Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2019)
>>


Onsdag 2014-12-31 Gott slut alla vänner <3

Jaha, så var den då här... Årets sista dag och om ett par timmar börjar klockan klämta för att räkna in det nya året... stilla undrar jag vad som hände med de 364 dagarna vi passerat.. hur kan ett år gå så fort??

2014 har varit ett underbart år, med höjdpunkter som Roxis födelse och Sara och Joels bröllop. Otaliga timmar har jag masat runt på Whilma och fått njuta av hennes underbara väsen och Kiowa har lärt mej så otroligt mycket. Vi har sett Cebb komma hit och även sett honom åka tillbaka till sin människa.

Under den senare halvan av året har jag fått glädjen av att ha lite sällskap i stallet och så mycket roligare det är när man kan glädjas åt varandras framgångar och stötta lite om det gått lite galet.. Tack Anneli för att du valde å flytta finaste Manfred till oss... :) Vilket 2015 vi kommer ha!!!

Genom Friends Forever har inte mindre än fyra hundar fått nytt hem efter att de har varit jourhundar hos oss. De har alla kommit direkt från Irland och varit dömda till svält och misär om de stannat kvar på Irland. Det är en fantastiskt känsla att veta hur stor skillnad vi har gjort för Tiny, Jack, Shep och Stan... Känns som om man ligger på plussidan, eller??!!!

Jag har även hunnit med å fylla 50, en företeelse som inte alls var så farlig som jag trott. Nope, det är helt ok att vara på andra sidan halvsekelsträcket.. .)

Men det som påverkat mej mest under 2014 har ändå Kiowa stått för. Samtalet han hade med Kaisa har öppnat upp dörrar för oss som jag inte ens visste fanns... I dont know where were going, but at least we are on our way...


År ut och år in... Låt 2015 bli det bästa året av dem alla

// G
31 December 2014  | Länk | December 2014 | 0 kommentar
Onsdag 2014-12-24 ... God Jul


Det är julaftons morgon och det är snart dags att rejsa igång så vi får en fröjdefull jul. Fortfarande är det lite mörkt ute, men här i stugan brinner det lite ljus och doften från hyacinterna på köksbordet bidrar till den stämning jag längtat efter... Det är grönt på backen och senare kommer det tydligen mer regn, men det är inte i snön som julefriden infinner sej, utan i våra hjärtan...

Jag vill önskar Er alla en God Jul ...


24 December 2014  | Länk | December 2014 | 0 kommentar
Fredagen 2014-12-19... Grattis Sara <3



Ojoj... tiden lider och jag med den, eller hur det nu var. :) Dagarna försvinner så fort och det är en massa kvar att göra. Jag hörde på nyheterna att det snart är jul... kan det verkligen stämma?? Jag har inte tid... Varför kommer alltid julen när man har som mest å stöka med?? Varför inte fira jul i typ februari i stället?? Då har jag alltid massa tid över och så börjar det ljusna lite så dagarna blir lite längre... Undrar om man får nån mandat för det förslaget???

Men, men, nu är det som det är och julen kommer i år att firas i vanlig ordning på både rätt dag och rätt plats... Och som traditionen bjuder så kommer det även att kokas och stekas, lackas och packas, tisslas och tasslas.. Så troligtvis överlever vi i år oxå :)

Och idag så minns jag en måndag för 26 år sen.. Jag hade tre veckor innan brutit min fotled och var kanske inte den lättaste av patienter. Du var lite svårflirtad och tyckte det var ganska skönt där du var och här ute i stora världen var det kallt och ruggigt. Men efter mer än tre dygn i svett och tårar så låg du på in mage och ar det vackraste jag hade sett. Det hade gjort förbaskat ont, och jag var på vippen å ramla ur britsen flera gånger för att sköterskorna inte kunde hålla i det gipsade benen ordentligt, och jag var så trött.. Men allt glömdes bort lika snabbt och jag visste att jag lätt hade gjort det igen om det hade behövts.. Att bli mamma är något fantastiskt :)

Stort grattis Sara, hoppas den blir så bra som du önskar dej :)

Igår vad det dags för Kiowa att få lite akupunktur igen efter 1 ½ månads uppehåll. Denna gången valde Bella att lägga fokus på den mentala biten men även cirkulation, senor och muskler. Han påverkades ganska mycket av behandlingen, vilket visar att det gör nytta. Han tuggade, gäspade, sänkte huvudet och slappnade av å lät nålarna göra sitt jobb.

Så idag har han varit mjukare i både kropp å sinne, och verkade mer tillfreds överlag. han har hållit sej ganska nära Roxi idag, men även tagit lite time out och legat själv i lösdriften...

Igår fick jag även svar på mananalys nummer två och så här sa Morgan Strålman:

Testning: Betydligt mer i balans i energierna, behöver mer medel för sitt mentala samt för sköldkörteln att stabilisera sig. I detta testet visar sig också en del gifter från knott o mygg som ligger och belastar kroppen, samt även förekomst av mask-parasiter som behöver rensas ut.

Trolig orsak till obalans: Hästen har svarat bra på den gjorda behandlingen och de medel vi började med har gjort god nytta. Vi behöver dock fortsätta lite till med formula 6 och nelfathyren för att få det att bli stabilt. Insektsgifter och parasiter gör hästen trött och tar mycket energi, så att få rent på detta kommer också göra stor nytta. Börjar bli dags att hästen får börjar jobba……

Så nu har vi lite mer å jobba med och jag är så glad att vi är på rätt väg.. Men jisses, det är väldigt, väldigt långt kvar...

Roxi, den spjuvern, har visat att klickerträning är hans melodi. Då han bara är en bebis än så kan man inte egentligen förvänta sej något konkret, men se där fick jag tji.. :) Man kan visst förvänta sej saker och hästbebisar kan visst få stort utbyte av operant inlärning...

Mycket fokus har ju blivit lagt på Kiowa, och klickerträningen med Roxi var inget jag tog på stort allvar. Liksom bara en kul grej å göra i boxen. Men det tyckte inte Roxi, utan han bjuder upp till lek varenda gång jag tänkt borsta av honom... Det han har provat på är "vänd bort huvudet" och nose-target i form av en tennisboll på ett dressyrspö...

Jag ställer mej i boxen och han kommer upp och ställer sej jämte mej. Han funderar en stund när inget händer. Han kanske tar tag i mina händer eller jacka. Jag väntar ut honom och så fort huvudet är riktat framåt så klickar jag och han får sin gobit... Jag ställer mej åter i utgångsläge och han vänder bort sitt söta huvud med en gång !!! Han är så bedårande söt så det finns inga gränser. Precis som Electro så sneglar han med ena ögat åt mitt håll, men huvudet fortsätter han hålla rakt fram / böjt åt andra hållet. Den lilla mulen formas till en skrynklig boll och han bara väntar på klicket. Som självklart kommer snabbt som ögat... Hans röda öron dras mer och mer utåt allteftersom han fokusera på att inte röra huvudet... Fattar ni hur söt han är??!!

Efter lite bekräftelse för att få han till å hålla huvudet framåt så går vi vidare till nästa uppgift, nose-target...

Jag håller fram boll-sticken och hans lilla mule duttar på den. klick och belöning.. Vi gör det igen.: fram med boll-sticken, han duttar och så blir det klick och belöning.. Jag går ett steg framåt och håller boll-sticken framför mej. Sötmulen dras fram och duttar och klicket kommer direkt.

Nu kan vi börja gå runt i boxen och jag flyttar upp boll-sticken upp mot väggen och han duttar på sticken.. men se då händer det ju inget.. Han blir sur och biter i sticken... nope, inget klick nu heller... Så börjar han fundera och så vänder han huvudet framåt som den första leken... nope lille vän, det var inte det jag ville... Han tar tag i sticken, släpper den för att sträcka sej efter bollen och där kom klicket.. :) vi gör det igen och nu letar han upp bollen i slutet på sticken och duttar på den med mulen. Klick och belöning..

