Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Lördag 2015-10-17 .. Go å gla kexchokla ...

 

 

... ja, ska man försöka beskriva lille Roxi så får det nog bli precis så. Lille och lille förresten, med sina 153 cm så har han med råge passerat ponnygränsen och är på väg att växa upp till en mycket vacker liten häst.

Han är alltid framme först i hagen och han är den siste att gå ifrån grinden när vi gosat en stund. På våra promenader så traskar han på och insuper allt som tänkas kan med en intensitet och nyfikenhet som får alla andra å blekna. Just hans otroliga nyfikenhet, kryddat med ett väldigt högt ego, gör varje runda till en sann upplevelse. Om han är med mej själv eller har nån annan med sej spelar ingen roll..: Är vi på promenad så är vi, och det är bara världen runt ikring som gäller.

Endera dagen tänkte jag att Roxi skulle få prova gå över vår lilla träbro som jag har på lekplatsen, lite för att så smått börja träna honom inför lastning i transport. Han går ju alla redan klockrent framåt på kommando ”före” när vi passerar trånga utrymmen och när vi går in i stallet. Som vanligt var de andra hästarna redan utsläppta och Whilma stod vid grinden och väntade på honom. Men inte brydde sej Roxi om detta, nope, han och jag började med lite borstning och då njuter han för fullt. Nåväl, lille hästen blev fin på kroppen och kunde ledas ut utan ett enda halmstrå kvar (vilket i sej är rätt unikt!! ) och vi tog sikte på gräsplanen. Lite spännande tyckte han att det var och han kikade runt och det prasslade roligt i löven under lönnarna på framsidan.

Väl framme vid bron så skulle det luktas och smakas och så sparkas lite på den.  Jag ställde mej uppe på bron och försiktigt utmanade honom att följa mej, men nope, det var han inte alls intresserad av. Men skam den som ger sej och tio minuter senare så stod jag och min lille ettåring uppe på bron och myste och gosade. Han klampade lite med framfötterna och så gick vi ner. Vi tog ett varv till, bara för att vara säkra på att han insett det roliga och självklart hade han det…

Dagen efter så var det dags för att återigen göra denna lilla lek och döm om min förvåning när Roxi tittade på bron, luktade lite på den och tog ett rejält kliv upp med alla fyra fötterna som om han gjort detta hur länge som helst. Jag bad honom både backa ner igen och gå upp igen från alla håll och det fanns inte ett uns av tvekan, bron var inget å snacka om …

Jag misstänker att denna häst kommer bli sjukt rolig å utbilda… Min alldeles egna paintaloosa

Ina, min fina rehabhäst älskar våra turer i skogen och när hon får ta eget ansvar och hålla täten i skogen, ja, då är livet som bäst. Det är en underbar känsla att föra fram handen lite över mankammen och invänta hennes ökning från skritt till trav medan Manfred flåsar lite lätt bakom oss. Hon har sin nya fina repgrimma bara och hon går superbra med den. En liten, liten förhållning i form av vinkling av handleden räcker för att hon ska korta steget och med den lilla, lilla eftergiften så ökar hon igen.

Tänk att jag äntligen kommit så långt i min rehabilitering att jag kan njuta av kraften från henne, känna skogens dofter och vara så där härligt närvarande som det bara går i rasade trav på en häst som njuter lika mycket som jag.  Det är ungefär 8 månader sen jag opererade ryggen och jag tror det läker som det ska. Jag hade önskat mej ännu mer rörlighet, men med tanken på hur det var innan både denna och den tidigare operationen så är jag sjukt tacksam. Jag kommer aldrig bli frisk och mina begränsningar är som dom är, men varför fokusera på det som man ändå inte kan påverka?? Varför lägga massa energi på det som är negativt när det finns så ofantligt mycket som är positivt… Ja, jag vet i alla fall vad jag lägger fokus på… Fast visst har jag mina stunder jag också… Men det är bara å bryta ihop en stund och sen gå vidare…

Jag vet att jag måste ta tag i vänsterarmen också, men det får bli en senare fråga. Just nu är jag så trött på sjukhus och läkare att det får räcka för en bra tid framöver. Den hänger nog med ett tag till även om den ger mej en och annan vaken natt timme …

Om sommaren började kall och grå så kan vi med varmt sinne säga tack och hej för denna säsong. Augusti, september och oktober har varit underbara och trots de första frostnätterna så är det fantastiskt skönt ute… Höstens underbara färger får trakten att skifta i sin varma, röda färgskala och precis som alla andra år så blir jag lika förundrad och hänförd över vårt lands uppfriskande årstider.

Nu, mina vänner är det dags för mej att önska er en fortsatt trevlig lördag. Jag ska gå ut och avsluta lite i stallet och sen får vi försöka ta lite kväll.

Va rädda om er så hörs vi snart igen

// G 

 

 

 

17 Oktober 2015  | Länk | Oktober 2015 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida