Två hundträningar av seriösare slag har det blivit denna vecka. I måndags ihop med Sara och Wimsa på klubben i finväder och glatt humör. Förutsättningarna för bra träning fanns där men om ni tror att det gick strålande så tror ni fel. Efter att alla tre hundarna gjort det ena eller andra grova felet i moment som de faktiskt kan visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta och bestämade oss för att byta träning mot promenad. Visst fanns där en del bra också men överlag var det mest...fel. Hundarna hade roligt ändå förstås, men jag och Sara slet väl ett och annat hår (från våra egna huvuden då, inte från hundarnas). Det som gick bäst den dagen var Ilas agility efter att Sara åkt när Ila efter två promenader den dagen och ett lydnadspass minsann hade en finfin agilityattityd utan tillstymmelse till galenskap. På tal om galenskap kan jag avslöja att Ila var galenskapen personifierad på senaste agilitykursen för Linda och Magnus, så galen att det inte blev minsta agilityordning. Så lillan fick bytas ut mot i kurssammanhang stabilare farbrorn. Mycket nöjd Teo som var riktigt taggad och fartig. Kunde lämna honom långt ifrån i slalom, visade grymt snygga kf och var ja, väldigt duktig helt enkelt.
Andra träningspasset av seriösare slag skedde igår, också det på klubben fast med en helt annan känsla. Nu var känslan istället sådär underbart bubblig och varm och lyckan spred sig i kroppen ni vet. Ja, så bra var det. Den braiga känslan satt i hela kvällen och tänk vad jag älskar att träna hund när det känns sådär. Samarbete i dess bästa form. Ilas attityd var först helt perfekt för lydnad och sen helt perfekt för agility. Allra först tog vi en promenad och gjorde av med värsta energin (hade gått en timme hemma tidigare på dagen också), sen körde vi igenom ettans lydnadsmoment och filade på lite detaljer samt fokuserade på stadga, stadga, stadga. Därefter var agilityattityden lugn och lyhörd. Så otroligt lättstyrd var hon och uppfattade minsta handlingsvink. Sådär vill jag alltid ha henne! =)
Efter träning kom Fia med Ilas lillasyster Yra, fjorton veckor gammal och söt som sockervadd. Ila gillade syster och lite lekinviter blev det. Yra är helt underbar, bjuder på pussar, lyssnar fint på inkallning, gillar andra hundar och ja, verkar allmänt lätt att ha att göra med. Tror Fia har fått tag på en riktig pärla där!
Sötaste systrarna spanar in varann
Försökte få till ngt bra med alla tre, det gick sådär. =)
Teo tyckte att rosa pipisen var bra mycket roligare än valpen.