|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Oktober (2019) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (11) |
|
| (10) |
|
| (14) |
|
| (18) |
|
| (11) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (13) |
|
| (11) |
|
| (10) |
|
| (11) |
|
| (13) |
|
| (13) |
|
| (23) |
|
| (30) |
|
| (56) |
|
| (3) |
|
|
|
| (30) |
|
| (14) |
|
| (3) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (0) |
|
| (4) |
|
| (0) |
|
| (9) |
|
| (6) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (13) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (13) |
|
| (11) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (23) |
|
| (10) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (56) |
|
| (18) |
|
| (8) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (13) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (10) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 413 |
| Kommentarer: 148 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Tisdag 2013-01-29 ... nu var det ett tag sen... igen..;)
Usch ja... dagarna bara går och ibland är det svårt att få till både det ena och det andra.. Mycket händer ju hela tiden, men ibland fungerar man inte riktigt som man brukar...
På gården flyter det mesta på och de dagliga rutinerna fungerar som det ska. Vi har haft lite problem med kalvarna den sista tiden, men nu verkar det som om vi fått grepp om det oxå. Det är så sorgligt när de små dör och fast vi får så många småkalvar varje vecka är det alltid tufft när de inte klarar sej.. Men med lite jävlar anamma och duktiga medarbetare så gick det vägen denna gången oxå... :)
-----------------------------------
Jag fick ett trevligt telefonsamtal idag och det värmde i hjärteroten att få höra att vår fina Roy trivs och har det bra. Jag ska ta mej tid snart och åka och hälsa på Roy och hans nya familj och kanske tar vi oss en stund på banan och leker lite som på den gamla goda tiden... Tack Maria för att du tar hand om finaste Roy så bra!!!
------------------------------------
Förra veckan gick i vilans tecken. Det i och för sej är ju bara ett finare ord för att beskriva en vecka av lättja och total avsaknad av självdisciplin och arbetslust. Skönt att veta att det är ok ibland..
Våra hästar är återigen bara tre till antalet och det är med oerhörd sorg jag kan berätta att vår nyaste vän Smokie numera springer på de evigt gröna ängarna.
Smokie och Skalman kom mycket bra överens och fick gå i en angränsande hage ett par dagar medan stona var kvar i vinterhagen. Men Smokie kunde inte riktigt acceptera att gå i delad flock och pressade sej in i stohagen med följd att 15 staket stolpar och 300 meter tråd x 2 gjorde att han helt enkelt gick om kull och skadade sej så illa att veterinären förordade avlivning. Jag vill inte gå in på några detaljer, men det var väldigt synd om honom och han hade väldigt ont.
Jag var med när han fick somna in och den sista stunden med honom var oerhört stark och påtalande. Det var bara jag och han, lugnt och stilla i stallet i väntan på veterinären... Sen var det bara över och han hade ingen smärta längre...
Självklar tog det hårt på både mej och hästarna och alla saknade vi Smokies mjuka sätt. Dagarna efter olyckan var bara en enda stor sorg... Det var dags att ta lite time out och få distans till det som hänt och återigen få ett lugn i flocken och i mej...
Men hästar är fantastiska närvarande varelser och det tog inte lång stund förrän min lilla flock gick och bökade i snön och mumsade på höet som om inget hänt. Då och då gick de ett varv och ropade på Smokie, men jag är övertygad om att de visste att han inte fanns längre...
Det är bra med lösdrift och tack vare den behövde hästarna inte mer än daglig tillsyn och komma in lite mitt på dan. Det gav mej tid att hitta tillbaka till glädjen och acceptera att Smokies bortgång inte innebar något mer än en oerhört tragisk händelse... Det gjorde fruktansvärt ont i mej, men hästarnas acceptans hjälpte mej att ta mej tillbaka till stallet och att se framåt, inte bakåt...
Så veckan av lättja var naturligtvis inte direkt lättja... mer en oförmåga att göra det som var vanligt...
---------------------------------------
Nu är det snart dags att gå ut till stallet. Hästarna är inne och fått sej en liten omgång med borsten och lite pyssel och mys.. Det var egentligen menat att jag och Skalman skulle ta en tur i skogen, men regnet står som spön i backen och inte känner då jag för att bli pissesur.. Och jag misstänker att Skalman är tacksam för det.. :)
Men som sagt... stallet väntar och jag har inte så mycket mer att säga... Det är svårt att få till orden och det rätta flytet i texten... Men jag lovar att skriva en mer roande och upplyftande blogg en annan dag.. :)
Lev väl alla goa vänniskor där ute. Va rädda om er så hörs vi en annan dag..
