Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2018)
>>


Urax har flyttat

Efter 1000 ”om” och lika många ”men” har jag beslutat mig för att omplacera Urax. Inte för att jag tycker om ordet ”omplacera”. Jag skaffade en Hovawart för att jag hade höga mål och stora planer med min hund. Även om jag vet att jag siktade högt, så var målet brukschampionat. Ganska tidigt efter att jag fått Urax märkte jag att det var en ganska självständig herre som jag fått. Ju längre tiden gick, ju mer märkte jag att han inte hade speciellt mycket ”will to please” och saknade även den ack så viktiga kamp- och leklusten som jag ser så viktig hos en brukshund. Tidigt märkte jag att Urax kommer att bli en hund som jag kommer att få svårt att uppnå mina mål med. Jag har lagt ner kopiöst med tid på att träna upp kontakt, kamp och lek med honom. Men jag märkte till sist att jag nått en gräns där jag insåg att han inte har det i sig. För c:a tre veckor sedan, och efter att ha enorm ångest, beslutade jag mig för att låta Urax få ett nytt hem där han kan leva det liv han vill – ett liv där han inte har så höga krav på sig med lydnad och allehanda bruks.
För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av en man via telefon. Vi hade ett längre samtal och jag fick ett mycket gott intryck av honom. Och efter hans beskrivning av vad han ville ha Urax till kände jag att han skulle kunna ge Urax allt Urax vill ha.

Några dagar senare kom denna man och hälsade på mig och Urax. Det goda intryck han gav mig på telefon motsvarade verkligen den uppfattning jag fick av honom när vi träffades. Lugn, balanserad, vettig samt att han och Urax verkade tycka om varann redan från första stund.
Denna man har även haft Hovawart tidigare samt har en hund nu.

Tiden efter detta möte har enbart varit präglad av ångest och sömnlöshet. Jag har ju fäst mig så enormt vid Urax och han har ju varit en så stor del av mitt liv under det senaste året. Thomas, som denna man heter, skickade mig bilder på hans och hans frus hus och tomt. Jag såg direkt att detta skulle vara ett ställe som Urax skulle älska. Stor och fin inhägnad sjötomt, fint hus som låg i en liten by c:a 4.3 mil härifrån.
Kunde jag neka Urax rätten att få bo precis som jag vet att han skulle vilja bo? Skulle jag låta mig själv må riktigt dåligt efter att jag lämnat honom? Vad skulle vara mest rättvist och mot vem? Det bästa Urax vet är att få vara ute och bara vara den han är. Lunka omkring, vakta gården och njuta av livet. Eller skulle jag fortsätta försöka få ur Urax de bruksegenskaper han inte besitter? Tankarna flög kors och tvärs.
Skulle jag verkligen lämna bort en så snäll, go och trevlig hund som Urax eller skulle jag behålla en hund som jag inte kommer att kunna nå en bråkdel av mina mål med? Tankarna var många och funderingarna fler.

Till sist bestämde jag mig för att jag älskar Urax för mycket för att kunna neka honom det liv han vill leva; Att få vara ute så mycket han vill och bara vara. Inga höga krav.

Jag pratade med Thomas på telefon vid ytterligare några tillfällen och vi kom fram till att jag skulle lämna Urax hos dem i onsdags. Urax skulle få ”provbo” där ett tag och vi skulle se hur allting fungerade.

När det närmade sig onsdagen började allting kännas så enormt påtagligt och verkligt. Skulle jag verkligen lämna bort Urax? Vad f-n skulle jag hitta på nu? Urax har varit det största intresse som jag någonsin haft och att få vara ute och gå med honom i skogen har alltid varit både kul och härligt. Enda gångerna som jag känt att det tagit emot lite att åka ut med Urax är när man varit sjuk eller bakis. I övrigt har det mest varit skoj.

