Våga tala om allt annars blir ditt hjärta kallt
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


2017 tog jag ett stort beslut efter mycket tänkande under några års tid

Jag hade under flera års tid lyssnat till alla goda råd om hur man lever i ett förhållande med en alkoholist.

Råden var välmenade men de flesta gick ut på att man måste lämna den man älskar om man själv vill få ett bra liv för en alkoholist skulle aldrig ändra på sitt beteende.

Att lämna min älskade man var aldrig ett alternativ. Det är som att säga till en förälder att lämna ifrån sig sitt barn.

Det är inget man gör.Aldrig någonsin.

Man måste kämpa och aldrig ge upp hoppet om en fungerande framtid tillsammans.

Jag gav inte upp fast jag ofta hade den känslan och tanken men en inre kraft fick mig alltid att kämpa vidare.

Beslutet jag tog efter en hel del övervägande var att skaffa en till bostad. En mindre lägenhet som var min lugna trygga plats och där inget bråk skulle få förekomma.Det blev räddningen för vårat förhållande.

Jag sa till honom att vi ska fixa till lägenheten tillsammans och det ska vara vårt gemensamma extra boende väldigt nära vår första lägenhet men att i lilla lägenheten skulle det vara lugnt en "fristad" och stressfritt.

De gånger han hade sin period så skulle han få vara ensam i första lägenheten och jag skulle kunna vara själv i "fristaden" och kunna känna mig trygg och slippa höra det eviga burköppnande ljudet, slippa ölstanken och nerskitade sängkläder pga alkoholmage.

Jag skulle slippa höra hans aggressiva gormande och slippa bli misshandlad av "alkoholmannen" som har noll koll på sig själv i fyllan.

Jag skulle slippa hans suparvänner som drällde in mitt i nätterna i vårat sovrum.

Jag skulle slippa nätterna med hans sparkande i sängen och slagen då han trodde sig slå och sparka död på spritdjävlar som han såg överallt i mörkret.

Jag skulle slippa höra hans hemska förklaringar i telefonen till sin chef där han berättade att det var mitt fel att han inte kunde jobba för det var jag som stressat upp honom så han tvingades ta till alkoholen.Självklart var detta inte ens i närheten av sanning.

Han såg till att själv hetsa upp sig med saker som han redan retat sig på såsom sin hemska syster som alltid trodde att hon skulle dö pga psykisk sjukdom och som provocerade honom med att påstå att jag tog hennes bror ifrån henne.Han var arg på sin syster för tusen orsaker.Bra sätt att ha det som fylleorsak.

Han skyllde också på att jag var tjatig om hans alkohol konsumtion.Visst sa jag till om det då det gick överstyr men jag lät han dricka sina sk. vardagsöl utan att tjata om det.Inte minsta lilla ord från mig då fast jag inom mig tyckte att även det var extremt jobbigt.

Den nya hyr lägenheten blev mer än lyckad för oss.

Vi började få struktur i vardagen och det har nu gått ett år utan minsta problem mellan oss.

När han kommer in i sin period kan jag lugnt packa en väska och åka till "fristaden" eller "Sommarstugan" som vi kallar den.

Där njuter jag av lugnet och han njuter av sitt festande med sina vänner .

Ibland är vi växelvis i båda lägenheterna tillsammans för att kunna ha närmre till jobbet, butiker, bio, stan etc 

Båda förorterna har olika saker att erbjuda och då passar det jättebra att ha två boenden.

Det känns inte ens som vi "offrar" något av vårat gemensamma liv eftersom vi för det mesta är tillsammans i båda lägenheterna men det är skönt med "fristaden"  vid behov.

Detta blev vår lösning på förhållandet där ena parten är alkoholist periodare. Vi älskar varandra så mycket och vi har det jättebra när allt är som vanligt.

En vecka då och då får aldrig tillåtas förstöra ett gemensamt liv. En lösning måste uppnås och hur ni väljer att göra är upp till er men för oss blev detta livräddaren.

Känner mig som en blomknopp som öppnar sig för framtiden som ser ljus ut. En blomknopp som varit sluten i mörker alldeles för lång tid.

 

2 November 2018  | Länk | Leva med en alkoholist periodare | 0 kommentar
Januari 2015-December 2015

Livet gick vidare. Ett nytt år började (2015) som jag verkligen trodde skulle bli det bästa året.

Vi började tänka på att skaffa barn innan det skulle vara försent pga ålder.

Efter ett halvår var jag helt matt av bara tanken på barn. Inte kunde vi ha ett barn i detta stökiga förhållande där han drack oftare och oftare och började bli mer och mer aggressiv i beteendet.

En gång när vi trodde att vi hade en chans att nu var det nog barn på gång och vi var förväntansfulla inför kommande graviditets testet så började han dricka mycket och han blev helt okontaktbar. Han hetsade upp sitt annars lugna humör till maxgränsen genom att påstå saker som i hans hjärna tycktes vara verkliga men som för mig lät som rappakalja. 

När jag sa att han borde lugna ner sig och sluta ösa i sig mer dricka så reagerade han med våld. Han gick emot mig med sin fyllekagge uppspänd , hotfull och puttade in mig i väggar och dörrar med magen.Mycket kraftiga puttar.

Han skrek att "han aldrig blir lyssnad på och att ingen respekterar hans åsikter osv"

och sedan lyckades han putta till mig så att jag ramlade och slog mig lite överallt.

Han skrek att han hoppades jag skulle få missfall om jag var med barn för jag skulle aldrig kunna bli en bra mamma men att han minsann var den bästa pappan.

Jag var blåslagen och rädd för den jag älskade så mycket.

Den natten la jag mig och försökte sova i badkaret inlåst i badrummet vars dörr han försökte slå sönder. Tack och lov höll dörren.

Natten blev lång.

Året gick och månaderna kändes evighetslånga emellanåt.

Många tårar rann utmed mina kinder och hjärtat krampade av oro, rädsla och sorg.

2 November 2018  | Länk | Leva med en alkoholist periodare | 0 kommentar
Juli 2014-December 2014

Semestertider.Han planerade massor av aktiviteter.Det skulle vara hyrstuga, båtresa,hotellnätter,herrgårdar mm

Jag började märka små tendenser till rikligare alkohol konsumtion och ibland var han med sin familj eller vänner och drack med dem flera dagar medans jag satt hemma med oro och undran.

Han lugnade mig med att sådär hade hans liv sett ut innan jag kom in i bilden.Mycket festande med föräldrarna och vänner på krogen men han lovade skärpa till sig med det.Han sa att det kan ta lite tid men han skulle försöka ändra beteendet.

Jag trodde på hans ord för det fungerade alltid bättre i några månader .Han var hemma, tog några öl nästan varje dag men mina vänner sa "vilken karl gör inte det" så jag kände mig dum som tog upp drickandet. Lät det hålla på.Hans drickande påverkade ju inte mig så mycket och det var bättre att han drack några öl hemma än hinkade i sig ute flera dagar i sträck.

I slutet av året då Julen närmade sig började jag känna stor oro.Vi skulle fira hos hans syster och jag visste att hela hans familj gillade att dricka alkohol på JUlafton.Det tycker inte jag om. Jag tackade nej till att fira med dem.

Först märkte jag ingen större reaktion mer än liten aning besvikelse men även förståelse.Jag firade ensam hemma.

När han kom från Julfirandet 24:e December 2014 så var han kraftigt berusad. Jag märkte att han var arg och irriterad och gnällde över att jag inte hade varit med. Han drack mer öl och för varje öl blev orden hårdare och tonläget grövre.

Jag försökte lugna ner honom och pratade om att vi skulle öppna våra paket och njuta av kvällen.

Det slutade med att jag gråtande gick och la mig vid tio tiden på kvällen eftersom han bara skällde och gnällde på mig hela tiden.

Då började en helvetesnatt, en natt som upprepades under 4 års tid varje Julafton men också vid andra tillfällen.

Han kom in i sovrummet.Gormade åt mig att gå upp och öppna paketen.Gormade om att jag hade förstört hans Jul mm

Jag kände mig tvingad att svara att "det är er alkoholkonsumtion som förstört vår Julstämning" och då började han kasta öl på mig.Sedan drog han bort mitt täcke.Spottade på mig, hällde kallvatten på mig, puttade in mig i väggen och han gormade fruktansvärt högt massa kvädelser om mig.Kallade mig det ena med det andra.Han till och med öppnade balkongdörren för att grannarna skulle höra vilken idiot och psykopat mm jag är.

Jag var i fullständig skräck för detta monster som jag aldrig tidigare hade uplevt.

Vad skulle jag ta mig till.

Det löste grannarna.Någon hade ringt Polisen som kom och de pratade med min kille som då visade en trevlig vänlig sida till den kvinnliga Polisen som totalt föll för hans charmanta sätt.

Poliserna frågade mig vart de skulle köra mig. Jag blev arg.Vadå köra bort mig från mitt hem?! Ja, du är inte bokförd på denna adress så det är din kille som får vara kvar här men du måste åka någonstans.

Jag sa att vi bott ihop ett bra tag och att jag lånat ut min lägenhet till min brorson vilket var sant.Dit kunde jag inte åka mitt i natten men de lyssnade inte på mig utan tvingade mig att åka dit trots att jag störde brorsonens sömn när han skulle upp och jobba dagen efter. Det kom att bli många liknande nätter under 4 års tid.

 

18 Oktober 2018  | Länk | Leva med en alkoholist periodare | 0 kommentar
Januari 2014-Juni 2014

I slutet av Januari 2014 fick jag en riktigt fin ömhetsbetygelse.

Mitt hjärta bultade hårt och jag kände bara enorm glädje. Han började bli riktigt kär i mig.

Sedan gick allt fort. Vi smög med att vi var ett par fram till April 2014 .Det var jag som tyckte att vi skulle hålla det lite hemligt för våra gemensamma vänner skulle tycka att vi var konstiga om vi efter så många års vänskap blev kära.Vi som hade följt varandras förhållanden under åren och till och med försökt hitta passande partners till varandra.Vi hade umgåtts med varandras respektive.Tjugo års vänskap till kärlek.Kan det fungera?!

I April 2014 kom ett meddelande på Facebook från killen om att han vill lägga till status "tillsammans med mig" offentligt.Skulle jag godkänna förfrågan? Självklart!

I Juni samma år kom jag hem från jobbet och han hade köpt en förlovningsring.

Vi förlovade oss i Juni 2014.

Vi hade varsin lägenhet och har fortsatt ha det trots att vi mestadels är i hans.

Första halvåret som förlovade var allt rätt lugnt mellan oss.Han drack måttligt och skötte sig exemplariskt.

Vi var så kära och såg en ljus framtid ihop tills vi skulle dö en dag.

 

18 Oktober 2018  | Länk | Leva med en alkoholist periodare | 0 kommentar
Augusti-December 2013 Spirande kärlek till en periodare hur ska det gå?

Det var en fin Höst och Vinter efter kryssningen som jag och min killpolare gjorde i början av Augusti 2013.

Vi kände varandra sedan 1993 som vänner men jag började känna en pirrande kärlek till den killen och jag sa det till honom men gensvaret var vänligt men bestämt ett "nej, vi kan bara vara vänner" så jag höll lite låg profil men vi började träffas lite oftare än tidigare.

Fikade, gick ut eller hade trevliga hemmakvällar. Han drack öl nästan varje gång och mängderna var inte små men han var alltid trevlig och snäll mot mig.

I slutet av 2013 kände jag att han började visa mer och starkare intresse för mig.Han ringde oftare, smsade flera gånger per dag och kom med mycket fina komplimanger.

Jag var förhoppningsfull inför framtiden.

18 Oktober 2018  | Länk | Leva med en alkoholist periodare | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Peri Od                                             Skaffa en gratis hemsida