av med dom. Det stämmer faktiskt rätt så bra det. Brukar hosta eller ropa till lite när jag ska in i en tätning och böka. Stigar i all ära, men att fritt ströva runt är den bästa upplevelsen tycker jag. Alltid (nästan) så hittar jag någon ny fin öppning där man kan sätta sig och njuta av allt det fina som finns. För det gör det, det gäller bara att verkligen titta, inte bara fösa undan grenar med skallen nerborrat i backen. Smältande snö, rinnande små bäckar + fågelsång, vad mera behöver man?......härliga tider. God morgon
5 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Träffade...

....En en nygammal kompis igår. Efter 30 år så har vi börjat att ses lite då o då igen. Igår ramlade vi på varandra utanför Hanssons konditori, vilket gav en spontanfika där. Vi pratade om allt o inget. Gamla minnen kan vara kul att påminnas om, saker man hade glömt. Nostalgi däremot är just ingenting för mig. Tänker nästan aldrig tillbaka, då var då och nu är nu, lite så är det för mig. Minnet använder jag till att fundera över mitt eget liv nu för tiden. Vissa människor fixar inte nostalgi så bra, mycket skit som dras upp också mellan alla glada minnen. Så är det nog kanske för mig tror jag. Inte så att jag blundar, men det ger mig ingenting tillbaka kan jag känna, då skiter jag i det istället. Har man lyckan att fått en liten kille som nu är 5 år så är det nuet som gäller. En kompis till min fikakompis hade börjat på att rota i det förflutna med en stor jävla självömkan som resultat. Självömkan ja, den allra värsta o jävligaste, själviska känslan som enbart bryter ner människan. Självömkan kan aldrig delas med någon annan, den är bara din. Den som självömkar sig och tycker synd om sig skiljer sig från sorg, Sorg däremot kan delas med andra. Sorg tillsammans kan göra att det lättar lite. Självömkan, allt är andras fel, inget är ditt eget ansvar. Det enda som händer är att man står o stampar på samma fläck om man inte gör något åt det. Egon stora som halva Japan gör att man liksom frånsäger sig sitt eget ansvar, det är ju lättare att skylla på andra än att göra något åt sitt eget liv. Vips! så är man klar att börja spela offer igen, så fortsätter det dag ut o dag in om man inte gör något åt det. Vissa dricker, andra kanske äter eller spelar, knaprar piller som dövar den värsta självpåtagna offerkoftan. Döva hur mycket du vill, det kommer aldrig att bli bättre om man inte kammar till sig och tar itu med sig själv. Även om allt mot förmodan skulle vara andras fel att det är som det är och inte som det borde att man sitter o gnäller, så är det fan i mig bara du som kan göra något åt det. Eller är det också mitt fel? Detta är som vanligt mina alldeles egna tankar, vad som är rätt eller fel har jag ingen jävla aning om. Men en sak vet jag i alla fall, och det är att det hjälper mig själv i alla fall att skriva o skriva och skriva lite till så att jag kan få läsa mina egna funderingar då och då. Minnet är ju inte på topp alla dagar vet du....God morgon.
2 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Godmorgon då....

...Alla glada eller kanske rentav lite modfällda. Morgon är det hur som helst, mycket kan man ändra på men att ändra dygnstiden kan bli lite knivigare. Ändra på sig själv kan man göra om man tycker att man behöver det. Efter många års träget motstånd till den ytterst idiotiska idén så orkade inte ens jag stå emot, fan va glad jag är för att jag "förlorade" den lilla kampen med geléklumpen som ligger i sitt slem o skvalpar inne i träskallen. Fan man blir ju nästan lite förvånad så här med facit i hand, att man kan vara så hejdlöst envis. Blockerad, avstängd och med ett ego stort som halva Japan, ett ego som gör konstiga saker med geléklumpen som skicker små elekriska meddelanden till div, kroppsdelar. Efter en tids renovering av geléklumpen av olika aktörer, så börjar receptorerna o mottagarna att samarbeta lite bättre. Några ledningar måste lagas eller dras om fortfarande. En av Geléklumpshantverkarna sa att det aldrig skulle bli helt bra, det som är trasigt är kaputt för all framtid. Man får vara glad åt det lilla. För att citera Mark Twain: "En del ger sina bekymmer simlektioner istället för att dränka dem"
1 Mars 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Anders Hudberg                                             Skaffa en gratis hemsida