Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Fredag 2011-10-28 .. Lilla Loona 5 månader..:)


Så ett jättegrattis till oss alla som har turen att få äga dessa underbara valpar... Ok, riktigt så idylliskt är det kanske inte... Jag menar, lilla Loona är ju en tuff liten dam som sätter tålamodet på prov i bland.. Men det är ju precis det vi vill ha på våra rottor.. eller?? Inte vill vi väl premiera en flegmatiskt hund som inte vill jobba nära oss?? vi har väl rottweiler för att ha en trevlig brukshund att jobba med??? Självklart vill vi det!!!!

När lilla Loona blev överkörd så var det ju just hennes mentalitet som gjorde att hon klarade sej så pass bra psykiskt... Ingen kvarstående rädsla för bilar, eller annat när det är mörkt... möjligtvis en antydan till försiktigthet i och kring platsen där det hände ... men annars ingenting... Dagligen springer hon ju bort till byggplatsen för att övervaka gubbarna ( och tigga en gobit eller två)... Hennes naturliga nyfikenhet och förmåga till avreaktion är ju det jag kommer jobba med och belöna för när lydnadsträningen kommer till nästa kravfas...

Men samtidigt så ställer det ibland till det eftersom hon just INTE är rädd... Det gör henne till en fantastisk brukshund och samtidigt en lite övermodig familjerotta.. Hon klara sej själv och behöver inte ha mej eller Jörgen med sej för att roa sej.. Så för oss gäller det ju att i rätta propotioner belöna och uppmuntra i vardagslydnaden för att bibehålla intresset och nyfikenheten i bruksarbetet... Och att belöna rätt är lika svårt som att ta den perfekta bilden under ett idrottsevenemang!!

Men som sagt... fem månader idag... grattis våra små godisrottor!!!

Jag hatar gnällkärringar!!!!

Jupp.. alla dessa forb****de gnällspikar som har ont än här och än där... Aldrig är det bra, för är det inte det ena så är det det andra...

Helt ogenerat delar de med sej av vad de tror är allas intresse... deras onda tar över allt... Och det gnälls på sjukvården.. det gnälls på köerna på apoteket.. det gnälls på den långa väntetiden... det gnälls på doktorn som inte förstår... det gnälls på sjuksköterskan som inget vet... det gnälls på sjukgymnasten som inget gör... det gnälls på dyra behandlingar... det gnälls på utebliven behandling... det gnälls på remisstiden till specialister... den gnälls på telefontider.. Det gnälls till höger och vänster och gnället verkar aldrig ta slut!!!
Det är som om det är fastborrat i huvudet....

Om man springer på en av sina bekanta som haft en sjukdomstid, så frågar man alltid lite artigt hur det är... eller hur???
precis.. ¨

Och det de inte fattar är att det är just av artighet och ett sätt att starta en konversation och inte en lång sammanfattning av doktorns diagnos... :

"Nämen hej!! det var länge sen!!! Hur är det???"
"jo, tack det har varit bättre... jag var hos läkaren förra veckan och han sa..... "

Känner ni igen det??

Mmmm trodde nästan det...
Och jisses så tråkigt det blir då!!!
Man hade bara tänkt stanna till och säga hej, men istället så blir man kvar med en ringande klagolåt om sjukvårdens alla brister...

och det är nu min bekännelse kommer

Jag har blivit lika dan!!!
Jo, det är sant...
i en aldrig sinande ström av självömkan och diverse plågor så trakasserar jag min omgivning (läs Jörgen!!) precis som ovan...

Hur har det kunna bli så..??
Jag har haft diagnos i många år nu och alltid sett det som en självklarhet att min sjukdom är min sjukdom... den har ingen annan med att göra.. det är mellan mej och min behandlare...
Jag har bara gett information precis så mycket så det lugnar de närmaste...

Men min kära särbo är en tålamodets man och han har lärt mej att det är ok att gnälla... Och han lyssnar även när jag inte säger något... tålmodigt och outröttlig stöttar han i den mån han kan...

Och jag går på det varje gång!!!

Och jag gnäller och beklagar mej... klagar och gnäller stup i kvarten.. För minsta lilla faktiskt.. gnäll gnäll gnäll...

Och inte ser det ut som om jag kommer sluta med det heller den närmaste tiden... jag fick svar igår från magnetröntgen och nu väntar ytterligare en tid av frustration, värk och gnäll gnäll gnäll... i väntan på remissen till ortopeden i Skövde.. För som sköterska sa i går:..." en störning i rygggen som måste utredas av specialist"...

Utredas?? vad innebär det?? Och vad är en "störning"... Och gäller det fortfarande tremånadersregeln... dvs att man inom tre månader får komma till specialisten??? Då har denna väntan pågått i sex månader... och ingen behandling...

gnäll gnäll gnäll


Pust stånk och stön....

Bäst jag slutar nu innan ni loggar ut!!!

vi hörs i morron igen...ny dag med nya möjligheter... Och då ska vi tvätta hästar!!!

Va rädda om er
/G
28 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 0 kommentar
Tisdag 2011-10-25... Över 10.000 inloggningar..:)


YES!! YES!! YES!! YES!! YES!! YES!! YES!!

Shit pomfritt va kul!!!!!

.... I dag slog räknaren över till 10.000 besök sen februari 2011...
Och detta är ju helt otroligt!!! Vem kunde ana det när jag skrev de första raderna??? Ja, inte jag i alla fall!!

Jag tycker det känns bra att sitta här i min lilla cybervärld och dela med mej vad som far i huvudet... Även om det går lite upp och ner ... :) Ibland har man riktig torka och ibland vet man inte hur snabbt orden ska kunna plitas ner...

En av fördelarna med att blogga är att man inte blir avbruten... Man kan tjaffsa om precis vad som helst och ingen opponerar sej.. Inte så jag störs av det i allafall...:)

Här inne kan jag forma tankar och idéer och ibland ganska högljutt dryfta mina åsikter och tyckanden... Och ingen kan stoppa mej... Nope.. Det är bara att mala på och utveckla sina tankar i vilken riktning som helst, helt utan att bli störd eller avbruten.. Jag bara frågar...:När i livet händer det???
Inte ofta skulle jag vilja påstå!!!

Ha ha ha... fast ibland har det kostat på vill jag mena!! Ett par stycken som kallade mej sina vänner, gjorde en helomvändning och försökte starta smutskastning... Men det gick tokgalet och de bet sej själva i rumpan... Och så kan det ju bli när man inte tål att någon tycker annorlunda... eller som i ett specifikt fall.. :så går det när man inte klarar att fakta tas fram eller att åsikter går isär.. Men det vet vi ju alla... det krävs mod och "balls" att inte ge vika och ta den lätta vägen...

Jag har lovat både mej själv och andra som berörs av bloggen på det ena eller andra sättet att den kommer aldrig att cencureras... och inga inlägg eller komentarer kommer att tas bort... Jag ser det som en merit att ha olika åsikter och att få stå för det jag tycker... Självklart gäller samma för er alla som kommer hit och hälsar på...

Så nu blickar vi framåt mot de nästkommande 10.000 inlogningarna... för ni fortsätter väl vara med oss??? Trodde väl det!! Och det är en ära ska ni veta... :)

Nu har jag ett stall att måla och sen ska jag träna lite till med Loona... vi har redan haft ett pass idag, men om jag bara blir klar i stallet så ska vi väl hinna med lite mer övningar...


