Idag känner jag att jag inte passar in någonstans. Så typiskt en ADHD människa. Jag duger inte på jobbet, ej heller i hemmet. Blev osams med sonen bara för jag brydde mig om honom.
Han vill nämligen utomlands själv och jag ifrågasatte detta. Då var jag inte vatten värd. Då hör det till saken att han har asperger. Kändes jättejobbigt att vara osams.
Men vad ska jag göra, ska jag bara stå vid sidan om och se världen gå under. Ja det är väl det jag måste göra.
För det är väl ett sätt för han att bli vuxen. Att inte komma och rädda honom inte ens när det är försent.
Jag säger härmed upp mitt mammaskap. Och mår skitdåligt.