Veronica Thoresson

Logga in

Må

Lö

Sö

Januari (2022)

1:a advent

Tiden springer naturligtvis iväg fortare än fortast. Ila har hunnit bli 10 veckor gammal och idag har jag haft henne i två veckor. Känns betydligt längre, oj vad tomt och tråkigt det måste varit utan henne. Hon livar upp det hela lite om man säger så... Det är full fart och stort engagemang i alla upptänkliga små äventyr. Många nya erfarenheter har gjorts senaste veckan, hon har bland annat stiftat bekantskap med tunnlar, balansbom och vippbräda, som hon tyckte var kalasroligt. Och så har hon varit med på jobb och legat alldeles tyst i sin bur tillsammans med Teo. Första gången var förra söndagen då jag bara skulle jobba fyra timmar, det fick bli en liten mjukstart, som gick kanon. Sen jobbade jag i tisdags och i fredagsnatt (attans jobbigt att vara vaken hela natten för min del, stor trafikfara när jag körde hem kl 07.30 på morgonen...), då bara sov hon, underbart duktig valp som fick många arbetskamrater att bli mäkta imponerade. Ja mig med, jag är också bra imponerad av denna lilla hund!

Hon har också varit med i stor butik med massor av julsaker, blommor, inredning, hundsaker med mera, här skötte hon sig så bra så bra. Hon hälsade på både vuxna och barn med att försöka pussa ihjäl dem, svansviftningar, studs och försök till att slå knut på sig själv. Hon hittade löv att leka med i uteavdelningen och gick totalt upp i leken, helt opåverkad av allt stimm runtomkring. Passade också på att träna lite i den miljön, lite sitt och ligg och stanna kvar. Belönade med godis och kamp som hon gick helt upp i. Duktig liten toktova! =)

Teo och jag har tränat för Eva Leandersson idag, intensivt till tusen. Toktrötta och gröthjärnor för både Teos och min del vid träningsslut. Fast det var det värt, Eva är verkligen en kanonbra instruktör! Har fått så otroligt många bra råd och tips som jag verkligen ska försöka ta fasta på. Måste tänka på att Teo faktiskt är ganska stor, tar plats och får betydligt bättre svängar när jag jobbar honom med händer och förbereder med fötter. Evas handlingssystem passar oss väldigt bra, det bygger vidare på sånt vi redan kan och lärt oss av Linda och Magnus, så det tar oss verkligen till en ny nivå. Sen när vi lärt oss allt alltså... =) Mycket att träna och fila på i vinter! Känner stortstort träningssug nu, bådar gott för vinterträning!

30 November 2008 | Länk | 2008 | 0 kommentar

Snö, snö, snö

Skåneskogen har blivit vit och Ila har blivit nio veckor gammal, igår. Hon har bott här i sex dagar nu, dagar fyllda av nya intryck och upplevelser. Hon har verkligen bott in sig och tagit sig en självklar plats i flocken, hon är inte den som tar ett steg tillbaka precis. En mycket bestämd dam med åsikter om det mesta, framåt, orädd och social, gillar inte att vara ensam eller ens i bur, katterna är superskojiga men hundarna svårare att få igång, med pussar kan man komma långt och sena kvällar sätter övertröttheten in och vettet ut... Dum är hon iaf inte, lär sig snabbt och är riktigt koncentrerad på arbete. Fyra gånger om dagen är det mat och träningstid, de första passen var det inklickning som stod på schemat. Därefter har "snurra runt" shapats fram, hon har lärt sig sitt, ligg, kontakt (titta mig i ögonen), gå in i buren, upp i korgen och röra target med tass. Vi har också jobbat med burlekar, frisignal och omvänt lockande. Så hon kan sitta kvar utan att röra sig när öppen hand med godisar hålls framför näsan eller om godis ligger på golvet. Perfekt för att träna lite självkontroll och stadga, sånt kan denna lilla Ila behöva! Ute tränas det inkallning och gå i koppel, vilket hon är kanonduktig på!

Många nya människor och hundar har hon träffat, totalt orädd hälsar hon glatt på allt och alla. I onsdags var hon med när Teo och jag tränade agility, då fick hon sitta innanför Magnus jacka för att hålla värmen i tokblåsten. I fikapausen umgicks hon med sex stycken shelties som hon försökte få igång lek med. Vi har varit i Örkelljunga på "promenad" där hon strosade runt som om hon jämnt varit i "stadsmiljö". Sen har Jenny med vuxen och valp Berner sennen hälsats på. Första gången Ila varit lite osäker, den där hunden var ju jättestor! Och valpen bet henne i svansen, hua... =) Sara med briardWimsa har varit här på besök och det klarade lillIla av alldeles kanon, välkomna in, pusspuss. Idag har vi hälsat på hos grannen, många barn att pussa på och så Chilli och Muffins att bekanta sig med. Hästarna var stora så dem morrades det lite på, men när vi sen mötte Hemill i skogen var det inte så farligt ändå, han fick puffa henne i pälsen och allt.
Måste säga att jag är väldigt imponerad av det lilla livet! Hon är otroligt olik Teo som valp, härligt att hon är så framåt men det kommer nog bli lite mer för mig att jobba med, på gott och ont... Teo har ju alltid varit otoligt lätt att ha att göra med, han har aldrig haft någon jobbig valp- eller tonårstid, kan däremot tänka mig att det blir annorlunda med lillan... Här sägs det minsann till när något inte gillas, väldigt högt och ljudligt!

Har varit ledig och hemma med valp till torsdag, igår bar det däremot av till djursjukhus och jobb. Ångest i drivor över att Ila skulle vara superjobbig och skrika och ha sig i bur hemma hos mamma. Ringde hem på lunchen och fick till svar av mamma att "hon är ju knäpptyst i buren, får titta efter ibland så att hon inte är död!" =) Så väldigt skönt! Sen fick hon följa med mamma och mormor till stan och till mammas kusin en sväng. Hon skötte sig tydligen alldeles utmärkt för mamma passar henne gärna igen!

Idag har vi gått på långpromenad i snö och solväder. Två timmar traskades det, på delvis känd mark och delvis nyfunna stigar. Härligt att skogen är så stor häromkring att man efter att till och från ha bott här i en sisådär 25 år fortfarande kan hitta outforskad promenadmark! Teo och Blondie njöt av snön och den kuperade terrängen, Ila satt i väska på magen och tittade på eller sov. Skönt trötta är de alla tre nu, sover ihoprullade som små kringlor mina älskade.

Några nya foton finns i fotoalbumet "08-november"

22 November 2008 | Länk | 2008 | 5 kommentarer

Nu är väntan över!

Och lilla Ila har flyttat in! Känns bra overkligt att hon verkligen är min men så är det ju! Efter träningsdag för Eva Leandersson, där Teo först var seg och okoncentrerad men efter lunch var betydligt med fokuserad och tusen gånger snabbare och superduktig, bar det av söderut mot Lotta tillsammans med mina föräldrar för att hämta hem lilla valpis. Fullt ös på alla tre valparna medan vi gick igenom allt som ska gås igenom vid valpköp. De där tre var verkligen på gång, attans vilka livliga valpar! Kikade på korthårsvalparna också, söta som socker är de! Blev tyvärr inget fotat den här gången.

Bilresan hem gick kanon, Ila låg i mitt knä och sov nästan hela vägen. Väl hemma var hon duktig och rastade av sig i trädgården, därefter var det dags att träffa övriga flockdjur! Ja, inte är hon rädd och försiktig av sig iallafall... Hon var snabbt på Teo och ville leka, morrningar till svar gjorde att hon snart gav upp försöken och riktade in sig på Vilse istället. De två kommer nog ha riktigt roligt av varann, redan igår låg de och tumlade runt i en rullande hög och lekte. Min bror och hans Emma kom på besök och Ila var snabbt framme och pussade och klättrade på dem, så härligt att se! Sen fick hon knäppryck och for från kök till hall om och om igen över stolsben och människoben och studsade runt som en liten toka. Hon hämtade också ett tiotal leksaker från en korg som står i köket, drog ut dem på golvet, ruskade dem och var snabbt med på kamplek. Tror att hon kommer bli superrolig att träna med! =)

Natten har gått finfint, hon sov lugnt ända till klockan sju imorse. Idag har vi varit ute en del, fotat lite i trädgården, sen fick hon åka i en ryggsäck på min mage när vi tog promenad till mormor och till föräldrarnas företag. Så idag har hon träffat många nya människor, vilket hon klarade superbra. De flesta hälsades på med blöta pussar och svansviftningar.

