suicide note lullaby.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


Och helvetet brakar loss...

Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag mår inte bra. Jag vill bara dö i ett hörn. Jag har lust att slå sönder allting och slå alla runt omkring mig. Jag är irriterad på allt och alla just nu och vill inte prata med nån om det. Det är bara jobbigt och sjukt irriterande när jag ska berätta om hur jag egentligen mår. Jag vill att någon ska äntligen märka nåt, men jag tror inte att någon ser det som jag inte visar. Jag vill bara avsluta detta. Jag orkar inte. Allting är äckligt just nu. Alla är äckliga. Jag är äcklig. Jag vill skrika, slå, skära, dö. Jag hatar mig själv och allt jag gör.
Det känns som om det kommer bara att bli vara värre och värre och att det finns ingen mening med att leva längre. Jag vet inte vad jag tänker på. Jag vet inte hur jag tänker och jag vet inte längre vad jag ska göra. Allting är bara förvirrande. Kaos.
29 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
psykiatrisk akutmottagning.

Igår kväll var en av de värsta kvällar på länge. Jag fick så mycket ångest att jag kunde inte stanna hemma och fick åka till Uppsala, där jag stannade över natten. Det var skönt och jag vilade lite. Men verkligen - lite. Nu får jag ta Atarax tre gånger om dan och sen ska vi se om jag kan byta mina antidepressiva. Imorgon ska jag till min psykolog och jag är bered för massa frågor, men vet inte inte riktigt än vad jag ska svara. Vi får väl se. Och jag ska tvinga mig själv att säga det jag tycker. Visst...
Anyways, de på avdelningen var snälla, men en sköterska var sådär lite... Läskig. Och jag var glad, eftersom det var lugnt och alla sov. Det var ju vid ett på natten. Konstigt nog, så hade jag inga större problem med att somna. På morgonen fick jag prata med en läkare och sen kom mamma och Alice och så pratade vi med läkaren igen. Men vägen hem var rätt så skön. Vi gick till en second-hand-liknande-affär och köpte några böcker, ett spel, cd-skivor och en tavla, som jag vill ge Malin. Jag ville att det skulle vara en födelsedagspresent, men eftersom hon fyller år i november får hon den lite tidigare. För att jag vill att hon ska få den nu! Hon kunde inte komma idag, men så fort hon är i Gimo ska jag fråga om hon kan komma. Nu är det så att Atarax gör mig skittrött (läkaren sa att det borde gå över om några dagar) så jag tror att jag ska sova nu. Försöka, menar jag.
28 September 2011  | Länk | psyk. | 0 kommentar
No shit, Sherlock?

Jag börjar må dåligt igen. Jag tänker för mycket på sånt, som jag inte borde tänka på och sånt som jag gillar verkligen inte att tänka på. Jag är arg och sur på allt och alla för tillfället. Jag tror att det jag hatar mest just nu är att jag har ingen. Ingen som kan älska mig, ingen som kan krama om mig. "Jag ska hitta någon åt dig", men ja... Alla som säger det eller nånsin har sagt det är fucking liars. Jag klagar alltid på samma sak. Jag har inte varit i skolan på... En vecka, tror jag. Jag hatar skolan. Jag är en irriterande jävel. Just nu vill jag vara ensam. Nånstans där ingen kan störa mig. Jag vill vara nånstans där bara jag och Liam kan vara. Det ÄR konstigt att jag behandlar mina påhittade vänner som vanliga människor. Men jag mår bra med de. Eller, snarare sagt, jag mår bra med de när "vi" är ensamma. När någon annan kommer och berättar massa skit om vad han/hon gjorde med sina vänner... Har jag lust att skrika, slå, döda. Därför älskar jag att vara ensam. Jag behöver inte bry mig om andra.
Snart blir det vinter igen. Snart blir alla sjuka. Snart kommer "vinterkräksjukan" och jag kommer att ha ångest hela dan och natt. Jag vill verkligen bort just nu. Jag vill inte vara här. Jag kommer att be min psykolog att göra nånting åt det. Jag håller på att bli galen. Förr eller senare så kommer jag att komma närmare gränsen kallad "galenskap" och kommer verkligen att behöva vara för mig själv. En stund. Ett tag. Jag känner att jag måste blöda ut mina känslor. Jag måste göra det.

På onsdag ska jag till min psykolog igen. Jag vill prata om allt som jag nyss skrivit. Men jag vågar inte. Så jag kanske kommer att skriva ner det. Det är alltid lättare att skriva. Alltid bättre. På vägen tillbaka måste jag gå in till en affär och kolla om de fortfarande har "scoubidou". Jag älskar det. Underhållande. Håller mina tankar borta. <3

Jag tror att jag behöver en kram. Eller nånting mer, nånting bättre. Jag behöver någon. Jag vill känna mig älskad för engångsskull. Jag har en äcklig känsla över att det kommer inte att hända. Nånsin.
20 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
How about something more realistic?

"I dont want much in a relationship. Someone whos true! Someone who says I love you and means it! Someone who doesnt cheat on me... How about something more realistic? How about a unicorn that poops ice cream?"
16 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
the secrets have gone mad.

- Idiot. Hora. Äckel. Dö. Du är ful. Du förtjänar inte kärlek. Du förtjänar inte att leva. Du förtjänar ingenting du har. Jag vill att du ska dö. Du är feg. Du måste försvinna. Härifrån, från världen. Du förlorar. Du förlorar kampen med livet. Avsluta bara detta. Lets get this over with. Dö, Lucas. Dö, din äckliga jävel.
__
Mina inre demoner äter upp mig. De förstör mig. Jag är redan förstörd. Trasig. Mina inre demoner låter mig inte leva ett normal liv. Jag har aldrig levt ett normal liv. Och kommer aldrig att göra det. Jag är inte en människa. Jag är bara en äcklig varelse, som förtjänar inte att vara här. Jag är svag. Demoner som låter mig inte leva måste försvinna. De måste ut. Jag måste blöda för att låta de försvinna ut ur min kropp. Jag måste skära. Djupt. Djupare än vanligt. Jag kan inte låta mina inre demoner att bo inne i mig hela tiden. De måste försvinna. Jag måste försvinna. Demoner är starkare.

Demoner - 1 Lucas - 0
8 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
there is no love here.

Jag orkar inte göra ett piss. Jag orkar inte ens skära mig - och när jag orkar inte skära mig, är det sådär lite... dåligt.
Jag är en dålig människa. Faktiskt. Det jag vill, det jag önskar... Jag fattar inte att jag kan vara så... så hemsk. Jag vill inte se världen utanför. Jag börjar tro att min lilla värld är den enda platsen jag passar in. Jag är förvirrad. I ena sekund vill jag vara precis som alla andra, vara "normal" och kunna gå ut, men i andra sekund så vill jag vara bara för mig själv. Förvirrande...
7 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
love is not like anything, especially a fucking knife.

Jag har funderat lite. Och jag har märkt att jag klagar alltid på att jag vill ha en kille/tjej. Och nu är jag så desperat att jag antagligen skulle falla för den största idioten som finns. Det är fel och jag borde inte tänka så. Jag har haft så jävla tråkigt på sistone. Jag vill faktiskt gå ut, göra nånting roligt med nån. Oavsett hur dumt det än låter - jag är "nyfiken" på hur det är att vara på en fest. Jag tror att anledningen till varför jag ogillar fester är att jag aldrig varit på nån. Jag har aldrig varit inbjuden. Men vad gör man på en fest? Hur beter man sig? Hur dansar man? Ska man dricka? Jag vill kunna gå ut, gå på en fest och ha roligt tillsammans med andra. Jag tror inte att det kommer att hända. Jag är ju inte sån. Jag kommer nog att vara hemma hela tiden. Och om jag nånsin kommer att bli ihop med nån, kommer jag antagligen att låta personen gå ut utan mig, men be henne/honom att inte komma hem om han/hon dricker. Egoist...
_
Jag har ätit. För mycket. Jag har ont i magen. Jag hatar mig själv. Jag ska vänta tills alla somnar, då kan jag skära mig ifred. Jag ska trycka rakbladen till huden så hårt som jag bara kan.
6 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
this is not a small cut that scabs and dries and flakes and heals.

Jag sitter och tänker på allting. Förra höst, vinter. Årets sommar. Jag kan fortfarande känna hur det var att sitta och rita hela natten, lyssna på The Used och vänta på november. Det var roligt att titta på film med Heidi. Och det var ganska roligt att fira Julen med farmor. Äta mandariner och dricka Monster. Stå och frysa tillsammans med Heidi medans vi väntade på bussen, som verkade aldrig komma. Allt har ändrats och jag gillar inte det. I somras var Anna här och då var det roligt. Vi var i Uppsala och jag höll på att börja gråta när vi var på Grand för att jag vågade inte fråga en kille vad han hette. Lustgården. Handbojor. New Yorker. Vi följde efter två polacker, fast hann inte ikapp de. Vi gick på promenad mitt på natten och gjorde våfflor klockan ett. När vi sprang till affären fem minuter innan de stängdes för att köpa två burkar Pepsi. Vi delade en cigg, bara för att spara andra till senare. Åt skorpor med massa smör för att är så jävla gott. Och mycket mer. Det kommer aldrig tillbaka. Tiden går, men jag verkar vara där jag var för några månader sen. Just nu tycker jag att allt känns äckligt. Jag har ätit en hamburgare idag och hatar mig själv ännu mer. Jag vill banta. Måste ju gå ner i vikt.
Jag ska titta på nån TVserie nu. Krama om nallen och tänka inte på nåt.
5 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
agoraphobia.

Så fort jag tar på mig skorna känner jag hur ångest slår mig rakt i ryggen. För varje steg jag tar, ångesten lägger sig på min bröstkorg. På vägen till skolan försöker jag att tänka på annat, distrahera mig själv, men tyvärr så funkar det inte. När jag redan är vid skolan börjar hjärtklappning förvandla till två stora klump - en av de lägger sig i magen, den andra i halsen. I skolan undviker jag andras blickar. Undvikögonkontakt, undvik ögonkontakt. Illmående. Skakningar. Ångest. Hatar Cecilia. Vill helst gå hem. Krama om nallen. Gosa med katten. Titta på TV, sova på soffan. Allt förutom skola, förutom världen utanför lägenheten.
__
Det har jag skrivit i skolan idag. Jag haft skitmycket ångest, men klarade av att gå dit och vara där en stund. Jag var där i ungefär en timme. Det känns konstigt. Just nu mår jag jättedåligt - fysiskt. Jag håller nog på att bli förkyld. Strax ska jag och morsan åka till Östhammar och hämta Alice. Jag sitter i pyjamasen, but who gives a shit? Jag tänker stanna i bilen.
5 September 2011  | Länk | dear diary. | 2 kommentarer
im a creep.

Idag känner jag mig som en robot. Jag har svårt att läsa, svårt att skriva och kan inte koncentrera mig. Jag kan stirra på TVn utan att förstå vad som pågår i alla program. Jag har skurit mig och vill göra det igen. Jag har svårt att säga det jag vill. Jag har allmänt svårt att prata. Varje gång jag ska säga en lång mening, så blir det inte det jag ville säga utan en konstig babbel som liknar ksxhghjlpfs. Och det jag säger eller skriver idag har ingen riktig mening. Det är bara en klump ord som ska föreställa mina tankar och känslor.
Jag har bestämt mig att straffa mig själv för varje gång jag äter mer. Om jag går ner i vikt nu, minst tre kilo, borde det vara lättare att fortsätta banta senare. Jag vill faktiskt börja träna, men min kropp är så jävla äcklig att jag orkar inte visa mig själv för andra. Jag skäms över min kropp. Jag hatar allt med min kropp. Jag vill inte ha en sån äcklig kropp. Men hela jag är äcklig. DumäckelhoraDÖ.
_
Eftersom morsa och styvpappa äter äcklig mat, så stank det som fan överallt i lägenheten idag och jag var i princip tvungen att sitta på balkongen. Med en långärmad tröja på. Huvudvärk. Illmående. Ångestfylld och gråtfärdig. Jag satt där med min nalle och hoppades på att dö. Jag tror att jag verkligen håller på att bryta ihop ännu en gång.
4 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar
en känsla av att man inte vet vad man känner är äcklig.

Jag vet inte vad jag känner just nu. Jag är tom inuti. Jag är så förvirrad att det börjar bli äckligt. Jag har lust att skära sönder mina armar. Kasta allting överallt och skrika så mycket att jag inte får nån luft, kvävs och dör. Självmordstankar snurrar i huvet. Jag vill dö. Jag vet inte. Jag vill att nån ska lyssna på mig. Bara lyssna. Förstå. Prata inte medans jag säger, avbryta inte. Bara sitta bredvid mig och lyssna. Jag vill ha nån som kan krama om mig hela natten. Hela dagen. Lyssna. Trösta. Älska. Det känns så jävla overkligt och ingen kommer att älska mig så mycket, som jag vill vara älskad. Jag är en egoist. Jag tänker bara på mig själv. Jag är äcklig. Jag är en äcklig hora, som förtjänar inget annat än att dö. Döda mig, snälla. Jag vill att allt ska sluta. Jag vet inte om jag orkar mer. Jag säger ju hela tiden att jag inte gör det. Men jag vet inte längre vad som är sant, vad som är en lögn. Jag lurar mig själv. Egentligen så vet jag inte ett skit om hur jag mår exact. Det känns som om den som sitter i mig nu är en helt okänd person. Någon som vill förstöra mig. Riva mig sönder inuti, tvinga till allt som är fel. Skrika. Slå. Hata. Allting ÄR äckligt.
4 September 2011  | Länk | dear diary. | 1 kommentar
freak.

Idag har jag ätit chips & muffins. Drack te och cola. Imorgon börjar jag banta. Jag kanske kommer svälta mig själv. Det vore bra. Men ja, just nu tänker jag bara äta skorpor och dricka te, eller vatten. Jag vill vara smal. Jag vill att mina revben ska synas. Jag är helt störd, jag vet. Men jag kan inte hjälpa det. Jag vill vara snyggare. Och smal är snyggt.
Och varför ska BUP förstöra allt & alla? De har inte hjälpt mig ett dugg. Det enda de gjorde var att ge mig piller, som funkar ändå inte. Jag ska träffa en ny psykolog nu. Jag är så jävla trött på att de ska hålla på och byta hela tiden. Jag orkar inte lita på nån mer. Men jag tänker vara "öppen" mot min nya psykolog. Jag kommer att försöka vara ärlig. Säga det jag tänker. Kanske då ser de att nånting är verkligen fel. Att det är värre än de tror. Egentligen så är det ett dålig beslut. Men vafan? Jag har ju inget att förlora. Helst vill jag sitta inlåst, så att jag skadar inte andra. Jag vill inte se människor. Jag vill inte veta att det finns andra där ute. Jag vill sitta ensam. Göra nåt jag gillar. Och må bättre. Jag mår bättre utav att sitta ensam och leva i min egen värld. Jag hatar verkligheten. Jag vill inte se, jag vill inte höra, jag vill inte leva här. Och alla tror att jag mår bättre nu. Själva faktum att de inte förstår är helt... Sjuk. Ingen märker att jag låtsas. Jag vill inte göra det, men jag kan inte. Jag vet inte hur man visar känslor. Jag vet inte hur man delar sina djupaste tankar med andra. Ska man göra det? Får man göra det? Den riktiga världen är förvirrande. Man måste lära sig allt som är fel och allt som är rätt. Men alla tycker olika. Och det är det som är så jävla jobbigt. Just nu hatar jag allting. Jag vill inte tänka. Alla känslor är förstarka och jag vill bara låta de försvinna ut ur min kropp. Genom tårar, genom blod. Jag orkar inte längre.

3 September 2011  | Länk | dear diary. | 1 kommentar
dumäckel.

Jag känner mig äcklig. Dum. Tjock. Ful. Jag är äcklig, dum, tjock och ful. Jag vill banta. Jag måste banta. Jag har bestämd mig att leva med hjälp av skorpor och te. Jag kommer inte att lyckas med det, jag vet det. Och jag hatar mig själv för det. Det kan låta hur konstigt som helst, men jag undrar om jag nånsin kommer att känna mig vacker. Älskad. Om jag nånsin kommer att bli älskad. Det känns så overkligt för tillfället. Det känns som om jag aldrig kommer att vara normal. Just nu känner jag mig jättekonstigt, jätteäcklig och vill dö. Jag vill göra nånting, som kommer att få mig att må bättre. Jag vet bara inte vad det kan vara. Jag känner mig dum. Elsa kan nog inte vara min kontaktperson längre. Synd. Jag vet inte om jag vill ha en ny. Jag vill, fast ändå inte. Allting känns så konstigt. Overkligt. Oförstående.

2 September 2011  | Länk | dear diary. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Jag är en Zebra.                                             Skaffa en gratis hemsida