LisaViola
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


trasig inombords är lika med sönder inuti.

En person med mycket stress, för lite sömn, ingen kraft och ingen livsglädje har det inte lätt. Att sparka på den som ligger ner är inte värt någon kraft. Varför trycka ner en person så långt att man inte ser att gränsen är nådd. När jag får för lite sömn är det svårt att klara av dagen. Det vet alla som varit uppe för länge och inte sovit. Man mår illa, har ingen aptit, man är kraftlös och ögonen hänger inte med. Så har jag det 75% av min tillvaro. Jag säger inte att folk ska tycka synd om mig. Det är inte tanken bakom att skriva det här. Min ork till att skriva är helt borta men ändå finns strävan att hjälpa andra. Varför jag gör det när jag inte kan hjälpa mig själv? Det har jag inget riktigt svar på, men om fler får veta om hur det är att må psykiskt dåligt kanske jag kan bringa hopp genom att säga, du är inte ensam även fast det känns så mesta dels av tiden. Jag finns, din familj finns förhoppningsvis och vänner finns, du behöver bara välja att ha dem.

Att vara trasig inombords kan man dölja. Det är inte lätt. Man får en mask och svarar automatiskt på frågor om känslor. Folk ser att det inte är helt okej. Min mask blev att plugga tills jag somna och vara neutral med litet leende ibland. Skratta kunde jag knappt göra. Jo, visst kunde jag skratta. Men det var aldrig av ren lycka. Det är fortfarande inte bra med mig. Jag fortsätter att leva i mörker eftersom ljus gör ont. Jag använder öronproppar för att ljud gör ont. Stressen som funnits under väldigt länge gjorde att jag gick in i väggen. Man kan inte direkt säga att när alla hjärnspöken kom blev det bättre med stress. Jag grävde mig bara djupare ner i träsket. Därför är jag känslig mot saker som är normalt för andra. En vanlig lampa i ett rum gör att jag måste kisa och jag klarar inte av att gå bland för mycket folk. Absolut inte därför att jag är rädd för människor. Jag får in för många intryck på en dag att drömmar blir mardrömmar om jag ens sover. Ibland sover jag en halvtimme totalt på en hel natt. Jag kan inte sortera ut det som är väsentligt i klassrummet eftersom jag hör även ljud utanför rummet och får omedvetet in ljud som klasskamrater pratar om som sitter längst bak i klassrummet.

Jag säger fortfarande inte att ni ska tycka synd om mig. Verkligen inte. Jag tycker lite synd om mig själv, men istället för att gräva ner mig i det också försöker jag se på allt annat. Det är inte bra alls. Jag ser på andras problem som mer viktigt. Mitt mål för framtiden blir att ta tag i mitt eget liv och strunta i andras obefintliga problem som jag absolut inte ska reda ut.

Det jag ville få ut av det här inlägget var att alla ni där ute som är trasiga, eller rättare sagt mår dåligt, ska försöka kämpa så gott det går. Jag stöttar.

Lisa Arveroth.
18 Oktober 2012  | Verkligheten | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Lisa Arveroth                                             Skaffa en gratis hemsida