Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2022)
>>


September

Ja, så var det september... Det har varit lite stiltje här kan man väl säga. I verkliga livet har det dock varit allt annat än stiltje, det har hänt mycket, nästa för mycket ibland.

Några viktigheter som hänt är bland annat att Kat fyllt ett år den 7/9, hon är stora damen nu som har löpt för första gången och allt. Stor är hon däremot inte utan kommer förbli en liten bc. Liten, söt och smidig. Hon har börjat lydnadskurs och agilitykurs och det börjar minsann hända saker i hennes lilla hjärna. Ser mycket mer tryck och koncentration i henne nu. Hon tar nog lite längre tid på sig än bergéerna bara, sen blir nog även hon en stjärna. Tycker så väldigt mycket om henne, hon tar sig längre och längre in i hjärtat mitt.

Världens bästa Ila fyller minsann tre år idag! Tre år bara, känns som att jag haft henne bra mycket längre... Kan inte tänka mig ett liv utan henne. Hon är verkligen speciell för mig lilla loppan. Vi startade agilitysäsongen sent, inte förrän i juli. Vi gick dock ut hårt med tre vinster av fyra möjliga på Ulricehamns tvådagarstävling. Sen har hon lyckats knipa en SM-pinne i hopp och igår tog vi sista pinnen i ag2 så nu är vi uppe i trean i båda. Känns fint att ha både Teo och Ila där! Av de tolv pinnarna hon tagit är elva vinster, känns också himla fint! Nu måste vi träna ordentligt så att vi kan konkurrera med de bästa i trean! =)

Teo har levt lite lugnare ett tag, han har varit med på allt men inte fått någon ordentlig riktad träning. Han har fått köra lite lydnad ibland och lite agility ibland men inte så hemskt seriöst. Tror han är ganska nöjd ändå... Och så har han tävlat lite agility med några nollor som resultat, dock med tidsfel. Han är i varje fall bästa och enklaste hunden att ha med, han följer mig som en skugga och ställer aldrig till med något (som flickorna mycket väl kan göra), han är så otroligt anpassad till mitt liv och gör sällan något större väsen av sig. En bättre följeslagare finns nog inte.

Blondie fick tyvärr somna in den 18 juni. Hon hade varit ganska pigg ett tag och frisk från sin pankreatit när hon fick en livmodersinflammation som slog ut henne totalt. Från att ha varit lite trött på fredagen (ingen feber, fina slemhinnor) rasade hon alldeles och kunde knappt resa sig upp på lördag morgon, då hade hon också feber och varig flytning. Jag valde att inte operera henne med tanke på hennes dåliga skick och hennes andra problem (pankreatit, artros, hennes opererade has), så hon fick somna in hemma på gräsmattan i min famn. Det gick lugnt till och blev ett fint avslut. Saknaden är stor men jag är tacksam för alla år med finaste Blondie och för allt hon gett mig.

 

Foton från vår sommar finns att kika på här.

Och början på höstens foton finns här.

Får väl se när jag lyckas ta mig tid för nästa uppdatering men förhoppningsvis dröjer det inte allför länge...

 

18 September 2011  | Länk | 2011 | 1 kommentar
Tävlat

Dagarna rullar på i högtempo och april verkar bli mycket jobb och mindre ledigt. Har tackat ja till kanske för många extrapass men hoppas att det ska orkas med och kännas väl värt om inte innan så när lönedags. När väl är på jobb känns det som en dans, det är trött när ledig och att försöka hinna med egen träning, hundträning, träffa vänner och det där övriga livet som gör att det ibland känns - lite för mycket. Igår extrapass på rehab som var riktigt mysigt men lite ledsen att missade vargen som irrat in på djursjukhusområdet under förmiddagen. Grindarna stängdes för att försöka blåsa vargen med bedövningspil och flytta till lämpligare ställe. Tyvärr misslyckades det när fina vargen grävde sig ut och begav sig, tack och lov till skogs igen. Hoppas att den kan klara sig norrut till storskogen och klara sig undan trafik och skjutglada.

Idag har vi haft Sara, Wimsa och lilla Agnes på besök. Träning var planerad men regnet satte stopp för den riktiga träningspeppen. Blev lunch, promenad, lite träning och fika. Trevligt! Ila tyckte om lilla barnet och var överlycklig över att ha idolen Wimsa i huset.

Tränar en del lydnad med Kat nu, som börjat förstå konceptet. Positionen i fotgåendet blir bättre och bättre men en tendens att hamna för långt fram finns. Högersvängar är inte helt hundra medan vänsersvängarna är riktigt fina. Går små slingriga fotgående med henne och lägger in lite cirkelarbete här och där. Hon tycker att det är roligt och har fin attityd! Läggande under gång är påbörjat och ställande under gång likaså. Ställandet är svårare än läggandet och vi måste jobba mycket med stimuluskontroll för att skilja ställande från läggande. Inkallningen avslutas med en fin ingång men jag ska träna henne till lite bättre fart i springdelen. Hoppet har hon fått testa ett par gånger och apporteringen jobbar vi vidare med. Platsliggning är väl det vi jobbat minst på och borde jobba mest på... Tandvisningen liksaså. Tror det blir svåra moment för lillan som älskar människor och andra hundar. Blir nog svårt att hålla sig lugn... Måste tränas! Hon är rolig att träna lilla border collien och det är härligt att hon nu är sju månader och lite mer hund än valp. Ser fram emot en fin vår och sommar med massor av träning!

Tävlade Teo i lördags, debut i lkl III. Han var duktig lille token med fin attityd och blev inte rädd för något. Lite disträ och lyssnig mot elitens håll dock, vilket gjorde att jag fick ge dk vid läggandet vid sidan innan jag skulle gå ifrån honom på inkallningen och att han missade första skiftet i fjärren. Mest nöjd är jag nog med vittringen som jag tycker var superfin, fick en nia på den. Synd på rutan där agilityns A-hinder stod snett bakom och Teo sprang till det istället för till rutan... Och när det var dags för metallen, vårt hatmoment, la han sig ner på rygg och rullade runt istället. =) Kunde inte göra annat än att skratta åt honom och klappa om honom när han kom tillbaka, fick fint beröm av domaren för det efteråt. Hon sa att han borde få charmpoäng och att det var väldigt fint att jag berömde honom och inte blev arg för att han inte utförde momenten. Intressant att det finns folk som blir arga på sina hundar på tävling... Jag är nöjd med vår debut men vill gärna ha ännu bättre kontakt med honom inför varje moment nästa gång och så vill jag ha lite mer fart här och där. Och helst bara nolla metallen men få så fina poäng på resten så att vi ändå blir uppflyttade! =) Kan hända att något annat moment strular nästa gång, sådant kan man ju aldrig veta men det var roligt att tävla så är sugen på att ge mig ut med honom igen! Roligast var att Sara och Wimsa klarade det och blev uppflyttade, de vann klassen och vi blev tvåa. Kat och Ila skötte sig också finfint, de fick följa med och vara suporters. Bra träning för flickorna! Håll tummarna för oss för snart bär det nog av till brukshundklubb för mera tävlande!

12 April 2011  | Länk | 2011 | 1 kommentar
Dålig dag...

Mår inget bra idag, känt mig frusen, har huvudvärk och är trött så trött. Känns sådär inför tre nätters jobbande.... Fått lite vilat nu i alla fall. Hundarna tycker väl att jag är sådär lagom rolig. Dagens enda nyttiga i hundväg blev Teos miniträningspass där vi använde sprillans ny leksak som belöning. Definitivt en ny favorit, han är tokig i den! Boll i mitten och två pälsiga svansar att kampa med åt vart håll med pip längst ut. Tre roligheter i en liksom. Toppbetyg från Teo! Den ska dessutom vara tillverkad i ekologiska material och gå att återvinna, om man nu kan lita på det vill säga...

Några foton från förra helgen och fler finns till beskådan här. Glada hundar i vårsolen, blir inte så mycket bättre! =)

 

1 April 2011  | Länk | 2011 | 0 kommentar
Min fina lilla tjej

Kat är inte så liten längre, hon har växt både på höjden och på längden. Och så är hon högre bak än fram nu så ännu mer ska det växas. Känns fint det!Hon har blivit smalare och fått mer päls, börjar bli riktigt vuxen. Världens finaste tjej är hon!  

Måste säga att hon är och har varit en väldigt enkel valp. Okomplicerad och snäll och ganska sansad. Hon har absolut inga problem med att koppla av även om hon själv inte alltid inser att hon är trött. Men säger jag åt henne att vila så gör hon det (måste be Ila att göra detsamma annars blir det inte mycket vila av, de två är helt galna ihop). Hon älskar människor och kissar fortfarande på sig ibland för att hon blir så glad när hon träffar någon hon känner... På jobbet är hon fantastisk, har funnit sig i att sitta i bur från första dagen. Hon funkar så fint ihop med mina andra hundar och har verkligen funnit sin plats i flocken. Hon är mycket mer sansad än övriga flockmedlemmar och har en mycket påtagligare avochpå-knapp. Hon är liksom inte lika flamsig som de andra utan mer rejäl. I träningen börjar jag se mer och mer tryck i henne och hon vill verkligen jobba och göra rätt. Hon har lite svårt med singnalkontrollen och kan ibland inte skilja olika kommandon åt. Antagligen för att jag tränat det för dåligt... Så där får jag lägga lite tid och likaså behöver stadgan i sitt och ligg bli bättre. I vardagen är det främst två saker jag vill jobba bort, de enda beteendena Kat har som är jobbiga, typ. Det ena är att hon hemskt gärna drar i kopplet... Pust, vad jag inte vill att hon ska göra det... Har blivit mycket bättre men går lite upp och ner, som från dag till dag. Hon segdrar gärna med blicken långt fram i horisonten. Definitivt att jobba på! Det andra är att hon lärt av Ila att skälla på hundar vi möter. Det sker bara i koppel och främst när Ila är med för då drar de igång varandra. När jag går med dem var för sig skäller de kanske ett par skall (eller inte alls) vid hundmöten sen är det inte mer men går jag med båda trissar de såklart gärna upp varann. Teo säger självklart inte ett knyst, han är som en dröm i uppförande i jämförelse med de tokiga flickorna. =) Så där har vi också att jobba på! Blir inte så mycket sådan träning med tanke på hur vi bor, möter ytterst sällan andra hundar och när vi väl gör det blir vi lika chockade allihop. Så måste ta mig i kragen och åka iväg till stan och gå lite med Kat. Annars är hon fantastiskt duktig på att umgås med andra hundar, hon funkar fint med alla när hon är lös. Bästa kompisarna är stor briard och liten dvärgpinscher, så hon har verkligen fått umgås med alla typer.

En härlig liten hund är hon i alla fall, min lilla Kat. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon får vara frisk och att hon har fina leder. Ska bli så spännande att få utvecklas ihop med henne inom lydnaden och agilityn och allra främst i vallningen. Längtar tills vi ska sätta igång och träffa får.

Jag är så himla glad för finaste Kat!  

25 Mars 2011  | Länk | 2011 | 0 kommentar
Hundiga dagar

Har varit mycket hundigt som hunnits med det senaste även om det skadade pekfingret gjort allting besvärligare.

Promenerader har det blivit i mängder... Vi har promenerat ihop med Emma och briarderna Doris och Elsa. Och vi har promenerat ihop med Jennie och berner sennen Sira. Sira och Kat är precis likadant tecknade i ansiktet, väldigt söta ihop! Vi har också allt som oftast promenerat ihop med Sara och Wimsa och så har vi promenerat ihop med några vänner från jobbet. Efter promenaden med jobbvännerna blev det god fika och mycket barnprat... Trevligt hade vi det! Här kan ni kika på fler foton från dagen och till och med få se mig med ett barn i knät (och le samtidigt!)...

Hundträning har det också blivit, Ila har fått träna lite agility och blev så glad, så glad. Kat har tränat både lite lydnad och lite agility. Hon har fått testa springa mellan hinderstöd nu och hon tycker det är väldigt häftigt! Har bara börjat med enkla grunder men skoj att hon gillar´t! Med Teo jobbar vi vidare med lydnaden och hemma sitter det fint måste jag säga. Anmälde oss till en klubbtävling här i närheten, tyvärr bara Sara och jag i trean så fick ingen träning med fler hundar på plats och sitt i grupp. Kände oss galnare än vanligt när vi tävlade i regn/snö-storm i bitande kyla och på halvdåligt upplyst plan. Men ja, det var ju en bra träning för oss! =) Dock började kvällen inte så bra för Teo då de smällde med några "skinnsaker" nere på andra plan där det tränades IPO, Teo tyckte att det lät som skott och blev såklart väldigt påverkad...svansen mellan benen, flyktförsök, superstressad. Satte honom i bilen en stund och funderade på om jag skulle åka hem. Bestämde mig ändå för att stanna och göra det bästa möjliga av det (hade det varit en officiell tävling hade jag åkt hem...), fast jag kände mig hemsk när jag gick ifrån honom på plasten. Han hade iaf Wimsa som stöd bredvid sig och han hade släppt "skotten" något då. Måste säga att jag är sjukt imponerad av Teo som kunde hålla ihop så bra trots att han var rädd och osäker!  Han fixade det mesta fint även om det kändes mer svajjigt nu när det var "på riktigt". Rutan och inkallningen var fina, tror vi fick nior på dem och en tia på sättande under gång, åtta på fria följet har jag för mig. Ville inte ta metallen så den struntade vi i. Lyfte rätt pinne, släppte den och tog den sen igen på vittringen... Och på fjärren började han lyssna neråt andra planen igen så där missade han ett skifte. Med tanke på de dåliga förutsättningarna är jag väldigt nöjd med honom! Men behöver träna med andra apporter än mina egna och göra en satsning på metallen för vi lär behöva få poäng på den, om så bara en femma. Spännande att se om det håller på en riktig tävling sen, känns som att det kan gå lite hur som...

Nu längtas det efter träningsvänligare väder, lite värme, lite sol och torra gräsplaner!

21 Mars 2011  | Länk | 2011 | 0 kommentar
Hundbiten, lydnad och en spontan syskonträff

Jobbade i fredagsnatt när något mindre bra, som förr eller senare förmodligen skulle ske skedde, jag blev hundbiten. Skulle kolla slemhinnorna på en hund när den utan förvarning högg mig i fingret och höll kvar, fick dra loss fingret... Tog typiskt nog rakt över mittersta leden på pekfingret, det blödde ganska rejält och gjorde såklart vansinnigt ont. Blev en tur till akuten. Träffade tyske läkaren Jörg som skickade mig till röntgen och bekymrade sig över placeringen av bettet. Röntgen såg i varje fall bra ut, fick en stelkrampspruta och antibiotika och igång med smärtlindring. Återbesök på tisdag för att kolla rörligheten, vilken för tillfället är i princip obefintlig. Gör väldigt ont, är svullet och blått och totalt obrukbart. Riktigt jobbigt! Hoppas att det onda lägger sig snart och att fingret ska bli sig själv igen...

För att inte helt deppa ihop idag följde jag med Sara på lydnadstävling. Debut med briarden i trean. Typiskt nog är briarden skendräktig och därmed inte lika på tårna som vanligt. Så inget förstapris men flera mycket väl genomförda moment! Roligast var när Wimsa inte ägnade rutan en blick utan istället sprang till en vimpel femton meter snett bakom rutan, stannade där och la sig så fint. Precis som att de alltid tränat "spring till vimpeln och lägg dig"... Kanske ett nytt moment att införa i lydnaden!? Ja, jag tyckte att det var lite roligt, Sara ser nog bestämt det roliga i situationen såhär efteråt! ;) Kommer bli topp på nästa tävling tror jag för sjutton vad fint de kan gå, den stora svarta och hennes matte! =)  

Bra träning för Kat att kika på lydnad och träffa folk och hundar. Till en början var hon ganska reaktiv med hopp och studs och ett och annat skall på andra hundar. Lugnade sen ner sig och tog det med ro. Hon känns väldigt valpig så, men skönt att hon kan släppa det i alla fall och faktiskt ligga still och titta istället. Blev lite bus med brorsan men inte lätt när man sitter fast i koppel... Så hon visade att hon lärt sig lite bitchande av Ila! Men blev inte tagen på så stort allvar utan hamnade underst med brorsan morrande ovanför. =) Var riktigt, riktigt roligt att träffa finaste Jims och matte Nina!

Efter tävlande fick vi ett litet infall och messade uppfödarLottie om vi fick komma förbi när vi nu var i krokarna, det fick vi. Väl där fick vi kika på nyfödda lamm och träffa två kullsyskon till, Apache och Debbie. Tog en sväng på fältet med sju border collies och briarden. Det var fullt ös kan man säga... Kat tyckte att det var väldigt spännande men sprang inte lika långt som de andra och bröt leken för att springa till mig om jag kallade. Skönt att hon inte glömmer sin matte helt! Det var helt underbart att se hundarna ha så roligt och verkligen få springa, springa, springa. De var såå fina allihop! Tack för att vi fick komma på spontanbesök Lottie! =)

Nu värker fingret värre än någonsin men tänker att det kanske beror på att det läker...eller något. Har i alla fall inte använt det över huvud taget idag, har haft det i bandage så att jag inte skulle råka försöka böja det (för då gör det ont så jag skriker eller gråter eller grimaserar eller gör allt det där på en gång) och Sara har varit min alldeles egna personliga assistent. Bra med sådana ibland! Otroligt vad ett litet finger kan ställa till med, futtigt kan tyckas men attans vad handikappad jag känner mig. Kan inte använda höger pekfinger alls så skriver sms med långfingret och får hitta nytt sätt att skriva på datorn, har svårt med det mesta och inte var det lätt att fota idag heller. Finns några foton från dagen här under och fler om ni klickar här. Hade fel kamera och fel objektiv med mig när det nu bar av till Lottie, men får ta med rätt nästa gång när det blir planerat besök! =)

Fin brorsan Jims

Härligt att springa!

Debbie och Apache

Tre tokiga syskon på rad... =)

13 Mars 2011  | Länk | 2011 | 5 kommentarer
Födelsedag, finbesök och träning

I fredags den fjärde mars var det ingen vanlig dag utan Blondies tolvårsdag! Fina gamla tant. Är väldigt glad att hon kom in i mitt liv och introducerade mig för glädjen i hundträning och allra helst glädjen i agility. Blondie var en riktigt duktig agilityhund, då för länge sen. Sen skadade hon sin has, blev opererad och aldrig riktigt bra så agilityn fick läggas på hyllan. Idag är hon nöjd med att bara få var med och lägga sig i. Hon har tyvärr sin artros och sin pancreatit som förstör mycket av det glada pensionärslivet. Men än så länge är hon pigg och jag hoppas att vi i alla fall kan få en liten tid till tillsammans. Älskade tant! Några foton på hela flocken fick vi till dagen innan tolvårsdagen.

Födelsedagstanten

På fredagskvällen fick vi finbesök av Jannica med lilla Merci och Filippa med Klas. Blondie var hos mormor för att slippa all galenskap och fem hundar räckte fint. Ila visade sig bli avundsjuk när Klas ville leka med Kat istället för henne... Blev sen väldigt glad när också hon fick vara med i leken! Gick väldigt fint med de fem under helgen och jag har aldrig sett Kat så trött. Det blev mycket leka... Promenader, fika på staden med liten shoppingtur, god mat och gott vin, vila och pratande var lite av vad helgen bjöd på. Verkligen en finhelg!

I måndags träning med Sara och Wimsa där trean kördes igenom tävlingsmässigt. Wimsa skötte sig fint men Teo kändes loj. Vet inte om också han var trött efter helgen eller vad det berodde på men han kändes inte alls med i tanken. Han utförde momenten med utan riktigt klipp. Rutan var väl helt okej och sättande under gång var snyggt, likaså sittande i grupp och platsen (som visst råkade bli fem minuter lång). Men annars var han väldigt disträ. Tränade på nytt här hemma igår och då kändes han med på noterna igen. Kämpade lite med metallen som är avsevärt bättre nu men frågan kvarstår fortfarande om han kommer ta den på tävling... Det finns en hel del att peta i men känns ändå som att det snart börjar bli tävlingsklart.

Ila fick träna agilitystarter igår och Kat fick träna att springa runt hinderstöd, starter, hoppstå, fotgående och fjärr. Väldigt många lösa trådar och en salig blandning mellan lydnad och agility... Nu kan hon iaf göra alla skiften i fjärren (treans/elitens) frivilligt. Hon gör det väldigt fint utan att flytta minsta tass men jag vill få in ännu mer förståelse för stadgan i momentet. Och så vill jag ha lite mer kraft i skiftena och ja, sen kanske vi kan lägga på kommando. Spännande att träna valpen!

Filippa tränar alla hundarna att snurra samtidigt. Och hon lyckades faktiskt till slut, såg väldigt tjusigt ut! =)

 

 

 

9 Mars 2011  | Länk | 2011 | 1 kommentar
Kursat

Har en tokbra träningskänsla i kroppen efter helgens kursande. Huvudet är fullt av färdiga och ofärdiga träningstankar och ännu finns det inte riktigt någon ordning på allt. Har fått påbörjat och vidareutvecklat så otroligt mycket hos Kat att nu har jag verkligen att göra för att ta till vara på och inte låta falla i glömska. Blir fullspäckat träningsschema nu framöver...  =)

Kursade för fantastiska Eva Bertilsson (som Ila och jag gick agilitykurs för i somras). Körde alla långa mil till snöskogen utanför Uddevalla i fredags och var uppe lagom till en god middag ihop med Annika som stod för lokal, mat och stuga, Eva, Martina med sötaste pumin Bibi och Eva med myspumin Kenszo. Hundpratandet i allmänhet och träningspratandet i synnerhet startade och fortsatte närapå dygnet runt till söndag och kursslut. Kat gjorde sig till vän med både människor och hundar på ett litet kick medan Ila fann sig fint i situationen men tyckte att det var väl överskattat att bli bästis med övriga inneboende. Evas border collie Tizla bestämde hon sig för att tycka mest om, de fick en väldigt intressant relation faktiskt.

Lyxkursen med endast tre deltagare startades upp på lördagen med lek och sen med att vi klickade för all muskelrörelse hunden gjorde under en minut. Det blev i Kats fall främst tuggande som förstärktes och hon tog i mer och mer ordentligt med sitt tuggande så att hon efter den minuten smaskade väldigt när hon åt. Nästa träningsminut ägnade vi åt att klicka för allt utom det som förstärkts mest under förra träningsminuten. Intressant att först ge många belöningar för ett beteende för att sedan inte ge några belöningar för beteendet längre utan bara för andra beteenden. Här någonstans försvann min ordentliga "jag väntar på signal"-border collie och fram kom en superhäftig Kat som testade och snabbtänkte och la ihop belöning med beteende i en rasande fart. Nästan så att jag inte tror att det är möjligt att en sådan utveckling kan ske så fort... Poletten trillade väl ner eller något för plötsligt hade jag en Kat som var jäkligt rapp i tanken och som lärde nytt på ingen tid. Häftigt! Med den nya smarta och snabba Kat gick helgen som en dans och ja, nu har vi så mycket att jobba vidare på och underhålla att jag nog nästan får ta ledigt från jobb några veckor... Vi tränade bland annat på att leka, på stationsbeteende, på att runda ett föremål först med shaping och sen med externbelöning (funkade finfint både och), på starter och på cirkelträning. De andra kikade också på vårt fotgående och på vårt hoppstå. I fotgåendet fick jag mycket beröm och flera tips att ta med mig, att vara mer konsekvent med klick för rörelse (främst bakbensrörelse) och att göra mig helt klar inför nästa repetition under tiden Kat får sin belöning så att det inte blir någon dödtid mellan belöning och det beteende vi vill träna. Jag har inte riktigt vetat hur jag vill ha mitt hoppstå men nu fick jag fina tips på hur jag ska jobba vidare på det. Själva hoppstå´t ser fint ut men jag måste hålla reda på mig själv... Nu ska jag jobba vidare med längre ståstilltid efter ställandet innan klick eller frisignal och med att jag fortstätter gå på stället eller backa efter att hon stannat. När hon har lite mer koll på vad hon ska göra där blir det på med signal på själva ställandet. Spännande det här! Kat lärde sig också på något vis att backa när vi satt i stugan och pratade på kvällen och så hade vi en väldigt bra diskussion om fjärren. Ja, vi hade många bra diskussioner om det mesta tycker jag, djurträning är ett fantastiskt intressant ämne särskilt när det diskuteras med såhär trevliga och kunniga människor!

Ila fick mest vila i bur under tiden vi tränade och gjorde det fint och lugnt. Under fika och lunch fick Kat vila istället och Ila vara med och umgås. Och så blev det såklart också promenad på lunchen och på kvällen. Väldigt nöjd med mina duktiga flickor som skött sig så fint! =)

Martina hade mätsticka med sig så passade på att mäta Kat som visade sig vara ca 45 cm hög. Liten Kat. Pumisarna var inte så stora de heller men otroligt söta, vilka underbart gulliga syskon!

