|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
December (2019) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(9) |
|
(32) |
|
(37) |
|
(44) |
|
(33) |
|
(12) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(6) |
|
(17) |
|
(19) |
|
(27) |
|
(18) |
|
(18) |
|
(17) |
|
(13) |
|
|
(2) |
|
(5) |
|
(11) |
|
(294) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(13) |
|
|
|
|
Inlägg: 335 |
Kommentarer: 188 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Halloween.
Trettioförsta oktober. Halloween. Jag tror att jag hatar Halloween. Jag var alltid den enda som gick inte ut, som bara satt hemma. Och jag kommer att förbli den, som alltid stannar hemma. Jag vet inte vad jag vill. Ett liv, kanske?
Jag kan nog inte skämta med andra. För att jag tar allting personligt. Och jag borde inte göra det. Ibland kan dumma skämt såra mig. Men jag visar det inte. Jag vill inte att andra ska veta vilken pussy jag egentligen är.
|
31 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Theres somebody else that feels the same somewhere...?
Jag lever inte, inte i verkligheten. Jag lever i min egen värld. Men jag vill inte leva i min värld. Jag vill leva i den verkliga världen, som alla andra gör. Jag passar bara inte in. Jag är trött på att drömma hela tiden. Jag vill leva. Varför kan inte jag ha någon i mitt liv, som kan verkligen älska mig? Jag orkar inte vänta.
This time, I wonder what it feels like To find the one in this life, the one we all dream of But dreams just arent enough So Ill be waiting for the real thing, Ill know it by the feeling The moment when were meeting, will play out like a scene Straight off the silver screen So Ill be holding my breath, right up til the end Until that moment when, I find the one that Ill spend forever with
|
31 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Lögner.
Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies.Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies. Lies.
|
31 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Where did I go wrong?
Allting känns fel just nu. Allting är fel. Alla är fel. Jag är fel. Det kan låta konstigt, men jag vill träffa skolkuratorn igen. Jag ska försöka prata med henne så mycket, som det behövs. Jag vill bara att nån ska veta hur jag mår. Jag gillar inte min psykolog längre.
Jag ska skriva ett brev till nån. Först ville jag erkänna att jag är inte den hon tror jag är. Men nu är jag bara rädd. Jag kunde säga det när jag hade chansen. Jag kunde säga det i början. Men nu har det gått nästan ett år och jag vägrar säga det.
Jag vill inte vara här längre. Jag ska försöka. Men jag vet inte om jag kommer att lyckas. Idag hatar jag allt och alla. Men framför allt mig själv. Varför är inte livet som det brukade vara?
Let him know that you know best Cause after all you do know best Try to slip past his defense Without granting innocence
|
30 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 1 kommentar
|
|
|
|
Loser.
Jag vill bara dö. Jag känner mig som en jävla loser. Jag har lust att skada mig själv. Jag har inte gjort på flera dagar. Jag vet inte om jag ska vara stolt, eller inte. Men jag vet att jag kommer göra det igen så småningom. Jag känner det bara på mig. Jag hatar att vara den jag är. Jag kan fortfarande inte acceptera mig själv. Jag vill inte att andra ska veta det. Jag vill bara inte förlora de. Jag mår dåligt, för att jag tvingar mig själv att ljuga för de, som jag älskar mest. Och jag har ljugit för de flesta så länge, att jag är van vid att visa inte den jag är. För att jag är inte alls stolt över att vara en "sån" person. Jag vill inte låtsa vara det. Jag vill vara det. Jag hatar det. Jag hatar allting just nu. Nu kommer det bara att vara värre och värre. Det började redan innan, men jag försökte att dölja det. Jag vill inte äta längre. Jag hatar mat. Jag hatar min kropp. Jag hatar att väga så mycket, som jag gör. Jag vet inte vad händer med mig nu. Jag är så jävla trött på att ta mediciner som jag inte gillar, och som inte ens hjälper mig. Jag vill veta vad som exakt är fel med mig. Jag vill inte åka på massa olika samtal med psykologer och läkare, för att då hör jag bara samma sak om och om och om igen. Och det börjar jag bli lite trött på. Jag skulle till och med klara av tre timmars utredning. Det enda jag vill är att vara säker på vad som är fel med mig. Det känns som om inte ens läkarna vet vad som är fel. De säger att det är bipolär sjukdom och paniksyndrom. Men jag tror inte att det bara är det. Jag mår verkligen dåligt. Jag vill bara gråta just nu. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Mina tankar dödar mig. Jag hatar att vara jag.
He smiles politely back at you You stare politely right on through Some sort of window to your right As he goes left and you stay right Between the lines of fear and blame And you begin to wonder why you came
|
29 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Lay down a list of what is wrong.
När jag var hos kuratorn igår, överaskade jag faktiskt MIG själv. Natten innan skrev jag vad jag kände. Och jag gav henne det. Jag tror att jag har bara gjort det en gång förr, men försökte flera gånger. Det kändes skönt att bara veta och se att nån bryr sig och vill läsa sånt. Just nu vet jag inte hur jag mår. Allting börjar kännas konstigt igen. Jag känner mig som en dålig människa. Jag är en dålig människa. Dumäckligidiothoradödödö. Jag hatar mig själv. Vafan har jag gjort med mig själv? Jag tittar på mina gamla bilder och börjar ångra allt jag gjort. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men... Jag var snygg. Mitt hår var snyggare. Mitt ansikte var inte lika äcklig. Mina tänder var inte lika förstörda. Mina armar var inte fulla med så många synliga ärr. Jag brukar säga att jag tycker om mina ärr. Men jag vet inte...
As he begins to raise his voice You lower yours and grant him one last choice Drive until you lose the road Or break with the ones youve followed He will do one of two things He will admit to everything Or hell say hes just not the same And you begin to wonder why you came
|
29 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
now relax, close your eyes, what comes next is the surprise.
BUP om ungefär en halvtimme. Jag vill inte åka. Men jag får helt enkelt låtsa att jag mår bra. Om skolkuratorn jobbar imorgon, ska jag gå till henne och fråga om jag får prata lite med henne. Jag har märkt hur äcklig jag egentligen är. Så jag har bestämd att köpa massa kläder som ska täcka min kropp. Jag tror att jag ska färga håret svart. Och jag ska platta håret bara ibland. Jag kanske ska ha lite längre hår. Så att jag kan gömma mig bakom min lugg när jag vill.
|
26 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
anxiety attack.
För en stund sen började jag få lite ångest. Det kom bara så där, det är en "plötslig ångestattack". Det är hemsk. Jag sitter här, mår illa och skakar. Vafan är fel med mig? Jag har inte skurit mig på några dagar och sen dess fick jag en ångestattack varje natt. Det är så jävla irriterande. Jag vill dricka te, eller nåt, men jag mår så illa att jag är rädd att gå till köket. Alla sover nu och jag vill inte väcka nån. Så jag sitter på sängen, dricker cola och tuggar tuggummi. Jag försöker att inte tänka på ångesten. Jag ska öppna fönstret, krama om min nalle, försöka distrahera mig själv med nånting och försöka slappna av. Det är jobbigt att ha sådan ångest varje jävla natt.
|
23 Oktober 2011
| Länk
| ångest.
| 1 kommentar
|
|
|
|
i guess karma comes back around.
Jag är en meningslös vän. Jag kan inte hjälpa andra. Jag försökte, men det verkar inte funka. Jag ville att de skulle må bra. Men nu är det värre. Jag kan inte lita på folk längre. Alla lämnar mig. Ingen bryr sig om mina känslor längre. Så varför ska jag bry mig om deras? Nu klarar jag inte en dag utan att skada mig själv. Jag har lust att skrika. Jag vill bara släppa taget om allting. Jag vill slippa allting. Det känns som om förra höst kommer tillbaka. Men på ett annat sätt. Jag har förlorat för många vänner. Jag tror inte att jag klarar av att leva så.
Broken down like a mirror smashed to pieces, You learned the hard way to shut your mouth and smile. If these walls could talk they would have so much to say, Cause everytime you fight the scars are gonna heal but there never gonna go away.
|
18 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
jag orkar bara inte bry mig längre.
Alone as you walk through a crowd and its awkward like nobody sees. And you cant help but wonder would anyone come after you if youd leave. So a pain grows inside and a fear comes alive like youll never be free.
|
16 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
hur mycket och djupt måste jag skära för att få smärtan att försvinna?
Somebody get my phone So I can throw it in a public Pool and watch it float And as it slowly sinking down, Become a social ghost Inside a box, cut at the top To let some light shine in To remind me what I’ve done and where I’ve been When it all comes crashing...
|
14 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
jaded, stupid and reckless.
Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd. Mina tankar tar kål på mig.
|
13 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Would it be okay if I left today?
Att skära mig funkar inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bättre och bli av med ångesten åtminstone för en stund. Jag har hunnit att lära mig låtsa att jag mår bra. Att allting är okej. Det verkar funka, men jag vet inte om jag borde göra så. Jag vill ha hjälp, men kan inte berätta det, kan inte visa. Jag har försökt att skriva ner vad jag känner och hur jag mår och försöka att läsa det, eller ge det, till min psykolog. Men jag vågar inte. Jag vågar inte ens ge det till min syster. Jag vet inte varför. Jag är trött och jag orkar inte. Jag orkar inte leva.
PS. Jag har varit duktig i morse och ville gå till skolan. Men först bad jag mamma att ringa Lotta och fråga om hon ska komma och hämta mig. Men det visade sig att de tyckte att jag ska ha vara hemma idag, för det skulle bli bättre om jag inte gick ut eftersom jag hade tandköttsinflammation. Men imorgon ska jag dit vid 10-tiden och jag ska åka hem efter ungefär en timme, eller nåt. Klockan 13 ska jag på BUP. Kommer vara intressant...
|
12 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 1 kommentar
|
|
|
|
and the pages you write in your journal each night are your only release.
[Jag väntar.] Jag hatar mina tankar. Jag vill slippa mina tankar. Jag vill inte tänka. Jag vill inte höra. Jag vill inte se. Jag vill inte andas. Jag vill inte leva.
Jag är trött på alla. Varför kan ingen bara vara bredvid mig, se mig i ögonen och säga "jag vet hur du egentligen mår" även fast jag säger att allt är okej?
|
11 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Tonight, our world will come to life...
Jag vet inte hur jag mår. Jag vet bara att jag behöver vara ensam och ha rakblader. Jag är äcklig. Jag är ful. Och jag är en jävla idiotisk jävel, för att jag vill inte vara sån, men gör inte ett skit åt det. Jag vill skada mig själv. Dö. Jag vill skära sönder mina armar och ben. Jag önskar att jag var mindre rädd... För då skulle jag avsluta allting. Jag tror att jag ska gå till skolan imorgon bara för att träffa nya kuratorn och kanske säga hur jag mår. Kommer antagligen inte att göra det. Jag säger det alltid, men gör aldrig. Egentligen så har jag svårt att säga hur jag verkligen mår och vad jag verkligen känner. Jag börjar bara undra... Vill jag ha hjälp, eller inte?
|
11 Oktober 2011
| Länk
| dear diary.
| 0 kommentar
|
|
|
|
challenge accepted.
Så. Har varit på BUP idag. Inget nytt egentligen, bara ännu mer stress och piss och skit. De sa att man får åka in på psyket och stanna där när man mår så dåligt att man är rädd att man ska skada sig själv eller försöka ta livet av sig. Så fort jag hörde det, bara två ord flög in i mig "challenge accepted". Here we go.
(bilden är från i somras och jag älskade den tiden <3)
|
10 Oktober 2011
| Länk
| psyk.
| 1 kommentar
|
|
|
|
jag vill åka tillbaka till psyket.
Det var så lugnt där. Det var tyst. Och jag tror att det jag behöver är lite tystnad. Lite lugn och ro. Ingen skrek. Och jag sov. Även om jag blev lite störd av att alla kom in i rummet och frågade massa frågor, så var jag lugn. Jag blev inte arg och jag blev inte sur. Jag behöver rymma från verkligheten för ett tag. Bara försvinna. Komma tillbaka när jag mår bra. Åtminstone lite bättre.
|
2 Oktober 2011
| Länk
| psyk.
| 0 kommentar
|
|
|