Vi bestämde att jag och Urax skulle komma hem till dem på onsdagskvällen. Jag skulle sluta jobbet kl. 15:30 och åka hem till dem efter det. Jag orkade inte vara kvar på jobbet hela passet, utan tog istället ut lite komp och åkte ut i skogen med Urax kl. 14. Att gå omkring i skogen med Urax och veta att det kanske är sista gången som bara jag och han är ute i skogen tillsammans och vandrar och leker var en helt besinningslöst sjuk känsla som jag inte ens kan beskriva i ord. Efter alla 100-tals skogspromenader skulle detta vara den sista.
Urax skuttade omkring men pinnar i munnen, busade och lekte i vattenpölarna som han alltid gjort. Inte visste han att detta var dagen han skulle flytta. Dagen det inte längre skulle vara han och jag – Peter & Urax. De två som alltid hållit ihop. De två som åkt omkring i halva Sverige på träningsläger, Hoffeträffar och hundkurser. De två som lekt, tränat och busat.

Efter våran sista skogstur ihop åkte vi hem och åt lite mellanmål och Urax passade på att lägga sig i sängen och sova en stund. Att sitta där och tittade på sin tryggt sovande hund och veta att vi snart ska vi åka var en hemsk känsla. Därför kom vi inte härifrån förrän ett par timmar efter den planerade avresetiden. Att sätta på honom kopplet, lämna lägenheten ihop och tillsammans gå ned för trappan för sista gången gav med en olustig känsla av panik. Att veta att detta är troligtvis sista gången.

Att hitta till fam. Erikssons hus var inga större problem. Vi släppte ut Urax på gården och han fick genast bekanta sig med familjens hund Asta. Hon visade tidigt att här bestämmer hon. Efter ett litet tag verkade Urax fatta detta faktum och efter det verkade det som att de skulle komma mycket väl bra överens i framtiden. Sedan lekte de ihop. Visst, Urax testade gränserna ibland. Men Asta visade och markerade tydligt vad som gällde. Något som Urax, ibland motvilligt, accepterade.

Familjen Eriksson bodde verkligen hur fint som helst! Fint hus och härlig gård med sjön nästan in på knuten. Direkt kände jag att här skulle Urax trivas och ha det bra. Thomas och frugan Ammie verkade vara som klippta och skurna som Urax nya föräldrar. De var lugna, trevliga, hundvana och det var verkligen uppenbart att de tyckte om Urax. Sättet de tittade på honom, talade till och om honom gav mig en känsla av lugn och lättnad. Här skulle Urax få det riktigt bra!

Jag stannade några timmar och fick fika inte mindre än tre gånger och vi satt och pratade om ditten, datten, kommandon, foder, framtida kurser, spår o.s.v. Spår verkar vara något som Thomas gillar, och där har han och Urax ett stort gemensamt intresse. Jag berättade på ett ungefär hur långt jag kommit och vart Thomas kunde ta vid.
Nu får Urax vara den vaktande sällskapshund som han vill vara samt bli sysselsatt av skogspromenader, spår och diverse andra hobbies.

Jag trodde att jag skulle vara totalt knäckt när jag lämnade Urax och åkte därifrån på kvällen. Visst mådde jag riktigt dåligt, men samtidigt kunde jag inte känna annat än glädje för Urax skull. Han hade ju hittat det liv han vill ha. Sällskap nästan hela tiden och till råga på allt fick han en hundkompis! Detta är någonting som jag med gott samvete inte skulle ha hjärta att ta ifrån honom.
Att sedan komma hem till min lägenhet utan Urax var inte kul. Att se hans matskålar, leksaker och tuggben ligga på golvet gav mig en känsla av tomhet och saknad. Jag kände bara ”Vad fan har jag gjort?!” Men sedan tänkte jag på hur bra Urax har det nu och att han faktiskt bara bor en halvtimme härifrån. Att Thomas och Ammie sedan sa till mig att jag var välkommen att hälsa på precis så ofta som jag ville var härligt att höra! Vi bestämde att jag skulle komma och hälsa på om 10 dagar. Den 28:e april ska Urax gå MH:t och det känns ju mest rättvist mot Urax att jag går som förare åt honom.

Nu har det gått två dagar sedan Urax flyttade och här hemma är det bara tomt. Tidigare har jag och Urax inte varit ifrån varann mer än c:a 10 timmar. Att vakna på morgonen utan Urax har jag aldrig tidigare varit med om.
Men för mig är den stora trösten att jag vet att Urax har det toppenbra. Thomas ringde mig igår och gav mig en lägesrapport. Urax hade skött sig bra och sovit hela natten. Asta och Urax verkar fungera utmärkt tillsammans.
Idag fick jag ett mail där Thomas gav mig ännu en lägesrapport. Han berättade att han och Urax lagt sitt första spår ihop (vilket gått jättebra) och att Asta och Urax lekt tillsammans i vattnet.
Han ville också ha lite data på Urax eftersom han tänkt anmäla dem till lydnadskurs. De skulle också åka till Borlänge och prova en bilbur idag.

Visst, det är mer än tomt här hemma. Inget som rör sig och inget som låter. Ingen hund som ligger och tuggar på ett märgben. Ingen hund som kommer springandes med kuddar i munnen på kvällarna. Ingen hund som ligger bredvid mig i sängen när jag vaknar på morgnarna. Ingen hund som driver en till totalt vansinne ibland och ingen hund som skänkt mig så mycket glädje.
Men jag vet att Urax har det bra.
13 April 2007  | Länk | Urax & jag | 11 kommentarer
Utmaning de lux

Efter att ha blivit "utmanad" av två oknytt, så beslutade jag mig härmed för att godta "utmaningen".

Var är hunden född?
Någonstans hemma hos Bodil i Lillhärdal. Är inte helt på det säkra med exakt VAR han är född.

Hur många halsband och koppel har hunden?
Ja... Jo... C:a 7 koppel och lika många halsband. Har bl.a. ett rosa halsband och ett lika rosa koppel som jag har använt exakt noll gånger. Impulsköpet för att göra Urax lite mer gay var tydligen bara kul i 10 minuter.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Urax fullkomligt älskar vatten. Han tycker mycket om att simma och somnar nästan när man duschar honom.

Har hunden några "kläder" (täcken eller liknande)?
Nej, för bövelen! En hund som behöver kläder är ingen hund. En riktig hund klarar sig med den päls de fått. Han har (läs: hade) dock fyra strumpor som han skulle ha för att slippa få snö mellan tårna så här på vintern. Men dessa slarvade han bort under dagens Hofferace. Men det var han inte ensam om. 8 av 16 strumpor försvann. Yeah, Bosse, Ages och Tove!

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar av samma ras/färg?
Njae... Han är nog mer självständig än andra vanliga Hoffar. I övrigt ser han nog ut som de flesta djur.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta och fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
Min dåvarande flickvän rök.

Vad är det bästa hunden vet?
Att äta köttbullar, leka med sina Hoffepolare, trotsa samt samla på joggare.

Vad är det värsta hunden vet?
Att alltid få nobben av Tove.

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
Ja, att han är mer än självständig och litet svår att komma nära inpå.

Något hyss som hunden pysslar med?
Springa omkring med mina handskar i lägenheten. Hans motto i dessa fall är: "Om jag gömmer mig under vardagsrumsbordet så syns jag inte".

Var sover hunden på natten?
I hallen. Svalt och skönt. Dock brukar han ligga i sängen när jag vaknar på morgonen.

Vad får hunden för foder?
Hills Junior Large Breed (eller vad det nu heter).

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
Reagerar som att han är en ohängd hund. Vandrar omkring och flåsar och gör allt för att man inte ska tro att han är osynlig. Den dagen jag får magsjuka eller liknande lär jag nog stänga in honom i buren i bilen tills jag är frisk.

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?
På en stor tomt med nära till sjöar, ängar och skogar. Han älskar att vara ute och skulle nog inte sätta många tassar inomhus om han inte var tvungen.

Dessa fyra sänder vi utmaningen vidare till:
Någon som äger en flodhäst, en agentbyrå, en strut och någon som inte vill ha dessa frågor till sin hund. Nappar ingen av dessa, så sänder jag detta vidare till Alexandra & Theo.

Urax, Bosse, Tove och Agnes och numer fått ett samlingsnamn: TABU.
18 Februari 2007  | Länk | Urax & jag | 0 kommentar
Anlagsprov för bevakningshund, MH och diverse oknytt

Nästa helg ska Urax göra anlagsprovet för bevakninghund. Det ska bli riktigt spännande. Det ospännande är att man måste sedan klara lydnadsklass 1 inom ett år efter att man gjort provet. Men det ska nog kunna ordna sig. Urax är lättlärd om han får rätt motivation.
Den 28:e april (preliminärt) ska Urax och tillhörande U-kull göra MH i Gävle. Det ser jag fram emot. Antingen kommer det att gå hur bra som helst eller käpprätt åt helvete.

En helg under den första halvan av april är det träningsläger i Gävle. Jag tänkte att jag skulle ta och anmäla mig och Urax dit.

I övrigt går livet sin gilla gång. Urax har blivit en mycket lugnare och lättsammare hund att ha att göra med sedan han blev könsmogen. Eftersom han varit "som han varit" under hela valptiden, så fruktade jag könsmognaden eftersom man hört att Hoffarna har en viss tendens att bli riktigt jävliga under denna period. Urax blev tvärsom, och det är jag mer än tacksam för.

Jag och Urax brukar låna med oss Sunnanhofs Bosse på våra skogspromenader. Han och Urax kommer väldigt väl överens. Dock tycker jag att Urax är för snäll när de "slåss". Urax lägger sig tidigt på rygg och biter Bosse i benen. Eller så kanske det är för att Urax är en toppenbra submission fighter...?

Egentligen skulle Bosse ha bott med mig och Urax onsdag-fredag, men i sista sekunden blev planerna ändrade och jag och Urax blev Bosselösa.

Idag var jag nere på den lokala blomsteraffären och köpte på mig ett gäng krukväxter. Av någon besynnerlig anledning har växerna en ovanligt kort livslängd hemma hos mig. C:a ett par månader brukar de bli innan de viker in kepsen. Enligt floristen på affären, så kan det vara så att det finns vissa lägenheter som växer inte trivs i och därför kolar vippen alldeles för fort. Det tyckte jag lät som en toppenbra ursäkt och skyller på det.
2 Februari 2007  | Länk | Urax & jag | 5 kommentarer
Kursstart, hundvakter och en jävla massa Hoffar

Helvetet har drabbat Falun. Detta Helvete är mer känt som "vinter". När vi tog våran kvällpromenad igår kväll stod termometern på -17 grader. Vi hann inte mer än ut genom porten innan vi hade frusit ihjäl två gånger.
Nu på förmiddagen hade vi -14, men jag tänkte ändå att vi skulle ta en rejäl skogspromenad. Efter bara 20 minuter hade både jag och Urax tröttnat på kylan, så vi for hem och lade oss och sov istället. En mycket mer passande aktivitet när vädret är som det är.

I tisdags var vi på grundkurspremiär på Dala-Floda BK. Vi började med att sitta och prata lite. Berätta om våra djur, vilka problem vi hade samt vad vi hade för mål. Nadine noterade på papper. De flesta verkade tycka att de hade stora problem med sina hundar för att de skällde när det ringde på dörren eller motsvarande. Sedan var det min tur att berätta om mig och Urax. Nadine fick fullt upp att skriva och jag tror minsann att det jag hade att säga inte rymdes på mindre än två A4-sidor. Men Nadine var optimistisk, och jag likaså. Urax imponerade stort på alla kursdeltagarna genom att vara hopplöst sämst. Han drog som en tok och gjorde allt för att få komma fram till de andra hundarna. Att få honom att gå slalom mellan de andra hundarna var ungefär lika lätt som att konvertera en sosse till en hederlig moderat. Men efter ett tag fattade i.a.f. Urax att det var meningslöst och han faktiskt ganska så duktig mot slutet. Jag ska nog kunna få ordning på denna hund.

I lördags kväll var Urax hemma hos sin "iblanddagmatte" Lotta. Urax har en viss tendens att aldrig kunna slappna av när han är i främmande miljöer, men han hade skött sig jättebra och hela Lottas familj var förtjust i Urax. Jättekul att höra! Trots att Lotta aldrig haft en egen hund, så är hon riktigt duktig med Urax.
Jag jobbade dubbla turer (08:15-21:15) på söndagen. Runt 08-kvasten for jag iväg med Urax till Märit och lämnade honom där. Hon skulle ta ut sina fyra bestialiska mördarhoffar på långpromenad och Urax skulle få följa med. När jag hämtade upp Urax vi 13-tycker var han rejält trött. Därefter for jag hem till mina päron för att förtära en stycken middag samt lämna Urax där när jag skulle gå på mitt andra arbetspass för dagen. Urax skötte sig exemplariskt hemma hos dem och roade sig mest med att sova samt hjälpa till med tapetseringen av köket.

Igår var jag och Märit ute och gick med Urax, Tove, Agnes, Bosse och Bastian (The notorius killerdogs från the streets of Falun). Fast det var nog bara jag och Märit som gick. Övriga i gruppen hade bara två lägen: Springa som att de inte visste annat eller ligga i snön och försöka bita bort is och snö som fastnat mellan tårna.
När vi kom hem tog jag fram en sax och klippte bort det mesta av allt hår som Urax har mellan tårna. Stackars Urax är väldigt kittlig och gillade inte alls vad jag gjorde. Men efter ett tag accepterade han situationen och nästan somnade. Peter - Urax: 45-36.

Den 10:e (eller om det var 11:e) februari ska Urax göra anlagsprov för bevakningshund. Det ska bli intressant. Planen är att han ska bli bevakningshund i framtiden. Samt toppa listan på FBI:s Most wanted.



23 Januari 2007  | Länk | Urax & jag | 2 kommentarer
Könsmognad, förbannade jävla GPS-helvete och inbokad grundkurs

Den 1/1-07 runt 17:30-kvasten lyfte Urax på benet för första gången. Hans stil var spektakulär och jag ger honom betyget 8 på en skala mellan ett och Nangijala. Först trodde jag att han hade ont i benet, men det hade han visst inte. Dock har han inte upprepat denna kissmetod mer än en gång sedan det hände. Verkar visst som att han glömt bort hur han gjorde.

I eftermiddags var vi ute och promenixade efter jobbet. Vi tog en rejäl stänkarpromenad i ett av Faluns större elljusspår. Jag brukar alltid ha med mig min GPS eftersom jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag har berikats med ett liv helt utan lokalsinne. Dum som jag var litade jag helt på denna GPS nu när vi var ute och gick. Det ville sig inte bättre än att vi hamnade helt vilse. Inte kul att vandra omkring i regnet samtidigt som man är sjukt förkyld. Pilen pekade (eller rättare sagt; BORDE peka) åt det håll som jag parkerat bilen. Men det pekade åt norr samtidigt som distansen mellan mig och bilen bara växte. När det stod att det skulle vara 4.11 km till bilen började jag undra om det inte satt en uggla under mossan. Mörkt och jävligt var det och jag ville bara hem och sova.
Jag tvingades stoppa en stackars gubbe som satt i sin bil och såg mest ut att undra vad fan jag var för en tok som var ute mitt i ingenstans och promenerade med en blöt hund av rasen svart Golden retriever/Njuffe/Flatte/blandras.
Han upplyste med om att jag inte visste vart jag skulle och att jag troligtvis gick åt fel håll. Jag gjorde mitt yttersta för att försöka förklara vart jag parkerat bilen. Och efter att gubben funderat en stund kom han fram till att jag hade c:a 6 km till bilen. Enligt mitt lokalsinne skulle bilen stå c:a 450 meter ifrån oss i nordvästlig riktning. Mitt lokalsinne hade fel. Som vanligt.
Så, det blev bara att promenera vidare. Urax fick i.a.f. rejält med koppelträning och efter ett par kilomter gick det riktigt bra.

Den 16:e ska jag och Urax börja en grundkurs hos Nadine Kärr... någonting som har Passons Hundtjänst (?). Det känns verkligen som att det är mer än aktuellt, då jag tycker att vi har problem med exakt allt just nu. Men det kan ju vara Urax ålder som spelar in också. Han springer fram till alla hundar han möter och skiter totalt i mig. Under de senaste dagarna har han även börjat samla på joggare som han så ivrigt fångar in, skuttar runt och försöker busnafsa i axlarna. Inte direkt uppskattat hos varken mig och dessa arma joggare.
Har mailat lite med Nadine och det känns bra att någon kan andas lite optimism. Hon säger sig gilla utmaningar, och då är ju Urax rätt "person".
Denna kurs är på 8 gånger och när den är klar blir det att gå på en kurs hos Marie (Dala Hundservice) som jag blivit varmt rekommenderad.
4 Januari 2007  | Länk | Urax & jag | 3 kommentarer
Föreläsning, Stora Stockholm & inte mycket mer

Nu på kvällskvasten var jag, Märit och ett par av hennes valpköpare och lyssnade Barbro Börjesson (Känd från bl.a. Go kväll och hunddressörutbildningen i Sollefteå).
Vi fick lära oss tämligen mycket om hundars beteénde och varför de gör som de gör och varför de inte gör som de borde göra..
Imorgon eftermiddag packar jag och Urax oss iväg till Stockholm. Ska träffa ett gäng polare samt besöka "Stora Stockholm". Har aldrig varit där tidigare och det ska bli intressant. 73 Hoffar ska visst ställas. Hade små planer på att ställa Urax, men insåg snabbt att han inte skulle ha en chans mot välväxta 15-månaders djur.

Urax har haft öroninflammation och tydligen också en godartad tumör i örat. Lyckligtvis ska han visst vara friskförklarad nu. Han fick käka mediciner och ordinerades vila i 10 dagar. Inte lätt för en hund som Urax. Men nu är det full rulle igen.
8 December 2006  | Länk | Urax & jag | 0 kommentar
Ifrågasatt och superspår de lux

När jag var ute och kissade Urax på gården igår kom en granne fram (som jag aldrig sett tidigare) och sa att hon tyckte så synd om Urax som bara fick gå ut på gården och kissa för att sedan bara sitta inne i lägenheten på dagarna. Jag försökte förklara för skrället att vi var ute i skogen och sysslade med aktiviteter c:a tre timmar per dag. Men hon ville inte lyssna på det örat. Istället klagade hon på att min hund hade skällt i lägenheten hela helgen. Hon var ganska säker på att han gjorde det p.g.a. understimulans. Det var tydligen mest skälligt på lördagen. Jag försökte förklara för tanten att Urax inte ens varit hemma mellan fredag kväll och söndag förmiddag. Istället sa jag att det troligtvis var grannens Flat som skällt. Men det trodde inte hon. Hon var fortfarande säker på att det var Urax som skällt. "Han får ju ingen motion". Jo, tjenare...!

Idag var jag ute och lade ett spår till Urax på c:a 600 meter. Spåret gick bl.a. över myrar och över två vattensamlingar. Tyvärr hade jag glömt spårlina, så det blev till att nyttja koppel istället. Han spårade kanonbra första 500 metrarna, men blev litet snurrig under sen sista 100. Men överlag var han riktigt duktig, men tanke på spårets svårighetsgrad.
21 November 2006  | Länk | Urax & jag | 3 kommentarer
Möte med GfH, agenthatt och husvakt

Ghost from Hell har skapat ett stort intresse i min bekantskapskrets och jag har därför bestämt mig för att dra igång ett GfH-safari. Därför for jag och Urax igår ut i skogen för att kartlägga GfH´s rutt. Det tog inte lång tid innan han kom smygandes på en skogsstig bakom oss. Trots att han passerade oss alldeles tätt intill reagerade inte Urax alls. Varken tittade på honom eller skällde. Jag är nu alldeles säker på att han bara syns för mig. Eller så har jag fått en psykos. Jag hoppas på det förstnämnda.
Jag solade fram min nya mobil för att filma GfH, men jag har inte riktigt kommit underfund med hur mobilen funkade. Därför resulterade denna film i enbart ett kort på min högra sko. Bättre lycka nästa gång.
Jag beslutade mig ändå för att försöka fånga honom (på bild), så jag och Urax satte oss bakom en klippa för att se om han kom tillbaka samma väg. Det gjorde han inte. Efter c:a 30 minuters väntan gav vi upp och åkte hem.

På kvällen var vi och hälsade på hos Märit som var hund- och husvakt. Trevligt, men dessvärre insisterade Märit på att vi skulle kolla på "The Beach". Jag försökte somna fort som fan, men det gick sådär.

Ikväll är det vuxenmiddag här hemma med tillhörande sprit och gäster.
18 November 2006  | Länk | Urax & jag | 0 kommentar
Ghost from Hell; The return

Åkte, som vanligt, ut med Urax i skogen idag. Vi prakerade på samma ställe mitt ute i skogen där vi oftast brukar vara. Det är även där Ghost from Hell brukar befinna sig. Jag hann inte mer än stänga av bilen innan Urax började morra och skälla som besatt. Det brukar han annars inte göra när han sitter i bilen. Speciellt inte om jag är med. Jag fick då för mig att GfH var i faggorna och beslutade mig för att åka vidare. Vi hann inte mer än ut från "parkeringen" innan GfH dök upp ur skogen. Samma kläder och samma döda uttryck. Jag petade i 2:an och gasade snabbt från det hemsökta stället.

Jag har nu beslutat mig för att försöka fånga GfH. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt, men fällor känns aktuellt. Kanske även snaror. Ska fundera lite under natten och sedan skrida till verket imorgon förmiddag.

(Bifogar en bild på en GfH-fälla)
16 November 2006  | Länk | Urax & jag | 1 kommentar
Skogspromenader, apportering och Ghost from Hell

Jag och liten Urtax har börjat träna apportering på fullaste allvar. Tidigare har han sprungit iväg med föremålen som jag kastat åt honom. Men nu börjar han fatta att han ska apportera dem till mig.

Våra förmiddagspromenader har nu utökats till 6-7 kilometer. Pluxar älskar att springa lös i skogen och vi tränar även mycket på att sitta i bas.

När vi var ute i skogen härom veckan träffade vi på en snubbe i 25-årsåldern som bettedde sig mycket suspekt och såg väldigt underlig ut. Denna person träffade vi på tre gånger under en entimmepromenix mitt ute i ingenstans. Trots att vi möttes på smala stigar stirrade han rakt fram och besvarade inte mitt "tjetjenare".
Urax reagerade väldigt kraftigt på honom och hälsade med sig grövsta skall.

Nu när vi var ute i skogen idag träffade vi på snubben igen. Ungefär på samma ställe som sist. Han hade exakt samma kläder på sig och stirrade rakt fram med en död blick. Eftersom han bara var ett par decimeter ifrån mig noterade jag att han var helt glålila i ansiktet och ögonen såg grumliga ut. Urax blev som galen. Jag är nu alldeles säker på att denna snubbe är ett spöke. Inte ens döda människor ser lika döda ut som han gjorde. Jag ska försöka fånga in honom om vi ses en nästa gång.
14 November 2006  | Länk | Urax & jag | 2 kommentarer
Slapp dag, slaskväder och inget mer

Idag väckte jag Urax runt 10-kvasten. Varken han eller jag är direkt morgonpigga. Vetifan hur det ska gå när jag börjar jobba igen om en månad. Då kan det bli så att man måste stiga upp runt 05:30 vissa morgnar. Inget vi är direkt vana vid.
Runt lunchrycket for vi ut i skogen och tog en riktig långstänkare. Blev väl i.a.f. c:a 8-9 kilometer. Nu på kvällskvisten for vi iväg igen och tog en rejäl promenix igen eftersom de oansvarige hussen ska iväg på krogen om en liten stund.
I övrigt har det inte hänt speciellt mycket alls idag. En lugn lördag. Imorgon blir det att lägga ett spår eller två igen.
11 November 2006  | Länk | Urax & jag | 0 kommentar
Spår och lång promenix

Idag har vi, som vanligt, varit ute i skogen. Jag inledde me att lägga ett c:a 400 meter långt spår med två vinklar och två apporter till Lurax. Sedan tog vi oss en rejäl promenad. Efter det fick Urax vila i bilen en stund innan spåret skulle tas. Liggtiden blev väl runt ett par timmar. Han tog spåret direkt och var som vanligt het på gröten. Har nu börjat bromsa honom för att förhindra slarv samt trigga honom lite. I övrigt gick spåret toppen!
Glaset han dinerade igår har ännu inte satt några spår. Hoppas att turen håller i sig. I fortsättningen får han hålla sig till foder och hundgodis. Jag visste inte ens att ölglas fanns på en hunds kostcirkel...
10 November 2006  | Länk | Urax & jag | 1 kommentar
Glasätning och tvångsmatning

Idag förärade Urax min morgon med att tugga sönder ett glas. Det är första gången han ätit glas sedan han åt upp mina Rayban.
Han hade munnen full av glas när jag kom på honom. Försökte pussla ihop de bitarna jag hittade för att se om det saknades någon del. Det verkade det visst som att det gjorde.
Ilade iväg fort av bara Helvete till OKQ8 och köpte två burkar sparris. På hemvägen hoppades jag att han skulle tycka att det var ganska gott och villigt suga i sig en burk eller två. Givetvis tyckte han att det var skitäckligt och operation "Tvångsmatning" inleddes. Dessvärre tyckte han att det var skitkul att spotta sparris och tugga händer. Blodet droppade från min hand, men fan den som ger sig!
Efter c:a en timme hade jag fått i honom en burk och gav sedan upp.
Fick därefter tips om att banan kan funka lika bra som sparris. Jag trodde absolut att han skulle digga banansmaken. Men där bet man sig i skägget igen. "Operation tvångsmatning nummer 2" inleds i afton.

Ska hålla lite extra koll på honom under kvällen, så att det inte uppstår några otäckheteter.
9 November 2006  | Länk | Urax & jag | 2 kommentarer
Tösnö, hundsim och sexig flytväst

Idag tog jag och Urax en rejäl promenad i skogen. Många kilometer blev det. Urax var riktigt lugn och följsam och fick inte ett enda Hofferyck, som annars brukar bestå av hopp och bit i axlarna, hugg i smalbenen och tugg på skorna.
När vi var klara med promenaden hade det börjat bli mörkt i skogen. Urax avslutade med att resa ragg, morra och skälla ut en rotvälta som han tyckte såg mer än läskig ut.

Dagen avslutades hos Märit uppe på djursjukhuset. Där fick Urax som vanligt simma i rehab-poolen. Han ar riktigt lugn, sansad och duktig. Han simmade i en kvart innan vi båda ledsnade. Han fick sig ett grisöra och stoppades därefter in i närmaste lediga bur.

Imorgon blir det spårläggning.
8 November 2006  | Länk | Urax & jag | 0 kommentar
Djup snö och rådjur

Idag var jag och Urax ute i skogen för första gången sedan alla denna förbannade snö kom. Det var säkerligen två decimeter djup snö. Urax tyckte i.a.f att det var skoj och studsade likt en känguru i snön.
Som vanligt hade jag Urax okopplad. När vi var på väg tillbaka till bilen gick Urax c:a 10 meter framför mig. Plötsligt ser jag att det dyker upp tre rådjur alldeles framför Urax. Jag ser att han precis är på väg att ta upp jakten. Jag bröjar tjoa och rullar runt i snön. Helt oförhappandes valde då Urax att springa till mig istället. Uppriktigt sagt blev jag mycket förvånad. Rådjursstek i all ära, men jag är ju faktiskt vegetarian.
2 November 2006  | Länk | Urax & jag | 2 kommentarer
Halt underlag och däckbyte

När jag vaknade imorse och insåg att det var minst lika kallt idag som igår insåg jag att situationen var ohållbar och beslutade mig för att gå och lägga mig igen. Urax såg också tämligen trött ut och såg ut att tycka att sovmorgon lät som en alldeles utmärkt och genomtänkt idé.
Runt 10-kvasten var det dags att ta en morgonpromenad. Det var snorhalt ute och Urax har ännu inte riktigt fattat att is är halt. Han betedde sig mest som en snorfull Bambi på hal is. Men han lär sig nog.

Senare under eftermiddagen åkte jag iväg och bytte till vinterdäck. Passade på att sladda lite för att kolla greppet. Köpte i.o.f.s däcken förra vintern, så de var fortfarande helt ok.

Nu bär det av hem till Märit och dogsen för att trycka i mig lite hemlagad paj innehållandes trötta trattkantareller, valnötter och andra konstigheter. Överlever jag, så skriver jag blogg imorgon också.
1 November 2006  | Länk | Urax & jag | 0 kommentar
Urax och första snön

Igår kväll var jag och Urax uppe på djursjukhuset och simmade. Jag nöjde mig dock med att bara titta på medan Urax, iförd snygg flytväst, simmade i c:a 10-15 minuter. Efter det simmade jag också Tove, Agnes och Aston. Aston var inte det minsta sugen på att simma, men han kastades ändå i.
Efter badet fick Urax torka i en bur medan jag tittade på när Märit och Elisabeth opererade en tax som fått strupen avbiten av en arg Vorsteh.
Jag passade även på att väga Urax; 34.8 ståtliga kilon.

I natt har det snöat rejält här i stan. Dum som man är har man inte bytt till vinterdäck på bilen än. Därför fick bilen stå idag och jag och Urax tog en promenad till den närliggande fotbollsplanen där Urax fick leka av sig ordentligt i snön.
31 Oktober 2006  | Länk | Urax & jag | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Anonym                                             Skaffa en gratis hemsida