När vi efter en stund går ut i hagen så ställer han sej jämte mej med huvudet riktat framåt, och så tar han och kniper ihop mulen, fäller ut sina öron och vänder bort huvudet och sneglar så jag verkligen ser att han kan... Klick och massa belöning :)

På kvällen när Bella gav Kiowa sina nålar så sträckte han upp huvudet över boxkanten och så tog han ner huvudet för att kunna vända det ifrån mej för å visa att han kunde igen.. :) Och med det kan jag nog konstatera att Roxi, bara 8 månader gammal kan tigga med bortvänt huvud :)

Jag är i början av en underbar resa med både Kiowa och Roxi.. Lägg därtill en rolig Whilma som älskar å bära runt på mej överallt... Kan det egentligen bli mycket bättre?? Kan det egentligen bli mycket roligare??? Kanske, kanske inte, vem vet??? Men jag lovar att jag tackar min skapare varje dag för att jag har möjligheten att göra allt detta underbara med mina hästar. Det är få förunnat att få tillbringa dagarna med dessa fantastiska djur och göra det man älskar bäst...

Nu ska jag frysa in lite muffins som vi ska njuta av lite längre fram

Va rädda om er så hörs vi snart igen

// G


19 December 2014  | Länk | December 2014 | 0 kommentar
Fredag 2014-12-12 ... snön låter vänta på sej ...


Ja, hur var det nu igen??

" Det knarrar under klackarna, det är en vinter natt… ”

Och det stämmer ju inte alls. Här har regnet plågat oss till och från i flera veckor och den stämningsfulla juletiden ser ut att få firas med badring och sjöstövlar. Jisses va vattensurt det är överallt. Det frös ju till ett par dagar, men sen tinade det upp igen och regnet vill liksom inte sluta strila.. Undrar om det kanske är nåt moln där uppe som fastnat på nåt sätt och inte kan komma loss?? Jaja, hoppas det kommer lite snö i alla fall så julefriden infinner sej... :)

I stall och hage är allt bara bra.. De klafsar glatt runt i leran uppe vid foderringen och går sen och betar på vallen mellan vilopauserna... Det är en härlig flock och det värmer mitt hjärta att veta att de mår så bra. Manfred, som alltid annars gått ner mycket i vikt under vintern, håller fint i hull tack vare Primero Total och det fina höet vi har i år. Roxi växer så det knakar och Whilma blir väl kanske inte direkt smalare, men lika god för det :)

Och så har vi ju Kiowa, denna fantastiska häst som lär mej så mycket. Det har hänt så mycket med honom och än har jag inte sett slutet på det, men attans att vi är på rätt väg!!

När Kiowa kom hit i februari så var han nedsatt. Hans ögon var röda och han var i allmän obalans i mage och tarm. Därtill kunde jag ibland märka en viss motvilja att flytta bakdelen. Att han inte mådde bra visste jag redan när jag såg honom första gången, men att det skulle ge mej denna resa kunde jag aldrig anat...

Efter att ha försökt rätta till hans mage med lite olika huskurer så kunde jag ibland gissa att vi var på rätt väg, men icke då. Ögonen var alltjämt röda i varierad styrka, han var väldigt känslig och ville absolut inte bli riden. Han ömmade över njurarna, trots att inget tydde på problem med dom invärtes. Och Ibland blev han så förbannad på mej att han helt enkelt gick till attack.. Jo, det är säkert. Om jag bad honom göra nåt han inte var beredd på eller förstod så rullade han runt med ögonen och gick till attack... detta hände flera gånger och jag visste aldrig när han skulle braka samman..

Däremot fungerade det nästan alltid att gå med honom ner till skogen eller på vallen. Där kunde han begrunda livet på avstånd och slappna av riktigt fint. Men han skulle ju bli min ridhäst...

Så en dag så tröttnade jag och kontaktade Morgan Strålman i Eksjö. Han är känd för att utföra väldigt tydliga mananalys och på så sätt kunna utläsa vad hästen har för brister. Och svaret lät inte vänta på sej :

Testning: Olycklig kombination av obalanser som tillsammans utgör stora problem vad gäller mental balans och förmåga att för hjärnan ta emot och skicka signaler, samt hormonobalans i sköldkörteln som oftast ger avstängdhet.

Trolig orsak till obalans: Det här är utan tvekan den mest obalanserade häst mentalt sett jag hittills har testat, förmodar ni har märkt det redan. Jag tror dock ni har en helt annan häst efter 1- 1,5 månads behandling…..

Ja, vad säger man… Bara å invänta att preparaten ska ha sin verkan och ge det lite tid.
Och med det skulle man ju tycka att jag gjort nog.. Men nope, jag ville gå ytterligare utanför ramarna och ta mina funderingar och tankar kring Kiowa på ett helt nytt plan. Så jag kontaktade en djurkommunikatör som skulle ha ett samtal med Kiowa. Jag ville så hemskt gärna få svar på vad som hänt honom innan han kom till mej.. Det enda jag visste var att han varit hos en tjej som inte klarade av honom och den förra ägaren köpte honom för att ha honom i sin verksamhet, där han gick turridning och även lite lektioner på ridskola.

De svar Kaisa Lundkvist hade från Kiowa fick mej att gråta. Om nu allt detta stämde, hur i hela friden ska jag kunna hjälpa min älskade häst???

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommunikation sinne till sinne. 2014-11-25

Kiowa 10år, Appaloosakorsning. Import


Fråga; Vem är du?
Svar; (Tittar misstänksamt på mig, känner sig otrygg. Undrar vad jag kommer att vilja ha av honom och han har lätt för att känna sig trängd och tar snabbt till aggression. Vill verkligen freda sin zon, ha gott om plats omkring sig, då har han lättast för att känna sig trygg, när han har flera valmöjligheter om han känner sig obekväm. Samtidigt är flocken hans trygghet då han har brister i inre trygghet. Det blir lätt en konflikt inom honom, att vara där flocken är, om det är på en plats som han tycker känns för trång, eller vara där det är mera fritt. Han har haft en större frustration och aggression inom sig än han har nu, men en del av beteendemönstret finns kvar och väcks fortfarande men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Han är i dag lugnare inom sig. Hans mage är lugnare, där satte sig mycket av stress, rädsla och aggressioner. han reagerar snabbt och kan därför vara farlig att umgås nära i trånga utrymmen, han sätter sin egen trygghet och säkerhet först, har en benägenhet att uppfatta mycket omkring sig som potentiella hot. Han långt inom sig en längtan efter att få vara fri, kunna rusa lång långt han orkar för att han vill finna trygghet. Han skull vilja känna sig helt lugn och inte behöva ha kontroll på omvärlden för att kunna slappna av något. Även om han nu känner osäkerhet inför det, vill han ha en ledare som han känner trygghet med och som kan visa honom tillrätta, som ger honom den inre ro han saknat så länge. Bakom aggressioner och otrygghet finns sorg, och en oerhörd uppgivenhet. En stor rädsla av att inte kunna klara av livet, att det är svårt och skrämmande, att han inte riktigt vet hur han ska hantera livet för att det inte ska vara så skrämmande och göra så ont.)


