Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Fredag 2015-03-27 ... Jag, Jörgen och Carolina :)

Ååååh, vad jag är glad!! Alla bitar faller så sakteligen på plats och jag känner en tillförsikt inför framtiden som jag inte känt på väldigt, väldigt länge...

Igår packade vi in oss i bilen jag, Jörgen och Dixie, för att äntligen kunna träffa det lilla stoet jag så smått blivit förälskad i. Lite nervöst naturligtvis, men mest pirrade det i magen av förväntan...

Det är svårt att sia om hur det känns så där den första gången man får träffa en häst. Oftast har ju förväntningarna trissats upp av en väl utfylld text och noga utvalda bilder. Hästen är alltid välhanterad och utan olater. Oftast är hästen pigg, känslig, lyhörd, och aldrig dum. Lägg där till en förkärlek till skogen och små pass på banan och perfektionen är ett faktum för fritidsryttare. Och allt oftare får potentiella köpare som tränar NH företräder, för ägaren misstänker att hästen skulle tycka det var roligt...

I min värld så tränar man inte NH, utan NH är en attityd och inställning till hästen som enskild individ. Att stå på ridbanan en gång i veckan och vifta med ett spö och plastpåsar är mer toleransträning än NH. Nyttigt i och för sej, men inte NH.

Nää, NH utövar man i och med man närmar sej hagen för att ta in sin häst. Med tydliga signaler, en ödmjuk inställning, samt fokus och närvaro kryddat med ett genuint intresse för hästens signaler och behov så börjar vi närma oss själva tanken av NH. En del kör hela kittet, medan andra nöjer sej med att göra det lite halvdant...

Jag tillhör definitivt den första kategorin och skulle aldrig ens tänka tanken på å rasera min och min hästs relation för ex en prestationshandling. Relationen sätter jag ALLTID främst, no matter what..

Och jag har för länge sen slutat att tolka in någonting i en annons för jag vet att jag och de flesta hästägare inte talar samma språk. Vi har sådana olika referenser när det kommer till hantering, kommunikation och miljön och vad som är välhanterat för mej är inte det samma som för någon annan. Att min häst är trygg tolkar jag på ett sätt och andra hästmänniskor oftast på ett annat.

När det inte finns exakta måttsatser för vårat påstående (eller upplevelse) så är det mina egna erfarenheter som avgör vad som är piggt, tryggt, välhanterat etc....

Så fylld av förväntan och lite lagom uppspelt klev vi ur bilen på gårdsplan och jag fick äntligen träffa denna vackra lilla häst…

Hon är brun med svart man och svans helt utan vita tecken. Med en självklarhet hälsade hon och undrade lite om inte morötterna jag hade i påsen var hennes och jag föll pladask. Hon var allt jag hoppats på och lite till.

Carolina Fairmonut är en dam med integritet och självkänsla och när vi gick ner på ridbanan för att bekanta oss lite mer så frågade hon ” – what’s in it for me?? ” när jag bad henne backa undan eller flytta bakdelen. Men så fort hon kände att jag menade vad jag bad om så fanns det inga tveksamheter.. ”- oki, sa hon.. bra så eller?? ”

Hon kommer bli så bra!!! Det kommer bli helt perfekt å få denna ranghöga, lite dominanta tant hit och att få ta över där nuvarande ägare slutar är nåt jag verkligen ser framemot … Näää, det kommer inte bli en dans på rosor, för hon fungerar inte så, utan jag måste förtjäna varenda millimeter av förtroende, men jisses sicken underbar attityd hon har…

Och så vacker hon är… : Graciös, elegant och med en utstrålning som bara en självsäker individ kan utstråla… Me like big times <3

Och för första gången kan jag erkänna att jag och nuvarande hästägare faktiskt pratade samma språk.

Vad underbart det ska bli å få hem henne till Ekedal. Och så underbart det ska bli å få köra denna tjej till Linköping och Black Pepper…

…. Inte undra på att man känner en otrolig tillförsikt inför allt som komma skall …

Välkommen till Ekedal Ina.

Happy Friday folks. Va rädda om er så hörs vi snart igen.


// G





27 Mars 2015  | Länk | Mars 2015 | 0 kommentar
Onsdag 20125-03-25 ... Marie Bebådelsedag = våfflor :)

Våren kom tidigt i år, det har väl knappats undgått någon. Snön är bort nästan innan den kom och nån tjäle har det knappt varit tal om alls. Vi har plöjt upp och harvat ca 30 hektar och nu i går så såddes den sista biten strax innan mörkret föll.

Vårfåglarna har oxå kommit tidigare i år och det är nån vecka sen vi hörde den första lärkan drilla upp i skyn... Gässen, svanarna och tranorna drar förbi lite snabbt med siktet inställt mot Hornborgarsjön, detta fågelparadis mitt på slätten mellan Skara å Falköping.
Och nu i morse så satt den första flocken starar i ena eken vid tomtgränsen :) Sicket tjatter de för!!

T o m aprilvädret är tidigare i år :P Kung Bore och lilla Fröken Vår är inte riktigt sams ännu och vädret har växlat mellan underbart milda vindar och starkt isande snöblask.. Igår var det soligt och varmt, men dagarna innan har det varit rent vidrigt å gå ut.. Så visst har vi aprilväder redan i mars :)

Jag tar mej så sakteligen framåt och nu, fem veckor efter operationen så klarar jag av att gå två 30 minuters rundor i mjukt blandad terräng med Dixie. Jag tror inte ni anar vilken befrielse det är att kunna förlita sej på att det inte gör mer ont än man kan hantera... Visst måste jag vila mycket fortfarande och stundtals så är jag så sjukt uttråkad och bara längtar ut... Men det går åt rätt håll och med det får jag vara nöjd..

Fortfarande är det inte full rulle än på hästarna utan de får ta det lite lugnt ett tag till. Jag klarar inte av å mocka varje dag, så ibland blir det lite fusk och de får sina bunkar i hagen.. Men de mår bra ändå och är inte så taggade på å komma in när det första gräset sticker upp mellan tuvorna.

Jag har god hjälp av mina stallkamrater och Whilmas nya kompis Eva håller på å lära sej nh hanteringens ädla konst. Whilmas vilja att förstå och göra rätt är en en god hjälp, men de har en bit kvar.. Men vem har bråttom när det inte är målet som är det intressanta utan resan i sej :)

Nu i eftermiddag kommer Kent och tittar över fötterna på alla hästarna och jag hoppas att det är lika fina som de brukar va. Jag har ju hittills inte haft minsta tendens till röta, trots den blöta vintern... Men även där är det ju lite eftersatt, så det ska bli intressant och se vad han säger denna gången :)

I morgon bär det äntligen iväg för att titta på min tilltänkta nya häst. Jag har valt att kalla henne Ina i mina tankar och jag bara känner att hon är så rätt för oss alla här på gården. Hon är ju aningens nättare i typen än Whilma, vilket kommer göra att jag klarar av att rida mer målmedvetet och inte bara "åka", och bara det kommer bli så underbart det bara kan :) Jag längtar efter å kunna åka på lite clinics och kanske delta i nån tävling här hemma... Men framför allt längtar jag efter å komma ut i skogen och bara njuta, precis så som alla andra hästälskare kan.. Underbart att veta att jag oxå snart kan.

Sen var det ju det där med hingstval... Och ju mer jag tänker på det desto mer vet jag att det är helt rätt väg å gå. Tänk er att kunna tölta en häst av större typ än islänningens lilla kropp... För en sån som jag, som vet att jag aldrig kommer bli bra i min kropp, kommer det öppna helt nya möjligheter som jag bara inte kan ignorera... Så i alla fall Ina ska till Linköping och dejta Black Pepper, denna gudagåva till stoägare som jag :)

Whilmas tilltänkte är ju redan bestämd och om allt går som planerat så flyttar den fölungen till västkusten när avvänjningen är avklarad... Najs att ha en ofödd hästbebis nästan såld redan innan man betäcker stoet :)

Nu tycker jag det räcker med tjöt från min sida för idag.. Ni får vara rädda om er så hörs vi en annan dag. :)

Kram på er

// G

Ps..: I kväll ånjuter vi nygräddade våfflor med fluffig grädde och jordgubbssylt till minne av Jungfru Marias möte med Ärkeängeln Gabriel, där han berättar att hon ska få en liten bebis lagom till jul :) .. Ds :P







25 Mars 2015  | Länk | Mars 2015 | 0 kommentar
Lördag 2015-03-14 ... Aj aj aj, det bultar och det bankar :P



Go morron alla fina vänner.. Sitter här vid datorn efter morgonens runda med Dixie och planerar dagens aktiviteter lite. Solen strålar, fåglarna kvittrar och Jörgen lastar torrgödsel för å köra ut på ägorna. Det är vår på Ekedal med allt vad det innebär, och det är så fantastiskt underbart så det finns inga gränser. I går sattes plogen i backen för första gången denna säsong och vårbruket kunde startas tidigare än vanligt. Men är det väder så är det bara å köra :)

Jag tycker vi kan ta gnället först, eller vad säger ni??

Min rehabilitering går sakta, alldeles för sakta. Det är inte mycket jag orkar utan det blir än så länge ganska mycket soffhäng i horisontalläge. Efter lite pyssel i stallet, promenader med Dixie och lite inomhussysslor så är det platt fall som gäller. Det bultar och det bankar i rygg, bäcken och höfter och jag får påminna mej ofta, ofta, ofta om hur kort tid som gått gång på gång.

På tisdag är det fyra veckor sen och med tanke på att vi inte kommer veta med säkerhet förrän om, i bästa fall, ett år, så självklart är fyra veckor bara en piss i Nilen. Men jisses så frustrerande. Jag vill ut och rida, leka med Roxi och njuta av denna underbara årstid där den är som bäst...: ute!!

Tålamod är en dygd sägs det och det är bara å fortsätta träna på den färdigheten antar jag...

Men visst har jag kunnat göra lite, även om det ibland straffar sej fram emot kvällen. Men ibland bara måste man, eller hur??!!

Igår hjälpte Annelie mej med å ta in hästarna så de fick lite TLC och jisses så gott de var å få pyssla lite.

Kiowa tog jag med mej ut på stallbacken för å borsta och mysa lite. Jag lät han gå lite som han ville och varje gång han valde å komma till mej så drog jag ett par gånger med borsten över honom. Det var roligt å se hur nyfiken han var och hur han luktade å undersökte det han kom åt. När jag gick iväg en bit på gårdsplan så valde han att följa efter och fast det var lite rörigt just där så kom han ihop sej väldigt fint.

Efter ett tag så visade jag honom vägen mot brunnen och tillsammans gick vi en liten, liten runda runt gården. Lite pauser för å smälta in allt och när vi vände tillbaka mot stallet så slöt han upp bakom mej, sänkte sitt huvud och var väldigt nöjd med det vi gjorde.
Väl inne i stallet igen ställde han sej i boxen och vilade i lugn och ro och jag kände att det vi gjort varit en behaglig upplevelse. Tack Kiowa, igår var det en bra dag, eller hur.. <3

i slutet på månaden ska jag iväg och äntligen få träffa min nya häst. Jag säger "min" för i tankarna är hon det. Det är ett mycket vackert vbl sto som jag är övertygad om kommer bli ett underbart tillskott i hästhagen. Hon är välriden och vacker och hennes främsta uppgift är att bära runt på mej samt ge mej mitt första Rocky Mountain Horse föl. Och om jag har riktigt turen på min sida så kommer fölet bli fyrgångare och då kommer det blir så mycket lättare för mej å rida. Så till påsk hoppas jag vi kan välkomna Carolina hit till Ekedal :)

Nu är det dags å gå ut i stallet och se om jag inte kan mocka ut det som hästarna lämnade i boxarna igår. Annelie kommer i eftermiddag så det är lite trevligare om jag gjort det mesta klart.

Jag önskar er alla en underbar dag och trevlig helg. Var rädda om er så hörs vi en annan gång.. :)

Kram

// G



14 Mars 2015  | Länk | Mars 2015 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida