Jag är lite inne på om jag ska börja använda blogg.se:n igen. Mer "over all" än bara resultat, alltså. Känner att det kanske är lite roligare om inläggen hamnar efter varandra..? Jag har iaf slängt upp en paint-made header som får pryda den så länge. Det blir ju snäppet snyggare och roligare då än med någon av de originala.

Skrev ett inlägg om vad jag anser om hästfria dagar. Har lite idéer om att fortsätta med mina åsikter om grejer i hästvärlden. Det finns ju enormt mycket att "tycka" om; täcken, utetider, underlag, ridning, utrustning osv. Är det något som är kul så är det ju att tycka!

Jag cyklade förresten ut för en stund sedan. Det tog 7, början på 8 Nomy-låtar. Nu ska jag in igen. Fan vad jag svettas!

Var på en intervju innan. Hoppas, hopppas, hoppas, hoppas. Men ganska långt ifrån heltid var det visst, men det är ju något iaf.

Kan ju nämna att vi inte är så populäar på vår gata. De gillar inte hur vi kör. Det är ju de som inte kan köra - inte vi?! -.-

Anyway, you know were youll go now -> www.jessicawilhelmsson.blogg.se

Ååå, jag kan verkligen inte något med teknik! >< Lyckades ju bädda in den andra filmen, men då stod det "bädda in?" blablabla, så det var bara att kopiera skiten. Men det stod inte vid det här klippet? Aja, skitsamma. Länkar väl då bara:

http://www.youtube.com/watch?v=BgwYkiWxvMU&list=UUEOPG_B1-dZx6TFP1PFUEpQ&index=1&feature=plcp

SCOOORE!

Alltså, vem älskar sin Pärlahäst?! :D

Tar väl hela dagen i kronologisk ordning istället:
Gick som sagt upp runt åtta, och var borta vid VRF vid halv nio. Så där var allt som det skulle. Var ute på gården runt kvart i nio, bytte om och var ute strax innan nio. Hämtade hösilage, mockade, bytte vatten och gav dem lite hösilage. Sen kom de ner självmant till stallet runt tio i tio, så jag tog ut Pärla ur boxen och började göra iordning henne. Tjugo över tio, alltså tio minuter före planerat, började vi rida från gården.

Till min glädje så var det snö på hela "gamla vägen" (dvs den asfalterade vägen som vi brukar rida in via) så där gick det att trava en del faktiskt. Eftersom det gick att hålla ett skapligt tempo så tog det "bara" 45 minuter att rida in. Jag parkerade Pärla i en box en kort stund. De var mitt uppe i 80n så jag kom dit mer eller mindre perfekt. Dock så var de ju mycket före i sitt tidsschema (jag hörde att de trodde de skulle börja med 90n runt 12, nu började den 11.10-11.15). Så när 90n drog igång ringde jag och väckte Emil så fick han komma bort med mina ridstövlar och kameran, för han skulle filma.

Det höll på att bli lite stressigt, men det gick precis. Så efter några volter i skritt kunde jag gå in på framhoppningen. Tur att hon redan var ordentligt uppvärmd och framriden! Vi skrittade, travade och galopperad lite innan vi började hoppa. Tog väl räcket två gånger och oxern tre gånger tror jag. Hon var iaf med på noterna och tyckte det var så kul! Jag hade ingen tvekan i mig så hon hade inte heller några tankar på det. (Framhoppningshindren ser jämt så små ut, men de färgglada tävlingshindren ser högre ut, därför har jag oftast "bara" problem med dem på banan.)

Precis när vi var klara och hade tagit det lite lugnt så märkte jag att Zorn som skulle starta mig inte var kvar på framhoppnigen så jag misstänkte att det var min tur snart. Sant, jag skulle hålla mig beredd. Snacka om perfekt flyt.

90 cm: In på banan och Pärla växlar till högsta växeln. Men det var inte vår tur än. Så vi snirklade runt lite och när det var dags för oss så var det bara att sätta fart. Pärla var helt underbar!! Hur mjuk och underbar som helst i munnen och hon VILLE verkligen hoppa. Det var hur härligt som helst, har knappt ord för det. Hon genade (jag försökte hålla ut henne!) till tvåan och vi kom långt ifrån men hon bara klipper oxern som ingenting. Bruten linje till trean, räcke, hoppar finfint, tar även linjen fyran-femman, räcke-oxer, hur bra som helst, men så tappade jag lite tryck och fart i svängen (rätt snäv sväng, runt-tillbaka, åt vänster) till sexan. Men det bekom henne inte utan hon hoppade bra, tog även sjuan bra. Landade i fel galopp så var tvungen att bryta av. Ny galopp och full fart till åttan, oxer. Den hoppade hon med helt underbart och så bara nian, räcke kvar.

Jag tyckte det blev lite av/på-ridning just vid sexan men annars så kändes det lätt och framför allt det var så KUL! Felfri runda och inte en antydan till annat än att hoppa perfekt. Älskade häst! :D

90 cm: Ett ekipage mellan, och så var det min tur igen. (Så jag kunde vara kvar i ridhuset). Vi skrittade lite och så var det som sagt dags. Jag hann tänka att "oj, är vi redo igen?". Men då var det redan för sent, för vi var redan på väg mot första hindret. Pärla sög mot det och så var vi igång igen. Kom stort på tvåan igen, men hon hoppade av och så flög vi en stund, haha. Tappade lite tryck till trean, så var i den bommen, var även i fyran, som vi fick med oss ner. Femman hoppade hon brabra, och så tyckte jag det kändes bättre mot sexan den här rundan. Vidare över sjuan, åttan och så nian. Vi kom stor på en annan oxer med, men jag kommer inte ihåg om det var femman eller åttan. Känns som det var åttan. Det bekom iaf inte Pärla - hon tog det som erbjöds.

Jag tycker nog det kändes snäppet bättre i första rundan, men det var absolut inga fel (känslomässigt) på andra rundan heller. 4 fel totalt. Jag är SÅHÄÄÄR nöjd! Och så känns det som min mentala spärr har börjat släppa lite. Men jag vågar inte ta ut något i förskott, så mer än så vågar jag inte påstå.
(Ev så kommer väl filmer senare)

Heja Pärla!

(bildbrist)

Och jag som var osäker och tvekade på om jag skulle hoppa 80+90 eller 90+90. Just nu sitter det bara hos mig. Det är jag som fegar ur och/eller sätter Pärla i skiten. Men om jag fortsätter träna på höjden så ska det nog släppa så småningom.

Hon var som sagt underbart mjuk och trevlig hela dagen. Så min dressyrinriktning har ju verkligen gjort nytta alltså! Så kul att se att även det lönar sig (dessutom är det ju roligt att nöta dressyr med). Jag är även STENSÄKER på att vår serie med studs och ett högre räcke har gjort nytta med. Höjdrädslan (på just den här höjden) börjar som sagt ge med sig tack vare den.

Pärla made my day :]

Oj, vilken dag. Från 0-100 på ett samtal! :O

Det var visst årsmöte för JLFF idag, och där skulle man få KM-priset. Så jag kikade i JLFF-bladet och såg att det skulle vara kl 13.00. Klockan var 12.50 närjag såg det! Så jag ringde till dem och de sa att jag kunde komma och hämta det. In i bilen och aktivera idiotkörning.

Tyvärr hann jag inte stanna så länge, för jag skulle hinna fixa i stallet och rida Pärla innan banbygget till P&Jn (kl 17.00). Så hem i iiilfart, ut till stallet och så vidare. Jag började överväga att jag kanske inte skulle hinna göra allt innan jag var tvungen att rida. Men efter en stund märkte jag att jag visst hann. Så jag gjorde i den vanliga ordningen; mocka, vattna, hämta hösilage. Sen hann jag faktiskt till och med hämta spån med.