Efter träningssöndag bar det av mot Göteborg och Maria. Där fick dvärgspetsar, Ila och Kat umgås och det gick mestadels smärtfritt. Kat var väldigt duktig med de små och tyckte att de var lite läskiga ibland. =) Imorse åkte vi vidare till Filippa för frukost innan det bar av mot Skåne. Hos Filippa fick Kat åka hiss för första gången och det gjorde hon utan någon reaktion. Jag däremot blev lite yr i huvudet... Några väldigt intensiva och roliga dagar har det varit och nu är vi väldigt trötta både hundar och matte.

28 Februari 2011  | Länk | 2011 | 3 kommentarer
Kalla februaridagar

Dagarna knatar på och det är tokkallt och blåsigt ute. Längtar efter den där våren som var framme och visade sig förra veckan. Trotsade kylan och snöflingorna och spenderade många hundtimmar ute under lediga dagen. Tog först Ila på en ensampromenad på nästan en timme och därefter fick hon sig ett efterlängtat lydnadspass. Laddad till tårna var hon men satte ett riktigt snyggt fritt följ och läggande under gång. Sen startade vi med rutanträning och hoppet. Hon fattade väldigt snabbt att man ska förbi de två första konerna i rutan för att få belöning. Testar att lära henne rutan genom att dra nytta av vår siktaträning i agilityn, om det kommer funka återstår väl att se... Lärde inte alls Teo rutan såhär men lite nytänk kan väl aldrig skada. Så minskade avståndet mellan de främsta konerna till ca en meter och tränade sen henne till att passera dem, vilket hon redan kan med andra föremål sen agilityinlärningen. Kunde snabbt öka avståndet till rutan så ja, kanske blir bra det här. Hoppet var plättlätt tyckte Ila så där handlar det väl mest om att fixa till detaljer och så vill jag gärna ha ut henne lite längre innan sitt. Spännande träning iaf och Ila var så glad, så glad över att få jobba.

Därefter lämnade jag av Ila och tog Teo och Kat på en fyrakilometersrunda innan lite lydnad även med dem. Teo gjorde snygg tävlingsmässig ruta, härligt! Kat tränade fritt följ och läggande under gång. Hon är duktig lilla skrutthunden! Börjar funka med svängar och halter nu även om hon lätt tappar fokus i högersvängarna. Ingångar tränades det också på. Och så har jag fångat hennes frivilliga "springa ut och stanna", så nu har jag börjat sätta kommando på det(har dock inte speciellt bra stimuluskontroll ännu). Rolig träning idag!

Har tränat mig själv också lite denna veckan, gått på både core och zumba och det är bara tisdag! Och ikväll fick Kat en tur i byn där vi tränade hundmöten, inte stirra på bilar och inte bli överlycklig och vilja hälsa på varenda människa vi möter. Duktig valp minsann, skällde på ngt konstigt spöke i en buske annars uppförde hon sig fint.

Igår tränade vi med Sara och Wimsa, blev mest Teo som fick tränas och ja, det var ett bra pass där vi fick lite hjälp med att klickas för rätt attityd hos Teo i det fria följet. Innan igår hade vi nämligen haft ett fritt följ där Teo var alldeles för på och överarbetade och ett där han var lite loj. Igår kändes det på topp igen! =)

Annars har Ila gått i treadmillen och Kat har fått testa att simma. Ingen höjdare tyckte lilla valpen... Hoppas att hon gillar det bättre ute till sommaren!

Älskade lilla Kat!

Vårt misslyckade försök till gruppbild med fyra hundar som hade sjukt hög förväntan på promenad och absolut inte ville fotomodella...

Skickade Teo till rutan, Kat hängde på och tyckte hon var väldans duktig...

Har lärt sig vinka (vilket hon nu gör i tid och otid)!

Kat och Nanna jobbar natt på djursjukhuset... 

22 Februari 2011  | Länk | 2011 | 0 kommentar
Göteborg

Packade med mig Teo och Ila för Göteborgshelg. Lämnade Kat hos föräldrarna och katterna hemma. Fredag till måndag var finfina dagar i trevligaste sällskapet. Ila och triss i dvärgspetsar älskar väl inte direkt varann men lever trots detta i något sorts samförstånd och har visst mått av respekt gentemot varandra. Eftersom Teo mer lever efter principen att gå undan när det vankas bråk håller han sig mer på sin kant än Ila som inte är sen att svara upp. Man lär sig i varje fall väldigt mycket om hundspråk genom att studera våra fem hundar i liten lägenhet. Hur Ila faktiskt inte vågade gå förbi dörröppningen där Melvin stod men till sist tog mod till sig och skyndade förbi med bortvänt huvud medan hon slickade sig runt munnen talar ju sitt tydliga språk. Väldigt intressant att studera de små liven! Mycket hann vi med under helgen även om det till största delen var högst ohundigt. På hemvägen hälsade jag på Anna och Hemill, min före detta alldeles egna islandshäst. Attans vad han är saknad. Älskade häst. Men fint har han det och längre fram i vår ska han hälsas på igen och få bära ut på ridtur.

Hemma skötte sig Kat alldeles utmärkt och fick finaste berömmet. Duktig valp. Vägde förresten henne igår på jobb, 10,9 kg visade vågen. Pälsen har börjat växa och benen likaså. Har lite diskussioner om hur man beter sig när man går i koppel, man får inte bita i det och man får inte dra. Bitandet har minskat ordentligt men drar gör hon gärna då och då... Hon har också börjat skälla så smått på folk och hundar (eller annat som rör sig på avstånd) men när  de kommer närmre och hon inser vad det är blir hon glad som bara hon kan bli och får hon hälsa på hunden blir hon liten, liten, svansviftande, slickar mungipor och kissar en skvätt. Sen är det lek och bus som gäller. Människor tvingar hon sig väldigt ofint på med pussar och studs, älskar alla. Ständig process att lära känna det lilla livet men känns som att hon börjar bli mer hund och mindre valp nu. En väldigt trevlig liten hund som faktiskt är ganska lugn och sansad och som tar upp större och större plats i mitt hjärta. Hon är sjukt mycket seriösare än vad Teo och Ila är och ibland får jag uppmana henne att faktiskt släppa loss och vara lite busig. Teo och Ila är ju som värsta komikerna i jämförelse, de är helt tossiga och studsar fram genom livet med ständiga upptåg som får mig att skratta många gånger varje dag (ja, och ibland sliter jag istället mitt hår och undrar varför i hela världen de inte bara kan vara normala och lugna hundar). Kat däremot har inte riktigt begåvats med denna komikertalang utan är mer ordentlig, fokuserad och mån om att göra vad jag ber henne om. Annars är hon på väg att bli ganska rapp i tanken och är liksom smart på ett annat sätt än vad Teo och Ila är. Det känns verkligen som att hon vill jobba med mig och det är viktigt för henne att samarbeta. Det är det för Teo och Ila också men inte i samma utsträckning, kan de spexa till det så missar de inte tillfället liksom. Ska bli väldigt intressant att se hur lilla border collien utvecklar sig och hur hon kommer skilja sig från TeoIla. Hittills är hon inte lika snabb och smidig som de är och inte heller lika snabb i tanken, men det kommer väl med tiden. Om Teo och Ila är som små virvelvindar är Kat mer som en mild vårvind. =)

Idag har det tränats lydnad och de har varit duktiga alla tre! Men metallapporten, största hatmomentet för tillfället... Teo gillar absolut inte! Ila däremot hon kostade sig till och med på att morra åt Teo för att få chans att norpa den framför näsan på honom... Tänker möjligen satsa på en femma på detta moment...

Hemill

DivaMelvinFilur

Bonusbild från Göteborgsnatten

17 Februari 2011  | Länk | 2011 | 1 kommentar
Lydnadstankar

Okej gott folk, nu ska jag slå på stort och uppdatera för tredje dagen på rad. Kryssar i taket och utdelar guldstjärna åt bloggerskan.

Tänkte dela med mig av lite lydnadstankar som poppat upp av Ann-Sofies kommenatar till förra inlägget. Såhär löd kommentaren

För att fixa förstapris i lydnaden ska det vara bra - det behöver inte vara perfekt! Och dessutom, har man några perfekta moment, då slipper man ens ha en bra metallapportering ;) Hoppas vi får se er ute på plan snart!

