Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Torsdag 2015-04-30 ... Valborgs mässo afton :)

                                              

Vintern rasat ut bland våra fjällar ... Ja, nu är den definitivt här. För idag sjunger vi in våren och vi kan officiellt lämna vinterns kyla och rusk bakom oss. Nu väntar vårvindar friska och en blomstertid som snart kommer. Hetl underbart.

Igår var det dags för hästarna att återigen få fina fötter. Tänk vad smidigt det är att boka nästa besök direkt. Ända sen Kent Wiberg började verka mina hästar så har alla hästarna fått hovarna omsedda var femte vecka. Och, precis som vanligt, så fanns det ingen röta på strålar eller bärrand och inga hålväggar ... Rätt mat = fina hovar, svårare än så är det inte :) 

Och lilla goa Ina, som så här i början är lite öm i sulan, fick ett par fina boots att ha på sej när vi ska ut i skogen. Det ska bli väldigt spännande att prova dom i morgon. 

Vi har haft fint väder de senaste dagarna och jag har varit så ridsugen så deet är inte sant. Så i tisdags så sadlade jag och Annelie upp Ina och Manfred och tog sikte på Hålltorpsskogen.... Ooooh, vilken känsla ..

Tänk att få rida en pigg och glad häst medans solen värmer skönt i ansiktet och fårglarna kvittrar i varenda buske. Vi valde att inte vända, utan satsade på att jag skulle klara en lite längre runda. Och det gjorde jag!!! Rundan i skogen tog runt en timme och jag kunde njuta hela turen utan problem. Jag tror ingen riktigt fattar vilken härlig friihetskänsla det är att äntligen kunna rida igen. Att kunna sitta behagligt i sadeln utan att riskera att ryggen rasar ihop. 

Jodå, värken kom lite senare och det blev inte mer gjort den dagen. Men ingen kan ta ifrån mej den underbara känslan att INTE ha ont. under den timme jag red kändes det bara bra och det är absolut värt ett par timmar i horisontallage, helt klart. 

Nu vill jag önska er alla en skön Valborg så hörs vi en annan dag snart igen. Puss och kram på er alla fina vänniksor

// G

30 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Måndag 2015-04-27 ... ny vecka med nya möjligheter :)

Det är måndag igen och en ny vecka ligger framför oss. Att vakna till vårsol och fågelkvitter får verkligen kroppen å piggna till. Det spritter lite lagom i bena och det är inga problemn att ta Dixie på sin första promenad. Det är underbart nere i skogen nu när de första björkarna fått sina små musöron. Lärken har oxå små knoppar och tussilagona slåss om utrymmet i vägkanten med de första maskrosorna. Jag ser räven springa över grannens vetefält och hararna leker tafatt i kossehagen. Hästarna är lite irriterade över att kajorna inte kan vänta till den sista vinterpälsen ramlar av av sej sjäv, utan de sitter på korset och pickar näbbarna fulla... 

Idag blir det att ta sej ner till skogen på Ina. Den nya westernsadeln passade henne perfekt och jag satt som gjuten iden. Tänk att jag äntligen klarar av att sitta i en riktig sadel igen!! I över fyra år har jag ju varit hänvisad till barbackaridning för att kroppen inte har klarat en sadel. Nu har det ju inte bara varit negativt utan balansen och sitsen har abslut tränats upp, men jag vill ju kunna rida lite längre så småningom och då sitter jag bäst i en trailsadel. Så nu ska jag bara införskaffa mej ett matchande träns så kommer jag och Ina vara skitsnygga när vi ska på tur. Horsemenreins har jag ju redan :) 

Igår tog jag med mej Whilma ner till lekplatsen för att så smått börja ta upp även hennes träning. Det var så länge vi gjorde nåt vettigt och jag har haft så dåligt samvete för att jag inte riktigt orkat. Men igår var det dags igen och lilla älskade hästen gjorde mej inte besviken. Det behövs så små medel för att få henne att lyssna och hon är abslut som bäst när hon får ta ansvar över vart hon sätter sina fötter och att hon håller tempo och riktning. Vi ska ta och repetera lite nu i eftermiddag och sen får vi se hur vi ska vidare. 

Denna veckan har jag att renskriva gårdagens mötesprotokoll från SWR's styrelsemöte i Tidaholm. Jisses vad tiden går fort när det är mycket å planera. vi ska ha ett par TräningsTävlingar till i år och vi ska snart börja planera för vårt KM. I juni har vi en tvådagarstävling på Abrahamstorp i Hjo och om ni bara visste vad massa man ska fixa med innan det är klart för start. Lägg där till lite andra aktiviteter så förstår ni att det är myckte å stå i... Kika gärna in på hemsidan http://www.swedishwesternriders.com eller kolla våran Facebooksida för å se om det kanske finns nåt som passar just dej. 

Till helgen tänkte jag och Jörgen åka in till arenan för å titta på hundar. Det är dags för Skaraborgs Kennel Klubb internationella utställning och jag tänker då abslut vara på plats för å checka in min nya favoritras dvärgpincher. Och eftersom "min" tik även ska ställas så får jag väl stå vid ringside och göra vågen eller nåt. Det är så länge sen jag var på utställning så jag lovar att jag kommer njuta av varenda sekund. 

Nu, mina vänner, är det dags för å ta in hästarna och göra irodning allt så jag kan njuta av deras underbara väsen. Va rädda om er så hörs vi en annan dag. 

// G

 

 

 

27 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Fredag 2015-04-24 ... full fart mot helgen :)

Go morron alla fina vänner. Det är fredag och vi tar sikte mot ytterligare en helg. Veckan som gått har varit underbar och mest gått i hästens tecken, men jag har även fått ny människa i mitt liv som släppte lös en del av sina duracell kaniner och kärleken var ett faktum cheeky  Vilken underbar vår och sommar vi kommer ha yes

 

Jag fick förmånen att sitta i sekretariatet förra lördagen på SWR's första officiella tävling utan WRAS. Vi valde ju att gå ur WRAS vid årskiftet och nu ska det bli spännande och se hur vi klarar av att stå på egna ben.Tävlingen blev väldigt lyckad, med många starter både från vår egna klubb, men även från andra klubbar, toppad av ett fantastiskt vårväder.  Våryra På Slätta hoppas vi på ska bli en återkommande tävling som drar många starter år efter år.... 

 Roxi, som numera är valack, har läkt fint och har blivit om möjligt, ännu mer gosig och social. I timmar kan han stå blixtstilla och njuta av borste och skrapa.. Tar man desutom lite extra hårt under magen så far mulen runt som på en tapir... Och fast det är flera månade sen vi tränade med klickern så vänder han alltid bort sitt huvud när han är sugen på en go'bit...

heart Gosehästen heart

 

Tack gode Gud för Ina. Tänk att denna underbara lilla häst är min??!! Bara min!! 

Hon har fortfarande lite attityd inne i boxen, men jisses vad jag älskar denna häst!! För trots att hon ibland tycker det blir lite tajt så öppnar hon upp allt mer och jag känner att hon litar mer och mer på mej. Hon är en helt underbar individ och det ska bli så spännande att fortsätta utveckla våran relation. 

Annelie och jag har varit ute på Manfred och Ina fyra gånger denna veckan och fast det var lite skakigt i början så har det gått så himla bra. Ingen yrsel när jag satt upp och ingen smärta i varken rygg eller höfter under tiden jag red. Fatta vilken underbar känsla!! Jag klarade av att rida upp till 45 minuter och mådde fruktansvärt bra... Att det sen kom lite skit efteråt det må va hänt, men ingen kan ta ifrån mej känslan av frihet när vi skrittade ner mot skogen. Fortsätter det så här så kan jag säkert plocka bort korsetten om ett par veckor... 

*******************

Jag har pratat med ägaren till Black Pepper och nån gång i maj är det dags å lasta Ina för å styra kosan till Ekenäs Slott och denna vackra Rocky Mountain hingst... Visste väl jag att det egenligen bodde en liten prinssessa även i Ina. Hon ska få gå på bete där tillsammans med Pepper och några andra ston och sen kommer hon inte hem förrän hon är konstaterat dräktig. Jag saknar henne alla redan, men jag vet att det kommer vara väl värt det. Vilken vacker liten bebis det kommer nästa år. 

Nu mina vänner är det dags å ta sej en runda ner till stallet. Jag har visseligen gjort i ordning maten och fyllt upp vattenhinkarna, men mockningen väntar fortfarande på å bli avslutad. Men det är ett kärt jobb.. Att mocka sitt egna stall vittnar ju om möjligheten att hålla sina hästar hemma.

 

Ikväll hejar vi fram Marie Serneholt i let's dance finalen. Ingemar Stenmark, du är redan en legend och spelar i en egen liga oavsett vad du än tar dej för, men Marie dansar bättre

Jag önskar er alla en underbart trevlig helg. Va rädda om er så hörs vi snart igen

// G

 

 

 

 

24 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Fredag 2015-04-10 ... Nu är hon här :)

                                    

                                  

Jag är så evinnerligt glad och det sprudlar i hela kroppen av lycka. Världens finaste Carolina Fairmount är äntligen här på Ekedal och allt har gått så bra det någonsin kan. Hon är en självsöker tant, som samtidigt är mjuk och vädligt behaglig i sättet. 

När hon först kom in i stallet trodde hon inte sina ögon. Det låg mat över hela golvet och hon proppade munnen full av halm. Hon fnös och frustade och tog ett par tuggor till. Och fast hon snart hittade höet så kunde hon inte riktigt få nog av det gula godiset.

Väl ute i hagen så blev det lite hopp-skutt-sprätt-oui på alla hästarna. Manfred trodde inte sina ögon och blev blixtförälskad på stuts och Whilma talade om, ganska bestämt, att det bara finns en drottning på Ekedal. Kiowa vet att hålla en låg profil och Roxi var helt salig när han fick lukta på henne... ÅÅÅh vad hon luktade gott!!! Ina själv tog det mesta med ro och kunde inte riktigt få nog av att galoppera ända ner till vägen och upp till foderringen igen. De gick och betade lite och så for hon i väg igen och de andra efter. 

Igår blev det en liten stilla prommenad nere i skogen med Annelie och Manfred och Ina njöt mer och mer för varje steg. Underbar energi har hon och så lycklig över att få strosa runt. Hon lyssande väldigt fint på mina signaler och jag kände att vi fått den absolut bästa starten på vår relation. Jag är så glad över att hon är här och jag vet att detta är början på nåt riktigt bra heart

I går var det dessutom dags för Roxi att bli valack och lyckligt ovetande hängde han med in i stallet. Det slet i hjärteroten när jag såg hur påvekrad han var, men jag vet att det är det bästa för honom. Som valack kommer han alltid kunna gå med andra hästar och jag föredrar en skitsnygg valack framför en hingst med begränsat liv. 

Efter ett par timmars vila inne i stallet gick det inte å hålla han instängd längre och strax efter sju var alla hästarna tillsammans igen. 

Så nu har vi tre valacker och två ston.. En ganska bra början, eller vad säger ni????

Det har nu gått snart sju veckor efter operationen och peppar, peppar, men det verkar som om det gått vägen denna gången. Jag känner en ny styrka i kroppen och för första gången på hur många år som helst kan jag gå min morgonrunda med hunden och känna att jag kan gå hur långt som helst. Det är nästan så jag flyger fram... 

Nu håller ju inte den känslan i sej nån längre stund, men fatta vilken otroligt underbar känsla det är att kunna gå i nästan 20 minuter utan smärta!! 20 minuter!!! Det är 20 minuter mer än innan operationen och så väldigt mycket värt för mej... Och flera gånger har jag kunnat gå hela lilla rundan ner i skogen även på eftermiddagen..

Visst, jag har ont och på kvällarna är det inte riktigt lika roligt, men det går framåt och inte bakåt. Som jag väntat på detta.. Som jag hoppats.. Som jag inte vågat tro... Den sjätte maj är det återbesök på neuroortopeden och då hoppas jag att jag får klartecken till å köra bil igen ... Sen jäklar.....

Va rädda om er där ute, vi hörs snart igen

// G heart

 

 

10 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Tisdag 2015-04-07 ... Ett år med Roxi :)

Den 6:e april 2014 vaknade jag av att Jörgen viskade i mitt öra tidigt på morgonen: Ta det nu lugnt älskling..  Allt är bara bra ...  Whilma har fölat i natt ...

Tjong !! Plong !! Tjoff !! Pling !! Vaaaaa ??!!

Men hallå !! så kan man ju inte väcka någon.. Och definitivt inte en som jag.. för det finns inte på kartan att jag bara slår upp mina melerade, sätter mej försiktigt upp och långsamt tillåter mej att vakna till för att sen lugnt och stilla gå ut och dricka en kopp kaffe...

Tusen tankar for genom huvudet och det är ett under att jag inte fullständigt rev huset i jakt på kläder och skor... Inte en enda vettig tanke hade jag när jag nästan hysteriskt hoppade runt för å ta mej ut... Stackars Dixie fattade ingenting, utan for runt lika hysteriskt han .. Sådan herre sådan hund heter det visst laugh

Utan allt för stora skador på smalben och tår så kom jag då äntligen ut ur huset..: Försiktigt smög jag mej fram vid hallon buskarna och där stod han ..: Liten, ynklig men så ofantligt vacker... Rockin' High N' Mighty, min efterlängtade, alldeles egna paintaloosa heart

  Whilma och Roxi höll sej i mitten av hagen och Freja, Kiowa och Cebb stod en bit i från och gav den nyblivna mamman och hennes bebis lite spejs.

Igår var det ett år sen och min ynklige lille painthingst gjorde sin entre och detta året med honom har varit fantastiskt... så positiv till allt. Då, en söt liten hingstunge, idag en ståtlig herre med väldigt mycket vilja.  Han är en sån trevlig liten häst med utstrålning och pondus och jag vet att han kommer göra någon människa väldigt, väldigt lycklig..

Vi har haft ett par dagar med mycket vårbruk med allt vad det innebär, men i morgon så lastar vi in oss i bilen för att åter igen styra kosan mot Kungälv. Det är äntligen dags för å hämta Ina... Äntligen ska hon få komma hem ... Så just nu känner jag mej som ett barn dagen för julafton och resten av dagen ska tillbringas i stallet och alla de förberedelser det innebär när en ny häst kommer till Ekedal ... Och i nästa vecka ska jag boka hingsten yes

Va rädda om er där ute .. Vi hörs snart igen

// G heart

 

7 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Fredag 2015-04-03 .. Långfredagen :)

                              

Stilla Veckan har nått sin kulmen och när även långfreagen är över tycker jag att vi kan lägga påsken till handlingarna. Helt klart att det räcker med påsk nu, eller vad säger ni??

Kung Bore har slutligen besegrats av Vackra Fröken Vår och hon hade med sej solsken och ljumma vindar. Hon har svept in över nejden och lockar till kaffepaus mot husväggen ackompanjerad av fåglarnas kakafoni. Det kvittras och visslas både högt och lågt och en och annan fjäril tittar förbi.

Traktorns kärror är lastade med gödning och nu när det är färdigplöjt, harvat och sått de 70 hektar som planerats så kan vårbruket gå över till fas två. Vi har 385 hektar så det är lite å göra wink

Det var menat att vi skulle hämtat hem Ina i går, men det får vänta till måndag.  Vår xc70 är en suverän bil ur trafiksäkerhetssynpunkt,  men med släpet på så blev det en överlast på 200 kg med vanligt b-kort. Typiskt va??!! Men vi jobbar vidare och jag tror det löser sej bara vi tar det easy. Hem ska hon ju oavsett.. wink

Det är nu lite mer än sex veckor sen jag gjorde min operation och sakta, sakta läker jag. Jag märker att det går å rätt håll och fast jag forfarande får vila en hel del så känner jag en enorm förbättring. Och jag är fast förvisad om att jag snart är uppe på hästryggen igen.

Men visst har jag tagit det lugnt med hästarna och inte gjort så mycket med dom alls. Jag har mörkt att de njuter i vårvärmen och de går allt längre stunder ner i andra delen av hagen. Roxi och Kiowa busar ordentligt och man blir lite full i skratt när de dansar runt på bakbenen och biter varandra där de kommer åt. Tänk vilken tur Roxi har som har en sån tålmodig lekfarbror.

Kiowa ja... 

Denna tiden av konvalescens som jag genomgått har varit välbehövlig även för Kiowa. Äntligen börjar han bli piggare och hans ögon är nästan helt klara. Inget brunt grumligt och inga röda nyanser alls i ögonvitan. När han travar så märks det fortfarande att han är stel bak, men i skritt går han helt rent. Han gillar när jag tar ut honom i gången och borstar honom och med sänkt huvud njuter han i fulla drag. De två senaste gångerna som Kent varit här och fixat fötterna så har han klarat av att lyfta även höger bak utan att först försöka komma undan. Hans svullnad över njurpartiet är oxå helt borta och för första gången sen jag började hans behandling i november känner jag att vi kanske klarar detta.. Så peppar, peppar ..... 

I morgon ska vi ner till Mullsjö för å möta upp ungarna. Det är fösta gången som Anton väljer att inte följa med till Ekedal, utan under lovet får vi njuta desto mer av Moa. Det kommer bli ett perfekt tillfälle till massa mor och dotter tid och när vi inte är ute i skogen med hästarna så får vi väl ränna runt på stan och shoppa lite... Det fanns visst en liten önskan från Moa om att spela lite gitarr oxå. Hon skulle göra nåt uppträde i skolan och behövde träna lite på sin solosång. 

