B I T T E R F I T T A
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
5
6
10
12
14
17
19
21
22
23
26
28
30
<<
Juni (2012)
>>


self therapy

Fick ett återfall i måndags. Det var inget kul alls. Det är så fruktansvärt tråkigt och sorgligt. Ärligt talat förstår jag inte hur emil orkar med mig när jag blir sådan. Mår skit bara av att tänka på hur hemsk jag var... Blev förbannad. Slängde igen hans bildörr, hoppade in i min bil, han med. Skrek och svor och härjade att han skulle ut ur min bil. Han tog nycklarna. Då rann det över och jag slängde mig ur bilen och började kuta allt vad jag orkade. Dagen till ära höll inte orken mer än några hundra meter. Var helt slut. Orkade inte stå. Han kom såklart ifatt mig. Han hade ju bil. Pratade massor. Lipade massor.

Det är inget jag är stolt över, och inte heller något jag egentligen vill eller borde skriva offentligt. Men jag orkar inte med skiten mer, och det kanske är ett första steg att bli kvitt det. Att konstatera och acceptera, för att sedan lägga bakom sig. Det var länge sedan sist. Men de kommer, de där anfallen. "Du är frisk", sa Eksjö Ungdomspsyk.

När jag blir sådan så är det så jobbigt. Allt är så jobbigt. Jag orkar verkligen inte med skiten. Orkar inte mer. Så kommer frågan. Den helvetiska frågan. VAD? VAD är det du inte orkar. VARFÖR är det så jobbigt? Jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte. Jag vet inte vad som är jobbigt och jag vet inte varför det är så jobbigt. Det enda jag ser och det enda jag vill är att ta mig till utvägen så fort som möjligt. Jag ser bara döden. Det är utvägen. Men jag är för feg för att göra något åt det.

Förlåt. Men ibland är det bättre att stå för det än att låtsas att det inte finns. För det finns. En vanlig fråga i olika intervjuver är "bit ihop eller bryt ihop?", jag är en bryt-ihop-are.

Nu har ni, tjockisar. Jag vet vilka ni är och jag njuter av att ni är beroende av mitt liv och mina problem. Det känns bra att ha vunnit.

Om man nu skulle gå vidare ur det här så kan jag tala om att min rygg lever ett eget förbannat jävla liv. Den smärtar och har sig. Knäna kommer och går lite. Det är inte som när det var som värst, men det kommer väl med kylan kan jag tänka mig.

Jag och Pärla red ett ganska hårt dressyrpass igår. Åh, älskade mysiga häst <3 Filmade lite faktiskt. SKitnyttigt att se. Då ser man määängder med fel man gör. Eller fel och fel, men typ saker man borde bli bättre på. Jag har en lååångt sådan lista... Men det är inte så lätt att fixa till sina brister utan tränare och utan häst att kunna träna med. Det får bli i framtiden helt enkelt.

28 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
tjära dagbok

Igår svängde vi förbi Lidköping och hämtade ett åk till emelie. Vägen passerade Jönköping och där blev det ett snabbt stopp på biltema. Jag behövde gummimellanlägg att lägga i fjädrarna. Har en uppsättning men behöver fan en till. SLUT BIL I RÖVEN. Vågar inte köra transport med den annars. Det blev en måltid på Burger King och FYFAN säger jag. Sladdriga jävla hamburgare som smakade rök. Pommesen blev gegga i munnen och min så kallade "bananmilkshake" smakade ingenting. Inte ens låtsasbanan. Fan ta BK.

När vi kom hem så blev det några varv i emils HK, (hoviskärra, höhö) och fan vad jag vill ha en sirentutagrejsimojs. Skitkul att tuta runt med den ju! :D

Dagen till ära blev det en tur till Jönköping med Marielle, men denna gång med ett helt annat mål; rean på charlies (+hööksbesök). Så jag (som inte skulle köpa något (a) höhö) sprang på ett träns som jag har varit kär i sedan jag såg det första gången. Var dock budgetvariant men det skiter jag i för det kostade bara 200 kr. Älskar det. Så jävla snyggt är det. Dock i cob men skitsamma, det är Mellonies då. Hade velat ha till Pärla egentligen, men hon fick ju ett nytt i söndags. Så då är det jämnt iaf. Hehe, ingen favorisering här inte. Det blev även ett par fula boots som matchar det fula tränset Pärla fick från Ullared. Det blev ett par gråa bakskydd (eftersom det bara fanns fram i Ullared). Dessutom sprang jag även på en långärmad vit tävlingsskjorta/tröja som jag plockade med mig. Det var nog allt för dagen. Höll i ett grönt schabrak med guldpasspoal skitlänge, men la tillbaka det sen.

Efter detta så kurrade det i magen. JENNIE JAG HAR NUMERA BLIVIT HELT OCH HÅLLET OMVÄND OCH ÄR NU HUNDRA PROCENT TROGEN DITT LAG, dvs MAX. Efter mcdonalds slem och BKs SKIT så finns det bara ett för mig med, hahaha. Förutom Sibylla då, det är också gott. Men ändå. Vi åt på Max och det var finfint i magen. :) Nöjda åkte vi hem till staden och gick på charlies här med. Bara för skojs skull. Jag kollade även lite snabbt på några ekipage på tävlingen i ridhuset.

Egentligen hade jag behövt ett par lister från JB (förbannade jävla vattenkran!) men det orkade jag inte med. Så det får bli ett senare äventyr.

24 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 1 kommentar
check

Mellonie är bra klipsk hon, haha. Jag tog ut henne på en minilongering, och passade på att tricka lite med henne på väg tillbaka till stallet. Främst var det de vanliga och grundliga ledargrejerna vi gick igenom. Det vill säga gå med mig, stanna när jag stannar och backa. Hon är verkligen ambitiös. Sedan gjorde vi lite vinka och utan att jag riktigt tänkte/hade planerat så började vi gå + vinka samtidigt = "spansk skritt". Så det har hon fått prova på nu. Eftersom hon vill följa med när man går och dessutom vill göra rätt dvs vinka när jag ber henne så blir det ju automatiskt en någorlunda spansk skritt. Det är så kul att hålla på med trickträning och liknande med henne för hon är verkligen smart. Jag hade inte ens med mig något ätbart, haha. Annars har jag det ibland om hon ska lära sig något nytt. Visserligen var det inget nytt idag, förutom då att gå när hon vinkade om man säger så. Och det var ju inte heller planerat, men jaja. Åh, min duktiga lilla ponnyplutt! :)


Gamla bilder på min bruna lilla ponni

Pärla då? Hon är förstås inte sämre. Eller på just trick är hon väl det. Försökte lära henne buga en gång för några vintrar sedan. (hur smart det nu är att börja med buga som första trick?) Det gick, vilket kanske märks, inte så bra. Så då sket jag i det. Egentligen borde jag försöka lära henne saker med men hon är inte ritkigt lika snabb i tänket, haha. Hon har ju "inte ens" förstått hur man öppnar boxdörren. De enda dörrarna hon kan öppna är de man trycker på. Så smart är hon faktiskt. Men hon är såklart bäst på andra saker. Idag red vi i skogen (£$&%# älgflugor!!! :@), därefter ett varv runt flugeby och dahlseda hemåt. Tog nästan en timme och Pärla var riktigt svettig. (Jag med!)

Så, det var en check på hur läget är med djuren.

För övrigt så bytte emil bil igår. Denna gången till en "hovslagarkärra", dvs 245a. Haha, det skriker typ hovslagare om den. Mina hovslagare har ju haft ett knippe volvobilar i sina dar. Numera har de dock bytt upp sig ett par årsmodeller. Denna är förövrigt blå och ganska nybesiktigad. Döden väntar väl i vinter kan jag gissa. I alla fall lär den inte var lika rak i plåten längre om ett par månader. Med flit, såklart.

21 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
fyra tusen senare

Det tog inte lika lång tid som jag trodde/kom ihåg. Vi var där på 1h och 40min, men på hemvägen kunde jag inte hålla samma tempo på grund av trafiken och vädret. JÄVLAR vad det vräkte ner stundtals. Hade vindrutetorkarna på det snabbaste och såg ändå typ inte ett skit. Fick vattenplaning som fan en gång med, haha. Gick nästan lite småbrett. Det tog iaf ganska exakt 2 h hem.

Jag köpte två täcken, fyra schabrak (tre fula och ett snyggt), en kavaj, en fleecetröja med reflexer, olika boots, reflexländtäcke, ett träns (haha på det!), två bogskydd, svansskydd, underkläder, hygienartiklar, en träningst-shirt, och lite anant smått och gått. Det gick totalt på drygt 3800 riksdaler. Vi passade även på att äta på restaurangen. Vad smidigt! Bara att stå i kö, välja precis vad man vill/OM man vill ha förrätt, efterrätt, te, kaffe, sallad, barnmat osv, därefter kom man till själva "huvuddisken" där man fick sin varmrätt. Det enda man fick vämta var i kön (om det är kö). Maten var dessutom skitgod. Sedan var det bara att hätma vagnen och ställa sig i kassan.

Det var en del folk när vi kom dit, och det blev mer och mer ju mer klockan blev. Men det var ingen kö, varken in i GeKås eller i kassan. Man kom runt helt okej bland alla varor med. Ibland blev det en mindre trafikstockning och någon gång skulle alla åt alla möjliga håll samtidigt i en "korsning". Men det var överkomligt, helt klart.

Det var en del grejer jag hade velat ha som jag inte hittade/orkade inte leta efter/de inte hade/jag struntade i. Men det mesta fick jag tag i.

När vi kom hem så kröp vi ner och sov en stund. Det var riktigt skönt. För jag sov skitdåligt inatt och det tar på en att köra en bit. På två dar har bilen gått 50 mil. Det är en halv tysklandresa det...

 

18 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
trött!

Lång dag i udnerbart väder. Det var dock INTE underbart att skrapa rutan i morse(!!!!). 1.6 grader när jag vaknade och det hade varit minus under natten. Dimma som fan vare med. Men sådant brukar betyda skitfint väder och det var det minsann. Underbart! Pärla skötte sig på tävlingen och däcket höll.

Sedan blev det en promenad med Emil, Becka och Joel. Sedan körde jag hem B&J och nattade samtidigt lillponnyn.

När jag skriver såhär ser det inte alls ut som att jag har gjort något under dagen förutom att tävla. Men ändå har det varit ett bra tempo på dagen med grejer att göra konstant. Så nu är jag fruktansvärt trött och imorgon ska jag upp tidigt igen. Vid sju tuffar bilen mot Ullared.

Nu blir det ett välbehövligt avsnitt av Veronica Mars. Sen ska jag sussa sött. Dessvärre inte så länge som jag hade önskat men ändå. Alltid något.

Gaah vad trött jag är... Hört det tillräckligt?
Hej.

17 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
staaaajlat bilen...

Oj vad man inte hinner någonting när man jobbar. Det är i stort sett bara jobb, hästarna, sova, och sådär går det sedan runt runt runt. Men vad skulle jag ha viljat mer då? Egentligen räcker det ju. Men det hade inte gjort något med lite mer slötid och sådant där "viktigt" som sköta hemmet blir inte direkt första prioritet... En skvätt datortid hade inte suttit fel heller. Men nu sitter jag här så då kan jag ju passa på att lyssna på oleg och massor av nomy.

Jag stylade min bil innan. Det stod en förbannad metallpinne/vattenkran rätt upp från marken ca 60-70cm. Den såg inte jag så jag backade och "iiiiiihhh" sa det. Det var hela sidan och mitt älskade baklyse det... FÖRBANNAT. Jaha, och varför i helvete stannar man inte då när man hör att det gnisslar? Det var så att det låg en hel del plåt i bilen så det tog en stund innan jag fattade att det kom utifrån och inte inifrån. För de plåtarna låter inte heller så vackert när de åker mot varandra... FAN JÄVLA HELVETES SKIT OCKSÅ. Repig sida + två av tre lister är borta och så blev som sagt baklyset förstört. Bara att plocka fram den kära silvertejpen igen.

Imorgon blir det Vaggeryd med Pärlatant. Hoppas jag slipper punktering igen. Slapp ju faktiskt det i lördags, och hoppas slippa det igen. Kan man begära det? Aja, jag har inga (fler) gummikuddar att trycka in mellan fjädrarna. Att den bilen är helt slut bak.

Det börjar kännas lite ensamt i Vetlanda. Vart tog alla mina kära vägen? Skåneland + Skåneland + Göteborg + Ölmstad (på heltid). Snart blir jag med massmördare pga för lite umgänge. Men det är klart. Jag har ju min älskade emil och syskon + bonusfolk. Men ändå. En och annan kamrat hade inte skadat. JAG VILL HA SKVALLEROCHPRATASKITPROMENADER IGEN.

Eventuellt åker jag till Ullared i helgen. Spara? Vad är det?

Snart, gonatt.

16 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
ett sms och en jävla massa känslor

Jag fick ett sms en gång ganska så nyligen. Det är ganska sjukt hur ett sms kan få en att svara på så många sätt samtidigt i bara känslor. Först blev jag förbannad, sedan tacksam, därefter frågande och samtidigt undrade jag om jag skulle skratta eller gråta... Vem har rätt att tala om vad man SKA och inte SKA göra? I min värld finns inte det ordet. Det heter "BÖR". Man ska inte göra något alls. Men däremot bör man göra si och så beroende på situation. Men som sagt. Jag kände också tacksamhet. Jag hade ju frågat? Även om det var längesedan och jag inte fick svar DÅ. Men jag fick mitt svar på frågan NU. Men ändå blev det fel. Och tack för att du tog ett beslut åt mig. Helvete. Ibland är det bättre att ta ett nej med allt vad det innebär istället för att chansa. Även om chansningen hade kunnat leda till guld och gröna ängar. Men tack, då.

Imorgon blir det jobb igen. Känns finfint. Det sämsta är faktiskt all denn jävla mat som måste tillverkas och bli matlådor. Drygt. Men jag gjorde (hör och häpna!) en kantarellpaj i mitten av förra veckan. Det var nästan så att jag blev förvånad. Jag gjorde även en sallad till. Shit, där blev jag förvånad. Höhö.

På tal om förvånad så kan jag tala om att Ams är en svikare! :O Hon har bytt sin volvobil mot en skitbil! Fyfan... Av ekonomiska skäl - jo men hallå, har du ingen cykel eller? Höhö ;)

Idag är det tio år sedan den påstådda terrorattacken i USA. Nine-eleven-grejen alltså. Jag tror inte att det var en terrorattack. Det är starkt bevisat i en dokumentär att det är stor risk att det är amerika själva som ligger bakom. Kommer inte ihåg vad dokumentären är och dessutom har jag slarvat bort den. JÄVLA SKIT... >< Men den rekomenderar jag lätt. Se den och byt uppfattning.

11 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
kortis

Ojojoj vad det rullar på. Det känns som man knappt hinner göra något innan det är dags att sova igen. Förutom att jobba då, förstås. Men datortid finns det inte över.

Jag har förresten beställt och fått hem tredje säsongen VM. Happy face :D

Äsch, det var väl allt för nu. Är jävligt trött och har en svag men förbannat jobbig huvudvärk i bakgrunden som gör sig påminnd konstant. Det får bli en slö dag idag. Eller rättare sagt; resten av dagen.

PS. Electropop, electropooop!

7 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 2 kommentarer
Nytt jobb!

Eller, nytt och nytt. Jag har jobb! Och det är inte på MP, så då är det väl nytt? Skit samma. Grejen är iaf att jag har jobb. Det är på en industri i en mindre hall där vi är 5-6 pers. De som är där helt och hållet har en betydligt lägre medelålder än vad jag "är van vid". Om man nu kan kalla det så. I vilket fall som helst så är det hur go stämning som helst. Bra humör, skämt och glada miner. Vi har kul helt enkelt. Det känns faktiskt riktigt kul och bra. Perfekt. :) 

Den där idiotgrejen blir nog inte av. NOG. Det skulle nog fungera. NOG. Men frågan är om det är värt det om det inte fungerar. Det är det nog inte. Nog... Nja, det är det definitivt inte. Så tills vidare får det ligga på hyllan. Skit också.

Imån för fem år sedan hände en grej som förändrade hela mitt liv.

2 September 2011  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se | gratis spotify
(c) 2011, nogg.se & Jessica Wilhelmsson                                             Skaffa en gratis hemsida