Det känns så väldigt bra med valp, särskilt eftersom hon kan ta det lugnt och bara mysa också. Hon lyssnar på sitt namn och kommer direkt när jag ropar, det måste Lotta ha jobbat en del på! Något hon däremot inte gillar är att bli lämnad ensam och att sitta i bur. Vi har tränat henne att vara i buren vid två tillfällen, hon skrek och ylade en del till att börja med... Men så snart hon lugnade sig och blev tyst fick hon komma ut, hoppas att hon så småningom förstår att det inte leder någonstans att låta, enda sättet att slippa ut är att vara tyst. Har börjat klicka in henne också, måste ju använda middagstillfällena på bästa sätt!

Skönt att jag är ledig några dagar nu för det har varit en intensiv träff i Skara. Både i torsdags och i fredags hade vi föreläsningar i tolv timmar, i lördags slutade vi tack och lov vid 14. Intressant som bara den, särskilt föreläsningen med Stefan Rosén som jobbat på Strömsholms rehabavdelning, otroligt duktig människa, som vi blev väldigt inspirerade av. Vi har också haft massage, elektroterapi och shockwave, både teoretiskt och praktiskt. Jag och Filippa övade massage på Teo. Riktigt givande träff men hua vad trött jag var i lördagskväll... Ännu tröttare igår efter agility och valphämtning. Nu är här faktiskt lite lugnt och skönt, hundarna och Vilse ligger och sover och Sigge har fått gå ut för första gången efter skadan.

Lägger in några foton på finaste Ila i fotoalbumet under 08-november.

17 November 2008 | Länk | 2008 | 11 kommentarer

1:a pris nummer två i hamn!

Trots inte på långa vägar lika trevlig tävling som i Oskarström förra helgen lyckades vi skrapa ihop till ännu ett 1:a pris! Det var en "RIKTIG" BK vi tävlade på denna gången ( ja, jag lider av vissa fördomar mot sådana...), med allt vad det innebär av diskussioner utanför om hur man bäst korrigerar och "skämt" om att det blir fram med piskan på hunden som gjorde ett litet misstag, suck vad trött jag blir... Mycket störningar då vältrafikerad väg går precis sidan om planen på ena sidan, parkeringen på andra och klubbstuga med fullt av publik nära på andra sidan. Kändes som att Teo var påverkad av allt runtomkring innan vi gick in på plan men väl där var han kanonduktig. Lite väl stimmig emellanåt och hoppade och tog tag i min tröjärm ett par gånger. Detta gillades INTE av domaren... Jag är mest glad för att han tycker att det är roligt! Jag är inte lika nöjd med min egen insats denna gången, var inte lika fokuserad som förra helgen utan blev lite stressad av tävlingsledarens "skyndapå"-attityd, klantade mig så att Teo la sig istället för satt kvar vid inkallning med ställande... Sämst idag var fjärren som vi nollade, Teo luktade och la sig med hakan i backen. Satte sig inte upp förrän på mitt fjärde kommando, knas.

Resultatet blev såhär:
Platsliggande: 10
Fritt följ: 8,5 (Pendling, snett sättande)
Läggande: 10
Inkallning m ställande: 8 (ändrar ställning till ligg)
Sändande m ställande (rutan): 10
Apportering: 9 (tempo ut)
Fritt hopp över hinder: 9 (tempo)
Fjärrdirigering: 0 ( Snusar vid utgång, dk, utför ej moment)
Helhetsintryck: 7 (Lek m förarens arm mellan moment)

164,5 poäng totalt och en fjärde plats av 14 ekipage, jag är såå nöjd med våra fina poäng (ja, utom på fjärren då)! Nu får vi väl anmäla till ännu en tävling och försöka knipa det sista 1:a priset! ´=)

I fredags efter jobb på djursjukhuset fick Teo ett pass simning. Det blev 20 minuters simning totalt, med fem minuters paus på mitten. Det gick väldigt bra, ingen stress och fint rörelsemönster. Läskigt var det dock när Baily, som är en jobbarkompis flatte, sprang upp och ställde sig på rampen, usch tyckte Teo och försökte simma så långt bort från rampen som möjligt! =) Annars gick det kanon!

En vecka kvar tills liten valp flyttar in!

9 November 2008 | Länk | 2008 | 3 kommentarer

Valpar, valpar, valpar

Tack för alla grattis till vår vinst i lkl II! Alltid trevligt att vinna! =)

Söndag blev hälsa på valp dag. Mamma följde med när vi styrde söderut mot Lotta och valpkullar. Träffade Teos halvbror Zenna en liten sväng tillsammans med Lottasyster Annette. Härlig kille med rufslugg och långben, söt som socker! Sen var det dags att kika på underverket, och ojojoj vad hon hade växt sen sist! Mamma Sassa hälsade mig med glada svansviftningar och min mamma med några inte fullt lika glada skall. Men efter liten hälsningsceremoni där godis delades ut till Sassa, Flippen och Azur (Josephine påpekade så snällt att det inte bara var Sassa som ville ha godis) var det helt okej och vi fick stöka med valpar precis hur mycket vi ville. Fast egentligen var det de som stökade mest, kullen består allt av tre små galningar där min blivande lilla tjej är den tokigaste av dem alla... Lottas "ja, jag är glad att det är hon som åker först!" får tala för sig själv... =) Jag vill mer än gärna ha en galning till så jag är så nöjd så! Riktigt härligt att träffa valpar som är så framåt, så sociala och så alldeles fulla av energi. Inte stilla en sekund utan hämta leksaker, attackera syrran, busa med barnen, retas med Flippen, upp i knät, bita i fingrar, springa, snurra, hoppa, rusa. Ingen hejd på min lilla tuss! Föremålsintresse verkar hon också ha, kom släpandes på stor rosa ryggsäck, vartefter leksaker plockades fram till mitt på golvet och hon drog iväg med dem alla. Testade till och med att kampa med henne och där svarade hon upp snabbt, tyckte det var riktigt skoj, särskilt när hon "vann" storleksaken och kunde rusa iväg med den. Hon kunde också krypa upp i knä och pussas och mysa, en liten stund iaf. Bita i byxben och fingrar var också skoj. Gillar allt jag såg av henne i söndags, de egenskaper hon visade då bådar gott för framtiden. Tror hon kommer passa kanonbra i vår lilla flock! =)

Vi hälsade såklart även på korthårskullen som är ett par veckor yngre än långhåren. Vilken skillnad de där veckorna gör! Små och betydligt stillsammare var dessa fyra. Men det lär inte dröja länge innan också de röjer runt för fullt! Fastnade givetvis mest för harlekintiken, färgen gör ju att hon utmärker sig. Så otroligt söt! Och mamma Louzoue är nog en av de mest sociala bergéer jag träffat, hon var bara för go´!

Kameran var givetvis med på valpbesöket men vi var inte riktigt sams jag och kamera. Inomhus, blixt, valpar som inte är still många sekunder (var betydligt lättare att fota förra gången, då var de ju stilla...) ja, ingen bra kombination. Lägger ut några hyfsade i fotoalbumet under 08-november. Flest på min lilla svarta såklart... Sen blev harlekintiken fotad en del. Hennes bröder satt mest i mitt knä eller tuggade på mina fötter så de fastnade tyvärr inte på så många bilder.

Annars har vi haft det ganska lugnt och skönt här hemma. Blondies löp är över och hon har flyttat hem igen. Många långa promenader har hunnits med och igår hann jag till och med massera Teo ordentligt. Var ett tag sen jag hann gå igenom hela honom, men igår så! Sigges höft ligger i och han beter sig nu som vilken katt som helst, endast lite stel. Måste få tillbaka muskler och bli lite mer stabil innan utgång bara. Igår lämnades neurologiarbete in och nu blir det fokus på att lära in de där 21 musklerna och repetera skelett tills tentan den 13...

4 November 2008 | Länk | 2008 | 3 kommentarer

Världens underbaraste och bästaste Teo!

Detta inlägg kommer till allra största del att handla om hur fantastisk och underbar min kärte Teo är. Hoppas att ingen har något emot att läsa om det... =)

Till att börja med har jag under dessa dagar som hundvakt av Chilli insett hur otroligt bra anpassad Teo är till mitt liv. Det finns verkligen inga fel med honom i vardagen, han kan följa med vart som helst och sköter sig med bravur, lyssnar (i princip) alltid på mig, kan närapå alltid vara lös, har inga problem med att vara ensam, bryr sig inte om andra hundar, fungerar numera väldigt bra ihop med människor, osv. När kompisar frågar om det inte är jobbigt med hund så förstår jag inte vad de pratar om, Teo är ju hur lätt som helst att ha! Det finns liksom inget jobbigt med honom, han är bara så enkel att ha att göra med. Det finns verkligen inga problem! (Sen är han alldeles galen och tokig och har massor med energi, men det GILLAR jag ju!) Denna insikt slog mig som allra mest igår när Teo och Chilli var med på jobbet i Hbg, sen på promenad i stan och därefter på filmkväll hos Elinor. Chilli är verkligen inte alls anpassad till mig och mitt liv (och konstigt skulle väl det vara, hon är ju inte min.. Hon passar alldeles perfekt in i sitt liv som familjehund, vilket inte skulle passa Teo, men det är en annan historia). Medan Teo ligger tyst och lugn i bur eller bil och väntar på att jag ska komma tillbaka, skäller Chilli lite då och då på folk eller annat som passerar och kan inte riktigt koppla av. På lunchpromenaden skällde hon ut några personalhundar som vi mötte. Under tiden jag försökte lugna henne sa jag bara åt Teo att ligga, så där låg han kanske en meter från där de andra människorna och hundarna passerade. Inget jag först alls tyckte var konstigt men när jag tänkte efter kom jag på att så kanske inte går att göra med vilken hund som helst!? På stadspromenad med Elinor låg Chilli på som en rem och drog hit och dit, vilket hon säkert inte hade gjort med sin matte och husse men det fick mig ändå att tänka på hur exemplariskt Teo skötte sig... =) Helt otroligt egentligen vad han har anpassat sig till det liv jag lever, han hänger med och ställer upp på allt. Även om han inte är någon stadshund följer han ändå lugnt med mig genom miljöer som han kanske egentligen är lite skeptisk emot.

Aaa, han är så duktig min Teo och jag är så otroligt glad för honom! =) Även om jag levt tillsammans med Blondie i många fler år är hon inte speciellt anpassad åt det liv jag lever nu, men det är också därför hon knappt får följa med någonstans. Vilket hon och mormor är väldigt nöjda med för då kan de umgås mer istället!! Funderar såklart på hur det ska gå med nya valpen och om hon kommer att passa lika bra in i livet mitt som Teo gör. Men det är väl något de växer in i antar jag, Teo var inte på lång väg såhär exemplarisk när han var ett år gammal...

Har redan skrivit långnovell men måste också berätta att Teo och jag har tävlat lydnad idag... Lydnadsklass II i Oskarström och vet ni vem som vann av de åtta ekipagen??? Jo, det gjorde vi!! =) Vi fick ihop 170 poäng och det var minsann bra jobbat med tanke på att det var en hård domare, vi var de enda som fick förstapris ( fast jag tycker att minst en till skulle haft det). Domaren drog ner med 2 poäng för tempo i alla moment, på rutan fick vi 8,5 och det var bara för att hon tyckte att Teo hade lågt tempo. Då galopperade Teo ändå hela vägen och folk som tittade på var säkra på att vi skulle få en tia. Likadant var det på apporteringen där vi fick en åtta med kommentaren " tempo annars jättebra". Han galopperade hela vägen där också. Men det blir väl till att träna mer explosivt nu då!`=) Det roligaste var att vi fick 9,5 på helhet med kommentaren "glatt, trevligt, samspelt". Iiii vad glad man blir för sånt! Jag är så otroligt nöjd med Teo att jag nästan spricker av stolthet, han var så duktig! Många kom fram efteråt och frågade vad han var för ras och berömde och var trevliga, det kändes väldigt bra kan jag säga.

Jag var ju tidigare lite tveksam till hur vi skulle klara att tävla tvåan officiellt men kan bara konstatera att vi klarade det bra. Jag är minsann nöjd med både min egen och Teos prestation. Med min för att jag höll mig lugn, var nervös på ett bra sätt, peppade Teo och berömde lagom mycket mellan momenten och hade roligt hela tiden. Med Teos för att han hade rätt attityd genom hela programmet, han gjorde vad han skulle även om det var lite stökigt med bildörrar som slogs igen och människor som passerade och för att han verkligen ville samarbeta med mig.

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad för min Teo och tycker att han är bäst! Så, nu ska jag sluta skryta genast! =)

(Kommer snart lite nya foton under 08-november)

1 November 2008 | Länk | 2008 | 7 kommentarer

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida