|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Oktober (2019) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (11) |
|
| (10) |
|
| (14) |
|
| (18) |
|
| (11) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (13) |
|
| (11) |
|
| (10) |
|
| (11) |
|
| (13) |
|
| (13) |
|
| (23) |
|
| (30) |
|
| (56) |
|
| (3) |
|
|
|
| (30) |
|
| (14) |
|
| (3) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (0) |
|
| (4) |
|
| (0) |
|
| (9) |
|
| (6) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (13) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (13) |
|
| (11) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (23) |
|
| (10) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (56) |
|
| (18) |
|
| (8) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (13) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (10) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 413 |
| Kommentarer: 148 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Fredag 2015-02-27 ... Nu blickar vi framåt :)
Håhåjaja, äntligen kan jag lägga den andra ryggoperationen till handlingarna. Så underbart att det är över och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är sista gången. Det gör ont som stryk och jag är nästan helt oförmögen att göra någonting vettigt, men va f*n, nu är det full fart framåt som gäller och strunta i allt annat. Jag har redan haft mitt bryt-i-hop så nu går jag vidare ( fast jag kanske slänger in en å annan gnällrad under den närmsta tiden, men den behöver ni ju inte läsa )
Det svåraste med att inte kunna göra nåt är ju att inte fixa med hästarna. Så tack gode Gud för Anneli, denna underbara människa, som tagit hand om hästarna och fixat deras vitaminer och mineraler. Vad skulle jag gjort utan dej?? Trots att du jobbar nästan heltid så kommer du ut och pussar på våra ädla springare och ser till att de har det bra. Sådana vänner hittar man inte hur som helst. Tack, fina du :)
Jag och Dixie tar lite promenader allt eftersom jag blir starkare. Det är underbart att gå stilla bort mot skogen när vårfåglarna sjunger lite trevande. Det blåser lite och det ligger ett löfte om varmare tider i luften. Årets bästa tid är nu, precis innan allt vaknar till liv efter vinterns mörka och kalla dagar.
Jag har fortsatt titta lite efter bra linjer på min framtida sheltie och jag börjar mer och mer gå åt ett specifikt håll. Det är ju en liten tik jag vill ha, helst sobel och med föräldrar och närmsta släktingar fria från ögonsjukdomar och knäledsproblem. Jag ställer ju gärna ut en snygg hund och har inga problem med å åka långt både inom Sverige och Norden om förutsättningarna är de rätta... Jag ser riktigt framemot ett nytt kapitel i mitt liv och jag vet att det kommer bli hur roligt som helst... :)
Mitt letande efter mitt nya varmblod ser ut att vara över. Genom de sociala medier som finns så kom det ett underbart vackert sto i min väg och ju mer jag tittade på henne, desto mer föll alla bitarna på plats. Nu återstår det lite smådetaljer bara, sen hoppas jag hon kan komma till oss här på Ekedal.
Nu tänkte jag tacka för mej, jag känner att jag har lite å stöka med innan maten. Va rädda om er där ute så hörs vi snart igen...
Ha en skön helg
// G
|
|
27 Februari 2015
| Länk
| Februari 2015
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Tisdag 2015-02-10 ... sista veckan hemma :)
Opps.. Januari försvann i ett nafs och snart är det mitten av februari. Vad kan man säga om det?? Jo, tiden går fort när man har roligt...
Kung Bore trodde han kom för å stanna, och gav oss ett underbart vitt snötäcke och lät oss åter igen fått njuta av allt vad vintern har att bjuda..: Snöfall i aldrig sinande ström, ishalka och vindpinade slätter. Han kom, han sågs, men vi segrade.
Efter bara två veckor så har Fröken Vår så smått börjat göra sej påmind och med dagsmeja, plusgrader och solsken har de sista dagarna varit helt underbara. Snön är nästan helt borta och även om Kung Bore drog ett par riktigt djupa andetag och lät oss alla smaka på hans kraft, så fick han ändå stå tillbaka för de mjuka vindar som vi fått känna på de sista dagarna. Tack Fröken Vår, det ska bli skönt när du är tillbaka på heltid..
I höstas blev jag tillfrågad av valberedningen i SWR, Swedish Western Riders, om jag kunde ställa upp som ledamot i styrelsen. Jag blev lika förvånad som glad, så det var grymt häftigt när jag enhälligt klubbades in i styrelsen dem 25:e januari. Under det efterföljande konstituerande mötet tackade jag ja till att ta mej an sekreterarens uppgifter. Det ska bli så spännande och se hur vi ska fortsätta utveckla westernridningen både inom och utom klubben. Att få vara med och styra i Sveriges äldsta westernklubb känns stort och jag hoppas jag kan göra avtryck i positiv riktning.
Så kom då den dagen jag väntat på så länge.. Det damp ner ett brev i lådan och avsändaren var tydlig : Neuroortopeden i Jönköping...
Den 5:e februari var jag på inskrivningsmöte och fick träffa hela teamet som är involverade i min operation, och den 17:e är det dags... Inte så många dagar kvar med andra ord.
Jag vet att jag egentligen inte har nån anledning att vara nervös, men det skiter jag i.. Ångestattackerna avlöser varandra och jag önskar så intensivt att allt bara ska vara över... Tanken på att någon annan har mitt liv i sina händer och att jag är utom all förmåga att själv kontrollera min situation är inte lugnande utan ytterst skrämmande. När jag väl fått min narkos finns det ingen återvändo och när snittet väl är lagt så kan det aldrig göras ogjort.
Men jag vet samtidigt att jag inte har nåt val. Även om det fortfarande inte finns några garantier för att jag blir bättre så måste jag ta denna chansen. Att inte fullfölja är inget alternativ. Har man sagt a får man säga b och att fortsätta ha den smärtan jag har är inget jag önskar någon ( hahaha, jo ett par stycken finns det faktiskt!! ) och så länge det finns möjligheter till mindre fysiska begränsningar och ett mer rörligt liv så måste jag ta den...
Men som sagt.. jag är skiträdd.. På riktigt alltså.
I mars hoppas jag på å få besök av en väldigt trevlig skånska och om allt faller på plats så kommer faktiskt Roxi å flytta söderut... Blir det som vi vill så ska han utbildas till bågskyttehäst och jag hoppas verkligen det kan bli så.. Vilket underbart liv för min lille kille och så mycket roligt han kommer få uppleva då.
Jag har oxå planer på att återigen få uppleva sheltiens vackra väsen och jag kommer sakta börja leta efter intressanta linjer. En sobeltik vill jag ha som jag kan åka på lite utställningar med och ha så roligt som man bara kan ha när man har en sheltie. Vackrare hundar får man leta efter.
Mina tidigare tikar kom ju från systrarna Sjögren i Aplared och på nåt sätt vill jag nog ha en del av deras linjer igen... Jag har sett att min Justin ( Woodmist Fine True Dream ) finns med i linjer som fortfarande röner stora framgångar i både Sverige och Europa... Men vi får se vad som händer, jag har inte bråttom. Det får ta den tid det tar och ingen väntan är förgäves om jag vet att det blir en bra tik. Det finns flera duktiga uppfödare med intressanta linjer. Kul kommer det bli när vi kommit så långt :)
Nu mina vänner tänker jag tacka för ert intresse. Det är kväller och Jörgen kommer snart in och det är dags för lite soffhäng innan sängen
Va rädda om er så hörs vi snart igen...
// G
|
|
10 Februari 2015
| Länk
| Februari 2015
| 0 kommentar
|
|
|