Fråga; Hur mår du?
Svar; (Inåtvänd individ som inte alls vill släppa in någon människa, vissa utvalda hästar går bra, men de flesta andra sunda individer drar sig undan lite från honom, då han är så ambivalent. De förstår inte hans agerande och upplever honom som opålitlig, han utstrålar energimässigt sin inre otrygghet, kontrollbehov och snabbt skiftande känslostatus. Andra hästar känner lätt av detta och han kan upplevas som opålitlig. Samtidigt har han lugnat sig lite, de andra hästarna börjar känna sig mera bekväma med att vara närmare honom, låta honom vara mera delaktig i flockens gemenskap. Men han har länge haft ett utanförskap.
Klart lugnare i magen, detta på grund av minskad stress utifrån omgivningen, nu mera rutiner och krav som han har lättare att förstå och att maten känns mera välbalanserad, att han får tugga mycket. Det är så viktigt för den här personligheten, att äta lindrar hans oro, själva tuggandet verkar lugna och att han har hästar omkring sig. Men har är även mera välbalanserad inom sig känslomässigt. Förut var det som om han var ”antingen eller” nu börjar han kunna vara mera nyanserad i sina känslor, det gör att han också uppfattar, tolkar omvärlden annorlunda nu och mindre hotfull. Då när inte känslorna rusar, kan han lättare se världen för vad den är och inte se allt som han är rädd för ska hända.
Tydlig obalans i korset, något han haft länge. Jag får känslan av att han suttit fast med bakdelen eller bakbenen och kämpat för att komma loss och att han härigenom fått en påverkan i bäckenet och även i länden, just framför korset. Han är mycket liten i dessa bilder

han ger mig. Det känns som om ett är en olycka och att man drar ut eller upp honom ifrån en situation där han själv inte kan ta sig loss och att han använder starka redskap, som traktor, vinsch eller liknande. Detta är en starkt chockande händelse för Kiowa och hans enda önskan är att komma till sin mor, hans stora trygghet. Redan här finns en känsla av att han är otrygg och att mamma är tryggheten, trots att han inte verkar jätteliten. Av någon anledning har han inte fått vara tillräcklig lång tid tillsammans med sin mor och det är den känslan av trygghet som fanns hos modern som han längtar tillbaka till när olyckan sker. När man drar upp/fram honom ifrån olyckssituationen blir det en onaturlig bräckning i bäcken och kors/länd. Området är känsligt för honom än i dag, då det väcker det gamla minnet av att sitta fast och av att han är helt hjälplös och utlämnad i människornas våld i en situation han inte förstår och inte alls kan påverka. Det är mycket starka känslor av sorg, starkt smärtande och ångestfyllda. Han kan ha svårt att få sina bakben fasthållna för det liknar känslan när han fick dem ihop bundna för att få hjälp. Han berättar att han kan känna sig kall i korset och att han också då när han blir lite stel där kommer i kontakt med minnet och kan bli mer lättirriterad och orolig. Kiowa bär på en inlärd hjälplöshet som gör honom avskärmad och frånvarande.
Känner av höftböjaren på hö sida. Spänd högt upp i vä bog och strax nedanför mitten av halsen på vä sida samt snett framåt på hö. sida. Han har känslan av att ha ett tryck bakom öronen och tydligast på hö sida. Han har även suttit fast i huvudet, antagligen i grimma och kastat sig bakåt men inte kommit loss. Spänningarna i nacken ger honom huvudvärk över hö öga och ned i käkmusklerna på hö sida. )


Fråga; Hur har du påverkats av behandlingen?
Svar; - Jag känner mig mjukare i kroppen och inte så irriterad! Det är som om jag kan andas ut och inte alls går och spänner mig och är vaksam nu som jag brukade vara. Det känns som att världen blivit vänligare. Jag tycker att jag ser bättre också, bredare synfält och jag kan stanna upp och iaktta en liten stund innan jag reagerar, så var det inte förut, det kändes som om jag var tvungen att reagera så snabbt! Det fanns en hets inom mig som är mindre nu och jag kan liksom sträcka ut min hals på ett annat sätt också, som om spänningar släppt även där och i magen. Där kändes det först. Nu är inte magmusklerna spända som förut när jag hela tiden gick i någon sorts beredskap i att försvara mig.
(Kiowa är mera närvarande här och nu och han visar även att din beröring av honom känns annorlunda! Han känner den för vad den är och inte med en nästan elektriska laddning som han kunde känna förut. Det är som om hans känslighet i hud och hårrem nu är mera normal och levererar ett mera korrekt intryck av beröring. Det känns som om hela hästen gått på högvarv! Superkänslig för allt, spänd, känslor som snabbt skiftar och kommer till starka uttryck. Allt detta har lugnats och han kan även vila mera avslappnat nu, han känner sig tröttare. Det upplever jag är effekter både av behandlingen, att hela systemet börjar fungera i balans samtidigt som det går i ett mera ”normalt” tempo. Men att han varit så uppe i varv så länge har även tröttat och slitit på honom och det känner han nu. Det kan ta lite tid för kroppen att hitta rätt balans och även för Kiowa att vänja sig vid hur kroppen känns i dag, när den är mera i balans. Det skull hjälpa honom om du säger till honom att du vet att han har det jobbigt, att du vet hur han känner och att du gör allt du kan för att hjälpa honom. Då kan han slappna av lite till när han vet att du tycker att det är ok att han känner som han gör