Upp och hämta Pärlahäst. Som aldrig har särskilt bråttom från hagen... Borstade av henne och satte på all utrustning. Klockan var på min sida så det såg lovande ut. Jag behövde inte ens stressa, vilket var skönt.

Jag övervägde vilket som kunde vara "bäst" att göra dagen innan en P&J; skojstur med mycket framåttänk, eller trimma skiten ur stackars hästen på ängen. Det blev det sista alternativet.

Vi började med att skritta på en ganska stor volt. Jag hade halvlånga tyglar, mycket ledande innerhand och mycket/tydlig skänkel, både inner-och ytter. Hon följde med bra. Bytte varv och gjorde samma sak. Samma där; hon var med följsam och mjuk.

Vi började trava och var kvar på volten. Valde att sitta ner så jag kom åt henne ordentligt. Vi travde runt, runt, runt. Jag (försökte) koncentrerade mig på att inte fuska (vika in) vänsterhanden i vänster varv, och jag ville hela tiden ha henne böjd i kroppen. Hon försod såklart att hon skulle följa volten, så jag minskade den lite så vi höll oss va en meter innanför det förra spåret. Så skiftade vi spår/voltstorlek lite i båda varven. Därefter galopperade vi lite med, men höll oss bara på den "större" volten då, för jag märkte att vi höll på att tappa fästet då och då (när hon stretade och blev stel).

Efter voltarbetet skrittade vi lite och sedan var vi påat igen. Den här gången arbetade vi på en åtta. Fast med raka linjer. Tänk; rakt, båge, rakt, båge. Se det blev liksom som en åtta med rakt spår. Det var inte så komplicerat som det ser ut i text. Vi började i trav och då var min idé att rida igenom bågen, därefter öka till mitten av det raka (där vägarna korsade varandra) och därefter minska. Så höll vi på några varv. Sedan övergick vi i galopp, och där var tanken lite likadan. Öka mot mitten, därefter minska och sedan sakta av, fatta ny galopp och fortsätta runt bågen etc. Det gick ganska bra faktiskt. Dock så blev "minska" avbrott då och då när hästen "räknade ut"/visste (trodde) vad vi skulle göra. Så då blev det misslyckat. Men förövrigt gick det bra. Vi fick till några underbara bågar i en lugn, men effektiv galopp där hon var med mig i vartenda steg. UNDERBAR KÄNSLA. Skrittpaus.

Efter det här så gick vi över på tre stooora serpentinbågar, som jag "satte ihop" så det blev om, och om igen. Även här började vi i trav. På "rakorna" blandade jag ökningar och minskningar, mest ökningar och på själva bågarna försökte jag verkligen ha henne rund, mjuk och med mig. Det gick blandat, men utifrån våra förutsättningar så gick det helt okej, oftast.

Sedan övergick vi till galopp där planen (ja, haha) var att göra ett enkelt byte på de rakorna som byter varv (alltså inte "högst upp" och "längst ner" då det fortsätter i samma varv/galopp). Enkelt byte= galopp, skritt några steg, andra galoppen. Det gick ju inget vidare, hahahaha. Det blev galopp, trav, trav, skritt, galopp. Sedan när hästapållen förstod att hela grejen gick ut på att byta galopp (enligt henne?) så blev det istället; galopp, trav, saakta trav, ännu saaaaaaktare trav, knappt skritt, galopp. Haha! Jag vet att jag borde vara hårdare och verkligen skritta innan vi tar galopp igen, men jag ble lite lurad någon gång för jag TRODDE hon skulle ta skritt men hon kunde minsann trava ännu saktare. Aja, problem man kan ha då. :P

Själva galoppen gick iaf hyfsat. Ibland fick vi verkligen till den där underbara bäriga, lugna med effektiva galoppen på bågarna, men när jag nångång tryckte på henne för mycket så blev hon bara stel i svängen. Innan vi avslutade den här övningen så höll jag henne på den mittersta delen i vänster varv och lät henne galoppera där, med målet att hitta tillbaka till den där underbara galoppen. Efter en liten stund så blev hon bättre så då fick det vara bra.

Det sista vi gjorde innan vi skulle runda av så tog vi några ordentliga galoppökningar över hela ängen i full Pärlafart! Upp i vänster; på volt, ner i höger, på volt (TRODDE JAG!) men när det var dags att vända uppåt, på volten alltså, så sa Pärla FJOOOOOM. Hon stack. I "fel" galopp då hon skulle svänga med tydligen. Så det var ju bara att försöka få henne att inte svänga för då skulle vi säkert dra ikull.

Då och då höll vi på att tappa greppet i snön. Men i övrigt så gick det bra. Jag tycker jag fick ut något av passet och vi gjorde mycket nyttiga saker. Jag fick henne mjuk och följsam, även om jag förstörde det ibland när jag gasade på lite för mycket. Men ändå. Det är inte så ofta vi dressyrar hårt. Pärla verkade ha kul iaf. :) (Jag med för den delen. Sådana här grejer tränar min koncentration vilket jag verkligen tycker om - när jag kan koncentrera mig alltså. Ja, jag har stoooora problem med att koncentrera mig. Det är svårt! Mina tankar vandrar vidare på annat håll hela tiden. Så jag är som sagt nöjd när jag kan hålla mig där jag ska, även i hjärnan.)

Jag behöver kanske inte ens nämna att vi var väldigt svettiga efter det här passet! Det är inte ofta Pärla blir så svettig när jag tror att vi kör hårt, men idag - då fick även hon jobba!

Imorgon ska vi hoppa P&J. Min älskade Emil betalar faktiskt starterna åt mig. Jag har inte råd, så jag tänkte skita i att vara med. Men så frågade jag Emil för skojs skull (vad kan hända mer än "nej"?) och jag räknade väl mer eller mindre med ett svar i stil med: "Nej, det är en hobby och det är frivilligt", typ. Så där blev jag minsann överraskad! :) När jag visste att han kunde betala så var det bara att anmäla fortsomfan och planera in en lyfta-på-fötterna-dag, därav serien vi hoppde här om dagen.

Min dag imorgon:
08.00 - vakna, äta.
08.30 - VRF, gå banan (igen), betala
09.00 - vara på gården, mocka, vattna osv
10.00 - börja göra i ordning Pärla
10.30 - senast börja rida från gården
11.30 - planerad ankomst VRF

Jag hörde att de gissade på att 90n skulle börja runt 12, och så vill jag inte behöva stressa. Så därför blir det nog bra såhär. Jag har även lite extra tid här och där ifall något tar längre tid än beräknat. Första start är klockan 09.00.

En sak kom jag ihåg från februari förra året. Resten fick jag smygkika i kalendern för att komma ihåg. Men det fanns ju inte så mycket där som är värt att återberättas.

För det första. Vi var med på ytterligare en PnJ i VRF. Fick med oss en bom (har för mig det var från sista hindret?) i 80 cm. Men hoppade 90 cm felfritt! Det var en sådan skön känsla. Från att tveka och fundera på om vi borde trappa ner, till att komma igen och slå min häjdrädsla på käften. I liked it.

Nästa hästrelaterad grej var att i februari var förra sist jag ramlade av Pärla. Det var så enormt mycket snö och så skare på. Så vid varje kliv åkte man ner igen. Skitjobbigt! Hästarna var såklart högst upp, längst bort i hagen. Så jag fuskade och knöt grimskaftet i grimman och tänkte åka Pärlahäst ner till stallet. Mjp, det fungerade en liten bit. Sen satte hon in rodeo-växeln! Haha, jag älskar det! Jag satt ju kvar den mesta av tiden. Och ja, det va väl ett självsäkert flin på läpparna. Hennes rodeo är ju så mjukt så man gungar ju med utan ansträngning. ;) TILLS hon siktar på kogatan, men gör ett galoppombyte och drar åt andra hållet samtidigt som hon kör ner huvudet. Då åkte jag i backen. I vanliga fall kutar hon iväg så fort man närmar sig henne om hon är på bushumör, men just idag så stod hon och "väntade" några meter längre bort. Den blicken hon hade! Haha, den sa mycket! Jag hoppade upp igen och så fortsatte vi. Sedan tyckte jag att jag skulle få ner henne till stallet... Där hade vi delade meningar, så det tog sin lilla tid.

Annars hände väl inte så jättemycket just i februari. Vi körde på sjön rätt mycket och det är verkligen något att rekomendera för de som inte har provat. Dock måste det ju vara (helst) bakhjulsdrivet eller (inte riktigt lika kul) fyrhjulsdrivet. Framhjulsdrivna skithögar hör absolut inte hemma där.

Klev upp skapligt. Åkte ut och fixade hos hästarna först. De hade för en gångs skull inte grisat ner riktigt så mycket som de brukar, vilket var skönt för mig. Sedan var det ju då dags för det där dressyrpasset på ängen med Pärla. Långa tyglar osv var det som gällde. Vi började skritta fram och började sedan trava igång. Hon var på hugget och smygökade och trampade på som tusan. Sen gjorde vi en stooor volt och travade runt på den. Efter några varv kände jag hur hon liksom kikade bortåt och halvspände sig lite. Hon fick nog någon idé... Nästa varv så kom fjordingen i henne fram och hon satte hon av i världens Pärlafart - "FJOOOOM!". Jag kan ju säga att det inte hände EN gång idag, haha. Jävlar vad hon var på hugget! :)

Så det blev lite träning av de explosiva musklerna idag samt intervallträning, haha. Busiga lilla Pärlahäst! Kul hade vi iaf i all den nya snön. Mysigt! När vi skrittade av så snöade det mer och det riktigt snärtade i ansiktet. Det var inte lika mysigt...

Sedan tog jag ut Mellonie med på lite bus, lös. Hon hängde med ner till där gården slutar. Där stannade och hon och kikade lite. Sedan vände hon och kutade upp till stallet igen. Jag gick upp en bit och lockade på henne. Gissa om jag blev förvånad när hon sedan travade mot mig?! Så vi fortsatte runt på gården lite och några gånger till sprang hon tillbaka till stallet, men alla gånger travade hon tillbaka till mig igen, fast ibland efter några minuters val. Knäppis! Jag blev iaf glad att hon, även att hon sprang till Pärla ibland, sprang mot mig varje gång. :) Glad ponni!

Sedan drog jag in till lägenheten där Emil och Felix hade hämtat ett batteri till Emils bil. Så efter lite Jackass drog vi ut med den och åkte runt. Haha, fan va nära vi var en stolpe! Hahaha, fan va vi garvade när vi preeciiis fick grepp och kunde fortsätta. (Emil sladdar ju i lite högre hastighet än vad jag gör, så då tar det ju också lite längre tid att stanna och det blir lite fler returer innan. Den här gången låg vi väl i 90 liksom. Aja, den mannen som var i närheten tänkte nog inte så snälla saker, haha.)

Nu har de tippat av mig på gården så är jag här medan de kikar på Felix bil. Den tjurar lite. Han startar hur lätt som helst, men dör när man kör. Idag kom han 10 meter. Jag tyckte det var varmare att vara här än att stå där och frysa. :)

Knoa, nångång förra vintern

Ett chili thai senare...

Mor, far, lillasyster och lillebror var med. Resten jobbade/kunde inte. Vi kom in på det här med att man inte är så bortskämd med att få äta "ute" = på fina restauranger. (På mcdonalds är man väl mer eller mindre stammis, hahaha).

Jag visste, som tjugoåring, till exempel inte hur mycket en öl kostar "ute". Haha, bonne! :D

Det var iaf gott och som vanligt rullar man därifrån. Man är ju för snål för att slänga, så när magen säger "tack, det är bra" och hälften är kvar, så är det ju bara att fortsätta. Dessutom, friterat? Det lägger sig fint i magen. :]

Maha, jag gissar att det inte bara är jag som är beroende (nja, fler är värre, men spelar GÄRNA) wordfeud. Tur man inte är... efter?

Jag har förresten jobbat idag med. Alla dagar, iaf några timmar, utom i onsdags. Finfint! Som vanligt är det jobbigt att ligga ute med pengar (framför allt soppapengar) innan man får första lönen.

Aja, poängen var iaf att jag är på en mellanstadieskola (har varit på två olika den här veckan) och idag var jag den mesta av tiden i en 4a. De var 32 elever!(!!!) Ja, jag lever. :) De samlade in sina mobiler - som de inte borda ha med sig då stöldrisken/tapprisken är enorm. Men de som har med den la ner dem i en tygkorg (typ) och så hämtade de dem efter sista lektionen. Jag tycker det är sorgligt att det är bland de nyaste versionen av exempelvis samsung, HTC, Iphone osv som hamnade i den korgen. Det är mycket pengar. Jag har såklart inte rätt att tycka något om det egentligen, och jag har absolut inte sagt något till någon barnen, men ändå. Jag tycker minsann det är mycket pengar och ett stort ansvar för 10-11-åringar att ha sådana. Men alla tycker olika.

För övrigt så lät det som det blir jobb även nästa vecka. Det hoppas jag! Men det är lite svårt att planera när man inte vet exakt. Haha, det är ju inte direkt så de kan planera/vet om de är sjuka eller inte. :P Tur man är flexibel. :)

Åh, jag fick mersmak efter dagens ridpass! Vill verkligen att det tinar upp nu så man kan RIDA. Dessutom så kommer inte jag rida imorgon, så jag vet inte om dagens sväng gjorde någon nytta/känns någon skillnad. Aja, på söndag är det min tur igen.

Funderade på om jag skulle ta och våga rida Pärla med halsring. Har ju gjort det med Mellonie på gården och det har fungerat bra. MEN... Pärla har ju sina idéer ibland. Och eftersom jag inte har så mycket att säga till om med träns, så finns det nog ingen chans med halsring, haha. Men jag måste ju prova! :) Har man inte försökt så vet man inte vad som händer. Dessutom tycker jag att om hästen har ett val att rent fyiskt kunna göra tvärtom/som den vill men gör som man ber den, så har man bra kontakt. Nu kan jag direkt INTE påstå att jag är 100% ledare för just den här hästen. Haha, läst om igår? Men ändå. Andra saker kan man ju komma överens om. ;) Pärla var mer lydig förr, faktiskt.

Då parkerade jag henne lös i stallet med öppen stalldörr, medan jag gick in i huset och gjorde vad som nu skulle göras. Nu vill jag inte prova. Grannarnas trädgård har varit lite utsatt, så att säga. Hon står visserligen fortfarande lös, med stängd dörr, och jag litar inte på att hon står kvar om jag öppnar dörren och går. Men som sagt. Jag kanske borde prova? Annars får hon ju ingen chans att visa att hon kan. Men OM hon vill leka så är det inte så kul. Helst ska man ju ha bråttom när hon får lek-sug. Har försökt få tag i henne i halvtimmar ibland. KUL när man har tidspress... Då har hon alltså oftast sadel, träns och hela skiten på sig. Det känns fint när hon springer under lagom stora träd som har grenar som kan repa... Yeaah, styling fan.

Efter ytterligare lite tidsfördriv framför burken så ska jag vika kläder (vuxenpoäng. Efter den här veckan vill jag inte vara vuxen! hahaha fast... det har jag aldrig velat) och diska. Tänk vad kul jag ska ha. Synd man inte har soppa i bilen så man kunde ta några varv sen. Ska hämta Emil när han slutar och då vill väl han förstås få något varv i sig innan vi drar hem. Aja, går väl inte att motstå. Helg=varv på stan. Så är det bara. Inga varv på stan=ingen helgkänsla. Så är det verkligen.

