B I T T E R F I T T A
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
2
12
14
15
17
19
22
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2012)
>>


high chaparral

Vid halv tio ringde vaknade vi till hyfsat. Vädret var fint så jag tyckte vi skulle ta en sväng till Värnamo. Ut och vattna hästarna, duscha, äta lite mm och därefter styrde vi mot vilda västern.

Jag vet inte om det var så jäkla kul faktiskt. Häftigt var det såklart, och vilka summor de har lagt ner för att få det så verkligt ändå. Men vore man runt 5 var det nog roligare. Vi såg en show, åkte lite tåg, gick i affärer och njöt av solen. Jag red på elektrisk tjur med och jag tror det blev nytt rekord, höhö. Det var både ungar och vuxna som åkte, och den som hade suttit kvar längst när jag kollade var en man som satt runt 50 sekunder. Jag satt kvar i 1:12. Men jävlar vad ont jag hade i händerna sedan! Kändes inte riktigt som att åka Pärla - hon är lite luftigare, haha, men ändå. Det var kul att prova. Hade varit bra mycket lättare om inte tjuraset vore så bred över "ryggen". :P

Nu blir det en kvällstur med Pärlatant.

27 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
åttiotvå onödiga kronor

Det visade sig att jag ahde sett fel i katalogen = skrivit fel på inköpslistan = köpt fel oljefilter. Ingenting att göra åt. Bara att ratta ner till Mekonomen och köpa ett nytt. Asabra. Så nu ska jag snart ta ur tummen och traska ner och byta. Den här gången ska jag inte börja med att palla upp Olle och sen upptäcka att jag är för kort för att nå överifrån om han är uppe. Så det var bara att kana på gruset istället... (Fan vad jag känner att det här är intressant, hahaha! :D)

Funderade på att tona om min stackars bil, men blev snabbt idiotförklarad och borde tydligen inte göra det sjäv. "Vill du inte ha det BRA gjort?" Förlåt då, för fan :O haha. Trodde jag var bra på det, men okej då. Haha, slipper jag så gärna för mig.

Ärligt talat. Jag är riktigt trött på folk med dålig fantasi - speciellt när det gäller namn. Det jag syftar på den här gången är ett visst namn som STÄNDIGT får nya induvider. Jag tror jag vet om en handfull hundar och flera stycken hästar som heter samma sak. Det är ett kort namn, två stavelser och enlgit mig är det inte så fint, faktiskt. Okej när fösta djuret fick heta det men nu står det bara för fantastibrist! Namnet är förstås LADY. De som har tänkt att döpa något till Lady borde tänka om. Så lyder förslaget från mig. Finns massa roliga, fina och vackra namn. Man kan hitta på egna och verkligen fantisera ihop något som är unikt! Gör det istället.

Idag är det en speciell persons alldeles egna dag. GRATTIS ZARA SOM FYLLER TANT! (som oss andra 91or detta året, haha) 20 år och inne på nästa etapp i livet. :) Go girl!

26 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
kungen själv dåva

Idag har jag varit förjävla nyttig alltså. Började dagen med en sväng upp till Jönköping; Biltema (~3000:-!), Eko samt Mekonomen. Det var lika bra att ta det där när man ändå var precis bredvid. Så nu är jag ganska många lappar fattigare. Men å andra sidan behövdes i stort sett alltihop.

När vi kom hem så åt vi lite flötig mat och därefter drog ut och red. Pärla fick gå ett pass med en hel del galopp, där jag stod i lätt sits. Blandat med trav utan stigbyglar = benen och magen fick arbeta idag.

Efter hästarna och allt arbete med dem drog jag in och bytte om. Därefter tuffade jag ner några meter till verkstaden och började pilla med Olle. Det som var jävligt störande var att när jag stod i affären så tyckte jag att oljefiltret kändes jävligt långt, så det var nog för stort. Men det sopade jag över och tänkte att jag nog bara kom ihåg fel. Men när jag senare stod och höll på med skiten så visar det sig att det likt förbannat visst var för stort. Skit med då! Så det fick helt enkelt inte plats. (Inte ens med våld!) Så det var bara att torka av det gamla och låta det sitta kvar. Surt. Men oljan i motorn bytte jag iaf, och även ventilkåpspackningen. Vad gäller denna så måste jag nästan berätta att jag är så sjukt smart ibland - inteee... Jag petade av de där muttrarna och under tiden jag gjorde det tänkte jag "nu får jag inte glömma någonting när jag ska sätta tillbaka dem". Nej, men visst. Jag skrapade av den gamla packningen, satte dit den nya, satte dit kåpan, fyllde på med olja och startade bilen, ca minuten. Inget konstigt. Stängde av och kollade stickan. Det behövdes lite till, fyllde på resten av dunken och startade igen. Inget konstigt alls. När detta var klart så började jag byta tändkablarna. (De satt SOM FAN, btw.) När jag hade bytt första ser jag att jag har glömt att sätta dit jorden! Jag ahr fan glömt att jorda motorn! >< Det var två mindre jordflätor som satt på de båda muttrarna längst bort. Men de hade jag såklart glömt sätta tillbaka. Haha, och bilen startade ändå! Jälva bil alltså, haha. Den ena flätan låg mot motorn vid en del som inte var lackad och inte heller så skitig, så det kanske räckte den stunden, eftersom bilen inte behövdes flyttas på. Eller något. Gissar det. Eller så finns det flera (mycket möjligt) och den räckte under tiden. I alla fall så var det ju en jävla tur att jag såg det. Jag bytte även de andra kablarna.

Det som är kvar att göra nu är byta tändstiften (vågade inte ge mig på det för de ska dras med ett visst moment och jag kan/vågar inte chansa på hur hårt det är med handkraft), fördelarlocket, rotorn, slänga på dragkrok med tillbehör och så vidare. Kom inte på mer nu. Jo, just det, byta bromsbeläggen bak. Det var nog typ det. Sedan ska väl hela bilaset så småningom lackas om. Den ena biten iaf.

Idag har alltså Olle fått kärlek. Nu rullar han nog snällt lite till. (y)

25 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Högen - miljöbilen?

Kvällen den 9 juni skulle jag och emil åka upp till några vänner som behövde en extra hand när de bytte lite prylar på sin bil. Regnet vräkte ner och när den ena sidan var klar så ville jag åka hem och sova. Klockan var tio i tolv någonting och dagen efter så skulle jag ta studenten. Så vi satte oss i bilen och han startade som vanligt och det var inga som helst problem. Vi åkte några hundra meter och när vi närmade oss en korsning så var hela vägen fylld med massa vatten. Eftersom det var mörkt och jag sitter lågt, eftersom jag inte är så lång, så såg jag bara att det var vatten och inte hur djupt det var. Gatlyktorna speglade sig i ytan så det såg inte ut att vara djupare en max ett par centimeter. Jag bromsade inte ner, utan låg i ungefär 50 km/h genom vattnet. Det var bra mycket djupare än ett par centimeter, snarare minst en decimeter om inte en och en halv-två. Vattnet skvätte som fan och duschade hela bilen. Emil sa "Öh, för faaan!" och det vräkte in vatten vid hans fötter. När vi hade passerat vattnet (gissnigar på ca 20-30 meter?) så dog bilen. Han lyckads inte tända när vi försökte starta honom igen. Det stank av bränd elektronik och reläerna levde jävlar och klickade och smattrade utan att man vred på nyckeln. Han lyckads starta ett par gånger, men hade man inte full gas så dog han. Det gick inte att köra med honom, utan vi fick springa tillbaka till de andra och be om bogseringshjälp. När bilen bogserades ner till lägenheten så provade vi att dra igång bilen, dvs lägga i tvåans växel och släppa upp kopplingen. Men han låste hela skiten och däcken bara kanade på asfalten. Det bådade inte gott... Det var bara att parkera och få tag i en lånebil tills vidare.

Eftersom det var väldigt blött i ett par dagar så rörde vi inte bilen förrän två dagar senare. Då försökte vi starta honom igen med hjlälp av startkablar. Först hände ingenting alls. Han nöp någonstans och inget rörde sig. Nästa försök gjorde han likadant. Efter några gånger så kunde man sakta höra hur han försökte vrida lite längre och längre vid vaje försök. Till slut startade han, men då fick man pumpa gasen i botten hela tiden för att han inte skulle dö. Det rök från motorn (bränd olja) och han sköt alla packningar i motorn (förrutom toppackningen) så det rann/sprutade olja lite här och där. Ur avgasröret kom det flytande olja blandat med en jävla massa kritvit, tjock rök. Han luktade gammal tvåtaktsmoped. Grannarna började till och med vädra när vi hade kört honom en stund. Så illa var det!

Troligtvis så skar en kolvring i motorn när vi åkte igenom vattnet. Antingen av en chock, eller av en tillfällighet. Han hade ju gått en bit som sagt, 54.000+ mil. När denna skar så blev det övertryck i motorn och detta gjorde att alla packningar sköts. Så det var bara att ringa en polare, som ringde en bekant och så var Högen såld. Utan fälgar+däck, dimljus och baklysen.

Den killen som köpte bilen bytte, som jag har skrivit förrut, motorn och bytte/lackade motorhuven. Därefter sålde han iväg den till Uddevalla. Vad han gör där har jag ingen aning om...

22 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
hallon

Årets första hallon har jag smakat idag. Sött och gott som fan faktiskt. Varje dag har jag varit sugen på att plocka hallon och göra en paj eller något, men det blir inte av. Jag ser mängder, och då menar jag verkligen mängder, med hallon när jag rider. Både längs vägar och i skogen. Det är nog absolut ett hallonår i år. Men som sagt, den där tummen sitter... Idag blev jag nästan sugen på att köpa(!) hallon bara för att göra en paj. Illa!

Men det blev ingen paj, och inte heller något godis. Vad konstigt det känns. Än så länge är det nog första dagen utan skit. Men det lär garanterat bli något senare för jag är jävligt sugen. Förbannade ovana!

21 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
motivationsbrist

Det är inte bra att kolla på hästannonser alltså. Då märker man hur vilse och hopplöst ute man är i den här sporten. Inget flyt har man, och alla förutstättningar skriker att man ska misslyckas. Allt styrs av pengar. Ridsporten om något är verkliegen ekonomiskt avgörande. Undantag bekräftar reglen, förstås. Man kan lyckas även med de sämsta förutsättningar. Men det hade varit så mycket trevligare om allt inte pekade neråt hela tiden.

Dessutom har jag aldrig någonsin varit så frågande mot min egen hobby. Aldrig har jag tvekcat som nu. Eller undrat om jag borde fortsätta hålla på. När tvekandet kommer så viker även motivationen. Allt går i en fet spiral i en enda riktning - neråt.

Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Ibland vill jag bara lägga hela skiten på hyllan ett tag. Särskilt när blinningar biter helvilt, när regnet vräker ner, när marken är hård som sten, när man inser att man kommer rida samma runda idag som de tusen tidigare dagarna. Snön och kylan lockar verkligen inte. Jag är trött på att åka häst - jag vill vidare. Det fungerar inte utan ridbana. Dessutom är jag trött på att konka dessa vattenhinkar varje dag på vinterhalvåret som fryser till tjock stenhård is direkt när man har ställt dem på plats.

Men även om det är så jobbigt, så får man så himla mycket tillbaka. Särskilt när man är inne på en tävlingsbana och allt är så jävla kul. Då är det värt varenda svettdroppe, varenda frusen minut och allt detta släpande på vatten. Men det är en lång resa till varje merit.