Med detta säger jag tack och hej... Vi hörs snart igen..

Va rädda om er där ute... alla människor är inte vad de ser ut att vara...

Kram på er
/G
25 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 2 kommentarer
Måndag 2011-10-24... två månader till julafton!!!!

Trot om ni vill... men så är det faktiskt.. så om vi har tur ligger snön vit på tak och mark om ett par månader... Fast jag vet att ett par av mina nya vänner redan fått den första snön...
Lyllosar!!!

Men vi njuter rätt bra här nere i söder oxå... Höstvädret har varit strålande vackert i flera dagar och Sverige har visat sin vackraste sida... Dessa träd i sin höstskrud... Men nu börjar de sista löven falla och t o m ekarna har fått sin vackra gula färg...
Hösten frodas och snart är det jul igen... snön kommer färga allt vitt och kylan kommer bita i kinden... Kan det bli bättre???
För visst är det precis så idyllisk som vintern är???

Eller??

Helgen har vi lämnat efter oss och vi ser fram emot en ny vecka... i morron är det sista kursdagen för AL1:an och på fredag går AL2:orna sin sista träning.. Fast jag hoppas verkligen inte de slutar träna bara för att kursen är slut... Alla är så duktiga, och en del är väldigt flitiga... Och om allt blir som vi hoppas komemr de ut och tävlar till våren/sommaren...
Så sammamnfattningsvis kan man säga att vi som kursledare har lyckats med det vi företog oss!!!!

Det är ganska mycket nu här på Ekedal... bygget fortskrider enligt planerna och enligt byggansvarig så håller vi tiden och de hävdar att vi kommer bli färdiga till mars.. Verkar lite avlägset tycker jag nog... I mina ögon är det bara en stor rektangulär med en massa grus på!!
Fast jag har sett att de gjutit färdigt där tankrummet ska vara och lika så maskinrummet... Och i veckan kommer stommen och själva huset kommer nog vara färdigt inom ett par veckor....
vi har haft fyra långtradare från Tyskland och det kommer tre till dennan veckan... Jag tror det är takstolarna de kommer med...

Och medans vi ändå håller på med ladugården så kan vi ju alltid passa på att fortsätta med stallet... Just nu så målas det vitt i hela stallet och när jag är klar med det ska Jörgen bygga två nya boxar... en i reserv om någon vill ha häst här...
Så hela stallet kommer bli vitt med svarta beslag... Snyggt som fasen... Jag har hyrt stallplats där det var så, och det var grymt snyggt och lätt att hålla rent... man såg ju det skitiga direkt, så det var bara att ta fram borsten och åtgärda direkt... Varför ska det inte kunna vara fräscht i stallet???
Jag kommer lägga upp före-och efterbilder senare... :)

Hästarna har faktiskt inte kommit in ännu.. men lugn, bara lugn.. de är nöjda än så länge... Fri tillgång på ensillage samt två kraftfodergivor varje dag... Och för att de garanterat ska få i sej tillräckligt med vatten, trots vattentunnan, så får de ca 1 kg betfor som blötlagts tillsammans med havre.. Mumma om man frågar Freja!!
Det slabbas och sörplas så det står härliga till och om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att det var det absolut godaste som finns...

Och det gå lugnt och fint till när de äter sitt gottis... Alla har sin plats och det är sällan någon stör och byter plats.. Det är bara Electro man får passa på... Han har nämligen den lilla egenheten att sparka ut sitt... så jag ger honom sin bunke i skottkärran...

Och när man ändå är där ute så är det ju genialt att passa på med borste och skrapa... Och jag får väl erkänna att skrapan är ganska flitigt använd på i alla fall Ruter... han har en förmåga att skita ner sej ordentligt... Tur han älskar att man pysslar med honom...

Vi tog med oss lilla Loona ut och la ett 200 meters spår igår... en svag böj istället för vinkel och hennes älskade skunk i slutet... Vi väntade 45 minuter och jag är imponerad av hur metodiskt hon arbetade...

Det var inte full rulle utan lugnt och noggrant följde hon spåret och fattade nog inte varför det tog slut... Skit i skunken, sa hon... mer spår tack!!!
Men hon är ju inte så svår att få igång att leka, så jag tycker nog det gick bra...

Mer spår blir det i veckan...

Och idag tränade vi med klickern det vi tränat på inne... Och fast det bara var på framsidan så märktes det att det var mycket svårare för henne att konsentrera sej på momenten...

( FÖRBANNADE KATTJ***L!!!!!)

Men jag tycker om att träna på grunderna, så vi tränade momenten som om hon aldrig gjort dom tidigare... "klick och belöning" vid försök... och trägen vinner!!! snart gjorde hon väldigt fina "Sitt-stanna" ... hon lyfte inte rumpan en enda gång... *stolt matte!!!*
Och för att förhindra att hon vrider bakdelen utåt för att få sin belöning, så får hon alltid gobiten genom att vända huvudet åt vänster.... funkar kanon!!!

Det har väl knappast undgått någon som varit inne här och läst att jag är väldigt glad i min lilla hund... Och att jag är väldigt imponerad av hennes psyke... Jag menar, hur vanligt är det att en liten valp som blir överkörd klarar att samla ihop sej så som hon gjort???
Hon har ingen kvarvarande rädsla, även om hon var lite försiktig när vi var i Rydaholm sist.. .men bara där hon hoppade över... ingen annan stans...
Och det lilla djuret är ju inte ens fem månader...

Men nu har vi fått nåt att bita i... Detta modiga lilla hjärtegryn är rädd för ytterdörren!!!
Jo, det är sant!!! Hon går banne mej inte ut om det står någon på trappan... Och endast om man verkligen väntar ut henne....
Varför???
Jo, en dag när vi skulle ut och det var lite bråttom, råkade dörren fara igen och hon fick sej en jäkla dask i rumpan i farten, stod på huvudet ner för gallertrappan och troligtvis fastnade hon med nån klo... Och i hennes värld innebär det att JAG med våld tvingade henne ner för trappan!! Jag menar... vem tror ni stod på översta trappteget när dörren for igen???
Precis ... det gjorde jag!!!

Så nu tar vi ett steg i taget.. (bokstavligt talat!!) för hon ska inte gå ut där... så är det bara!!!
Shame on you if you fool me once... Shame on me if you fool me twice!!!

Och tro inte att hon är lättmutad... minsta lilla hon misstänker att dörren rör sej så är det tvärvändning rätt in i farstun... Då spelar det ingen roll om jag så har köttfärs i handen...
Så nu tränar vi på att gå ut ... För in är ju inga problem!!! Då springer hon på lätta fötter som vilken hund som helst...:)
Men vi kämpar på...:)

Innan jag slutar för idag vill jag tacka er alla som kommer till vår sida och hälsar på... Aldrig trodde jag att det skulle bli så många som intresserar sej för vad som händer runt i kring oss...

Vi närmar oss 10.000 inloggningar och det var i slutet av februari i år jag skapade denna blogg... Och då var den nog mest för de närmast sörjande... Men nu vet jag att det kommer hit folk från norr till söder och från öst och väst...

Och alla är ni hjärtligt välkomna!! Det känns så gott att veta att min lilla cybervärld är så välbesökt... Så tack tack tack...
Ni är helt klart bäst!!!

Men nu får det vara för idag... Det har varit en lång dag coh mörkret börjar sänka sej över Ekedal...