Jag vill ha fler bilder! Ser något roligare ut när man har lite mer bilder. Får väl rota på disken. När jag väl kommer ihåg att ta med den. Glömmer jämt!

EN SAK TILL! Nomys nya; The Piano. Hade svårt (njae, svårt är att ta i, men tycker att andra är bättre) för den först, men tycker den är helt okej nu. Annorlunda om man jämför med de andra. Det bästa är efter knappt 2 min.
http://www.youtube.com/watch?v=4ZDivtV6mqw

(Nej jag orkar inte bädda in)

Jag har haft en tanke på ett dressyrpass på en äng i några dagar nu. Idag fick det bli av. Jag såg en fantastiskt lärorik film på youtube igår, så jag försökte rida efter det.

Så idag har min hjärna fått arbeta! Jag har mer eller mindre BARA ridit med ben, vikt och blick idag. Precis vad jag behöver träna på!

Vi började passet med att skritta fram, på långa tyglar. Sedan skrittade vi runt lite på ängen och jag var nog med att ha tyglarna långa (men höll inte allra längst ut på knäppet) och försökte så smått börja.

Sedan började vi trava. Jag höll henne fortfarande på halvlånga tyglar och lät henne mest rulla på i sitt egenvalda, bekväma tempo. Jag red lätt och försökte verkligen känna mig "lätt". Var noga med att även "landa" extra mjukt i varje steg och sådär. Hjärnan ville verkligen börja plocka i tyglarna men det fick de minsann inte!

Vi travade runt lääänge. Blandade stora volter och raka spår. Var noga med att verkligen få henne att forma kroppen runt inneskänkeln och hon lyssnade bra. Efter en bra stund saktade jag av och vi skrittade lite. På långa tylgar på mest raka spår men gjorde även några öppna.

Därefter släppte jag stigbyglarna och satte igång henne i trav igen. Vi fortsatte där vi slutade; mycket volter. Sedan gjorde jag en halvhalt och samlade henne något, för att göra öppna. Fram och tillbaka över ängen. Det var blandade resultat men jag tycker ändå att det fungerar bättre än förväntat ju oftare vi "provar" dem. Därefter fortsatte vi med att göra stoooora serpentinbågar och även några mindre (men fortfarande stora).

Efter det gjorde jag lite skänkelvikningar och sedan avslutade vi med ytterligare några volter. Det sista vi gjorde var att skritta av.

Hon blev så mjuk och följsam! Lyssnade jättebra i höger varv och det blev en klar förbättring i vänster varv. Jag har ju problem med att få henne att lyssna på vänster skänkel när den är inner. Men med lite effektivare skänkel några gånger och mycket hjärna bakom min kropp och mina rörelser, så svarade hon riktigt bra faktiskt.

Man måste ju börja någonstans och ja, jag är faktiskt nöjd. Jag hade visserligen planer på att få henne något rundare. Men som sagt. Jag är njd med ridpasset och tyckte (för en gångs skull, haha) att jag fick ut något av det. Hon sög på bettet och letade stöd, fram-ner. Så mjorå, helt okej.

från i höstas

Nu; chili thai.

Jag är sjukt blödig. Vill inte se på filmer som jag vet kommer göra så jag gråter. Tänker ALDRIG mer se "Hachiko - a dogs life". Den filmen är det mest hemska jag någonsin har sett. Grät konstant från mitten av filmen och resten av dagen, typ. Kommer inte heller se "Grace is gone" mer. Började aldrig gråta - utåt. Men grät så jag höll på att dö inuti. Tack vare att DVDn hakade upp sig när det var som värst så kunde jag blinka och andas lite.

Om jag läser om döden börjar jag nästan alltid gråta. Iaf ALLTID om det innefattar djur och om den fd ägaren har skrivit ett saftigt, personligt avskedsbrev. Kan man inte gråta då?

Jag hatar döden. Det finns inget jag är så rädd för som döden. Ändå är jag ganska skonad från den. Linus, är död. Staffan, är död. Det var bland det jobbigaste som har hänt i mitt liv. En katt och en hund. De båda som under största delen av mitt liv har betydd absolut mest för mig. Sedan kom Pärla in i bilden. Min Pärla.

Hon är långt ifrån vad jag ville ha, egentligen. Först var ju "vad jag ville ha" bara "en varelse med päls och fyra ben", men snäppet efter det... Jag har alltid, precis som många andra, tyckt om de pigg och busiga ponnyerna/hästarna mest och jag har alltid älskat fart och fläkt. Sådant som är farligt och tänjer på gränserna ska vi inte ens prata om. GE MIG!

Men jag fick (jag fick inte, och har inte heller fått) Pärla. En 16årig fjording. Hade till exempel Mellonie, Tola eller Amir stått bredvid just där och just då hade det varit någon av dem istället som hade blivit vald. Men det var aldrig något frivilligt val inblandat. Som tur var. Jag är glad för det. Men visst vill jag också bli bättre, ha stor häst osv. OCKSÅ. Inte istället. Absolut inte.

Jag tänkte här om dagen, när jag läste en viss tjejs blogg som har en viss speciell ponny, som är värd en viss summa... Ja, man fattar nog. Att om det var Pärla som var värd de där X antal hundra tusena. Vad hade jag gjort? Ärligt talat hoppas jag att jag hade valt henne. Jag tror det med, men jag kan inte svära på det. Pengar är allt? Pengar är mycket. 

Ibland är man tvungen att välja. Jag hoppas att jag slipper. En dag kommer hon inte längre finnas hos mig. Men då hoppas jag att det är när jag inte kan välja det heller. Hon får välja. Hon måste välja.

Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan den hästen. Dessutom vet jag inte heller hur många timmar jag har tänkt tanken, och suttit och gråtit över det. Det är mååånga timmar det. Jag har sagt det förrut och säger det igen. Jag kan inte leva i nuet. Jag grämer mig över det förflutna och skakar av framtiden. Jag kommer ångra mig något fruktansvärt när det är för sent. VARFÖR levde jag inte i nuet? VARFÖR tog jag inte chansen när jag hade den? Det kanske finnns hjälp för sådant..? 

Alltså, jag kan inte ens tänka tanken på att leva utan Pärla. Ändå är man väldigt dum när man lastar in sin livs mening och åker iväg en timma. Vad kan inte hända under de timmarna man är på vägen? Det gör mig också rädd. Jag har haft sådana enorma problem sedan jag började tävla (nåja, okt 07) vad gäller själva transporterandet av hästen. Då när far eller mor körde och jag slumrade, så fick jag panikryck, var klarvaken och var tvungen att se så att transporten var kvar bakom bilen. När jag hade sett det så kunde jag slumra vidare. Till nästa ryck.

Det är faktiskt skönare att kunna köra själv. Även om jag hatar att åka själv (nej, det gör jag inte. Jag gillar det. Men inte på hemvägen och ABSOLUT INTE om det skulle hända något - PANIIIK!) så känns det behagligare. Man har ju stenkoll på kärran mest hela tiden och jag litar ju såklart på min egen körning. Annars så kan man ju göra något åt det.

Det hände något i april 2011, som känns som igår. Det är sjukt vad snabbt tiden har gått egentligen. Famijen var ruskigt nära att förlora en medlem, och det var ingen på fyra ben. Jag har inte skrivit om det, dels för att jag inte har vetat så mycket om det och när väl faktan har kommit så var det bra igen. Ungefär. Men man vaknar av en sådan sak.

Som om inte det skulle vara nog, så är min "favoritsläkting" på sjukhus just nu. En vecka, drygt, har gått och... näe. Usch. Åldern är inte rättvis ibland. Även om den är det så känns det inte rätt. Jag vill verkligen inte att denna människan ska ramla av pinnen. Det kommer jag aldrig att vilja. Men ibland kan inte ens viljan styra...

Vill hon, så sticker hon. Så är det bara. Oavsett om hon har träns, grimma eller vad som helst (nästan).

