Har varit mycket hundigt som hunnits med det senaste även om det skadade pekfingret gjort allting besvärligare.

Promenerader har det blivit i mängder... Vi har promenerat ihop med Emma och briarderna Doris och Elsa. Och vi har promenerat ihop med Jennie och berner sennen Sira. Sira och Kat är precis likadant tecknade i ansiktet, väldigt söta ihop! Vi har också allt som oftast promenerat ihop med Sara och Wimsa och så har vi promenerat ihop med några vänner från jobbet. Efter promenaden med jobbvännerna blev det god fika och mycket barnprat... Trevligt hade vi det! Här kan ni kika på fler foton från dagen och till och med få se mig med ett barn i knät (och le samtidigt!)...

Hundträning har det också blivit, Ila har fått träna lite agility och blev så glad, så glad. Kat har tränat både lite lydnad och lite agility. Hon har fått testa springa mellan hinderstöd nu och hon tycker det är väldigt häftigt! Har bara börjat med enkla grunder men skoj att hon gillar´t! Med Teo jobbar vi vidare med lydnaden och hemma sitter det fint måste jag säga. Anmälde oss till en klubbtävling här i närheten, tyvärr bara Sara och jag i trean så fick ingen träning med fler hundar på plats och sitt i grupp. Kände oss galnare än vanligt när vi tävlade i regn/snö-storm i bitande kyla och på halvdåligt upplyst plan. Men ja, det var ju en bra träning för oss! =) Dock började kvällen inte så bra för Teo då de smällde med några "skinnsaker" nere på andra plan där det tränades IPO, Teo tyckte att det lät som skott och blev såklart väldigt påverkad...svansen mellan benen, flyktförsök, superstressad. Satte honom i bilen en stund och funderade på om jag skulle åka hem. Bestämde mig ändå för att stanna och göra det bästa möjliga av det (hade det varit en officiell tävling hade jag åkt hem...), fast jag kände mig hemsk när jag gick ifrån honom på plasten. Han hade iaf Wimsa som stöd bredvid sig och han hade släppt "skotten" något då. Måste säga att jag är sjukt imponerad av Teo som kunde hålla ihop så bra trots att han var rädd och osäker!  Han fixade det mesta fint även om det kändes mer svajjigt nu när det var "på riktigt". Rutan och inkallningen var fina, tror vi fick nior på dem och en tia på sättande under gång, åtta på fria följet har jag för mig. Ville inte ta metallen så den struntade vi i. Lyfte rätt pinne, släppte den och tog den sen igen på vittringen... Och på fjärren började han lyssna neråt andra planen igen så där missade han ett skifte. Med tanke på de dåliga förutsättningarna är jag väldigt nöjd med honom! Men behöver träna med andra apporter än mina egna och göra en satsning på metallen för vi lär behöva få poäng på den, om så bara en femma. Spännande att se om det håller på en riktig tävling sen, känns som att det kan gå lite hur som...

Nu längtas det efter träningsvänligare väder, lite värme, lite sol och torra gräsplaner!