Tack för kommentaren och peppen Ann-Sofie! Såklart har du helt rätt! Det behöver inte vara perfekt och om man ser till hur domaren dömde igår så är vi bra petiga, jag och Sara. Tror inte jag såg en enda fjärr som riktigt var till belåtenhet... Jag är väl egentligen den minst petiga av oss två, Sara ser allt med sina hökögon och har fått mig att bli mycket mer noggrann. Teo är en hund som är väldigt snabb i vändningarna, som hoppar och studsar och kan bli väldigt mycket, det går fort och kan se flashigt ut samtidigt som momenten lätt kan bli lite slarvigt utförda. Det är en av anledningarna till att jag vill ha honom ordentligt genomtränad, så att han vet vad han ska göra och inte flippar till det eller slarvar för att han blir för glad eller vill få sin belöning lite snabbare. Hans miljökänslighet är en annan anledning till att jag vill ha momenten så bra som möjligt för jag vet att han lätt blir störd på tävling. Det ska liksom sitta så bra på träning att han kan försämra sig på tävling, om ni förstår hur jag menar. Överträna, överträna (vilket vi också börjat göra med tex längre avstånd i inkallning och ruta än vad som kommer på tävling). Teos osäkerhet i nya miljöer är ju något som jag fått kämpa med i hela hans liv och det har blivit så otroligt mycket bättre men visst finns det där under ytan. Trean är dessutom svårare för nu ska hanjobba på längre avstånd ifrån mig och jobba mer självständigt. Det gör att jag tror att tex rutan och vittringen kan ställa till det på tävling. Jag vill slipa lite på detaljer,sen länka och köra igenom hela trean på nya platser med kommendering innan jag känner mig redo för att tävla. Teo är Teo liksom. Inte som Ila som jag tävlade lydnad med i maj förra året trots att vi knappt kört igenom hela ettan någon gång, trots att hon knappt kört en plats ihop med andra hundar tidigare och trots att vi aldrig riktigt tävlingstränat. Nu fixade hon det hyfsat ändå, för att hon kunde koncentrera sig och inte brydde sig om att vi var på en ny plats med tävlingsledare som kommenderade och publik som tittade på. Eller ja, hon klarade det väl mer än hyfsat med tanke på att hon vann klassen och KM:et men vi kunde gott haft lite högre poäng... Ja, ni ser, jag är hopplös.... =)

Samtidigt är lydnad inte blodigt allvar och vi tränar för att det är roligt. Teo älskar det. Han älskar lydnaden väldigt mycket mer än han älskar agilityn. Och Teo bryr sig inte det minsta ifall vi aldrig skulle tävla, bara han får träna är han ju nöjd. Det är jag och min inneboende tävlingsdjävul som vill tävla och placeras så bra som möjligt. Sen skulle jag naturligtvis aldrig bli arg eller besviken på Teo om vi misslyckas på en tävling, då har vi helt enkelt tränat för lite. Däremot skulle jag förmodligen bli besviken på mig själv... Tror jag har svårt att gå ut officiellt och bara "kolla av hur momenten sitter", det kan jag göra på en inofficiell tävling där jag kanske till och med kan få slänga in någon belöning. Problemet nu är att det knappt finns några träningstävlingar i närheten. Men ska undersöka den saken vidare för det skulle nog vara väldigt bra för oss att "kolla av momenten" i en tävlingssituation snart.

Det där är väl lite av tankarna som snurrar i lydnadshjärnan för tillfället. De delar plats med agilitytankar och valpträningstankar och en hel massa annat så full fokus på lydnaden är det inte heller. Även om den fått ta upp väldigt mycket mer tid de senaste månaderna än på väldigt länge. Det var väl runt två år sen som vi tog vårt LPII med tre förstapris på raken. Då hade vi en riktigt bra lydnadskänsla och det är den känslan jag vill komma åt igen! Hoppas nu att mina nedpräntade tankar är förståeliga för alla er på andra sidan kraniet... =) Ni får såklart gärna kommentera och berätta hur ni lydnadstänker!

Förutom lite funderande har dagen också bjudit på

En tur till jobb för lönelappsfixande, semesterdiskussion och framtidsplaner.                   En planerad kort sväng till Väla som i verkligheten blev en lång där mamman möttes upp för lunch och shopping.                                                           En på riktigt kort sväng inom IKEA.                        Ett djuraffärsbesök där Kat blev ett halsband rikare, Ila en sele rikare och jag en drös pengar fattigare. (Tänkte att Kat för en gång skull skulle få något eget, hittills har hon ärvt allt hon har efter Teo och Ila...).                                                                 En Blomsterlandettur innan hem, promenera hundar och äta middag hos mormor. Bra dag!

 

 

 

7 Februari 2011  | Länk | 2011 | 6 kommentarer
Lydnad, lydnad och ännu mer lydnad

Hör inte till vanligheterna att det uppdateras här två dagar i rad, men ibland så! Idag mest för att gratulera våran fantastiskt duktiga träningskompis Jennica med kelpien Nitro som debuterade i lydnadsklass 1 idag med 188 poäng! Så himla duktiga! Såg stabilt och genomarbetat ut, vädigt trevligt att titta på med glad kelpie! Attans vilket bra träningsgäng vi är! =)  

Dagens tävling startade med tio elitklassekipage, därefter två ekipage i klass tre, sen ettan och tvåan. Det blev mycket tittat och analyserat från mig och Sara... Och så insåg vi att vi nog är ganska petiga och snart borde vara tävlingsklara. Kat fick vara med för att miljöträna sig och det lyckades hon alldeles utmärkt med. Det var en väldigt duktig valp jag hade med mig. Hälsade glatt på människor men kastade sig inte över dem, hälsade på några hundar, kikade på hästarna (som hon allra först skällde lite på). Sen låg hon fint vid mina fötter när vi satt på läktaren och kikade på lydnaden. Helt klart högt betyg i valpuppförande.

Efter att spenderat halva dagen med att titta på lydnad begav vi oss med stelfrusna fötter iväg för att promenera och själv träna lite lydnad. Körde igenom hela klass tre med kommendering och måste säga att attans vad nöjd jag är med min toktova! Han var riktigt duktig idag och nu känns det som att det mesta sitter helt okej. Det är metallen som är vårt klart sämsta moment, så den får vi kämpa med. I övrigt är det detaljer som kan förbättras och så ska vi jobba med kedjor. Verkar som att vi kan komma ut och tävla i vår... Ska bli roligt och hoppas att han håller ihop på tävling!

Nu ligger finaste hundarna nöjda och tuggar ben. Eller Ila och Kat har visst börjat småbrottas igen, det skulle de kunna hålla på med dygnet runt om det inte var för mig...

6 Februari 2011  | Länk | 2011 | 1 kommentar
Veckan

Har dagjobbat tisdag till fredag och därmed varit alldeles världsfrånvänd. Har kanske inte fullt ut insett det tidigare men nu står det klart att jag definitivt inte är gjord för att dagjobba. Är ju riktigt värdelöst... Hann inte med en enda ordentlig promenad med hundarna under dessa fyra dagar, orkade inte träna med dem och kände mig bara som dödens död på kvällarna (för att inte tala om hur dödens jag kände mig i arla morgonstund). Nej, tacka vet jag att nattjobba! Lediga dagar där hundpromenader och träning hinns med i dagsljus är inte att underskatta. Ledig var tredje vecka, behöver inte gå upp tidigt på morgonen, jobbar när det är mörkt ute. Nej, det är inte så dumt ändå! Men visst var det trevligt att träffa lite dagjobbare och känna sig social för en gång skull! =)

I onsdags dissade vi hundträning för middag hos finaste vännen Elinor. Hade en väldigt trevlig kväll där Ila och Kat visade sina bästa och väluppfostrade sidor, de låg snällt vid sidan om och vilade. Duktiga flickor!

Annars inte så mycket mer än att snön så sakta smälter och att det är is precis överallt. Svårt att få till vettiga promenader. Hoppas på snabbsmältning av isen så man slipper vara rädd för brutna ben. Lyckades ju ramla förra veckan med ryggont, knäont och söndriga glasögon som följd. Inte bra.

Imorgon väntar lydnadstävling. Men vi ska bara titta. Se och lära, eller förfasas. Och miljöträna Kat.

5 Februari 2011  | Länk | 2011 | 0 kommentar
Finväder och Ilasyster

I måndags blev det träff och lite träning med Ilas fantastiskt söta lillasyster Yra. En alldeles underbar liten hund som verkligen kunde konsten att charma. Lite försiktigare och lite lugnare än Ila, lite snällare och lite mildare. Annars samma fart och uppsyn, lika skällig och lika smart. Så otroligt mysig var hon i varje fall och ville helst pussas hela tiden. Yra och Kat lekte fint ihop och hon visade upp fina lydnadsgrunder. Ska bli spännande att följa denna fina lilla hund! Söt, eller hur!?

 

Lite nattjobbande där Kat under paus fick busa med jobbarkompis stora dobermann. Han var lite väl stor och burdus kanske men Kat är så himla cool med andra hundar. Visar sig liten och underlägsen men är snart på för att jaga efter. Hon fick också träffa litet människobarn som klappade henne och som Kat pussade på handen. Borde väl låta henne träffa barn oftare men har inte så många runt mig längre sen allra bästa grannen med de fyra barnen flyttat en timme bort. De är otroligt saknade av både mig och hundarna. Teo var på väg bort till deras hus för någon dag sen, ville väl hälsa på hans bästa lekkompis Chilli, hästarna och barnen. Fick försöka förklara att det bor andra där nu, inte lätt och lite ledsamt.

Ikväll lydnadsträning i inomhushallen. Teo plockade rätt pinne i vittringen och gjorde mig glad. La sig inte helt okej i fjärren, gjorde bättre inkallning där han minsann la sig på "ligg" och gjorde toppenfin sättande under gång. Känns som att det går framåt och åt rätt håll i alla fall. Ila har börjat lydnadsträna sig mot tvåans moment. Fjärren med för mycket energi i kroppen blev inte helt fin så måste lära sig rätt teknik. Supersnyggt läggande under gång. Inkallning med ställande på kort avtånd ser ut som en alldeles ypperligt bra början. Hon ställer sig riktigt snyggt och snabbt på "stå". Får gå vidare med att länga avståndet. Sen har det blivit lite ingångar med apporten och även de ser fina ut. Vet inte om jag har något direkt tävlingsmål med denna Ilas lydnadsträning men visst, får vi ihop momenten och det känns bra så kan vi kanske skymtas på lydnadstävling någon gång framöver.

Kat har växt så att det knakat. Från att vara liten valp är hon plötsligt inte så liten längre. 20 veckor gammal igår, 9,3 kg tung och ca 40 cm hög. Nu växer hon snart om de andra...  

Finväder idag och kameran fick följa med ut. Blev en hel drös med foton... Några syns här under, fler kan ni hitta HÄR.

27 Januari 2011  | Länk | 2011 | 3 kommentarer
Helg, helg, helg

Fredag blev restaurangäta med ett gäng vänner för att födelsedagsfira Emma. Väldigt trevligt hade vi och godaste maten. Promenerade förresten med nämnda Emma för någon vecka sen, hon med sina två briarder och en schapendoes, jag med mina små. Nyttigt för Kat med nya bekantskaper. Gick hur bra som helst och vi hade mysigaste dagen.

Igår blev det lydnadsträning ihop med Sara med briardWimsa och Jennica med kelpieNitro. Höll till på alldeles snö- och isfri grusplan, underbart! Dröjer nog ett bra tag innan snö och is försvinner härifrån skogen på åsen där jag bor, tyvärr... Vårlängtar nu måste jag säga. Startade i varje fall med sittande i grupp och platsliggning. Finfint gick det! Sen rutan där Teo drog sig lite till höger men inga problem med att springa hela vägen ut. Blir till att belöningplacera åt vänster tror jag bestämt. Tränade på inkallningen från rutan också och han slöt upp fint vid sidan. Jobbade vidare med hatfjärren som går bra på nära håll men mindre bra på avstånd. Tänkte bara köra en inkallning m ställande och läggande lite snabbt för att hålla momentet vid liv och vad hände då om inte att Teo ställde sig istället för la sig på ligg. Pust vad trött jag blir. Måste vara lydnadstråkigast i världen när ett moment som man tror sig vara klar och färdig med plötsligt börjar strula. Minst sagt frustrerande. Fick delvis jobbat igenom det och fick till hyfsade lägganden men han kändes väldigt tveksam. Träna, träna... Sättande under gång med kommendering satt som en smäck i varje fall.

Kat cirkelarbetade med bravur, har börjat hitta positionen riktigt bra och vi började med tempoväxlingar. Mycket roligare nu med lite fart! Har börjat så smått på startträning där vi släpper henne mot leksak eller skål som medhjälpare håller i , sen lägger vi på kort stopp + frisignal innan hon får spinga, därefter ska vi länga tiden hon ska stå still innan hon får springa. Sen ska vi lägga på störningar och annat svårt. Än så länge är vi bara på kort stopp, men blir nog fint till slut. Hon fick träna target också och lite ingångar med "kloss" (man tager vad man haver, i detta fallet ett grytunderlägg). Ja, och så tränade Sara lite apportering med henne också. =) Duktig valp! Kat fick också träna på att vara uppbunden när jag tränade Teo eller hjälpte det andra och det gick långt över förväntan bra. Lite pip och gnäll men inte mer. Skönt! Har för mig att mina andra hundar varit lika lättränade som Kat när de var valpar, så det är väl ungefär samma att träna Kat som dem, förutom att jag kan mer nu och vet mer hur jag vill ha det. Tydligare målbilder och mer kunskap om hur jag ska nå dit helt enkelt. Men några skillnader mellan Kat och TeoIla som valpar finns det. En är att Kat är så otoligt fokuserad i träningen, en annan att hon inte bryr sig ett endaste dugg om vad som händer runt omkring henne. Sådana var inte Teo och Ila! Teo var ju ganska rädd som liten och skulle därför ha koll på allt, Ila var intresserad av allt för att det kunde kanske hända något roligt som hon inte ville missa eller så ville hon iväg för att skälla på någon/något. Igår tränade vi små pass samtidigt som de andra tränade eller lekte bredvid och Kat brydde sig inte det minsta utan höll sig hos mig med full koncentration på sin uppgift. Detta trots att hon verkligen älskar Wimsa och leker massor med henne i vanliga fall. Väldigt bra egenskaper hos lilla valpen och jag hoppas att det är något som kan kvarstå. Lunch hos Sara blev det i varje fall och sen promenad. Duktig Kat som gick lös vid sidan när vi mötte sheltiegäng på fem pälsiga. Sen slog det slint i lillans huvud, vi kan väl skylla på övertrötthet... Skulle valla barnvagnhjul och tyckte plötsligt att bilar var spännande. Tyckte inte jag var så roligt...

Familjemiddag fick lördagsavsluta där Ila nog kan klassas som gladast i sällskapet. Och Kat som charmigast kanske. =)

Söndag idag och lugna gatan. Promenerat en sisådär åtta kilometer och gillar Runkeeper i iPhonen skarpt. Skoj att kunna se hur långt och fort man faktiskt går. Uppladdade för ny vecka som blir mycket tid på jobb. Innan dess planerad träff med Ilasystern Yra, roligt!

23 Januari 2011  | Länk | 2011 | 0 kommentar
Mera träning

Igår på promenaden lyckades Ila gräva upp en mus ur snön. Väldigt spännande tyckte Ila och jagade efter. Duktig var hon iaf när hon kunde sitta still så att jag fick hjälpt lilla musen ner under snön igen. Hon satt och skakade i hela kroppen men hon satt i alla fall kvar så det blev stor belöning när jag kom tillbaka. Duktigt av Ila som ju inte har bästa impulskontrollen i vanliga fall...

Har tränat med Sara och Wimsa i fredags och idag och är så väldigt nöjd med mina duktiga hundar. I fredags fick Teo för första gången göra en helt tävlingsmässig treanruta. Jag var inte ens säker på att han skulle klara att springa 25 meter ut men se det gjorde han. Och kom fint på inkallningen gjorde han också. En tävlingsmässig inkallning med ställande och läggande fick vi också till alldeles klockrent. Sittande i grupp och fyra minuter plats blev det också. Och lite drillande med den förhatliga metallapporten. Är väldigt roligt att länka ihop till hela moment och att länka ihop momenten med varandra. Känns som att vi äntligen får lite lön för mödan nu när man ser helheten i alla detaljer vi tragglat.

Kat tränade lite cirkelarbete, som kändes bra mycket bättre än på onsdagen. Hon fortsatte med sina hoppstå och bjöd sen plötsligt på ett läggande under gång. Vilket vi aldrig tränat. Massor med belöning och sen var det beteendet tillagt i repertoaren. Så himla häftigt!

Idag tränade vi på en parkering utanför ett lastbilsgarage i ett industriområde. Väldigt stökig miljö med traktorer som plogade snö och bilar och lastbilar som körde förbi eller in på "vår" parkering jämnt och ständigt. Riktigt jobbigt för Teo. Det är tråkigt att han är sex år gammal och att miljön fortfarande påverkar honom så mycket. Han blir stressad, flåsig, måste hålla koll på allt runtomkring och tappar fart och precision i momenten. Rädda hundar är inget roligt... Jag tycker så synd om honom, att han ska behöva lägga energi på att vara rädd och osäker. Samtidigt är han som en annan hund idag med all träning jag lagt ner på honom. Han utförde sina moment idag, han sprang till rutan på 25 meters avstånd, han gick ett helt okej fotgående och han gjorde en riktigt bra vittring, det hade han klarat för några år sen. Då hade han förmodligen lagt av helt och inte kunnat utföra enklaste trick, hade antagligen slutat med att jag stoppat in honom i bilen igen och åkt hem... Så jag är jättenöjd över allt han klarade av idag men samtidigt är det ju lite trist att han alls ska behöva känna så. Berger är verkligen härligaste rasen men det här med rädslor och miljösvaghet har de emot sig... Tror faktiskt inte att alla uppfödare förstår hur mycket "lite" rädsla eller osäkerhet kan ställa till det för oss som vill vara aktiva på olika sätt med våra hundar. Sen finns det ju berger som Ila också, som om hon varit med idag, inte varit det minsta rädd men där jag istället fått passa så att hon inte hade jagat efter en lastbil eller två. Kanske lite för tuff för sitt eget bästa, ganska vass och något av en bitch när hon sätter den sidan till. Men totalt orädd och ostörd av vad som händer runtomkring. Så många olika typer av berger finns det! Skulle inte vilja ha en valp efter Teo och Ila precis...

Teos bästa idag var lätt hans vittring, väldigt duktigt att han kunde koncentrera sig såpass bra i den för honom jättejobbiga miljön att han under alla tre skick plockade rätt pinne. Duktigt!

Kat var så himla häftig idag. Hittills har hon visat sig vara väldigt miljöstark. Det bekom henne inte det minsta med lastbilar och folk, hon tränade på fint ändå och med härligaste attityden. Har tränat ingångar med kloss hemma men aldrig utan och bara i köket. Trots detta bjöd hon idag plötsligt på en jättesnygg ingång, utan kloss och i stökigaste miljön. Antar att jag måste ha sett ut som jag gör hemma i köket när hon bjuder ingångar och så testade hon det. Hon verkar vara en jäkel på att generalisera den här valpen! Hoppas att det fortsätter såhär, men man vet ju aldrig, kanske blir värsta känsliga och jobbiga unghunden sen. =)

16 Januari 2011  | Länk | 2011 | 5 kommentarer
Tränat

Det nya året rullar på och visst har det börjat bättre än sämre. Har haft härliga lediga dagar och bra jobbbnätter. Blev väl i och för sig lite väl mycket jobbat nu det senaste, jobbade fredag, lördag och söndag natt. Hem för att sova måndag morgon klockan åtta. Vid tolv ringde jobb om att en av sjukgymnasterna på rehab var sjuk. Nyväckt och snurrig sa jag i ett svagt ögonblick att jo, men visst kan jag komma in och jobbba... Upp och iväg, var på jobb strax före tre och stannade till tio på kvällen, då var jag bra trött! Men väldigt snälla och roliga hundar på rehab och mycket trevliga djurägare gjorde det väl värt. Igår var det också rehab och idag ledigt. Dagens blev sovmorgon och städa ut julen, promenera och iväg för lydnadsträning i vår nyfunna inomhushall.

Träningen ikväll gjorde mig väldigt, väldigt lydnadspepp. Sara med briard, Jennica och Ulrika med kelpie och jag med Teo och Kat visade sig vara strålande bra träningskombo. Teo fick några skick på rutan, stegförflyttningar, fritt följ och fjärr. Plats och sitt i grupp hann vi också med. Fjärren och jag är inte riktigt vänner längre sedan Sara påpekade liten framåtrörelse i stå/ligg-skiftet. Så nu försöker jag få honom att lägga sig bakåt i 100% av skiftena, vilket inte varit fallet tidigare. Men det är ju aningens dödstråkigt att peta i... Fria följet fick vi bara höra positivt om så det känns topp. Särskilt som detta var första gången vi gick ett fritt följ med kommendering på säkert ett halvår. Duktig Teo!

Kat övade på att vara lugn när de andra tränade. Hon blir ganska så uppspelt när andra hundar leker, så blir till att fortsätta jobba på. Var lugn i buren förutom lite gnäll ibland. Annars körde vi lite cirkelarbete till agilityn. Och tränade hoppstå där hon fått mycket bättre stadga i ståendet. Kat fick påbörja fjärren också med tydlig målbild hos mig om hur jag vill ha det. Fick jobba med stå/ligg-skiften och ja, hon gör det ju bra mycket bättre än Teo... La sig bakåt varje gång och flyttade inte en tass. Så ska det se ut! =) Blev väldigt imponerad av hennes fokus idag, hon jobbade med full koncentration trots att de andra tränade eller lekte runt henne. Hon var väldigt samlad och koncentrerad på sin uppgift. Det var som sagt värre när hon skulle vara passiv. Insåg att hennes lek visst har utvecklats enormt mycket det senaste. Trots tveksam närvaro av incisiver, några på utväxt, några lösa, kampade hon som bara den. Testade att låta Jennica kampa med henne och det gick hur bra som helst. Lilla Kat släppte på tack, kom tillbaka med leksaken så snart hon vunnit den, hämtade leksaken när Jennica kastat iväg den och kampade riktigt bra. Lekprojektet just nu är att shejpa henne att trycka leksaken i handen för mer kamp. Som det är nu studsar hon mest runt framför en med leksaken i munnen och vill att man ska ta tag i den. Kat imponerade i varje fall idag, hon är redan grymt rolig att träna med och hon är bara fyra månadet gammal, tror nog att det kan bli något riktigt bra av detta lilla yrväder! =)

Sämre än bättre är väl att Ila redan lyckats skada sig på nya året. Har på något vis skadat ena baksporren. Har dragit klon men hon är fortfarande väldigt svullen och irriterad. Krage, smärtis och dagliga bandagebyten är inte jätteroligt. Men lillan är duktig trots att hon har ont! Finaste Ila! Och visst har hon fått mycket päls!? Fint men nu behöver den inte växa mer, räcker att Teo är ett pälsmonster!

Väldigt sugen på att gå någon bra kurs med Kat. Vet inte vilken eller för vem bara... Men hoppteknik skulle sitta fint, har inte tänkt så mycket på det tidigare för Teo eller Ila river väldigt sällan. Men är man border collie så river man väl mer frekvent, så antar att hoppteknik är något att fundera över och träna på. Förslag på bra kurser någon?

Måste visa vad Kat lyckats med imorse... Jag vaknade av att hon gnällde och hittade henne till slut här, i katternas klättertorn. Längre upp står det en skål med kattmat så antar att det var den hon var ute efter. Lyfte ner henne och hon klättrade upp igen genom det lilla hålet på undersidan av första våningen. Lilla tokiga Katten! Lätt roligaste sättet hon väckt mig på hittills, fick dagens bästa skratt och var tvungen att föreviga med mobilen innan lyfte ner henne! =)

13 Januari 2011  | Länk | 2011 | 1 kommentar
Mitt 2010

Lite sen på det men nu några ord om framförallt mitt hundiga 2010. Året som varit mycket upp och ner, mycket glädje, drömmar och mål som gick i uppfyllelse men också skador, tråkigheter och drömmar där locket fick läggas på. Allra mest har faktiskt Ila och hennes fantastiska agilitykarriär imponerat på mig, nästan för bra för att vara sant. Månadsvis såg året ut som följer.

Januari:

Snövinter och kallt, vackert. Ila ställs ut på My Dog med en för högt buren svans ena dagen och en välburen dagen efter. Slät etta och etta med hp som resultatet. Hemill, min fina före detta häst hälsas på och bjuder på underbar ridtur. Teo har en svacka med konstigt ont (ryggen?) och äter smärtis. Tränas ihop med Ila i treadmillen för bättre muskulatur.

Februari:

Ila visar sig ha fina A-höfter. Teo kursar för Annica Aller, Ila för Emelie Johnson Vegh. Lydnad tränas men agilityn börjar göra återintåg efter vinteruppehåll. Jag börjar så smått förstå att Ila agilitymässigt är något utöver det vanliga. Hon får beröm för sitt slalom och vitsord om att kunna gå långt. Snabb som vinden och orädd men också emellanåt riktigt galen och självmordsbenägen. Inser också att det kommer krävas mycket av mig för att få det hela att fungera. Snövinter fortsätter och våren är efterlängtad.

Mars:

Blondie fyller elva år och är skruttigare än tidigare. Hon bor hos mormor när jag beger mig till Sälen för snowboardåkande. Teo och Ila bor hos Sara och Wimsa där de trivs bra med livet, den ene saknar matte mer än den andra, vilket inte förvånar det minsta. Agilitytränandet tar ännu mer plats och nu satsas det på kontaktfält samtidigt som det blir boxar och Greghandling med Jennica. Ila vänstervarvar sig återigen till en etta med hp och kommentaren utmärkt temperament. Göteborgshelg där Teo och Ila bekantar sig med Slottsskogen hinns också med.

 

April:

Valpvisit hos Lotta planterar många tankar hos mig och suget efter harlekinfärgad Ila-halvsyster är större än störst. Väljer dock till slut att valpvänta. Filippa hälsar på med foxterrrierKlas, glad Ila. Ila vinner agilitynybörjarklass på klubbtävling och mäts in till medium, 41,5 cm hög. Våren tar stormsteg och med finvädret kommer även det glada humöret tillbaka. En lördag med tolv timmars hund ihop med Sara och Jennica ger otroligt mycket motivation och inspiration. Vi tränar agility, hoppteknik, äter hembakta kakor, tittar på Greg dvd, analyserar och drömmer om framtiden. Inte säker på min sak men känner att Ila nog snart är redo för officiell agilitystart och anmäler till första tävlingen. Tar underbar långpromenad ihop med vänner och hundar i strålande sol, avslutar med grillning, öl och prat natten lång. Vi ägnar en dag hos fåren där Peter ger Ila mängder av beröm för hennes vallegenskaper.

Maj:

Ila slutar löpa och Teo blir sig själv igen efter dagar av matvägran, skrikande och galenhet. Vi vallar med ett par veckors mellanrum och Ila blir duktigare och duktigare. Ju duktigare Ila blir desto svårare för mig... Den 8 maj agilitydebuterar Ila officiellt i en hoppklass som hon vinner. Dagen därpå tävlar vi igen och hon tar sin andra hopppinne. Jag kan knappt tro att det är sant och är omåttligt stolt över min lilla hund. Inser att hon faktiskt är tävlingsklar... Teo tar en pinne i hoppklass två. I slutet på månaden åker jag och Emelie mot Stockholm och årets berger rasträff. Ställer varken ut Teo eller Ila men får se många fina hundar. Tävlar KM i lydnad och agility. Ila startar, något ofärdig, sin första lydnadstävling och gör det med bravur. Hon vinner klassen och till slut hela KMet! Ila kommer på sjätte plats i agilityn. Teo vinner agilityKMet. När det står klart för mig att jag vinner KM i både lydnad och agility kan jag knappt hålla tillbaka tårarna så glad och rörd jag blir. Vilka absolut fantastiska hundar jag har! På "hemvägen" hälsar vi på hos Jomgarden, träffar underbara valpar och vuxna hundar, pratar och fikar. Lediga soldagar avslutar en helt fantastisk och framgångsrik månad.

Juni:

Juni börjar bra med vallning för Ila. Jag testar valla med Border Collie och blir fast. Vi agilitytävlar i Råådalen där Ila vinner agilityklassen och tar första agilitypinnen. Teo blir trea i hopp två med uppflytt till trean. Mysig tävling där vi får umgås med Sarah och Combat, Jenny och Chili. Promenerar med övergravid Sara, köper fina tekoppar, fyndar på loppis, dansar natten lång på för höga klackar och fyller år. Agilitykursar med Ila för Eva Bertilsson i tre dagar och är så galet nöjd med både hund och kurs. Blir febersjuk och sover bort midsommarafton, tappar mobilen i vattnet och Ila blir halt på ett framben så tävling får ställas in. 

Juli:

Härlig sommarmånad där jag far till Götebrog två gånger på två veckor och hinner med både hundigt och ohundigt. Ila ställs ut ett par gånger med etta och hp och jag börjar bli mer än less på alla dess hp. Vi agilitytränar, vallar får, njuter av sommaren och får finbesök under tävlingarna i Bjuv. Åtta hundar och fyra människor huserar här hemma. I Bjuv nollar Teo första starten i hopp trean och jag känner att han kanske ändå har något att hämta i trean under bra dagar. Ila vinner hoppklass ett med 55 startande, uppflytt på det. Jag ordnar vallningsdag för berger men det blir mest övriga raser som sluter upp. Ilas syster Ixxxi imponerar bland fåren medan Ila är alldeles för på och jag hittar inte riktigt den rätta känslan. Jag och Mia åker till Bergslagsveckan med en briard, en labbe, Teo och Ila. Teo tar sina två sista agilitypinnar och flyttar upp sig till agilitytre. Ila hoppar kontaktfält, har otur och halkar av vippen, gör så gott hon kan och vinner till slut hoppklass två. Får höra fina ord om agilityIla från bergerfolk och är så stolt över min duktiga hund, träffar Ann-Sofie, Pascal och sötaste Kaos.

Augusti:

Blir en hektisk men rolig månad. Tränar lite lydnad igen och Teo är duktig. Tävlar agility i Halmstad och Ila vinner hopp 2, diskar sig i agilityn. Går på möhippa och senare bröllop. Hälsar på hos uppfödarLotta och det blir bestämt att Ilas lillasyster ska flytta till en av mina agilitykompisar. Underbara valpar och allra underbaraste mamma Sassa. Ila gör MH med mestadels bravur. Får bekräftat att hon inte har mycket till rädslor, att hon släpper saker snabbt, att hon är självständig och vågar mycket på egen hand. Ila klättrar upp på skramlet och undersöker overallen helt utan hjälp, nosduttar på den på vägen tillbaka. Får godkänt på skotten. Åker till Nässjö och tävlar agility. Föräldrarna följer med och vi bor lyxigt i husbil. Två agilityettor på lördagen och Ila vinner dem båda två. Helt galet och uppflytt till agility två. Konstaterar att Visa väntar kattungar och Ila skadar sig på balansen, blir halt och slår upp ett tio centimeter långt sår på bröstkorgen.

September:

I september ställer vi in agilitytävlingar, hälsar på Ilasyster Yra, har framtidsångest och valplängtan. Ila fyller två år och det känns konstigt att hon är så ung med tanke på allt hon hunnit med. Ila börjar också kurs i tävlingslydnad och får lära sig att det är okej med andra hundar runt hennes saker. Visa får fem kattungar, fina så fina och jag spenderar några alldeles underbara dagar i Barcelona. En liten border collie valp föds hos Lottie på Somollis och jag tänker och tänker.

Oktober:

Kattungarna växer så det knakar och blir sötare och sötare. Vi tränar lydnad och agility så mycket och ofta vi hinner, tävlar gör vi i Åhus men det går inge bra. Teo går runt i agility tre men med tidsfel. Ila är spritt språngande galen och ostyrbar. Vi passar dvärgpinschern Nanna som minsann är omyyckt av hela flocken. Ila vänstervarvar på SGVK-utställning i Hässleholm och tar det första efterlängtade certet som andra bästa tik. Filippa och foxterrierKlas hälsar på hos oss och jag hälsar på Lottie och valpar. Underbara små och jag kan inte bestämma mig. Vill och det känns så rätt men funderar på om jag är galen och om jag verkligen orkar och hinner med. Sara följer med och förälskar sig även hon. Kommer fram till att jag ska BLI MED VALP!

November:

Kat flyttar in och tar oss alla med storm. Härliga lilla glada valp. Kat börjar valpkurs och är duktig så duktig. Vi tittar på valltävling och träffar border collie-släkten. Det snöar och vi går agilitykurs för Stina Mattsson. Ila är snabb och tokig men vi får till mycket bra, Teo gör snyggaste loppet på en klass tre bana, Kat sover och miljötränar. Ila löper och Teo kastreras strax efteråt. Ett mycket bra beslut.

December:

Teo fyller sex år och har en mysig födelsedag. Jag, Ila och Kat åker till Malmö där jag hjälper till på Greg Derretts kurs. Jag lär mig massor och är väldigt glad att jag får möjlighet att vara med. Kattungarna flyttar och Kat växer och blir härligare och härligare. Blondie hänger fortfarande med och även om hennes kropp inte alltid vill så är hon fortfarande mestadels pigg och glad. Julen är mysig hos föräldrarna och nyår spenderas lugnt med vänner, mat och spel. Kat bryr sig inte det minsta om raketerna och försöker charma in sig hos dvärgspetsar utan att lyckas. Årets sista dagar är helt underbara med sol, blå himmel och massor med snö. Ser tillbaka på ett bra år allt som allt och ser fram emot ett nytt minst lika bra med friska hundar, inga skador och härliga dagar. Funderar på hundiga mål för nya året...

6 Januari 2011  | Länk | 2011 | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Veronica Thoresson                                             Skaffa en gratis hemsida