Idag skulle jag tömköra/longera Pärla med inspänningstyglar. Vi var av lathetsskäl och av en till anledning (den högst upp) på stubbåkern bakom huset. Det är ju kortare att springa om hämta hästen om hon skulle sticka där -.- nejdå. Det var absolut inte planerat. Började med att låta henne skritta. Vi flöjde staketet lite, runt nästan halva åkern och tillbaka. Sen plockade jag in henne på volten. Där började hon jogga några varv i både vänster och höger varv (såklart). Sedan skrittade vi lite, och jag satte dit inspänningstyglarna (löst!). Becka kom förbi och vi pratade ett par minuter medan jag höll på. Sedan gick hon, och vi började trava i vänster varv. Pärla arbetade på mycket bra! Hon trampade på, föll god form, öronen framåt och gjorde precis som hon skulle. Det var första gången någonsin som jag longerar/tömkör på volt med henne. Så det var roligt att det gick så bra. Sedan så gjorde vi en paus och jag skulle "spänna om" inspänningstyglarna. Hade det något hål kortare på insidan, men båda hängde helt och hållet när hon arbetade. De sitter där för min skull, ärligt talat. Det blir en mental push för mig att ha dem där.

Aja, vi bytte iaf varv och jag skulle precis sätta igång henne i trav. Jag skulle bara (ja, här kommer det...) rätta till tömmarna först. De hade av någon anledning snörvlat ihop sig längst ut så jag ville rätta till dem innan vi körde igång igen. Inte så kul att fasta där OM något skulle hända liksom. En sekund? Mer tog det absolut inte. Under den sekunden kraxade en fågel till och Pärla "blev rätt" och sa "WOHOO!!" - där var hon iväg. Med tömmar och inspänningstyglar!(!!!) INTE BRA. Jag hade inte en chans att göra något då jag höll på med tömmarna = inte höll ordentligt från början. Det var ju bara att kuta till stallet, men hon tyckte att vi skulle ha roligare än så. Det är det perfekta sättet att provocera Pärla till hennes favoritlek = "du kan inte ta mig"-leken. Så hon sprang vidare... Jag lyckades få henne att vända och "bli fast" på en mindre yta. Då hann jag precis få tag i en töm och hon tycker att det betyder "fortareeee" när man närmar sig så hon var sååhäääär nära att dra iväg igen. Men jag släppte inte! Nerför en mindre trappa och jag försökte, med min enda töm, få henne att svänga. Det gick! Pust! Men än hade jag inte vunnit. Minsta lilla tanke från min sida på att hon skulle röra sig framåt gav ungefär hundra gånger mer effekt från hennes sida. Så hon fick för sig att dra några gånger till. Kul, på en väg där det är isgata och nerförsbacke. Det var ju bara att svänga henne igen och köra lite lydnad innan vi tog oss tillbaka till åkern.

Och bråkar man så får man jobba hårdare! Så där fick hon minsann kämpa på ett tag. Dock gick hon återigen hur fint som helst. När jag var nöjd skrittade vi av. När vi var på väg tillbaka så klev hon på en kvist som gick av och direkt spände hon sig en millisekund. Hon var på helspänn. Vi kom iaf tillbaka till stallet utan problem och vi hade varit ute totalt 40 minuter. Pärlahäst... Snart kommer det hända något om hon ska fortsätta med sådant här.

Förutom detta så har jag jobbat nästan 3 timmar idag. Senare ska jag diska. Jag får inte heller missa sveriges värsta bilförare som börjar ikväll.

Sent, men ändå.

Vad hände egentligen i Januari 2011?
Det ligger långt borta nu, och om jag arbetar fram minnen har jag två otroligt starka minnen att dela med mig av.

Det första är (var! :( RIP) min älskade, kära, fina, underbara, första bil Billy. På grund av en viss speciell jävla anmärkning på besiktningen (rost i en balk bakom bromsrören - asjobbigt att laga) som senare visade sig vara en miss från besiktningsgubben då han bara hade råkat vika upp plåten = inget rosthål! GAH! Så sålde jag iväg honom till en bekant, billigt och inklusive kapade fjädrar runt om. Buhu, min biiil!!! :( (Han blev sedan såld, och såld igen. Sen såg jag honom en gång och därefter smällde idioten honom i ett träd!!!! Då blev det skrot av min fyrhjulade fining. :( Trots problem då och då (speciell bil med egen vilja ffs! ;) haha!) så är han The One för mig. Saknar honom som fan, faktiskt. :/

Vi åkte några dagar senare till Öxabäck och hämtade min nya gamla bil. En 745 -88 som hade gått 53.000 mil. Inte alltid man åker och hämtar en fulltankad bil, haha. :) FLYT! De trodde inte att den skulle bli såld så snabbt. Men jag kollade flera gånger om dagen och när den kom ut ringde jag direkt. Samma dag hämtade vi den. Efter mig så hade det ringt folk som fan. De är eftertraktade på vintern! Manuella alltså. Automat är inget att ha och absolut inte på vinter. Fastnar man med en automat så sitter man. Dessutom drar de soppa som fan om man sladdar om man ens "kan" sladda då växellådan vill växla när man börjar varva - inget att rekommendera alltså. 
Föressten! När vi kom dit (vilket var i skogen, långt, långt ut och på slingriga smala vägar!) så kom jag på att jag inte hade tagit ut några pengar. Woops! Haha, men av en slump hade jag min internetbankdosa på mig så då löste det sig ändå. Pjuh! 

Han var röd och sleten när jag köpte honom, Högen, men hade
inga bilder på datorn från det. Den externa hårddisken är inte här.

Den andra grejen var att vi startade en Pay & Jump i slutet av månaden och då var det ett tag sedan vi hoppade sist. Jag var lite osäker på om jag verkligen ville "satsa" på att hoppa en 90. Det kunde ju totalsabba vårt självförtroende... Men jag gjorde en chansning. Pärla och jag hoppade 80 och 90 cm. Båda blev kanonrundor med en varsin bom ner i båda starterna! Var hur glad som helst! Vi hade flyt och tempo vilket höjde vårt självförtroende. :)

Förutom detta så började även sista terminen någonsin i skolbänken, eller nåja, iaf gymnasiet.

Idag är det onsdag. Tänk vad mycket bättre koll man har på saker och ting när man gör vettiga saker på dagarna; typ jobbar. Har visserligen inte jobbat idag, men ändå. Jag hoppas få göra det imorgon några timmar.

Slog på TVn när väckarklockan ringde, lyssnade lite på radion och drog mig ett bra tag. Sen blev jag så illa tvungen att dra mig upp och diska lite. Frukost efter det, och eftersom jag inte orkade tillverka något så fick det blir rester från igår; våfflor, grädde och sylt. Den ultimata frukosten? Nyttg och sådär med. Perfekt. Gott var det iaf, även om de var lite sega, haha.

Ut till hästapållarna. Red Pärla i skogen till backen ("himlabacken" som de andra i byn kallar den) och skrittade uppför (tog en evighet), travade ner (nerförslut) till vändplanen, galopperade upp till toppen av backen och skrittade ner igen. Travade och galopperade bort till Wighs och red den andra skogsvägen tillbaka till oljetorpet. När vi skulle börja skritta av så hade vi varit ute i en timme. Totalt var vi ute i 1h 15 min.

Usch, vad arg jag blir på min vänsterhand! Jag liksom håller handen i "rätt utgånsläge", men viker sedan handleden inåt. Så tygeln är i närheten av att korsas över manen - INTE bra. Antar att det kommer av att jag förstörde sitsen med en sadel så jag numera har svårt att hålla ner vänster häl/hålla om med vänster skänkel. Då får jag såklart ingen respons på vänsterskänkeln och försöker omedvetet fuska via handen. Även att jag VEEET vad och varför jag gör det så är det så svårt att låta bli. Ovana ffs. Men finns inget annat att göra än att försöka träna bort det. Det MÅSTE bort!

Älskling får stå för bilden. (Vet att hon inte går perfekt...)

Hårt var det i backen, men jag hade planerat att Pärla skulle få lyfta på fötterna (i lördags, egentligen). Men eftersom det är hårt och fuset så är det väl ingen bra idé. dock kom jag på att hindren på oljetorpsvägen står där det är lite "mjukare" (mindre hårt). Så där planerade jag att bygga upp en studsserie. Sagt och gjort. Efter mockning och vattenbyte så fixade jag Pärla och vi red dit.

Där hoppade jag av, släpade runt på Pärla (och lät henne stå själv då och då. Men hon kan få egna ideér av sådant, så jag fick hålla koll på henne). Serien bestod av (från gården till oljetorpet): stubbe+stubbe+pinne= litet hinder, tre galoppsprång, fyra studs (likadana och på ungefär samma höjd som första) samt ett galoppsprång till ett räcke med pinnar under.

Höjden på de små hindren låg på 40-50 cm, de flesta på runt 40. Det var alltså stubbarna som fick bestämma höjden, haha. Dessutom var pinnarna olika grova och olika långa, så det blev lite blandat med smala och något längre "bommar". Men det fungerade! Till räcket tog jag de långa, men smala stubbarna så det hindret blev 1m helt uppsatt. De första gångerna slängde jag ner den pinne/granstammen på backen så det var i samma höjd som de andra.

Först red vi bort till Oljetorpet och värmde upp på olika ängar där. Tyvärr så fungerade det inte jättebra då det var traktorspår över alla och de hade fryst. Men vi försökte och hon gjorde så gott hon kunde. Det var svårt att komma om och arbeta henne, men hon fick jogga sig varm och ta några varv i galopp iaf. Dessutom finns det en liten, men brant, stig mellan två av ängarna. Den skrittade vi upp och nerför några gånger. Sedan red vi tillbaka till "hindren".

Jag började med att hoppa den fram och tillbaka några gånger. Då kände jag att studsavståndet (som jag ville ha korta) nästan var lite väl korta. Så när jag sedan skulle höja upp räcket till 1m så längde jag studsen någon decimeter med. Sedan tog vi serien med räcket sist. Stopp, sa Pärla. Jag var osäker och blev lite förvånad att räcket kom så snabbt! (Trots att det var jag som byggde, haha.) Så jag vände runt och tog bara räcket (något diagonalt). Stopp sa Pärla och jag började bli frustrerad. Då tog jag några djupa andetag och tänkte "men tryck över henne då!". Sedan kom vi på det igen, jag RED, höll om, kollade rätt osv. Pärla hoppar hur bra som helst! Då tog vi hela serien och det flyter som på räls! En gång åt andra hållet; räcke, ett galoppsprång, studs, tre galoppsprång litet räcke. Även det gick kalasbra och nu började vi få upp flåset och självförtroendet. Pärla tyckte det var jättekul! Vi tog det åt båda hållen en gång till och sedan tog jag det tillbaka en gång. Någon gång fick hon med någon av studspinnarna ner, men annars var det mer eller mindre perfekt (från Pärlas sida) varenda gång! Självförtroendeboost! :D Det var så kul! Dock märkte jag att jag "brände" mig vid knäna, vilket såklart var bevis på att jag höll emot/spännde dem. Inte bra, men försökte tänka på det. Vi red sedan genom skogen och travade en bra bit för att därefter ta stigen till grusvägen och skritta hem. 1h 15 mnuter. 

Det kändes så lätt och det var så kul! Pärla tyckte också det och hade både power och bjudning. Underbart!

Snabb, slarvig paint-bild:

Mellonie fick gå ett varv runt gårdsplanen.

Är det lika hårt imorgon så blir det nog en promenad vid hand för båda. Känns det "bättre" på marken så dressyrar vi på ängen.

Jag har ingenting att säga.
Just nu är allting skit, och ännu värre.
Fuck everything.

Pärla igår: dahlseda + flugeby. Mellonie: stå.
Pärla och Mellonie idag: stå.

http://www.youtube.com/watch?v=35PFeIpv_IU = on repeat.

But its too late
to say
Im sorry

När jag kom ut så började jag med att ringa och ändra på försäkringen. Buhu. Har bara trafik numera. Hoppas det blir kortvarigt... Sedan skulle jag ringa AF och berätta hur det går (ska göra det en gång i månaden). Men det var mellan 50 och 70+ i kö före mig alla gånger jag ringde, så jag sket i det. Får göra det imorgon... Eller någon annan dag.

Sen gjorde jag iordning stallet; mockade, hämtade spån och bytte vatten. Därefter red jag Pärla. Det fick bli klättring idag. I den enooorma backan som de andra kallar "himlabacken". Vi tog skogsvägen dit. Jag tog tiden uppför, och det tog 8 minuter. Vi skrittade bara och när vi kom upp travade vi till vändplanen, tog några varv där och sen travade vi tillbaka. Sedan blev det skritt hela vägen ner igen. Men därefter galopperade vi hela vägen till Wighs och skrittade nerför backen till Kjells lagård. Den sista biten blandade vi gångart något och sen skrittade vi hem. Totalt var vi ute i 1h och 10 minuter.

Mellonie fick sig en 15-20 minuters tömkörning/longering på ängen. Det gick skapligt. Något hopp rätt upp i luften och lite tjut. Men annars så, haha. Hon går för övrigt rent. Imorgon ska hon stå och sedan funderar jag på att longera henne (utan tömmar) för att se hur hon rör sig då. Det verkar gå åt rätt håll...

När jag red Pärla var det inte så farligt kallt, förutom när jag sket i vantarna för jag bråkade med telefonen på hemvägen. (JAG HATAR VANTAR! Men ibland är de bra...) När jag sedan skulle tömköra Mellonie så frös jag som fan om händerna - trots att jag hade vantar. Tycker det var rätt sjukt för såå kallt var det inte. Vad bortskämd man har blivit med värmen förut. Nu är minsta lilla minusgrad ett steg närmre förfrysning.

Det var tänkt att jag skulle plocka fram lite bröte ur skjulet och ta med. Men jag orkar inte det. Dessutom ska jag ut tidigare imorgon och då hinner vi ändå inte åka iväg med skiten. Så jag tar med det då i stället. Jag borde även föra över bilderna från igår, men även det känns jobbigt. Jag borde äta. Då piggnar jag nog till lite. Dagens steg än så länge då: 10640 och lite mer lär det bli.

Nu funderar jag starkt på att dra in och handla, göra mat, diska och slöa vid tvn. Men det blir så jävla dyrt att sitta och surfa på telefonen... Jag betalade även VRFs medemsavgift idag (hade visst glömt det) och till min stora förskräckelse (heter det ens så?) så märkte jag att det har krympt något förbannat på kontot nu. GAH. Inte många kronor kvar.

Mellonie får stå för dagens bilder:

Från tvåtiden och till nu har det varit full hålligång. Jag kan ju inte direkt klaga på att det inte går att fördriva tiden, trots arbetslösheten. :P Har för det första tagit kort på Becka som red. Det enda jag gjorde var att ta några varv trav och framför allt galopp för att få igenom henne. (Pärla, alltså haha!) Annars red bara Becka. Jag hade sporrar och vilket skillnad! Genast svarade hästapållen på inner(vänster)skänkel och jag fick tusen gånger bättre skänkelläge. Dock dog kameran och jag orkade inte byta batterier för jag skulle ju som sagt bara ta några varv med henne. Sen när hon skulle skrittas av så slängde jag på Mellonie tömkörningsgrejer så fick hon hänga på en sväng på 20 minuter. Det gillade dem! Det var länge sen de fick komma ut tsms nu. Visst, ibland tar jag ju en promenad med dem båda, men det var också ett tag sedan nu. På de här 20 minutrarna så mötte/var vi i närheten av två traktorer. Vad är oddsen? Aja, tycker det är väldigt viktigt så det var absolut inga problem. Vi skyndade oss till öppningen av ängen för att ha det lite bredare, men Mellonie stod vid sidan av vägen och kollade lite stelt och mycket nyfiket när den ena passerade. Det var ju mat på kärran! (Vilket hon säkert inte kopplade. Men ändå.)

Därefter skrev jag ett brev. (Det luktar jobb.) Den här gången ett jobb jag verkligen VILL göra och är sugen på. Dock är det en bit att pendla, men ändå. Det kan det kanske vara värt? Håller tummarna iaf.
Efter det så körde jag in Rikard och postade brevet. Sedan köpte jag mig äckligt feta hamburgare på Sibylla (whattever, har redan förstört den här dagen ändå med en bulle efter frukosten..). Men jag har inte dåligt samvete för jag gick en sväng med Marielle på omkring 50 minuter. Snacka om skönt efteråt! 

När jag diskade imorse (jusste, det gjorde jag med ja!) så städade Emil lite i olika lådor - för jag ska ju snart flytta dit mina kläder av en rätt logisk anledning. Då hittade han en ny, oanvänd stegräknare. Så den har suttit på sedan dess, typ. Jag kikade nyss på den och såg till min förvåning 12.700+ steg. Inte illa! 10.000 är väl vad de rekommenderar / dag? Eller är jag helt ute och cyklar? Aja, det kändes lite kul faktiskt. Så de där hamburgarna (plus allt lösgodis igår + senare ikväll (a) haha) kommer jag inte bry mig om.

Angående bilen så går man numera som han ska, på fyra cylindrar med andra ord. Innan behövde jag dock tanka, och han hade dragit en bit mer än han "borde", men å andra sidan har jag stått på tomgång = skrapat rutan några gånger och dessutom är det halt. Därför varvas det ju en del mer än det borde, höhö. :] Så jag kan inte klaga än så länge. Jag får ju gå efter bilens "stora" trippelmätare (dvs "36.xxx,x") och gå efter de siffrorna som är nr två och tre bakifrån. Tankmätaren fungerar inte (det är ju en 740, haha, sjukdom!) och den "lilla" trippelmätaren går inte att nolla. Därav den regelbundna soppatorsken (dunk i bilen ofc) och det är lite svårt ibland att komma ihåg vilka siffror man ska komma ihåg. I-landsproblem? Låter krångligt, men man vänjer sig. Och som sagt; dunken har räddat mig ett par gånger.

Ingen som behöver köpa däck btw? eller extralysen? Har asbra dubbdäck på  svartlackade plåtfälgar passande 240 (och 740 tom -88/utan ABS). Kööpaa?

TIPS!
En kvinna som jag lånade en häst av för många år sedan bad mig skriva ner när jag red så vi kunde hålla koll på det. Detta var i mitten av december 2006 (har jag för mig). Sedan dess har jag fyllt i varje dag i almanackan vem jag har ridit, vart/vad vi har gjort och ibland hur lång tid det har tagit. (Dock vet jag ju hur lång tid varje runda brukar ta, så numera skriver jag sällan tid. Bara om det har varit väldigt långa eller väldigt korta pass). Det är iaf ett hett tips att fylla i och hålla koll på hästen. För jag vet inte hur ofta man har hört, framför allt förr, att någon inte vet när hästen stod senast, hur länge hästen har stått eller när hovslagaren var senast. ALLT sådant står ju dokumenterat och då är det bara att bläddra bak och kika om det är något man funderar på eller har glömt bort. Otroligt praktiskt! Jag sparar dessutom samtliga av mina almanackor för vem vet när de kan vara bra att kika i?

Grön färg är Pärla. Det orangea är text där det står vad vi har gjort och svart är "den andra hästen", vilket oftast har varit Tola och nu sedan tre och ett halv år tillbaka Mellonie. Prickad bokstav innebär lugnt, inte på ryggen (är nog inte någon prickad just på bilden). Exempelvis kortare promenad vid hand/bus på gårdsplanen eller trickträning t ex. Bokstaven betyder vem som har motionerat - oftast ridit, eller kört. J är jag förstås och R är min lillasyster Becka, I är Ida, F är Felicia och så vidare. Tom ruta är vila och om det är pga någon speciell anledning skriver jag det. Se och lär. :)

Glömde skriva igår att när jag tömkörde/longerade Mellonie så gick hon rent vartenda steg hon tog. Inte ett enda orent steg. Så när hon är i balans så är det uppenbarligen inget fel på henne.

Jag hade tänkt att tömköra/longera henne lite idag med, men jag har mått så jävla dåligt så jag sket i det. Orkade verkligen inte. Men Pärla red jag, och vi var på ängen igen. Becka kunde följa med och fota. :D Så kul att ha lite bilder. Dock så ser jag ju bara fel på varenda bild och tycker väl det kändes bättre än det ser ut. Fast Morton gick förbi en gång och det märkte Pärla, haha. Jävlar vad stark hon blev och hon drog inte lite mot honom. Men aja. Jag har verkligen stora problem med att ha ner hälen, framför allt vänster. Jag tycker även jag ser hård ut i handen... I behov av tränare? Jotack. Som om inte det vore illa, så är dessutom typ alla bilder i vänster varv. Men jag tycker det är snyggare med den "rena" sidan (inte man-sidan) så därför råkade jag visst nästan bara välja bilder från vänster varv.

Vi ska minsann terrorisera backarna mer här i krokarna ser jag! Det har ju varit lite försiktigt med klättring nu på ett tag. Men det måste bli ändring på det.

Jag har inte världens bästa ordning på mina grejer osm kommer med posten, om man säger så. Eftersom jag inte bor där posten kommer så kollar jag på eventuellt brev och gör vad som ska göras. Därefter hamnar det på skrivbordet.... Bland all annan reklam, broschyrer, kataloger och tusen papper och brev. Jag har dock aldrig slarvat bort någonting för jag har ju alltid vetat var det funnits - nämligen på skrivbordet.

Men nu har jag alltså lyckats! Och det är ju inte vilket papper som helst som är borta... Det är det där utdraget ur belastningsregistret som man kan beställa hos snuten. Ett ganska viktigt papper alltså, som gäller ett år och som man ska visa upp när man söker arbete inom vissa branscher. Skit också. Jag hade verkligen behövt det just nu. Hoppas verkligen det ligger i en av pärmarna i lägenheten annars har jag ett problem.

Hur jobbigt och krävande ska det egentligen behöva vara att skriva ett personligt brev? Väldigt, tydligen. Har hållt på med det nu och det var verkligen ansträngande. "Man ska ha med det, men inte det och undvik detdär men framhäv dethär..." och blä! Jag tolkade det som jag ville och skrev som jag ville. Det får fan duga.

Och som om inte det räcker... så borde man ha med en bild! Jag brukar inte skicka med bilder för jag... har inga? Jag tar inga egobilder längre och oftast så är det ju jag som håller i kameran, alternativt att de bilderna som tas inte kommer ut offentliga (så man kan knycka dem) eller så är de olämpliga (som med släkten). Borde verkligen leta reda på en vettig bild. Men hur gammal är okej?

Red en kortis på bara 35 minuter med min Pärlatant. Kände att jag inte var på humör att plocka med henne utan att jag blev stark och det blir inte dirkt bättre av det, så då drog vi hemåt. Hon kändes lite småseg så jag tror inte hon misstyckte. Mellonie däremot! Hahahaha, vad sur, nej FÖRBANNAD hon blev på mig innan! Stackarn. :) Skulle byta täcke för de var så blöta. Det hade dock inte kommit igenom något, men ville ändå ge dem torra täcken. Pärla fick nytt när jag hade ridit klart. Men på Mellonie så tog jag av det översta täcket (det som skulle bytas ut - regntäcket) och så hade hon ett i fleece under. Under det så hade hon bogskyddet. När det blöta var av så drog jag fram bogskyddet. Mothårs alltså, och det brukar inte vara populärt. Men idag så blev hon så sjukt sur! Skickade upp frambenet skithögt och skrapade som fan, samtidigt som hon skjöt upp huvudet och slickade öronen bakåt. Lilla vännen, hahaha. Tyckte hon såg så kul ut! Rättade till fleexetäcket och tog på det torra regntäcket. Nöjd ponny igen. :] Slutet gott allting gott.

Pärla, September 2006, 16 år gammal.

Hon var så oproportionerlig då! Kolla vilken grov kropp, särksilt framtill, och så tunna ben (i jämförelse med kroppen!). Ser inte riktigt klokt ut. Så ska inte en fjordkropp se ut! :/ Jag ser även att jag varken kunde sadla, tränsa eller rida på den tiden. (Det sistnämnda kan jag väl fortfarande inte, till och från...)

Maj 2011, snart 21 år gammal.

Den där manen har väl nästan alla olika åsiker om... Men den har gjort att halsen ser betydligt mindre/smalare ut och det är ganska mycket mer luft under magen, haha.

September 2011, 21 år gammal och ganska exakt fem år senare. Dock tycker jag personligen att hon är lite väl rund och mjuk här. Hon kunde varit mer "slimmad". (Har nytagen bild på telefonen. Ska nog försöka få in den i datorn så småningom).

Dagens pass.
Först och främst så var det rodeo och bus i hagen. Vem satte igång det? Pärla såklart. Runt, runt kutade de med de flesta hovar i luften mest av tiden. Det tog en stund att få ner tag i henne. :P Själva ridturen i sig bestod av en blandning av hastighet och power, men även en del arbete. Inte det hårdaste ridpasset, men det var inte heller tanken. Vi var ändå ute i en timme, så det blev lite längre än vad jag hade tänkt. Det fick bli skogen och flugebyrundan.

"Ibland blir det inte som man tänkt sig". Jag tror jag har läst den meningen nästan överallt. Den gäller även mig. Mitt år skulle inte kunna börja sämre:

- Jag är arbetslös. Och fattig.
- Mellonie travar orent.
- Mina föräldrar ska/håller på att separera.
- Emils bil blev sönderslagen (och min går skit >< och drar 1,5l/mil).

Känns som ett toppenår det här. Absolut.

Om jag sedan ska kommentera den här skiten, låter det såhär:

- Jag SKA ha jobb, jag MÅSTE ha jobb.
- Mellonie blir sakta men säkert bättre. Det går åt rätt håll! Hon visar inget i hagen, är pigg och busar. Ibland får hon följa med på små äventyr/promenader.
- Det är väl ingen big deal, eller? Jag har nytt liv. Men det värsta är den ojämna stämningen. Från ena hållet glad och andra hållet... inte särskilt glad. Jobbigt att vara i mitten. Dessutom... HUR BLIR DET MED MINA HÄSTAR!? Det brister, och allt pga punkt nummer jävla ett.
- Det kostar och tar på krafterna att leta fram delar och laga hela jävla tiden! Att de jävla kräken inte bara kan tala om vad som stör dem och är fel! DAMN.

Om jag skulle vända på det och se det från den ljusa sidan så har jag inte så mycket att jubla över. Men några få, värdefulla, viktiga saker är det.

- Jag och Emil har varandra och vi har det bra. Planerna gror, dock sakta, men vi ligger på samma nivå med samma/liknande mål i livet.
- Vi kommer göra en drastisk förändring/ta ett ENORMT kliv i vår livskarriär i år. Detta tack vare framför allt två personer. Winwin-situation.

PÄRLAHÄST
Idag stod hoppning på schemat. Det gäller ju att passa på när graderna är åt det positiva. Jag slet ihop till en variant av övning. Den innebar två hinder på långsidan, 12-13 m, en smal oxer och ett räcke, samt två diagonala räcken. Samtliga hinder med frambom. Då kunde vi träna på avståndsbedömning, galoppsprång och raka och brutna linjer. De diagonala räckena stod så att de gick att hoppa både diagonal och som en bruten linje till antingen räcket (ca 19 m) eller till oxern (15-16 m).

Jag började med att sätta de diagonala räckena på 50 cm och bara ha bommar på marken på långsidan. Där kände jag lite på galoppen och kom fram till att vi behöver ha tre lite fram för att det ska bli bäst känsla och flyt. Jag märkte även att jag inte har så mycket att säga till om (mer än vägen) mellan olika hinder. Hm, inte så bra kanske. Men så länge man inte ska göra annat än hoppa dem på raken fungerar det ju, haha. (Hjälp? ><)

Därefter satte jag även upp linjern oxern och räcket på 50 cm. Vi hoppade de olika linjerna, både "själva" och ihopsatta med varandra. Jag tog även de båda diagonala efter varandra (så det blev som en båge) några gånger. När vi hade ganska bra kläm på detta så höjde jag samtliga hinder till 80 cm. Jag tog någon linje, därefter satte jag ihop allt till en bana på nio hinder totalt. Det gick faktiskt helt okej! Jag fuskar med vägarna men Pärla är "öppen för förslag" (ehm...) så det är inget som verkar störa henne. Men jag blir lite sur på min egen ridning samt att hon inte lyssnar på min vänsterskänkel när den är innerskänkeln. (Hon bjuder på hindret jag tittar på och då kapar hon vägen <- kan ju inte dirket skylla på hästen, men då har JAG svårt att hålla ut henne ordentligt.

Som avslutning höjde jag oxer till ett stigsprång på 90+cm. Tog först linjen och fick inte till avsprångspunkten?! Hästen hoppade. Gjorde om. Blev likadant men VÄRRE! Var tvärsäker på att nu kan hon inte hoppa - men hade fel och hästen HÄVER sig över mer eller mindre stillastående utan att riva (kom dock emot bommarna vilket inte är särskilt konstigt). Har för mig jag provade igen med mycket driv och det blev bättre. Tog därefter bara hindret (inte linjen) via en större volt - kom bra och hon hoppade så fint. Fortsatte runt, som gången före och tog det igen (för känslans skull) och vi kom bra igen och hon hoppade kalas!

Avslutade med att hoppa de båda diagonala räcken på 40 cm några gånger. Travade och skrittade lite för att därefter binda upp Pärla i staketet (i grimma och grimskaft över tränset såklart!) och plockade in allt. Hua! Det var tungt! Tog dubbla bommar alla gånger utom två och dubbla stöd dubbelt utom "dubbelstöden/oxerstöden". Men klockan gick och jag ville vara effektiv.

Vi var ute totalt 2,5 timme! Det tar tid att hoppa, även om själva "hopptiden" är ganska kort. Aja, hemma igen och hästarna står nöjda med några kilo hösilage.

Bara för att ha en bild.

Min mage kurrar med och det har den gjort ett par timmar nu. Så jag ska försöka åka in och tillaga lite mat. För övrigt så bråkade bilen imorse (läs förmiddags). Han startade, jag backade ut. Jag hörde hur han gick ner på tomgång och dog. Startade, efter motorn gått några varv, och gick fan inte på fler än två cylindrar! Jävla skit! Så han dog igen. Så höll vi på en stund. När jag provade att gasa eller pumpade med gasen så ströp han bara. Han brukar vara svårväckt när han är kall så man behöver varva för att han ska arbeta med alla fyra cylindrar. Men det här var värre än någonsin! Efter lite petande på diverse delar (som har bråkat tidigare) och ytterligare startande och desperat få upp lite varv, så lyckades han hålla sig levande iaf. Så efter lite varvande så gick det sedan att köra och efter en stund var han sig själv igen. Phu! Jag lyckades ta mig till gården utan fler missöden.