Anton ville vara hemma och fixa med sin epa och trots att det sliter i mej så förstår jag honom. Loven blir ju sjukt värdefulla när garaget ska tas i besittning... Men jisses så jag saknar honom heart

Jag önskar er alla en skön förtsättning på helgen och se upp för sillen. Det sägs att man får huvudvärk av den dagen efter .. 

Va rädda om er så hörs vi snart igen

                                               // G 

                          

 

 

 

3 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Torsdag 2015-04-02 .. Skärtorsdagen :)

                             

Jag är född i Broakulla, Algutsboda socken, Kronobergs län i november 1964. Det var en fredag och jag anlände ca en mil innan taxin nådde Växjö BB: Med min pappa som barnmorska, assisterad av taxi chauffören tog jag mina första andetag i baksätet, inlindad i min pappas skjorta. Och är man född på en fredag och datumet är den 13:e, och mamman råkar vara placerad i en taxi så kan man hoppa upp och sätta sej på att livet kommer innehålla en hel del överaskningar... 

Och jag minns ganska väl den där skörtorsdagen för så länge sen när jag var bara fyra år. Mamma hade bestämt sej för att jag och min ett år äldre syster skulle hålla oss på vårt rum så vi inte halkade när hon torkade golven inför påskhelgen. 

Vi hade ett litet bord och två små stolar så vi kunde sitta länge, länge å rita. Utrustade med kritor och vita ark och med förmaning att inte gå ut i hallen satte vi igång med våra konstnärliga alster. 

Men det var så tråkigt och det dröjde inte en allt för länge innan jag hade tröttnat och började gå runt i rummet. Solen sken utanför fönstret och genom det lilla öppna vädringsfönstret kunde jag höra hur fåglarna kvittrade... 

Jag minns att min syster försökte få mej å gå och sätta mej igen och göra som mamma sagt, men jag valde att ignorera henne och istället sätta mej på fönsterbrädan. 

Vi bodde i en hyresfastighet på andra våningen och det var inte klokt vad långt jag såg... Och om jag sträckte på mej så kunde jag se ännu längre.. Och vips var jag uppe på fönsterbrädan och tittade långt, långt bort... Fönstret var självklart stängt, men det lilla vädringsfönstret stod på glänt och då jag på den tiden var smal som en speta så var det inga problem att pressa sej igenom för att kunna se ännu längre bort. 

Ja, jag antar att ni hänger med i vad som sen skedde.. Precis!! Min syster var så arg på mej för att jag inte gjorde som mamma sagt, och tjatade på mej att komma och sätta mej igen, men rätt vad det var så föll jag... Jag föll de två våningarna rakt ner i gräsmattan. Efteråt har man sagt mej att mitt huvud gjort en grop i den blöta gräsmattan och att jag landat ca tio cm från trädgårdsplattorna. Jo ni, det kunde slutat väldigt illa det där. 

Damen som bodde under oss såg något fladdra förbi och hon övertalade sej själv att det var ett täcke, för inte kunde det vara det hon trodde??? hon vågade inte gå fram till fönstret..

Nåväl, jag kom upp och började gå runt ​huset... men väl framme vid porten så fick jag vänta tills någon kom och öppnade, det klarade jag inte själv. Och nånstans visste jag att det jag gjort inte va bra, för jag kunde inte röra min arm. Men samtidigt vill jag ju inte visa att jag hade ont. Som tur var behövde jag inte vänta så länge innan en annan granne kom och jag kunde slinka in genom portten och ta trapporna upp till lägenheten. Mamma hade ytterdörren låst och ni kan ju bara ana vad som for igenom hennes huvud när jag stod utanför dörren... Senare har de sagt att jag sa " jag glömde kvasten" men det kommer jag inte ihåg för jag minns bara att jag var på sjukhus ...

För som liten flicka var jag övertygad om att jag var född på Blåkulla. Jag hade hört det så länge jag kunde minnas, men det var ju inte Blåkulla de talat om, utan Broakulla.. Tänk så fel det kan bli.. 

Så kontentan av denna lilla anekdot är : Människan kan inte flyga... varken med eller utan kvast.. det är bara häxor som kan det och i och med det torde det väl bevisat att jag inte är en sån... oavsett var en del säger... :)

En vecka på sjukhus med en stukad arm och en rygg förstörd för alltid är de minnen jag burit med mej sen dess... Och en sjudundrande höjdskräck !

                       

                                Va rädda om er så hörs vi en annan dag 

                                                            // G heart

 

 

2 April 2015  | Länk | April 2015 | 0 kommentar
Onsdag 2015-04-01 :) April Fools Day

 

 

 

1 April 2015  | Länk | April 2015 | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida