Jag är en Zebra.

suicide note lullaby.

Logga in

Må

Lö

Sö

Augusti (2019)

Thats it, i guess.

I really dont see the reason for trying, or for talking, or for breathing.
Im just done.

29 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

det här är jag.

- Jag är psykiskt sjuk.
- Jag tar nio piller om dan.
- Jag blir irriterad väldigt lätt.
- Mitt humör kan ändras flera gånger om dan.
- Jag skriker och slår de som inte förtjänar inte det.
- Jag hatar när någon lyfter upp mig.
- Jag blir rädd när någon håller mig i handlederna.
- Jag hatar att vara kort, men ännu mer hatar jag skämt om det.
- Jag hatar mitt utseende.
- Jag hatar mina tänder.
- Jag hatar alkohol och knark.
- Jag är rädd för fulla människor.
- Ord kan såra mig, även fast jag säger att jag bryr mig inte.
- Jag är en manisk samlare.
- Jag har mycket ångest.
- Jag tror alltid att andra fejkar sina känslor.
- Jag tycker att alla verkar vara misstänksamma.
- Jag känner mig iakttagen hela tiden.
- Jag dagdrömmer bort ungefär 80% av hela dan.
- Jag är ärlig, inbland lite för ärlig.
- Jag brukar inte tänka på att jag kan såra andra.
- Jag får ångest när någon mår illa/kräks/är sjuk.
- Ibland är jag vild och tänker inte på vad jag håller på med.
- Jag tänker på självmord nästan varje dag.
- Jag kan sova bort hela dan.
- Jag hatar mina tankar.
- Jag är rätt så öppen när det gäller saker jag gör.
- Jag litar inte på andra.
- Jag är rädd för gamla människor.
- Ibland är jag inte mig själv.
- Jag är pervers och för mycket intresserad av sex för min ålder.
- Jag tycker att jag är ful och äcklig, och känner mig misslyckad för att jag kan inte göra nånting åt det, även om jag vill.
- Jag är svag emotionellt, men jag döljer det.
- Jag älskar djur mer än jag älskar människor.
- Ibland mår jag för dåligt för att orka duscha.
- Jag hatar min kropp.
- Jag har dålig/konstig humor.
- Jag älskar gosedjur.
- Ibland börjar jag tänka för mycket, blir äcklad av det och måste åka bort.
- Jag bryter ofta mina löften.
- Jag kan äta mycket, sen äta inte alls.
- Jag fantasinerar ofta om att jag dödar människor.
- Jag har sexuella fantasier ganska ofta.
- Jag hatar matte och kan nästan inte räkna.
- Jag känner mig misslyckad hela tiden.
- Jag är stolt över mig själv väldigt sällan.
- Jag gör narr av folk.
- Alla verkar vara så perfecta, förutom mig.
- Jag tycker att det går inte att älska mig.
- Jag är rädd för människor.
- Jag kan somna när som helst och var som helst.
- Jag har många fobier.
- Jag kan nästan inte ljuga längre, eller bara hålla tyst om små saker.
- Jag måste ha vissa saker i särskild ordning.
- Jag är paranoid.
- Jag klagar för mycket.
- Jag har aldrig varit i ett förhållande, men vill vara.
- Ibland gråter jag utan anledning.
- Jag tittar ganska mycket på TV.
- Jag brukar sitta hemma hela tiden.
- Jag kan nästan inte åka buss själv.
- Jag klarar inte av att gå själv till ICA, eller liknande.
- Jag kan krama om bara vissa personer.
- Jag är blyg.
- Jag är van vid att må dåligt, att jag kommer inte ihåg hur det är att må bra.
- Jag har tandläkarskräck.
- Jag är rädd för folk, som vill hjälpa mig, för att jag känner att de vill ändra på mig så mycket som möjligt.
- Jag blir lätt avundsjuk.
- Skolan är en av de sakerna jag hatar mest.
- Jag känner mig lite obekväm i andras hem.
- Jag håller mig till det perfecta jag har skapat att jag missar allt, som är bredvid.
- När jag skär mig, tänker jag inte på konsekvenser.
- Jag brukar skapa problem för mig själv och för andra.
- Vissa dagar har jag svårt att prata, skriva och/eller hålla kontakten med verkligheten.
- Jag hatar när folk tycker synd om mig.
- Jag vill bli älskad, men jag tror inte att det går att älska mig.
- Jag vill inte växa upp.
- Jag hatar att skaka hand med andra.

27 November 2011 | Länk | dear diary. | 1 kommentar

suicide note lullaby.

Never to be held.
Never to be free.
Never hear what they say.
And never fall for me.

24 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

i told you i`m a freak.

Jag skär mig igen. Jag har ordet "freak" på min vänstra lår. Och jag bryr mig inte. Egentligen så gillar jag det. Och jag gjorde det, bara för att glömma aldrig bort att jag är en freak. Jag kommer att se det varje dag. Jag glömmer inte.
En tjej har sagt till mig att jag är svag. Jag vet det.
En tjej har sagt till mig att jag är ful. Jag vet det.
En tjej har sagt till mig att hon är rädd att hon ska sluta som jag. Det visste jag inte.
Det är bara ord. Men det gör ändå ont. Jag låtsas bara att jag inte bryr mig. Jag låtsas att jag är en känslokall skitstövel. Men egentligen är jag känslig. För känsig. Jag vill bara inte att andra ska se hur svag jag är. Jag känner att jag måste visa att man kan vara stark. Och de tror att jag är stark. Nej. Jag är svag. Så jävla svag. Mina rakblader är min hjälp. Jag gråter inte framför andra. Jag visar inte min svaga sida framför andra. Jag gör det för mig själv.

22 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

jag känner inte igen mig själv.

Vad är fel med mig? Varför låtsas jag? Jag vet inte om jag vill må bra. Jag vet inte om jag vill må bättre. Jag hatar mig själv. Jag hatar mina tankar. Jag var så glad att komma hem. Jag är det. Eller inte. Jag vet inte. Varför sa jag inte saningen? Det är inte bra. Det kommer att bli värre. Jag vet det. För att det är jag som är problemet.

15 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

hemma från psyket.

Jag ljuger.
Jag vill skära.
Jag vill skära.
Jag vill skära.
Jag vill skära.

15 November 2011 | Länk | psyk. | 1 kommentar

snart ska jag sova.

Jag vill dö. Jag vill dö. Jag vill dö. Jag vill dö. Jag vill dö. Jag vill dö.
Jag vill skära sönder mina armar. Jag vill skära sönder mina armar.
Jag är äcklig. Jag är äcklig. Jag är äcklig. Jag är äcklig. Jag är äcklig.
Dum. Tjock. Ful. Idiot. Hora. Dö. Dum. Tjock. Ful. Idiot. Hora. Dö.
Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv.
Jag vill vara som alla andra. Jag vill vara som alla andra.
Jag vill vara smal. Jag vill vara smal. Jag vill vara smal.
Äckel. Äckel. Äckel. Äckel. Äckel. Äckel. Äckel. Äckel. Äckel. Äckel.
Låt mig dö. Låt mig dö. Låt mig dö. Låt mig dö. Låt mig dö. Låt mig dö.
Smutsig. Smutsig. Smutsig. Smutsig. Smutsig. Smutsig. Smutsig.

8 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

im not hungry.

Jag tror att jag är rädd. Men jag ska försöka. Jag måste klara av det. Jag ska klara av det. Hoppas att Jennifer jobbar imorgon. Det känns som om hon är mitt enda hopp just nu. Och Lotta. Jag måste berätta vad jag vill göra. Vad jag planerar att göra. Vad jag ska göra. Jag kan inte prata med min mamma om sånt, så jag tror att jag ska be Lotta, eller Jennifer att göra det. Sen måste jag rymma härifrån. Jag ska kanske skriva ner allting igen. Jag ska göra nånting imorgon. I skolan. Hoppas det går bra. Eller... Åh. Det är väl ingen bra idé egentligen. Fast... Jag vet inte. Jag vill göra det. Jag ska göra det. Jag bara måste, måste, måste göra det.
Jag äter mindre och mindre. Och det känns bra. Det är sjukt, jag vet. Men jag tror inte att jag bryr mig längre. Jag vill gå ner i vikt. Och även fast min mage kurrar och skriker att den vill ha mat, så säger jag "jag är inte hungrig."
Apropå min lilla idé... Vissa stunder vill jag inte göra det. Jag vill inte på grund av alla jävligt dumma anledningar. Men... Om det blir så, som jag vill att det blir... Så ska jag fan fråga om allting. Allting jag behöver veta. Till och med de pinsammaste frågor...
Och... Jag känner mig äckligt. Jag förstår inte mig själv. Det har varit bättre... Varför var jag tvungen att ljuga?
Jag fyller år på fredag. Jag vill faktiskt inte tillbringa min födelsedag hemma. Jag vet inte varför. Hoppas att min lilla plan funkar. Hoppas jag får åka bort. Tillbaka. Där jag redan varit. För just nu, vill jag dö. Och... Vissa stunder känner jag mig redo. Redo att skära för djupt, redo att binda ett rep, redo att ta massa piller. Redo att göra vadsomhelst, bara alla känslor försvinner. Vet ni vad? Låt mig dö.

7 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

these scars are nothing but a lie.

Idag ska jag skriva ner hur jag mår. Imorgon ska jag till skolan. Jag ska prata med kuratorn. Jag vill göra göra nåt imorgon. Det får jag nog göra i skolan. Ja. Jag ska planera allting idag. Jag måste bara våga. Vilket jag kommer antagligen inte att göra. Men jag är van att bli besviken på mig själv. Jag ska kanske säga det till mig själv om och om och om igen. Jag måste göra det. Jag måste verkligen åka bort. Jag vill inte riktigt skada mig själv, eller andra. Men vissa dagar vill jag bara dö. Idag är en sån dag. Och mina tankar äter upp mig inifrån. Jag vill inte tänka.

7 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

Maladaptive Daydreaming.

Jag kanske överdriver igen. Jag vet inte. Och det började faktiskt skrämma mig lite. Det stämmer in på mig så jäva mycket. Tänk om det kommer att leda till nånting mer? Alltså... Tänk om det kommer att vara med mig hela mitt liv? Jag mår redan dåligt utav det. Man vet aldrig vad som kommer att hända när det blir för mycket.
Jag kan inte leva utan mina påhittade vänner. Jag hittar på olika historier. Jag vill leva utan det, men ändå inte.
Vafan är fel med mig?

6 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

can you stay strong? can you go on?

Återigen hatar jag allt och alla. Jag har ont. Jag vill skada mig själv. Jag vill göra mig själv riktigt, riktigt illa. Jag är patetisk. Jag vill inte vara här. Jag vill inte sova. Jag vill inte äta. Jag vill inte leva.
Jag äter mindre och mindre för varje dag. Och vet ni vad? Jag är stolt. Jag har velat gå ner i vikt hur länge som helst. Och nu händer det och jag behöver inte ens försöka. Det är kanske Zoloft som "hjälper" mig. Jag ville inte ta det, men nu tror jag att det ÄR medicinen, som får mig att må illa när jag tänker på mat. Och jag... Jag älskar det.
Jag har haft lite ångest idag. Så jag underhöll mig med att redigera bilder. De finns på min tumblr. Inte alla, men snart får jag nog ladda upp lite mer.
-> mrbipolar.tumblr.com
Och jag blev faktiskt lite nöjd med bilderna. Jag vill redigera lite mer, men jag har inga intressanta. Och jag har inget jag kan ta kort med. Sådärlitesynd. Men åh.

5 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

are you doing okay?

Klockan är nästan fem på morgonen. Jag vill inte sova. Jag är för rädd. Jag vet inte ens vad jag är rädd för. Alla känslor kommer tillbaka. Det börjar kännas så, som det gjorde för över en månad sen. Då jag behövde åka till Uppsala vid midnatt. Jag hatar alla känslor just nu. Jag vill distrahera mig själv, men jag vet vara inte hur. Jag har ont. Jag är rädd. Hjälp mig.

5 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

How to save a life?

Step 1.
You say we need to talk.
Jag måste "hitta" nån, som jag kan lita på. Jag måste bara berätta vad jag känner. Vad jag vill. Vad jag planerar. Jag känner att jag måste berätta om mina känslor. Det jobbigaste är att jag tycker att det är svårt att prata om mina känslor. Skitsvårt.

Step 2.
Lay down a list of what is wrong.
Jag ska skriva ner allting. Allt jag skulle vilja säga. Allt jag vill säga, men vågar inte. Det är alltid lättare att skriva. Men först måste jag samla alla tankar i huvudet. Det kommer att ta lite längre än vanligt. Men jag vill bara att åtminstone en person ska veta det om mig. Det behöver inte vara en vuxen. Det kan vara en person, som är nära mig. Kanske nån av de kan berätta det för andra.

Step 3.
Let him know that you know best.
Ingen kan säga vad jag känner. Det är bara jag som vet. Jag vet exakt. Det är ändå svårt att lista ut. Men jag ska sitta och tänka på det så länge, som möjligt. Jag måste veta själv innan jag säger det till nån.

Step 4.
I can’t do this all on my own.
Även om jag inte riktigt vet vad jag känner, så är det svårt. Jag inte hantera alla känslor. Jag känner att jag behöver hjälp. Mer hjälp. Att kunna prata om det. Länge. Jag vill inte bli pressad. Jag vill kunna prata med nån, så länge som det bara går. Det räcker inte längre med ett 40-minuters-lång-samtal. Jag vill ha mer tid. Jag vill kunna lita på personen jag pratar med.

Step 5.
"It`s up to you."
Resten får någon annan bestämma. Jag vet bara att jag kan inte stanna hemma. För att jag vet att jag kommer inte att klara av att leva här. Jag kommer inte att klara av att leva överhuvudtaget. Jag vill bort.

4 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

fuck that.

Jag vill inte längre ha mina kläder i mitt skåp. Nejnejnej. Inte efter jag såg vad som är där. Jag skiter i det. Mina kläder ska vara på min säng inatt. Jag ska duscha nu. Jag skiter i tiden. Jag bryr mig inte att det är sent. Att det är efter midnatt. Jag ska duscha, jag måste duscha. Innan jag får en jävla panikattack. Bläbläblä. Äckligt. Jag vill att skåpet ska försvinna. Jag vill att någon ska städa i garderoben, så att jag är säker att det finns inga äckliga kryp där. Jag måste gå och duscha. Nu är jag bara rädd att mina kläder är smutsiga. Jag måste fan tvätta alla mina kläder nu. Och de ligger på min säng. Bläbläblä.

4 November 2011 | Länk | dear diary. | 1 kommentar

Tiger.

I tisdags köpte jag en mössa. En sådan tiger-mössa. Och jag vet inte varför, men jag känner mig säker i den. Extra säker. Som om den skyddar mig från allting. Jag kan lugnt säga att jag älskar den. Min älskade Tiger-mössa. Det blir nog en av mina favoriter, som jag ska ha på mig, och som jag kan inte leva utan. Det låter dumt, jag vet. Men jag är bara sån. Klockan är 00:18, alla sover. Nu har jag chansen att städa i mitt skåp, utan att nån kommer in i rummet, stör och stirrar.

4 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

between the lines of fear and blame.

"Jag mår bra. Allt är bra. Jag vill gå ut oftare. Jag får inte så många panikattacker. Jag vill inte skära mig längre, det är bara inte värt det. Det är lugnt hemma, inga bråk. Jag är glad. Jag klarar av panikattacker, även om jag inte får de lika ofta."
Jag är en lögnare. Inget av det är sant. Men det känns faktiskt bra att ljuga. Det är dumt och patetiskt. Jag är dum och patetisk. Egentligen gillar jag inte att prata om mina känslor. Jag kan inte ens förklara hur jag mår. När jag pratar med en psykolog, det flesta jag säger är "jag vet inte". Bara för att det är sant. Jag vet inte hur jag egentligen mår. Jag vet inte hur jag kan lugna ner mig själv. Jag vet bara inte. Jag vet ingenting längre.
Jag planerar fortfarande hur jag ska rädda mig själv. Jag vet inte varför jag vill göra det. Kanske för att jag är rädd för döden. Jag hatar att inte kunna veta vad som händer sen.
Och jag borde sluta med att hitta på olika situationer, som kan hända. För att de kommer inte att hända, de kommer inte att bli verkliga. De ska stanna i mitt huvud, för alltid.
Och jag vill fortfarande dö.

3 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

I hate living without you.

Jag börjar planera lite hur jag ska rädda mig själv. Och andra också, jag vet ju inte när jag kommer att få ett utbrott. Och då kan det gå illa till. Men jag vet inte när jag ska börja med min plan. Vi får se. Jag vet inte hur mycket jag klarar av.
Jag är fortfarande förbannad på mig själv. Jag är en jävla idiot. Alla säger att jag borde gå ut lite oftare och träffa andra, eftersom jag klagar alltid på att jag har inga nära vänner. Men ingen verkar förstå hur jävla svårt det är för mig. Egentligen så vill jag inte vara kvar här. Jag vill dö.
Jag hatar mig själv. Hatarhatarhatar. Varför var jag tvungen att hitta på mina "vänner". Jag hatar det. Och jag kan inte längre leva utan dem. Jag måste "prata" med de, jag måste vara med de. Jag älskar de mer än vanliga människor, men helst skulle jag vilja att de existerade. Jag älskar och hatar de på samma gång.
Allting är fortfarande äckligt.

3 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

Zoloft.

Jag har träffat psykiatriker idag. Jag hatar henne och jag saknar Anders och jag vill byta. Men jag måste nog vänta lite. Jag ska byta medicin. Det blir Zoloft nu.
Vi får väl hoppas att det hjälper.
Jaja. Skitsamma.

1 November 2011 | Länk | dear diary. | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida