Tro att du kan! Startsidan | Blogg | Fotoalbum | Gästbok Debatt | Topplistor | Videoklipp | Logga in Må Ti On To Fr Lö Sö 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 << April (2024) >> Arkiv 2012 Juli (1) 2012 Juni (1) 2012 Maj (1) 2012 Februari (3) 2012 Januari (4) 2011 December (13) 2011 November (11) 2011 Oktober (13) 2011 September (6) Kategorier allt i sig (7) Känslor (46) Nya inlägg Den sista åkturen får man i en svart bil Vill ha ett riktigt hem.. det inte taken som räknas utan handlingen Bring me back to life What hurts the most.. Varför säga ord som man inte menar?! Killproblem.... Det ordnar sig tillslut.. Han vill inte ha mig,. Less på livet, less på allt.. Nya kommentarer Tack för din kommentar men tyvärr gick det inte så bra. Jag kan ju inte va en fin människa egentligen nu när han sa nej men tack ändå. Kram Linnea Har du skype? För vi kan ju prata där om du vill någon gång? Alla som brukar prata med mig tycker att jag är en bra lyssnare och det känns bra för dem att prata med någon. Min skype är iaf aadeptt Lägg till mig om du vill och har skype. Tack för den uppmuntrande kommentaren men antagligen kommer jag aldrig själv va nöjd med mig själv. Men det spred en liten glädje genom min kropp. Kram! Jag har läst Utnyttjad, 4 mot 1... , Jag hade en pappa, men han blev någon annan, nu. Det är ganska jobbigt att inse att det verkligen finns så hemska människor som kan utnyttja en på det viset. Det äcklar mig. Hur kan de göra så och inte se hur fel det är och hur mycket det skadar den personen som det drabbar. Det med din pappa måste vara jobbigt. Men nu känns det som att jag lättare kan läsa dina texter och även förstå dem bättre. Hoppas du har det bra. Kram. Hej. Känner mig smått självisk efter jag har läst din text. Du känner att du inte har någon som finns där för dig. Att du är ensam. Jag vet att jag har folk som finns där för mig. Att jag inte är ensam. Men ändå förstör jag mig själv och mitt liv. Jag borde hylla livet och inte frukta det. Du kan alltid prata med mig fast vi inte känner varandra. Ibland är det lättare att prata med någon som man inte känner. Jag hoppas att du mår bra och kommer att må bättre och tack för dina kommentarer. Kram Linnea. Tack åter igen för en kommentar! Jag uppskattar det verkligen. Att skaffa nog är en av de bästa sakerna jag gjort här i livet för att jag, just som du, kan skriva ner allt jag känner o.s.v. Plus att det känns ännu bättre när man får en kommentar! Kram. Tack för din kommentar. Kul att få en kommentar som bevis för att någon läser allt och kan förstå! Tack för din kommentar. Kul att få en kommentar som bevis för att någon läser allt och kan förstå! Statistik Inlägg: 53 Kommentarer: 8 Sök i denna blogg Den sista åkturen får man i en svart bil Jag hade en förfärlig dag igår. Jag håller på att sommarjobba på ett äldreboende. Och igår så satt jag ute på min lunch. Varför satte jag mig ute?` Helt plötsligt kommer en svart bil in på utegården. Jag tänkte inte så mycket just då på vad det var för bil. Men då sa min arbetskamrat att det var en likbil. Jag höll på att sätta min lunch i halsen och tittade åter igen mot den främmande bilen. Då såg jag att dom drog ut en bår. Blodet verkligen frös till is i mig. Och jag fick en stor klump i magen. Jag visste inte riktigt vart jag skulle titta, eller vad jag skulle säga. Så jag bara stirrade, stirrade på den långa helsvarta bilen. Efter fem minuter kom dom tillbaka med båren. Fast då låg det en kropp där. Jag kännde paniken att jag inte skulle titta. Men bilden av de konturer som fanns under filtarna.. dom bilderna går inte att få bort. Tillslut åkte dom iväg och jag förstod inte förens då, att jag inte hade tittar på nå annat än just det. När jag kom hem berättade jag för mamma om min hemska upplevelse. Och jag var förvånad att hon såg så sammanbiten ut. Så jag frågade henne vad det var. Och det var då hon sa: -Det var din granne som dom hämtade. Jag förstod ingenting.. Det känns fortfarande så overkligt. Jag har själv inte hunnit smälta händelsen. Och det är verkligen ingen rolig upplevelse. Har aldrig varit såhär förvirrad i hela mitt liv... 6 Juli 2012  | Länk | allt i sig | 0 kommentar Vill ha ett riktigt hem.. Tankarna i mitt huvud är inte så ljusa just nu. Jag känner inte att jag har ett hem. Inte just nu i alla fall.. Man kan ju undra varför.. Det är inte så att jag inte har ett eget rum. Det är mer att jag inte har ett privat liv. Känslan av att vem som helst kan se/höra det jag gör och säger. Vill känna att jag kan göra det jag vill utan att behöva oroa mig om folk är i närheten eller inte. Men det är såklart inte allt. Jag känner inte någon tillit till mina föräldrar eller syskon. Pappa pratar jag knappt med och han är på krigs stigen nästan varje dag så honom vill man helst bara undvika. Mamma försöker hela tiden att få ur mig saker, vad som helst men jag vet inte riktigt vad. Men när man väl vill prata med henne så har hon inte tid eller är för trött. vilket stöd.. min äldre syster är för upptagen med att gulla med sin kille, och mina små syskon är för små för att ha sånna konversationer. allt känns upp och ner. Det är helt omöjligt för mig just nu att känna mig glad. har inte kännt mig glad på år och dar. Det är som att någon har tagit all lycka ifrån en. men vem? det är fortfarande en obesvarad fråga. Funderar starkt på att flytta ett tag. Men vart ska jag ta vägen? Vill helst inte att någon annan ska bo med mig, men det blir förmodligen till min kusin. Henne kan jag visserligen prata med. men det känns ändå som att jag inte får min "privata" tid. vilket jag är i stort behov utav. Får tänka ett tag till på det här. Jag hoppas jag kommer fram till nå bra. 19 Juni 2012  | Länk | Känslor | 0 kommentar det inte taken som räknas utan handlingen Många tycker inte att en vardag är "tuff". Men om man tänker efter på vad som händer varje dag så är ingenting det samma. Kanske att man inte kommer ihåg de saker som hänt, kanske vill man bara glömma dagen helt. Det beror helt från person till person. Eftersom ingen person är lik någon annan. Helt olika känslighets "nivåer". Vilket gör att för vissa kan en vardag kännas som ett h*lvete och för vissa som en helt okej dag. Hur många är det egentligen som tänker på de personer som blir utsatta varje dag, för t.ex. mobbning, eller våld. Har du någonsin tänkt på det? Om inte så är det nog bäst att göra det, eftersom tänk om det var just du som var den personen som råkade illa ut. Ingen som brydde sig eller stod emot de personer som trycker ner dig. hur skulle man/du må då? Det kan jag säga.. man skulle inte må bra alls! Varför inte hjälpa dem som ligger ner istället för att inte låtsas bry sig? För bryr man sig inte, är det som en käftsmäll till för den utsatte. Så jag uppmanar er alla att tänka på vad man ska göra innan man gör något som man kommer att ångra! för man vill inte ångra någonting i onödan! 29 Maj 2012  | Länk | allt i sig | 1 kommentar Bring me back to life Den här dagen skulle inte ha behövt existera. Skulle kunna skrota den om det gick, men det gör ju inte det.. Har varit väldigt nere idag. Det finns ju ett x-antal orsaker till det, men det tänker jag inte ta upp nu. Jag har haft gråten i halsen hela dagen, det har kommit en tår då och då, utan att jag har kunna gjort nå åt det. Jag hatar när jag inte kan stänga ute mina känslor! Förut var det ingen som såg på mig när jag var nere, men nu börjar det bli för mycket så det sliter på utsidan. Känner mig för sliten för att orka med skolan, och för sliten för att ta tag i problemet. Känns som att jag kommer åka på panikångets.. igen. Det är inte kul att ha denna känsla inom sig. Det tar på ens krafter och själ.. Jag förstår inte varför denna värld är som den är. Ärligt talat så är livet värdelöst just nu. Inte för att skolan är jobbig, utan pågrund utav alla idiotiska människor.. Ingen som vågar stå för det dom säger bakom ryggen på en. Det tycker jag är väldigt fegt, och att trycka ned andra för att stärka sig själv. Det är inte vackert kan jag lova! Snälla, låt mig få åka till ett bättre ställe. 20 Februari 2012  | Länk | Känslor | 0 kommentar What hurts the most.. Vad var det som gjorde ondast? Var det att vi stod varandra så nära och att jag sedan blev tvungen att se dig gå din väg.. Eller var det då jag blev tvungen att leva med min ånger, för nu kommer jag aldrig få dig tillbaka.. Jag skulle så gärna vilja spola tillbaka tiden så jag kan få säga dom ord som fortfarande är outtalade i mitt hjärta. Såren som rivs upp varje dag för att jag inte kan lätta på trycket. Det som jag ville säga till dig älskling var: "Låt mig få följa med dig till det ställe som vi båda älskar, Jag vill inte vara utan dig längre, Du vet att jag håller det jag lovar. Så därför lovar jag att från och med denna dag, så kommer jag aldrig att sluta älska dig." jag vet att dina steg har tystnat, men ditt eko finns kvar, Nu när dina ögon har slocknat, Jag alla minnen har. Jag spar dom i mitt hjärta, Tar fram dom då och då, Så kommer du föralltid, att vara här ändå Jag vet att du är borta för alltid, men du kommer alltid att finnas bland mina minnen. Duäralltidimitthjärta! <3 14 Februari 2012  | Länk | Känslor | 0 kommentar hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel (c) 2011, nogg.se & Linn .                                             Skaffa en gratis hemsida