Kultur, litteratur, grekisk kärlek, konst, Irland, film, belgare
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Igelkottens elegans

Jag är inte klar med "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery än, men jag tror nog att jag tycker om den. Lite för mycket av vad som verkar vara författarens egna åsikter maskerade till "filosoferande" samt en ganska elitistisk människosyn i kombination med avsaknad av självrespekt hos huvudkaraktärerna som gör det lite svårt att sympatisera- men mitt gillande för dem växer fram i alla fall.
31 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Breakfast on Pluto

Jag såg "Breakfast on Pluto" (Neil Jordan). Den var mysig. Kitten var en charmig tös. Jag skulle vilja läsa boken- fast jag har hört att den ska vara deprimerande! Det var inte filmen i alla fall.
Blasierlas. Jag är så trött att det är äckligt.
30 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Det passar sig inte!

"Det passar sig inte" är en alldeles underbar liten bok som handlar om vett och etikett och hur man för sig. Den är skriven på 1800-talet, men Känguru förlag har gett ut den på nytt. Här får du veta hur du ska bete dig om du vill verka gentlemannamässig, några exempel är:

"Det passar sig inte, att medföra och förtära starka drycker i käpp eller dylikt."

"Det passar sig inte, att försegla bref genom slickning af omslagets gummirand, ty utom att sjukdom deraf kan uppstå, har man ingen rätt att skicka sitt spott till andra."

"Det passar sig inte, att tumma på sina egna mustascher- och ännu mindre på andras."

Min favorit är:

"Det passar sig inte, att i umgängeslifvet vara alltför älskvärd och förtrolig, klappa folk på skuldran, boxa dem eller puffa dem på refbenen, eller knipa dem i lår, armar, kinder och näsa eller ropa mot dem vid inträdet: Morjens bror Pettersson, du glada lax!"

Jag som ska på kalas nu- jag har mycket att tänka på!
29 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Les enfants terribles

Idag läste jag "Les enfants terribles" (eller "De förskräckliga barnen" som den heter på svenska) av min käre Jean Cocteau. Inte nog med att jag gillade boken- den var illustrerad med hans skeva teckningar också! Fint, fint!
Det var roligt när storasyster Elisabeth matade sin bror Paul med kräftor när han sov.

"-Man tror knappt sina ögon. Hallå! Paul! Hallå! Där har du din kräfta.
Hon hade sönder skalet på den och tvingade in köttet mellan tänderna på honom.
-Han tuggar i sömnen! Titta, Gérard. Ser du, det ser verkligen konstigt ut. Vilket frosseri! Måste han se så gemen ut också?
Och med uttrycket hos en intresserad specialist fortsatte Elisabeth sina göromål. Hon vidgade näsborrarna och sträckte ut tungan en smula. Allvarsam, tålmodig och puckelryggig såg hon ut som en galen kvinna i färd med att göda sitt döda barn."
29 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Kluven och lite sådant

Jag drömde en fin dröm för ett tag sedan. Det är ganska ovanligt för min del, jag tycker egentligen inte alls om att drömma. Jag drömde om en bok som var väldigt otäck, fylld med död och blod och sexuellt våld. Den påminde väldigt mycket om något av Dennis Cooper- i drömmen jämförde jag den med ”Kluven” som är en av de obehagligaste böckerna jag vet. Boken i drömmen, som även hade ett snyggt, tecknat hipsteromslag, var ungefär så obehaglig, mer eller mindre. Jag vet att den var enormt välskriven också. Jag tittade på den spanska kortfilmen ”Aftermath” som handlar om obduktioner och nekrofili dagen före, nästan precis innan jag somnade. Jag skyller på den. Jag har lust att läsa om ”Kluven” och även se filmatiseringen, men jag är inte säker på att jag vågar.
28 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Perfekt rubrik

Jag läser tidningen- ingenting som jag brukar göra, tyvärr, jag är otroligt dålig på att hålla mig uppdaterad om vad som händer i världen.
I alla fall så står det (i Sydsvenskan, för övrigt) att en känd aktivist för homosexuellas rättigheter i Uganda, David Kato, hittats ihjälslagen med ett järnrör. Rubriken till detta är "Vidrigt". Vilken perfekt rubrik. Sådant gör mig glad. Vidrigt var ordet.
28 Januari 2011  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
En lyckad kväll

Jag har ost, juice och Bergman ("Tystnaden").
27 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Barry Lyndon

Stanley Kubricks "Barry Lyndon" trollband mig. Den tog andan ur min hals- bildligt talat eftersom jag nog fått en enorm syrebrist om jag inte andades på tre timmar. Det var en så fantastiskt vacker film. Underbart foto. Underbar musik. Underbart allt. Ibland rös jag av välbehag. I en scen nära slutet tuggade jag nästan av mitt eget lillfinger. Jag är kär, kär, kär.
27 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Repet

"Rope" (Alfred Hitchcock) är underbar. Det märks att den är baserad på en pjäs (fast de elaka Hollywoodtyperna tog bort det allra bögigaste ur pjäsen så biopbesökarna inte skulle bli för rädda). Jag har märkt det, att jag gillar filmer som är lite teatraliska- kanske för att jag inte har råd att gå på teater särskilt ofta på riktigt?
"Rope" handlar alltså om två stiliga, elitistiska bögar som vill utföra det "perfekta" mordet genom att mörda sin (enligt dem) lägre stående "kamrat". Med ett rep. Sedan tycker de att det är en bra idé att ordna en middagsbjudning och ha kroppen i en kista som står i samma rum. Knäppskallar. John Dall är kaxig och pratar om rep och att nacka kycklingar halva kvällen. Farley Granger är mest skakig och nervös. Mycket bedårande.
27 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Dålig stämning

Jag kan inte förstå att jag inte nämnt André Gide en enda gång i något av mina blogginlägg. Han var fantastisk, verkligen.
Här är ett utdrag från "Om icke vetekornet dör", ett självbiografiskt verk. André Gide är i Nordafrika, där han har råkat springa på sin vän Oscar Wilde och dennes älskare Bosie (Gide skrev "Bosy").

"Han [Oscar Wilde] fortsatte att skratta och skämta, tills plötsligt [Lord Alfred "Bosie"] Douglas visade sig i dörren, insvept i en päls, vars uppslagna krage endast lät hans näsa och ögon framskymta. Han gick tätt förbi mig utan att låtsas känna igen mig, ställde sig mitt framför Wilde och började tilltala honom med en visslande, obehaglig och hatfull stämma. Han talade en lång stund utan att hämta andan; jag förstod inte ett ord av vad han sade. Sedan vände han plötsligt om på klacken och gick ut. Wilde tog emot ovett utan att svara, men han blev mycket blek och när Bosy gått satt vi tysta en lång stund utan att säga ett ord."

Gets me every time. Jag kan verkligen se det framför mig. Lika roligt var gång. Bosie lät som ett fruktansvärt trevligt sällskap. Jag och min syster illustrerade det en gång- min syster var nog värst. Först hade Bosie dödskallar i ögonen, sedan var han iklädd Oscars hud. Gud vet varför. Jag tror för övrigt inte att det gjorde någonting att Gide inte kunde engelska- jag tvivlar på att Bosie sade några riktiga ord. Allt var säkert bara ondskefullt väsande. Sssss.
27 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
The Pogues

Jag tittar på livematerial från en konsert med The Pogues 1988. Så äckligt bra. Det är på grund av den liveinspelningen som jag och min syster kallar The Pogues "Jätterövarna". På grund av att alla utom Shane ser ut att ha så breda rumpor där. När de står och studsar och spelar hoppar bakarna upp och ner. Det är liksom inte det att de är tjocka, för det är de inte. De har bara stora, breda, fyrkantiga rumpor. Shane MacGowan och Jätterövarna.
26 Januari 2011  | Länk | Musik | 0 kommentar
Voltaire sade...

Alla sätt är bra utom de tråkiga.
~Voltaire
26 Januari 2011  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Höstsonaten (Bergman)

Jag såg nyss Ingmar Bergmans "Höstsonaten". Tänka sig, så mycket ångest som får plats i en film! Nog för att Bergmanfilmer inte brukar vara så muntra men den här gjorde riktigt ont i hjärtat att se. Jag vet inte vem jag tyckte mest synd om, mamman eller dottern. Båda tycktes, liksom, se förbi varandra. Hela tiden.
Jag tyckte mycket om filmen- jag är väldigt glad i Bergman.
26 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Bokhandelsfrestelser

Jag var ute alldeles nyss- jag skulle hämta och lämna böcker på biblioteket, köpa teaterbiljett, äta brunch och få lite frisk luft sådär allmänt bara. Det är farligt att vara ute när man är fattig, det finns så mycket frestelser, speciellt bokhandlarna. En hade rea på böcker på engelska. Jag hittade "Oscar Wilde and the dead man´s smile" av Gyles Brandreth billigt och det gjorde mig glad. Jag tycker om hans bokserie om Oscar Wilde- det är deckare med Robert Sherard som berättare. Ibland är Sir Arthur Conan Doyle och andra berömdheter med. Böckerna kanske inte är några litterära mästerverk men de är verkligen mysiga och jag tycker att det är en underbart söt idé att skriva deckare som handlar om Oscar Wilde. Gyles Brandereth måste ha haft roligt när han skrev dem.

En bok som jag måste ha någon gång när jag har mycket pengar och ingenting särskilt att spendera dem på är en stor, tjock bok om tjugotalsfilmer. Jag får underliga pirrningar i kroppen när jag ser den. Jag vill gnida min bleka kropp mot den, men jag tror att jag hade blivit utslängd från affären om jag försökt något. Boken kostar fyrahundra kronor. Hur rättfärdigar man ett sådant köp?
26 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
A Serbian Film

"A Serbian Film" (regisserad av Srdjan Spasojevic) handlar om en avdankad porrstjärna som accepterar en otroligt välbetald roll i en konst/porrfilm för och av de extremt rika och perversa, det enda han får veta i förväg förutom betalningen är att "den är lite absurd". Inspelningen visar sig vara en fruktansvärd orgie i blod, våld, perversioner, lidande och död.
Det är en otroligt mörk historia, och även om man får se mycket i bild är det värsta kanske det man inte får se, det man själv får tänka, det är en film som fick mig att känna mig mitt uppe i en väldigt otäck mardröm. Klart sevärd- men bara om man är beredd på och öppen för en film vars hemska bilder och handling stannar i huvudet en lång tid framöver. Om man inte är en sådan som brukar sitta vid datorn och titta på lemlästade kroppar och bilder på självmordsoffer- då tycker man kanske att den är ganska tam.
26 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Rude Boy

Jag tittar på filmen "Rude Boy" (av Jack Hazan och David Mingay).
En massa britter som skriker, spyr och slåss och en massa, massa The Clash som spelar och sjunger (allra mest "White Riot") och pratar. Topper Headon som boxar en sandsäck för att sedan gå över till att boxa en britt. Jag blev väldigt psykad av att Paul Simonon spottade på golvet som Joe Strummer några minuter senare krälade omkring på. Mick Jones har en fantastisk dialekt. Jag blir lite förälskad i allt utom spyorna och spottet.

Jag reagerar oroande på fenomenet Clashrumpor. Först kunde jag inte låta bli att jämföra Joes, Micks och Pauls rumpor när de filmade dem bakifrån (jag kom fram till att Joes var tjusigast, Pauls var minst och Micks var störst) och sedan, när de zoomade in på Pauls stjärt, insåg jag att min hand sakta men säkert närmade sig skärmen. Vad är detta!?
26 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Markis de Sade

Nog för att jag tycker att Markis de Sade verkade vara en mycket obehaglig filur- Sodoms 120 dagar är definitivt den otäckaste bok jag läst och lyckligtvis har jag förträngt stora delar av den- men jag tycker lite synd om honom när jag läser detta (i "Who´s who in gay and lesbian history" av Robert Aldrich och Garry Wotherspoon):

"In that year [1772] he visited a bordello in Marseille, gave the prostitutes some aphrodisiac they thought were poison, and had his man-servant sodomise him. For these crimes the fugitive Sade and his man-servant were sentenced to death, and were burned "in effigy"-their portraits were burned."

Då vet jag det. Jag ska aldrig någonsin bjuda på lustförhöjande samtidigt som jag låter min betjänt penetrera mig.
26 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Nattvardsgästerna (Bergman)

Ingmar Bergmans "Nattvardsgästerna" är en alldeles underbar film om tvivel, trosfrågor, självförakt och andra svårigheter. Gunnar Björnstrand är otroligt bra och stilig som den febrige (och då menar jag både bokstavligt och bildligt) pastor Tomas Ericsson.
Se den, för all del!
25 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Michelangelo som poet

Jag älskar verkligen Michelangelo! Hans skulpturer, hans målningar och hans poesi- mycket imponerande. Jag är verkligen glad att några av hans dikter finns tillgängliga på svenska (i översättning av Sverker Åström). En dikt jag verkligen älskar är denna:

"Du vet, min vän, att jag vet att du vet
Att jag alltmer vill njuta av din närhet.
Du vet att jag vet att du känner mig:
Nu får det inte dröja tills vi råkas.

Om det är verkligen hoppet som du ger mig
Och åtrån som jag känner ständigt ökar,
Låt muren falla mellan hopp och åtrå,
Ty dolda missförstånd gör dubbel skada.

Jag älskar blott i dig, min käre herre,
Det som du älskar själv. Förargas ej
Ty ena själen är förälskad i den andra.

Din blick jag älskar och av den jag lär mig
Vad den gemena hopen inte fattar.
Vill någon veta får han svar i döden."

Min märkliga, spontana reaktion på användandet av ordet "herre" var "men Michelangelo var ju top"! Jag tänkte det bara i någon sekund, men det var illa nog. Jag har ingen aning om hur Michelangelo betedde sig mellan lakanen, och sedan när var "herre" ett ord som betydde "jag är bottom" om man kallade någon annan för detta?
25 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Ingen erotisk fantasi

Jag drömde att jag var Dan Ekborgs älskare. Jag var lite orolig över vad hans fru skulle tycka, dessutom var jag aningen svartsjuk men han försäkrade mig om att hans fru inte brydde sig.
Den som ändå kunde tyda drömmar- vad vill mitt undermedvetna!? Jag tycker inte ens att Dan Ekborg är en attraktiv man- alls. Jag vill inte vara hans älskare.
25 Januari 2011  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Strummercitat

Joe Strummer sade många vackra saker under sitt korta liv.

"Piss off or I´ll piss all over you!" till exempel. Fantastiskt.
25 Januari 2011  | Länk | Musik | 0 kommentar
Festa med gamla greker

Den som ändå vore en pederast (även om det inte var en nödvändighet hade det definitivt givit en extra krydda) som umgicks i filosofiska kretsar i det antika Grekland. Vad lycklig man förmodligen skulle ha varit då! Tänk att någon kommer och håller följande monolog, som Alkibiades i Platons "Gästabudet":

"Strax efter hörde de Alkibiades röst på gården, han var våldsamt berusad, skrek högt, frågade var Agathon höll hus och befallde att man skulle föra honom till denne. Han leddes in till dem, stödd på flöjtspelerskan och några andra följeslagare, och där stod han i dörröppningen, iförd en yvig krans av murgröna och violer och en massa band på huvudet. -Godkväll mina herrar! sade han. Tar ni emot en rejält berusad dryckesbroder? Eller ska vi gå vår väg igen bara vi har bekransat Agathon, som vi kom hit för att göra? Igår kunde jag inte komma fortsatte han, men nu är jag här med band på huvudet för att flytta över dem från min skalle och bekransa den visaste och snyggaste, om jag så får säga. Tänker ni skratta ut mig för att jag är full? Ja skratta bara- jag vet ändå att jag talar sanning. Men säg nu: får man komma in på de här villkoren eller får man inte? Vill ni dricka med mig eller vill ni inte?"

Självklart gjorde Agathon, Sokrates och de andra herrarna det enda rätta- de släppte in Alkibiades. Vilket underbart sätt att göra entré på. Tar ni emot en rejält berusad dryckesbroder?
24 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Jean Cocteau

Jean Cocteau är underbar. Och då menar jag inte bara det faktum att han behärskade allt från filmskapande (Poetens Blod, mums!) till romanskrivande alldeles utmärkt. Hans teckningar. De är fantastiska- minerna personerna som han ritat gör är briljanta. Jag menar allvar. De är så ypperligt skeva att jag blir alldeles sprallig i knäna av lycka. Män med sjukliga, elaka blickar som tittar åt sidan samtidigt som de slickar på en gigantisk fallos. Ynglingar som ser ut att kasta huvudet så långt bak att nacken brutits- detta samtidigt som de orgasmerar. Nej, det här går inte. Jag tror att jag är kär.
23 Januari 2011  | Länk | Konst | 0 kommentar
Sapfo

"På en mjuk kudde
Låter jag min kropp falla"
~Sapfo

Så enkelt, så svalt och elegant. Perfekt.
21 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Att tappa hatten enligt Jerome

Jag tog en kort promenad för ett par timmar sedan då en plötslig vindpust anföll mig och närapå blåste av min hatt. Jag vet att jag ryckte till när jag kände vinden ta tag i den och jag vet att jag gjorde någon märklig och irrelevant rörelse som inte skulle ha hjälpt mig det minsta om hatten verkligen hade blåst av.
Givetvis tänkte jag på det Jerome K Jerome skrev om att tappa hatten i sin bok "Idle Thoughts of an Idle Fellow":

"I don´t know why it should be so, but it is an undeniable fact that there is nothing that makes a man look so supremely ridicilous as losing his hat. The feeling of helpless misery that shoots down one´s back on suddenly becoming aware that one´s head is bare is among the most bitter ills that flesh is heir to. And then there is the wild chase after it, accompanied by an excitable small dog, who thinks it is a game, and in the course of which you are certain to upset three or four innocent children- to say nothing of their mothers-, butt a fat old gentleman on the top of a perambulator, and cannon off a ladies seminary into the arms of a wet sweep. After this, the idiotic hilarity of the spectators, and the disreputable appearance of the hat, when recovered, appear but of minor importance."

Jerome K Jerome, den mannen hade koll på läget, han.
Det värsta var att jag faktiskt var i närheten av en ganska liten och hetsig hund när hatten var på väg att blåsa iväg (åtminstone var den hetsig när den för ett par månader sedan anföll mina ben och började nosa på mina lår när jag alldeles oskyldigt stod och väntade på att låssmeden skulle komma- anledningen till att hunden inte anföll mer privata regioner än så var helt enkelt för att den var för liten för att nå upp) tillhörande min till synes lika hetsiga granne (han verkade mycket, mycket arg på sin kompis/pojkvän/bror samma dag som hunden anföll mig), så det hade mycket väl ha kunnat sätta igång en händelsekedja.
20 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Guinea Pig-filmerna

Jag tittade faktiskt på alla, även om jag fick samla mod i en månad efter "Flowers of Flesh and Blood".

"Guinea Pig: Devils Experiment" (Satoru Ogura, 1985) var elak.

"Guinea Pig 2: Flowers of Flesh and Blood" (Hideshi Hino, 1985) var vidrig. Det spelar ingen roll att jag mådde otäckt på grund av en avtändning på doktorsknark, det faktum att jag nästan, nästan seriöst ville hugga en yxa i huvudet på mig själv några timmar senare för att sluta tänka på filmen gör den till en ganska säregen upplevelse. Det var sången i slutet. Fy satan så ruggigt det var.

"Guinea Pig 3: He Never Dies" (Masayuki Kuzumi, 1986) var skitrolig. En kille psykar folk han känner genom att visa inälvorna för dem. Sina egna inälvor. Exhibitionist där.

"Guinea Pig 4: Devil Woman Doctor" (Hajime Tabe, 1986) var ful. Ful och rolig. Lite ond, japansk Monty Python sådär.

"Guinea Pig 5: Mermaid in the Manhole" (Hideshi Hino, 1988) var äcklig. En massa infektioner och förruttnelse.

"Guinea Pig 6: Android of Notre Dame" (Kazuhito Kuramoto, 1988) var mest konstig. På ett ganska irriterande sätt.
20 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Faust (Jan Svankmajer, Ernst Gossner)

Alltså, Faust (Jan Svankmajer och Ernst Gossner, 1994). Först kände jag mig lite förbryllad, en massa människor som gick omkring och sedan kom det en höna, men därefter blev filmen hur tuff som helst. Fulsnygga dockor och teater och allt möjligt. Det var extremt roligt när Fausts kompis, en gycklardocka, tillkallade och skickade iväg Djävulen fram och tillbaka.
Ja, djävlar (no pun intended). Det är en film jag måste se om snarast. Underbart.
Dessutom är det en bonus att filmens originaltitel, "Lekce Faust", låter väldigt skojig. Liksom, lekce på dig själv du! Jag kollade upp ordet via google translate, tydligen så betyder det "lektion", men det låter mer som ett skällsord eller något.
20 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar
Pierre Gringoire

Här är en limerick jag skrev efter att ha läst "Ringaren i Notre Dame" av Victor Hugo. Den handlar om karaktären Gringoire, som verkar tycka förfärligt mycket om Esmeraldas get Djali.

Det var en poet från Paris
Som enligt rykten har lägrat en gris
Han led sådana kval
Allt var blott förtal!
Ty getter var hans expertis!

Sedan skrev jag en mer internationellt gångbar version.

There once was a poet from France
A goat managed to him entrance
People sure gossiped of
This unusual love
But what the heck- romance is romance!
20 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Oscar Wildes död

"Death must be so beautiful" sade Oscar Wilde. Även om han syftade på döden i sig- att slippa tid och rum och att vara i frid- kom jag att tänka på Oscar Wildes dödsögonblick som det beskrivs i biografier om honom. Det låter så långt ifrån vackert som det kan komma, jag mådde ganska dåligt av att läsa det (för övrigt är det en negativ sak med biografier: handlar de om en avliden person slutar det nästan oundvikligen med huvudpersonens död!).
Detta är vad som står i biografin "Oscar Wilde- Ett författarliv" av Richard Ellman: "Till [Robert] Ross och [Reggie] Turners bestörtning började klockan halv sex på morgonen en stark och ljudlig dödsrossling, som lät som när en startvev dras runt. Fradga och blod rann ur Wildes mun under förmiddagen, och tio minuter i två på eftermiddagen dog han. [...] Knappt hade han dragit sin sista suck förrän kroppen exploderade i flytningar från öron, näsa, mun och andra öppningar."
Åh, Oscar. Min stackars Oscar.
20 Januari 2011  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Gerry (Gus van Sant)

Jag ligger i soffan och tittar på Gerry (Gus van Sant, 2002). Jag är inte säker på att det är rätt film att se när reptilhjärnan styr- eller så kanske det är just rätt film för ändamålet.
Den börjar med två killar i en bil. De kör i flera minuter. Jag lyckas nästan övertyga mig själv om att detta är vad som kommer att visas i nästan en timme och fyrtio minuter- och inser dessutom att jag i det fallet troligen skulle ha lurat mig själv till att uppskatta det på grund av en patetisk liten fäbless för pseudo-konstnärligheter i den stilen som jag kan ha ibland. Fnittrar lite roat åt killen som "liknar Matt Damon" (som för övrigt är Matt Damon). Efter ett tag är de två huvudpersonerna (som båda heter Gerry) faktiskt ute ur bilen.
När de börjar prata blir jag först förvirrad och tror att jag råkat få tag på en dubbad version. Sedan inser jag att det trots allt är engelska de talar. Finner mig därefter frustandes av skratt åt alla möjliga scener som inte är menade att vara roliga. Gerry och Gerry går, jag skrattar. Gerry står på en hybrid mellan klippa och sten medan den andre Gerry säger åt honom att hoppa ner, jag skrattar. Att Matt Damon-Gerry hade en tröja på huvudet vid ett par tillfällen var också förskräckligt roligt, troligen för att jag först trodde att det var en mycket malplacerad stickad mössa för att därefter se det som ett par kaninöron.
Jag blev mer än en gång övertygad om att de bytt plats på skådespelarna- är det inte Matt Damon-Gerry som står på klippstenen nu istället för den andre? Nähä. Det var visst bara jag som var paranoid och trodde att Gus ville luras. Gerry och Gerry fortsätter att gå, det promeneras mycket i filmen, Gerry och Gerry traskande i öknen får mig att tjuta av skratt när jag insett det- att de går mycket.
Av någon anledning ryckte jag till vid varje scen som inte enbart innebar gående eller naturbilder- allt från att Gerry stannar till och kliar sig till att Gerry hoppar ner på marken.
Sedan känner jag att jag gillar filmen också, såvida ingenting fruktansvärt avskräckande hinner hända under dess sista sjutton minuter.

Edit: Den var bra.
20 Januari 2011  | Länk | Film | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Jean Paul Marat                                             Skaffa en gratis hemsida