och är införstådd med hans inre resa. Då Kiowa har en hel del svåra minnen av samvaro med människor så tar han inget för givet med människorna, inte heller med dig fat din avsikt är att hjälpa, han kan ännu inte lita på människor eller dig, han håller på att bygga upp sin tillit och detta kommer att få en stark och snabb skjuts framåt då han inre inte längre går på högvarv.)


Fråga; Vem i flocken trivs du bäst med?
Svar; (Hans energi har mycket liknat unga djurs, så att umgås med unghästar har funkat bra, men han har inte haft samma förmåga till ett mera vuxet beteende tidigare, utan varit mycket emotionellt styrd. Har inte haft så lätt att knyta band tidigare men verkar hos dig ändå ha funnit sig en plats i flocken där han är mer accepterad. Känslorna han ger mig för en brun/mörkare häst är inte riktigt de samma som jag brukar få för vänskapsband, men Kiowa är inte heller som andra hästar! Jag tolkat det han visar som en nyfikenhet och dragning till den brun/mörkare hästen. )


Fråga; När är du lycklig?
Svar; - När jag känner mig fri och när jag kan känna samhörighet och inte blir trängd då jag är nära. Jag både vill vara nära men inte bli trängd, inte känna att jag inte kan agera om jag behöver!! Det skrämmer mig, att bli infångad i situationer som känns påträngande. Matte vet detta och det gör att jag kan slappna av bättre här. Att åka hit var inte roligt! Det var först långt och sedan nytt, nytt och ingen ro. Nu är det bättre och jag känner mig gladare än jag gjort på länge! Jag vill kunna slappna av med människor, det tror jag skulle göra mig ännu gladare, för de finns som kring mig så mycket. Jag vil kunna sluta hålla koll på dem och veta att de inte kommer att göra mig illa. Kah tycker om att känna att jag gör rätt, att jag är uppskattad av människor och hästar, jag vill känna att jag är bra, att jag duger som häst och att jag betyder något. Det gör mig glad.


Fråga; Vad vill du att matte och du ska göra tillsammans?
Svar, - Jag vill göra enkla saker! Saker som jag känner igen, det gör mig trygg och jag vet vad som ska komma och då blir det lättare för mig att koncentrera mig på arbetet, annars blir jag lätt misstänksam för att jag inte känner igen och då blir jag orolig och tappar fokus, känslorna tar över och jag kan inte lära mig något eller känna vad som sker där ute, jag känner bara mina känslor. Samtidigt blir jag så himla glad när jag klarar av att vara närvarande och göra det matte ber om på ett bra sätt, då känner jag samhörighet och jag kan faktiskt slappna av lite mera då. Och att inte vara så spänd och uppe i varv gör mig också glad! Att känna lugn inom mig är det bästa jag vet! Jag tycker om när vi går ut ihop och jag får följa matte, jag tycker att det känns tryggt med grimma på, då känner jag tydligt vad hon vill, för om jag blir spänd eller känslorna blir starka då har jag svårt att lyssna och göra rätt. Han jag grimma på då blir det tydligt! Jag vill inte ha bett i munnen för det gör ont.


Fråga; Vad gör dig rädd?
Svar; (Mycket som skapar rädsla och oro har han redan berättat om men nu när jag kommer närmare visar han även att han är rädd för att skada människorna. Det är en stor rädsla inom honom, han verkar ha varit med om det innan och fick då mycket slag som bestraffning. Han gjorde det egentligen inte avsiktligt, utan reagerade på sina känslor, kände sig pressad, blev rädd och genast arg. Mycket aggressioner från både häst och människa här. Det otäcka är att han stängdes in så att han inte kunde fly och så fick han stryk. Han har flera minnen av situationer där han inte känner sig trygg när han stängs in. Han trivs i sin flock, känner sig tryggare där och behöver den känsla av skydd som flocken ger. Han har stått inne en del i sitt liv för att man inte vetat vad man skulle göra med honom och att man varit rädd för honom. Han ogillar att vara instängd någon längre tid, speciellt om han ska vara själv.)


Fråga; Hur kan matte bli en bättre partner i er relation?
Svar; - Det är så viktigt att hon är tydlig med sina avsikter och att hon visar att hon bryr sig om mig! Det är det ingen som har gjort förut… Avsikten och att hon berättar vad hon ska göra mid mig kommer att hjälpa mig att känna mig trygg och att känna att jag kan lita på henne.
(Det är viktigt att förstå att Kiowa är så oerhört känslig i sin emotionella och mentala obalans, att han nästan kan jämföras med att vara paranoid, han ser potentiella faror och möjliga angrepp på hans trygghet överallt. Genom att berätta för honom vad du/ni ska göra, kommer han att uppleva att du är pålitlig. Min förhoppning är att behandlingen ska göra honom mera balanserad emotionellt och mentalt för annars blir han svår att jobba med och även farlig. Att du har kunskap och är konsekvent är förstås viktig, men då du inte når fram till honom på grund av hans inre obalanser hjälper det inte att Du gör rätt. )




Så nu är vi här, mitt i behandling och ska i veckan göra ett nytt manprov. Men redan dagen efter Kaisas samtal med Kiowa märkte jag att han sökte sej lite närmre sin flock. Han är mer avslappnad och börjar mer och mer intressera sej för annat än att stå vakt. Nu ligger han mycket mer både ensam och med de andra, han kommer oftare fram när de andra står vid foderringen och han kan lägga sej ner och sova i sin box fast jag fixar och donar med de andra…

Jag vet inte vart det här kommer sluta, men jag älskar min häst och hoppas att jag kan fortsätta hjälpa honom. Jag vet att jag är på rätt väg, och jag vet att han litar på mej så mycket som han klarar av att lita på en människa. Jag vet att han trivs i sin flock och med de människor som redan är involverade i hans rehabilitering kommer jag göra det som står i min makt för att han ska klara av att vara den häst jag vet finns nånstans där inne… Hur skulle jag annars göra??? Jag har inget val…

Med detta säger jag tack och hej för denna gången… det blev lite väl mycket läsning ser jag, men jag ville bara låta er ta del av det som kommer ta mycket av min energi för ganska lång tid framöver…

Va rädda om er så hörs vi snart igen

// G

12 December 2014  | Länk | December 2014 | 2 kommentarer
Måndag 2014-12-08... Efter regn kommer solsken :)


Hoppas ni alla har en underbar andra advent... det har vi haft :)
8 December 2014  | Länk | December 2014 | 0 kommentar
Tisdagen 2014-12-02 ... Sista månaden ut ..



Vi har lämnat den mörka,grå november för denna gången och tagit oss in i den förväntansfulla julmånaden. Adventsljus brinner i alla hus och det lyser och glittrar vart vi än ser. Temperaturen har dragit sej under nollan och det går att förnimma den stundande vintern. Än har vi ingen snö, men kylan lovar att det nog inte är så långt borta...

Och då jag gett mej själv en formidabel födelsedagspresent, ett julkitt till Whilma, så längtar jag självklart till den första snön. Fast det röda schabraket med sin fina vita kant, de rödvita benskydden, bjällrorna till benen och det underbart vackra ländtäcket som matchar min tomteluva, har vi självklart redan invigt. Och min Prinsessa Guld-Lock har aldrig varit så vacker som när vi tog de första kliven ner mot vallen igår :) Ibland måste man vara lite snäll mot sej själv :)

Idag tyckte jag det var dags att börja klicka in Roxi. Han är ju stor grabb nu med egen box och allting så varför inte prova lite stilla??

Roxi är en grabb med många kvalitéer, men tyvärr kan man inte säga att tålamod är ett av dom... Nää, lillkillen tycker att allt att allt ska gå fort, fort, fort... Så syftet med att klicka in honom var att han skulle tänka till lite och se hur han kunde tjäna på att vänta...

Jag började att klicka in honom och eftersom han är en smart grabb så fattade han snabbt att klick betyder godis.. Klick - godis, klick - godis bara så där... Han var rätt nöjd med vår nya lek ska tilläggas.. Han är ju lite av en drama-king och älskar all form av uppmärksamhet...

Han kände ju att jag hade morötter i fickan, så ganska snart så försökte han förekomma mej och nypa lite i jackan för att få godis snabbare.. Nope, det fungerar inte så, lille vän, utan nu får du vänta lite.. Lite grinig släppte han jackan och vips så kom det ett klick och belöning :) Han nöp i jackan igen... nope, ingen belöning.. så släppte han och yes!! klick och belöning..
Nu började lillkillen fatta vad det hela gick ut på och bara nöp lite grann i jackan, för att sen släppa och titta framåt... : klick och belöning..

... och så började polletterna trilla ner hela vägen och han förstod att det bara skulle komma ett klick om han tittade framåt ... yes!! yes!! yes!! klcik och belöning så det small om det :)

Lilla duktiga plutthästen började faktiskt använda sin hjärna och tänka till för att få sin belöning och det gick så himla bra att det nästan var svårt att sluta.. Men jag är lite klokare än han - än så länge - och hade vett å avsluta medans han fortfarande hade suget ... För att bara vara åtta månader så tycker jag han var väldigt duktig och jag är så stolt över min fina lillhäst.. Det är banne mej kärlek det <3

Whilma är så vacker, både med och utan julstassen, och hon har visat väldigt tydligt att hon vill att vi gör mer, hon och jag... När jag tagit på rätt grimma och tagit mej upp på henne så får hon oftast själv välja vart vi ska rida.. Varenda gång väljer hon att gå neråt vägen på baksidan för att sen styra iväg mot byn. Hon traskar på med långa kliv och frustar och njuter med behagligt sänkt hals... Hon är lätt att styra med bara sticken och det är inte många gånger jag behöver använda mej av repet som är fastsatt i grimman... Och fick hon välja så skulle vi traska rakt ut i solnedgången... Finaste hjärtat <3

Idag tog vi sällskap med Annelie och Manfred och det var så skönt att bara sitta och åka med henne...Det var tyst och stilla i skogen och hästarna trampade på i underbart tempo... Men Whilma ilsknade till lite när vi vände hemåt, både hon och Manfred ville gå längre... Snart älskade vän, snart.. jag måste bara bli lite starkare först.. <3

Så idag har det varit en sån dag där allt bara fungerar så bra det bara går.. Det spritter lite i kroppen samtidigt som jag är stel och har lite mer ont.. ( Den där j***a ryggen )

Men vet ni vad?? Det skiter jag i nu.. Jag vet alltid att jag får mer ont om jag gjort flera saker på kort tid under dagen.. men det är det banne mej värt.. Jag är så förb****t trött på å inte kunna och inte göra... så attans trött på att få avstå från än det ena och än det andra.. .Nääää, ibland måste jag bara skita i det ...

Så nu har jag precis bakat en liten paj till mej och Jörgen... Lite exotiska frukter under en smuldeg är inte fy skam... Lite vaniljsås till det, lite soffhäng med massage ( jo, Jörgen sa att han skulle massera mej senare ) lite slöttitande på netflix så ska man inte klaga va???

Ha en fortsatt skön kväll så hörs vi snart igen

// G


2 December 2014  | Länk | December 2014 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida