Ungdomsteater!
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2019)
>>


Hur ska teater vara?

Under tiden jag har studerat teater på gymnasiet så har jag haft en kurs som heter "Teater Teori", i den kursen behandlar man hur teater har sett ut förr i tiden och hur den morderna teatern ser ut i världen.

Vi har precis avslutat läsandet om dom största influenserna på den morderna teatern, det vill säga Bertolt Brecht, Antonin Artuad, Charlie Chaplin osv. Jag har då själv börja fundera på vilken teaterform jag vill hålla på med och vad det finns för olika sorters teater.

Dom teaterformerna som jag tycker är intressanta och man bör ha med i en teaterföreställning är: Dans, Sång, Fysisk teater, Musik, Skuggspel, Dockteater, Kraftiga Ljus/Ljud moment & mycket röst!

För dom lite mer teaterinsatta så låter detta som en typ av "den totalitära" teatern som Antonin Artaud förespråkade, men i mina ögon behöver det inte vara något surrealistikt. I min mening så blir bara själva föreställningen mer kraftfull och föreställningen blir mer gripande om det inte bara är ett början, en mitten och ett slut. Jag börjar gärna i slutet & avslutar i början.

När jag står på scenen vill jag underhålla en publik & om jag ska vara med i en 2 timmar lång teaterföreställning, då vill inte jag att publiken ska sitta och skruva sig i stolarna, utan jag vill att dom ska bli berörda hela tiden. Därför, när jag regisserar och jag märker att skådespelarna har pratat för länge och konversationen börjar bli tråkig att titta på så uppmanar jag gärna skådespelarna till att börja sjunga sina följande repliker så att publiken vaknar till och undrar vad det är som händer. Dom som förespråkar naturalistisk teater reagerar då direkt "Vad i helvete?" eller "vad har det där för syfte? Vad är skådespelarens drivkraft till det där?" då kan jag tycka att det viktiga är inte att skådespelaren ska veta varför den gör allt, utan det viktiga är att underhålla publiken och att dom ska förstå.


Detta tycker jag förövrigt att Moment:teater i Gubbängen lyckades väldigt bra med i sin uppsättning av "nya spöksonaten", när något blev tråkigt eller långrandigt så kunde hela dialogen plötsligt förvandlas till ett svärdsslagsmål eller en duell. Detta tyckte jag var genialiskt, det blev inte för töntigt, man hängde med i handlingen & det var oerhört roligt!


Vad är då meningen med teater?

I min mening är det att man ska beröra en publik, jag skiter fullständigt i hur, men en publik ska inte vara samma publik som när dom kom in i salongen, dom ska vara mer ödmjuka, dom ska ha ett speciellt känsloläge när dom kommer ut så att dom kommer ihåg vad dom har sett och inte glömmer teaterföreställningen dom sätt veckan efter. Detta är A & O i min värld. Jag tror att man kan beröra en publik ENDAST med något dom kan relatera till, för ifall skådespelarna står och pratar om hur man dödar en orm i Australien på bästa sättet, då kommer en publik att bli trötta och inte hänga med i resten av föreställningen, man måste underhålla hela tiden och skådespelarn måste spela för livet!

I min värld så går detta till genom att man har överlappande moment, för att förklara detta tydligare:

Föreställningen börjar, ett kraftigt ljus börjar blinka mot publiken samtidigt som låten "Crazy" går på i bakgrunden, en skådespelare vid namn Adam går fram på scenen och börjar att röka en cigarett samtidigt som han stönar "aj" om och om igen, samtidigt som en dvärg ligger långt till höger på scenen och försöker att kämpa sig ur ett osynligt fiskenät.


DÄR har du fångat din publik, dom undrar förmodligen "vad är det här? Det här är jätte konstigt." plus att dom förmodligen är sura eftersom man har använt en blinkande spotlight mot dom. Man brukar säga att man har fem sekunder på sig att fånga en publik, om jag skulle sitta på scenen i 3 minuter och vänta på att min motspelare skulle komma in på scenen för att slå till mig och välta mitt rum, visst, publiken skulle säkert känna att detta var obehagligt, men dom skulle inte börja undra på samma sätt "vad är det här?" dom skulle mest tycka att det var långtråkigt och börjar längta hem lite smått.


Om ni inte bara vill höra mig analysera kring hur jag ser på teater, utan faktiskt vill se mig göra en föreställning i praktiken då kommer jag från och med den 10:de Juni till den 10:de Juli att sätta upp en föreställning på små teatrar runt om i Stockholm. Så om ni tycker att det jag säger är intressant, kom och kolla! Det kommer kosta en tjuga, men det kommer vara värt det!


Mvh
Er William !
30 December 2012  | Länk | Teater/kultur | 0 kommentar
Idéer till nästa produktion!

Så här ligger det till: Jag har fyra olika förslag på pjäser jag kan tänka mig sätta upp! Läs gärna och kommentera vad ni tycker verkar intressant!

Det första förslaget är en pjäs som jag själv har skrivit, den heter "Det sista skriket" som handlar om att aldrig ge upp det man älskar & är en episk historia om en karaktär vid namn Adam som är Kunglig rådgivare åt Kungen "Elias". Kungen och hans bror blir osams om vem som ska ha makten i kungariket och hela samhället förvandlas till en privat lekstuga, ett anarkistiskt samhälle när demonstranter ställs mot varandra. Den enda som verkar kunna lösa konflikten är Adam. En komisk & dramatisk föreställning om kärlek och hat och hur makt kan påverka det starkaste bandet av alla; familjebandet.

Nästa förslag är "Bröderna Lejonhjärta" som jag kan tänka mig att sätta upp eftersom det är en klassiker och innehåller en text som kräver att man gör något roligt teatralt av den eftersom den ibland är fullspäckad med moment av ”action” och den är bra skriven, den kan komma att dra stor publik eftersom så många känner igen den och har sätt den. Och jag har tänkt mig den som mer nutida, att historien utspelar sig för länge sedan, men när karaktärerna Skorpan & Jonathan dör så kommer dom till en modernare tid som dom måste anpassa sig till för att det ger en mer dramatisk vändning i pjäsen.

Det tredje förslaget är "Fröken Julie" av August Strindberg, som jag tänkt sätta i en nutida miljö, med ungdomar i en skola som blir förälskade. Problemet är att det är för stora klasskillnader mellan ungdomarna, Jean blir därför Julies hemlighet som hon inte kan berätta om för någon, hennes vänner & familj skulle aldrig tillåta henne att förlova sig med en fattig. Dom bestämmer sig sedan för att resa bort från allt. Men kommer dom någonsin iväg? Detta tror jag kan bli väldigt bra i ett nutida perspektiv, den är intressant, har en bra text & är rolig.

Det sista förslaget är en annan klassiker som heter "Väntarna" som handlar om leksaker som väntar på sin ägare, men jag har tänkt göra om den i abstrakt & surrealistisk form, eller närmare bestämt som i grymhetens teater, den teaterformen som Antonin Artaud förespråkade. Det ska vara mycket känslor, som i en dröm eller en bisarr verklighet. Då tänker jag mig en föreställning där man analyserar karaktärens känslor & sedan använder dom med enstaka repliker, föreställningen ska vara uppbyggd på störande ljud/ljusmoment som om detta verkligen händer publiken för att fånga deras själ så jag verkligen kan påverka publiken och bestämma exakt vilket humör jag vill att dom ska vara på.


Vad tycker ni verkar bäst?

27 December 2012  | Länk | Teater/kultur | 0 kommentar
Den Konstnärligaste Punkten På Hela Jävla Internet!

Hej allihopa och välkomna till "Den Konstnärligaste Punkten På Hela Jävla Internet", eller; Den konstigaste punkten på hela jävla internet om det passar bättre. Den här hemsidan kommer att användas som PR/reklam för mina teaterföreställningar, men jag kommer även att uppdatera bloggen med lite teaterteoretiska idéer när jag känner för det.

Jag heter William Olsson, jag jobbar just nu som regissör (försöker komma ut i arbetslivet). Jag har märkt att det är svårare att vara jobbtagare än att vara jobbgivare, därför glider jag runt lite i teatervärlden och gör försöker revolutionera på egen hand. Jag satte nyss upp en föreställning på Teater Accént som hette "Ensamma människor - I Väntan på slutet". En föreställning byggd på min egen ångest, samhällsproblem och tankar som rör sig i mitt huvuvd. Jag skrev den med början förra året och ett år senare var det en färdig produktion! (http://www.teateraccent.se/#!gastspel-ensamma-manniskor/c1a86) Problemet med min föreställning var att jag attraherade för lite publik. Jag menar, visst, jag sätter gärna upp en teater om hur ont jag har i magen, men vad är meningen om det inte leder till något? Om ingen arbetsgivare kommer och kollar? Vad är meningen med teater om ingen ser? Speciellt när den målgruppen jag vände mig till inte ens var där. Därför startade jag den här hemsidan, för att alla coola bloggare, teatermänniskor, dvärgar, kvinnor, män (alla) ska läsa det här och sprida det vidare!

"Jag är en ung konstnär och jag är kreativ, se mig världen!" Skrek jag ute på gatan efter min föreställning. Jag är mitt i ett konstnärligt kaos just nu, för hur ska jag veta vad jag vill när jag inte ens vet vem jag är ännu? Trots alla dessa frågor, så fortsätter jag ändå och provar mig fram, det ända jag kan förlora är tid. Och tid har jag inflation på. Jag kan dessutom få massa pengar för det jag gör, men då måste någon se vad jag gör (återigen: det sidan är till för).

Hoppas alla läser med glädje & ser detta som inspirerande!

MVH

William Olsson
Konstnär, skådespelare, regissör & dramatiker
27 December 2012  | Länk | Teater/kultur | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & William Olsson                                             Skaffa en gratis hemsida