Kramelikram på er
//G
|
|
29 Januari 2013
| Länk
| Januari 2013
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Torsdag 2013-01-17 ..
Det är den 17:e dagen inpå det nya året och så här långt ska jag inte klaga.. Det flyter på som det ska här på gården, även när kylan biter i kinden. Fast, om jag ska vara ärlig, så är det ganska behagligt ute trots att kvicksilvret ligger runt minus 5. Vinden är svag och vi kan skönja lite solstrålar borta i horisonten.
Med december månads vinterväder i åtanke känns det helt klart hanterbart.
Maggie åkte tillbaka till sin Maria fredagen den 11:e och det rådde stor sorg och tandagnisslan bland de som var kvar. Det slet i hjärteroten när Whilma gång på gång ropade på sin vän utan att få svar. T o m Freja var fundersam och undrade när den svarta faran skulle komma rusandes runt lösdriften för att köra bort henne från höet... Och Skalman, den stackaren, fattade inte vart hans tredje fru tagit vägen.
Alla gick de och väntade och ropade, tittade och undrade... Jag förstod varför människan är det enda djur som kan rodna, och som har anledning att göra det.
Nu går Freja och Whilma inte många steg ifrån varandra och Skalman håller ett vakande öga på sina två kvarvarande damer...
I söndags hämtade vi hem " Kick Of Smoke " Smokie och han håller i skrivande stund som bäst på att övertyga Skalman och damerna om att han förtjänar en plats i flocken.
Att introducera Smokie för de andra har gått över förväntan, även om det hettar till lite ibland. Och för att vara en ranglåg gamla ranchhäst är Smokie förvånansvärt snabb i vändningarna. Jag hoppas det ska gå lika bra i fortsättningen och att de alla kan gå tillsammans, men sånt går inte att sia om och tar vi bara en dag i sänder så kommer hästarna själva visa vad som är bäst.
-----------------------------------------------------------
Före jul var vi nere på Ryhovs neuroortopediska centrum för ett möte med överläkare Peter Fritzell angående en eventuell operation. Det var ett mindre lyckat möte och det bestämdes att jag skulle göra en massa mer utredningar. Den största frågan var helt enkelt om jag klarar att rehabilitera mej efter steloperationen, eller om det gått för långt. Inte heller var det en självklarhet hur många kotor som ska "låsas"..
Två? tre?, fyra??
På den senaste MR bilden av ländryggen kan man tydligt se hur hoptryckta alla nerverna som löper genom hela ryggraden blivit. Normalt sett är det ett utrymme på ca 2 cm i diameter, men halva tunneln var hoptryckt så det bara återstod ungefär en halv centimeter.. Inte lustigt om jag ibland tycker det känns som om jag inte har några ben...
Och man kunde tydligt se ett ärr på vardera sidan av ena kotan mitt i ländryggen som visade på att kotan varit spräckt.
De ska ta en ny MR röntgen på nacke och axlar för att utesluta fler skador och för att kunna besluta om vilken behandling som behövs just nu. Det, tillsammans med en mätning av nervbanehastigheten kommer vara avgörande hur Dr Fritzell ställer sej till en operation.
Så vill det sej riktigt illa så är det här så bra jag kan bli.. precis som det är just nu...
Och vet ni vad???
It sucks!!!!!!
------------------------------------------------------------
Nog med negativa tankar...
Jag ska åka ner till Småland i slutet av månaden och passa på att umgås lite med mina barn.. Anton och Moa var här uppe över nyår, men Tomas och Sara har jag inte sett på ett par månader. Jisses så gott det ska bli att lägga fötterna på soffbordet och göra absolut ingenting...
Att göra ingenting tillsammans med de som står mej nära är en lyx jag allt för sällan unnar mej...
Fast jag unnar mej ju en faslig massa annat roligt hela tiden... :)
Och nu tänker jag unna mej en kopp kaffe, sen en stund med min nya bok av Patricia Cornwell... det handlar om en amerikansk rättsläkare och har en fasligt massa drypande beskrivningar på mänskligt innehåll...
Ha en fortsatt skön torsdag alla goa vänner...
Va rädda om er så hörs vi en annan dag
kramelikram
//G
|
|
17 Januari 2013
| Länk
| Januari 2013
| 1 kommentar
|
|
|
|
Torsdag 2013-01-10 ... nytt år med nya möjligheter ...
Visst är det spännande med ett nytt år??? Visst fylls man av tillförsikt och spänning inför vad som komma skall?? Det är ju inte så mycket man vet så här bara ett par dagar in på det nya året, och ytterst lite kan vi påverka.. Spännande i allra högsta grad.. :)
2012 var för mej ett fantastiskt år som jag delade med många nya vänner. En del av dom blev bara flyktiga bekanta, medans andra kom att spela stor roll i det som gjorde året så speciellt..
Alldeles speciella händelser var ju min tid på Jultorp, ett äventyr som varade i fyra månader...
Vår underbara granne i öst utmanade mej till att tävla med Freja och till min stora glädje och tillika förvåning kom vi 2:a i "trail-at-hand" efter en mer än godkänd runda i ridhuset på Brobacken. Domare Staffan Ljunggren fick bara aningens större ögon när jag och min paranta dam intog arenan... Quarterhästarna var ju överrepresenterade, så visst stack vi ut lite... :)
PS... Grattis Cicci på din 49 års dag... :)
Men det absolut roligaste med hela förra året stod vår älskade lilla Loona för... Galant klarade vi både HD/AD röntgen med A höfter och nollor fram ... En snabb MH bana gav känd mental status och vi hann med två officiella utställningar.
Katrineholms BK gav oss Excellent i juniorklass med klassvinst men inget CK...
På Jönköpins BK ställde vi återigen i junior klass, vann vår klass med Excellent och CK och seglade direkt in och vann bästa tikklassen...
Nu blev det "bara" BIM, men fatta va glad jag var!! Hanen var fantastiskt snygg och väl värd sitt BIR, men ingen var nog gladare än jag när jag fick ta emot min grönvita rosett och ställa upp på finalfotot. Den danska domarens beundran över vår vackra tik kommer alltid finnas i mitt hjärta... Ett samandrag av utställningarna finns att läsa under rubriken "Loonas resultat"... :)
På hästfronten blev det en del förändringar och vi började året med Freja, Ruter, Roy och Electro. Av dessa är bara Freja kvar, de andra har fått nya ägare.
Ruter, den lille gossen, har fått fortsätta lära sej trick och trix och jag vet att de kommer gå långt på sin väg i den akademiska ridkonsten. Tack goa du för att du förvaltar vår prins!!
Roy ägs av en duktig tjej som vill ha en kompis att rida och leka med och det tog honom bara ett par dagar att acklimatisera sej i sitt nya liv som familjehäst i Småland.
Det var svårt att se min vackra Electro gå upp i transporten för att aldrig mer komma tillbaka. I fyra år var han min och i fyra år njöt jag av att vara hans. Men ödet ville annorlunda och beslutet tog tid att fatta. När Kajsa dök upp kändes det rätt att låta honom få det aktiva liv han så väl behöver. Jag önskar er båda lycka till med en liten egoistisk tagg i hjärtetrakten.. Det skulle ju varit jag.. ;)
Men nya hästar har kommit hit till gården och i februari/ mars fick vi lära lära känna Whilma och Maggie, mer kända som Prinsessan Guld-Lock och Häxan Sur-Tant...
Whilma kommer att stanna här hos oss, men i morron åker Maggie tillbaka till Maria i Småland...
Ett par veckor efter Electro och Roys avfärd blev vi med hingst och den underbart personlige painthingsten Rocking Trendsetter anlände till Ekedal... Han har kommit att bli mycket mer än vad jag väntade mej och är nu en viktig del av mitt hästliv här på gården och kommer bli ett viktigt inslag i min rehabilitering.
I morron fredag åker som sagt Maggie tillbaka till Småland och ett tag såg det ut som om året skulle börja med bara 3 hästar... Men så dök Smokey upp och denne 15 årige quartervallack ska vi hämta nu på söndag.
Hängde ni med???
Oki... hästarna som kommer finnas här på Ekedal från o med nästa vecka är Freja, Whilma, Skalman och Smokey... :)
Ja, det var väl en snabbsummering av lite roliga händelser från förra året.. Det där som inte var så roligt finns ju ingen anledning att upprepa.. :)
Självklart hände det en fasligt massa mer men jag tror vi får stoppa där.. Varför leva i det gamla när det nya ligger och väntar???
Så, mina vänner, jag önskar er en god fortsättning på det nya året med förhoppning om att 2013 kommer bli ett kanonår... Bara vi tar lärdom av misstag och besvikelser och ser dom som nya erfarenheter..
Va rädda om er så hörs vi en annan gång
Puss och kram och nyp i stjärten
//G
|
|
10 Januari 2013
| Länk
| Januari 2013
| 1 kommentar
|
|
|