Jag oroar mig dessutom en del om den gamla hästen. Hon mår visserligen prima och är mer än gärna ute på både ridturer och tävlingsbanor. Men man vet ju inte vad som händer i framtiden. Hur länge håller hon? I min värld kommer hon finnas för alltid. Det finns inget slut på några historier. Jag intalar mig att hon är odödlig och osårbar. Men så fungerar inte världen.

Både Linus och Staffan var också odödliga, men det hjälpte inte. Åldern svepte Linus och lastbilen (troligen) svepte Staffan. Även om man är odödlig när man lever innebär det inte att man inte kan dö. Så när väl döden kommer blir man så förvånad så man bara vill häva ur sig all sorg med ett högt vrål.

Det finns alltid slut. Alla kommer vi dö någon gång. Det skrämmer mig. Jag kan utan problem bara ställa mig och krama Pärla och gråta som om hon redan vore död. Det har jag redan gjort många, många gånger. Jag vill inte att hon ska försvinna ur mitt liv. Hon betyder så mycket och hon bär på halva mig.

Folk har sagt till mig att det "bara är att pensionera" henne. Men de har fel. Hon går lika hårt som alla andra hästar jag har haft. Helst sju, men i alla fall sex dagar i veckan. Hon vill ut och röra på sig och så länge hon vill så kommer jag motionera henne. Får hon inte den dagliga motionen så blir hon nästan tokig. Det blir lekar i hagen oavsett om man vill det eller inte, och hon springer nästan över folk för att ta sig ut. Hon rymmer och busar allt vad hon orkar. Och hon orkar! Så det blir inte någon pensinering på ett bra tag - så länge det inte händer något.

Men även om jag älskar den hästen och mer eller mindre lever för henne, så känns det ändå inget vidare ibland. Motivationen sviker och då ingår allt. Men även om jag inte har någon motivation så kräver huvudet att få träffa de underbara fyrbeningarna.

Jag skäms när jag märker att jag inte alltid vill ut, vill rida, vill träna. Men det bästa som finns en sådan dag när man inte orkar rida - egentligen- då ska man slänga sig upp på hästen och bara busa! Släppa allt och bara ha kul. Då försvinner den tråkiga minen och alla tankar och det blir helt ärligt roligt. Jag busar och leker med mina hästar och jag vet att de älskar det lika mycket som jag.

Har du alltid sadel - skit i den! Har du alltid träns - skit i det! Har du alltid hjälm - skit i den! Kom igen, vad är det värsta som kan hända?! Att man ramlar av och dör, so what? Var det inte värt det? Spänningar och dumheter gör det hela bara så mycket roligare.

Imorgon är ett pass inplanerat med mycket övergångar och mycket tempoväxlingar. Men bara för att jag skrev det så ska vi nog ut och göra dumheter dagen efter, och vädret är på vår sida. Jag rider nästan alltid barbacka om det regnar i vilket fall. Men ska man skita i hjälm och annan bröte så känns det helt klart bäst om solen skiner (eller att det i alla fall är uppehåll) och vinden tar tag i håret.

Låter det oseriöst i detta jävla samhället som är uppbygt på genomtänkt planering? Vafan, kalla det balansträning!

19 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
coolt

Gick en promenad med jen9 och så babblade vi på som tusan som vanligt. När vi hade besökt mc så kom vi in på ämnet att vissa är så jälva snälla och verkligen bryr sig om alla. I min värld är det helt sjukt. Vem fan kan liksom vara snäll ALLTID och bry sig om alla ALLTID. Då kommer man säkerligen få ett hundratal vänner. Hur i hela friden hinner man vara där för alla? Och hur hinner man lägga lika mycket tid överallt och verkligen umgås och ge alla tid. Jag tycker det är imponerande att en del faktiskt lyckas. De är genomsnälla, accepterar alla, bryr sig om alla och ser alla. Fascinerande. Och jag som tycker jag är för lite med mina vänner. Tänk då om man hade 90 till. Häftigt äre minsann. Med de som lyckas. Okej, då är kanske inte alla så nära, eller bästa vänner. Men ändå. Den människan som lyckas, den lyckas då ändå vara snäll. Alltid.

Det är då fan mycket enklare att var elak :]

19 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
<3

Its good to be here, long time no see my dear
I took the run out to the road to find a way
But the loneliness broke into tears.............................VÅR LÅT ÄLSKLING
I believe I was wrong but baby..................................you know i love you
Now I know your love is not a thing
You throw out in the cold and walked away
Im so sorry, please say you forgive

Close your eyes baby and lend me your finger
Together we walk out as one
No lonely nights, broken promises or fights will
Return anymore

I remember a time I believe was fine
But inside my heart broke down in two
Something inside starts to burn like a fire
And I knew it was you

Were broken and damned
But together well find a way..............................älskade vän,
And no longer shall hell awaits..........................vad du stod ut
We will seek all the light in the day...................med allt vårt bus
Cause forever our love will breathe

Close your eyes baby and lend me your finger
Together we walk out as one
No lonely nights, broken promises or fights will
Return anymore

I remember a time I believe was fine
But inside my heart broke down in two
Something inside starts to burn like a fire
And I knew it was you

Were broken and damned
But together well find a way............................
det är och kommer alltid
And no longer shall hell awaits...........................bara att vara du
We will seek all the light in the day
Cause forever our love will breathe

Were broken and damned
But together well find a way................................i nästan ett
And no longer shall hell awaits...........................och ett halvt år
We will seek all the light in the day......................... R.I.P<3
Cause forever our love will breathe


And now ill never se you again. And even if i could,
i dont think i would see you in tears. Broken, and done.

18 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
konsten att laga mat

Varför ska det vara så tråkigt att göra mat? Det hade ju varit mycket lättare om det var kul. Men det är svårt att ha kul när man vet att det blir krav och tråkigt senare - när det är dags för att diska skiten med.

Jag tycker inte om något som har med tillverkning av mat att göra. Det är inte kul att förbereda, typ som att hacka och skala, och det är inte heller kul att laga maten. Det enda tillverkningssättet som är någorlunda okej är faktiskt ugnen. Men det är ju för att man knappt behöver göra något mer än att slänga in maten och ta ut den igen. Och under tiden bör man väl helst hålla koll på tiden och kolla till någon gång då och då. Det är inte heller kul att duka, eller diska. Inte heller att plocka in disken, eller ens plocka in maten från bordet när man har ätit. Varför måste det här ätandet vara så invecklat? Hade det inte varit smidigare om man åt en viss föda, typ pellets av någon sort, och så var det inget mer med det? Jävla påhitt om att man måste ha varierad kost och blablabla. Släng in lite allt möjligt i något kraftfoder då, så vips - slipper man allt krångel med tillverkning och efterarbete.

Fast... hur glamoröst hade det blivit på dessa nobelmiddagar och liknande? Äsch, gör fodret i lite olika färger så blir det kalasbra. Rosa till kungen, och grön till viktoria, gul till daniel (?), röd till karl-ph/filip, svart till drottningen och lila till madeleine, etc. Det är bara att spinna vidare och så kommer dessa petnoga middagar vara lika fina som förr.

Om det ändå vore så enkelt...

16 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
massor!

Sen när blev det okej att säga "annorlundare" i ett barnprogram? Eller egentligen över huvudet taget. Men speciellt i ett barnprogram. Det är jävligt illa. Det minsta man kan begära av den där TV-burken är väl att de iaf använder ett korrekt språk så de kan lära sig lite. Det är för jävligt, som sagt.

Barnprogram ja. Jag sitter barnvakt nu och kommer göra det ytterligare några timmar, samt ganska länge imorgon med. För tillfället väntar vi bara på att lillan vaknar. Hon sover som en stock och har gjort det läänge nu. Jag hoppas hon är på bra humör när hon vaknar, men sådan tur lär jag väl såklart inte ha :P Därefter blir det en välbehövlig sväng till MC. Jag lämnade Olle i lägenheten så det får bli en promenad. Regnet kom innan, så jag hoppas vi klarar oss. Efter MC blir det godis. Ikväll ska vi bli tjocka! :D

Jag har kommit fram till att jag äter skit varje dag. Varje jävla dag. Oacceptabelt. Jag hade även planerat att cykla, men det hände något från planering till utförande så cykeln står mest och dammar. Det blir Olle som får rulla vart jag än ska. Bra eller dåligt, det är ju en annan sak. För att bryta ovanan med söt och fet förtäring varje dag så tänkte jag att idag ska jag minsann inte äta något skräp. Än så länge har det faktiskt fungerat. (Halvfabrikat räknas väl inte som skräp? Haha, inte idag iaf.) Men det lär väl bli lite snuskigt flöt på MC och om jag känner mig själv rätt så blir det nog även ett par godisbitar. SUCK. Att jag aldrig kan motstå?!

Efter barnvaktandet så blir det ölande. Det slog mig precis att det inte heller är så jävla nyttigt. Haha. Men vafan. Jag hoppas det blir Olle som får rulla för det finns ju lite smaskigt ljud i honom numera (två 15"are = lagom). I så fall måste jag fan komma ihåg att påminna ams om markoolioskivan. Hahaha, jag har blivit störd på Markoolio fan.

Jag har en bokad regbesiktning, men ingen dragkrok monterad. Snart måste jag bestämma mig om jag ska ha kvar Olle eller inte. Han har visserligen inte krånglat och han är ju jävligt speciell (=ful) och sticker ut lite. Så troligtvis har jag kvar honom. Dessutom är han ju en kombi med. Problemet är bara att mina vinterdäck (på 240/740-plåtisar) inte passar Olle. Så jag får väl ställa av honom framåt vintern och köpa mig någon hög som passar däcken. För det är ju så man brukar göra - köpa ny bil för däcken inte passar? Haha, vanligt folk hade nog bara sålt däcken och köpt nya däck till bilen. Men inte jag. SÄlja de bästaste däcken?! Nepp, det vill jag inte. Eftersom Olle ändå är nybesiktigad så blir det kalas att ställa av honom, för då är det fortfarande lång tid till nästa besiktning (beroende på när i terminen jag tänker besiktiga) när jag ställer på honom igen. Det är bara det att jag tycker det är så töntigt med folk som inte kör sina gamla högar (som Olle tex) på vintern. Okej om det är en läcker bil, men en sådan där halvdassigt stylad hög är väl inte så noga. Töntvarning, helt klart. Men jag får väl tillhöra dem den här vintern då.

VÄNTA HÄR NU FÖR FAN. Det är juli. JULI! Och här planerar jag för vintern. Ajajaj, vad hemskt. Nu skiter jag i att planera mera och tar det senare. När vintern knackar en på ryggen och det är halt och kul på vägarna.

Nu har jag skrivit av mig lite om egentligen ingenting alls. Jag skulle nästan kunna lova att dela med mig om Högens slut imorgon, om jag orkar. Fast vill ju som sagt ha med en del bilder då, så det skjuter jag nog på ytterligare. Min älskade hög.

På tal om älsklingar! MIN FÖRSTA FYRHJULADE KÄRLEK ÄR DÖD!!!!! Ja, det är sant! BILLY är död! :( Åhh, min älskade första bil :( Han är smälld och kvaddad och slaktad och GAAAAH han är död! Jävla mördare som inte kan köra :(


RIP Billy <3

Synd att det blev ett så tråkigt slut på detta annars så smaskiga och skitroliga (jajamän) inlägg. Men så är det. Nu blir det nog snart en promenad...

15 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
det börjar närma sig


Varje historia har ett slut. Man kommer aldrig undan...

Det känns inte kul. När beslutet är fattat är även motiovationen bortblåst. Jag vet inte inte om det hade känts bättre om det gick ännu fortare, eller om det bara hade gjort det värre. Men allt händer av en anledning. Oavsett om man vill det eller inte. Man kan inte heller styra något. Det är bara att vänta och se.

13 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
semester!

Ohlala! Det känns asaskönt att få vara ledig nu. Även man jag "bara" har jobbat i fyra veckor. Men när man inte är van är det påfrestande som fan.

Kollade precis om Högen var kvar på blocket, men det verkar han inte vara. Jag hoppas verkligen inte att han sålde honom och låtsades att det var halvtank. Fyfan i så fall... Får väl ta och skicakett sms till bilreg om några dagar och se vart han har hamnat. MIN BIL! :(

Jag och emil har föressten bytt lite hit och dit med lite grejer så vi är nog ganska nöjda båda två tror jag. Han har mina gamla classicbaklysen (de som satt på Högen, för på Olle sitter det redan sådana), och mina slitna fälgar 17"/18" med dåliga däck. Jag har hans 15"are och ett mindre slutsteg. Så hokuspokus så sparade jag 1400 spänn bara sådär. Nice. Men när lönen kommer är det tänddelar nästa. De är så fruktansvärt dåliga att han har börjat "hålla på" i svängar precis när han är startad. Akut, skriker Olle. Sedan är det ytterligare massa bröte som måste inhandlas. Pengarna rinner mellan fingrarna...

Vad gäller hästarna så har medryttaren sagt upp sig och helt plötsligt blir det dubbelt så mycket att göra. Men bara man kommer in i det så blir det nog bra. Saknar ju att rida Pärlatanten, men ändå så sviker tiden.

Jag har en massa saker jag stör mig på och hatar som jag vill skriva av mig men som vanligt är hjärnan redan före i nästa aktivitet så jag hinner ju ingenting!

8 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
min Hög! :(

Nu är han ute, Högen. Blockets finaste (EEHHMMMM....) hög. Saknar honom faktiskt. Var så jädra nöjd med den, och älskar saffranfärgen. Men nu har jag ju Olle. Även om han viner och låter, och fälgarna bara passar till 90%. Och ingen dragkrok har han, och kass toningsfilm som fan och ingen board i framrutan, och han luktar illa inuti (Det går inte ens att dölja med mina kära wunderbaums!). Humpf. Högen hade det bästaste gallret med och FAN. Varför skulle han dö på grund av den där vattenpölen för! Tänk om man hade motor liggandes och kunde byta den på en handvändnig - som vissa andra... >< Haha, fan. Men okej, den rutan lär väl inte gå igenom besiktningen med den sprickan. Och jag behöll ju mina vackra classicbaklysen och dimljusen. Äsch. Hoppas han går här i närheten sen! (Men inte om de ska döda honom! :O Det vill jag inte se!) De har förresten satt ut honom som att det är halv tank, men i själva verket är tanken tom när mätaren är i mitten. ELAKT! :O

Lite skabbiga bilder på ledsna Högen: (Han har numera svart huv)

Han ser jätteledsen ut utan dimljus, classicbaklysen,
pentafälgarna och framför allt de rosa hjulbultarna.
I will allways remember our time together

4 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
för idag tillhör dagen

AMS! GRATTIS SOM FAN! :D

Igår blev det bilspeedway och ekbacken med Emil, Cassandra, Rolle och Marielle. Haha, fan va vi garva! (y) Idag ska jag köra Olle tror jag. Det gillar han nog, min kära bil.

Äsch, vafan. Sitta här när det är hyfsat väder ute och magen kurrar.
Ciao.

2 Juli 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se | gratis spotify
(c) 2011, nogg.se & Jessica Wilhelmsson                                             Skaffa en gratis hemsida