Anders klurar
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Midsommarfest...

...I dagarna 2. Man kan ha jävligt roligt nykter, det vet jag nu efter midsommarhelgen. Har lekt, käkat gott, sjungit, umgåtts med trevliga människor. Framför allt så vet jag när det är roligt nu för tiden. Inga konstiga sinnesförändringar som lurar mig längre, äkta känslor, äkta upplevelser. Skönt!. Har även börjat med sista sidan på kåken. Jag tänkte att den skulle vara i princip klar lagom till semestern. Har ingen lust att dra på mig en massa måsten då. Då vill jag vara stand-by att göra det som faller mig och familjen in. Ett jäkla flås har jag fått också efter idogt tränande. Så pass bra att jag måste hitta nya utmaningar. Jag får inte upp pulsen hur mycket jag än knallar på. Olika omständigheter gör att jag omöjligt kan springa. Har funderat på att börja simma några ggr, i veckan istället. Så frisk i kropp o själ som jag är nu har jag nog inte varit någon gång förut tror jag. Tjatar på om det jag har skrivit om tidigare, gör man rätt saker i rätt ordning så kan livet vända och le mot en istället för att hånskratta åt det. Allt detta har jag själv åstadkommit och just det är jag jävligt stolt över! För 2 år sedan drygt stod valet mellan att ge upp eller kämpa för ett bra liv. det känns långt borta just nu. Samtidigt så är det ju inte alls så länge sen. Jag får inte tro, eller få för mig att " Jaså, var det inte svårare än så här" Motgångar har jag haft och flera lär jag få. Att vara nöjd med livet som det är och inte försöka att försköna det med en dimmig förändrad hjärna är nyckeln till ett bra och bestående liv för mig. Som vanligt så finns det massor att jobba på, men jag känner att det går i en alldeles förträffligt lagom takt.........
25 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 1 kommentar
Var...

...På ett spontanbesök hos en fin kompis och hans sambo igår. Sjön precis utanför deras nya hem låg spegelblank. Vi satt och njöt av vyn, jag glodde på en fiskmås som flög tätt över ytan för att plötsligt vinkla vingarna och tjoff! så var den 15 m över vattnet istället. Blev lite hypnotiserad av det. Som grädde på moset så började radion att spela Dire Straits underbara
"Brothers in arms" i bakgrunden. Vi blev alldeles tysta alla 3. Det var som att sitta mitt i en levande rockvideo. Jävlar vilken känsla av sinnesro som infann sig. För mig så är det mäktigt att bara vara. Att kunna sitta stilla på en stol och känna och tycka att jag inte behöver kräva mera av livet än så här...........
18 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Härligt!...

...Med Fredag. Har jobbat rätt hårt i veckan, nu får jag vara hemma ända tills Onsdag. Ska börja med den sista långsidan på kåken. Tilläggsisolering och ny panel, sen är utsidan i topptrim. Själv känner jag mig också i bra form. Jag försöker att ( som jag skrev igår) ta det lugnt. Ta in, känna efter och fundera på det som känns viktigt, lägga undan det som jag absolut inte kan påverka. Att kötta i omöjligheter kostar massor av energi som jag spar till viktigare bitar. Livet är här och nu. Att reta upp sig på ditt o datt betyder att det är nåt tjall med en själv. Den enda som tar stryk av det är jag själv. Nu blir det en kopp kaffe till, sen blir det en 1-timmes snabbmarch med vovvarna. Har lovat mig själv att börja varje dag med det innan jag äter. Det är min morot. Tar jag mig inte ut så får jag ingen frulle heller. Jag känner hur brallorna blir större o större, konditionen bättre o bättre. Hjärnan får endorfiner i massor. Allt detta bara genom att klampa på som fan! Hundarna ser lite konfundrande ut när husse ilar som en liten Iller i skogar o snår. Min plan sen länge har nu börjat att praktiseras. Först jobba med den mentala biten, sen den fysiska/kroppsliga biten. Nu samarbetar båda sidorna i perfekt harmoni. Att göra vad man kan för sig själv, men med insikt och förnuft för vad som är realistiskt för sig själv har nu äntligen blivit förankrat uppe på kontoret. Att göra det bästa man kan av livet, är att just försöka. Misslyckas jag så försöker jag väl en gång till då.......
15 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 2 kommentarer
Hade...

...Ett väldigt givande samtal igår med en mental rådgivare som har jobbat och fortfarande jobbar med coachning av idrottsmän/kvinnor av yppersta världselit i olika grenar. Jag fick ut massor av det samtalet. Vi lärde lite av varandra skulle man kunna säga. Jag vet ju liksom hur såna människor som jag själv tänker. Jag fick en tankeställare av honom hur jag borde tänka. När jag sa " Jag trodde faktiskt att jag hade kommit lite längre" Sa han, "I förhållande till vadå?" Jag blev helt svarslös. Det är det enda jag tänker avslöja här i bloggen om vårt samtal. När jag gick därifrån så var mitt huvud fullproppat av nya insikter och förhoppningsvis ett nytt friskare tankesätt i födande. Mental träning borde alla i min situation få. Eller få o få, jag har ju kontaktat honom själv. Allt kan inte serveras på silverfat här i världen, fast det hade ju varit rätt så bekvämt :-) Lite får man ju ligga på själv också om man vill komma framåt. Okey då! lite skryt då, han hade sällan hört någon med sån enorm självkännedom eller självinsikt sa han till mig, jag blev nästan gråtfärdig och stolt över dessa små ord. Han gav mig ett förslag som jag ska suga på ett tag. Det känns som om saker och ting rör sig i rätt riktning, lagom fort så att jag hinner med att smälta och ta in allt nytt som händer uppe i hjärnkontoret. Livet blir vad man gör det till är ju ett gammalt ordspråk. Att det kunde bli som det är just nu kunde jag inte drömma om! Mycket finns och kommer alltid att göra att slipa och jobba på, men att jobba med sig själv känns helt underbart. Som en liten sidovinst så ringde en kvinna om råd inför ett svårt ställningstagande till mig idag. Att försöka att hjälpa, hjälper nog mest mig själv. Alla får priser, kan det bli bättre! Kroppen börjar att krympa på rätta ställena också. Ett resultat av jävlaranamma och en beslutsamhet som jag aldrig har känt. Förr har jag rusat in i saker för att ganska så fort landa platt som en pannkaka. Nu tar jag det lilla lugna och kan till och med fuska lite utan att jag stör samvetet. Undrar om det är det som kallas att vara i balans med sig själv.........
14 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Min son....

...Vill byta namn till Sean Banan, undrar vad den äkta bananen tycker om det. Han går nog i farsans fotspår lite. När jag jagade tillsammans med en kompis förr så brukade vi kalla varandra B1 och B2 på jaktradion när vi anropade varandra. Ni kan väl era tecknade serier? det var ju 2st bananer i randiga pyjamasar. Apropå bananer så träffade jag några klippare på glid på banan. Nej inte banan som man äter, utan på banan som i dansbana. Nu blev det FRUKT-ansvärt krångligt :-) Vinglande med rödsprängda ögon som simmade runt i skallen.
Fy fan vilket liv tänkte jag när jag pratade med dom. Bra terapi för mig att få en liten tankeställare om hur det blir när belöningssystemet är ur funktion. Eller ur funktion kanske är fel uttryck, snarare så funkar det fullt ut, tyvärr på fel ingredienser. Marionetter som inte bestämmer själva längre, inte i det tillståndet. Då är det bara att åka med och hoppas att man överlever. Reptilhjärnan är påkopplad, den tänkande delen av hjärnan har tagit en tillfällig semester. Lallande runt i sin egen alkoholbubbla. Kroppen skriker mera,mera! ända tills till och med belöningssystemet slås ut pga, att hjärnans funktioner kollapsar av utmattning. Lever, njurar och hjärtat går på högtryck, njurarna kämpar som fan som små soldater för att vinna kriget över giftet som invaderar kroppen. Baciller och annat otyg får stå åt sidan. Levern orkar inte jobba som den ska. Hjärtat bultar som en stånghjärnshammare, blodtrycket når oanade höjder i ett sådant tillstånd. Fyllsjuka brukar det kallas. Inte så jävla kul tycker din stackars kropp, fast det låter ju lite lindrigare att kalla det bakfylla, då slipper man ju fundera på vad som faktiskt händer inuti. Sådana trevliga biverkningar är just för tillfället ett minne blott i min kropp i alla fall, och har så varit i 26 månader. I morgon, eller senare idag vet i fan hur det ser ut, men varför oroa sig. Jag sover som en björn i vintersömn nu för tiden. Hjärtat slår lugnt och fint sina slag tick-tack.............tick-tack. Allt detta vill jag ha kvar, så det gäller att vara uppdaterad varje dag. Därför så peppar jag mig själv varje enskild morgon genom att påminna mig om hur det var och jämföra med det jag har fått kämpa mig till. Varje liten match jag vinner över belöningssystemet är som ett OS-guld för mig. Så nu vet jag hur det är att vinna ett sånt också :-) God morgon.....(En sån har jag i alla fall)
11 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Unghundsderby...

...I Friggesund i helgen. Har varit funktionär och suttit på första parkett och fått sett otroligt duktiga unghundar. Härligt väder, härliga människor och en fin tävling. Att åka 50 mil fram och tillbaka för att sitta på en skjutbana och svettas är ju också en hobby! Men jag älskar det. Fick också chansen att träffa kära släkten, grilla tillsammans och snacka om allt möjligt gjorde hjärtat lite extra varmt. Efter hemkomsten så åkte jag och min fru till en pizzeria för att köpa med oss en varsin flottig underbar pizza hem. Jag har inte velat åkt dit pga, all fylla som brukar florera där. Mycket riktigt, där satt dom, grabbarna i det tunga gardet. Fy fan vilken känsla av att ha valt rätt infann sig ganska snart. Pratade med några stycken, jag sa som det var när dom frågade "Vart fan har du tagit vägen"? Det syns direkt när man får in en verbal fullträff. 1 av dom tryckte min hand och gratulerade mig, började själv att tala om sitt destruktiva liv, men blev bortskuffad av ägaren till pizzerian. Lite synd, han var trevlig fast han var ganska borta i kolan. Den andre tungviktaren sa att han skulle supa ihjäl sig. En kvinna började att snacka om gamla tider. Det dom hade gemensamt alla 3 var att jag såg i deras ansikten att någonting förändrades när jag sa att jag inte hade tagit en droppe alkohol på över 2 år. Det jag såg i deras rödsimmiga ögon var lite uppgivenhet, kanske hopp, vemod och någonstans lite avund för vad jag har fått som inte dom har, inte än i alla fall. Jag såg mig själv i alla dessa människor. Jag vill INTE dit igen......God morgon.
10 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 2 kommentarer
Rensade...

...Ur ett gäng kalorier ur kroppen och samlade ihop ett gäng tankar genom en 55 min, powerwalk igår kväll. Blir lite fascinerad av att vissa verkar störa sig på att man försöker göra något åt sin kropp. Kommentarer typ, " Men du behöver väl inte gå ner något i vikt" Eller " Du duger som du är" Jaa, det gör jag, men om jag vill då, och mår bra av det? En del vill nog bara vara snälla medans en del andra inte tål förändringar, förmodligen för att dom själva inte orkar.
Jag har blivit mycket mera rädd om kropp o själ efter det att jag gav mig fan på att, nu får det vara slut med det här skitlivet. Det verkar som om lagen om den berömda vågskålen stämmer. För att få balans på den så måste en börja må bättre, medans en annan mår lite sämre och på så vis få balans i skålen. Jag har egen erfarenhet av det. Jag träffade en gammal kompis som inte har varit nådig med sig själv om man uttrycker det så. Han hade varit helvit i 5 år! Jävlar vad avundsjuk jag blev. Jag ville också ha det han hade. Det tog mig ytterligare 1 år innan jag själv tog det steget. På så vis är det ganska lätt att läsa av vissa människor. Det är ju bara att gå till sig själv, hur man sa och agerade. Idag bär det iväg till Hudiksvall för lite umgänge med kära släktingar. Imorgon är det dags för det stora mästerskapet för Retrievers. Fan vad kul det ska bli!! Solen lyser idag, och jag ikapp med den hoppas jag.....God morgon :-)
8 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Jävlar!.....

....vad gräsmattorna växer. Gräsklipparn får jobba på högtryck. Ogräset växer som.....ogräs?.hmm. Fåglarna kvittrar för fullt, äggen växer i holkarna och i bona på marken o träden. Rävungar, rådjurskid och en andra massa djur föder sina avkommor. Solen står högt på himlen, det är ljusa nätter och vårt land sjuder av liv den här årstiden. Sedan så finns det ju baksidor av härligheten också. En del avskärmar sig från allt detta. Sitter och smyger bakom nedfällda persienner, tillsammans med andra eller helt själva. Många är blinda och döva för det ovan beskrivna. Maniska beteenden och besattheter gör att man får tunnelseende. Allt det som var viktigt förut är nu ett svagt minne i bakhuvudet. Det viktigaste nu är att få försvinna bort i en tät, tjock dimma, ingenting annat betyder något. OOPS! Hur fan gick det här till? är frågor som man ställer sig ibland. Svaren förblir svävande, man måste ju planera för nästa besök i dimman. Den ena dagen blir den andre lik. Utvecklingen i den mentala zonen står stilla. Det enda som förstärks är belöningssystemet som nu bara kräver mera och mera. Det blir aldrig nöjt! Nu börjar utförsåkningen i en rask takt ned till den djupa bottnen som ligger där nere svart, skrämmande och kanske bottenlös. Hamnar man i den bottenlösa delen så är det tyvärr tvärkört, kaputt, finito. Har man turen att hamna på någorlunda fast mark så har man nu ett viktigt val att ta. Antingen så kan man om man är helt kraftlös kräla över mot den bottenlösa sörjan, har man fått nog av jävelskap så börjar nu den mödosamma klättringen upp från den personliga bottnen. Den kan ju se lite annorlunda ut för olika människor. Det bottnen har gemensamt är man ger upp, inte orkar mera. Samvetet skriker om hjälp. Det är nu jobbet börjar om man är villig att försöka. Själv har jag klättrat o klättrat som en liten idiot i drygt 2 år. Ibland tappar jag taget o faller ner några pinnhål. Jag har även fått lära mig att det hör till. Ingen har rest sig och klättrat upp utan skavanker på vägen mot ljuset. Alltid är det någon liten osynlig jävel som smyger sig på en o klappar en på axeln och viskar " ska du inte hoppa ner på bottnen en sista gång va" med jämna mellanrum. Kämpigt som fan ibland, men som jag brukar uttrycka det, vem fan trodde att det skulle vara lätt? Nu ska jag klättra vidare........Fridens liljor.
7 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Natten....

...Kryper på så sakterliga. Lite rått, men skönt ute. Jag känner mig nöjd med dagen. Började med en powerwalk på 50 minuter i morse. Fick kaffe på frugans jobb, fast mackan fick jag ta med mig hemifrån hehe.. har även kört övertid 21 timmar på jobbet. Det känns också bra. Vill man ha så får man också ge. Det kommer alltid en belöning i någon form om man ställer upp, så är det bara. Jag försöker alltid att gå efter mitt samvete. Har man som jag gått emot det i massor av år så känns det jävligt skönt att få börja betala tillbaka till sig själv så att säga. Jag är nog min egna hårdaste domare kan jag tro. Att försöka göra rätt för sig känns bra, att det blir lite fel emellanåt gör inte så mycket bara tanken och viljan är god. Det har gått drygt 2 år sedan jag började att förändra mig själv inuti. Utanpå är det samma gamla Anders, men det är på insidan det känns men kanske inte syns så mycket. Att programmera om sin hjärna är fan ingen barnlek. Den ställer in sig på autopilot när man minst anar det. Det är då man får ta fram sina nyfunna verktyg i form av tankar och kanske om det bränner till ordentligt sitt nätverk av räddare i nöden. Nu är jag så lyckligt lottad så att min fru förstår mig bättre än jag själv oftast. Knepigt. När inte jag får fram va fan jag svamlar om så fyller hon i dom tomma raderna. Min älskling. Hundgalen som både jag och frun är så drar vi till Hälsingeskogarna på Lördag för att få förmånen att hjälpa till som funktionärer på unghundsderbyt för retrievers. det ska bli en höjdare. Att stå i skogen och slänga granulatfyllda påsar är också ett sätt att roa sig på. Skogen ja, mitt effektivaste rogivande element av alla. Där lever jag. Nersläppt o upphängd och framavlad i ett litet samhälle så är jag en liten skogstamefan uti fingerspetsarna. Stora trånga städer är ångestframkallande. Inte så att jag inte besöker sådana platser, men jag längtar alltid hem till tystrnaden, sjöarna o skogarna som väntar på mig där efter ett tag med för mycket intryck av neon, asfalt och betong. Sådana små tankar kan det rymmas i en gammal träskalle, go´natt o dröm sött..........
5 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Inte gör det något....

....Att vädret är lite kasst.
....Att jag jobbar rätt så mycket just nu.
....Att krämporna ibland gör sig påminda.
....Att en del saker inte blir gjorda fort nog.
....Att jag inte kan det jag skulle vilja så bra.
....Att humöret svänger ibland.
....Att jag är virrig emellanåt.
....Att tv-parabolen jävlas ibland.
....Att hundarna spyr på golvet ibland.
....Att jag inte får igång röjsågen.
....Att soffan är trasig.


....Det viktiga i livet är göra det allra bästa av situationen.
....Att ta vara på tiden. Tids nog är det för sent.
....Fy för fan vilket mörker att dö bitter, sur o grinig.

SÅ LEV!!! Sen är det för sent så att säga :-)
4 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Jag märker...

...Att den här bloggen blir väldigt mycket vinklad mot hur jag såg på livet förut och hur jag ser det nu. Egentligen så var meningen att den kunde handla om precis vad som helst. Så är det nu också, men på något knepigt vis så ploppar tankarna upp automatiskt. Nästan jämt så får jag känslan av att "det här vill jag förmedla". Varför det då? För att jag själv kan läsa mina egna tankar. Det är ett bra sätt att förankra det som känns viktigt. Först att tänka, sedan att få ned tankarna på pränt också, det funkar rätt så bra tycker jag. Jag kan få känslan att många tycker att jag är en riktig djuping. Det hade nog jag tyckt själv för ett par år sen. Nu är det mera som en befrielse att skriva ner både mörka o lite djupsinniga funderingar. Ytligheter sprutar det av på facebook, så här blir det nog lite mera tankar om livet istället. Särskilt djup är jag nog inte. Öppen skulle jag hellre vilja kalla mig själv. Jag är inte dummare än att jag antar att de flesta har livsåskådningsfrågor inom sig som aldrig kommer upp i ljuset av olika anledningar. Att inte hyckla, att vara öppen och så ärlig man kan gör livet enklare tycker jag. ( Obs! att det är vad jag tycker) Det skulle aldrig falla mig in att knäppa folk på näsan för att säga "Så här är det" För mig personligen så är det så här som jag skriver, för andra kanske inte. Lite ödmjukhet kan aldrig skada, däremot så mår man lite bättre själv av det. Livet har sina toppar och dalar. Jag har ju mest varit nere i dalen vad det gäller mig själv. Att ibland få åka upp mot toppen är en ynnest. Ända upp vill jag aldrig komma. Det är resan dit som är utvecklande! Förr stod livet stilla, inget hände egentligen. Nu är varje ny dag en spännande upplevelse, man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Att försöka att leva efter föreslagna små livsregler har gjort mitt liv bra mycket bättre än jag någonsin hade vågat tro. Till och med när det är som värst, så är det fan så mycket bättre än förr! God förmiddag....
3 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar
Han var...

...Nere i brygga. Han reste sig upp och går nu runt på gator och torg som en alldeles vanlig man. Bakom fasaden döljer sig många hemligheter. Han funderar ofta på vad som döljer sig bakom just fasaden. Han har börjat att känna igen vissa signaler, uttryck och blickarna som en del förmedlar. Han behöver bara gå till sig själv för att minnas, och framför allt påminnas om hur det är och var. Det påklistrade yttret sitter inte så bergfast som en del tror. Ibland så flagnar en bit av det yttre av och faller pladask i backen. Bakom många finputsade fasader så döljs det djupa svarta hål fyllda med en mixad soppa av självdestruktivitet, svek och andra vidriga hemligheter som sitter så djupt rotade att det är omöjligt att skaka dom av sig. HJÄLP!! skriker kroppen och själen. Hjälp mig ur den här jävla rundbanan som bara går runt runt utan att stanna. I mitten av rundbanan väntar mentalsjukdom och i värsta fall döden om han inte gör något åt det. Han påminns om hur förtvivlad och liten han kände sig innan han gav upp. Att leva nykter kunde han inte. att ta hjälp av sinnesförändrande medel hjälpte inte heller. Så vad kunde han göra egentligen? Ge upp? Kämpa emot? Han valde det sista alternativet. Nu börjar små belöningar för allt slit och kämpande mot besattheten komma upp som små svampar ur jorden. Han kräver inte mycket. Lite lugn och ro i sin sargade själ räcker bra. Pengar o prylar betyder inte mycket när han funderar på om det hade gjort någon skillnad. Efter att ha funderat en stund så kommer han fram till att den enda skillnaden hade i så fall varit att förloppet mot avgrunden hade gått ännu fortare. Han funderade även på vad som är viktigt i livet. Han kom fram till att han inte behöver grotta ner sig så mycket i det. Att leva idag och att försöka o försöka om o om igen om så krävs är det enda han behöver tänka på, allt annat känns ganska oviktigt. Han har ju att jämföra med. Hur det var då och hur det är nu. Att försöka är det viktiga tycker han. Att misslyckas är inte hela världen bara man har gjort sitt bästa. När han tänker så, så funkar livet alldeles ypperligt. Trots det så slår det till ibland, så det gäller att vara med på noterna när det sker. God morgon.......
1 Juni 2012  | Länk | Anders klurar | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Anders Hudberg                                             Skaffa en gratis hemsida