Ja, vad hände egentligen??? maj var definitivt månaden som fick våren att vända om. Iskalla vindar, hagel och ett aldrig sinande regn. Jo, visst har det varit dagar med uppehåll, och då var vi snabba å ta in den första ensillageskörden, men de dagarna kändes mer som undantaget som bekräftar regeln. Almanackan har visat på sol och värme, medans verkligheten har fått mej att inte gå ut utan mössa och tjocka vinterjackan. Maj 2015 kommer gå till historien som den kallaste vårmånaden i mannaminne., helt klart.
Men idag njuter vi för första gången på flera veckor av lite behaglig sol och trots att vinden blåser lite så känns det skönt att vara ute. Kan det vara så att sommaren kanske rent av är på väg denna gången??? Hoppas verkligen det, för nu är jag trött på kyla, punkt slut.
Det trista vädret har gjort att det inte gått å rida eller göra nåt annat vettigt med hästarna. Den hårda vinden och det piskande regnet har gjort att det t o m inte funkat å tränat frihetsdressyr. Jag och Anneli gjorde ett tappert försök att passa på å rida iväg mellan ett par skurar, men vi fick banne mej vända när himlen öppnade sej och haglet kom och slog både oss och hästarna i ansiktet. Vidrigt är ordet som passar bäst, och då är det snällt…
Men förra torsdagen så trotsade jag och Ina vädret och mellan skurarna så fick vi vår andra lektion i frihetsdressyr av Ida. Jag har inte tränat nånting alls sånt med Ina sen Ida var här sist i mitten på april. Och vilken skillnad på engagemang och närvaro min vackra bruna lilla vän visade!! Visst, hon vill ibland bli lite övertygad om att jag vet vad jag gör, men hon är så charmig i sin självständighet. ”What’s in it for me??” är en återkommande fråga och ibland så diskuterar vi lite längre och ibland så ger hon mej möjlighet att känna samspelet och ger mej mer av sej själv direkt. Men oavsett så är hon en underbar häst att leka med och jag älskar henne bara mer och mer.
Nu på förmiddagen så hämtade jag henne i hagen och vi körde ett litet pass på lekplatsen. Lilla, goa hästen var med på noterna och istället för att hålla i repet under ”walk with me” så la jag det över hennes rygg för att utmana mej själv till tydligare signaler. Visst, hon sneglade ett par gånger på gräset, men bara genom att höja sticken aningens bakom henne så fattade hon att det inte var läge å ställa sej å äta, utan slöt upp fint jämte mej. Vi gick mellan däcken, stannande och backade tillbaka hela vägen utan att jag behövde ta i repet en enda gång. När vi gjort det ett par gånger från båda sidorna så klarade vi av att gå slalom i båda riktningarna…. Jag tror jag och Ina kommer ha många roliga stunder och vi håller på att utveckla en kommunikation som jag inte trodde jag skulle uppleva med nån annan häst än Whilma.
I eftermiddag hoppas jag på uppehåll och lagom vind så vi kan ta oss ner till skogen när Anneli kommer… som jag längtat!!
För två veckor sen delade jag på hästarna och Roxi och Whilma fick för första gången gå i skilda hagar. Det har varit ett fasligt gnäggande den första tiden och Roxi är inte alls nöjd med att gå på bete med Kiowa. Men vad ska jag göra?? Whilma kan inte åka iväg till hingsten med juvret fullt av mjölk och nån gång måste jag ju göra det.. . Men fy vad dåligt jag mått när jag sett hur hästarna tittat efter varandra ropat så det skallat genom hela trakten. Det har gett med sej nu, men jag tror inte det kommer bli helt lugnt förrän Whilma åker och alla hästarna kan gå i samma hage igen.
Jag hoppas på att köra bort henne så fort Teddy är redo att ta emot henne. Han ska bara handbetäcka lite först innan han släpps fri med stona, men sen är det bara å hoppas på en gul liten unge nästa år
Jag har planerat för ett evenemang i augusti. Jag och Annelie ska rida ”Horse Ride Of Hope” där intäkterna går direkt till barncancerfonden. Jag hoppas vi kan ta oss till Kinnekulle och rida någon av ridlederna där och njuta av den vackra naturen. Gå in på http://www.facebook.com/events/895038457184805 och kika runt lite så kanske vi kan slå följe???
Och i och med det så blir det ingen date för Ina denna sommar. Nej, jag tänker vara så egoistisk att ha henne hemma så jag kan rida när vädret tillåter. Det är så länge sen jag obehindrat kunde sadla upp och rida iväg och så här tre månader efter min ryggoperation så är just ridningen en av de få saker jag kan göra utan att få ont. Snarare tvärt om faktiskt, jag blir så mycket rörligare i flera timmar efter och smart som jag är så väljer jag att tolka det som att det är precis det jag ska göra..: rida, rida och åter rida. Jag har minst tio år att ta igen, så denna sommar vill jag bara njuta av att kunna. Kanske köper jag mej en Rocky Mountain häst istället, eller så väntar jag tills nästa år å betäcka henne. Vi får se, inget är hugget i sten och just nu är jag så sjukt tacksam över att kunna rida så det överskuggar allt annat. Och efter att vädrets makter tvingat mej till ofrivillig ridvila, så är jag än mer taggad.
Nu är det strax lunch och torsken sjuder i grytan tillsammans med grönsaker, sweet chilli sauce och räkor. När maten smälts så blir det en tur till skogen och lite stalltjänst på det fulländar dagen. Jag tycker juni har börjat bra, nu håller vi tummarna för att det underbara vädret kan ge oss några dagar av sol och värme så vi kan lägga kylan bakom oss för denna gången.
Va rädda om er så hörs vi en annan dag
// G