Va rädda om er och ta hand om er..
tills vi hörs igen...
kram
/G

24 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 0 kommentar
Lördag 2011-10-22... bara måste dela med mej...

Go helg på er alla härliga människor!!

Visst är det skönt att vakna före tuppen, medans det fortfarande är mörkt ute, komma på att det är lördag och bara kunna somna om???
Precis en sådan morrron hade jag... så attans gott!!!

Fast sen får man ju å andra sidan lägga på en rem för att komma i fatt det man skulle gjort då när man låg så gott i sängen!!
men det var det värt... :)

Så för att kompensera mitt lilla tilltag av lättja gjorde jag rent hos hönsen... Till tuppens förtret ska väl tilläggas...
Jisses vilket kackel det blev!!!! Och den så manhaftiga tuppen gömde sej helt ogenerat bakom sina fem fruar!!! Jäkla fegr*v!!

Här på Ekedal är det gråmulet och det hänger regn i luften.. så nu efter middag får det nog bli lite pappersarbete...

Och eftersom markerna bär idag, är det full rulle på "dofta-gott-tunnan"... dvs Simon sprider ut det sista i gödselbrunnen på markerna runt gården.. så det är bara att acceptera att väldoften på Ekedal är relativ!!!

Igår var det kurs på klubben för det härliga gänget i AL2:an... Och nu börjar det närma sej kursavslutning, så en vecka har de på sej att visa vad de lärt sej... Det är ju fortfarande unghundar vi talar om, så provet kommer vara helt anpassat efter det...:) Spännannde ska det bli... :)

Och så har vi kommit igång så vår "klick-och trick-träning" har bokat startdatum... Rackans va kul det ska bli!!!
Självklart är det duktiga Ia Prytz som dragit igång detta och jag är fullständigt övertygad om att detta kommer bli bland det bästa jag gjort...:)

Sen ska jag se hur det ser ut för lilla Ia framöver.. hon är nämligen en rackare på klicker med hästar oxå...

Vaddå!!! man ska väl ha mål här i livet!!!

Nu ska jag se om middagen är färdig... det blir kokt falukorv med senapssås idag... enkelt och gott...:)

Men först vill jag dela med mej av en text som jag fick på facebook... Och det är så fantastiskt vackert så jag hoppas ni vill läsa den och begrunda hur vackra människor kan vara ibland!!!


"Our 14-year-old dog Abbey died last month. The day after she passed away my 4-ye......ar-old daughter Meredith was crying and talking about how much she missed Abbey. She asked if we could write a letter to God so that when Abbey got to heaven, God would recognize her. I told her that I thought we could so, and she dictated these words:

Dear God,

Will you please take care of my dog? She died yesterday and is with you in heaven. I miss her very much. I am happy that you let me have her as my dog even though she got sick.

I hope you will play with her. She likes to swim and play with balls. I am sending a picture of her so when you see her you will know that she is my dog. I really miss her.

Love, Meredith

We put the letter in an envelope with a picture of Abbey and Meredith and addressed it to God/Heaven. We put our return address on it. Then Meredith pasted several stamps on the front of the envelope because she said it would take lots of stamps to get the letter all the way to heaven. That afternoon she dropped it into the letter box at the post office. A few days later, she asked if God had gotten the letter yet. I told her that I thought He had.

Yesterday, there was a package wrapped in gold paper on our front porch addressed, To Meredith in an unfamiliar hand. Meredith opened it. Inside was a book by Mr. Rogers called, When a Pet Dies. Taped to the inside front cover was the letter we had written to God in its opened envelope. On the opposite page was the picture of Abbey & Meredith and this note:

Dear Meredith,

Abbey arrived safely in heaven. Having the picture was a big help and I recognized her right away.

Abbey isnt sick anymore. Her spirit is here with me just like it stays in your heart. Abbey loved being your dog. Since we dont need our bodies in heaven, I dont have any pockets to keep your picture in so I am sending it back to you in this little book for you to keep and have something to remember Abbey by.

Thank you for the beautiful letter and thank your mother for helping you write it and sending it to me. What a wonderful mother you have. I picked her especially for you. I send my blessings every day and remember that I love you very much. By the way, Im easy to find. I am wherever there is love.

Love, God"


Ha en fantastiskt bra dag alla.. och kom i håg att det finns kärlek och vackra människor... Vi måste bara låta dom komma fram lite mer...

Kram
/G
22 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 0 kommentar
Torsdag 2011-10-20.. kändisbönder och lite annat smått o gott...:)

Jupp ... Torsdag igen... ytterligare en vecka som rasat iväg... Och nej, jag kommer inte fråga vart dagarna tar vägen längre... jag är förbi det stadiet.. dessutom vet jag ju det redan... är ju inte helt pantad, trots åldern!!

Nope... jag tar vid där jag slutade mitt förra inlägg och lägger smidigt till det sista som hänt...

Hrm... tror bestämt jag nämnde att jag skulle ner till Småland för utvecklingssamtal med Anton ... Eller??

Han går ju i femman nu och det är inte lika lätt i skolan längre... svårare uppgifter och hårdare tryck...
Men Anton är ju faktiskt Anton, så vad ska man säga??

Som stolt mamma kan jag konstatera att lillkillen ligger högt över medel i alla ämnen... Och extra plus för berättarglädje och förmåga att uttrycka sej i tal coh skrift.. Jag passade på att smygläsa lite av hans veckobrev...
Jisses, grabben är helt otrolig... Och nej, det är INTE bara för att jag är hans mamma som jag säger det.. Han är fantastiskt duktig på att forma orden...
Undrar vem han brås på???
Förmågan att skriva berättelser och känslan för rättastavning och grammatik måste komma från den ömma fadern....
Jag har ju min kvar...;)

Det var första gången Loona var i Rydaholm sen olyckan, och tyvärr kunde jag konstatera att olyckan satt sina spår... men bara runt vår lägenhet... Så hennes reaktion är helt klart platsbetonad...
Jag ser inget oroande i det egentligen, för efter ett tag gick det bättre... Men hon tyckte inte om att gå själv på den delen av trädgården där hon hoppade över... Starka minnesbilder m a o...

Men det var inte värre än att en superrush med Blomstertantens lilla byracka fick henne att glömma allt otäckt och med hysterisk glädje slänga sej efter honom i full speed...
Och innan vi åkte hem till Ekedal igen på tisdagen var hon mycket säkrare och hon kunde hålla sej nära staketet utan att rycka till varje gång det kom en bil....
Och glädjen över alla barn som gick förbi var oförändrad..

Så i och med det tror jag vi kan lägga olyckan till handlingarna... Fast det återstår ju och se om såret på nosen läker rätt så hon får tillbaka sin fina svarta färg på nostryfflen... rosa är ju i och för sej gulligt, men passar sej kanske inte inför utställning... :)

Onsdag kväll betyder träning på klubben med det roliga gänget i AL1:an... och med bara ett kurstillfälle kvar innan "provet", tränades det på riktigt duktigt... Och jag vågar påstå att många poletter trillade ner igår... Tänk vad lite lek kan åtstakomma!!

Och så kom då äntligen torsdagen jag väntat på i flera månader... kommer ni ihåg eller ska jag uppdatera er??

klart ni inte kommer ihåg.. *sicken toka jag är!! *

Idag klockan 07.30 skulle jag infinna mej på Lidköpings lasarett för magnetröntgen...
Värken i kroppen, med ländryggen som bas, har ju varit en trogen förljeslagare sen i vintras... Jag har oerhört begränsad och verkligen behövt tänka på vad jag kan eller inte kan göra...

Och det är ju en sak att kunna säga att man inte klarar av städning eller annat nödvändigt ont... Men när man måste göra avkall på det som normalt ger en glädje och energi, ja, då är det inge kul ska jag säga er... Och tyvärr har hästarna hamnat i den kategorin... det finns ingen kraft kvar att göra något vettigt med dom.. Bara lite snabba tag med borsten och lite mys och gos... Självklart daglig kontroll...
Men det är ju inte i närheten av vad jag vill...
Och det känns förjävligt att har fyra underbara hästar och inte klara av att göra mycket mer än basic....

Så nu blir det att vänta lite till... Min läkare skulle komma i kontakt med mej inom en vecka.. .Och har jag väntat så här länge spelar ett par dagar till ingen roll...
Sen hoppas jag han har ett riktigt bra rehabiliteringsprogram att komma med.. att bara äta starka mediciner är ingen hit...

Nåväl..

I går var det invigning på Jordbruksmässan i Jönköping. I dagarna fem kommer hela Sveriges bönder frossa i alla nya maskiner och ny teknik.. Och det är inte klokt va de hittar på...

Och på väg in sprang vi på Pär-Olof "bonde söker fru" från Karlsborg.. Ni vet han den lite äldre med köttdjursuppfödning... i tv4 serien på onsdagar..
Och nej, han hade ingen av damerna från programmet med sej... Men det var ju inte utan att man hajjade till lite... Så vi såg en nästan-kändis... :)

Lilla Loona... vad ska jag säga om henne??

Vi har tagit det ganska lugnt även om hon inte verkat påverkad av olyckan... Lite inkallning och sånt bara, men annars bara lek...

Så idag var det så dags att kavla upp ärmarna och träna lite kontstruktivt... Och jag säger bara en sak:

TACK JENNY OCH HENRIK PÅ ROTTROBIS KENNEL!!!

Denna lilla hund är så fantastiskt rolig att träna med... Och aldrig aldrig aldrig kommer jag ångra resan upp till lappträsket... Hon är verkligen värd allt!!!
Och jag hoppas verkligen att jag är duktig nog att förvalta de fantastiska egenskaper hon har...

Idag tränade vi med "nose-target" och den lilla leksaken är ju till hjälp vid allsköns träning...
Så med vår lilla budgetvariant av "tageten" så kunde vi träna "sitt", "ligg", "stå" ... och hon är så duktig!!
Korta pass varvat med mycket lek coh dragkamp...

Sen träning med superfokus och koncentration.. "sitt", "ligg", "stå"...

Vi fortsätter lite med "bakbenskontroll" och nu springer hon nästan in i momentet
för att komma rätt så hon får belöningen...
Och det är ju början till korrekta "Ingångar"

Lite kamp och bus...

Och idag hade vi återigen den lilla katten Mini som störande moment... Och hon är verkligen störande...

Nånstans har hon förstått att det är "klickerljudet" som är basen för träning.. Och jag lovar att hon gör allt för att kunna efterapa det ljudet.. för så länge Loona är koncentrerad på det hon och jag gör, får Mini ingen uppmärksamhet..
Men om hon slår med tassen på blomkrukan ( som har två metallhandtag) så åstakommer hon ett ljud som faktiskt påminner lite om klickljudet... Och Loona tittar på henne...

Så då la jag in en ny lek.. ." skvallra"...
Så fort katten lekte i fönstret och Loona tittade dit, klickade jag och gav henne en gobit... Loona tittade på katten.."klick" och gobit... om och om igen...
Tillslut så tittade hon direkt på mej när katten började leka i fönstret.. Hon "skvallrade"... Belöning och lek...:)

Det här med klicker är skitkul och jag ser verkligen hur hon tänker för att det ska blir rätt.. Och att ha en hund, oavsett ålder eller ras, att aktivt delta i träningen är en helt ny upplevelse...
Med Loona gäller det att inte träna för mycket... hon älskar det och tar gärna egna initiativ om jag inte lagt undan utrustning...

Och för er som undrar... Loona är en härlig hund med en massa go i sej... Och hon är absolut inget stressobjekt.. Hon kan verkligen slappna av och har inga som helst svårigheter att varva ner... Och jag lovar att jag lägger träningen efter hennes mognad och förmåga... Inte mer och inte mindre..
Hon älskar vår träning och om jag bara kan bevara hennes egenskaper kommer vi gå långt...

Nu tror jag det får vara nog för idag.. Det blev visst lite längre än vad jag tänkt mej från början...

Va rädda om er alla där ute..

Vi hörs snart igen
kram
/G


20 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 0 kommentar
Måndag 2011-10-17... måndag igen

Måndag och ny vecka med oskrivna blad att fylla… Och jag ska väl passa på att gratulera min lillebror Anders nere i Kallinge på hans födelsedag…
Hoppas du får en bra dag med massa goe tårta och dyra hårda paket…

Denna helg har gått i hundens tecken helt och hållet med M1:an på lördagen och MH på söndagen.. Oerhört lärorikt båda dagarna där M1:an naturligtvis var den stora behållningen… Och sammanfattningsvis blev det inte så många ”aha-upplevelser”, men däremot en massa bekräftelser på det jag egentligen reda visste.

Ok, jag vet att det låter kaxigt, men jag HAR faktiskt hållit på med hundar sen barnsben i olika former och i olika nivåer… Och varje hund har lärt mej något nytt… så visst har jag samlat på mej en massa tyckanden och ifrågasättanden… vår instruktör för dagen, Maria Laurén, gav många tillfällen till diskussioner så det var bara att ge sej in i leken och dryfta åsikterna både högt och lågt.. Och det var verkligen inte läge att hålla tillbaka utan delta aktivt hela dagen…

Vi avslutade med att gå med två hundar genom MH banan och skriva våra egna kommentarer och betyg. Det var två schäfertikar av två helt skilda typer.. Den siste hade jag avbrutit med om hon varit min.. men det var hon ju inte så hon gick hela banan med en helt oengagerad ägare… Synd, för det var en trevlig tik som hade förtjänat ett bättre stöd och förståelse från sin ägare…

Så om det nu är så att en del av tycker att jag sätter mej på höga hästar, ja, det får stå för er… jag tänker inte längre be om ursäkt för det jag vet att jag kan… Så det så!!!

På söndagen var det ytterligare en heldag med MH prov på klubben, och efter att jobbat en del på förmiddagen, hävde vi i oss lite mat i rask takt och for in för att följa i alla fall en hund. Jörgen har ju aldrig gått en MH bana, så han fick se det live för första gången… Synd bara att den hund vi valde att följa var en flegmatisk schäferhane utan nån som helst reaktion… Men han var skottfast i alla fall!!! Men Jörgen fick ett litet hum av vad det hela handlade om…

Synd att vi missade Veronicas whippethane… men jag läste på FB att han hade klarat banan med beröm godkänt…. Ett supergrattis från oss!!!

Idag ska jag ner till Småland som allra hastigast… Det är dags för utvecklingssamtal med Anton och hans fröken… Och tack o lov är Anton en duktig elev så det blir nog inga överraskningar.. .

Och på tal om att resa….
Det är ju allmänt känt att jag far fram och tillbaka mellan Ekedal och Småland.. Och lägenheten är ju kvar så jag kan hälsa på barnen och träffa lite vänner då och då… Lite lyxigt det medges, men va fan… hur skulle det annars bli??

Nåväl… När jag kör neråt så har jag vissa ställen där jag brukar stanna för en fika eller toalettbesök… Och jag har kommit på att nästan alla har en liten lapp på dörren där det står att ” toaletterna är till för butikens kunder. Övriga betalar 5 kronor i kassan”…
Ok, det verkar ganska vettigt…

Men vad menas med kund och hur länge är man kund??? Om jag går in och köper en kopp kaffe räknas jag som kund och får använda toaletten gratis… Men om jag kommer tillbaka dit på hemvägen och INTE vill ha kaffe så kostar det 5 kronor om jag vill gå på toaletten eftersom jag inte är kund… Det är ju också ganska förståligt… Inget är ju gratis nånstans längre…

Men om jag varje vecka stannar där, varvid jag hälften av gångerna bara tar en kopp kaffe och INTE använder toaletten… Då räknas jag ju som återkommande kund, dvs. stamkund, eller??

Det jag undra är om jag kan få den där femman i rabatt om jag INTE använder toaletten… Jag menar, om jag kommer dit med jämna mellanrum, räknas jag ju som trogen kund, och borde ju då få fem kronors avdrag på det jag handlar om jag inte använder toaletten… För jag betalar ju fem kronor för toalettbesöket om jag INTE köper fika… Men eftersom jag är återkommande kund borde jag ju i så fall inte behöva betala mitt toalettbesök vare sej jag fikar eller inte…

Eller slutar jag vara kund bara för att jag en gång av tio INTE vill fika???... Det lustiga är ju att jag räknar mej som trogen återkommande kund … varför ser då inte innehavaren det på samma sätt???

Ja, jag antar man kan bolla tankar lite hur som helst…

Nu skulle jag egentligen tagit upp en annan tanke jag haft en längre tid, men jag ser att det börjar närma sej middag, så det får vänta… Sen är det dags att lasta in mej och hunden och köra neråt..

Ska bli skönt att träffa ungarna.. och jag tror det får bli en fika med en väninna lite senare… Sen tidigt i säng och tebax hem till Ekedal…

Men jag tror det får vara nog för i dag… Jag så att vi är uppe i 9730 besökare sen mars… Tack alla för att ni kommer tillbaka… Det är en hisnande tanke att min lilla sida samlar så mycket människor som vill följa det vi gör... Tack för att ni finns

Va rädda om er så hörs vi snart igen
Kramen till er alla
/G

Ps… på bilden är det lilla Loona som inspekterar ladugårdsbygget… Hon går dit själv flera gånger varje dag.. ganska hyfsad miljöträning… ds
17 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 1 kommentar
Fredag 2011-10-14... full fart mot helgen!!

Fredag, och ett underbart väder… I natt hade vi den första frosten och det nöp lite i kinden när jag gick ut i morse. Men för en gång skull är det vindstilla på Ekedal, så det är så attans skönt ute…

Det har varit en turbulent vecka i och med Loonas olycka, men trot om ni vill, hon är helt oberörd och visar inga som helst tecken på att ha ont nån stans. Och det bästa av allt är att hon inte har någon kvarstående rädsla för varken bilar eller något annat…
I onsdags hittade jag henne på byggplatsen där hon gick i lugn och ro och övervakade arbetet.. Och inte tog hon någon som helst notis om grävskopan som körde runt… Och eftersom hon nu kommit på att det är människor hela tiden bakom ladugården så sticker hon dit så fort hon kan!! Vad gubbarna tycker om det har jag ingen aning om, men Loona är nöjd!!

Och på vägen till byggplatsen så passerar man ju torrgödselplattan… behöver jag säga mer???

I tisdags kväll var det kurs hos oss. Det var ” allmänlydnads 1:an" som skulle ha miljöträning och shit va kul det var!!
Jag tror det var omkring 10 hundar och nästan alla hade familjen med sej för att barnen skulle få klappa kalvarna.. Trångt som fasiken i fikarummet, men finns det hjärterum…

Det är rätt häftigt att se hur korna studerar alla besökare. Inte en enda gick undan när hundarna kom in, utan alla stod kvar och mumsade på sin mat, och då var ändå hela foderbordet fullt av folk!! Och unga hundar som aldrig varit inne i en djurhall brukar skälla rätt rejält, men inte bekom det våra kossor!!

En del tränade lite lydnad på gårdsplanen och fick på köpet lite störningsträning med katt.. Våran lilla Mini kom på att alla hundar var i koppel, så hon gjorde en riktig uppvisning i att inte vara rädd… sicken toka!!

Hela träningen gick jättebra och alla var nöjda… mest tror jag barnen uppskattade att få klappa kalvarna och titta på roboten…

Onsdagen förlöpte med diverse bakning… fattar inte varför det tar slut så fort…

Jag var ganska säker på att Loona skulle vara mörbultad efter tisdagen, men icke då!! Full fart från början…
Och i Loonas värld går allt i räserfart… katten ska motioneras.. gubbarna ska hälsas på.. Anna-Lena ska terroriseras… katten ska motioneras igen… rensa rent i gödselhögen… gräva i gropen… ansa rosenbuskarna… hålla koll på husse… kolla köksbänken…
Ja, listan kan göras hur lång som helst… Med andra ord var det en helt vanlig dag för det lilla djuret…

Men rätt vad det var så hörde jag ett illans tjut från henne.. och det var ett yl utan skådat slag!! Och hon kom rusandes runt knuten med svansen mellan benen och skulle prompt gå in.. Väl inne rusade hon in och satte sej i sovrummet och såg väldigt ynklig ut…
Självklart blev jag orolig och trodde det var sviter efter olyckan… Men det var inte värre än att i stridens hetta med den lilla katten hade nog Mini fått in en riktig stjärnsmäll på den något ömma nosen… Det märktes när de möttes ute lite senare.. Det fanns inte på kartan att Loona ville springa efter Mini… Fast ett par timmar senare var det onda glömt och leken var i full gång igen…

Torsdagen gick åt till lite av varje… men jag fick ett ovanligt besök på eftermiddagen när jag satt på altanen en stund..
Ett lite brunt djur kom skuttande på grusgången mot huset och först trodde jag det var en av grannarnas katter. Men det var det inte.. Det var en iller och fy va fin den var!! Nu är det ju så att jag gillar ALLA djur som har gnagare som huvudrätt… Så jag hoppas den håller sej här i kring hela vinter.. det gäller bara att se till att Mini är inne på nätterna.. tyvärr tror jag inte hon klarar att komma undan en iller…
Häftigt, inte sant!!

Senare på kvällen var det dags att avsluta vår kurs för Mia. Hon och Emma hade lagt upp en liten rallylydnadsbana som vi lite förenklat skulle ta oss igenom… Och det gick alldeles lysande… fast Loona ville inte lägga sej i det kalla gräset.. hon nöjde sej med ett gulligt ”buga ” istället… och det räknas ju nästan… armbågarna var ju i backen…
Diplom utdelades och på det skriftliga omdömet kunde vi se extra plus för ”kontakt, lek, belöning hantering och visitering”.. Ganska viktiga poster, eller vad säger ni?? Så nu tar vi visserligen paus från kurser, men tränar kommer vi att göra ändå naturligtvis… Vi har ju våra mål och nu klickar vi oss framåt så de moment vi påbörjat finslipas mer och mer…

Och idag fredag har det bakats igen.. Och då inte till oss här hemma utan till klubben.. Enligt önskemål så slängde jag ihop två omgångar med ”kärleksmums” till kursen i morron så det blir lite extra gott till fikapausen..

Vilken kurs det är???
Jo, i morron ska jag gå M1:an och det blir ju då första steget mot testledare…
Hur jag känner inför det??
Ha ha ha.. det var fan på tiden!!!!

Egentligen skulle jag skrivit ett par rader till om lite annat jag funderat på, men visst tycker ni det räcker för idag??? Jo, jag tycker nog det jag med… Jag vill ju inte att ni ska tröttna…

För det är ju så att ni alla är mina trogna vänner.. .ok, inte alla kanske, men de flesta i alla fall… och då vill jag ju inte trötta ut er så här en fredag kväll..

Va rädda om er så hörs vi snart igen..
Kramen till er alla
/G
14 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 0 kommentar
Tisdag 2011-10-11... Änglavakt


Va skönt det är att vara tillbaka på Ekedal efter ett par dagar nere i Småland med alla barnen… Jag lämnade ett mulet och småregnigt Rydaholm för ett strålande solsken på Ekedal… *stort gilla*
Missförstå mej inte.. det är alltid lika underbart att träffa barnen och jag saknar dom grymt mycket när vi inte ses, men det känns verkligen som om vi kommit på ett underbart sätt att ta tillvara på de få dagar vi har… och denna gången fick de ju stanna ett par dagar in på veckan, så vi har hunnit med både läxor och myspys…

I söndags tog vi med Tomas och Lises båda småhundar och gick en bra stund i skogen… vi hittade lite svamp ( som vi glömde göra i ordning!!!) och eftersom Loona var på sitt bästaste bushumör passade vi på att lägga ett par spontanspår med Anton och Moa i slutet.. Sen gjorde vi ett par uppletanden i rutan och alla hade förträffligt roligt.. Hrm.. kanske inte Feja.. hon fick nämligen inte hämta Loonas boll.. Anton och Moa fick gömma bollen en gång var.. så nu vill de också ha en brukshund!!
Jag kommer lägga upp bilder så snart jag hinner!!!

Så idag tisdag var det så dags att plocka ihop och lasta bilen full för avfärd hemåt… Och det var då som hela min värld stannade för ett par sekunder…

Jag tog med Loona ut för att snabbrasta henne i trädgården och hon var riktigt på hugget och skulle vara så behjälplig med att hjälpa mej plocka upp efter henne… hon for som en toka efter påsen och bara busade… Jag noterade en kvinna med sina två trevliga spaniels och innan jag fattade nånting så var Loona över staketet på jakt efter nya lekkompisar… Ingen av oss såg bilen …

Jag såg Loona rusa över och ut på gatan… Bilen gjorde allt för att stanna, men utan att lyckas innan det var försent..

Med en duns körde bilen på henne och hon drogs med under … hon rullade under bilen och de få sekunder det tog att inse att hon faktiskt blivit överkörd var de längsta i mitt liv… Jag for över staketet i ett huj och när bilen stannat var jag framme för att dra fram min valp… Men då hade hon redan tagit sej ut själv och sprungit en bit bort… hon stod ett par meter in på trottoaren och såg helt vilsen ut…
Den vänliga kvinnan med hundarna och paret i bilen rusade strax efter mej och vi kunde alla konstatera att hon klarat sej med bara en skrapad nos…
Hon satt stilla en bra stund, men fann sej i att vi tog på henne och det fanns inga synliga skador.. Lite omtumlad följde hon med mej in i lägenheten igen…

Och innan jag fortsätter vill jag tacka Pernilla och Greger och Marianne för att ni tog er tiden att hjälpa mej med Loona… Jag skulle varit mer uppmärksammad när hon var så taggad… Men det gick så fort att jag inte hade en chans att stoppa henne… hon är ju bara fyra månader så jag trodde inte hon kunde hoppa över…

Tyvärr tror jag inte någon av ovannämnda personer läser min blogg, men jag vet att det gör flera stycken som bor i Rydaholm… så tacka dom alla från mej… Loona klarade sej med blotta förskräckelsen men det kunde slutat riktigt illa… Och tack vare att ni körde så sakta som ni gjorde och att bilen var ganska hög så slutade det trots allt bra..

Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mej och jag ser gång på gång hur hon far under bilen och försvinner… Ljudet av henne som dunsar i bilens underrede ringer i öronen…

Fan … så nära att jag förlorade henne ….

Jag har varit i kontakt med veterinär naturligtvis, men eftersom hon är i stort sett som vanligt så tyckte de vi skulle avvakta… men självklart håller vi ett extra öga på henne och har en stående akuttid ifall det skulle behövas…

Jag tror det får vara nog för idag… Jag har en del annat jag skulle skrivit om egentligen, men det får faktiskt vänta… Känner mej inte riktigt på topp om ni förstår…

Ha d gott mina vänner och va rädda om er…
Tills vi hörs igen
Kramen
/G
11 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 3 kommentarer
Torsdagen 2011-10-06... Inget speciellt

Nope...
Idag händer det inget speciellt på Ekedal... Det är det gamla vanliga bara med allt vad det innebär... Förutom att jag inte behöver springa med kärra och påsar längre till hästarna... Idag fick de in säsongens första ensilalgebal... Total glädje kunde noteras...:)
Så nu behövs det bara kollas vatten och så får de lite gosaker fram på eftermiddagen... :)

Igår var det onsdag och i och med det valpkurs... Och nu vet jag ju inte hur det gick till, men Mia, instruktören lurade mej att baka tårta... hon tyckte absolut det var läge för tårta pga Loonas resultat på utställningen.... Men hallå!!!
Vi blev ju bara tvåa...
Om vi har sådana kriterier så skulle ju Mia själv iså fall stå för minst en tre-rätters på Stadt efter sin BIS vinst i Tranås.. Det var ju dessutom en rasspecial!!! Det väger väldigt tungt och kommer inte i närheten av vårt blygsamma lilla HP... :)
men nu råkar det ju vara så att jag tycker det är ganska kul att baka tårta, så jag snodde ihop en marsipantårta med handgjorda rosor och hela fadderullan..

Nåväl, tebax till kursen....

Det blev lite spårövningar och jag måste säga att mitt lilla djur har en bra näsa... för att göra det lite svårare för Loona valde Mia att själv lägga hennes spår, istället för det spontana spår det egentligen skulle varit... Att följa Mias spår var ingenting för henne, och med sin lilla "skunk" i munnen sprang hon runt och visade alla att hon hittat den....:)
Och det bådar ju gott för framtiden!!

Och på torsdag nästa vecka är sista gången så det gäller att repetera det vi gått i genom de här veckorna...

Det har varit skitkul att träna på klubben med Loona.. hon stormtrivs med allt som händer där och är fullständigt överygad om att alla är där för hennes skull... Så till våren hakar vi på "grundkursen"... sen ska det väl bli ordning på oss oxå!! Vissa mål finns ju redan utstakade, så ska vi komma i närheten av dom så får vi jobba på rätt bra framöver... Men det är ju så det ska vara....

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.....:

TACK ALLA GOA MÄNNISKOR SOM STÖTTAR OCH FINNS TILL HANDS..


Idag är Loona bara 4 månader och förhoppningsvis en blivande brukshund. Och hon är inte bara en fantastisk rottweiler.. hon symboliserar så mycket för mej..

Alla ni som hållt mej tillbaka genom åren.. alla ni som inte trott på mej... alla ni som sagt åt mej att sluta drömma... alla ni som låtsades ... alla ni som ljög... och alla ni som hånlog bakom ryggen... till er vill jag bara säga:

Jag och lilla Loona kommer kanske inte ut och tävlar... men vi kommer banne mej slita som f*n för att det ska bli möjligt... och det är inte tack vare er vi kommer att har underbart roligt.. det är trots er...

Tack alla söta människor som så tydligt visat sitt stöd. Och det gäller inte bara då när det varit lite tjafs... nej, jag menar alla ni som stått bakom mej och Jörgen när vi planerar att bygga ut och satsa lite större... och alla ni som tror på oss och våra tankar kring både mjölkproduktionen och hästarna. Utan ert stöd hade allt varit så mycket svårare...

Och tack alla ni som på något sätt delat mitt liv de senaste åren.. både positivt och negativt. Alla har ni på något sätt påverkat hur mitt liv är idag. En del har vilkorslöst stått bakom och varit trogna vänner, andra har visat sitt stöd mer i bakgrunden. Och ytterligare några har helt vänt om och visat sej att de inte var att lita på. Jag tänker på väninna som bad mej byta stallplats när mitt föl skulle opereras... Jag tänker på henne som ljög sej blå för att jag i slutändan skulle bli ensam... Jag tänker på dom som log, bedrog och drog... Jag tänker på de som gjorde det oförlåtliga..Jag tänker på dom som lovade stort och höll tunt.

Alla ni har varit en stor del i att jag är den jag är idag... och att jag är där jag är idag... och om ni visste vilken tjänst ni gjort mej. Aldrig trodde jag att jag skulle hamna där jag är.. här på det vackra Ekedal med möjlighet att hålla hästar och träna min hund på heltid. Och detta vid sidan av en man som jag älskar över allt annat.

Och det är ju så att om inte ni gjort det ni gjorde så hade han och jag aldrig träffats och jag hade aldrig varit där jag är i dag... så oavsett vad som sagts i stridernas hetta vill jag från djupet av mitt hjärta tacka er. Utan er hade aldrig detta varit möjligt. Och det visar ju att allt har en mening och ska inte ses som misslyckanden utan nya möjligheter...

Fast jag är övertygad om att det inte var era syften från början...

Nu är det dags att tänka på verkligheten en stund.. räkningar ska betalas...

så va rädda om er alla där ute... ni är guld värda... :)

vi hörs snart igen
/G

6 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 0 kommentar
Måndag 2011-10-03... Lite funderingar... ingen...

Så här dagen efter en utställning när man sett och pratat med seriösa rottweileruppfödare/ägare är det inte utan att man tänker lite vad som finns förövrigt... för vi vet ju alla att det inte är så lätt att hitta den där uppfödaren som verkligen är seriös och som tänker sej för både en och två gånger innan en tik ska paras.
Den seriöse uppfödaren vill ju tillföra något i aveln och inte bara kunna betala en eventuell semester...

Den seriöse uppfödaren faller ju inte bara för snygga utställningsbilder utan tar hänsyn till den tilltänkte hanens veterinärdata och självklart även syskonens... Vi vet ju alla att HD/ED är till stor del nedärvt.

Min förra tik Izzi avlivades ju alldeles förtidigt pga kroniks deformerande artros i armbågen, trots att hon bara hade en 1:a...Nu ställde det nog till sej lite eftersom hon även hade en D-höft, samt C på den andra.

Izzi var ju inköpt för bruksarbete så självklart var besvikelsen och sorgen mycket stor när hon avlivades den 13:e maj i år.
mer om hennes öde kan ni läsa i bloggen skriven samma dag...

Den seriöse uppfödaren tar god tid på sej för att leta rätt hane till sin tik. Naturligtvis ska han ha en för rasen tilltalande exteriör, men jag tycker absolut att han ska vara minst korad. Ju mer meriter han har desto mer aktiv är ju föraren... och det är ju trots allt en brukshund....
Och nej, jag ser inte ner på er som inte jobbar med era hundar.. jag menar bara att vår ras är en brukshund som förtjänar ett bättre öde än att bara stå i en hundgård... Att få komma ut i skogen en stund varje dag torde vara en självklarhet

Om en tik får en kull på, ska vi säga 8 individer, så förutsätter man ju att uppfödaren vill se att det blivit ett gott avelsresultat. Förhoppningsvis ställer uppfödaren krav på sina valpköpare att de ska:
1... Röntga sina hundar fram och bak vid lämplig ålder samt 2... Göra MH

Om alla i kullen röntgas går det ypperligt att göra en sammanställning av HD/ED status och på så sätt se om man tänkte rätt eller fel vid parningen.

Studier gjorda bl a på Statens Hundskola visar på hur syskongruppen, istället för den enskilde individen, visar om det är ett bra avelsdjur eller inte.
En hund som själv är utan anmärkning, men där minst hälften av syskonen är behäftade med HD, gav fler avkommor med belastning än en hund med HD där kullen i övrigt är felfri. Ingen av dessa indivíder är intressanta att använda i avel...

Det räcker alltså inte med att se till den enskilde individens resultat. Man måste beakta familjen. Genetiskt är hunden summan av sin familj och kommer att lämna höfter och armbågar som är representativa för hela den nära släkten. en hund med A eller B, med syskon som har C eller d, kommer att lämna fler HD/ED belastade hundar än de hundar som kommer ur friröntgade familjer....

När man ser dessa forskningsresultat borde det vara självklart för var och en som ämnar ägna sej åt hundavel att var ytterst selektiva i sitt val av avelsdjur...

Jag vet att jag kommer få skit för detta, men vet ni vad??? Det ger jag blanka katten i...

Att använda hundar i avel där kanske bara en eller två individer är röntgade och att kombinationen görs om innan man kunnat göra en korrekt utvärdering av ledstusen på kullen tycker jag är ytterst nonchalant mot både de enskilda individerna och de tilltänkta köparna...

Idag är det väldigt lätt att föda upp rottweiler... det är ju en populär ras och helt underbar att äga... Att leta sej igenom denna djungel av uppfödare är skitsvårt då alla utger sej för att vilja ha "friska sunda hundar med en tilltalande exteriör"

Många uppfödare stolserar ju med diverse "vinnare" och för att riktigt förstärka sina avelsdjurs rastypiska utseende så finns noteringar om klassvinster och vunna BIR och BIM... vad som oftast inte står är att det många gånger varit en inofficiell utställning där uppfödare varit enda deltagnade... självklart har dessa hundar svårt att hävda sej där det finns lite konkurrens... Ytterst sällan tränar dessa uppfödare någon form av bruksarbete...

Sen har vi ju uppfödarna som inte ens kommer till de inofficiella utställningarna... De som älskar sitta vi olika fikabord och berätta vitt och brett om sina hundars oerhört höga status... De skyller på SKKs organisation och regelverk och kan inte för sitt liv tänka sej att ställa ut...och absolut inte träna eller på något annat sätt visa sina valpköpare att hundarna är aktiverade..
De uppfödarna säljer sina valpar på meriter som hämtats från förr... På den tiden då de var aktiva... På den tiden då de tränade attans så mycket.. Oftast har dessa uppfödare inte en susning om vad som händer i bruksvärlden... De föder ju bara upp för att det är skoj...

Båda dessa grupper av uppfödare är trevliga och gemytliga och vill egentligen bara väl.. men när det inte finns kunnande eller inte ens ett uns av träningsvilja... hur i hela friden ska de kunna lotsa sina valpköpare rätt????

Men till alla er uppfödare som verkligen kämpar för att vår ras ska förbli den formidabla hund den är vill jag ge en BIG HUG!!
Ni är underbara och en oerhört stor tillgång för oss som vill ha de de andra bara lovar på pappret...:

En frisk och sund hund i både kropp och knopp....


Nåväl... jag tror det får vara nog för idag... Som sagt... lite surt kommer det nog bli på vissa håll... Men vi lever i ett fritt land och jag välkomnar debatten om någon är sugen!!!!

Kramen på er alla ... Va rädda om er
/G
3 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 1 kommentar
Söndag 2011-10-02... hemma igen..:)

Jupp, nu är vi hemkomna efter vår lilla tripp till Västerås... Och trots att det var lite rörigt innan vi kom iväg igår så lämnade vi över allt ansvar till Anna-Lena och hennes familj med väldigt gott samvete.... Nja, kanske inte så väldigt gott kanske med tanke på att roboten inte fungerade... Men service-gubben var på väg så vi kan väl nöja oss med att vi åkte till slut i alla fall!!!

Visst är det typiskt?? Alltid ska det vara något som gör att man måste ändra strategi precis innan avfärd... Och visst, vi hade snuddats av tanken på att vi kanske skulle varit hemma, men hemma folket här vägrade låta oss stanna kvar...Och eftersom vi mer eller minde kördes på porten så kunde vi lika gärna göra som vi planerat...:)

Och om ni visste vad skönt det var att känna att det var ok att åka!! Att bara kunna lämna gården och veta att allt skulle tas om hand på bästa sätt...

Resan upp gick jättebra och vi checkade in på hotellet strax innan två... Den MYCKET trevliga personalen på Ibis tog väl hand om oss och strax efter for vi iväg för att komma ut lite efter alla timmarna i bilen...

I Västerås finns en kombinerad hembygdspark och museum som bjöd på en härlig atmosfär och byggnader från svunna tider... Det fannns lite djur, bl a inhemska lantraser som ses som hotade. Det var härligt att strosa runt och slötitta lite även om Loona hade lite synpunkter på jämtgetterna... och att se hedemorahöns springandes över gräsmattan noterades med stort intresse.. Ok, efter att hon insett att de var mer rädda för henne än hon för dom... :) hon är ju van vid höns, men våra har ju den goda smaken att hålla sej inne...:)

Det var avslappnande och skönt efter att suttit i bilen så länge, emn ändå blev man lite besviken på hur djuren sköttes... Det kunde definitivt gjorts bra mycket bättre... Även om grisar tycker om att rulla sej i lervälling, så är jag fullständigt övertygad om att de vill ha sin mat i en torr ho och inte utslängt på backen som i det här fallet...

Sen bar det av till hotellet igen och vi slängde oss i sängen för att slöa lite till TV:n innann det blev lite dusch och lite mat...
Men Herre Jisses vilken meny!!!! Vem orkar äta a la Carte på sena kvällen??? Jag menar inte att det skulle vara nåt fel med det, men för vår del blev det alldeles förmycket... hrm, måtten om våra midjor har ju ökat lite det sista!!!! så vi tog bara lite chokladkaka med glass..( ja jag vet.. det var självklart en riktig kaloribomb, men inte alls så tung som en rikttig a la carte meny... )
Vi fredade vårt kalorisamvete med en yoghurt på rummet och kände oss väldans nyttiga... Och den där chipspåsen glömmer jag att nämna!!

Lilla Loona skötte sej hela tiden alldeles utmärkt och trivdes kanon i vårt lilla kryp-in... men fattar ni hur stor hon är??? Sängen var en 140-säng och det är inte klokt vad en valp på fyra månader kan bre ut sej!!! Och som hon snurrade och vältrade sej sen då!! hon mådde som en riktig prinsessa och inte hade väl vi hjärta att hämta buren och lägga henne i den... finns det hjärterum....,) och det fanns det!!

Idag gick vi upp ganska tidigt för att ha god tid på oss innan vi skulle åka... Vi rastade Loona i lugn och ro och gjorde oss själva iordning i lagom takt... Frukosten intogs i matsalen och efter att ha packat ner allt och checkat ut for vi iväg till Västerås Brukshundklubb... en skön resa på ca 10 minuter..

Vi gick igenom vaccinationkontrollen och sen var Loona i sitt esse!! Alla dessa hundar och människor måste ju varit där för att få pussar av henne!!!
Med ett otroligt självförtroende gick hon omkring och njöt i fulla drag... Detta gillade hon skarpt!!! inte det minsta osäker eller räd.. Och då var det ju faktiskt en del hundar som INTE var så snälla... Skit samma sa hon, och på nästa gäng!!
Boxervalparna var roliga och hade de bara fått så hade det nog gått undan på planen!!!

Tyvärr var själva organisationen en besvikelse. Utställningen var på en plats och en bit längre bort så var det lydnad 1-Elit.. Men det fanns inga skyltar utan nästan alla gick fel och hamnade på lydnadsplanen först... Och det var ganska geggigt när alla gått där två gånger.. vi sket ju i vilket, men det var lite synd om pälshundarna...

Strax innan bedömningen startade de en dieselmotor för att få ström till korvgubben.. Och under hela tiden utställningen varade så dånade den så det hördes över hela planen.. trist att ha i bakgrunden hela tiden...
Faciliteterna var heller ingen höjdare... Själva klubbstugan låg på andra sidan vägen uppför en brant backe och inne i en källare fanns det ett par toaletter.. Men troligtvis användes utrymmet mest för att ställa massa bråte på så man fick leta sej fram... Och visst var det toaletter men av budgetvariant... Bara spånskivor till väggar och vansinningt trångt... Fast det fanns riktiga lås... ;)
... Och personalen var väldigt trevliga.. Och som en liten kuriosa kan ju nämnas att SM-vinnaren i IPO tillhör Västerås BK....:)

Men hur gick det då med bedömningen..?? Det var ju trots allt därför vi var där.. :)

Jo, lilla Loona gjorde bra i från sej och trots att hon var yngst i klassen så var det bara hon som inte tog någon notis om de andra i ringen... Duktig Hund!!!!

Vi blev 2:a bästa tikvalp med HP och Eva Eriksson skrev följande på hennes kritik:

"4 månaders feminin tikvalp med trevlig helhet. Välformat huvud mörka ögon. Bra hals, mycket bra kropp och benstomme, bra vinkar. En aning brant i korset, rör sej väl när hon sammarbetar med matte, bra färg och tecken"

Inte så illa pinkat för att vara premiär eller???

Hon var ju lite busig och tyckte det var jättekul när vi gjorde gångprovet, men jag är supernöjd med henne och ser fram emot nästa utställning.. Och den tror jag blir för Yvonne Brink i november.. .:)

Jag är så glad att allt blev så bra... nu är vi hemma i verkligheten på Ekedal igen och jag tror Jörgen har blandat foder till kossorna medans jag suttit och summerat helgen med er...

Hoppas ni haft en skön helg ni med...

Nu tackar jag för mej och önksar er alla en underbart skön söndagskväll... Jag kommer garanterat somna ovaggad ganska tidigt...

Vi hörs... Va rädda om er...:)

/G

2 Oktober 2011  | Länk | Oktober 2011 | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida